2 Varför radikaliseras människor?
2.2 Radikaliseringsvägar
I arbetet för att förebygga och motverka våldsbejakande extremism har Säkerhetspolisen identifierat tre typfall – eller vägar som de också kan kallas – för hur och varför människor radikaliseras: utagerarens väg, grubblarens väg och familjens väg. Dessa typfall har utvecklats utifrån Säkerhetspolisens eget material med stöd av forskning kring radikali-sering. Brottsförebyggande rådet har därefter i samarbete med externa forskare kompletterat dessa tre med ytterligare ett typfall – kontakt- sökarens väg.20
Det är viktigt att poängtera att dessa typfall har skapats för att underlät-ta förståelsen för hur en person blir radikaliserad. Därför ger de en för-enklad bild av skälen till radikalisering. De människor som radikalise-rats tillhör sällan enbart en av kategorierna, utan har ofta drag av flera.
De fyra vägarna till radikalisering är:
1) Utagerarens väg 2) Grubblarens väg 3) Familjens väg 4) Kontaktsökarens väg.
2.2.1 Utagerarens väg
Utageraren har ofta en problematisk bakgrund med en otrygg barndom som har övergått i en stökig ungdom med tidig kriminell debut. Drog-missbruk är inte ovanligt. I vissa fall finns det inslag av våld och miss-handel i hemmet, och personens förtroende för vuxenvärlden är lågt.
I andra fall har erfarenheter av krig och konflikter i ett annat land skapat ett trauma hos personen. De sociala och ibland psykologiska problemen bidrar till att personen blir utagerande och bryter mot samhällets regler och normer för att få uppmärksamhet, söka spänning eller skapa sig en identitet.
20 Alla fyra typfall beskrivs i den rapport om våldsam politisk extremism som gemensamt producerats av Brottsförebyggande rådet och Säkerhetspolisen (Brottsförebyggande rådet & Säkerhetspolisen 2009, s. 146).
Spänningssökande och fascination för våld är vanligt hos utageraren.
Många gånger har personen också egna erfarenheter av att använda våld som en lösning på konflikter och problem, vilket gör att steget till att utöva ideologiskt motiverat våld är kort.
När utageraren får kontakt med ideologiskt drivna våldsbejakande personer inleds radikaliseringsprocessen. I takt med att den nya gemenskapen fördjupas minskar också personens kontakter med icke- radikala personer och gamla kontakter. Utageraren, som känner sig främmande och motarbetad i samhället, söker gemenskap och blir i och med socialiseringen i en ny grupp mottaglig för gruppens budskap.
Denna typ av person tilltalas också i stor utsträckning av en svartvit världsbild som ger enkla svar och som gör det lätt att orientera sig i tillvaron.
2.2.2 Grubblarens väg
Grubblarens väg kännetecknas av ett sökande. Även grubblaren tenderar att ha svårigheter att hitta sin plats i samhället. I vissa fall har personen under skolåren varit mobbad eller ensam. Men i stället för att bli utage-rande vänder sig grubblaren inåt och söker svar genom att läsa och fun-dera. Grubblaren undviker våld och konflikter, och har innan kontakten med den våldsbejakande ideologin en önskan att anpassa sig till samhäl-let genom utbildning och konventionellt familjeliv.
Grubblaren har ofta haft en trygg barndom där diskussion, förkovrande och ifrågasättande har uppmuntrats. Detta bidrar många gånger till ett tidigt intresse för politik, religion eller ideologi och av att vilja diskutera denna typ av frågor. Därför ligger det nära till hands att grubblaren väl-jer en intellektuell väg in i extremism. Litteratur och egna tankar om orättvisor i samhället liksom känslan av frustration gör att grubblaren kan bli mottaglig för radikalisering.
Vissa personer i denna kategori kan betraktas som självradikaliserade 21, och den sociala gemenskapen uppstår i dessa fall först efter att personen har börjat intressera sig för den våldsbejakande ideologin. Mötet med ideologin och den påföljande radikaliseringen följer ofta på en upplevd insikt eller en omvälvande händelse. Det är alltså primärt på grund av upplevda sociala och politiska orättvisor som grubblaren av ideologiska skäl söker sig till ett radikalt socialt sammanhang.
21 För mer information om självradikalisering, se avsnitt 2.1.5.
2.2.3 Familjens väg
I motsats till de två tidigare vägarna kännetecknas familjens väg inte av problem att passa in i samhället, utan av acceptans för radikala före-ställningar från närmiljön. En person som radikaliseras på detta sätt har vuxit upp omgärdad av radikala personer, vilket resulterat i att det radikala ses som normalt. Radikaliseringen innebär därför inte ett abrupt uppbrott eftersom personen inte aktivt söker ett nytt sammanhang.
Denna väg behöver inte nödvändigtvis gå genom familjen, utan leder ofta genom den omedelbara sociala närmiljön: släkt, familjevänner och klasskamrater. Även om inte själva familjen är källan till radikali-seringen finns dock ofta en passiv acceptans för vissa radikala idéer hos familjemedlemmarna.
Personer inom denna kategori har ofta upplevt en relativt isolerad barn-dom med få kontakter utanför familjesfären eller det närmaste sociala umgänget, till exempel i en segregerad miljö. De har inte heller aktivt ifrågasatt det radikala budskapet i närmiljön eller sökt sig till andra kon-texter, utan värdesätter att umgås med likasinnade.
2.2.4 Kontaktsökarens väg
De personer som radikaliseras in i extremism genom kontaktsökarens väg kännetecknas av att de söker kontakt med en person eller en grupp.
Till skillnad från grubblaren och utageraren lockas inte kontaktsökaren av spänning eller idéer, och till skillnad från personer som radikaliseras genom familjens väg har kontaktsökaren ingen tidigare erfarenhet av radikala tankar. Kontaktsökaren dras i stället till en grupp utifrån ett behov av närhet eller gemenskap. Kontaktsökaren kan antingen önska en närmare relation med en person som är medlem i gruppen eller lockas av den sociala gemenskap och sammanhållning som gruppen erbjuder. Därför är det i regel en slump att kontaktsökaren dels dras till en extremistisk grupp, dels vilken extremistisk grupp det hand-lar om eftersom det inte är gruppens budskap eller aktiviteter som attraherar.