Det har framkommit ett flertal kategorier genom min datainsamling och nu är det hög tid att avskriva de som visat sig obetydliga eller irrelevanta, och upphöja de som är av större betydelse.
Motiv
Vi har kunnat se genom mina intervjuer att motiven till att gå på fetischklubb är många, men att det centrala motivet är ett sökande efter något, strävan efter att överkomma en känsla av utanförskap och en känsla av att inte passa in i andra delar av samhället. Varför man känt utanförskap är inte viktigt, det centrala är att man känner sig som en del av en stark gemenskap, snarare än som en outsider. När man sedan tagit plats i föreningslivet finner man en tillhörighet. Jag beskrev även olika typer av undantagsmässigt beteende som offentlig sex och stor alkoholkonsumtion. En viss ombildning för detta begrepp känns nödvändig och istället vill jag mena att sexuella handlingar och alkoholkonsumtion (i mer måttlig mängd) är sekundära motiv, något som ligger utanför kärnan men som krävs i periferin för att skapa atmosfären.
Kläder
Det första jag tog tag i, i min observation, var att kategorisera deltagarnas klädseltyper. Här kom jag fram till att det fanns standardklädsel, S/M-avslöjande klädsel, uniformer, extrem lättklädnad, dräkter, utklädnader och crossdressing. Denna analys tycker jag är viktig för att kunna skapa sig en bild av den fetischistiska miljön, hur dresscode ser ut och för att beskriva en viktig del av gemenskapen. Det har dock visat sig att dessa kategorier inte är relevanta för min frågeställning och inte heller särskilt betydande för deltagarna. Det som är av vikt när det kommer till klädsel, är dess roll och betydelse för den fetischistiska identiteten. Kläderna har en viktig funktion som identitetsgrundare och identitetsupprätthållare och skiljer fetischisten från yttervärlden, både för henne själv och för utanförstående som ser henne. I och med att jag kategoriserade kläderna beskrev jag även olika könsfördelningar, vilket senare har visat sig endast vara en ytlig iakttagelse. Kön och kropp är inte av stor betydelse i detta sammanhang, utan det är sexualiteten som har betydelse. I sammanhanget är snarare kroppen negligerad och är ett verktyg för att lyfta fram kläder och tillbehör – inte någonting som bär fundamental, sexuell attraktionskraft i sig.
Upplevelserummet
I upplevelserummet framkom flera viktiga säkerhetsaspekter som ter sig fundamentala för interaktioner av ovan beskrivna slag. För det första är det de administrativa reglerna: medlemskap, förbetalda biljetter, legkontroll och dresscode. Förutom detta finns regler om
vad man får och inte får göra, där det viktigaste är att alltid ha tillåtelse innan man interagerar fysiskt med andra, eller ser på när andra interagerar fysiskt tillsammans. Utöver dessa administrativa regler finns personlig restriktion som säger var ens egen gräns går, att man tar reda på andras vilja och att man visar anständighet och engagemang.
Jag har här visat att det finns flera olika former av skyddande aspekter i denna verksamhet, men jag ser även att dessa skyddande aspekter går att lyfta ett steg längre än vad som tidigare gjorts i min beskrivning av dem. Jag tycker mig se att regler, restriktioner och personliga gränsdragningar i interaktionen i själva verket samspelar på ett mycket mer avancerat vis än vad jag tidigare beskrivit, och att de i själva verket fungerar i en dold och ouppmärksammad växelverkan. Detta leder till att jag formulerar ovan beskrivna säkerhetsaspekter till tre strukturer av ”filter” i verksamheten: för det första finns det
administrativa filtret, för det andra det personliga filtret och till sist ett väldigt viktigt filter som jag valt att kalla samhörighetsfiltret. Det första innefattar all administration, det andra består av individernas egna avgränsningar och inriktningar som hindrar gränsöverskridningar i rummet. Det tredje filtret är ett starkt sådant, och skapar trygghet genom en övergripande anständighet och engagemang som är starka bidragande faktorer till trygghetskänslan, samt en
exklusivitet som skapas i denna miljö. Exklusiviteten innebär en övertygelse om att den inre gruppen hör ihop och måste värna om varandra och verksamheten. Man har ett osynligt band med de andra och att skada någon annan skulle indirekt skada en själv och de andra man hör samman med, samt den förening man litar till för att finna samhörigheten. Här måste även
surrealismen upplyftas på grund av sin vikt i sammanhanget. Surrealismen är en del av samhörighetsfiltret och exklusiviteten på så vis att den bidrar till att skapa en illusion av en fristad, skiljd från omvärld och utanförstående, men den är samtidigt skapad av dem i den mening att det är just surrealismen som ger trygghet och frihet att uttrycka sig i sin sexualitet. Det börjar framgå tydligt att denna fetischistiska fristad är ett ganska känsligt koncept som lätt skulle kunna falla om störningar uppstår. Det framkommer exempelvis att verksamheten lätt störs när yttre regler tvingades på dem, vilket visar att konceptet vilar på en relativt ostadig grund och inte är särskilt motståndskraftigt mot förändringar. Dessa filter är då väsentliga för konceptets fortlevnad.
Interaktion och förhållningssätt
Här framkom flera sociala regler om hur deltagarna handlar mot varandra i ”face-to-face” situationer och lekar, både i offentliga sammanhang och vid mer privata möten. Något som var mycket viktigt för deltagarna var att bli bemötta, och bemöta, med nyfikenhet, uppskattning och respektfullhet. Detta är alla ett sätt att visa varandra att man är öppen för vem den andre och man själv är, som människa och sexuell varelse. Därför väljer jag att slå ihop dessa begrepp till öppenhet, öppenhet som leder till att man ser på varandra med nyfiken blick, man visar varandra uppskattning och agerar på ett respektfullt vis.
Det framkom även att deltagarna kände självförtroende och stolthet och även agerade exhibitionistiskt i den fetischistiska situationen (vilket är ett starkt tecken på att de funnit vad de sökt efter). Detta omkodar jag till hederskänsla, då det framkommit genom intervjuer och observationer att de både kräver, ger och känner heder mot den man är och kan visa sig som i det fetischistiska samspelet. Nära besläktat är begreppen samstämmighet och lekfullhetsinställning som uppkom i intervjuer angående de mer privata sadomasochistiska lekar som äger rum privat och till viss del offentligt. Även dessa väljer jag att slå ihop och istället kalla för sämja, ett begrepp som väl rubricerar det samförstånd och vänliga sinne som önskas i den mer eller mindre våldsamma leken. Sämjan innebär att allt våld eller tvång som utövas mellan fetischister skall vara utan målsättningar eller syften som enbart är egennyttiga. Gränser och gränsförskjutning är två liknande begrepp som står för två skiljda ting, och därför behövs utvecklas och förklaras. Att sätta gränser för vad man själv vill acceptera eller
uppskatta i en fetischistisk interaktion är en självklarhet och icke förhandlingsbart. Det är de
fasta, yttre gränserna som inte kan korsas, medan det samtidigt finns andra,
förhandlingsbara gränser, som genom lek och förhandling kan förskjutas och utveckla den fetischistiska identiteten.
Tankar om moral
Det blev tydligt under intervjuerna att frågan om moral var aningen känsligt för deltagarna, och de blev alla mer eller mindre defensiva när frågan kom på tal. De hade en neutraliserande inställning till sina egna handlingar och ifrågasatte själva begreppet moral. De tyckte dessutom att gränsen mellan var som anses vara moral och omoral är flytande och har flyttat sig framåt genom den moderna historien. Det som här blir tydligt är att de vill problematisera
moralbegreppet, och framförallt fråga vilken betraktare som har rätten att bedöma deras omoral. Samtidigt har de själva rätten att jämföra sina handlingar med något de själva anser vara ”mer” omoraliskt beteende, vilket säger emot dem själva.
Problematiska aspekter
De mest omdiskuterade problemen bland deltagarna var de administrativa problemen som de upplevde som oroväckande och störande. Dessa störningar ledde till en ”sämre” upplevelse av fetischklubbsbesöket, men ledde inte till allvarligare konsekvenser. Det administrativa filtret arbetar för att motverka dessa problematiker.
De eventuella problemen handlade om företeelser som, om de någonsin uppstod, skulle leda till obehag för personen och för föreningen. Här nämndes exempelvis droger, könssjukdomar och prostitution. Det menas även att rädsla för dessa företeelser kan leda till problem.
Problemen med tillståndsdebatten beskrev de intervjuade med känslobeskrivningar. De beskrev sin förståelse för myndigheternas reaktion, besvikelse för att man blivit dömd för sina intressen, att bedömaren inte velat sätta sig in i deras syn och för att man inte själva fått chansen att uttala sig. Även uppfattningen att tillståndsenheten agerat utifrån ett könsrollsperspektiv är en del av denna uppfattning, då man ansåg att kvinnorna blev fråntagna sin auktoritet och att myndigheten, genom sina försök att skydda istället förstärkte bilden av kvinnan som svag. Det man önskade var att försöka förstå myndighetens agerande och även få dem att sätta sig in i fetischvärldens synsätt. I ljuset av vad som framkommit under arbetets gång blir det tydligt att det som här i själva verket efterfrågas är en likställd auktoritet mellan tillståndsenheten och fetischklubbens ledning där bägge parter försöker sätta sig in i och förstå varandras synvinklar. Här finns en önskan om att få bli sedda som jämlikar med myndigheterna och kunna göra lika stort anspråk på vad som är ”sanning”.
Den centrala kategorin
Teorin har nu avsmalnat och begrepp och kategorier har reducerats. Det som nu blir tydligt är att kategorier som rör acceptans är vanliga och viktiga. Dessa kategorier kretsar kring avseenden som erkännande, identitet, tillåtelse och rätten att få vara den man är. Det centrala begreppet har därför utvecklats till att handla om önskan om, och problemet med, att känna
bemyndigande, från sig själv, mellan individer i gruppen och mellan olika grupper. De vill kunna umgås i en tillfällig, bemyndigad, alternativ verklighet som inte störs av den värld i vilken den existerar, utan har utrymme att existera som en egen domän. Att inte vara bemyndigad är ett stort hot för denna existens och kräver motaktioner i såväl interaktiva situationer mellan individer som i kontakter med myndigheter och andra delar av yttervärlden.
Den uppmärksamme har nu observerat att begreppet ”trygghetskänsla” inte hört till dem som blivit valda att tas med i den slutgiltiga teorin. Och varför inte det? Jag anser att denna trygghetskänsla hör intimt samman med bemyndigandet och bakar därför in begreppet i denna
kärnkategori. Bemyndigande kan inte finnas utan tryggheten och tryggheten kan inte heller finnas utan bemyndigandet och detta samspel leder till att jag inte kan annat göra än sammanfoga de två till ett.