JURIDISKA INSTITUTIONEN
Stockholms universitetVems barnatro?
-‐ om barns rätt till religionsfrihet
Gustav Ahlbäck
Examensarbete i folkrätt, 30 hp Examinator: Pål Wrange Stockholm, Vårterminen 2015
Sammanfattning
Föreliggande uppsats behandlar frågan gällande barns rätt till religionsfrihet och möjligheter att hävda denna rättighet gentemot sina föräldrar eller vårdnadshavare. Som grund för analysen behandlas de regler i internationell rätt som berör barns religionsfrihet, respekten för familjen och vårdnadshavarens bestämmanderätt. Bland dessa märks främst Internationell konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter [Cit. IKMPR]1, Internationell konvention om barnets rättigheter [Cit. barnkonventionen]2 och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna [Cit. EKMR]3. Då ingen av dessa konventioner ger en tydligt avgränsad definition av religionsfrihet som begrepp inleds uppsatsen med en begreppsanalys där termerna frihet, tolerans och religion analyseras ingående. Efter denna del skiftas fokus mot att undersöka hur nämnda konventioner förhåller sig till barns religionsfrihet och barn som rättighetsbärare.
I artikel 18 i IKMPR tillförsäkras var och en religionsfrihet. Trots denna tillsynes otvetydiga ordalydelse är det inte självklart att artikeln erkänner barn som fullvärdiga rättighetsinnehavare eftersom det i artikelns fjärde stycke stadgas att föräldrar har bestämmanderätt över barnens religiösa bildning. Barns religion kan därmed sägas vara föremål för föräldrarnas religionsfrihet. Denna kontradiktion väcker frågan om huruvida barn verkligen omfattas av skyddet enligt artikel 18, eller om
religionsfriheten kan anses ha en delvis annorlunda, snävare innebörd för barn jämfört med för vuxna.
I barnkonventionen är det tydligt att barn delvis frigörs från sin familj, då de anses vara fullvärdiga medborgare med egna rättigheter. I fråga om barns religionsfrihet begränsas föräldrarnas uppgift till att vägleda och stödja barnet till dess att barnet själv kan ta ansvar för utövandet av sina rättigheter. Vägledningen ska ske på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling. Detta torde innebära att barnet ska ges rätt till självbestämmande i takt med dess växande förmågor och därmed successivt ta över utövandet av sin egen rätt.
I likhet med IKMPR fokuserar inte EKMR specifikt på barn, men som framgår av artikel 18 omfattas var och en av skyddet för religionsfrihet vilket torde inkludera barn. EKMR har dock ytterst få explicita hänvisningar till barn, varav den tydligaste återfinns i första tilläggsprotokollet. Där stadgas att föräldrar har rätt att ge sina barn en utbildning som står i överensstämmelse med deras egen religiösa och filosofiska övertygelse, vilket medför samma kontradiktion som i fallet med IKMPR. Det tål dock att märkas att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna [Cit.
Europadomstolen], i avsaknad av uttryckliga bestämmelser om barns rättigheter, i viss utsträckning refererar till barnkonventionens normer när de avgör fall rörande barn.
1 Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (International Covenant on Civil
and Political Rights), antogs genom generalförsamlingens resolution 2200A (XXI) den 16 december 1966 och trädde i kraft den 23 mars 1976.
2 Internationell konvention om barnets rättigheter (Convention on the Rights of the Child), antogs
genom generalförsamlingens resolution 44/25 den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990.
3 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING ... 2
1.1BAKGRUND ... 6
1.2SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
1.3METOD OCH MATERIAL ... 7
1.4AVGRÄNSNINGAR ... 7 1.5DISPOSITION ... 8 2 RELIGIONSFRIHET – EN BEGREPPSANALYS ... 9 2.1FRIHETSBEGREPPET ... 9 2.1.1 Negativ frihet ... 9 2.1.2 Positiv frihet ... 9
2.1.3 En alternativ modell ... 10
2.2TOLERANS ... 11
2.3RELIGION SOM TRO ... 12
2.4RELIGION SOM PRAKTIK ... 13
2.5RELIGION SOM FUNKTION ... 13
2.6RELIGIONSFRIHET ... 13
3 RELIGIONSFRIHET FÖR BARN ... 14
3.1INLEDNING ... 14
3.2TRE MODELLER FÖR BARNS RELIGIONSFRIHET ... 15
3.2.1 Traditionsmodellen ... 15
3.2.2 Tankefrihetsmodellen ... 16
3.2.3 Livstolkningsmodellen ... 16
4 DET INTERNATIONELLA SKYDDET AV BARNETS RELIGIONSFRIHET ... 16
4.1INTERNATIONELL KONVENTION OM MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER (IKMPR) ... 16
4.1.1 Inledning ... 17
4.1.2 MR-‐kommittén ... 17
4.1.3 Frihet att byta religion eller tro ... 18
4.1.4 Frihet från tvång ... 19
4.1.5 Frihet att utöva sin religion eller tro ... 20
4.1.5.1. Utövanderätten ... 20
4.1.5.2 Restriktioner avseende utövanderätten ... 21
4.1.6 Barns utbildning och föräldrars rätt ... 21
4.1.7 Konventionens tillämplighet i förhållande till barn ... 23
4.2FN:S KONVENTION OM BARNETS RÄTTIGHETER (BARNKONVENTIONEN) ... 24
4.2.1 Inledning ... 24
4.2.2 Familjens roll i barnkonventionen ... 26
4.2.3 Barnets rätt och föräldrarnas ansvar ... 27
4.2.4 Principen om barnets bästa ... 32
4.2.4.1 Religiös fostran för barnets bästa? ... 33
4.2.5 Barnets religiösa bildning ... 33
4.3EUROPEISKA KONVENTIONEN OM SKYDD FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA OCH DE GRUNDLÄGGANDE FRIHETERNA (EKMR) ... 35
4.3.1 Inledning ... 36
4.3.2. EKMR:s tillämplighet i förhållande till barn ... 36
4.3.3 Barns religionsfrihet enligt EKMR ... 38
4.3.4 Margin of appreciation ... 39
4.3.5 Rätten att utöva sin religion eller tro ... 40
5 AVSLUTANDE REFLEKTIONER ... 43 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 44 FOLKRÄTTSLIGA DOKUMENT ... 44 LITTERATUR ... 44 OFFENTLIGT TRYCK ... 47 PRAXIS ... 48 ÖVRIGT ... 49
Förkortningar
A.a Anfört arbete
Cit. Citeras
Barnrättskommittén FN:s kommitté för barnets rättigheter
Barnkonventionen Internationell konvention om barnets rättigheter EKMR, Europakonventionen Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
Europadomstolen Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna
f. och följande sida
ff. och följande sidor [max fem]
Föräldrar Föräldrar, och i förekommande fall, vårdnadshavare
IKMPR Internationell konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter
jfr. Jämför
MR-kommittén Kommittén för mänskliga rättigheter
OHCHR Office of the High Commissioner for Human Rights
s. sidan eller sidorna
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Som grundläggande mänsklig rättighet, har tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet blivit fast förankrad för alla människor, i synnerhet i artikel 18 i IKMPR. Religionsfrihet gäller både rätten att välja och rätten att utöva religion och övertygelse, frihet till och frihet från.4 Trots den otvetydiga ordalydelsen i IKMPR (och även i EKMR) där religionsfrihet tillförsäkras var och en, är det inte givet att konventionen erkänner barn som autonoma bärare av denna rättighet, eftersom IKMPR i likhet EKMR och många andra internationella traktat, innehåller ett stadgande med innebörden att föräldrar ges bestämmanderätt över barnens religiösa bildning.5 Barns religion synes därför vara föremål för föräldrarnas religionsfrihet. Denna kontradiktion medför att är därför inte givet i vilken utsträckning artikel 18 i IKMPR och motsvarande bestämmelser i andra fördrag är tillämpliga på barn. Barnkonventionen ger uttryck för ett paradigmskifte, från synen på barn som
underställda vuxenvärldens omsorger och kontroll till synen på barn som fullvärdiga medborgare och självständiga rättssubjekt.6 Barnkonventionen betonar att barn är individer med egna rättigheter (artikel 2) inbegripet rätten att bilda och uttrycka egna åsikter som också ska tillmätas betydelse (artikel 12), yttrandefrihet (artikel 13), tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet (artikel 14), mötesfrihet (artikel 15), rätt till privatliv (artikel 16) samt rätt att få information från flera olika samhällsaktörer (artikel 17). Framhållandet av barn som individer med egna rättigheter betyder däremot inte att familj och föräldrar har åsidosätts i barnkonventionen. I artikel 5 och artikel 18 anges att föräldrar bär huvudansvaret för sina barns välbefinnande. I fråga om barns religionsfrihet framgår föräldraansvaret i artikel 14(2), där det stadgas att föräldrar har rätt och skyldighet att vägleda barnet då det utövar sin religionsfrihet. Vägledningen måste dock utövas med respekt för barnets fortlöpande utveckling och får inte vara mer omfattande är nödvändigt. Föräldraansvaret i barnkonventionen kan därmed anses vara ett komplement till barnets rätt, snarare än en självständig
rättighet.7 Av barnkonventionens travaux préparatoires8 framgår även att de fördragsslutande parternas avsikt var att kraftigt begränsa föräldrars rättigheter i förhållande till hur tidigare konventioner hade behandlat detta känsliga ämne.9
1.2 Syfte och frågeställningar
4 Angående religionsfrihetens tillämpningsområde i IKMPR, se avsnitt 4.1.4 och efterföljande avsnitt.
5 Se bl.a. IKMPR artikel 18(4) och Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter artikel 13(3).
6 Klasson Sundin, Maria, Religionsfrihet för barn? i Berglund, Jenny & Gunner, Gunilla (red.), Barn i
religionernas värld, Liber, Stockholm, 2011, s. 58.
7 Brems, Eva, Article 14: the right to freedom of thought, conscience and religion, Martinus Nijhoff,
Leiden, 2006, s. 25.
8 Travaux préparatoires är officiella noteringar av förhandlingarna som föregick konventionen. De kan
klargöra intentionerna och ge en viss ledning för tolkningen av konventionen. Se Artikel 32 i Vienna Convention on the Law of Treaties.
9 Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus
Föreliggande arbete syftar till att belysa och diskutera det spänningsfält som utgörs av barns egen religionsfrihet i relation till vårdnadshavarens bestämmanderätt. Som grund för diskussionen inventeras de regler i internationell rätt som berör barns religionsfrihet, respekten för familjen samt vårdnadshavarens bestämmanderätt. Diskussionen förutsätter även en viss begreppsanalys i syfte att utröna vad religionsfrihet för barn kan anses innebära.
Med ovan nämnda syfte som utgångspunkt kommer uppsatsen behandla följande frågeställningar:
1. Vad innebär religionsfrihet för barn?
2. Vad stadgar IKMPR, EKMR respektive barnkonventionen i fråga om barns religionsfrihet?
3. I vilken utsträckning är föräldrars rätt att ge sina barn en religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen övertygelse skyddad av
internationell rätt?
1.3 Metod och material
Uppsatsen syftar till att utifrån ett rättsteoretiskt perspektiv utreda gällande internationell rätt rörande barnets rätt till religionsfrihet samt föräldrarnas och samhällets ansvar att se till att barnet ska komma i åtnjutande av denna rätt.
Uppsatsen kan därför sägas utgå från ett de lege lata-perspektiv, där de internationella rättighetsinstrumenten IKMPR, Barnkonventionen och EKMR blir de primära
föremålen för utredningen. Med ett de lege lata-perspektiv är det lämpligt att använda den rättsdogmatiska metoden eftersom denna utgår från en analys av gällande rätt, så som den framgår av lagar, förarbeten, rättsfall och juridisk doktrin.
Som material för framställningen används i första hand den konventionstext, i svensk översättning, som är relevant för frågan om religionsfrihet i allmänhet och barns religionsfrihet i synnerhet, familjens roll och föräldrarnas rättigheter och
bestämmanderätt. Detta kompletteras med hänvisningar till rättsfall från
Europadomstolen, rapporter och allmänna kommentarer från MR-kommittén, de allmänna kommentarerna rörande barnkonventionen, officiella noteringar av
förhandlingarna som föregick Barnkonventionen (s.k. travaux préparatoires), Brems kommentar till artikel 14 i Barnkonventionen och Unicefs handbok för
implementering av barnkonventionen. Bland den juridiska doktrinen bör Langlaudes The Right of the Child to Religious Freedom in International Law lyftas fram särskilt. Europadomstolens och OHCHR:s officiella hemsidor tål också att lyftas fram, som mycket viktiga komponenter vid källsökningen.
1.4 Avgränsningar
Denna framställning är begränsad till att huvudsakligen omfatta barnets rätt till religionsfrihet enligt de internationella rättighetsinstrumenten IKMPR,
Barnkonventionen och EKMR. Religionsfriheten behandlas således inte ur ett nationalrättsligt perspektiv, förutom ett fåtal hänvisningar till svenska
förarbeten. Den inledande begreppsanalysen håller en grundläggande nivå och är avsedd att bredda perspektivet snarare än att formulera en snäv definition av religionsfrihetsbegreppet. Analysen fokuserar på religionsfrihetens olika
aspekter vilket medför att en rättighetsdiskurs och analys av barn som
rättighetsinnehavare inte låter sig göras inom ramen för denna uppsats. Däremot är diskussionen om religionsfrihet i relation till de tre konventionerna tydligt inriktad på barn som rättighetsbärare och rättssubjekt samt familjens och föräldrarnas rättigheter och skyldigheter. Uppsatsens primära fokus gäller konkurrensen mellan barnets rätt till självständig religionsfrihet och
föräldrarnas rätt att fostra barnet i enlighet med sin personliga övertygelse. Även om uppsatsen härvidlag riktar in sig på barnets rätt till religionsfrihet gentemot sina föräldrar, så behandlas även relationen gentemot det allmänna i viss
utsträckning.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna behandlas inte närmare i uppsatsen. Andersson s. 49-51 om att det är ett etiskt dokument snarare än juridiskt.
1.5 Disposition
Inledningsvis diskuteras begreppen frihet, tolerans, religion och religionsfrihet i en analys som är ämnad att ge perspektiv och förståelse för den vidd av olika filosofier, tankar och uttryck som religionsfriheten förväntas rymma och svårigheten att fånga begreppet i en avgränsad definition.
I tredje kapitlet diskuteras den speciella problematiken med barns religionsfrihet följt av en presentation av Klasson Sundins tre modeller för hur barns religionsfrihet kan tolkas.
I uppsatsens fjärde kapitel utreds gällande internationell rätt rörande barnets rätt till religionsfrihet och föräldrarnas och samhällets ansvar att se till att barnet ska komma i åtnjutande av denna rätt, utifrån ett rättsteoretiskt perspektiv I tur och ordning
behandlas IKMPR, Barnkonventionen och EKMR.
I de avslutande reflektionerna, i femte kapitlet, diskuteras sedan utvalda resultat som tål att belysas ytterligare.
Frihetsbegreppet diskuteras utifrån Berlins klassiska uppdelning av begreppet i negativ och positiv frihet och från MacCallums treställiga relation som perspektiv. Diskussionen övergår sedan till att handla om toleransen, dess gräns och
problematiken med att tolerera det intoleranta. Vidare disksig att religion ha vara svårfångat, vilket även gäller religionsfrihetsbegreppet som kan
diskuteras frihetsbegreppet, med utgångspunkt i Berlins två betydelser av
frihettudelade begreppsbestämning. De två frihetsbegrepp som diskuteras är positiv frihet och negativ frihet
I essän Två frihetsbegrepp analyserar Berlin två betydelser av frihetsbegreppet, som han benämner negativ frihet respektive positiv frihet. Berlin utgår från att frihet innebär att kunna handla oförhindrad av andra människor. Omvänt gäller då att man är ofri i den mån man hindras att göra något som man annars hade kunnat företa sig. Om hindret utgörs av andra människors medvetna handlingar kan man sägas vara utsatt för tvång
2 Religionsfrihet – en begreppsanalys
2.1 Frihetsbegreppet
För att kunna analysera religionsfrihet som företeelse är det nödvändigt att ta ansats i och problematisera frihetsbegreppet. I essän Två frihetsbegrepp analyserar Berlin två betydelser av frihetsbegreppet, som han benämner negativ frihet respektive positiv frihet. Berlin utgår från att frihet innebär att kunna handla oförhindrad av andra människor. Omvänt gäller då att man är ofri i den mån man hindras att göra något som man annars hade kunnat företa sig. Om hindret utgörs av andra människors medvetna handlingar kan man sägas vara utsatt för tvång.10
2.1.1 Negativ frihet
Något förenklat kan negativ frihet sägas innebära frihet från ingripanden och inskränkningar, där staten och andra makthavare genom passivitet avstår från att begränsa människors handlingsmöjligheter. Berlin anför att begreppet handlar om svaret på frågan ”Inom vilket område låter man eller bör man låta samhällets
medlemmar – personer eller grupper av personer – göra eller vara det som de kan göra eller vara, utan inblandning av andra?”. Det centrala för begreppet är omfattningen av det styre som utövas över individen, snarare än vem som utövar det. Frihet i denna innebörd är därför en fråga om icke-inblandning, som motsats till tvång. Individens valfrihet och frihet att utforma sitt liv efter eget huvud betonas.11
Modée anför att Mills frihetsteori förespråkar negativ frihet. Mill anför att ”[d]et enda verksamhetsområde där man är ansvarig inför samhället, är det som berör andra människor, medan man inom det som bara berör en själv bör ha rätt till oinskränkt frihet. Över sig själv, över sin egen kropp och själ är individen ansvarig”.12
Som negativ frihet skulle religionsfrihet kanske kunna innebära en rätt att utan hinder, exempelvis förbud eller diskriminering, uttrycka sin religiösa mening, bära religiösa attribut (till exempel slöja, turban, kippa eller krucifix) och delta i religiösa
ceremonier (till exempel dop eller konfirmation). 2.1.2 Positiv frihet
Det positiva frihetsbegreppet tar avstamp i människans autonomi och önskan att vara sin egen herre. Det handlar om att känna till vad som är bäst för sig själv och att ha förmåga och självdisciplin att handla därefter. Begreppet frihet kan då förstås som ett medel för mänskligt självförverkligande. Staten och andra makthavare har en aktiv roll i förverkligandet av människors frihet genom att bedriva en politik som hindrar individer från irrationellt och självdestruktivt beteende. Där negativ frihet handlar om frånvaro från politiska begränsningar, kan positiv frihet sägas handla om närvaro av politiska målsättningar angående människors livsval, till exempel att de faktiskt blir
10 Berlin, Isaiah, Fyra essäer om frihet, Ratio, Stockholm, 1984, s. 132 f.
11 Berlin, Isaiah, Fyra essäer om frihet, Ratio, Stockholm, 1984, s. 133 och 138 f. Citatet är hämtat från
s. 133.
12 Modée, Johan, Religion, tolerans och frihet, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.),
självförverkligade. Därmed legitimeras tvång mot andra, för deras egen skull.13 Berlin menar att positiv frihet handlar om svaret på frågan ”Vad eller vem är det som genom att styra eller ingripa kan bestämma att någon ska göra eller vara det ena snarare än det andra?”.14
Berlin har en skeptisk inställning till positiv frihet. Han menar att den är förrädisk, då den lätt kan legitimera totalitär politik och tvång i frihetens namn och att den därför genom historien har missbrukats av förtryckande politiska regimer.15 Modée ansluter sig till denna uppfattning och hänvisar till ett citat hämtat från Mill: ”Religionen, den mäktigaste av de faktorer som utformat de moraliska föreställningarna, har nästan alltid stått under inflytande av en maktgalen hierarki, som försökt utsträcka sitt inflytande över alla områden av mänsklig verksamhet, eller av puritanismens anda.” Modée anför vidare att religionens roll som utbärare av en gemensam samhällsmoral medför att religiösa företrädare genom historien har understött begränsningar i individuell frihet, t.ex. genom en restriktiv inställning till homosexualitet. Denna ”sociala uppfostran” framförs som exempel på missbruk av positiv frihet.16 2.1.3 En alternativ modell
Som konstaterat betonar negativ frihet icke-inblandning från staten och andra makthavare medan positiv frihet istället uppmanar till aktiv maktutövning för att möjliggöra för individen att kunna utöva sin frihet. Begreppen skulle därmed kunna uppfattas som två motstående betydelser av frihet, som utesluter varandra.17 Kritiker som MacCallum18 och Rawls19 menar att Berlins begreppsbestämning lätt blir ensidig eftersom positiv frihet kan anses vara förrädisk är därmed mindre legitim är frihetens negativa betydelse.20
MacCallum är en av de tongivande kritikerna mot Berlins begreppsbestämning. Till skillnad från Berlin anför han att det bara finns ett enda frihetsbegrepp, som rymmer både negativ och positiv frihet – alltså både frånvaro av begränsningar och möjlighet till självförverkligande. MacCallum ser på frihet som treställig relation, som
13 Berlin, Isaiah, Fyra essäer om frihet, Ratio, Stockholm, 1984, s. 142 ff. Se även Modée, Johan,
Frihet till och frihet från religion, i Modée, Johan & Strandberg, Hugo (red.), Frihet och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2006, s. 25
ff.
14 Berlin, Isaiah, Fyra essäer om frihet, Ratio, Stockholm, 1984, s. 133.
15 Berlin, Isaiah, Fyra essäer om frihet, Ratio, Stockholm, 1984, s. 145 f.
16 Modée, Johan, Religion, tolerans och frihet, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.),
Mänskliga rättigheter och religion, 1. uppl., Liber, Malmö, 2011, s. 28 f. Mills citat återfinns på s. 28.
Se även
17 Modée, Johan, Frihet till och frihet från religion, i Modée, Johan & Strandberg, Hugo (red.), Frihet
och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion,
Eslöv, 2006, s. 26.
18 MacCallum, Gerald, Negative and Positive Freedom, The Philosophical Review, Vol. 76, No. 3
(1967).
19 I verket A Theory of Justice (Camebridge, MA: Harvard University Press 1971) framför John Rawls
omfattande kritik mot Berlins begreppsbestämning.
20 Se även Gina Gustavssons avhandling Treacherous Liberties: Isaiah Berlin's Theory of Positive and
Negative Freedom in Contemporary Political Culture, där författaren tillämpar Berlins distinktion
mellan negativ och positiv frihet på samtida frågor. Bland Gustavssons slutsatser märks särskilt att negativa frihetsideal leder till ökad tolerans medan positiva frihetsideal snarare leder till intolerans.
föreligger mellan variablerna agent, begränsning och möjlighet. MacCallums formulering av denna relation lyder:
”Whenever the freedom of some agent or agents is in question, it is always freedom from some
constraint or restriction on, interference with, or barrier to doing, not doing, becoming, or not becoming something? Such freedom is thus always of something (an agent or agents), from something, to do, not do, become, or not become something; it is a triadic relation. Taking the format ’x is (is not) free fromy to do (not do, become, not become) z,’ x ranges over agents,y ranges over such “preventing conditions” as constraints, restrictions, interferences, and barriers, and z ranges over actions or conditions of
character or circumstance”21
MacCallums treställiga definition innebär alltså att det i grunden bara finns en frihet, som alltid kan kläs i termer av att X är (är inte) fri från Y att göra (inte göra, bli, inte bli) Z. Alla resonemang om frihet bör enligt MacCallums mening omformuleras till denna treställiga definition för att en diskussion om frihet ska bli meningsfull.
MacCallum är också av uppfattningen att det i alla resonemang om frihet går att hitta de tre variablerna (agent, begränsning och möjlighet), låt vara att de i vissa fall kan vara implicita. För att analysen ska bli fruktbar måste således beståndsdelarna identifieras.22
2.2 Tolerans
Inom varje religion finns ett ”anspråk på ett tolkningsföreträde rörande vad som är moraliskt och politiskt korrekt”. Inom den teoretiska moralfilosofiska litteraturen kallas detta för divine command ethics.23 Modée framhåller att dylika anspråk kan ge upphov till en intolerant inställning gentemot andra religioner, om moralen inom den religiösa traditionen tolkas som en absolut sanning. Modée menar dock att
människors förhållande till och tolkning av sin religiösa tradition, som han kallar religiositet, inte bör vara definierande för religionen i fråga.24 Det går dock att hävda att religiositetens så kallade exklusivistiska karaktär är relevant för analysen av religionsfrihetsbegreppet, eftersom religionsfrihet kan anses bygga på tolerans för olika religioner och trosuppfattningar. Med exklusivism menas här en föreställning om att den egna religiösa uppfattningen är det enda sanna rättesnöret.25
Religionsfrihet kan anses förutsätta tolerans för olika religiösa uppfattningar. Vad tolerans innebär och var dess gräns går, tål därför att problematiseras. I Tidskrift för politisk filosofi lyfter Anders Hansson fram Kings definition av tolerans som innebär att man är tolerant till något när man står ut med det trots att man invänder mot det eller förkastar det på moralisk grund. Hansson lyfter även fram Hortons definition –
21 MacCallum, Gerald, Negative and Positive Freedom, The Philosophical Review, Vol. 76, No. 3
(1967), s. 314.
22 MacCallum, Gerald, Negative and Positive Freedom, The Philosophical Review, Vol. 76, No. 3
(1967), s. 326 f.
23 Modée, Johan, Religion, tolerans och frihet, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.),
Mänskliga rättigheter och religion, 1. uppl., Liber, Malmö, 2011, s. 21.
24 Modée, Johan, Religion, tolerans och frihet, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.),
Mänskliga rättigheter och religion, 1. uppl., Liber, Malmö, 2011, s. 19 ff. Angående uttrycket religiositet, se Key, Ellen, Människor, Bonnier, Stockholm, 1899, s. 28: ”Ty religiositet är icke
begränsad vid en kyrklig eller sekterisk religionsform: den är själens förmåga att dyrka, hängifva sig och förtäras af sin egen eld!”
25 Modée, Johan, Religion, tolerans och frihet, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.),
att tolerans är en ”vägran, när man har möjlighet, att förbjuda eller allvarligt ingripa i beteenden man finner felaktiga”. Av dessa tolkningar drar Hansson slutsatsen att tolerans är en negation av en intolerant önskan, eller med andra ord att tolerans förutsätter ett avstående från att realisera en intolerant önskan. Detta för med sig det något paradoxala att ju fler handlingar som någon är intolerant mot, desto mer tolerant kan denna person vara.26
Modée ansluter sig delvis till Hanssons resonemang. Han menar att tolerans innebär att man med viss svårighet accepterar något. Han framhåller även att tolerans som politiskt begrepp kan innebära en acceptans för olikhet och för handlingar och beteenden som upplevs som förkastliga men inte så allvarliga att de bör förbjudas i lag. Resonemanget belyser att det finns en gräns för den sociala och politiska
acceptansen där ett tolerant förhållningssätt inte längre är önskvärt. Gränsen kan vara skarp och relativt okontroversiell, till exempel när det gället grov kriminalitet, för vilken samhället av nödvändighet har så kallad nolltolerans. I gränslandet mellan tolerans och intolerans återfinns vissa sexuella handlingar som har ansetts stå i strid med ”naturens ordning”, till exempel homosexualitet27 som under lång tid har
behandlats (och i många samhällen alltjämt behandlas) med en påfallande intolerans. Andra exempel på handlingar som kan befinna sig i detta gränsland inkluderar bruket av vissa droger och inställningen till ”andras” religiositet.28
En särskild problematik, som har diskuterats av exempelvis Rawls, utgörs av förmågan att tolerera det intoleranta. Rawls anför att samhället måste tolerera det intoleranta för att inte hamna i en självmotsägelse och själv bli intolerant. Rawls menar dock att toleransen har en yttre gräns: ”While an intolerant sect does not itself have title to complain of intolerance, its freedom should be restricted only when the tolerant sincerely and with reason believe that their own security and that of the institutions of liberty are in danger.”29 Från Rawls resonemang är det kanske möjligt att dra slutsatsen att tolerans inte nödvändigtvis förutsätter en oinskränkt tolerans för allting och i synnerhet inte för krav som är intoleranta mot tolerans, eftersom
toleransen då riskerar att acceptera sin egen upplösning.
2.3 Religion som tro
Europakommissionen har i ett avgörande angett att religionsfrihet i EKMR ”is essentially destined to protect religions, or theories on philosophical or ideological universal values”.30 I Campbell and Cosans v the United Kingdom anförde
Europadomstolen att ”[d]en normala betydelsen av 'övertygelse', som enskilt ord, är inte synonymt med orden 'åsikter' eller 'tankar', som används i artikel 10
i konventionen, och som garanterar yttrandefrihet, utan liknar mer begreppet 'tro' (i den franska texten 'convictions') som förekommer i artikel 9 […] och avser åsikter
26 Hansson, Anders, Några problem med toleransbegreppet, Tidskrift för politisk filosofi, Nr. 1, 2007,
s. 7 f. Hortons citerade definition av tolerans framgår på s. 8.
27 Se Rydström, Jens, Sinners and citizens: bestiality and homosexuality in Sweden, 1880-1950,
University of Chicago Press, Chicago, Ill., 2003, för en utförlig historisk genomgång av synen på homosexualitet i relation till bland annat tolerans och moral i Sverige.
28 Modée, Johan, Religion, tolerans och frihet, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.),
Mänskliga rättigheter och religion, 1. uppl., Liber, Malmö, 2011, s. 22-26.
29 Rawls, John, A theory of justice, Clarendon, Oxford, 1972, s. 220.
som kännetecknas av en viss nivå av övertygande kraft, seriositet, sammanhang och betydelse.”31 I ytterligare ett fall från Europadomstolen har trosbegreppet ansetts vara ”a coherent view on fundamental problems”.32
Dessa försök att definiera religions- och trosbegreppen antyder att Europadomstolen har en inkluderande syn på religion och tro, men medför knappast någon klar
avgränsning i fråga om begreppens räckvidd.
2.4 Religion som praktik
Av ett svenskt utredningsbetänkande framgår att ”religionsutövning i princip kan bestå i vad som helst”.33 Modée lyfter fram den klassiska religionsdefinitionen som antropologen Burnett Tylor har gett: att religion är ”tro på andliga varelser”. Modée anför dock att denna definition är otillräcklig i förhållande till
religionsfrihetsinstitutet, eftersom den endast beaktar människors interna mentala liv. Även om religion som universellt fenomen är orienterat kring andliga varelser eller makter, har religionen även en extern eller offentlig karaktär, som kan yttra sig genom t.ex. uppförande av religiösa byggnader, bärande av religiösa symboler eller genom att religiösa normer tillåts prägla politik och lagstiftning. Modée menar att det främst är denna sida av religionen som är politiskt kontroversiell, vilket torde innebära att det primärt är denna aspekt som religionsfrihet i praktiken är avsedd att skydda.34 Detta resonemang återspeglas även i de internationella instrument som behandlar
religionsfrihet, bl.a. i artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, där det framgår att var och en har rätt att utöva sin religion eller trosuppfattning.35
2.5 Religion som funktion
Ett annat sätt att se på religion anförs av Batson och Ventis, vars definition utgår från människans existentiella behov och den funktion som religionen kan fylla i våra liv: ”We shall define religion as whatever we as individuals do to come to grips
personally with the questions that confront us because we are aware that we and others like us are alive and that we will die. Such questions we shall call existential questions.”36
2.6 Religionsfrihet
31 Campbell and Cosans v the United Kingdom, Application No. 7511/76. Svensk översättning från:
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) och Europarådet, En handbok i
europeisk diskrimineringsrätt, Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2011 s. 144.
32 X. v Germany, Application No. 8741/79, Commission decision (10 March 1981).
33 SOU 1975:75, s. 325
34 Modée, Johan, Religion, tolerans och frihet, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.),
Mänskliga rättigheter och religion, 1. uppl., Liber, Malmö, 2011, s. 19.
35 Snarlika eller identiska formuleringar återkommer även i IKMPR:s artikel 18, EKMR:s artikel 9
samt i barnkonventionens artikel 14.
36 Batson, Charles Daniel & Ventis, W. Larry, The religious experience: a social-psychological
Trots att många internationella instrument för mänskliga rättigheter garanterar religionsfrihet, råder det vitt skilda uppfattningar bland dess uttolkare om hur
begreppet religion (bör) definieras.37 Gunn menar att problematiken med odefinierade centrala begrepp är återkommande inom folkrätten, men att religion särskiljer sig från andra rättighetsområden på grund av sin komplexitet, vilket medför större osäkerhet i fråga om rättighetens skyddsområde.38
I EKMR:s artikel 9 förklaras att religionsfrihet omfattar ”frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer”.39 En snarlik förklaring framgår av artikel 18(1) i IKMPR där det stadgas att religionsfrihet
innefattar ”frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsövning och undervisning”. I andra stycket stadgas att ”[i]ngen får utsättas för tvång som kan inskränka hans eller hennes frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller trosuppfattning efter eget val”.40
Varken EKMR eller IKMPR ger emellertid någon definition av begreppet religion och Europadomstolen har varit ”påtagligt försiktig” att ge generella principer eller riktlinjer som skulle kunna anses utgöra en avgränsad definition.41 Det är möjligt att det bakom denna försiktighet kan skönjas en önskan om att hålla begreppet öppet för tolkning. Synen på frihet, tolerans, tro och religion är under ständig omformning och det kan därmed tänkas att ett öppet och inkluderande förhållningssätt är nödvändigt för att rätten ska behålla sig legitimitet.
3 Religionsfrihet för barn
3.1 Inledning
Klasson Sundin anför att religionsfrihet kan delas in i frihet till religion och frihet från religion. Med frihet till religion avses rätten att kunna leva i överensstämmelse med sin religiösa uppfattning eller tradition. Frihet från religion innefattar rätten att inte behöva vara religiös, att inte behöva utsättas för religiös påverkan eller mot sin vilja tvingas delta i någon form av religionsutövning.42
Berlins distinktion mellan negativ och positiv frihet är användbar som utgångspunkt för analysen av barns religionsfrihet. Barn är i stor utsträckning underställda sina föräldrars och många andra makthavares auktoritet och är därför, i större utsträckning än vuxna, beroende av andra för att kunna utöva sina rättigheter. För att kunna utöva
37 Frågan om religionsbegreppets innebörd har diskuterats och omformats av filosofer och intellektuella
genom alla tider. Se exempelvis
http://studying.barrystephenson.ca/wp-content/uploads/2013/01/Definitions-of-Religion.pdf, för 101 skilda definitioner av religion.
38 Gunn, T. Jeremy, The Complexity of Religion and the Definition of “Religion” in International Law,
Harvard Human Rights Journal, vol. 16 (2003), s. 189-190.
39 Mahmoudi, Said (red.), Folkrättsliga texter, 3. uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2011, s. 209.
40 Mahmoudi, Said (red.), Folkrättsliga texter, 3. uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2011, s. 176.
41 Fahlbeck, Reinhold, Religionsfrihet och mänskliga rättigheter, Juridisk Tidskrift, Nr 1 2014/15, s. 6.
42 Klasson Sundin, Maria, Religionsfrihet för barn? i Berglund, Jenny & Gunner, Gunilla (red.), Barn i
sin religionsfrihet kan barn därmed behöva positiv frihet i sammanhang där vuxna klarar sig med negativ frihet.43 Föräldrars rätt och skyldighet att ge barnet vägledning när det utövas sin religionsfrihet kan ses som en form av positiv frihet för barnet, då barnet på grund av sin ringa ålder inte alltid anses kunna hantera dessa frågor på egen hand.
Berlins strikta uppdelning mellan negativ och positiv frihet har dock svårt att fånga vissa företeelser på ett konstruktivt sätt, varför MacCallums analys av
frihetsbegreppet också är användbar som kontrast. Berlins tudelade
begreppsbestämning kan antas leda till frågor som exempelvis vilken frihet (den positiva eller negativa) som är mest eftersträvansvärd44, vilket MacCallums treställiga relation undviker eftersom den utgår från att det bara finns en frihet. MacCallums definition kan istället fokusera på mer väsentliga frågor som exempelvis vem friheten ska gälla och vilka hinder som står i vägen för frihetens utövande.45 En av de främsta styrkorna med MacCallums frihetsanalys är härvidlag dess betoning av X-variabeln. En kärnfråga i analysen av barns religionsfrihet är nämligen vem rättigheten
tillkommer – barnet eller dess föräldrar.
3.2 Tre modeller för barns religionsfrihet
I artikeln Barnets religionsfrihet – eller föräldrarnas? diskuterar Klasson Sundin frågan om huruvida barns religionsfrihet innebär ”rätten att bli delaktig i utövandet av föräldrarnas religiösa tradition, rätten att själv få välja trosuppfattning eller rätten att få bearbeta existentiella frågor”. Ur ett religionsfilosofiskt perspektiv behandlar författaren dels begreppen religion och religionsfrihet, dels ansvarsfördelningen mellan föräldrar och samhälle i fråga om barns religionsfrihet, samt slutligen
förhållandet mellan barnets autonomi och föräldrarnas rätt att fostra och vägleda sina barn. Svaren på dessa frågor mynnar ut i tre modeller för hur barns religionsfrihet kan uppfattas, vilka benämns traditionsmodellen, tankefrihetsmodellen och
livstolkningsmodellen.46 3.2.1 Traditionsmodellen
Enligt denna modell sammanfaller barns religionsfrihet med föräldrarnas rätt att ge barnen en religiös fostran som stämmer överens med den egna övertygelsen. Föräldrarna har rätt och skyldighet att göra det möjligt för barnet att ta del av den egna kulturens traditioner och ska därmed garantera barnet positiv frihet.
Religionsfriheten är enligt denna modell en frihet till religion och religionen betraktas primärt som en praktik. Statens roll är dels att garantera negativ frihet genom att inte
43 Klasson Sundin, Maria, Barnens religionsfrihet – eller föräldrarnas? i Modée, Johan & Strandberg,
Hugo (red.), Frihet och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2006, s. 123-124.
44 Se till exempel Gustavsson, Gina, Treacherous liberties: Isaiah Berlin's theory of positive and
negative freedom in contemporary political culture, Acta Universitatis Upsaliensis, Avhandling,
Uppsala universitet, Uppsala, 2011.
45 Modée, Johan, Religion, tolerans och frihet, i Andersson, Dan-Erik & Modée, Johan (red.),
Mänskliga rättigheter och religion, 1. uppl., Liber, Malmö, 2011, s. 30 f.
46 Klasson Sundin, Maria, Barnens religionsfrihet – eller föräldrarnas? i Modée, Johan & Strandberg,
Hugo (red.), Frihet och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2006, s. 115 f.
begränsa eller förhindra barnets religiösa fostran, dels att garantera positiv frihet genom att möjliggöra organisering av barnets religiösa fostran och utbildning, exempelvis genom att tillåta religiösa friskolor. Föräldrarnas ansvar för barnets religiösa liv fortgår till dess att barnet har uppnått vuxen ålder. Barnets autonomi förläggs alltså sent.47
3.2.2 Tankefrihetsmodellen
Enligt denna modell betonas barnets rätt att själv välja eller välja bort religiösa föreställningar. Barnet ska tillåtas ta del av perspektiv från olika traditioner.
Föräldrarna får därför inte tvinga in barnet i en viss religiös tradition. Barns egen rätt att välja prioriteras före föräldrars rätt att fostra och barnets autonomi förläggs tidigt. Staten ska garantera positiv frihet genom att erbjuda religiöst neutrala skolor, med allsidig information om olika religiösa och sekulära livsåskådningar. Staten ska även garantera negativ frihet genom att hindra föräldrarna från att utsätta sina barn för ensidig påverkan. Religionsfriheten är enligt denna modell en frihet från religiös påverkan och religionen betraktas primärt som ett tankesystem med fokus på trosinnehåll.48
3.2.3 Livstolkningsmodellen
Enligt denna modell har barn egna existentiella behov som både stat och föräldrar ska ta hänsyn till i fostran och utbildning. Barns religionsfrihet innebär rätten att få möjligheter och verktyg att bearbeta sina existentiella frågor. Religionsfriheten är därmed en frihet till religion och religionen ses primärt som en funktion för bearbetning av existentiella frågor. Staten ska garantera positiv frihet genom att erbjuda undervisning som främjar barnets existentiella bearbetning. Barnets autonomi är en fråga om identitetsutveckling snarare än självbestämmande, vilket medför att ingen tydlig avvägning görs mellan barnets autonomi och föräldrarnas rätt att fostra barnet. Modellen lägger dock stor vikt vid att barnet ska ges möjlighet att forma och uttrycka egna uppfattningar. Föräldrarna ska därför garantera positiv frihet genom att ge barnet de verktyg det behöver för att kunna bearbeta sina existentiella frågor.49
4 Det internationella skyddet av barnets religionsfrihet
4.1 Internationell konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter (IKMPR)
47 Klasson Sundin, Maria, Barnens religionsfrihet – eller föräldrarnas? i Modée, Johan & Strandberg,
Hugo (red.), Frihet och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2006, s. 130, samt Klasson Sundin, Maria, Religionsfrihet för barn? i
Berglund, Jenny & Gunner, Gunilla (red.), Barn i religionernas värld, Liber, Stockholm, 2011, s. 69 f.
48 Klasson Sundin, Maria, Barnens religionsfrihet – eller föräldrarnas? i Modée, Johan & Strandberg,
Hugo (red.), Frihet och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2006, s. 131 f. samt Klasson Sundin, Maria, Religionsfrihet för barn? i
Berglund, Jenny & Gunner, Gunilla (red.), Barn i religionernas värld, Liber, Stockholm, 2011, s. 70 f.
49 Klasson Sundin, Maria, Barnens religionsfrihet – eller föräldrarnas? i Modée, Johan & Strandberg,
Hugo (red.), Frihet och gränser: filosofiska perspektiv på religionsfrihet och tolerans, Östlings bokförlag Symposion, Eslöv, 2006, s. 132 f. samt Klasson Sundin, Maria, Religionsfrihet för barn? i Berglund, Jenny & Gunner, Gunilla (red.), Barn i religionernas värld, Liber, Stockholm, 2011, s. 71 f.
4.1.1 Inledning
Syftet med avsnittet är att ge en översiktlig bild av skyddet för barns religionsfrihet enligt artikel 18 i IKMPR.
IKMPR är en FN-traktat som behandlar medborgerliga rättigheter och är baserad på FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna50. Konventionen fokuserar inte särskilt på barn, men som framgår av artikel 18 omfattas var och en av skyddet för religionsfrihet, vilket torde inkludera barn.51 Av artiklarna 2 och 26 framgår även att konventionsrättigheterna ska tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. I enlighet med artikel 2(2) har konventionsstaterna en positiv förpliktelse att vidta nödvändiga åtgärder för att förverkliga konventionsrättigheterna. Av artikel 2(3) framgår att konventionsstaterna är skyldiga att säkerställa att enskilda får väcka talan för konventionskränkningar inför statens domstolar och myndigheter samt att de domar och beslut som fattas av respektive myndighet kan verkställas.52
I artikel 18 behandlas rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet. Artikeln lyder:
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning.
2. Ingen får utsättas för tvång som kan inskränka hans eller hennes frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val.
3. Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning får endast
underkastas de inskränkningar som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter och friheter. 4. Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen
övertygelse. 53
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (MR-kommittén) har en inkluderande syn på religion. I den allmänna kommentaren till artikel 18 slås fast att begreppen religion och tro ska ges en extensiv tolkning och att artikeln skyddar både teistiska och ateistiska trosuppfattningar, icke-traditionella religioner, nya religioner och minoritetsreligioner. Skyddsområdet är inte begränsat till religioner i traditionell mening eller institutionaliserade religioner och trosuppfattningar. Skyddet för religionsfrihet innefattar därmed både frihet till och frihet från religion.54
4.1.2 MR-kommittén
50 Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna (Universal Declaration of Human Rights), antogs
genom generalförsamlingens resolution 217 A (III) den 10 december 1948.
51 Se avsnitt 4.1.7 nedan, om IKMPR:s tillämplighet i förhållande till barn.
52 Fisher, David I., Mänskliga rättigheter: en introduktion, 5 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2009,
s. 24.
53 Mahmoudi, Said (red.), Folkrättsliga texter, 3 uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2011, s. 176-177.
IKMPR är folkrättsligt bindande men saknar sanktionssystem. Eventuella kränkningar tas inte upp i någon internationell domstol. Genomförandet av konventionen
övervakas istället av MR-kommittén (art. 28(1)). I egenskap av kontrollorgan är kommitténs tolkning av artikel 18 av särskilt intresse för den förestående analysen. Kommittén består av 18 ledamöter, vilka väljs av konventionsstaterna. Ledamöterna ”skall vara moraliskt högtstående och erkänt sakkunniga på området mänskliga rättigheter”. Det anges att det är bra om några av ledamöterna har rättslig bakgrund, men det finns inget krav på att de ska vara jurister (art. 28(1)). Kommitténs har tre huvudsakliga uppgifter: för det första ska de granska de från konventionsstaterna mottagna rapporterna rörande dels åtgärder som staterna har vidtagit för att genomföra konventionsrättigheterna, dels vilka framsteg som gjorts i fråga om utövandet av dessa rättigheter (art. 40). För det andra ska den undersöka klagomål från en stat om att en annan konventionsansluten stat inte uppfyller bestämmelserna i konventionen (art. 41-42). För det tredje ska den ta emot och pröva framställningar från enskilda personer som hävdar att de har blivit utsatta för en kränkning från statens sida av någon av de rättigheter som omfattas av IKMPR.55
MR-kommittén har även antagit 35 normativa dokument, s.k. allmänna kommentarer (”General Comments”)56, vilka syftar till att klargöra hur konventionen ska tillämpas. Dokumenten spänner från regler för utformningen av rapporter till kommentarer till enskilda materiella artiklar.57
4.1.3 Frihet att byta religion eller tro
Artikel 18(1) i IKMPR stadgar att var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och att denna rätt ”innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val”. Ordalydelsen ger inte ett otvetydigt stöd för uppfattningen att artikel 18(1) skyddar rätten att byta religion eller
trosuppfattning. Frågan var även kontroversiell under förhandlingarna som föregick konventionen, då flera muslimska stater motsatte sig en mer explicit formulering, med hänvisning till koranens stränga syn på konvertering från islam. Även om det inte råder konsensus därom, torde det numera vara generellt accepterat att artikel 18(1) omfattar rätten att byta religion eller trosuppfattning.58 Till denna ståndpunkt ansluter sig även MR-kommittén:
”The Committee observes that the freedom to ’have or to adopt’ a religion or belief necessarily entails the freedom to choose a religion or belief, including, inter alia, the right to replace one’s current religion or belief with another or to adopt atheistic views, as well as the right to retain one’s religion or belief.”59
55 Fakultativt protokoll till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter, artikel 1. Det bör noteras att MR-kommittén endast tar emot framställningar gällande konventionsstater som är bundna av protokollet.
56 Dokumenten finns tillgängliga på
http://www.ccprcentre.org/iccpr-and-hr-committee/general-comments/
57 Thelin, Krister, FNs MR-kommitté – i teori och praktik, Juridisk tidskrift, Nr 4 2009/2010, s. 875.
58 Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus
Nijhoff, Leiden, 2007, s. 66 och 108 f.
Artikel 18 tillåter inga begränsningar avseende rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet innefattande rätten att anta en religion (eller att byta eller helt ta avstånd från religion). Dessa friheter skyddas villkorslöst, i egenskap av forum internum. Det bör noteras att detta villkorslösa skydd även gäller artikel 19(1), dvs. rätten att inte utsättas för ingripanden för sina åsikters skull.60
4.1.4 Frihet från tvång
IKMPR artikel 18(2) behandlar frihet att inte behöva utsättas för tvång som kan förhindra möjligheten att ha eller anta eller lämna en religion eller trosuppfattning. Flera konventionsstater har kritiserats av MR-kommittén för brister i lagstiftningen i relation till friheten från tvång.61 Konventionen definierar dock inte tvång som begrepp, varför MR-kommitténs allmänna kommentar är av särskilt intresse i detta hänseende. I den allmänna kommentaren avseende artikel 18 anför MR-kommittén: ”Article 18(2) bars coercions that would impair the right to have or adopt a religion or belief, including the use of threat of physical force or penal sanctions to compel believers or non-believers to adhere to their religious beliefs and congregations, to recant their religion or belief or to convert. Policies or practices having the same intention or effect, such as for example those restricting access to education, medical care, employment or […] are similarly inconsistent with article 18(2). The same protection is enjoyed by holders of all beliefs of a non-religious nature.”62
Taylor anför att artikel 18(2) torde vara tillämplig på tvång som utövas av staten eller å statens vägnar. Tvånget kan ha karaktär av förbud, restriktioner eller inskränkningar avseende rätten att vistas på offentliga platser, tillgången till sjukvård, utbildning etc. Friheten från tvång kan alltså sägas ha en viss koppling till skyddet mot
diskriminering (artikel 2 och 26) såtillvida att en person som diskrimineras på grund av sin religionstillhörighet kan känna sig pressad att konvertera eller avsäga sig sin religion eller trosuppfattning – vilket utgör en otillåten påverkan enligt artikel 18(2). Enligt Taylors mening omfattas inte påtryckningar i privat form av förbudet i artikel 18(2). Sådan verksamhet omfattas istället av utövanderätten enligt artikel 18(1) och får därför endast inskränkas i enlighet med artikel 18(3). MR-kommittén ger inget tydligt besked om hur de ser på påtryckningar i form av missionerande, men ingenting antyder att de skulle vara av uppfattningen att missionerande verksamheter skulle träffas av artikel 18(2). Istället betonas tvång i relation till samhällsfunktioner, dvs. statlig verksamhet.63
MR-kommittén framhåller att skyddet mot tvång tillsammans med skyddet mot godtyckligt ingripande i privatlivet (artikel 17) innefattar en rätt att inte behöva avslöja sin religiösa tillhörighet (eller avsaknad av religiös tillhörighet) och inte heller bli tvingad att agera på ett sådant sätt att det är möjligt att dra slutsatsen att en person
60 General Comment No. 22 (art. 18), 3 §.
61 Se t.ex. Human Rights Committée, Concluding Observations: Marocco, UN Doc.
CCPR/C/79/Add.44, s. 14 (1994) och Human Rights Committée, Concluding Observations: Sudan, UN Doc. CCPR/C/79/Add.85, s. 8 (1997).
62 General Comment No. 22 (art. 18), 5 §.
63 Taylor, Paul M., Freedom of Religion: UN and European Human Rights Law and Practice,
har en viss trosuppfattning.64 Friheten från religiöst tvång skyddas villkorslöst och får därför inte inskränkas.65
4.1.5 Frihet att utöva sin religion eller tro
4.1.5.1. Utövanderätten
Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning kan t.ex. innefatta iakttagande av religiösa sedvänjor ”antingen ensam eller i gemenskap med andra” och ”offentligt eller enskilt” (IKMPR art. 18(1)). Utövanderätten anses ha ett brett
tillämpningsområde och omfattar bl.a. rätten att fira gudstjänst eller samlas i
anslutning till en religion eller övertygelse och att uppföra lokaler för det ändamålet; tillverka och använda föremål som är nödvändiga för religiösa ritualer och sedvänjor; följa en viss diet; lära ut en religion och etablera teologiska seminarier eller skolor; fira religiösa högtider och vilodagar; bära religiösa symboler inklusive religiös klädsel etc.66
I Boodoo v Trinidad and Tobago67 anförde sökanden, den fängslade Clement Boodoo,
att han förbjudits att bära skägg och delta i religiösa ceremonier samt att hans bönböcker hade tagits ifrån honom. Då Trinidad och Tobago inte gick i svaromål konkluderade MR-kommittén att sökandens utövanderätt enligt artikel 18(1) hade kränkts.
I Malakhovsky and Pikul v Belarus68 behandlades rätten att registrera trossamfund. MR-kommittén konstaterade att statens vägran att registrera Minsk Vaishnava community stod i strid med utövanderätten i artikel 18(1), eftersom statens vägran ledde till att samfundet inte kunde bilda kloster eller lärosäten och inte heller bjuda in utländska präster på besök i landet.
I Raihon Hudoyberganova v Uzbekistan69 fann MR-kommittén att artikel 18(2) hade kränkts då sökanden stängdes av från universitetet för att hon bar hijab. Universitetet hade antagit nya regler som förbjöd religiös klädsel i skolan. Hudoyberganova var praktiserande muslim och önskade leva i enlighet med de religiösa påbud som är föreskrivna för muslimska kvinnor. Hon rättade sig därför inte efter de nya reglerna och blev således avstängd från universitetet.70 I och med att Uzbekistan inte
åberopade något särskilt syfte med förbudet hade de inte visat att förbudet var nödvändigt för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter och friheter. Av den anledningen betonade MR-kommittén att liknande inskränkningar inte per automatik skulle resultera i en kränkning av artikel 18.71
64 General Comment No. 22 (art. 18), 3 §.
65 General Comment No. 22 (art. 18), 8 §.
66 General Comment No. 22 (art. 18), 4 §.
67 Mr. Clement Boodoo v. Trinidad and Tobago, Communication No. 721/1996 (2002).
68 Sergei Malakhovsky and Alexander Pikul v. Belarus, Communication No. 1207/2003 (2005).
69 Raihon Hudoyberganova v. Uzbekistan, Communication No. 931/2000 (2005).
70 Raihon Hudoyberganova v. Uzbekistan, Communication No. 931/2000 (2005), p. 2.1-2.4.
4.1.5.2 Restriktioner avseende utövanderätten
Till skillnad från rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet, får rätten att utöva sin religion eller trosuppfattning underkastas restriktioner i enlighet med artikel 18(3). Artikel 4(2) stadgar att konventionsstaterna aldrig får avvika från eller göra
inskränkningar i artikel 18, inte ens under allmänt nödläge som hotar nationens fortbestånd. För att en avvikelse från utövanderätten artikel 18(1) måste därmed alltid kunna motiveras enligt bestämmelserna i artikel 18(3).72 Artikel 18(3) har tre
kriterier: Inskränkningarna måste nödvändiga, angivna i lag och konstruerade för att uppnå något av de uppräknade målen. Proportionalitetsprincipen ska vara vägledande vid alla begränsningar av och avvikelser från konventionens bestämmelser.73 MR-kommittén understryker dock att undantagsregeln ska tolkas restriktivt, vilket innebär att en inskränkning endast får göras på de grunder som uttryckligen nämns i artikel 18(3). Inskränkningar som baseras på den allmänna sedligheten måste ha som utgångspunkt att den gemensamma samhällsmoralen härrör från flera olika sociala, filosofiska och religiösa traditioner. En sådan inskränkning kan därför inte legitimeras genom att hänvisa till endast en tradition. MR-kommittén påpekar vidare att religiösa minoriteter har samma rätt som alla andra att bekänna sig till och utöva sin egen religion. Staten har härvidlag en skyldighet att positivt stödja minoriteternas strävanden att bevara sin särart.74
Malcolm Ross v. Canada75 behandlar frågan om gränsen för utövanderätten i form av
undervisning. En skollärare, som på sin fritid framfört antisemitiska åsikter bl.a. i ett flertal publikationer, blev omplacerad till en tjänst som inte innefattade undervisning. MR-kommittén konstaterade att lärarens uttalanden förvisso omfattades av
utövanderätten i artikel 18(1). De åtgärder som vidtagits mot Malcolm Ross var dock inte riktade mot hans tro som sådan, utan var snarare ägnade att skydda judars
rättigheter och anseende och rätten till ett offentligt skolsystem fritt från partiskhet, fördomar och intolerans. Åtgärderna var därmed berättigade enligt artikel 18(3). I ovan nämnda Malakhovsky and Pikul v. Belarus anförde MR-kommittén att
Vitryssland inte uppgivit något skäl till att statens vägran att registrera trossamfundet skulle vara nödvändigt. Inskränkningen av utövanderätten uppfyllde därmed inte kriterierna i artikel 18(3) och ansågs därför stå i strid med artikel 18(1).
4.1.6 Barns utbildning och föräldrars rätt
Frågan om barns utbildning i relation till föräldrarnas övertygelse behandlas i artikel 18(4) i IKMPR av vilken framgår att konventionsstaterna ska respektera föräldrars och förmyndares rätt att ge sina barn en religiös och moralisk bildning i enlighet med den egna trosuppfattningen. Denna rättighet skyddas villkorslöst och får därför inte inskränkas.76
72 Human Rights Committee, General Comment 29, States of Emergency (article 4), U.N. Doc.
CCPR/C/21/Rev.1/Add.11 (2001), 7 §.
73 Human Rights Committee, General Comment 29, States of Emergency (article 4), U.N. Doc.
CCPR/C/21/Rev.1/Add.11 (2001), 4 §.
74 General Comment No. 22 (art. 18), 8 §. Angående skyddet för minoriteter, se artikel 27.
75 Malcolm Ross v. Canada, Communication No. 736/1997 (2000).
I artikel 23 stadgas att familjen är ”samhällets naturliga och grundläggande enhet och är berättigad till samhällets och statens skydd”. I den allmänna kommentaren till artikel 23 klargör MR-kommittén att det primära ansvaret för barnen ankommer på familjen och att begreppet familj ska tolkas extensivt, så att det innefattar alla
personer som tillsammans utgör en familj i den aktuella konventionsstaten.77 I artikel 24 stadgas att barn har rätt till sådant skydd från sin familj, samhället och staten, som dess ställning som minderårig kräver. I den allmänna kommentaren till artikel 24 anför MR-kommittén att det inte är möjligt att ge begreppet familj en
standarddefinition eftersom begreppet kan definieras olika i olika stater, och regioner.78
När konventionen utarbetades var avsikten att artikel 18(4) skulle utgöra ett skydd mot statlig ideologisk indoktrinering, till förmån för föräldrars rätt uppfostra sina barn i enlighet med sin egen religiösa uppfattning.79 Langlaude anför att: ”the ‘coercive relationship’ between parents and children is generally left untouched by states, and international human rights instruments recognise that parents have a considerable interest in influencing the religious upbringing of their children. Therefore, we have to bear in mind that the context is the protection of parental rights against the state and not the rights of children against their parents.”80
MR-kommittén har ägnat stor uppmärksamhet åt föräldrars och vårdnadshavares rätt och har därvidlag tillfrågat och begärt information från flera stater81 om den legala regleringen av föräldrars och vårdnadshavares rätt att bestämma över barnens religiösa och moraliska bildning.82
Avseende skyddet för föräldrars rätt gentemot staten kan nämnas att MR-kommittén anser det vara artikel 18(4) att offentliga skolor utbildar elever i religionshistoria, förutsatt att utbildningen är neutral. De framhåller vidare att obligatorisk utbildning i offentlig regi avseende en specifik religion eller tro är oförenlig med artikel 18(4), med mindre än att elever kan undantas från utbildningen eller att alternativ utbildning erbjuds som tillgodoser föräldrars (eller vårdnadshavares) önskemål i detta
hänseende.83 Om alternativ utbildning erbjuds, exempelvis i form av allmän religionshistoria, måste denna läras ut på ett neutralt och objektivt vis. Som
Langlaude framhåller kan detta kriterium dock vara problematiskt, då det är svårt att fastställa den konkreta innebörden av begreppen neutralitet och objektivitet.84
77 General Comment No. 17 (art. 23), 6 §.
78 General Comment No. 19 (art. 24), 2 §.
79 Van Bueren, Geraldine, The International Law on the Rights of the Child, Martinus Nijhoff, The
Hague, 1998, s. 159.
80 Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus
Nijhoff, Leiden, 2007, s. 85 och 108 f. Citat vid s. 85.
81 Bl.a. Marocko (UN Doc. A/37/40, p. 146), Island (UN Doc. A/38/40, p. 113), Ungern (UN Doc.
A/41/40, p. 398), Portugal (UN Doc. A/45/40), Iran (UN Doc. CCPR/C/SR.1252, p. 19) och Nya Zeeland (UN Doc. CCPR/C/SR.2015, p. 51).
82 Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus
Nijhoff, Leiden, 2007, s. 85 f. och 108 f.
83 General Comment No. 22 (art. 18), 6 §.
84 Langlaude, Sylvie, The Right of the Child to Religious Freedom in International Law, Martinus
