Receptiv modulär didaktik är ett förfaringssätt präglat av en obegränsad och obunden
pendling (läs: radiovåg) mellan iscensättare (lärare) och deltagare (elever), där en gemensam konstruktion av både kunskap, innehåll och tillvägagångsätt utgör lärandet. Det är den receptiva modulära didaktiken som utgör nedanstående resultat.
Då vi i början inte har en aning om var eleverna befinner sig rent språkmässigt har vi inga förutbestämda strategier för att bli förstådda. Vid första mötet blir det uppenbart att deras kommunikation är begränsad både i tal, skrift och bild. Detta medför svårigheter för oss att göra oss förstådda och kommunicera med eleverna. Kroppen blir därför tidigt grunden för vår fortsatta kommunikation med eleverna. För att göra oss förstådda tar vi till kroppen, gester och agerar situationer i form av rollspel. För att få information av eleverna om vi kan gå vidare i arbetet blev improvisation och anpassning utifrån deras respons av betydelse. Vi arbetar med begreppet Vem är jag och Identitet och beskriver med hjälp av tavlan utifrån deras ord vad som ingår i begreppen. När vi fortfarande upplever en osäkerhet av begreppsbetydelserna tar vi till kroppen och improvisation. Eftersom improvisationer är ett återkommande moment i vår kommunikation använder vi oss vid flera tillfällen av varandra. Vid ett tillfälle tar vi fram en stol där en av oss sätter sig och tilldelas namn, personlighet, intressen, sysslor och yrke. Detta görs i flera omgångar med andra exempel. Vi ser då att eleverna börjar nicka och hänga med.
Eftersom vi är två pedagoger i klassrummet observerar en av oss gruppen medan den andra visar och exemplifierar för att sedan komplettera det den andra säger med ytterligare exempel. Den som observerar läser av elevernas ansiktsuttryck, kroppsspråk och andra tecken för att avgöra huruvida arbetet kan fortgå eller om det behövs ytterligare förtydliganden. Utifrån det utvecklar vi därför improvisationen till att eleverna sätter sig på stolen och själva intar en roll klassvännerna ger. Ahmed får exempelvis av Fatima rollen Natalia att leva sig in i. Eleverna använder sig av orden från tavlan för att utveckla rollen Ahmed givits. Vi fortsätter för att ytterligare förtydliga genom att en av oss går ut ur rummet, knackar på, kommer in i roll. Detta upprepas för att spegla de olika roller människor kan inneha.
Ett annat exempel är under filmarbetet när vi skall förklara innebörden av ordet idé. Vi använder talspråk och bildspråk för att förklara ordet för dem. Vi försöker använda glödlampan som en symbol för idé, dock tycktes det förvirra eleverna ännu mer. Först
med hjälp av gester, agerande och visuella beskrivningar lyckas vi göra oss förstådda. Det sker en växelverkan mellan våra och elevernas idéer under dagarna vi filmar både vad gäller innehåll och kameravinklar. Eleverna lyfter fram att vi under arbetet verkat tillsammans med dem och varit delaktiga i alla moment. Under intervjun med eleverna ber vi dem reflektera över vårt arbete. Tolken återger Mehemets ord: ”han tycker det varit bra att ni arbetat tillsammans”. Tre av eleverna nickar och instämmer med det Mehemet sagt. Vidare berättar Mehemet samma dag i arbetet med collaget att den bild han klipper ut- på en bassäng med en grupp som badar- föreställer oss. Tolken klargör även för oss under intervjun att eleverna inte är ”vana att arbeta såhär, de kan inte det här mycket…”
5.3Kontextuell och visuell kommunikation
I nedanstående avsnitt presenteras den del av resultatet vilken berör begreppet
kontextuell och visuell kommunikation som innefattar: En lärprocess där kunskap föds
ur sammanhang och där deltagarnas egna tankar, viljor och erfarenheter påverkar processen. De kommunikativa uttrycksformerna i form av bild- och dramapedagogik ligger till grund för kontextuell och visuell kommunikation.
Som vi beskrivit under språkbox använder eleverna sig under namnövningen enbart av frasen ”Hej! Jag heter..”. Det är inte förrän vi tydligare går in i karaktärer och med hjälp av rummet försöker bygga en annan atmosfär som eleverna testar sig fram mer med kroppen och andra uttryck.
Memoriövningen är en av de övningar vi arbetar med första dagen med eleverna. Eleverna hittar på i par en rörelse, utan ljud, som gestaltar en aktivitet de tycker om. Eleven som avslöjar paret sätter ord på gestaltandet. Detta för att ge eleverna möjlighet att genom en situation koppla samman ord med rörelser och därmed sker även en visualisering av ordet. Spela fotboll och vara med kompis är några av elevernas aktiviteter som gestaltas.
Under filmarbetet rör vi oss i olika miljöer där eleverna har möjlighet att utforska staden vi befinner oss i. När filmarbetet är i gång börjar eleverna fråga oss vad som är omkring oss och kommunicerar med oss i större utsträckning än tidigare. Exempelvis pekar Jamilah på ett torg och frågar vad det är, varpå vi svarar namnet på torget. Vi förstår att ordet torg är nytt för både Jamilah och resterande elever så tillsammans utforskar vi torget där både fontän och staty blir nya ord för eleverna.
I arbetet med filmen knyter vi ihop och sammanfattar de tidigare momenten. Filmen blir i sig en visualisering av innehållet i övningarna eleverna tidigare deltagit i. Inledningsvis gör eleverna egna masker där de använder sig av papper, tusch, sax och en stor hålslagare. Samtliga elever använder abstrakta former i olika färger för att dekorera sina masker. Under de dagar vi filmar kommer eleverna med idéer, de agerar tillsammans, men även själva framför kameran och interagerar med andra människor i omgivningen. Med maskerna på går vi runt i staden och filmar i olika miljöer och sammanhang. Materialet i filmen utgörs därmed av vardagliga situationer så som att gå över ett övergångställe tillsammans, stå i ett skyltfönster bredvid en skyltdocka, vänta på bussen och hälsa på varandra utanför en butik.
Tillsammans med eleverna går vi även in i en hattbutik där vi välkomnas av mannen som arbetar där. Eleverna prövar hattar med maskerna på, de tittar sig själva i speglar och i kameran som regelbundet växlas mellan våra och elevernas händer. Mannen i hattbutiken är ett av de tillfällen vi återkopplar till tidigare samtal kring identitet och roller. Detta sker även i flera situationer under filmarbetet. En annan del i filmens innehåll är när eleverna ställer frågor till olika personer på staden: Vem är du? Av tio personer är det tre som svarar ”Jag är jag” ”Jag är en glad omtänksam personen som bryr sig om mina medmänniskor” och ”jag är tjej”. Detta används som intro i filmen och är även det ända talet under filmen. Utöver det består ljudet filmen av trumrytmer som spelas av Ahmed. Under en rast ser vi Ahmed med en trumma i händerna och ser detta som ett tillfälle att lyfta in och använda hans kunskap i arbetet.
I samtliga moment utgör elevernas egna intressen, bakgrunder och tankar innehållet. I collageuppgiften skall eleverna klippa ut bilder från tidningar som berättar något om sig, vem de är. Maleks collage visar tre bilder, den ena föreställer en spartansk träbåt, den andra ett stort flygplan och den tredje en stor kanariefågel. Malek berättar att bilderna representerar hans resa från Somalia till Jemen och vidare till Sverige. Kanariefågeln är enligt honom något han gillar. Jamilah väljer att täcka pappret med en bild på en familj som sitter på kuddar, de skrattar alla och ser lyckliga ut. Bilden är ett omslag från en inredningstidning. Jamilah berättar om bilden: ”dem familjen glada och
sitta på hemmet och eh prata… va ska göra min gå till London och kanske jag ska gå flygplan eller på bilen”