Reflektioner kring rådande regelverk

Samtliga respondenter berättar att inhämtning av kundkännedom utgör den processen som är mest central för arbetet som genomförs i en kontorsrörelse. Gedigen dokumentation av uppgifter relaterade till en kunds engagemang anses vara grundläggande för att banken skall kunna skapa rimliga förväntningar kring en kunds framtida aktivitet. Fokuset på insamlandet av dessa uppgifter förklaras dels av att de regelverk som har trätt i kraft under den senaste tiden fortfarande är relativt nya. Detta parallellt med avsaknaden av automatiserade tjänster för systemmässig inhämtning av information från andra banker innebär att kontoren får ägna mer tid och resurser för att uppnå kraven kring fullständig kundkännedom. På grund av tidigare nämnda anledningar föreslås det att kontoren bör få ytterligare intern stöttning med dokumentationsarbetet.

När respondenterna vidare resonerar kring appliceringen av de rådande regelverken som reglerar bekämpningen av penningtvätt förekommer det både likheter och skillnader bland reflektionerna som har givits. Svaren som har mottagits indikerar att majoriteten av deltagarna inte är bekanta med exakt lagtext som redovisas i penningtvättslagen. Flertalet respondenter klargör att banktjänstemän i traditionell mening styrs av interna regelverk som har etablerats utifrån befintlig lagstiftning. Av den anledningen föreligger det inget behov av att inneha kännedom om lagparagrafer då större vikt läggs på implementering och efterlevnad av riktlinjer som har tagits fram internt.

Att introducerandet av penningtvättslagen var ett efterlängtat besked är tydligt när man ser till svaren som har mottagits av respondenterna. Dock råder det delade meningar när det kommer till den övergripande tillämpningen av penningtvättslagen och dess faktiska verkan inom banksektorn. Ett återkommande svar bland en del respondenter är att implementeringen under de senaste åren inte har motsvarat ursprungliga förväntningar som har formulerats gällande effektivitet. En respondent förklarar att processen för implementering är krävande ur en kostnadsaspekt och att det fortfarande finns stora utvecklingsområden:

”Ja hur ser jag på det, det känns som vi har hållit på länge med det nu och det sitter ju fortfarande inte. Så det tar väldigt mycket tid och det borde kunna vara enklare och så men det

kostar ju oerhört stora pengar att implementera dom här systemen som vi har nu. Men jag tycker väl att det kan absolut gå fortare och det kan bli bättre.”

Intervjurespondent 2, Kontorschef, Handelsbanken

De medverkande delar uppfattningen om att faktorer som exempelvis teknologisk framfart medför att kriminella aktörer som ägnar sig åt penningtvätt kunskapsmässigt utvecklas i en snabbare takt i jämförelse med samhällsorgan som ansvarar för att införa lagstiftning. En del respondenter prognostiserar även att samhällsbrott i framtiden kommer att övergå till att bli allt mer ekonomisk, vilket ställer krav på att offentliga myndigheter och centrala institutioner dels stöttar men även möjliggör för ömsesidigt samarbete mellan banker som verkar inom den svenska banksektorn, exempelvis genom att sprida information till allmänheten:

39

”Ofta är det så, nu pratar jag generellt, ett regelverk kommer och fastställs och sen blir ju implementeringen lite ad hoc i min upplevelse. Nu måste vi lösa det här. Jag tror att myndigheter kan ha en tätare dialog med relevanta motparter, i det här fallet banker så att man

gemensamt kan arbeta fram en bra struktur via bankföreningen. Men generellt är det ju att brottslingar blir smartare och vi måste vara snabbare. Det krävs en enorm kompetens inom det

här området som banken självklart via utbildningar kan hjälpa alla medarbetare med. Men också i samhället generellt att myndigheter backar upp, vilket dom gör i viss mån, med varför

ställer banken frågor. Den typen av information i samhället innan ett regelverk införs kanske skulle underlätta för oss som jobbar med det praktiskt istället för att vi ska berätta om

lagstiftningen som vi inte har fastställt.”

Intervjurespondent 1, Kontorschef, Handelsbanken

Ett av förslagen som lyfts fram för att effektivisera implementeringen är bland annat att banker skall ha samma typ av åtkomst till information berörande en kunds aktiva förbindelser. I praktiken innebär detta att processen för inhämtning av kundkännedom så småningom bör övertas av en självständig central kommitté som varje kontorsmedarbetare oavsett bank skall ha möjlighet att kontakta vid behov av konsultation kring aktuella ärenden. Svenska bankföreningen vars syfte är att företräda aktörer inom banksektorn anges som ett exempel på en befintlig institution som på sikt kan ta sig an tidigare nämnda uppdrag.

Vidare nämns även att ledande banker i Sverige nyligen har startat en gemensam KYC (Know Your Customer) -infrastruktur för delning av uppgifter gällande juridiska samt fysiska personer som bedriver näringsverksamhet. Senare initiativ välkomnas av en del respondenter som dessutom anser att motsvarande bör införas för privatpersoner med engagemang i flera banker. Detta för att förhindra att kunder som har avvecklats på grund av misstänkt penningtvättsbeteende går vidare till en annan bank för att inleda en affärsförbindelse:

”Det är en begränsning som jag ser idag att det är väldigt lätt för en kund att ha flera olika banker. På grund av banksekretessen så får vi inte reda på vad som händer på en annan bank

med den här kunden. Så om det är en kund som håller på med penningtvätt så anmäler vi kunden för penningtvätt och avslutar kunden i Nordea och så vidare. Så det är väldigt lätt för den kunden att öppna nytt konto på Swedbank eller ICA banken eller någon annan nischbank på nätet exempelvis. Och så är den igång och kan fortsätta. Så dröjer det några månader, något

år innan kunden upptäcks på den banken och innan den far vidare till nästa tyvärr.”

Intervjurespondent 3, KYC-specialist, Nordea

Att det har dröjt så länge för att starta ett gemensamt initiativ förklaras av att banksektorn historiskt har präglats av ovillighet till att dela med sig av information till andra aktörer. Att ingå i ett samarbete med konkurrenter för att inhämta kundinformation bryter mot traditionella normer som existerar i branschen och hör således inte till vardagen.

40

En del deltagare är dock inte lika positivt inställda till idén om att distribuera information avseende befintliga kunder. Det hävdas att senare åtgärd inte är tillämpbar i detta sammanhang då delgivande av kunduppgifter strider mot banksekretessen som regleras i lagen om bank-och finansieringsrörelse. Dessutom uttrycks det att uppgifter kring en kundrelation som upprätthålls av en bank utgör sekretessbelagd information som under några omständigheter inte får röjas. Det påpekas att sekretesspolicyn även är gällande internt mellan medarbetare i en kontorsverksamhet. Det enda undantagsfallet som tillåter utbyte av information mellan kollegor är när en anställd behöver attestera beslut som har tagits av andra medarbetare. Delning av uppgifter betraktas således som ett avskaffande av bankstressen, vilket riskerar att försämra kundernas nöjdhet och allmänna förtroendet för svensk banksektor. Två respondenter nämner att ett ägande av ett bankkonto är en lagstadgad rättighet. Det antyds att det möjligen kan uppstå en problematik om spridning av information kan resultera i att en kund nekas till att inleda ett engagemang på grund av skäl som inte är direkt relaterade till penningtvätt eller annan form av brottslighet. Tidigare nämnda respondenter förklarar dock att ett upphävande av sekretess oavsett situation är en nödvändig åtgärd när ändamålet är att bekämpa ekonomisk brottslighet. Flertalet respondenter uppmärksammar även de reportagen som har publicerats av nyhetsmedia som behandlar den senaste tidens penningtvättskandaler inom den svenska bankbranschen. Samtliga medverkande i studien berättar att enorma satsningar har genomförts inom respektive bank för att föra kampen mot penningtvätt, exempelvis genom att anställa personal som enbart är specialiserade på att utreda penningtvättsärenden. Vikten av ödmjukhet lyfts också fram då risken för att utsättas för en penningtvättsskandal inte är exklusiv för en specifik bank:

”Det gäller att vara ödmjuk för om en bank är med på Uppdrag granskning ena veckan kan det vara vi nästa då de här systemen inte fanns förut. Det finns ett skäl till att Nordea har anställt

1500 personer för detta (AML). ”

Intervjurespondent 7, Kontorschef, Nordea

Det råder enighet bland deltagarna om att införandet av reglering trots dess utvecklingsområden utgör ett steg åt rätt riktning vid AML-arbetet. Det påtalas att banksystemet i Skandinavien länge har genomsyrats av en naivitet vid hantering av risker relaterade till penningtvätt, vilket kan förklara de reaktioner som har uppstått i omvärlden efter de avslöjande reportagen:

”Det skandinaviska banksystemet har varit för naivt i de här frågorna. Det tror jag är huvudorsaken till att vi har hamnat i situationer där vi har kunder och transaktioner och överföringar som vi absolut inte ska ha i banksystemet. Nu har vi varit skottgluggen men det är nog ingen bank som är ren från de här delarna. Och det är möjligt att vi har en kultur och en

mentalitet i de skandinaviska länderna där vi tror gott om alla tills dess att motsatsen är bevisad och i de här frågorna så är det nästan så att vi får göra tvärtom. Att vi får ifrågasätta tills vi känner att det här är okej. Det tror jag är en av huvudorsakerna till att vi har bekymmer

med de här frågorna. Framförallt i de svenska bankerna och Danske Bank förstås och att vi inte är tillräckligt på frågorna tillräckligt tidigt jämfört med till exempel USA då.”

41