OECD har identifierat att den grundläggande orsaken till att staters beskattningsbaser urholkas är att koncerner artificiellt separerar beskattningsbar vinst från den verksamhet där vinsten skapas och borde bli beskattad. I BEPS åtgärdsplan 4 drivs därför tesen att det bästa sättet att motverka detta är att göra det avdragsgilla räntebeloppet beroende av bolagets vinst på ett sätt som medför att det inte finns något avdragsgillt räntebelopp om det inte finns någon vinst. Mot denna bakgrund konstateras att rätten till ränteavdrag ska baseras på företagets rörelseresultat.Enligt OECD medför en sådan regeluppbyggnad för avdragsrätten att det nuvarande incitamentet till att konstlat separera vinst genom ränteuttag närmast blir obefintligt eftersom företagets avdragsgilla belopp blir mindre desto större del av vinsterna som flyttas ur staten och vice versa.141
Med detta konstaterat diskuteras huruvida det avdragsgilla utrymmet ska bestämmas utifrån företagets räntekostnader eller skuldsättningsgrad, det vill säga huruvida bestämmelsen bör ta sikte på att begränsa vilket räntebelopp som får dras av eller vilket skuldbelopp som får ligga till grund för avdrag. 142 OECD menar att det sistnämnda alternativet inte nödvändigtvis motverkar skatteplanering med räntor eftersom ett företag kan ta ut en hög ränta på det tillåtna skuldbeloppet och således kringgå en sådan begränsning. För
138 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 29 ff. 139 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 17 och 25 ff.
140 En avgränsning görs i denna uppsats mot vissa delar av förslaget se vidare avsnitt 1.4. 141 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 11 f och 20 ff.
26
att motverka skatteplanering med räntor behövs därför ytterligare en komponent som begränsar hur mycket ränta som får tas ut på det angivna skuldbeloppet i en sådan bestämmelse. Eftersom det innebär ett extra steg i bedömningen ökar det bestämmelsens komplexitet, varvid bestämmelsen blir svårare för staterna att administrera och kontrollera och även för företag att applicera. Mot bakgrund av detta har OECD valt att begränsa räntebeloppet och inte den skuld som kan bli aktuell för avdrag. 143
OECD har även behandlat frågan om huruvida alla räntebetalningar bör begränsas enligt det tillåtna avdragsutrymmet eller enbart de räntebetalningar som inte motsvaras av ränteinkomster (nettoräntor). Om företaget inte får avdrag för ränteinkomster blir bestämmelsen enkel och troligen svårare att undvika genom skatteplanering, å andra sidan konstateras detta medföra oavsedda dubbelbeskattningseffekter eftersom företaget i sådana fall beskattar ränteinkomsten utan avdrag för den motsvarande ränteutgiften. Eftersom ett avdrag för ränteinkomsterna reducerar denna risk stipulerar OECD att företagen först ska medges avdrag för dessa, och att avdragsbegränsningen enbart ska aktualiseras för överskjutande räntebetalningar.144 Gällande definitionen av det resultat som används, beräkningen av det tillåtna avdragsutrymmet, framför OECD att det är möjligt med ett resultatmått som baserar sig på två olika beräkningar 1) rörelseresultatet minus ränta, skatt, avskrivningar och amorteringar (EBITDA) eller 2) rörelseresultatet minus ränta och skatt (EBIT). I de flesta länder som använder sig av resultatbaserade avdragsregler för ränta konstateras att det används EBITDA. Genom att inkludera avskrivningar och amorteringar i beräkningen av rörelseresultatet visar EBITDA företagets förmåga att betala ränta, vilket innebär att man undviker olika snedvridningar som kan uppstå mellan företag som tillämpar olika avskrivningsregler. Den största skillnaden gentemot EBIT är att EBITDA tar hänsyn till även så kallade kapitalintensiva bolag, det vill säga bolag som behöver göra stora investeringar innan de kan få utdelning på investeringarna i form av vinst. 145
Härvidlag presenteras också en forskningsrapport som visar att avdragsutrymmet i den industriella sektorn (där de kapitalintensiva bolagen finns) blir ungefär 40 procent lägre om avdragsutrymmet baseras på EBIT än på EBITDA. Utifrån resultatet i denna forskningsrapport drar OECD slutsatsen att EBITDA inte enbart undviker snedvridningar mellan företag som tillämpar olika avskrivningar, utan att EBITDA potentiellt även favoriserar de företag som har investeringar i tillgångar som skrivs av. Mot bakgrund av detta anför OECD att länderna kan ha ett avdragstak baserat på resultatmåttet EBIT men att fördelarna med EBITDA överväger den potentiella favoriseringen av kapitalintensiva bolag, varvid detta mått företrädesvis bör användas.146
Avseende hur stor andel av företagets EBITDA som ska bilda det avdragsgilla utrymmet anförs att detta behöver bestämmas utifrån de förhållanden som råder i den enskilda staten.147 För att huvudregeln ska vara effektiv mot skatteplanering med räntor krävs emellertid att det tillåtna avdragsutrymmet inte är för stort. Som hjälp till staterna härvidlag har OECD granskat hur stor andel av EBITDA som kan tillåtas som underlag för det avdragsgilla utrymmet utan att det skapas otillbörliga incitament till skatteplanering med räntor. I denna granskning har OECD utgått från ett antagande av att det tillåtna avdragsutrymmet i möjligaste mån ska medföra att avdrag medges upp till ett belopp som motsvarar räntebetalningar som skett
143 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 37 f. 144 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 38. 145 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 43 ff. 146 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 44. 147 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 50 f.
27
externt (det vill säga till aktörer som inte är närstående), utan att i för hög grad öppna upp för risken att koncerner använder koncerninterna lån för att få ett högre ränteavdragsutrymme. För att vetenskapligt fastställa detta har OECD samlat in finansiell data från BIAC/PWC om vilken påverkan olika andelar av EBITDA har på företagens ränteavdrag.148 Resultatet av dessa data kan illustreras med följande tabell:
Tabell 1 Andel av EBITDA i relation till externa räntebetalningar, författarens egen illustration utifrån de data som presenteras i se
OECD (2015) final report - action 4, s. 49.
Av tabellen framgår att antal företag som får ränteavdrag motsvarande externa räntekostnader ökar i en långsammare takt när gränsen överskrider 30 procent (spannet 78-87 procent respektive 91-93 procent). Utifrån ett antagande av att risken för att koncerner skatteplanerar med koncerninterna skulder ökar desto större avdragsutrymmet blir, tolkar OECD att tabellen visar att ett avdragsutrymme över 30 procent medför att vissa grupper får incitament att öka interna skulder för att få ränteavdrag samtidigt som andelen företag ökar i långsammare takt. Eftersom detta sker vid en nivå över 30 procent av EBITDA rekommenderar OECD att staterna bör bestämma avdragstaket i ett spann mellan 10 och 30 procent. 149
3.2.2 Riktlinjer för utformningen av huvudregeln
Utifrån ovan framförda ställningstaganden kan det sorteras ut vissa komponenter som ska finnas med i samtliga staters huvudregler men också vissa komponenter för vilka den specifika utformningen lämnas åt de enskilda staterna att forma utifrån inhemska överväganden. De gemensamma komponenterna är att huvudregeln ska tillåta avdrag för nettoräntor, men därutöver begränsa överskjutande räntebetalningar till ett belopp motsvarande 10-30 procent av företagets EBITDA (eller EBIT, även om det poängteras vara mindre förmånligt).150
De vidare specificeringarna avseende hur stor andel av företagets EBITDA som ska bilda utrymmet lämnas emellertid till staterna att själva avgöra utifrån bland annat den inhemska ekonomiska miljön och andra inhemska regler som motverkar dylik skatteplanering.151 OECD lämnar emellertid vissa exempel om hur staterna bör resonera härav, såsom att en procentsats i det högre spannet kan väljas om det finns en hög skuldnivå i de inhemska företagen som inte har att göra med skatteplanering med räntor, eller om staterna vill öka investeringarna genom att uppmuntra till extern belåning som inte är relaterad till skatteplanering med ränta.OECD framför också att det kan medges ett högre avdragsutrymme om man väljer att inte införa något av de undantag som OECD föreslår. Det poängteras även att storleken på det avdragsgilla utrymmet
148 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 49 f. 149 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 49. 150 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 11. 151 Se OECD (2015) final report - action 4, s. 12.
Avdragsutrymmets högsta nivå beräknat enligt procentsats av EBITDA
Andel företag som får avdrag för alla externa räntebetalningar
10 procent av EBITDA 62 procent
20 procent av EBITDA 78 procent
30 procent av EBITDA 87 procent
40 procent av EBITDA 91 procent
28
inte ska väljas enbart utifrån hänsyn till hur konkurrenterna väljer att applicera bestämmelsen, men det lyfts ändå fram att detta är en viktig faktor att ha i åtanke för att avdragsbegränsningarna ska bli enhetliga. 152