I detta avsnitt presenteras de slutsatser som har erhållits från studiens analys i syfte att besvara samtliga forskningsfrågor.
En del av studiens syfte var att skapa en förståelse för hur medarbetare på lokala bankkontor inom respektive svensk storbank arbetar med riskhantering i förhållande till Three Lines of Defence-modellen och dess byggstenar. Forskningsmaterialet som fanns tillgängligt inför arbetet behandlade i stora delar AML-implementering på andra respektive tredje försvarslinjen. Ett kunskapsgap existerade således inom forskningsområdet innan arbetet påbörjades, vilket motiverade valet av att utföra studien med utgångspunkt i ett lokalt perspektiv. Resultaten som har erhållits i studien tyder på att transaktionsbaserade risker utgör de risker som kontorsmedarbetare vanligtvis kommer i kontakt med under mötet med kund där flera olika exempel anges bland svaren som har mottagits. Kundrelaterade risker nämns i en mindre utsträckning i jämförelse med tidigare nämnda risktyp och samma gäller även operativa risker som uppstår internt inom banken. Bortsett från att ständigt hålla kundkännedomen uppdaterad och aktuell identifieras regelbunden kontroll av transaktionsflöden som en av processerna som är av avgörande betydelse för att hantera ovannämnda risker, i synnerhet i samband med kundmöten oavsett om de är förbokade eller inte. Avvecklingen av en aktiv kundtjänst för att förhindra uppkomsten av manuella felsteg anges som ett exempel av endast en representant i denna studie. Utifrån studien kan det konstateras att det dock är fullt möjligt att fler banker vidtar liknande åtgärder inom en snar framtid med hänsyn till den ökade digitaliseringen i samhället som har medfört att kunden numera kan utföra de flesta av sina bankärenden på egen hand.
Ett ytterligare centralt område i studien berör interaktionerna som förekommer mellan lokala bankkontor och enheter som befinner sig på resterande två försvarslinjer i Three Lines of Defence såsom Compliance, centrala riskfunktionen samt internrevisionsenheten med utgångspunkt i ett agent-och principalperspektiv. Studiens resultat indikerar att det existerar en kunskapsasymmetri i relationen som utspelar sig mellan första och andra försvarslinjen. Av empirin framgår det att senare part till viss del saknar inblick i arbetet som genomförs inom en kontorsrörelse främst på grund av en begränsad fysisk kontakt. Eventuellt kan detta orsaka motsättningar mellan tidigare nämnda parter då empiri har visat att Compliance-enheten vid en del tillfällen har ignorerat bankkontorens perspektiv vid beslut om slutgiltiga åtgärder som i vissa fall kan innebära avveckling av kund. I resultaten kan det utläsas att den andra försvarslinjen under senare tid har övertagit flera ansvarsområden, vilket i överlag har lett till en mindre belastning för kontoren. Empiri redovisar dock att kraven som ställs på kontor från centrala enheter inom banken i en del sammanhang betraktas som svåra att efterfölja med tanke på de begränsade resurserna som bankkontoren har till förfogande. Problematiken kring tillräckligt resursutbud vid efterlevnad av interna rutiner är således fortfarande outredd när man ser till svaren som har mottagits i studien, vilket innebär att detta utgör en framtida utmaning som respektive storbank behöver angripa ytterligare. Av empiri framgår det även att lokala bankkontor förhåller sig till internrevisionsenheten på liknande sätt då försvarslinjerna
51
samverkar med varandra i en minimal utsträckning. Tendenser till kunskapsasymmetri finns i framtagen empiri som uppstår under tillfällen där bankkontor fått en anmärkning efter granskning trots att framtagna rutiner har följts enligt fastställda instruktioner. Förekomsten av flera principaler och agenter som interagerar med varandra bedöms därmed som problematiskt då lokala enheter riskerar att tilldelas oförenliga instruktioner. Gällande utbetalning av incitament som medel för att öka efterlevnad av gällande reglering påvisar resultaten att senare lösning inte är applicerbar inom en kontorsrörelse då en prestationsbaserad ekonomisk ersättning anses stå i strid mot kärnverksamhetens grundläggande syften som utgör försäljning och service. Den allmänna uppfattningen som råder är att regelefterlevnad ses som en grundläggande del av medarbetarens arbetsuppgifter. Ett införande av ekonomiska incitament kritiseras hårt och de deltagande känner således inte igen sig i den pessimistiska människosynen som ligger till grund för agentteorin.
Studien har även behandlat självreglering på kontor som ett sätt att öka regelefterlevnad. Responsen avseende senare lösningsåtgärd är i överlag positiv bland de deltagande då oskrivna regler anges konkretisera innehållet i gällande reglering som framgår av framtagen empiri. Svaren som har mottagits tyder dessutom på att självreglering på kontor i själva verket är en återspegling av värdegrunden som redan finns etablerad inom respektive storbank och i studien har det även funnits likheter i värderingarna som förespråkas av de medverkande bankerna. Detta indikerar att utrymme saknas helt och hållet för att skapa egna riktlinjer som inte har sin utgångspunkt i bransch-och lagkrav, vilket bedöms som rimligt då svensk banksektor i dagsläget förhåller sig till strikt reglering.
Studien omfattar även en utredning rörande bakomliggande faktorer som utmanar efterlevnaden av penningtvättslagen och dess beståndsdelar på lokala bankkontor. Hävande av banksekretess för att motverka penningtvättbeteende utgör ett återkommande tema som diskuteras i studien där empirin tydligt visar att synen bland de deltagande är splittrad vad gäller applicerbarheten av tidigare nämnda aktion. De som ställer sig positivt till förslaget bedömer att senare åtgärd är en nödvändighet för att föra vidare kampen mot penningtvätt eftersom konventionella metoder inte längre anses vara tillräckliga för att komma tillrätta med penningtvättsproblematiken som existerar idag. För att regleringen som har införts under senare år skall leva upp till förväntningar som har formulerats krävs det dessutom att ledande banker inom Sverige frångår en del av de traditionella normerna som länge har genomsyrat deras bransch. Bland de som är skeptiskt inställda framförs det att ett avskaffande av banksekretessen riskerar att försämra det allmänna förtroendet för det svenska bankväsendet. Detta för att banksekretess utgör en lagstadgad rättighet tillhörande varje samhällsmedborgare och ett eventuellt införande skulle därmed innebära en kränkning av den personliga integriteten. Empirin talar dock för att svensk banksektor troligtvis inom en snar framtid kommer att implementera senare åtgärdsförslag då en del banker nyligen har ingått i ett samarbete för delning av uppgifter berörande företag. Vid beaktande av yttre faktorer såsom teknologisk framfart kan det även konstateras att kriminella nätverk och deras metoder för penningtvätt förfinas och utvecklas i takt med den ökade digitaliseringen i samhället. Huruvida ett motsvarande initiativ kommer att införas för privatpersoner med engagemang i banken återstår att se. Förslag till framtida studier inom
52
forskningsområdet är att utreda om det föreligger ett samband mellan hävande av banksekretess och minskade penningtvättbrott.