Intervju med verksamhetsutvecklare
Bygdegårdarnas riksförbund den 31 juni 2014
Intervjun inleds med att My Fransson berättar om sitt arbete i
Bygdegårdarnas riksförbund. Hon har arbetat som verksamhetsutvecklare i ett år för förbundet och hon har en lång erfarenhet av föreningslivet ute i landet. My ansvarar för projektet ”Ung i bygdegården” som innebär att åtta olika bygdegårdar väljs ut för att satsa på sin ungdomsverksamhet. De åtta väljs ut på olika sätt, ibland kontaktar föreningen riksförbundet och ibland vice versa. Det är viktigt att styrelsen i föreningen står bakom satsningen för att det ska lyckas. I arbetet använder My en processmetod som heter ”Landsbygd 2.0”. Nätverksträffar anordnas för att öka ett utbyte mellan de utvalda verksamheterna.
My nämner en del utmaningar med arbetet som innebär att det finns en storstadsnorm som är svår att bryta. Det finns helt enkelt attityder om vad en ungdom ska eller bör göra och mycket av detta kopplas till en storstad. En annan utmaning kan vara transporterna till lokalerna som
bygdegårdarna har. Ofta finns det ett betydande avstånd till lokalen vilket gör att föräldrar eller andra vuxna engageras i skjutsande. Det gör att verksamheten kan vara beroende av vuxnas engagemang. My säger att hon kan stöta på ungdomar som har dåligt självförtroende, de vet inte vad de kan eller får göra i samlingslokalerna. Hennes jobb blir att pusha ungdomarna till att ta mer plats och försöka övervinna de barriärer som finns mellan vuxna och ungdomar. Det är bra när unga vill ta för sig och My arbetar aktivt med denna fråga.
Utmaningar finns också i uthyrningsverksamheten, när vuxna sätter upp exempelvis ålderskrav. Uthyrningsverksamheten kan vara ett sätt för ungdomar att få upp ögonen för verksamheten. Därför tycker My att det måste finnas möjligheter för ungdomar att hyra lokalen efter vissa förutsättningar. Det händer även att styrelsen jämställer
uthyrningsverksamhet med ungdomsverksamhet. Ungdomsverksamheten är en del i den ordinarie verksamheten och utförs genom en dialog mellan styrelsen och ungdomarna. Därför är det viktigt att informera om
skillnaden mellan uthyrningsverksamhet och ungdomsverksamhet. Kontinuiteten kan varan en utmaning eftersom det gäller att fylla på med ungdomar för att det ska finnas liv i verksamheten. Det gäller att arbeta aktivt för att få en kontinuitet även om det är viktigt att acceptera att det på vissa platser finns en variation i exempelvis hur många ungdomar som finns på orten eller vilka intressen som är aktuella. Ideella krafter är beroende av enskilda personer och My menar att det är viktigt att förstå att livet ser olika ut, ibland har man mer eller mindre tid på grund av allt
som kan ske i livet, det handlar om människor med olika förutsättningar och livsöden helt enkelt.
Ibland kan det ta tid att förankra nya idéer och ett exempel på det kan vara ”Den rullande bygdegården” som är ett släp packat med olika prylar som ungdomar finner intressanta. Det kan vara dataspel, tv-spel,
bordsspel, utrustning för att skapa musik elektroniskt, utomhusleksaker m.m. Släpet skickas sedan runt mellan olika bygdegårdar. Men My berättar att det tog tid innan det spreds att det fanns en rullande
bygdegård och att ungdomar fann den intressant. Därför är det viktigt att ha tid och tålamod när ett projekt startas.
En framgångsfaktor är att ha kontakt med ungdomarna under planeringen av projektet och uppmuntra deras idéer. Musik och digitalisering blir allt mer populärt bland ungdomar. My tycker även att det är viktigt med fysiska mötesplatser.
Vi går in på genusfrågan och My nämner att det finns en
överrepresentation av tjejer i ungdomsverksamheten. Att titta på film är enligt My en aktivitet som är väldigt gemensam det vill säga att den är köns- och åldersöverskridande. Lan och pingis brukar killar vara intresserade av medan tjejer gillar att umgås.
Intervjun går över till att handla om framtiden och hur My och förbundet ser på den. Det är viktigt att det finns bra stöd på riksplanet för
föreningarna runt om i landet. En annan del som är angelägen inför framtiden är att satsa på kultur i lansbygden. My menar att kulturutbudet förläggs alltmer i storstäderna och därför är det betydelsefullt att
bygdegårdarna motverkar denna trend. Unga måste gå
ledarskapsutbildningar för att vara rustade för att ta ledande positioner i föreningarna. Detta leder ofta till att ungdomsverksamheten blommar ut. My menar att det finns en stark efterfrågan på ledarskaps- och
ekonomiutbildningar, men att det ofta kan finnas ekonomiska orsaker till varför det inte blir så många utbildningstillfällen. Många har inte råd att bekosta resor till utbildningsorten själva, det gäller att föräldrarna går in med stöd. Därmed blir inte utbildningarna för alla. Bygdegårdarnas riksförbund arbetar med integrationsfrågan, de vill få in fler minoritetsgrupper i föreningarna, dels som deltagare, dels som
styrelsemedlemmar. Integrationsfrågan är en utmaning för framtiden, det finns ibland hinder men att det går att arbeta bort med tiden.
När det gäller frågan om vad Boverket kan förbättra, tydliggör My att det är väldigt bra att stödet finns och att många lyckade ungdomsprojekt aldrig skulle bli av om det inte vore för stödet. Det som My anmärker på är att ansökningsblanketterna kan vara lite krångliga för de sökande. Det kan vara ett byråkratiskt språk som används i blanketten och det är också mycket som ska lämnas in och fyllas i. Detta kan ibland försvåra
ansökningsprocessen för föreningarna runtom i landet. En annan nackdel är att det finns en begränsning i projektformens utformning. Att söka stöd varje år för en verksamhetsutvecklare är svårt eftersom denne utför
Bilaga 3 - Referat av intervjuer med verksamhetsutvecklare 91
uppgifter som löper i flera år. Det är inte en ettårsverksamhet att utveckla ungdomsverksamheten utan det kräver mer tid än så.
Intervju med verksamhetsutvecklare Folkets
hus och parker den 18 juni 2014
Intervju med Björn Gardarsson som arbetar som verksamhetsutvecklare för ungdomsverksamheten inom Folkets hus och parker. Intervjun inleds med att Björn berättar om sitt arbete och sin bakgrund. Han har tidigare arbetat i många år i Rinkebys Folkets hus. Idag arbetar han i Stockholm på Folkets hus och parkers riksorganisation. Folkets hus arbetar med att utveckla 20/5 som är ett projekt som innebär att starta nya
samlingslokaler. Målet är att starta fem nya samlingslokaler i utanförskapsområden. Björn menar på att det finns ett stort behov av samlingslokaler i dessa områden. Det är tyvärr ofta ekonomin som sätter stopp eftersom det är väldigt svårt att få det att gå ihop rent ekonomiskt. En stor utmaning är att i många områden där det finns behov av
samlingslokaler har folket svårt att formulera sig gentemot det offentliga. Det kan finnas språkhinder eller att det saknas kunskap om vilka
möjligheter man har. En annan utmaning kan vara att ge plats åt ungdomar i lokalerna. Ofta har de vuxna en etablerad verksamhet som innebär att ungdomsverksamheten inte integreras i den ordinarie verksamheten.
Björn lyfter fram framgångsfaktorer i olika projekt. Han menar att det ofta kommer ny energi för att använda samlingslokalen när det investeras i den. Strategiskt arbete med och en god samverkan med andra
organisationer är också en framgångsfaktor, det gäller att dra nytta av de kompetenser som inte finns i den egna organisationen. Det är även viktigt att ungdomar är med och utformar projektet i ett tidigt stadium. Det finns också en fördel att de statliga pengarna fördelas utan att kommunen måste vara medfinansiär. Det leder till att kommunen inte har allt inflytande över lokalens framtid och investeringar. Det är också så att
ungdomsstödet ofta väcker ett intresse hos kommunen för föreningen eftersom det finns en statlig aktör som tror på projektet och
verksamheten.
Genusaspekten är ett annat ämne som vi går in på under intervjun. Björn säger att en framgångsfaktor för att få med fler tjejer i verksamheten är att starta olika tjejprojekt. Det kan innebära att exempelvis avsätta en dag i veckan för endast tjejer i lokalen. Det är viktigt att hålla hårt på denna regel om endast tjejer eftersom det skapar förtroende för verksamheten bland föräldrar. När ett förtroende grundats finns det större möjligheter att ha mixade grupper med killar och tjejer, det ger ringar på vattnet. I slutändan är det viktigaste att tjejer är delaktiga i föreningslivet. Vad gäller killar har Björn märkt av att de är mest utsatta på gamla bruksorter, vilket gör det viktigt att ha ungdomsverksamhet på dessa orter. Det är även viktigt att ha starka kvinnor i organisationen eftersom de fungerar ofta som förebilder för unga tjejer.
En trend som Björn märkt av är att det är allt äldre ungdomar som är aktiva och deltar i ungdomsverksamheten. Det kan bero på att det är allt svårare för ungdomar att få arbete och de är därmed ungdomar högre upp i åldrarna.
Diskussionen leder vidare till ämnet framtiden. Hur ser Björn och Folkets hus på ungdomsverksamheten på längre sikt och åt vilken riktning vill organisationen gå? Björn svarar att Folkets hus och parker inte är en ungdomsorganisationen med att det ska finnas en naturlig plats för ungdomar i verksamheten. Det ska mer eller mindre vara en självklarhet med ungdomsverksamhet ute i föreningarna. Björn vill också ha en större enhetlighet inom organisationen med mer erfarenhetsutbyte och starka ledare. Det kan uppnås genom ledarskapsutbildningar och mentorer som guidar unga ledare. Det är även viktigt att få in mångfald i organisationen eftersom det ger mervärde för alla inblandade.
Björn vill också att organisationen ska vara mindre individ beroende. Det kan ibland upplevas vara bräckligt på grund av att det är enskilda
individer som styr och drar i arbetet. En mindre sårbarhet är viktigt för organisationen och detta får man till genom att bygga en bred
kunskapsbas om föreningslivet.
Det är viktigt att hitta fler samarbetspartners på lokal nivå. På så vis skapas det långsiktiga modeller som är ekonomiskt hållbara. Det ger också en starkare samhörighet på den lokala orten. Samarbetspartners bör hittas på riksplanet också för att skapa starka nätverk.
Folkets hus och parker vill använda sig av kultur som en naturlig väg för att engagera ungdomar, det kan vara teater eller instrument.
Intervjun går in på hur Boverket kan förbättra sitt arbete. Björn önskar att Boverket kunde ta större plats i förhållande till kommunerna både vad gäller finansiering och planering på längre sikt. Det vore bra om det kunde finnas ett gemensamt erfarenhetsutbyte mellan Boverket och organisationerna, en typ av samverkan för att förbättra arbetet med samlingslokalerna. Björn menar också på att det finns vita fläckar på kartan vad gäller samlingslokaler. Det finns områden som behöver nya samlingslokaler men idag byggs väldigt få nya. En önskan är att Boverket skulle ha en strategi för fler nybyggda samlingslokaler, inte bara fokus på att rusta upp befintliga.
Intervju med verksamhetsutvecklare Våra
Gårdar den 17 juni 2014
Intervjun inleds med en samling av hela gruppen som arbetar med allmänna samlingslokaler. Vivi-Anne Lovelock får presentera sig och sitt arbete. Hon berättar att hon arbetar för Våra Gårdar med ungdomsstödet. Hon hjälper föreningar ute i landet att utveckla sin ungdomsverksamhet. Urvalet går till så att föreningarna kontaktar henne för att få hjälp med att
Bilaga 3 - Referat av intervjuer med verksamhetsutvecklare 93
utveckla ungdomsverksamheten. Vivi-Anne har arbetat med
ungdomsfrågor på organisationen Våra gårdar sedan år 2007. Hon arbetar efter utgångspunkten att ungdomar ska vara delaktiga i arbetet. Vivi- Anne är med och leder en ambassadörsutbildning för ungdomar med ett intresse för föreningslivet.
När Vivi-Anne får frågan vad som kan vara en utmaning i hennes arbete svarar hon följande. Det kan ibland finnas attityder mellan vuxna och unga, vilket innebär att det finns förutfattade meningar om vad unga och vuxna tycker om varandra. Den förutfattade bilden är svår att arbeta bort och det kräver tålamod och tid. En annan utmaning är att ungdomar är ungdomar en viss tid. Detta innebär att ungdomar kommer att lämna ungdomsverksamheten vid något tillfälle. Detta innebär i sin tur att det blir en känsla av att ”börja om” när nya grupper ska vara delaktiga i ungdomsverksamheten. Tiden för hur länge en ungdom ser sig som ungdom och vill vara med i ungdomsverksamheten måste anses
begränsad, det rör sig om några år. En annan utmaning är att det ibland kan finnas främlingsfientlighet. Det tar tid att arbeta bort de fördomar som finns mot vissa grupper.
Vivi-Anne får frågan vilka utmaningar som finns med att arbeta med vuxna i anknytning till ungdomsverksamheten. Hon svarar att de vuxna ofta vill ha garantier för saker. Det kan exempelvis innefatta att
ungdomarna ska bete sig på ett visst sätt eller inte använda vissa saker i lokalen. Hon uppger att det är svårt att ge garantier för enskilda personers beteende. Förmodligen hade inte samma krav ställts för vuxna. Detta leder in till en annan utmaning som är just den att vuxna har en
föreställning om att unga inte får misslyckas. Men unga liksom alla andra har en risk för att misslyckas. Det viktiga är hur det misslyckandet bearbetas och vilka lärdomar man tar med sig. Det finns en risk att vuxna har en kortare tröskel för ungdomars misslyckande än för vuxnas. Vivi-Anne tycker att hon lägger mycket tid på dialogen mellan unga och vuxna. Hon anser att det är viktigt att ha tydliga regler från början men att samtidigt vara beredd på att dessa förhållningssätt kan ändras med tiden. Att sammanlänka unga med vuxna och vice versa kräver mycket dialog. Ett verktyg som Vivi-Anne använder sig av är en ”spelplan” där olika förhållningssätt diskuteras mellan unga och vuxna. Denna spelplan är ett verktyg som kan tas fram vid tillfällen där det kanske skett en
missuppfattning om vilka förhållningssätt som gäller.
Diskussionen fortsätter med frågor om vad som gör ett ungdomsprojekt lyckat eller mindre lyckat. Vivi-Anne menar att det avgörande för ett lyckat projekt är att det finns en bärkraft redan från början, innan finansieringen kommer till stånd. Engagemang från både ungdomar och vuxna är av vikt för att projektet ska lyckas. I projekt där ungdomar får ta ansvar, särskilt från början, leder ofta till ett lyckat projekt. Kontinuitet i ett projekt är också av vikt, detta innebär att arbetet i projektet drivs framåt och fortsätter göra det oavsett vem som är ansvarig för tillfället. Ungdomar vill också gärna se förändringar om de är delaktiga i dessa.
Det kan till exempel innebära att möblera om eller måla om i lokalen eftersom det ger en synlig förändring i lokalen vilket uppskattas av ungdomarna.
Samtalet går in på trender och var ungdomsverksamheten är på väg. Vivi- Anne nämner att hon upplever att ungdomsåren har förlängts, äldre ungdomar visar intresse för ungdomsverksamheten i större utsträckning idag än tidigare. En annan trend pekar på en viss individualism som präglar ungdomar och samhället i stort. Den som är bra på att ta mycket plats har tagit mer och mer utrymme medan den som är passiv har svårare att komma in i verksamheten idag än tidigare. Klyftan har därmed ökat mellan ungdomar som är drivande och passiva.
Det finns skillnader mellan storstad och landet enligt Vivi-Anne. Ute på landet är det mer fokus på helgaktiviteter eftersom det kan vara svårt för ungdomar att ta sig till samlingslokalen och därmed måste föräldrar vara mer involverade i transporten. I förorten sker det mer spontana möten som ofta inte har någon utstakad struktur. Ungdomarna vill kunna ha en plats att gå till utan att behöva passa tider.
Frågan om killar och tjejers skillnader i föreningslivet tas upp i samtalet. Vivi-Anne menar att förbundet ofta tänker på könsaspekten vid olika arrangemang, till exempel att sysslor delas lika mellan tjejer och killar. I förortsområden kan det finnas färre tjejer i ungdomsverksamheten än på andra platser. Vivi-Anne vet inte vad detta beror på. Tjejer är ofta mer inriktade på hur en lokal ska se ut och killar mer på vilka aktiviteter som ska äga rum i lokalerna. Tjejer uppskattar ofta aktiviter i mindre grupper där man kan exempelvis spela och prata tillsammans.
Ungdomar med utländsk bakgrund är mer självständiga än andra ungdomar enligt Vivi-Anne om man ska generalisera. De klarar sig utan föräldrars hjälp och kan i högre grad ta egna initiativ.
Det finns en stark tradition av att barn till föräldrar som är aktiva i föreningslivet fortsätter med detta. Föreningslivet går i arv från
generation till generation. Det bästa är när en kombination med ungdomar från föreningsaktiva hem och icke föreningsaktiva hem blandas.
När det gäller framtiden vill Våra Gårdar satsa på att utveckla
samlingslokaler i områden som inte har någon samlingslokal idag. Vivi- Anne vill också utveckla kontakten med lokala politiker för att få ett större intresse för närområden och dess betydelse. Ungdomarna tjänar också på kontakten med lokala politiker eftersom de får en större inblick i demokratins gång och får se hur man kan påverka samhället som
medborgare. Vivi-Anne menar också på att ungdomar organiserar sig på andra sätt idag än tidigare vilket sätter större krav på organisationerna. Det är kanske inte alltid knutet till en specifik lokal eller att det inte måste vara lika organisationsbundet som tidigare. Sociala medier är också ett viktigt redskap för att verka för ungdomsverksamheten. De sociala medierna har fått en allt större betydelse för ungdomarna och denna kanal kan användas för att utveckla den fysiska ungdomsverksamheten och sprida information och kunskap om den.
Bilaga 3 - Referat av intervjuer med verksamhetsutvecklare 95
Mötet avslutas med en kort diskussion hur Boverket kan förbättra sitt arbete i framtiden. Vivi-Anne menar att ansökningsblanketterna borde förenklas för att ungdomar i större grad skulle kunna ansöka själv. Idag måste de ha hjälp från vuxna i hög grad. Blanketten borde också utformas för att lyfta ungdomarnas röst i projektet, till exempel ha en mer fri del där ungdomarna kan berätta vad förändringen innebär för dem m.m. Vivi- Anne efterlyser också en syn på att utomhusmiljöer i anslutning till lokalen kan ha en betydelse för ungdomsverksamhetens utveckling men att hon upplevt att utomhusaktiviteter är svåra att få pengar till.
Ombyggnadsprojekt anses också vara en svår del att få pengar till men att de likaså kan vara viktiga i ungdomsverksamheten i ett större perspektiv.
97
Bilaga 4 -Regionindelning
Lista på regioner
Storstockholm Storgöteborg Stormalmö
Botkyrka Sollentuna Ale Burlöv
Danderyd Solna Alingsås Eslöv
Ekerö Stockholm Göteborg Höör
Haninge Sundbyberg Härryda Kävlinge Huddinge Södertälje Kungsbacka Lomma
Järfälla Tyresö Kungälv Lund
Lidingö Täby Lerum Malmö
Nacka Upplands Väsby Lilla Edet Skurup Norrtälje Upplands-Bro Mölndal Staffanstorp Nykvarn Vallentuna Partille Svedala Nynäshamn Vaxholm Stenungsund Trelleborg
Salem Värmdö Tjörn Vellinge
Högskoleort 75000 +
Högskoleort
<75000 Övrig kommun 25 000 +
Borås Arvika Boden Motala
Eskilstuna Borlänge Bollnäs Nyköping
Gävle Falun Enköping Nässjö
Halmstad Gotland Falkenberg Oskarshamn Helsingborg Hällefors Falköping Ronneby Jönköping Härnösand Gislaved Sandviken Karlstad Kalmar Hudiksvall Strängnäs Kristianstad Karlshamn Hässleholm Söderhamn Linköping Karlskrona Karlskoga Uddevalla Norrköping Kiruna Katrineholm Vetlanda Sundsvall Luleå Landskrona Vänersborg
Umeå Piteå Lidköping Värnamo
Uppsala Skara Ljungby Västervik
Västerås Skellefteå Ludvika Ystad
Växjö Skövde Mark Ängelholm
Trollhättan Mjölby Varberg
Örnsköldsvik Östersund
Övrig kommun <25 000
Alvesta Heby Munkfors Tibro
Aneby Hedemora Mönsterås Tidaholm Arboga Herrljunga Mörbylånga Tierp
Arjeplog Hjo Nora Timrå
Arvidsjaur Hofors Norberg Tingsryd Askersund Hultsfred Nordanstig Tomelilla Avesta Hylte Nordmaling Torsby
Bengtsfors Håbo Norsjö Torsås
Berg Härjedalen Nybro Tranemo
Bjurholm Höganäs Ockelbo Tranås
Bjuv Högsby Olofström Trosa
Bollebygd Hörby Orsa Töreboda
Bilaga 4 -Regionindelning 99
Boxholm Kalix Osby Uppvidinge
Bromölla Karlsborg Ovanåker Vadstena
Bräcke Kil Oxelösund Vaggeryd
Båstad Kinda Pajala Valdemarsvik
Dals-Ed Klippan Perstorp Vansbro Degerfors Knivsta Ragunda Vara Dorotea Kramfors Robertsfors Vilhelmina Eda Kristinehamn Rättvik Vimmerby