Ordet region har rötter i latin, ”regere”, som betyder ”att härska.” Dagens definitioner av region är geografi, yta, area. Begreppet kan också användas för ett område inom vilket en verksamhet bedrivs. Regionens gränser kan vara bestämda eller obestämda och kan förändras med tiden, men de är sammanhängande – antigen fysiskt eller genom en gemensam identitet. Ordet region har således både en rumslig aspekt och är kopplat till frågor om politiska, ekonomiska eller ekologiska krafter som styr områdets utveckling.
I samhällsplaneringssammanhang avser region eller regional ett geografiskt område som är en ”mellanhet” – mellan stat och kommun. Innebörden av en planeringsregion är ett angränsat område med en eller flera städer som fungerar som dess nav.
Det finns en mängd olika uppfattningar om det lämpligaste sättet att definiera en region vars utveckling är målet för en samverkansprocess. I detta bidrag skisserar jag en klassificering av perspektiv på
vad en region är och vad det kan innebära för organisationen av samverkansprocesser.
Det normativa perspektivet
Ett normativt perspektiv definierar en region genom administrativa gränser och funktionell roll i förhållande till andra nivåer. Normativa definitioner fokuserar ibland på statistiska parametrar som gör det möjligt att samla in uppgifter som kan jämföras och används därför ofta när planerare och beslutsfattare vill ”benchmarka” gentemot andra regioner.
Jag kallar detta perspektiv normativt av två skäl. För det första så avgränsas regioner av administrativa myndigheter snarare än observerad morfologi. För det andra är intresset hos olika konstellationer av aktörer (nät, regimer) att uppnå regionala mål. Betoningen på mål är per definition normativ.
Det normativa perspektivet avspeglas också i studier som behandlar maktförhållanden mellan aktörer inom samhällsplaneringen.
Metaforen är ett fiskenät – en struktur definierad både av regionens omkrets och av länkarna inom den. Teorier som fokuserar på sociokulturella och politiska nätverk och samverkan, regimer eller flerkärnigt styre (se källor nedan) innebär att en region definieras av summan av områden styrda av specifika konstellationer av offentliga och/eller privata aktörer vars eget territorium är fastställt.
Det fenomenologiska perspektivet
Det fenomenologiska perspektivet är vanligt förekommande i utvecklingsstrategier samt i litteratur om regionalism. Det definierar regioner utifrån en uppfattning om att det bör finnas en region för att uppnå vissa mål, exempelvis ett område som bedöms som viktigt för planeringen av transporter, bostäder, handel eller andra funktioner. Det speglar en övertygelse om att sociala, kulturella och ekonomiska samband motiverar en avgränsning.
Det fenomenologiska perspektivet liknar det normativa perspektivet men jag åtskiljer dem på följande sätt: det normativa perspektivet speglar befintliga administrativa indelningar och utgår från
maktstrukturer som avser åstadkomma något inom ett givet område. Det fenomenologiska perspektivet ägnar istället intresse åt sociala, kulturella och historiska band som binder samman ett geografiskt område och av det skälet vill åstadkomma något.
Det cybernetiska perspektivet
Det cybernetiska perspektivet definierar en region som en funktion av marknadskrafter som gynnar agglomeration eller spridning i rummet. Jag använder termen cybernetiska eftersom det kommer från samma grekiska ursprung som ”statlig” (kybernetes). Det betonar ekonomiska och sociala processer som regionbildande. Ett cybernetisk perspektiv är vanligt förekommande inom samhällsekonomiska analyser och ekonomisk geografi. Begrepp som regionförstoring är sprunget ur detta perspektiv.
Ett naturresursorienterat perspektiv
I ett naturresursperspektiv definieras region utifrån en viss naturresurs som levererar material och tjänster. Marken i sig är en viktig resurs, men här betonas även resurser som luft, vatten och ekosystemtjänster. Det liknar faktiskt definitionen inom medicinen, där en region beskriver det område som är beroende av en viss artär eller nerv. Ett naturresursperspektiv fokuserar på ”bärkraften” av en naturresurs eller ett ekologiskt system, t ex avrinningsområde, råvarutillgång eller klimat. Regionen är som företeelse ganska stabil, men kan bli föremål för störningar som för de system som definierat regionen till ett radikalt annorlunda tillstånd – och ändrar regiongränsen.
Jämförelse mellan perspektiven
Figuren på nästa sida avbildar de fyra perspektiven på två axlar för att man lättare ska kunna lotsa sig fram bland likheter och skillnader mellan dem. På den horisontella axeln visas hur rigida de geografiska gränserna i regionen är över tiden. Kan gränserna förväntas att ändras snabbt eller långsamt? Den vertikala axeln visar i vilken utsträckning regioner kan uppfattas relativistiska eller absoluta till sin natur. I ett relativistiskt perspektiv förstås regioner i termer av sina historiska och kulturella sammanhang samt i relation till varandra. I ett absolutist perspektiv är regioner oberoende av samhällskultur och politik och definieras t ex av sitt klimat eller sina naturtillgångar. Med andra ord är en relativ approach mer intresserad av regionen i förhållande till andra regionala avgränsningar medan en absolut approach ser regionen som oberoende av andra regioners gränser.
Det fenomenologiska perspektivet ser regioner som en skapelse, ett resultat av mänskliga föreställningar och beteenden som konstruerar en gemensam känsla av identitet. Även om det finns geografiska egenskaper (berg, flod, kustlinje) är den regionala identiteten socialt konstruerad – som Bergslagen eller Glasriket. Vi ser ett intressant exempel i pilotprojektet i Västmanland där hänvisning till Bergslagen ses bidra till legitimiteten i det aktuella projektet.
Det cybernetiska perspektivet definierar regioner utifrån drivkrafter, exempelvis ekonomiska krafter som är oberoende av politiska och administrativa gränser i sig men som är beroende av politiska beslut som påverkar tillgänglighet, mobilitet, mark-och transportkostnader. Här är Mer Kalmarsund och Gävleborg exempel på projekt som ser regionförstoring som medel att främja regional utveckling.
Naturresursperspektivet avgränsar regioner oberoende av politik, administrativa delningar eller historia. Perspektivet har emellertid fått ökad aktualitet som planeringsfråga i ett hållbarhetsperspektiv. Klimatförändringar, jordbrukstekniker som förändrar ekologiska system kan vara exempel. Därför behöver även resursbaserad regionalanalys ta hänsyn till kultur, ekonomiska krafter samt normer och föreställningar. Västmanland har delvis ett naturresursperspektiv som utgångspunkt.