Reflektionstid – ett tillfälle att bearbeta dokumentationen

större möjlighet att delta. Förskollärarna låtar ibland barnen själva fotografera och filma med Ipaden eller kameran. Detta material kan de snabbt visa på en dator, bildskärm eller smartboard, och på så sätt kan barnen genom tekniska prylar delta redan från början. De tekniska prylarna kräver kunskap och att personalen sätter sig in i användningen av dem, vilket kan vara tidskrävande. Dock pekar Alnerik (2013) på att det är många förskolor som saknar resurser för att kunna genomföra ett dokumentationsarbete, såsom tillgång till olika verktyg som t.ex. kamera och datorer. Vi tänker att det är lättare att göra barnen delaktiga i dokumentationen genom användning av tekniska prylar jämfört med papper och penna.

4.6. Reflektionstid – ett tillfälle att bearbeta

dokumentationen

Vi ser två stora likheter i hur förskollärarna bearbetar dokumentationerna. Det är främst med sina kollegor som förskollärarna reflekterar och de använder gärna sin planeringstid för dessa reflektioner. I sina reflektioner diskuterar de hur det har gått, vad man har gjort, vilka verktyg de använt och hur de ska gå vidare. Genom att få ner dessa tankar skriftligt, i till exempel ett reflektionsprotokoll, blir det lättare att gå tillbaka till tidigare dokumentationer.

Linda: ”I slutändan kan jag tänka mig att det är jag och de andra pedagogerna på avdelningen, när vi diskuterar måluppfyllelse och såna saker som ska säkerställas” Sofia: ”Vi har kommit fram till att vi måste bli ännu bättre på att skriva ner det vi diskuterar. Vi är bra på att diskutera och reflektera med just det att få ner det på papper... Det gör det ju lättare sen också när du ska titta tillbaka på den”

Lovisa: “Vi tar till exempel när de snurrade varandra i lådorna så tog vi väldigt mycket kort på detta. Vi hade pratat med dem innan hur barnen upplevde och varför vissa inte kunde vara i lådan när vi observerade dom. Så vi hade ju de anteckningarna och så hade vi bilderna och sen satte vi oss med ett

reflektionsprotokoll tillsammans och då blir det ju att vi börjar med att skriva ner vad är det som har hänt. Till exempel skriver vi namnen på barnen och vad de gör. Vi skriver det väldigt tydligt. Hur de går tillväga och varför och vad de säger till

27

varandra. Sen analyserar vi detta vad vi kan se till exempel att de andra barnen har fått känna det här med farten att de snurrar den runt, de känner skillnad i att när ett barn hoppar i att det blir för tungt. Tillsammans med pedagogerna har de

reflekterat vad det är som gör att de inte kan. Och att man även kan få in något från läroplanen. Sen är det ju då hur vi ska gå vidare och den gången var det ju att vi skrev att vi vill fortsätta med att låta dem testa lådorna på olika sätt. Så var den slut där och så blev det nästa vecka vad vi hade observerat där”

De beskriver även att reflektionstiden med barnen är viktigt i bearbetning av dokumentationen. När de reflekterar med barnen visar de foton eller filmer och de sitter tillsammans och diskuterar vad som händer, hur de gjorde och vad de vill fortsätta med.

Hanna: “Det är att när man har gjort någonting och så sätter man sig ner igen och plockar fram bilderna och det man har skrivit. Sen berättar man för barnen, det här är lite bilder och de här tankarna hade ni. Här sa ni det och så kommer där

förhoppningsvis spontant från barnen då. Ja men kolla där, den var blå och där skulle jag ha haft röd eller någonting så. Samtidig som de då pratar, så skriver man ju ner detta och då kan man ju välja att först skriva för hand och sen

renskriva det eftersom att tankarna måste flöda hos dem så att man inte hämmar dem. Sen när de har pratat lite grann, så kan man ju fråga vilka bilder ska vi använda och så får de välja vilka bilder. Ja så gör de det och så sätter vi dem in. Sen så frågar man är det ok att vi skriver detta du sa och de kanske lägger till något. Du får ju lättare fram deras enskilda tankar om du har lite färre barn. Sen när man anser att man är färdig och de har fått säga vad de tycker och tänker, så får man ju skriva ut den. Sen när den är utskriven i pappersform så visar man den återigen för barnen. Likadant med pedagoger. Vi tar med denna här

dokumentation man gjort tillsammans på vårt arbetslagsmöte. Så visar man de andra och då får de säga de tycker och tänker”

Det som är viktigt för förskollärarna är den öppna dialogen med kollegor och barn kring dokumentationen. För dem handlar det om att delge varandra sina tankar, att hela tiden hålla igång efterarbetet med pedagogisk dokumentation. Som pedagogerna har nämnt tidigare är det inte en sak som de anser sig ha vid sidan om eller bara som en bild på väggen, utan de måste ta steget vidare.

28

4.6.1.

Tolkning

Förskollärarna nämner som tidigare att reflektionen är en av de viktigaste delarna för att dokumentationen ska bli pedagogisk och ta steget vidare. De anser att de har lätt för att diskutera men de är inte lika duktiga på att få ner reflektionerna skriftligt. Enligt förskollärarna så blir det lättare att gå tillbaka till reflektionerna om de finns i skrift, när man ska få syn på hur man kan gå vidare, diskutera måluppfyllelse och säkerställa verksamheten. Det framgår tydligt i förskolans läroplan att verksamheten kontinuerligt ska dokumenteras, följas upp och utvecklas, samt att verksamhetens miljö och innehåll ska utformas efter barnens intresse och behov (Lpfö 98/rev 10). Förskollärarna anser att även barnen behöver vara delaktiga i reflektionerna. När förskollärarna reflekterar med kollegor eller barn förklarar de att en öppen dialog är viktig. Det konstruktionistiska perspektivet betonar att kunskap är något vi konstruerar tillsammans genom att kommunicera med varandra i olika situationer (Lenz Taguchi 1997). Även Vygotskij (2001) och Bachtin (1988) inser vikten av att vi utvecklas när vi delta i sociala samspel, där dialogen är det viktigaste för utvecklingen. Förskollärarna betonar att den öppna dialogen är viktig för att kunna dela tankar med kollegor och barn. Genom den öppna dialogen med barnen får pedagoger större möjlighet att kunna utgå från deras intressen och behov i verksamheten. Det kan därför bli viktigt att utgå från barnens perspektiv, vilket innebär att som vuxen försöker förstå hur barnen ser på världen utifrån deras erfarenheter och tankar, att se dem som subjekt (Pramling Samuelsson, Sommer och Hundeide 2011). När barnen får möjlighet att välja vad som ska dokumenteras och delta i reflektionerna kan de förmedla sina kunskaper, tankar och erfarenheter till pedagogerna som kan kommunicera tillbaka till barnen så de får möjlighet att få syn på deras eget lärande. Fast det ger även pedagogerna en möjlighet att följa deras egna lärprocesser och inte bara barnens (Lenz Taguchi 1997). På så sätt blir det ett ömsesidigt samspel där båda aktörerna kan ge och ta och därmed både utvecklas och driva verksamheten vidare.