Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.
Ht 2014
Handledare: Alejandro Leiva
Likvärdighet
från tillgång till möjlighet
en ideologikritisk analys av likvärdighetsbegreppet Francisco Contreras
Sammanfattning
Likvärdighet är ett centralt begrepp i skoldebatten. Ytligt verkar det finnas ett samförstånd om vad likvärdighet står för, dock råder det en viss splittring i hur olika samhällsaktörer resonerar kring och använder likvärdighetsbegreppet. Syftet med uppsatsen är att med fokus på tre olika svenska skoldebatter tolka innebörden i begreppet ”likvärdighet” och förstå motiven bakom de specifika innebörderna. Ett andra syfte är att se om och hur den historiska kontexten påverkar innebörden och motiven. Uppsatsens frågeställningar är: Vilken innebörd ges begreppet ”likvärdighet”? Vad finns det för skillnader och likheter i innebörd mellan aktörernas användning av ”likvärdighet”? Vilka motiv finns bakom aktörernas innebörd av likvärdighetsbegreppet? Hur påverkar den historiska kontexten likvärdighetens innebörd och motiv?
Enligt forskningen har innebörden i likvärdighetsbegreppet förändrats sedan den introducerades under 1970-talet. Med fokus på tre svenska skoldebatter görs en ideologikritisk analys av begreppets innebörder, motiven bakom innebörderna samt det historiska sammanhanget. Utifrån tidigare forskning om likvärdighetsbegreppet och ideologibegreppet skapas ett teoretiskt ramverk för att angripa undersökningsmaterialet. I en ideologikritisk analys sätts texten, undersökningsmaterialet, i ett socialt sammanhang.
De tre skoldebatter som uppsatsen analyserar är den debatt som föregick införandet av enhetsskolan 1950, den debatt som föregick friskolereformen år 1991/1992 samt den aktuella debatten (2014) om regleringen av friskolereformen. Analysmaterialet är regeringspropositioner från 1950 och 1991 och en utredning från 2014 samt en riksdagsdebatt (1992) och riksdagsmotioner från 1950, 1991 och 2014.
Analysen visar att innebörder och motiven i likvärdighet varierar beroende på det historiska sammanhanget. Vidare att aktörerna använder sig av begreppet likvärdighet instrumentellt för att genomdriva andra åtgärder och förändringar i skolpolitiken.
Nyckelord: likvärdighet, skola, ideologikritisk analys
Innehållsförteckning
Likvärdighet ... 1
från tillgång till möjlighet ... 1
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Avgränsningar ... 2
1.3 Disposition ... 3
2. Tidigare forskning ... 3
2.1 Utbildningssociologi ... 3
2.2 Det historiska perspektivet kring likvärdighet ... 4
2.3.1 De horisontella förskjutningarna ... 5
2.3.2 Det politiska språkets kraft ... 5
2.3.4 New Public Management i likvärdighet ... 6
2.3.5 Spänningar och historisk kontext ... 7
3. Teoretisk bakgrund ... 8
3.1 Ideologibegreppet ... 8
3.1.1 En ideologisk kontext ... 9
3.2 Likvärdighetsbegreppet ... 11
3.2.2 Motiv ... 11
3.2.1 Innebörder ... 12
4. Metod ... 12
4.1 Val av material ... 14
4.2 Ideologianalys ... 15
5. Analys ... 16
5.1 Enhetsskolan 1950-talet ... 16
5.1.1 Kontexten ... 16
5.1.2 Det manifesta i texten ... 17
5.1.2 Det latenta i texten ... 19
5.2 Friskolereformen 1991/1992 ... 21
5.2.1 Kontexten ... 21
5.2.1 Det manifesta i texten ... 22
5.2.3 Det latenta i texten ... 24
5.3 Regleringstiden år 2014 ... 26
5.3.1 Kontexten ... 26
5.3.1 Det manifesta i texten ... 27
5.3.2 Det latenta i texten ... 28
5.4 Tre debatter, tre likvärdigheter ... 30
6. Slutsatser/Diskussion ... 31
7. Käll- och litteraturförteckning ... 32
Källor (empiriskt material) ... 32
Litteraturförteckning ... 33
1
1. Inledning
Ska man gå efter den svenska skoldebatten är skolans största utmaning idag att uppnå likvärdighet i skolan. Åtminstone i retoriken och i formuleringar står den över andra principer och målsättningar. Den lyfts både som en vision och som ett mått. Det är ett begrepp, liksom demokrati, som verkat ha klarat en historisk överlevnad som gör den svårt att rubba eller att lyftas bort. (Jonsson & Martinsson, 2007)
Likvärdighet stod i centrum vid två stora skolreformer under 1900-talet. Vid införandet av enhetskolan under 1950-talet och med friskolereformen under 1990-talet. Även i dagens skoldebatt har likvärdighet en central roll. (Stjernfeldt Jammeh, 2013)
I styrdokument och policyn ges begreppet likvärdighet en prioriterad plats. I skollagens inledande bestämmelser tydliggörs skolans uppdrag om lika tillgång till utbildning som ”ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas”
(Skollag 2010:800, 2013).
Inom politiken anstränger sig partierna för att klä sin skolpolitik med strävan efter likvärdighet. Dock kan tankarna kring likvärdighet gå isär, då begreppet används både för att försvara och för att vilja reformera skolsystemet. Moderaternas talesperson för utbildningsfrågor (2010-2014), Tomas Tobé, menar att ”Alliansregeringen har tagit viktiga steg i rätt riktning för den svenska skolan, men mer behöver göras för att öka likvärdigheten och elevernas kunskaper” (Tobé, 2013), medan kommunstyrelsens ordförande i Malmö Stad (2010-2014), socialdemokraten Katrin Stjernfeldt Jammeh, vill reformera nuvarande skolsystem eftersom ”[d]en fria etableringsrätten och det fria skolvalet har gjort att Sveriges skolor har tappat i likvärdighet och att skolsegregationen har ökat” (Stjernfeldt Jammeh, 2013).
Utan tvekan har andra drivande principer, så som valfrihet, kommit i konflikt med likvärdighet. I en ledarartikel i Svenska Dagbladet lyfts detta tydligt: ”Tanken om en likvärdig skola får inte göra att vi ignorerar individernas olika förutsättningar och behov, som läroplanen är skriven för att ta hänsyn till” och ”[å] ena sidan jämlikhet som ideal, å andra sidan vill man ge sitt barn konkurrensfördelar” (SvD, 2013).
2 Det är i detta ytliga samförstånd kring likvärdighet som uppsatsen har sin utgångspunkt och hittar sin problematisering av frågan. Likvärdighet som ett svårfångat begrepp, som ett nav i skolpolitiken, men där det uppenbart råder en dold splittring i hur olika samhällsaktörer resonerar om och använder likvärdighetsbegreppet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är tvådelat. För det första vill jag med fokus på tre olika svenska skoldebatter tolka innebörden i begreppet ”likvärdighet” och förstå motiven bakom de specifika innebörderna. För det andra se om och hur den historiska kontexten påverkar innebörden och motiven.
I detta syfte kommer jag att analysera tre svenska skolpolitiska debatter: a) den debatt som föregick införandet av enhetsskolan 1950, b) den debatt som föregick friskolereformen år 1991/1992, samt c) den aktuella debatten (2014) om regleringen av friskolereformen. I alla tre debatter har likvärdighet i skolan stått i centrum. De två första debatter resulterade i omfattande reformer inom skolväsendet. Den aktuella debatten knyter an till debatten om enhetskolans införande och till friskolereformen och kan komma att resultera i en reglering av friskolorna.
Uppsatsen försöker svara på följande frågor:
1. Vilken innebörd ges begreppet ”likvärdighet” i de tre olika skoldebatter? Vad finns det för skillnader och likheter i innebörd mellan aktörernas användning av ”likvärdighet”?
2. Vilka motiv finns bakom aktörernas innebörd av likvärdighetsbegreppet?
3. Hur påverkar den historiska kontexten likvärdighetens innebörd och motiv?
1.2 Avgränsningar
Uppsatsens avgränsas till tre debatter under bestämda tidsperioder; enhetsskolan år 1950, friskolereformen 1991/92 och debatten under år 2014, som jag kallar regleringstid. Det är tre perioder med intensiva debatter kring skolan där de två första resulterat i omfattande förändringar i skolan. Den senare perioden är en reaktion på friskolereformen som kan komma att utmynna i nya reformer. I debatterna finns många olika sidospår som inte direkt relaterar till likvärdighetsbegreppet. För att inte störa vårt fokus på huvudfrågan kommer inte dessa att behandlas i denna uppsats.
3 I huvudsak har aktörerna jag analyserat varit två, regeringen och oppositionen. Av analysmaterialet framgår det att i just denna debatt funnits (med få undantag) enbart dessa två olika alternativ.
Analysmaterialet består av utredningar, propositioner, motioner och debatt från riksdagen som direkt berör ämnet. Det är skrivet och dokumenterat material som jag bedömer fångar in de mest relevanta argumenten kring likvärdighet i skolan under de ovannämnda perioderna.
1.3 Disposition
Uppsatsen är disponerat på följande sätt. I kapitel 2 görs en genomgång av tidigare forskning och i kapitel 3 av teoretisk bakgrund som knyter an till diskussionen om begreppet likvärdighet i skolan. I kapitel 4 redogörs för metoden. Därefter görs i kapitel 5 analysen av materialet i de tre olika debatter och en samlande analys av resultatet från alla tre debatter.
Uppsatsen avslutas med en diskussion och slutsatser i kapitel 6.
2. Tidigare forskning
2.1 Utbildningssociologi
Likvärdighet i skolan har sitt ursprung i debatten kring ojämlikhet i skolan (Sundberg, 2007).
Internationellt finns i huvudsak två skolor inom utbildningssociologin som studerar ojämlikheten i skolan, funktionalismen och New Sociology of Education (förkortas NSE).
Funktionalismen menar att skolan uppfyller en viktig funktion för att upprätthålla en social ordning och för att leda samhällets urvalsprocess i riktning mot meritokrati. ”Hårt arbete” och
”talang” ska vara avgörande för individuella positioner, menar funktionalisterna, och därför ska ett rättvist samhälle styras av jämlikhet i chanser (Sadovnik, 2012, p. 3).
Kritisk till funktionalismens individperspektiv är NSE som menar att organiseringen av den officiella kunskapen bidrar till ”samhällets kulturella reproduktion” (Sundberg, 2007, p. 13), exempelvis i skolvardagen genom skolans läroplan (curriculum) och kunskapsförmedling (Weis, et al., 2006, p. 4). Utifrån en ideologikritik analyserar NSE utbildningens innehåll och dess legitimerande funktion för orättvisa strukturer (Bergström & Boréus, 2000, p. 156).
4 Eftersom uppsatsen kommer mer specifikt att undersöka begreppet likvärdighet i ett svenskt sammanhang är den svenska forskningen mer relevant än den internationella. I fortsättningen kommer uppsatsen att begränsa sig till den svenska forskningen.
2.2 Det historiska perspektivet kring likvärdighet
Det finns en forskning som kopplar begreppet likvärdighet till historiska omständigheter.
Enligt Englund infördes begreppet i början av 1970-talet för att möta hoten som Lgr 69:s fria studieval medförde för jämlikheten (Englund & Quennerstedt, 2008). Professorn Leif Lewin hävdar att det handlade om en förändring i synen på skolans uppdrag då ”jämlikhet stod för en vision om skolan som spjutspets mot ett jämlikt samhälle” och kopplades samman med likformighet (SOU, 2014, pp. 220-221). Utgångspunkten, menar Lewin, var att reellt lika möjligheter krävde olika kompensatoriska åtgärder, bort från likformigheten, och därför uttrycktes jämlikhet med kompensatoriska åtgärder bättre med begreppet likvärdighet (SOU, 2014, p. 216).
Den historiska kontexten som grundförklaring till reformer lyfts av Tallberg Broman m fl som menar att med välfärdsstaten framväxt och allmänna medborgerliga rättigheter kom frågan om ”en skola för alla” att uppta forskningens intresse och därmed frågor som berör, dock inte uttalat, likvärdighet och jämlikhet i skolan (Tallberg Broman, 2002). I Skolverkets skrift
”Likvärdighet i en skola för alla” beskrivs hur strävan efter jämlikhet historiskt följt det svenska skolsystem, som präglats av tydliga köns- och klasstrukturer (Tallberg Broman, 2002, p. 35).
Det är i diskussionen kring enhetskolan 1950 som den vetenskapliga expertisen anlitas för första gången av politiken i en skolpolitisk fråga (Lundgren, 2002). De fyra då verksamma professorer i pedagogik i Sverige fick svara på frågor kring sortering och specialisering av eleverna, den s k differentieringsfrågan (Qvarsebo, 2006). Det var också under debatten om enhetskolan som begreppet jämlikhet började användas (SOU, 2014, p. 216). I 1950 års proposition nr 70 om enhetsskolan nämns komparativa studier kring flick- och pojkskolor, mellan landsbygdens och städernas barn, mellan elevernas sociala ställning. I huvudsak handlar det om rekrytering till skolan och olika skolformers för- och nackdelar (Riksdagen, 1950a).
5 En annan som kopplar likvärdighetsbegreppet till en historisk kontext är redaktören för Skolvärlden Torbjörn Carle m fl. som menar att tanken med jämlikhet i skolan blev först en prioritering när samhället påbörjade en demokratisering i början av 1900-talet (Carle, et al., 2000, pp. 156-157).
Den historiska forskningen lyckas placera reformerna i en kontext som gör det möjligt att begripa hur diskussionen om likvärdighet utvecklas och varför. Detta perspektiv kan dock brista i förklaringen av de olika aktörernas motiv, vilket är också ett av uppsatsens syfte.
2.3.1 De horisontella förskjutningarna
En annan forskning kring likvärdighet fokuserar på innebörder inom samma period.
Universitetslektorn Guadalupe Francia menar att forskning kring likvärdighet i skolan huvudsakligen har analyserat hur begreppets innebörd förändrats genom tiderna. Hon inriktar däremot sin forskning på att titta på vad hon kallar de horisontella förskjutningarna, dvs skillnader mellan olika styrdokument och policyn under en och samma tid, exempelvis i utbildningspolitiska dokument med ibland motstridiga innebörder som samexisterar (Francia, 1999, p. 270).
Francia gör i sin avhandling ett försök att studera både text och praktik i en analys av likvärdighetsbegreppet i 1990-talets utbildningsreform. Hon kommer fram till att likvärdighetsbegreppets mening inte kan sökas enbart genom att läsa varje utbildningspolitiskt dokument för sig. De måste läsas i dialog med varandra. Endast då framträder reformens mångtydighet (Francia, 1999, p. 266).
Problematiskt för uppsatsen är att Francias analys fokuserar enbart på en bestämd period.
Dessutom saknar textanalysen av styrdokument och praktik en ingående diskussion om hur begreppet utvecklats i ett längre tidsperspektiv. Så som nämns tidigare i 2.2 är begreppet och därmed styrdokumenten kompromisser och tolkningar av tidigare politiska debatter och beslut och av historiska förskjutningar av begreppet. Trots dessa invändningar är Francias uppställning kring olika innebörder av likvärdighet, utifrån tidigare forskning, användbar för uppsatsen och jag kommer att ta upp hennes indelningar närmare i avsnitt 3 som handlar om uppsatsens teori.
2.3.2 Det politiska språkets kraft
Pedagogikprofessorn Tomas Englund, vars utgångspunkt är att det politiska språket har en konstitutiv kraft som kan skapa en verklighetsuppfattning (en performativ funktion), menar att
6 likvärdighetsbegreppet har verkat i skolpolitiken som verklighetskonstituerande (Englund &
Quennerstedt, 2006, p. 51). Englund kommer fram till att likvärdighet fungerar både som
”sammanhållande” (Englund,T, 1999, p. 326) och som ett nav i kampen mellan olika synsätt på utbildning. Kampen sker i språket. Likvärdighetsbegreppets innebörd och konkretisering är ett resultat av historiska politiska kompromisser (Englund, 2008).
Utifrån de ideologikritiska syften uppsatsen har finns det problem med denna forskning. Det är oklart i Englunds analys hur de olika aktörernas föreställningar återspeglar de sociala villkor gruppen lever under (Bergström & Boréus, 2000, p. 152). Eftersom kampen sker i språket förloras, enligt min mening, kopplingen till den verklighet den vill tolka eller göra anspråk på.
Universitetslektorn Ann Quennerstedts studie om de politiska partiernas förhållningssätt sätter namn på aktörerna bakom Englunds olika handlingsstrategier. Hon analyserar likvärdighetsbegreppets användning i motioner och propositioner i Riksdagen under perioden 1978-1997 (Quennerstedt, 1998). Quennerstedt konstaterar att innebörden förändrats under perioden och att de politiska partierna tolkar begreppet på olika sätt. Moderaterna och Centern ser likvärdighet som ett krav på att skolan anpassas efter elevernas olikheter medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tolkar likvärdighet som krav på att alla elever ska uppnå vissa kunskapsmål. Medan Moderaterna lyfter differentiering som ett sätt att uppnå likvärdighet vill Socialdemokraterna och Vänsterpartiet se en mer enhetlig/likformig skolorganisation som inte sorterar elever utifrån olika förutsättningar eller intressen (Quennerstedt, 1998).
Englunds och Quennerstedt analyser är värdefulla för uppsatsen. Fokuseringen på konflikten kring innebörden och partiernas olika handlingsstrategier är bra stöd till uppsatsens analys av olika innebörder och motiv.
2.3.4 New Public Management i likvärdighet
De mer nykomna studierna kring likvärdighet i skolan på 2000-talet lägger fokus på det organisatoriska ansvaret (staten kontra kommun/fristående skola), kvalitetegenskaper inom och mellan olika skolor och skolformer (SOU, 2014; Skolverket, 2012) samt utveckling och utvärdering av uppnåendemål (Englund & Quennerstedt, 2008). Detta kan hänföras till de senaste decenniernas styrningsmodell inom den offentliga sektorn som inspirerats av New Public Management. Denna förvaltningspolitiska idéströmning lägger sitt fokus på resultat, mätning, konkurrensutsättning, managementstyrning och marknadisering av den offentliga
7 sektorn (SOU, 2014, p. 552). Ett exempel på detta är Skolverkets och andras analyser där likvärdighet går alltmer ut på att mäta resultat (Skolverket, 2012; Greiff, 2009; Böhlmarh, 2011).
2.3.5 Spänningar och historisk kontext
Sammanfattningsvis bidrar forskningen med värdefulla analyser av likvärdighetsbegreppet.
Den täcker de två olika delar av vad uppsatsen har som syfte. Dels förstå den historiska kontexten och dels tolka innebörden och förstå motiven bakom likvärdighet..
Framförallt finns det tre analyser som specifikt diskuterar likvärdighetsbegreppets innebörd;
Francia, Englund och Quennerstedt. Var finns skillnaden med min uppsats? Francia gör en analys av policydokument och praktik utifrån en indelning av olika innebörder som bygger på tidigare forsking. Min uppsats ämnar inte undersöka policy eller praktik utan politiska debatter. Englund och Quennerstedt gör däremot en analys av debatten. Skillnaden med min uppsats är att medan de analyserar språkets förmåga att skapa en verklighetsuppfattning, vill jag titta närmare på om och hur kontexten är ursprunget till likvärdighetsbegreppets innebörd och motiv.
Min utgångspunkt är att det är de sociala villkoren som skapar begreppet, inte tvärtom.
Forskningen, både kring enhetskolan och även den senare på 2000-talet, tenderar att ha den historiska tidpunkten som grundförklaring till reformerna. Dock saknar jag en mer ingående diskussion där likvärdighetbegreppets innebörd och motiv sätts i relation till tidpunktens samhällsdebatt. Därför har jag valt att titta närmare på tre skoldebatter, sätta de i ett historiskt socialt sammanhang och jämföra dem för att se om och hur innebörden och motiven förändras utifrån kontexten.
Denna uppsats vill bidra till analysen av likvärdighet genom en jämförelse av begreppets olika innebörder i tre avgörande moment i skolpolitiken och placera begreppets mångtydighet och innebörder i en historisk kontext. Uppsatsen vill även utifrån en kritisk ideologianalys synliggöra de motsättningar som förekommer i de olika tolkningar av begreppet och varför olika aktörer driver olika föreställningar om likvärdighetsbegreppet.
8
3. Teoretisk bakgrund
Uppsatsens uppgift är förstå likvärdighetens innebörd och motiv utifrån en kontext. För detta har jag delat upp den teoretiska ramen i två delar.
En första del handlar om hur tidsbundna föreställningar och begrepp används i politiska debatter. I denna del tar jag hjälp av ideologibegreppet. Dels för att utifrån ideologibegreppet kan jag ge analysen av kontexten en struktur och dels för att den ideologikritiska analysen hjälper mig att analysera olika politiska aktörers argumentation.
Den andra delen är en uppställning av för det första spänningen i innebörden och för det andra av motiven bakom likvärdighetsbegreppet i skolan. Denna del bygger på tidigare forskning och är ett sätt att operationalisera analysen av debatten med hjälp av dessa två aspekter.
3.1 Ideologibegreppet
Ideologi är ett omtvistat begrepp. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman menar att ordet ideologi är mångtydigt därför att det har sin väsentliga grund i den samhälleliga verklighetens motsägelsefulla karaktär (Liedman, 1989, p. 10). I synnerhet, menar Liedman, finns i ideologibegreppet en dubbeltydighet. Å ena sidan en definition där ideologi uppfattas som neutral, ”ett system av åsikter, tankar, föreställningar, värderingar, attityder osv.”, så som en politisk ideologi. Å andra sidan kan ideologi vara något falskt eller illusoriskt (Liedman, 1989, pp. 10-11). Den senare inbegriper ett kritiskt förhållningsätt till ideologier som i denna uppsats inte avser en prövning av en ideologis verklighetsomdömen, så som Herbert Tingsten förordade (Bergström & Boréus, 2000, p. 150f). Snarare är kritiken riktad mot hur ideologier fungerar för att skapa och upprätthålla maktstrukturer (Bergström & Boréus, 2000, p. 152).
Liedmans definition av ideologi har sitt ursprung i den marxistiska traditionen. Den har två preciseringar som jag bedömer som användbara för att hitta och synliggöra de ideologiska aspekterna i likvärdighetsbegreppet. Ideologi som 1) har en social funktion, att skapa, legitimera eller upprätthålla en maktstruktur och 2) har ett socialt ursprung, uttrycker gruppens samhälleliga och klassmässiga position (Liedman, 1989, p. 19).
Den första preciseringen, ideologikritiken, är ”negativ”, där ideologier uppfattas som föreställningar som har som syfte att genom förvrängning dölja samhällets starka motsättningar och på det sättet upprätthålla maktstrukturer (Bergström & Boréus, 2000, p.
9 152). Därför menar Sven-Eric Liedman att ideologikritiken ”framhäver som centralt sådant i det ideologiska uttrycket som aldrig når ytan och som kan antas förbli fördolt därför att ideologins effektivitet gynnas därav” (Liedman, 1989, p. 30).
Ur denna precisering kan vi hänföra till uppsatsen två saker. Först metoden, den ideologikritiska analysen eller ideologianalysen, som är ett effektivt redskap för att synliggöra vad som döljer sig bakom ideologin. Det andra är uppfattningen om att ideologi används för att legitimera en struktur eller en föreställning. Detta kommer att utvecklas längre ner i detta kapitel.
Den andra preciseringen är mer ”positiv”. Ideologier uppfattas som uttryck för en grupps föreställningsvärld, som ska återspegla de sociala villkor denna grupp lever under (Bergström
& Boréus, 2000, p. 152). Gruppen i denna uppsats är de svenska politiska partierna och de sociala villkoren tolkas här utifrån klass, bostadsort, kön.
Dessa två preciseringar i ideologibegreppet kommer att användas för att diskutera kontexten.
Här nedan utvecklas detta och beskrivs hur de kan appliceras i analysen av uppsatsens undersökningsmaterial.
3.1.1 En ideologisk kontext
Kontexten, eller ett socialt sammanhang vid just en tidpunkt, kan beskrivas och diskuteras på många olika sätt. Det är nästan upp till betraktarens godtyckliga omdöme att välja vad som är viktigt för undersökningens syfte.
Eftersom uppsatsen undersöker politiska debatter vars aktörer är politiska partier är det naturligt att titta närmare på de politiska förutsättningar som rådde vid debattens tidpunkt.
Ideologidefinitionen som jag beskrivit ovan har två preciseringar som kommer att strukturera uppsatsens kontextanalys. Här nedan redogörs först hur de två preciseringar kommer att användas och därefter hur kontextanalysen kommer att göras.
1. Hegemoni
Hur legitimeras en föreställning eller en maktstruktur? Den italienske marxisten Antonio Gramsci menar att det är i och genom ideologi som en klass kan utöva ett ledarskap som förmår och tvingar andra att samtycka. En ideologisk dominans som Gramsci kallar för hegemoni. Genom denna hegemoni uppnås en acceptans av majoriteten, en legitimering, för en föreställningsvärld, en maktstruktur eller för sitt sunda förnuft (Larrain, 1983).
10 Ett liknande resonemang har sociologen Emile Durkheim, som utan att använda sig av begreppet ideologi, menar att det finns föreställningsvärldar som är gemensamma för att hålla ihop ett samhälle, koordinera handlingar och söka legitimation för dess existens. Dessa kallar Durkheim för kollektiva representationer som definieras som ”institutionaliserade tankemönster som utövar en tvingande verkan på individer” (Lundberg, 2007, p. 33f). Det måste dock uppfylla två viktiga egenskaper 1) att det kan universaliseras, dvs kan göras till ett kollektivs egendom eller kollektivt medvetande och 2) att det kan förändras i avgörande historiska händelser (Lundberg, 2007, p. 33f).
För kontextanalysen är det därför viktigt att avgöra vad som hade en ideologisk dominans, hegemoni, under debattens tidpunkt som tvingade alla aktörer att förhålla sig till.
2. De sociala villkorens representation
På vilket sätt återspeglar en grupps föreställningsvärld de sociala villkor denna grupp lever under och hur uttrycks detta i ideologi? Min utgångspunkt, som följer definitionen av ideologin, är att de politiska partierna driver de intressen som ger samhällsgrupperna de representerar fördelar. Exempelvis grundades Socialdemokraterna och Vänsterpartiet av arbetarrörelsen och det faller naturligt att de två partier drivit i den politiska debatten arbetarrörelsens intressen och frågor. På samma sätt representerar Moderaterna (tidigare Högerpartiet) höginkomsttagare och lyfter denna grupps intressen (Dahlberg, et al., 2011).
Med risk för generaliseringar, kommer kontextanalysen att nämna i allmänna drag vad jag bedömer var dominerande, hade en hegemoni i samhällsdebatten och skolpolitiken, och hur de politiska partierna lyfter de krav och intressen från samhällsgrupperna de representerar under den bestämda tidpunkten. Detta görs med hjälp av forskningen kring skolpolitiken och i synnerhet i fråga om likvärdighet som redovisas i kapitlet ”Tidigare forskning”. Till hjälp används också SOM-undersökningar som analyserar opinionen i samhället (Nilsson, 2014) och en rapport om partiernas väljare 1956-2010 (Dahlberg, et al., 2011). Uppställningen är en egen konstruktion och kontextanalysen görs på två plan:
1. ett övergripande plan i samhället med vad som vid tidpunkten var en övergripande samhällsprocess och dominerande; hur frågor kring jämlikhet och individualisering, privatisering och marknadens roll, centralisering och statens roll diskuterades; samt vad som var utsatt för kritik och på väg att reformeras.
2. ett skolpolitiskt plan som tar upp sambandet mellan det övergripande planet och utbildningsfrågor; vad som var utsatt för kritik inom skolområdet; samt inriktningen i
11 reformen (Enhetskolan 1950 och friskolereformen 1991/1992 samt regleringstiden 2014).
3.2 Likvärdighetsbegreppet
Forskningen uppmärksammar två för uppsatsen centrala aspekter av debatten om likvärdighetsbegreppet. Det första är innebörden i likvärdighet i skola (Francia, 1999). Det andra är motiven bakom begreppet (Englund & Quennerstedt, 2008). Båda dessa aspekter kommer att användas i analysen av undersökningsmaterialet.
Det finns en risk att innebörderna och motiven kan överlappa varandra. Båda är norminriktade, i den bemärkelsen att båda pekar mot en riktning, en handling. Dock anser jag att det finns en poäng med att skilja dem åt. Motivet förklarar idén bakom likvärdighetens innebörd, medan innebörden står för vad begreppet innebär i praktiken, innehållet. För att tydliggöra detta resonemang ges här ett exempel: likvärdigheten är ett medel för att öka den individuella friheten (motiv) och kan då ta formen av valfrihet (innebörd).
Här nedan presenteras de två modeller för hur innebörderna och motiven i likvärdighetsbegreppet kommer att operationaliseras i uppsatsen. De ska inte uppfattas som absoluta tillstånd utan som kategorier som underlättar analysen av innebörden och motiv.
3.2.2 Motiv
Motiven kan uttryckas på olika sätt. Utifrån definitionen av ideologin som jag använder här (se 3.1) är det centralt i motiv att försvara och främja bestämda intressen. Motiven kan grovt struktureras på följande sätt:
(a) Individuell rättighet
Likvärdighet är viktig eftersom utbildning är en rättighet som alla medborgare ska ha tillgång till (Skolverket, 2012; Francia, 1999).
(b) Individuell frihet
Likvärdighet främjar den individuella friheten som ger individen komparativa fördelar, främjar olikheter och individuella skillnader (Englund & Quennerstedt, 2008; Francia, 1999).
(c) Övergripande samhällsfunktion
12 Likvärdighet säkrar en gemensam referensram, ett homogent bildningsbagage eller en moralisk uppfostran för att exempelvis bygga upp eller hålla ihop en nation, främja demokratin eller ett samhällsprojekt, t.ex. en välfärdsstat. (Sadovnik, 2012).
(d) Reproduktion och legitimitet
Likvärdighet legitimerar och reproducerar samhällsstrukturer. Här finns kritiken mot det s k dolda läroplanen i skolan som styr via måldokument och som är uttryck för den dominerande ideologin. Exempelvis legitimerar skolsystemet den sociala ojämlikheten (Weis, et al., 2006; Sundberg, 2007).
(e) Samhällsekonomiskt effektiv
Genom likvärdighet försäkras att alla får tillräckligt med kunskaper och färdigheter för att klara sig i arbetslivet. En höjning av utbildningsnivån kan leda till lägre kriminalitet, kan förbättra utbildningsnivån för nästkommande generation och även ha positiva effekter på individers hälsa (Böhlmarh, 2011).
3.2.1 Innebörder
Vad gäller interna spänningar kommer Francia fram till följande möjliga innebörder som samexisterar, motsäger och kompletterar varandra (Francia, 1999, pp. 271-276):
1. Jämlikhet i chanser Likvärdighet innebär att det finns formella hinder för att utesluta vissa grupper från undervisningen.
2. Jämlikhet i resurser Likvärdighet innebär en omfördelning av resurser enligt elevernas behov i syfte att alla elever ska gå igenom skolsystemet så lika utrustade som möjligt.
3. Jämlikhet i resultat Likvärdighet innebär ett krav att alla elever uppnår de nationella målen.
4. Valfrihet Likvärdighet innebär att ha formellt och ekonomiskt utrymme för eget val av skola, undervisningsmetod eller – former.
5. Relation mellan skolproducenter Likvärdighet innebär att undervisningskvaliten inte får variera alltför mycket från skola till skola.
4. Metod
Det är under en förändringsprocess som skillnader mellan olika aktörer görs mer synliga.
Därför kommer uppsatsen att fokusera på debatter som senare resulterat i reformer.
13 De tre debatter jag har valt att analysera kännetecknas av 1) en strategisk diskussion av skolan 2) varit i centrum i den allmänna politiska debatten 3) har senare resulterat i omfattande förändringar i skolan med undantag av den senaste debatten.
Huvudanalysen är kring själva debatten och inte om resultatet. Det är vägen dit, processen, som senare ger upphov till ett resultat som är intressant för denna uppsats. Här förstås debatt som en konfrontation av 1) värderingar 2) problemformuleringar och verklighetsbeskrivning 3) konkret politik, åtgärder, reformer. Resultatet av debatten avser i denna uppsats en politisk reform i form av en lag, ett lagförslag eller annat regelverk.
Att välja en metod som fångar det uppsatsen vill få svar på har varit svårt. Min bedömning är att den ideologikritiska analysen inte är så noga beskriven som metod och därför finns många olika sätt att använda den.
Vad gäller validiteten i uppsatsen, om undersökningen ger svar på de frågor som uppsatsen ställer (Bergström & Boréus, 2000), har min utgångspunkt varit den tidigare forskningens resultat och en djupare förståelse av den sociala kontexten för varje debatt. Dessutom har jag utifrån den tidigare forskningen valt de politiska dokumenten som behandlat reformerna och varit centrala i diskussionen, så som propositioner och partimotioner.
Vad gäller tillförlitligheten i analysen och reliabiliteten, dvs precisionen och noggrannheten och i vilken utsträckning undersökningen kan replikeras (Bergström & Boréus, 2000), är både källor och analysmaterialet lättillgängliga. Textläsningen, citat mm har kontrollerats med hjälp av den tidigare forskningen. Materialet, som är förstahandskälla, finns att tillgå för allmänheten och därför gör det möjligt för vem som helst i princip att upprepa studien och kontrollera källorna.
Vad gäller de forskningsetiska överväganden, har jag använt mig av en kvalitativ metod och analyserat offentliga texter i debattsammanhang. Det har därför varit viktigt att återge de olika aktörernas argumentation på ett korrekt och rättvist sätt och att undvika att färgas av mina egna uppfattningar.
I analysen av texterna har jag använt mig av en deduktiv form, det vill säga att genom ett antal premisser hämtade från teorin och den tidigare forskningen dragit logiska slutsatser i textanalysen.
14
4.1 Val av material
Utgångspunkten för valet av material och källor har varit utifrån representation, d.v.s. att åsikterna som uttrycks i materialet finns välrepresenterade i samhällsdebatten, relevans i frågan som debatteras och tillgänglighet, d.v.s. argumentationen/materialet finns att tillgå för allmänheten och är en förstahandskälla. Min bedömning är att valet av de skrivna politiska dokumenten som utgör undersökningsmaterialet fångar in i stort sett alla argument i samhällsdebatten kring frågan om likvärdighet.
För urvalsprincipen och datainsamling har jag följt forskningens diskussion. I enhetsskoledebatten var både utredningen och propositionen centrala för reformen, medan partimotionerna presenterar andra synpunkter och argument. I friskolereformerna från 1991/92 menar forskningen att införandet av skolpengen var avgörande för att bryta systemet med en sammanhållen skolform (SOU, 2014). Därför har jag valt att undersöka propositionen för friskolereformen och partimotionerna anslutna till den. I den senare debatten har inte ännu presenterats någon proposition som inbegriper en kvalitativ förändring, men utredningen om kommunaliseringen från 2014 fångar in de centrala argumenten från de senaste åren.
Betänkandet och partimotioner från 2013/14 redogör för olika argument i denna debatt.
Materialet som kommer att analyseras från de tre perioder är följande:
Enhetsskolan. Materialet har hämtats från Riksdagens bibliotek och hemsida.
Utredningen från 1946 års skolkommission och betänkande med förslag och riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling (SOU 1948:27).
Proposition nr 70 från regeringen från år 1950 om Skolreformen (Riksdagen, 1950a)
Partimotioner från första och andra kammaren (Riksdagen, 1950c) och (Riksdagen, 1950b)
Friskolereformen. Materialet har hämtats från riksdagens hemsida
Proposition: 1991/92:95 ”Valfrihet och fristående skolor”
Partimotioner (Hjelm-Wallén & m.fl, 1992) och (Samuelsson & m.fl, 1992)
Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:127 tisdagen den 9 juni1992 Regleringstid 2014. Materialet har hämtats från riksdagens hemsida.
Utredningen ”Staten får inte abdikera – om kommunaliseringen av den svenska skolan” (SOU, 2014)
Utskottsbetänkande 2013/14:UbU12 med Partimotioner.
15
4.2 Ideologianalys
Uppsatsen kommer att undersöka det valda materialet utifrån en ideologikritisk analys där texten, undersökningsmaterialet, sätts i ett socialt sammanhang (Bergström & Boréus, 2000).
Metoden förefaller vara väldigt bred och mångtydig. Trots otaliga undersökningar och uppsatser som tillämpar ideologianalys, finns det knappt litteratur som konkret går igenom metoden. Det saknas tydliga beskrivningar av analysverktyget.
Den som mer ingående beskriver hur ideologianalysen kan gå till är idéhistorikern Sven-Eric Liedman (Liedman, 1989). Enligt Liedman består ideologin av en synlig och uttrycklig dimension och en osynlig och underliggande dimension. Det som uttrycks öppet kallar Liedman för det manifesta i ideologin och det som ligger dolt för det latenta i ideologin (Liedman, 1989, p. 23). Den manifesta delen uttrycker omedelbart ideologi, medan den latenta delen måste begripliggöras och synliggöras (Liedman, 1989, p. 26). Det latenta i en ideologianalys kan exempelvis innebära att förklara en historisk eller kulturell situation.
Analysen av studiematerialet måste hitta konflikten i argumentationen och den verklighet som texten relaterar till (Liedman, 1989, pp. 31-35).
Uppsatsens undersökningsmaterial, texter från politiska aktörer, är i sig ideologiskt. Dvs att det ideologiska sammanhanget, till skillnad från exempelvis en myndighets beslut, är uttryckt i klara ord. Liedman menar att det som utmärker sådana redan ideologiskt laddade texter är
”att sambandet mellan värderingar, verklighetspåståenden och normer eller handlingsdirektiv”
uppfattas som ”självklart, ’naturligt’ och därmed övertygande” (Liedman, 1989, p. 26).
Ideologiskt laddade texter innehåller tysta förutsättningar för resonemanget och att läsaren redan är införstådd i sammanhanget för att texten ska framstå som begriplig. Därför växer svårbegripligheten av en text med tidens avstånd.
Liedman sammanfattar att ”en analys av ett objekt med ideologisk laddning bör vara så beskaffad, att man där kan urskilja tre olika aspekter eller snarare dimensioner” (Liedman, 1989, p. 33). Här nedan presenteras dessa tre dimensioner och hur uppsatsen kommer att använda sig av detta analysverktyg.
1. Det första steget är att beskriva kontexten under vilken debatten förekommer. Till hjälp används kontextanalysmodellen, som redovisas i teoridelen, och som består av två plan, ett övergripande och ett skolpolitiskt.
16 2. Det andra steget är att redovisa det manifesta i ideologin. Själva texten. Så som Liedman förklarar handlar det om att få fram ”själva uttrycket eller anhopning av tecken, vilka tillsammantagna utgör ett meningsfullt mönster, ett ’språk’, alltså något som kan göras till föremål för tolkning” (Liedman, 1989, p. 33). Jag kommer att ta fram det som är relevant för hur aktörerna definierar likvärdighetsbegreppet i texten. Vilka tankar och idéer ges utryck i texten. Hur används likvärdighetsbegreppet? Och vad aktörerna betonar som viktigt.
3. Det tredje steget är att begripliggöra den latenta delen i texten. Ta fram den ideologiska verkligheten som texterna skildrar. Liedman menar att ”[v]arje menings bärande enhet handlar om någonting, pekar ut från sig själv” (Liedman, 1989, p. 33). Analysen görs med hjälp av kontexten från första steget och de två modeller av innebörd och motiv som redovisas i teoridelen.
5. Analys
Analysen kommer att bestå av fyra delar. De tre första är textanalyser av de tre olika debatter, var för sig. Varje debatt analyseras utifrån en ideologikritisk analys enligt uppställningen på 4.2; i kontexten ges en övergripande bild av tidpunktens samhälle för att göra undersökningsmaterialet begripligt, därefter presenteras det manifesta i undersökningsmaterialet med några belysande resultat och genom att lyfta konflikten i debatten. Textanalysen avslutas med en tolkning av resultatet med hjälp av kontextbeskrivningen. Den fjärde delen i analysen kommer att vara ett försök till jämförelse av alla tre debatter.
5.1 Enhetsskolan 1950-talet 5.1.1 Kontexten
Övergripande Historikern Kjell Östberg menar att det var ett nytt samhälle som växte fram efter andra världskriget som kännetecknas av statens aktiva roll i ekonomin och en expanderande offentlig sektor (Östberg, 2008, p. 116). Sverige var inne i en demokratiseringsprocess, som innebar införandet av medborgerliga rättigheter för alla, och i uppbyggande av en generell välfärdsstat, som innebar centralisering av viktiga samhällsområden och sociala reformer präglade av jämlikhetstanken (Tallberg Broman, 2002;
Carle, et al., 2000).
17 Tiden kännetecknas av samförstånd. Det förklaras, menar Professor Gunnar Richardsson, med att en samlingsregering i sex år under Andra världskriget hade skapat ett samverkansklimat (Richardsson, 2006). Östberg menar att det skedde också en attitydförändring inom borgerligheten efter kriget, bort från mellankrigstidens hårda marknadsliberalism, mot en mer pragmatisk inställning till statliga ingrepp- och samarbete med staten (Östberg, 2008, p. 118).
En tredje förklaring enligt professorn Rune Premfors är att socialdemokratin hade en dominerande ställning i svensk politik där arbetarrörelsen fick ett mycket starkt gehör för sin bild av samhället långt utanför de egna leden (Premfors, 2000, p. 154).
Skolpolitiskt Forskningen gör gällande åtminstone tre centrala uppfattningar kring skolpolitiken. För det första att skolfrågorna var en del i demokratiseringsprocessen i det svenska samhället (Carle, et al., 2000; Tallberg Broman, 2002). Undervisningen och fostran kopplades ihop med demokrati (Qvarsebo, 2006, p. 58). En pedagogisk inriktning, progressivismen, som hade som ambition att bidra till samhällets demokratiska omdaning genom att fostra en ny sorts medborgare (idem, s. 55) gjordes till en officiell skolideologi (SOU, 2014).
För det andra fanns en stark kritik mot parallellskolesystemet som ojämlikt och som inte uppfyllde kraven i ett demokratiskt samhälle. De som förordade enhetsskolan beskriver dåvarande skola som en ojämlik skola där vissa skolformer uteslöt elever pga klass, kön och bostadsort (Tallberg Broman, 2002). För det tredje var Enhetskolan det skolsystem som samlade majoriteten, både i partipolitiken och i folkopinionen (Wellander, 1950; Richardsson, 2006; Qvarsebo, 2006). Professor Erik Wellander, en höganseende konservativ intellektuell som 1950 kommenterar reformen i den liberalkonservativa Svensk Tidskrift, medger att det fanns en politisk enighet i skolfrågan och att den får en socialdemokratisk lösning, ”som inför folket kunde framställas som en stor present, jämförlig med den allmänna sjukvården eller folkpensionen” (Wellander, 1950, p. 142).
5.1.2 Det manifesta i texten
Undersökningsmaterialet består av regeringens proposition som bygger på en utredning från 1948 och riksdagspartiernas motioner från både första och andra kammaren. Propositionen är omfattande och berör många olika saker, därför är det viktig för uppsatsen att hitta en tydlig och klar definition om vad reformen handlade om.
I Första Kammaren (FK) läggs 6 motioner fram och i Andra Kammaren (AK) 11 motioner som berör frågan om enhetsskolan. Intressant för uppsatsen är motionerna där det kommer
18 fram innebörder som skiljer sig från propositionen. Dessa motioner kommer i huvudsak från Högerpartiet.
Propositionen
Likvärdighet är inte explicit ett uttalat huvudmål. Däremot uttrycks genom enhetskolan viljan om en likvärdig skolgång. I propositionen framhålls att Enhetskoleprincipen innebär att man söker skapa jämlikhet i värderingen av teoretiska och praktiska studier (SOU, 1948, p. 442).
Ett mer förekommande begrepp är utjämning. Enhetskolan ska jämna ut skillnaderna.
En definition i propositionen som fångar väl vad reformen med enhetsskolan innebär, och därmed också innebörden och motiven, lyder som följer: ”Den ger alla samhällsmedlemmar samma undervisning och uppfostran under ett antal gemensamma skolår, och den har därför ansetts ägnad icke blott att fostra ’samarbetsmänniskor’ utan även att lägga en fast grund för samförstånd mellan olika samhällsgrupper och för utveckling av en sund medborgaranda”
(Riksdagen, 1950a, p. 158).
Partimotioner
I FK i Riksdagen har enbart Högerpartiets motioner nr 374 och 381 invändningar till enhetsskolans utformning (Riksdagen, 1950c). Även i AK har Högerpartiet (motioner nr 460 och 462) synpunkter på enhetskolan ”som utesluter en rationell och förnuftig, med hänsyn till begåvningsgrupper, motiverad differentiering inom enhetskolan”.
I övrigt har de andra partierna liknande resonemang som propositionen. Motion nr 467 från Helmer Holmberg från Sveriges kommunistiska parti menar att skolreformen måste ha som mål att ”framförallt göra tillgången till den högre skolutbildningen oberoende av elevernas ekonomiska ställning” och kompensera elever från ogynnsamma sociala förhållanden med ekonomiska stödåtgärder (Riksdagen, 1950b). Gunnar Hedlund från Bondeförbundet förordrar i sin motion nr 468 likvärdighet mellan stad och land och Bertil Ohlin m fl från Folkpartiet i motionen nr 463 lyfter fram ”en stärkt allmän medborgerlig bildning och likvärdighet i utbildningsmöjligheterna mellan landsbygden och tätorter” (Riksdagen, 1950b).
Konflikten: differentiering och flickskolor
Spänningen i debatten, och som berör innebörden i enhetsskolan, finns i huvudsak kring två frågor; differentiering och flickskolor.
Propositionen föreslår att differentieringen eller en individualiserad undervisning ska ske inom samma skola och inom klassens ram (SOU, 1948, p. 69). Högerpartiet reagerar mot detta i motionen nr 374 i FK: ”Långt ifrån alla ungdomar äro lämpade eller önska bedriva
19 bokliga studier ända upp till 16-17 årsåldern” (Riksdagen, 1950c, p. 10). I AK menar Högerpartiets Jan Hjalmarsson och Martin Skoglund i motionen 462 att ”vi kunde ej godtaga en enhetsskoleidé, som utesluter en rationell och förnuftig med hänsyn till begåvningsgrupper motiverad differentiering inom enhetskolan” (Riksdagen, 1950b). Högerpartiet ställer homogenitet mot enhetlighet, i motion 462 lyfts värdet av intellektuell homogena klasser: ”En skola där alla skolpliktiga sammanhållas även på högre stadier, löper en uppenbar risk att åsidosätta antingen de begåvade eller de mindre begåvade”(Riksdagen, 1950b).
Den andra stridande frågan är flickskolorna. Propositionen sanktionerar att ”särskilda flickskolor i princip icke ha någon plats inom den obligatoriska skolan och att särundervisning där icke torde kunna förekomma annat än som undantagsanordning”.
Högerpartiet vill inte att flickskolor avskaffas och motiverar detta i motionen nr 462 med ett citat från en finsk expert, professor Salo, som vid 15:e nordiska skolmötet år 1948 presenterat en undersökning där han funnit att ”flickornas könsmognad påverkas ogynnsamt i samskolor”
(Riksdagen, 1950b).
5.1.2 Det latenta i texten
Med hjälp av kontextbeskrivningen och den teoretiska ramen kan ovanstående texter och citat från propositionen och motionerna göras mer begripliga. Låt oss först reda ut, utifrån Francias modell om innebörder och uppställning med motiven, vad texterna säger om dessa två aspekter.
Vad gäller innebörden kan två linjer utläsas. Det ena som är hegemonisk förordar en enhetskola och idén om att hindra former för uteslutning genom att jämställa olika skolformer och öppna skolorna för alla elever oavsett klass, kön eller bostadsort. Detta stämmer överens med hur Francia definierar innebörden jämlikhet i chanser, att det finns formella hinder för att utesluta vissa grupper från undervisningen.
Den andra linjen, i minoritet, är en reaktion på den dominerande linjen. Den kämpar för att bibehålla möjligheten för skolorna att kunna utesluta. Detta ges uttryck i skillnader i begåvningar och i kön. Denna linje skulle kunna uppfattas som att den gör anspråk på Francias innebörd valfrihet, men resonemanget pekar mer på att utesluta vissa skolformer för exempelvis flickor och obegåvade elever. En annan viktig anblick i texterna är att enhetlighet ställs mot homogenitet. För propositionen är likvärdighet att åstadkomma enhetlighet, alla ska gå i samma skolform, medan för Högerpartiet handlar det om att göra skillnader genom att gruppera eleverna i homogena grupper.
20 Propositionen pekar på tre motiv för en enhetlig skola; att fostra ”samarbetsmänniskor”, skapa
”samförstånd mellan olika samhällsgrupper” och utveckla en ”sund medborgaranda”. Alla tre motiven kan hänföras till en övergripande samhällsfunktion i uppställningen med motiven i den teoretiska ramen. Likvärdighet säkrar en gemensam demokratisk referensram för att hålla ihop landet.
Hur förhåller sig innebörden och motivet till kontexten?
Innebörden i likvärdighet med enhetlighet och icke uteslutning, dvs jämlikhet i chanser, går i takt med demokratiseringsprocessen som pågick i Sverige med införande av medborgerliga rättigheter för alla. Skolan, utbildning, var i synnerhet en central rättighet i det nya samhället som växte fram efter andra världskriget. En gemensam skola överensstämmer också med idén om generell välfärd. Precis som Tallberg Broman påpekar byggde parallellskolesystemet på uteslutande skolformer, medan Enhetskolan skapade en gemensam skola för alla utan uteslutning. Min bedömning är att detta förklarar varför innebörden jämlikhet i chanser prioriterades i reformen framför exempelvis valfrihet eller likvärdighet som en omfördelning av resurser, jämlikhet i resurser.
Motivet bakom innebörden jämlikhet i chanser är en övergripande samhällsfunktion, nämligen en demokratisering av samhället. Detta stämmer med vad Carle m fl och Tallberg Broman påpekar om demokratiseringsprocessen som drivande i enhetsskolereformen (Carle, et al., 2000; Tallberg Broman, 2002). Enhetsskolan säkrar en gemensam referensram för ett demokratiskt samhälle. Även Englund menar att den enhetliga skolgången är ”[e]tt medel för kollektivets sammanhållning och demokratiförberedelse” (Englund, 1995, p. 16) och för att bygga ett gemensamt samhällsprojekt, ”det goda samhället” (Englund, 1995, p. 22). I mindre grad lyfts motivet med enhetlighet/likvärdighet med en individuell rättighet: Min tolkning är att i framväxten av en stark välfärdsstat väger det kollektiva tyngre än det individuella.
Argumenten mot enhetlighet ger uttryck för två föreställningar som tidigare varit ledande i samhället. Den ena om att skillnader mellan samhällsgrupper berodde på individernas begåvning. Den andra att kvinnor inte ansågs vara jämlika män. I parallellaskolsystemet fanns dessa två föreställningar bekräftade, de ”bästa begåvningarna” från välbärgade familjer gick i pojkskolorna.
Beslutet om enhetskolan tas enhälligt. Medan skoldebatten i tidigare decennier präglats av hårda strider mellan två oförenliga skolstrategier (parallellskolesystemet och en ”skola för alla”) kom diskussionen om enhetskolan att kännetecknas av samförstånd (Carle, et al., 2000;
21 Richardsson, 2006). Både propositionen och partimotioner visar att idén om en gemensam skola för alla hade vunnit gehör i alla politiska lägen och universaliserats, dvs gjorts till ett kollektivs egendom. Varför gick de som försvarade det parallella skolsystemet med på enhetskolan? Min tolkning är att Högerpartiet som tidigare kämpat emot idén om enhetsskolan (Richardsson, 2006) tvingas samtycka då reformen uppnått en ideologisk dominans. Partiets strategi i detta läge är att strida för att förändra innebörden i enhetligheten genom differentieringsfrågan och flickskolor (Wellander, 1950, pp. 145-147).
Det finns en spänning i texterna kring de grupper som gynnas av reformen och de som tjänar på att ha kvar parallellskolesystemet. Statistik från 1950 visar att den socialdemokratiska regeringens väljarbas bestod mestadel av låg- och medelinkomsttagare med låg utbildning i mindre tätorter (Dahlberg, et al., 2011), grupper enligt Tallberg Broman som inte gick i bra skolor och som i princip var utestängda från pojkskolorna (Tallberg Broman, 2002). Mycket riktigt gynnade en enhetlig skola landsbygden och de mindre tätorter.
Högerpartiets väljarbas vid 1950-talet var höginkomsttagare med högutbildning i städerna (Dahlberg, et al., 2011). Partiet representerar i debatten de pojkar från höginkomsttagare som gick i de bättre skolorna, i huvudsak i städerna, och som gynnades av parallellaskolsystemet (Tallberg Broman, 2002). Att driva differentiering i skolan var ett sätt att rädda en del av det gamla systemet. Det förklarar varför Högerpartiet driver differentieringen utifrån begåvningarna och vill behålla flickskolorna.
Sammanfattningsvis drar jag som slutsats att enhetlighet (innebörd) och kollektivets demokratiförberedelse (motiv) var i samstämmighet med vad som dominerade samhällsdebatten. Enhetskolan som skolprojekt hade en ideologisk dominans som gjorde att även de grupper som vunnit på det gamla parallellskolesystemet hade svårt att gå emot den.
5.2 Friskolereformen 1991/1992 5.2.1 Kontexten
Övergripande Det pågår en liberaliseringsprocess i det svenska samhället. Kritiken mot centraliseringen och statens starka roll ökade i samhället (SOU, 2014, pp. 51-52). En samlande uppfattning finns kring att öka den individuella valfriheten, främja de privata aktörernas deltagande i bl a skolan och sjukvården samt minska centraliseringen och statens roll. Den borgerliga regeringen menade att ökad valfrihet var ett viktigt inslag i
22 förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn för att tillgodose skiftande medborgarbehov (SOU, 2014, p. 64).
Skolpolitiskt Friskolereformen präglas av det svenska samhällets generella ideologiska omorientering. Skolan följer samhällets allmänna omorientering mot ökad valfrihet och alternativa (privata) skolformer för att kunna tillgodose skiftande medborgarbehov (SOU, 2014, p. 64). Statsvetaren Christian Fernández konstaterar att i forskning om skolpolitik finns två utbredda uppfattningar om denna tidpunkt. Den första att det sker ett systemskifte som innebar en upplösning av skolans centralstyrning och enhetlighet. Den andra att systemskiftet handlar om a) en privatisering som innebar en förskjutning av makt och inflytande över skolans verksamhet från den offentliga till den privata sfären b) differentiering som innebar mångfald, variation, flexibilitet och anpassning till lokala förutsättningar för att tillgodose individuella intressen och behov (Fernández, 2012, p. 243).
Englund preciserar att det avgörande med systemskiftet är att synen på skolans uppgift förskjuts ”från att vara ett medel för kollektivets sammanhållning och demokratiförberedelse, till att vara ett medel för privat (familjebaserad) behovstillfredsställelse, karriärväg eller ideologiförmedling” (Englund, 1995, p. 16).
5.2.1 Det manifesta i texten
Den nytillträdde borgerliga regeringen genomförde två s k valfrihetsreformer inom skolan:
det fria skolvalet och friskolereformen (SOU, 2014, p. 219). Jag väljer att fokusera på en av de två, friskolereformen, som kom att ge privata alternativ samma ekonomiska förutsättningar och därmed bröt mot den politiken som styrt skolan sedan införandet av enhetskolan.
Reformen drevs igenom under året 1992 med en proposition på 20 sidor som inte föregicks av något omfattande utredningsarbete (SOU, 2014, p. 554). Undersökningsmaterialet som ska analyseras är propositionen 1991/92:95, partimotioner från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samt Riksdagens snabbprotokoll från debatten tisdagen den 9 juni 1992.
Propositionen
Regeringens proposition om valfrihet och fristående skolor (Proposition, 1992) vill ge fristående skolor ekonomiska ”förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor som de kommunala grundskolorna” (Proposition, 1992, p. 1). Propositionen föreslår införandet av en skolpeng, ett belopp lika för alla elever, som ska följa varje elev till den skolan hen väljer, oavsett om det är en kommunal eller en fristående skola (Proposition, 1992, p. 7 ff).
23 Propositionen fastställer att den principiella utgångspunkten med reformen är ”rätten och möjligheten att välja skola och att välja sina barns utbildning” i ett fritt samhälle (s. 8).
Propositionen nämner tre andra skäl till friskolereformen 1. Att vitalisera skolan 2. Stimulera ett ökat engagemang för skolan hos föräldrar 3. Större lyhördhet för elevers och föräldrars önskemål hos skolor och kommuner (s. 8). Vad gäller det ekonomiska utrymmet menar propositionen att likvärdiga villkor inte innebär samma ekonomiska stöd ”Likvärdig behandling mellan offentliga och fristående skolor syftar därför till att låta skolans åtagande avgöra omfattningen av de offentliga bidragen” (s. 8).
Partimotioner och riksdagsdebatt
Debatten i riksdagen (Riksdagens snabbprotokoll, 1992) handlar i huvudsak om vilka förutsättningar friskolor ska ha i skolväsendet. Den borgerliga regeringen vill göra det möjligt för föräldrar och elever att välja den skola som de anser bäst svarar mot deras behov och önskemål oavsett om den är kommunal eller fristående. Oppositionen, genom socialdemokraterna och vänstern, ställer sig skeptiska till att öppna upp för de fristående skolorna inom skolväsendet. Debatten kretsar kring tre frågor 1. finansiering av friskolor genom en skolpeng 2. införande av avgifter och 3. fristående skolornas betydelse för skolväsendet.
Socialdemokraternas motion (Hjelm-Wallén & m.fl, 1992) menar att en grundskola ska erbjuda ”alla elever, oberoende av geografisk hemvist och sociala förhållanden, en likvärdig utbildning”. Resurserna ska fördelas efter elevernas behov. De stödjer valfrihet för att
”respektera föräldrarnas frihet att välja andra skolor för sina barn än de som drivs av det allmänna”. Däremot säger de nej till en skolpeng lika för alla barn ”därför att den inte tar hänsyn till barnens mycket olika behov för att kunna få en likvärdig utbildning”.
På samma grund säger Vänsterpartiet nej till skolpeng (Samuelsson & m.fl, 1992).
Vänsterpartiet ser dock risker med ökad valfrihet som leder till en ökad segregation på skolans område. Segregation i boendet leder till att elevgruppernas sammansättning kommit att bli allt mer ensidig. I vissa skolor domineras elevgruppen av barn ur socialgrupp 1 och inslaget av barn från socialgrupp 3 är lågt. Det är resursstarka föräldrar som aktivt väljer skola för sina barn. Valen är ofta negativa, dvs man söker sig inte till en skola utan bort från en.
Konflikten: Skolpengen
Konflikten i debatten är införandet av skolpengen. Chris Heister (CHH) från moderaterna menar att skolpengen gör det möjligt för föräldrar och elever att välja skola. Föräldrar har
24 redan nu formellt rätt att välja skola, men i praktiken är alternativen få och alltför ekonomiskt krävande. Med samma ekonomiska förutsättningar vågar många starta fristående skolor och kommer att bryta den segregering som bostadssegregeringen i dag medför genom att välja en annan skola än den som ligger närmast hemmet. CHH tar till hjälp likvärdigheten för sin argumentation: ”Man skall ha samma rättigheter och möjligheter oavsett om man bor i Jokkmokk, Åmål eller Stockholms innerstad” (Riksdagens snabbprotokoll, 1992).
Socialdemokraterna menar att det är orimligt att tillämpa ett system som utgår ifrån att alla barn är lika och behöver lika mycket stöd under sin skolgång. De förordar i stället en modell
”som innebär att varje enskild skola får resurser efter de behov som finns där i relation till behoven i kommunens övriga skolor” (Hjelm-Wallén & m.fl, 1992). Socialdemokraten Eva Johansson menar att det inte är valfrihet som skapar segregation, ”utan ett orättvist statsbidragssystem som överkompenserar de privata skolorna och som betalas av de kommunala skolorna” (Riksdagens snabbprotokoll, 1992).
Även Vänsterpartiets Björn Samuelson ställer sig kritiskt till skolpengen som bygger på en generalisering av vad barnens skolgång kostar, ”att man tror att barn är lika och kräver lika mycket”. Det fanns tidigare, menar Samuelson, enighet kring ståndpunkten att barn är olika, att barn kräver olika mycket resurser. Men nu har partierna övergivit denna idé och förordar en schablonkostnad per barn på 85 % av genomsnittskostnaden som ska fördelas fristående skolor (Riksdagens snabbprotokoll, 1992).
5.2.3 Det latenta i texten
Med hjälp av kontextbeskrivningen och den teoretiska ramen kan ovanstående texter och citat från propositionen och motionerna göras mer begripliga. Vi börjar först med vad texterna säger om innebörden och motivet.
Vad gäller likvärdighetens innebörd är valfrihet dominerande i den politiska debatten.
Valfrihet som ger formellt och ekonomiskt utrymme för eget val av skola och undervisningsmetod eller -former. Motsättningarna kring innebörden mellan propositionen och socialdemokraterna finns på två fronter. I frågan om innebörden jämlikhet i resurser.
Socialdemokraterna menar att skolpengen kan öka risken för att inte alla elever får resurser enligt behoven. Och vad gäller relation mellan skolproducenter där oppositionen ser risker med att valfrihet leder till att undervisningskvalitén varierar alltför mycket från skola till skola.
25 Det är endast Vänsterpartiet som ser risker med ökad valfrihet, bl a för den ökar segregationen. Moderaterna menar tvärtom, ökad valfrihet kommer att bryta den segregering som bostadssegregeringen medför genom att man väljer en annan skola än den som ligger närmast hemmet.
Friskolereformen, som jämställer fristående skolor med kommunala skolor, har som motivering att öka den individuella friheten. Detta stämmer överens med vad Englund påpekar om att valfrihetsreformerna ”[t]enderar att utgöra ett medel för dem som bäst kan utnyttja det för sina syften” (Englund, 1995, p. 22). Kritiken från oppositionen utgår från att en ökad individuell frihet reproducerar ojämlika samhällsstrukturer och ökar de sociala orättvisorna, dvs motivet reproduktion och legitimitet,.
Hur förhåller sig likvärdighetens innebörd och motiv till kontexten? Argumentationen i debatten överensstämmer med vad som dominerar samhällsdebatten under samma period. Det är en uppenbar förskjutning bort från centralisering och enhetlighet/likformighet till en ökad individualisering för att tillgodose skiftande individuella intressen och behov. Skoldebatten och reformen följer omorienteringen i samhället i stort med ökade privata alternativ och valfrihet. Skolpengen gör det möjligt för enskilda elever (föräldrar) att stärka sin individuella frihet genom att fritt få välja skola.
Även om beslutet om Friskolereformen inte är enhälligt, samlar valfriheten i skolan en dominerande konsensus. Det som ifrågasätts är skolpengen för att den hotar både den hittills dominerande innebörden jämlikhet i chanser och en sammanhållen skolgång. Reformen markerar ett väsentligt brott i svensk skolpolitik när fristående skolor ges samma ställning, status och ekonomiska förutsättningar som kommunala skolor (SOU, 2014, p. 554).
Argumentationen för ökad valfrihet överensstämmer med vad statsvetaren Christian Fernández menar kännetecknar förändringarna i skolan, att främja individuell frihet och privata aktörer (Fernández, 2012). Utifrån samma slutsats menar Quennerstedt att den borgerliga regeringen ser likvärdighet som ett krav på att skolan anpassas efter elevernas olikheter och därmed en ökad valfrihet (Quennerstedt, 1998).
Forskningen menar att ökad valfrihet, med friskolor jämställda med kommunala skolor, gynnar elever med resursstarka föräldrar i form av både inkomst och utbildning, som kan välja sig bort från kommunala skolor (Skolverket, 2012). Det är inte konstigt att det är just Moderaterna som driver reformen, vars väljarbas 1991 enligt statistiken var resursstarka
26 föräldrar med höginkomster och med högutbildning i städerna (Dahlberg, et al., 2011), därmed potentiella vinnare av reformen.
Socialdemokraternas inställning är svårare att förklara. Å ena sidan är partiet för en sammanhållen skola med en mer enhetlig skolorganisation som inte sorterar elever utifrån olika förutsättningar eller intressen. Å andra sidan är partiet för valfrihet, dock med reservation för att skolpengen hotar likvärdigheten i skolan. Ett svårt läge som är svårt att argumentera, för precis som moderaterna påpekar måste fristående skolor ges ekonomiska förutsättningar för att valfriheten ska öka. Quennerstedt ser här hur Socialdemokraterna i det läget intar en mellanposition, man är för valfrihet men tolkar likvärdighet mer som ett krav på att alla elever ska uppnå vissa kunskapsmål (Englund & Quennerstedt, 2006).
Två möjliga förklaringar utifrån ideologibegreppet. För det första att valfrihet har en ideologisk dominans, såväl i opinionen som i samhällsdebatten, som gör det svårt för socialdemokraterna att driva en annan linje. För det andra hur reformen påverkar väljarbasen.
Socialdemokraternas väljarbas år 1991 var mestadel medelinkomsttagare och lågutbildade i mindre tätort, grupper som potentiellt kan förlora på att de fristående skolor expanderar på bekostnad av de kommunala.
Min slutsats är att betoningen på individuell frihet (motiv) och valfrihet (innebörd) i likvärdigheten i skolan präglades av den övergripande samhällsdebatten där valfrihet och privata valmöjligheter dominerade. Skolpengen är ett redskap i denna process. I förhållandet till hur jämlikhet/likvärdighet definieras under enhetskoleperioden sker här en historisk förändring, en förskjutning från enhetlighet till individuell valfrihet.
5.3 Regleringstiden år 2014 5.3.1 Kontexten
Övergripande Det finns en generell uppfattning om att det behövs regleringar inom välfärdsverksamheter som drivs av privata aktörer. Kritiken mot de privata aktörerna, bland annat friskolorna, gäller de höga vinsterna och de ojämlika effekterna (Nilsson, 2014). SOM- undersökningen visar att samtidigt som stödet för den offentliga sektorn är rekordstort 2013 är stödet för privatiseringar det lägsta sedan 1990 (Nilsson, 2014, pp. 282-289). Sammantaget finns en uppfattning om att valfrihet får minskat stöd och att staten och den offentliga sektorn, vilket inbegriper mer sammanhållen verksamhet, ökar sitt stöd.
