Rättigheter och skyldigheter

5.1.1. En tacksamhetsskuld uttryckt i moderskapet

När intervjupersonerna berättade om deras upplevelse av sina rättigheter som svensk medborgare uttryckte många en uppskattning eller tacksamhet för de rättigheter som det svenska medborgarskapet medför. Ofta gjorde intervjupersonerna en jämförelse med deras födelseländer och de omständigheter som rådde eller råder där. Att sätta sina rättigheter som svensk medborgare i relation till sina möjligheter i födelseländerna indikerar att rumslighet tycks vara avgörande för det levda medborgarskapet. Vilka erfarenheter personen har av sitt medborgarskap i ett annat land i världen, tycks påverka ens upplevelse av de rättigheter man har som svensk medborgare.

Farah pratar om att hennes rättigheter som mamma skiljer sig från hennes rättigheter i födelselandet Bangladesh: ”Här mamman får mammaledig, får pengar i barnbidrag, mitt hemland, när man föder barn man får inte barnbidrag, det är många skillnader.” Även Diana belyser hur hennes rättigheter som svensk medborgare skiljer sig från de i hennes födelseland

23

Irak: ”Självklart jag känner mig trygg när jag ser människans rättigheter i Sverige. Kanske vi inte hade sådana rättigheter i vårat land, eller de har begränsat rättigheterna. Men här finns mer frihet.”

Emellertid har känslan av uppskattning för de möjligheter som erbjuds i Sverige ibland kunnat övergå i en tacksamhetsskuld. Detta kan exemplifieras med ett citat från Yasmin som föddes i Sverige men som har två utrikesfödda föräldrar. Hon berättar om hur denna tacksamhetsskuld har kommit till uttryck genom hennes föräldrar:

Det kändes som att våra föräldrar hade någon slags tacksamhetsskuld till Sverige, att de kunde komma hit och skapa ett liv här och så, vilket är förståeligt, men att det också projicerades på oss och att vi skulle vara ständigt tacksamma. […] När man växer upp så får man mycket höra av utrikesfödda föräldrar att vi ska vara tacksamma att vi får gå till skolan, ni äter gratis mat i skolan, alltså så kommer du hem och klagar på vad jag gör, du ska vara glad, du ska vara glad att du kan gå och spela basket på helgerna, att du inte behöver gå och jobba.

Även Naira beskriver ett minne från barndomen, hur hennes skola inte erbjöd vegetariska alternativ till Naira som av kulturella själ inte åt kött. Naira berättar om hennes mammas inställning till gratis mat i skolan; ”det tror jag var stort liksom och då väljer man att äta det man kan”. Tacksamheten att det fanns gratis mat verkar ha övervägt det faktum att skolan inte tog hänsyn till familjens kulturella behov.

Den rumsliga aspekten skulle alltså kunna tolkas som något som kan projiceras på utrikesfödda mammors barn. Mammans erfarenheter av hennes begränsade möjligheter till exempelvis utbildning i sitt födelseland, kan alltså projiceras på hennes barn som får bära den tacksamhetsskulden.

5.1.2. Begränsade rättigheter till stöd och hjälp för sina barn

Intervjupersonerna beskriver flera situationer där mammorna upplever att de inte fått sina egna rättigheter som mammor uppfyllda samtidigt som deras barns rättigheter inte tillgodosetts.

Ett talande exempel är hur två av de intervjuade mammorna har barn med funktionsvariationer.

Amina berättar om hur hon kämpat för att få rätt hjälp för sin son som har en hörselnedsättning.

När min son blev nedsatt hörsel han skulle få börja i ”Y-skolan” jag bodde i en annan del av Stockholm då. Han fick inte skjuts från där jag bodde till Y-skolan. Jag kämpade jättemycket med Soc och sådär, det gick inte. Och sen från kliniken de sa ju att vi kan gå vidare till politiken. Jag såhär att jag orkar inte, jag ville inte flytta till Husby, men jag sökte lägenhet.

Det är det liksom, det gör mig ont fortfarande. […] Men där jag hade stort behov, jag ville inte bråka med politikerna. Jag hade ingen tid. Jag var ensam med tre barn. Ja jag flyttade här.

Amina vittnar om hur hon upplever att hon inte fått det stöd hon behövt för att kunna ge hennes son ett bra liv. Eftersom hon var ensam med tre barn och inte hade vare sig tid eller ork att

24

kämpa för att få det hon och hennes son har rätt till så valde hon att flytta. Hon upplever att de begränsade möjligheterna att få hjälp från socialen beror på att hon är utrikesfödd, då hon fått höra av hennes svenskfödda kollegor att de får hjälp lättare. Detta indikerar den intersubjektiva dimensionens betydande för det levda medborgarskapet. I samtal med hennes kollegor förstår hon att icke utrikesfödda mammor uppfattar att de får den hjälp de behöver, vilket i sin tur bidrar till att Amina känner sig mindre värd. Hon berättar:

Är det samhället som inte vill betala det? Det handlar om pengar. Alltid det handlar om pengar. Och är jag inte värd för att jag är utländsk? Jag jobbar och betalar skatt som alla andra.

Men de andra kollegorna liksom, de får hjälp. Vad är det som har hänt?

Amina belyser hennes upplevda orättvisa genom att poängtera att hon också bidrar till samhället som hennes kollegor genom att jobba och betala skatt. Detta visar på hur hon ser en stark koppling mellan rättigheter och skyldigheter som medborgare och att hon upplever en ännu starkare orättvisa när hon inte erhåller de rättigheter som hon anser att hon förtjänar.

Även Farida beskriver de orättvisor hon upplever när det kommer till att få stöd och möjlighet till ny kunskap och rehabilitering för hennes dotter som har ADHD och lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Hon belyser framför allt problematiken kring hur svårtillgängligt det är att gå på kurser för att lära sig mer om ADHD som boende i Järva:

Att åka till södra Stockholm för att vara med på en kurs, det är jättesvårt för en mamma som jobbar och som har tre barn, har ett hem och sådär, jobbar heltid, […], varför de är det inte här, alltså rehabilitering i Järva?

Farida upplever att hennes rättigheter som mamma till ett barn med funktionsvariation är begränsade på grund av att hon bor i Järva. Detta visar på ännu en dimension av rumslighetens betydelse för det levda medborgarskapet, eftersom det här blir en fråga om vilka rättigheter människor erhåller i Stockholm beroende på var geografiskt personen i fråga befinner sig.

Intervjupersonernas berättelser visar på att deras upplevelser av hur deras rättigheter som mammor tillgodoses i det svenska samhället påverkar deras levda medborgarskap. Å ena sidan uttrycks en tacksamhet för att rättigheterna som mamma i Sverige i flera fall är starkare än i deras födelseland, samtidigt som andra berättelser visar på hur det faktum att de är födda utrikes och bor i Järva också begränsar deras rättigheter som mammor.

25