Regleringstiden år 2014

Övergripande Det finns en generell uppfattning om att det behövs regleringar inom välfärdsverksamheter som drivs av privata aktörer. Kritiken mot de privata aktörerna, bland annat friskolorna, gäller de höga vinsterna och de ojämlika effekterna (Nilsson, 2014). SOM-undersökningen visar att samtidigt som stödet för den offentliga sektorn är rekordstort 2013 är stödet för privatiseringar det lägsta sedan 1990 (Nilsson, 2014, pp. 282-289). Sammantaget finns en uppfattning om att valfrihet får minskat stöd och att staten och den offentliga sektorn, vilket inbegriper mer sammanhållen verksamhet, ökar sitt stöd.

27 Skolpolitiskt En allmän uppfattning är att det råder en viss kris i skolan. Kritiken mot skolsystemet är kring privatiseringarna (Fejan Ljunghill, 2006), de dåliga skolresultaten (Skolverket, 2013; Böhlmarh, 2011) och statens roll. Det lyfts krav på regleringar och att det allmänna måste garantera en bra skolkvalité (Reistad, 2013). Låga skolresultat och segregering nämns som två indikatorer för krisen (Böhlmarh, 2011, p. 3). Den internationella kunskapsundersökning PISA visar på en försämring av elevernas kunskaper i matematik, läsförståelse och naturkunskap (SOU, 2014). Skolverket konstaterar: ”Den försämrade likvärdigheten är allvarlig. I internationella jämförelser utmärker sig Sverige som ett land där både kunskapsresultat och likvärdighet har försämrats under 2000-talet” (Skolverket, 2013, p.

9). Från flera håll pekas både Friskolereformen och kommunaliseringen/decentraliseringen ut som ”skyldiga” för resultaten (SOU, 2014).

5.3.1 Det manifesta i texten

Undersökningsmaterialet består av utredningen SOU 2014:5 av professor Leif Lewin i egenskap av särskild utredare och Utbildningsutskottets betänkande 2013/14:UbU12 som tar upp både partimotioner och svaren från utskottsmajoriteten/regeringen. Nedan kommer betänkandet att stå för utskottsmajoritetens svar och partimotioner för motionsyrkanden från oppositionspartierna.

Utredningen

Utredningen är inte ett partipolitiskt dokument och har som uppgift att ge en beskrivning av läget. Dock är den ideologisk laddad i bemärkelsen att den väljer att lyfta en viss verklighet men också för att den vill peka på förändringar i den verkligheten.

Utredningens tolkning av likvärdighetsbegreppet görs på två plan. Det första, ”som efterlevnad av regler- och uppfyllande av vissa av staten uppställda villkor av kvantitativ och kvalitativ art”. Villkoren är lika tillgång till utbildning, lika kvalitet på utbildning och att utbildning ska vara kompenserande (SOU, 2014, p. 215). På det andra planet, görs tolkningen

”som spridning i studieresultat” (SOU, 2014, p. 220). Utredning konstaterat att likvärdighet mäts ofta på ”outputsidan”.

En slutsats i utredningen är att likvärdighet är en förening av ”ett system där den enskilde har rätten att välja skola på en marknad” och ”ett system där staten reglerar och kontrollerar skolornas kvalitet” ( (SOU, 2014, p. 221). En annan slutsats är att likvärdigheten försämrats i de svenska skolorna och utifrån Skolverkets analysteman redovisas möjliga orsaker; en ökad segregering, decentraliseringen har medfört att resurserna fördelas snävt, differentieringen

28 har gått mot särskiljande lösningar och individualisering har resulterat i mer arbete på egen hand, mindre lärarledd undervisning i helklass, och därmed stödet hemifrån blir allt viktigare för att klara skolan (SOU, 2014, pp. 286-287).

Utbildningsutskottets betänkande

Betänkandet, i de delar där utskottsmajoriteten och därmed regeringen svarar, konstaterar att man eftersträvar lika villkor för kommunala och fristående skolor. I ett annat svar menar man att ”regeringen arbetar för att upprätta kunskapsskolan, med tidiga uppföljningar av elevernas resultat och tidiga insatser för att hjälpa eleverna, högre lärarkompetens och högre status för läraryrket” (Betänkande, 2014). Angående resursfördelning menar majoriteten i Utbildningsutskottet att resurserna ska fördelas efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Betänkandet nämner fler åtgärder från statens sida för att förbättra likvärdigheten, nya regler för friskolorna, utvärdera effekterna på elevernas kunskapsresultat, utvärdering av skolreformerna mm.

Partimotioner

Partimotionernas tolkning av likvärdighet (Betänkande, 2014) kretsar i huvudsak kring Skolformer krav på reglering eller styrning av fristående skolor och valfriheten och på att staten ska ha en tydlig roll antingen som huvudmannaskap eller som garant för kvalitén;

Uppnåenderesultat krav på åtgärder för att varje elev ska nå målen, att elever ska få den utbildning de behöver för att nå skolans mål, att lösa problemet med olika kvalitet i utbildningen; Resurser resursfördelning ska ta hänsyn till socioekonomiska faktorer och elevernas behov, mer stöd till elever med särskilda behov, kompensatoriska uppdrag.

Konflikten: resultat

Konfliktpunkten är kring lösningar till de låga resultaten, i form av uppnåenderesultat och effekter av friskolereformen så som segregering och brist på likvärdighet i kvalitén.

Utskottsmajoritet/Regeringens linje är lika villkor för både kommunala och friskolor men mer statlig insyn. Oppositionen yrkar på en tydligare styrning och i viss mån reglering av skolformer och utbildningskvalitén.

5.3.2 Det latenta i texten

Med hjälp av kontextbeskrivningen och den teoretiska ramen kan ovanstående texter och citat göras mer begripliga och sättas in i ett socialt sammanhang. Vi börjar med innebörder och motiv och därefter en diskussion utifrån kontexten.

29 Likvärdighetens innebörd i undersökningsmaterialet präglas i första hand av en fortsatt dominans av valfrihet, formellt och ekonomiskt utrymme för eget val av skola, undervisningsmetod eller – former, som uttrycks i argument för olika skolformer med lika villkor i form av regler och resurser. Den följs av innebörden jämlikhet i resultat, dvs en fördelning av resurser enligt elevernas behov, i form av fokuseringen på uppnåenderesultat och kvalitén. Precis som Englund påpekar finns i debatten en tendens att likställa likvärdighet med att ha möjligheter att välja och att uppnå resultat.

Likvärdighet i majoritetens uppfattning är ett medel (ett motiv) för att öka den individuella friheten. Med andra ord, motivet individuell frihet (uttryckt i debatten som valfrihet) används för att legitimera elevernas och föräldrarnas möjlighet att välja. Oppositionen däremot lyfter motivet rättigheter och menar att nuvarande friskolesystem hotar idén om likvärdig utbildning som en individuell rättighet. Ett annat motiv som görs gällande är de problemen som skolsystemet uppvisar är samhällsekonomiskt ineffektivt och därför krävs reglering och mer statlig insyn.

Texterna visar, i överensstämmelse med kontextbeskrivningen, en någorlunda gemensam uppfattning om att likvärdigheten försämrats, även om aktörerna kanske menar olika saker.

Elevernas resultat är låga, segregering har ökat, resurserna fördelas inte effektivt och individualisering gör att stödet hemifrån blivit allt viktigare för att klara skolan. Två idéer konfronteras, en som fortfarande upprätthåller idén om valfrihet och en annan som vill ha regleringar för att upprätthålla vad Francia definierar som jämlikhet i chanser och jämlikhet i resurser. Från båda hållen finns dock ett återkommande förslag till åtgärder med statens mer aktiva roll och som garant för likvärdig kvalité och utbildning samt rättvist resursfördelning.

SOM-undersökningen bekräftar att inställningen till friskolesystemet är negativ i samhället och bland partiernas väljare. Tidigare var det endast Vänsterpartiets och Socialdemokraternas sympatisörer som hade invändningar mot friskolesystemet, men 2013 har denna inställning även trängt bland regeringspartiernas väljare (Nilsson, 2014). Argumentationen i både utredningen och betänkandets svar till partimotioner måste förhålla sig till denna kritik. Det är inte svårt att dra slutsatsen att regeringen uppfattar opinionsläget och trots att den vidhåller friskolesystemet och valfriheten som bärande i skolpolitiken öppnar regeringen för en viss reglering och statlig insyn.

Min bedömning är att detta tudelade tillstånd är ett förändringsläge. Kritiken mot friskolesystemet dominerar och likvärdighetsbegreppet, som mått och som vision, används i

30 argumentationen som förordar en förändring. Precis som Englund påpekar är likvärdighetsbegreppet ett resultat av politiska kompromisser. Detta förändringsläge öppnar för en sådan kompromiss mellan innebörden valfrihet och jämlikhet i resultat. Min slutsats är att likvärdighetens innebörd vid denna tidpunkt är utifrån Francias uppdelning ”lika möjligheter att välja” och ”jämlikhet i resultat”.