Låg- och mellanstadiet
Tre av de fem eleverna uppger att de tyckte att det var positivt att börja skolan och att de trivdes på lågstadiet. En elev uttrycker att det var spännande att få hem läxa och en annan elev säger att det var kul på rasterna, när de hoppade på stenarna som fanns på skolgården. Den tredje eleven som var positivt inställd säger att han fick göra lite som han ville och att han sprang ut och in ur klassrummet så mycket han ville, hela tiden, men att läraren inte reagerade på det.
Nedanstående dialog utspelades mellan intervjuare och informant under intervjun:
-Vi fick göra lite vad vi ville mest. -Jasså, jaha. Men inte på lektionerna? -Ja.
-Jaha.
-Vad hittade du på då? -Allt jag inte skulle göra. -Jaha som…
-Ja, jag gick ut och lite till och från.
-Mmmm, hur gick det med skolarbetet då? -Det gjorde jag hemma. Det var kul.
-Kul, ja. -Ja.
-Det tänkte du? -Ja, det tror jag.
En annan intervjuperson berättar om den positiva känslan av att börja i ettan och glädjen över att få läxor för första gången. I dialogen utspelades följande samtal:
-Vad tänkte du om skolan på lågstadiet? -Jag tyckte det var kul.
-Ahh.
-Fick träffa mina kompisar och första gången man fick läxor var man ju överlycklig och så här.
Negativa erfarenheter
Två elever talar om att de inte har några positiva minnen av lågstadiet. Den ene beskriver att ett äldre syskon hade berättat att skolan inte var en bra plats att vara på och att detta medförde en negativ inställning från början. Eleven berättade så här:
-Det är inga lyckliga minnen och jag har fördrivit dem. Klassen var stor och jag kunde inte göra någonting, lite matte, eftersom jag inte lärde mig läsa. De placerade mig så att läraren passerade mycket. Sedan i tvåan upptäckte alla, inklusive jag själv, att det här kommer att bli svårt. Jag tänkte att det löser väl sig i slutändan.
Eleven i fråga berättade om sina läs- och skrivsvårigheter och att klassen var mycket stor. Det eleven kunde arbeta självständigt med var sådant man inte behövde läsa instruktionerna till och sådant man inte behövde skriva. Det eleven minns av skol-uppgifterna var att det bara fanns bild eller matematik att välja på.
Den andre eleven som hade negativa skolerfarenheter fån lågstadiet berättar om sin skolstart där mobbing i sexårsverksamheten upplevdes. Följande samtal utspelade sig:
-Ehhh, kommer du ihåg när du började skolan? -Sexårsgruppen?
-Ja. -Ja.
-Hur var det då?
-Ja, för djävligt. Det var så här jobbigt. -Jaha.
-Sen hade jag det typ jobbigt hemma och sen vart jag typ mobbad i skolan. Om du tänker dig från sommaren av ettan till mitten så vart jag mobbad så till slut orkade jag inte med skiten längre.
Eleven fortsätter här med att berätta hur situationen med mobbing löses på egen hand med handgripligheter.
Högstadietiden
Ingen av de fem eleverna har upplevt sin högstadietid som positiv.
Läraren
Tre av de fem eleverna uppger att det är lärarna som är ansvariga för att skoltiden på högstadiet inte blev så lyckad. Följande dialog är ett exempel på detta:
-Nej, men om du tänker dig när du började högstadiet hur tänkte du då hur var det då?
-Tråkigt -För att…?
-Där var alla lärarna dumma i huvudet.
En annan elev talar om att minnena har bleknat, men har ändå en klar bild av hur det var med lärarna:
-Jag minns inte den jävla tattarskolan. -Är det så som du tänker att det var?
-Ja, det var en jävla skitskola med jävla tattarlärare.
En elev kände skoltrötthet och säger att det var på grund av lärarna:
-Hur gick det på högstadiet då?
-Jo, de första två åren gick ju bra, men sen när jag kom upp i nian blev jag skoltrött på grund av lärarna, så jag orkade inte med typ någonting.
Skolk
En elev säger att det gick ganska bra i början, men att närvaron inte var perfekt.
-Så kom ju min kompis i sexan och då slogs vi i alla fall... sedan började jag i sjuan och till en början så var det ju lugnt, så jag skötte mig ju liksom, men jag gick ju inte på lektionerna på det sättet kanske.
Jobbiga kompisar
En elev reflekterar över jobbiga klasskamrater i stödundervisningen, men att det var fler lärare med utbildning och inte så stora klasser. Respondenten berättar så här:
-Det var mindre klasser och fler utbildade lärare. Men jag höll på att strypa mina speckompisar. Och då kunde vi inte gå tillsammans. Och skolan blev anmäld för mobbning mellan elever.
Betyg
En elev berättar också om funderingar kring hur betygen sattes på högstadiet. Eleven undrar om det var klart på förväg, när det gällde vilka betyg som skulle sättas. Eleven säger så här om detta:
-Vet inte om de sänkte betygen på grund av de problem jag hade. Hoppade från G till MVG när det kom en vikarie, och jag hade inte ändrat mig. Det var liksom lätt att sätta ett G istället för ett VG eller ett MVG.
Att vara elev i behov av särskilt stöd
Alla de fem eleverna säger sig ha haft någon form av särskilt stöd i grundskolan, men hur man har upplevt detta och av vilken anledning stödet har satts in, tycks ha varierat. Fyra av de fem eleverna har någon gång under grundskoletiden fått stöd som de är nöjda med. Eleverna som har varit nöjda har då varit placerade i särskild undervisningsgrupp. En elev har först inte något minne av att han hade särskilt stöd under sin grundskoletid. Eleven berättar så här:
Anledningar
-Men fick du extra hjälp med någonting? -Vaddå extra hjälp?
-Alltså fick du lämna klassen och läsa något ämne, eller så? -Jag vet inte. Det gjorde jag säkert.
-Hur ofta då då? -Jag vet inte. -Nähää.
Efter ytterligare samtal klarnade bilden och eleven kunde erinra sig att det hade förekommit stödundervisning i liten grupp, i engelska.
En av eleverna berättade att anledningen till att särskilt stöd sattes in var de häftiga utbrott som eleven hade i klassrummet:
-Så till slut så då gick jag på lärarna i stället för de var allmänt typ jobbiga liksom och jag pallade inte med någonting längre. Så till slut så drog jag en stol i huvudet på min lärare så att han fick åka in till sjukhuset. Och sen så ville alla i min familj att jag skulle byta skola till den här särskolan. Ja, men sen sexan eller sen mot slutet av femman så började jag ju lugna ner mig.
Eleven berättar hur de i den lilla gruppen, som var avskild från resten av skolan, hade resurser att hjälpa eleven med sina utbrott, och hur det blir bättre under mellanstadietiden.
En annan elev har också liknande erfarenheter, med utbrott i klassrummet. När problemen eskalerar blir eleven, som vid tillfället gick i år fyra, avstängd under en period.
-Jag drämde till en lärare. -Vad gjorde skolan då?
-De stängde av mig och jag fick hemundervisning i tre månader. -Men det kom någon lärare hem då?
-Ja, läraren kom hem och kollade så att jag hade gjort det jag skulle. -Fick du någon extra hjälp när du kom tillbaka då?
- Nej, bara i engelska.
En elev fortsätter med att berätta om hur det var när lärare inte förstod hur svårt det var för eleven att utföra skolarbetet på samma sätt som de andra.
Kom inte överens med lärare och man fick höra till exempel ”Det här ska du kunna”. Det blev utskällning när man inte kunde. Jag berättade för mamma om detta och hon åkte till skolan och körde upp ett papper under näsan på dem och sedan visste de. De hade inte läst på ordentligt.
I grupp och enskilt
En av eleverna uttryckte att i den lilla gruppen kände man till varandras problem, vilket upplevdes som positivt.
Har gått med samma klasskamrater och alla visste hur det låg till. Det kunde vara någon från en annan klass som kommenterade: ”Vad gör du där?” ”Varför är du där?” Allmänt dumma frågor. Brydde mig inte någon gång och tyckte allmänt att de var idioter. Det var bara den lilla gruppen som var positiv. Den stora gruppen var stökig. Jag kände att jag fick det stöd jag behövde.
En elev berättar också om sina erfarenheter av att få undervisning en-till-en:
Fick en egen lärare under nästan hela dagarna. Det var positivt att få vara med en lärare ensam. Först hade jag olika lärare, men sedan fick jag vara med en lärare ensam. Både bra och jobbigt. Man lärde sig mer för att det gick snabbare att sätta igång och göra klart. Jobbigt var att man inte fick ta någon paus, man fick inte släppa ner pennan under lektionen. Det känns ju så när man är helt ensam, det känns att man inte kan rensa hjärnan.
En elev har upplevt att det var alldeles för lätt i den lilla gruppen, men att skolan inte tillät eleven att komma tillbaka till klassen.
-Fick du gå ifrån klassen och lämna klassen då också?
-Ja, jag fick en specialhjälp, men det roliga var att jag kunde ju allting dom gjorde så jag gjorde ju färdigt allt typ hela tiden men jag fick ju inte gå till den vanliga klassen ändå.
-Nej, hur kändes det då?
-Ja, mamma blev ju förbannad för det och det blev ju jag med, eftersom mamma ville att jag skulle göra mer. Det fick jag inte.
Eleven berättar dock att det var roligt att gå till ”specialhjälpen”, eftersom att kompisarna gick där och då framför allt den bästa kompisen. Eleven upplevde att just detta att bästa kompisen gick där, var anledningen till att själv bli placerad i särskild undervisningsgrupp.
När samma elev flyttade till en annan skola ställdes det högre krav och eleven arbetade till slut med samma böcker som sina klasskamrater. På ett år låg eleven på samma nivå kunskapsmässigt som övriga elever i klassen. I samtalet i intervjun utspelades följande resonemang:
-Ja, fast vi flyttade därifrån i femman eller på sommarlovet, när mamma inte orkade med det.
-Nähä.
-Så vi flyttade.
-Hur kändes det för dig då?
-Jo, det kändes bra, jag slipper skitskolan. -Så du var inte så där nöjd?
-Nej, den skolan är cp. Jag flyttade ju och i sexan kom jag ifatt alla i klassen och då på mindre än ett halvår.
-Jaha, när du bytte skola då?
-Mmm. För i X. där får man den specialhjälpen man behöver. Man kommer upp och sen när man inte behöver specialhjälp längre kommer man in i klassen.
Eleven är här mycket positiv till den hjälp som skolan har gett och låter stolt över den prestationen som gjordes. Flera böcker i matematik arbetades igenom på kort tid, var något som respondenten berättade.
Ytterligare en elev ser på stödet som en möjlighet till att komma ifrån klassen, och känslan av att inte riktigt förstå vad undervisningen handlade om.
-Nej. Hur kändes det då? Fick du lämna klassen då? -Nej, det var bara under engelskalektionerna. -Var det ok tyckte du?
-Ja.
-Hur kände du?
-Det var ju bättre än att sitta där som ett fån!
Elevens syn på den egna insatsen
Alla eleverna är medvetna om anledningarna till att skolsituationen har varit som den har varit. Tre av eleverna anger trötthet och brist på ork, som en anledning till att skolan inte har gått bra (”Om jag bara hade gett det en chans”). En elev säger att skolan är tråkig. En elev är nöjd med resultatet av sin insats.
Trötthet
En elev berättar så här om sin syn på insatsen.
-Om du tänker på din egen prestation då ? -Vad menar du med det?
-Alltså kan du tänka att, jag gjorde allt jag kunde? -Nej, det gjorde jag inte.
-Nähä, varför inte då?
-För man är så jävla trött senare.
En elev reflekterar över det egna ansvaret men tycker att skolarbetet har fungerat ändå. Eleven berättar följande under intervjun.
-Men vad tänker du vad det gäller ditt eget ansvar, hur det har varit....? -Jag har inte tagit mitt ansvar så jättebra.
-Nä.
-Jag har inte gått i skolan på nio år. Om jag hade gett det en chans. I och med att jag aldrig hade gått i skola så innan, så direkt när någon slängde fram en bok så tänkte jag, liksom, jag kan typ ändå. Jag vet inte varför
men jag bara jag kunde det redan liksom. Det är bara jag orkar inte liksom.
En elev tyckte att det var pressen från lärarna som gjorde intervjupersonen skoltrött. Följande dialog utspelade sig under intervjun.
-Vad var det det som gjorde dig skoltrött?
-Dom gav oss för mycket läxor dom ville att vi skulle göra hinna hur mycket som helst på typ tre lektioner och en massa.
-Blev det för mycket press på dig då? -Det blev det.
-Hur tänker du när det gäller din egen insats? -Ja det är ju inte så skönt.
-Är det dåligt? Vad kunde du ha gjort bättre?
-Jag kunde ha jobbat mer, men som jag har sagt, jag orkade inte det eftersom jag var skoltrött på grund av lärarna.
Tråkigt
På nedanstående sätt uttrycker en annan elev att skolan är trist:
-Om du tänker på din egen prestation. -Den kunde ju ha varit lite bättre. -På vilket vis då?
-Göra det jag ska på lektionen. -Varför har det inte blivit så? -Vet jag inte.
-Nää.
-För att skolan är tråkig.
Om att inte ge upp
En informant är nöjd med resultatet av sin egen insats och fick ett betyg som motsvarade elevens förväntningar på sig själv.
Jag gav inte upp någon gång och det beror på att det är inpräntat. Mina betyg är alltifrån dåliga.
Skolk
Alla eleverna i undersökningen har olovandes uteblivit från lektioner de skulle ha varit på. Några har skolkat mer och några mindre. Exemplen nedan visar på hur det var när respondenterna uteblev från skolan. Det är intervjuare och respondent som talar.
-I vilken årskurs kan du tänka att det blev jobbigt -Jag tror det började i slutet av ått.. I slutet av sjuan -Ahh, vad gjorde du då då?
-Ja, jag var ute.
-Menar du när schemat sa att du skulle vara inne? -Japp.
-Hur mycket var du ute då?
-Jaha du, det blev mer och mer och mer.
En elev uttrycker att:
-Jag stannade hemma av rent djävulskap. Någon gång i månaden kände jag att jag inte ville gå. Det var tröttsamt och jobbigt.
En annan säger så här:
-Jag har inte gått i skolan på nio år.
En annan elev berättar så här:
-Hände det att du slutade skolan tidigare än schemat? -För många gånger
-För många gånger. Mmmm. Gjorde skolan någonting då? -Näää, de gjorde väl inte så mycket.
-Nej.
-Dom ringde hem någon gång. -Vad sa dom?
-Dom var inte glada. -Hur kände du då?
-Jag brydde mig inte speciellt för jag var så fruktansvärt skoltrött.
-Ok. Ja. Hur skulle skolan kunnat ha hjälpt dig? Så att det skulle ha varit bättre?
Respondenten började skolka i år tre, då eleven började avvika och inte kom in efter raster eller gick helt enkelt ut ur klassrummet och avlägsnade sig från skolan.
Eleven berättar vidare att det fanns alltför många kompisar som lockade med att de skulle gå iväg, samtidigt som det erkänns att det ibland var eleven som lockade iväg andra.