Rektorns förhållningssätt

De tillfrågade kommunala skolorna delade med sig att de tillsatta studie- och yrkesvägledarna på vardera arbetsplatsen, som innehar huvudansvaret rörande vägledning, inte arbetar med detta på heltid hos dem. Vissa vägledare tjänstgör på mer än en skola för att kunna komma upp i en heltidstjänst. Lotta och Åke talade för att de hade arbetat med vägledningen på skolan i större utsträckning om möjligheten för det hade funnits.

Med detta som bakgrund tyder det på att de kommunala skolorna mer utgörs av att vara centraliserade, då det inte verkar utifrån Lottas och Åkes svar att omfattningen på studie- och yrkesvägledarens anställning är ett beslut som de har tagit (Hatch, 2002). Rektorerna på de kommunala skolorna behöver förhålla sig till de kommunala riktlinjerna men samtidigt de nationella styrdokumenten. Då rektorerna på de fristående skolorna inte är kommunalt anställda, och menade på att de är sin egen chef, visar det på att studie- och yrkesvägledarens anställning beror på de kommunala riktlinjerna.

Erik och Sonja som arbetar på friskolor talade för att vägledarens arbetstider styrs av skolans rådande behov, varav Erik menade att detta kunde innebär allt ifrån att denne skall vara på plats ett fåtal dagar i veckan eller i månaden. En koppling kan här föras till att organisationerna präglas av decentralisering, att besluten inte tas från en högre makt utan av de som närmast påverkas av dem, i det här fallet rektorerna. Då de är organisationernas högsta chefer, har de ett ansvar av skolans rådande ekonomi. Sonja går in på detta när hon uttalade sig om behovet av vägledaren, då hon talade för att hon ger lärarna möjlighet att ”köpa in några timmar” (Sonja, 2015-05-15) med denne som även visar på att lärarna har en delaktighet gällande att fatta beslut. Samtidigt kan organisationer utgöras av att både vara decentraliserade och centraliserade, och då de fristående skolorna även behöver förhålla sig till de nationella styrdokumenten kan det återspegla i att organisationerna utgörs av att innefatta de båda elementen. Utifrån tidigare studier visar de decentraliserade

organisationerna på en generellt större kommunikation, engagemang och trivsel tillskillnad från de centraliserade. Detta resulterar i att samordning och kontroll är svårare att åstadkomma (Hatch, 2002). Ytterligare något som talade för att friskolorna utgörs av att vara av en mer decentraliserad karaktär, är rektorernas svar gällande hur upplägget för vägledning som allas ansvar utformas på skolorna. Grundskolorna var alla överens om att vägledning ska implementeras kontinuerligt för att det ska kunna öka i utsträckning, medan friskolorna mer utgick från att vägledning sker periodsvid. Sonja och Erik menade att de mötte detta väl, samtidigt som samordning och kontroll verkar vara svårare att få till då de inte sker kontinuerligt då vägledning endast var styrt av behov. Då rektorerna som arbetade på de fristående skolorna organiserade vägledningen efter rådande behov, kan möjligen det ha funnits ett större behov hos dessa att uttrycka att vägledningen implementeras i hög utsträckning. Detta kan möjligen ge en förklaring till varför rektorerna på friskolorna placerade sig högre på denna skala än rektorerna på de kommunala skolorna. Då studie- och yrkesvägledarna som arbetade på friskolorna hade en mindre tjänst än de som arbetade på de kommunala skolorna.

6.2 Sammanfattning

Skolans struktur berör hur studie- och yrkesvägledning organiseras genom auktoritetsfördelning (Abrahamsson & Andersen, 2005). Detta visade sig genom att rektorerna sköter arbetsfördelningen. Vidare berörs skolans organisation som tyder på att den horisontella differentieringen (a.a.) fördelas utifrån yrkesrollernas kompetens. Den vertikala differentieringen verkade ha ett större antal nivåer inom den kommunala skolan jämförelse med den fristående skolan (Hatch, 2002). Detta med bakgrund till specialisering (Abrahamsson & Andersen, 2005) ger intryck av att de kommunala skolorna är av större behov på deras arbetsplatser. Vad gäller skolans ansvarsfördelning med vägledning pekar resultatet på att de kommunala skolorna möter detta till en viss utsträckning, till skillnad från friskolorna som menar att implementeringen sker mycket väl i hela skolan. Formalisering innefattar att arbetet utformas av regler och rutiner. (Abrahamsson &

Andersen, 2005). Detta visade sig hos friskolorna då studie- och yrkesvägledningen inte gav intryck av att utformas av tydliga direktiv.

De undersökta kommunala skolorna verkade utgöras av att vara mer centraliserade då dessa inte kan bestämma studie- och yrkesvägledningens omfattning fullt ut. De fristående skolorna tycktes utgöras av att vara mer decentraliserade (Hatch, 2002) då rektorerna ansåg sig vara sin egen huvudman och kunde fatta beslut hur arbetet skall läggas upp och prioriteras.

7. Diskussion

Syftet med arbetet var att studera hur de studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifterna uppfattas av rektorer i Skåne län. Detta valdes att undersökas utifrån ett rektorsperspektiv då rektorerna ansvarar för att tillgodose eleverna med valkompetens inför framtiden (Skolverket, 2013). Den frågeställning som låg till grund för att kunna besvara studien syfte var: Hur organiserar rektorerna arbetet med vägledning inom grundskolan som hela skolans ansvar? Studiens resultat pekade på att studie- och yrkesvägledaren har det främsta ansvaret för studie- och yrkesvägledningen på skolan, implementering av vägledning skiljde sig mellan de kommunala och fristående skolorna. Då friskolorna upplevde sig arbeta med vägledning som hela skolans ansvar i stor utsträckning, till skillnad från de kommunala skolorna som menade på att arbetet med vägledningen hos övrig personal inte möttes fullt ut. Anledningen till detta var att rektorerna förväntade sig att lärarna självmant skulle initiera arbetet. En av rektorerna menade även att anledningen till detta ligger hos rektorn, som har ett ansvar att betona vikten av vägledningsarbetet. I kommande avsnitt kommer en genomgång av resultatets mest centrala delar enligt författarparet att behandlas med koppling till kunskapsbakgrund, tidigare forskning och teori. Därefter kommer en metoddiskussion och förslag till framtida forskning att beröras.

7.1 Organisering av vägledning

Jane och Lotta menade att vägledning kunde ske både genom individuella samtal och gruppsamtal. Detta visade sig även i Aticis (2014) och Bardhoshi och Duncans (2009) studie som berörde vilka aktiviteter som vägledare brukade utföra på skolan. I dessa studier framkom det att individuell vägledning var den mest frekventa aktivitet vägledaren på skolan genomförde. Vidare pekade studierna på att vägledning i grupp förekom på en regelbunden basis. Tillskillnad från Aticis (2014) och Bardhoshi och Duncans (2009) studier nämnde inte Jane och Lotta frekvensen av de individuella samtalen och gruppsamtalen. Formaliseringen (Abrahamsson & Andersen, 2005) i det här fallet tydde på rektorernas medvetna val med att lägga huvudansvaret avseende de vägledande insatserna på studie- och yrkesvägledarens axlar. Samtidigt betonades detta som all personals ansvar till viss del. Vilka av exempelvis lärarna och hur dessa skulle arbeta med vägledning ansågs inte framgå överlag med tydlighet.

I studien framkom det tydliga skillnader berörande de kommunala och fristående skolorna vad gällde deras upplevelser av hur väl de implementerade vägledning hos skolans personal. Rektorerna på de kommunala skolorna angav att de mötte denna aspekt till en viss utsträckning där de menade att detta hade kunnat stärkas genom att utöka studie- och yrkesvägledarens arbetstimmar i arbetet med vägledning. Omfattningen av vägledarens tjänst avgörs i de kommunala skolorna av kommunen, på så sätt är visade de kommunala skolorna en mer centraliserad karaktär då rektorerna trots sin vilja, inte kan utöka denna tjänst. De rektorer som medverkade i studien menade att samtliga vägledare på vardera arbetsplats inte arbetade hundra procent med studie- och yrkesvägledning. Friskolorna menade på att de mötte arbetet med vägledning till stor utsträckning samtidigt som de studie- och yrkesvägledarna enbart arbetade på behov. Studie- och yrkesvägledarna på de undersökta fristående skolorna arbetade mellan cirka tio procent respektive på timmar vid behov. Detta visade på att de fristående skolorna utgjordes av att verka vara mer decentraliserade då rektorn själv har makten att avgöra det rådande behovet av en vägledare i kombination med lärarnas delaktighet. Enligt Skollagen (SFS 2010:800) har huvudmannen inom skolan ett utpekat ansvar för en regelbunden planering, uppföljning och

utveckling gällande utbildning. Det är dennes uppgift att analysera behoven, sätta mål och planera för studie- och yrkesvägledningen för att säkerställa att elevernas behov tillgodoses. Med detta menar författarparet att ett större ansvar av rektorerna bör tas gällande organisering av det studie- och yrkesvägledande arbetet för att säkerställas att Skollagen (a.a.) efterföljs.

Författarparet anser att samtliga rektorer hade en övergripande bild av vad studie- och yrkesvägledarens arbetsuppgifter innefattade. Däremot nämnde de inte mer inriktade delar av en vägledares kompetens rörande självkännedom, genus och etnicitet som är centrala delar i studie- och yrkesvägledarutbildningen. Om dessa aspekter hade tydliggjorts hade arbetet med vägledning i klassrummen med både vägledare och lärare, i tidigare årskurser eventuellt kunnat genomföras. Genom att arbeta med dessa aspekter hade arbetet kunnat utföras på andra sätt.

Friskolorna uttryckte att de i högre grad implementerade vägledning på hela skolan än vad de kommunala skolorna gjorde. Trots detta hade studie- och yrkesvägledaren på friskolorna en mycket mindre tjänst än de som arbetade på de kommunala skolorna. Rektorerna på de fristående skolorna hade en vägledare på plats utefter behov. Författarparet ställer sig undrande till hur kvalitetssäkringen och behoven hos eleverna kan tillgodoses när det inte finns en fast struktur för vägledarens arbete. Samtidigt hur rektorn kan avgöra när det finns ett behov av vägledning på skolan då det är studie- och yrkesvägledaren som har huvudansvaret för de vägledande insatserna.

7.2 Metoddiskussion

Intervjuerna planerades inledningsvis att utgöras av sex stycken deltagare då detta antal bedömdes vara rimligt för att få tillräckligt insamlad data, för att kunna föra en analys. Syftet var även att få en jämn fördelning mellan de deltagande friskolorna och de kommunala skolorna. Efter fem genomförda intervjuer ansåg författarparet och handledaren att tillräcklig data hade samlats in för att vidare kunna analysera och besvara den ställda frågeställningen. Problematiken som författarparet ansåg med tre intervjuer med rektorer

som verkar på kommunala skolor och två som verkar på fristående skolor är att det inte är en jämn fördelning av urval. Med fler intervjuer hade eventuellt fler skillnader eller likheter kunnat belysas. Samtidigt som det hade gett en mer nyanserad bild av hur rektorerna som arbetar inom fristående skola organiserar det studie- och yrkesvägledande arbetet.

Rektorerna som deltog i studien tjänstgör alla inom Skåne län. Resultatet kan inte vara representativt för studiens syfte: att studera hur de studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifterna uppfattas av rektorer i Skåne län, då deltagarna inte har representerat alla kommuner i länet. Samtidigt bedöms insamlad empiri av författarparet ha gett en djupare kunskap inom ämnesområdet.

Författarparet valde att benämna könen på de deltagande rektorerna i studien. Denna bedömning gjordes med tanke på att detta inte ansågs kunna härledas till rektorernas identiteter och på så sätt bryta mot konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002).

Reliabiliteten är svår att säkerställa genom den kvalitativa metoden så som intervjuer, då deltagaren eller samtalsledarens situation kan påverka hur frågorna ställs med de svar som ges (a.a.). Författarparet menar exempelvis på att intervjuernas tidpunkt kan påverka, så som tid på dygnet vid genomförandet eller andra omständigheter så som stress. Detta kan till exempel resultera i kortfattade svar, mindre engagemang eller mindre närvaro under intervjun som därmed påverkar reliabiliteten. Reliabiliteten kan även ha påverkats i form av den så kallade intervjueffekten då deltagarna kan ha anpassat svaren för att uttrycka sig på ett sätt som anses vara accepterat (a.a.). Detta menar författarparet är svårt att säkerställa då rektorerna med vetskap om att samtalsledarna är blivande studie- och yrkesvägledare vilket också är yrkesrollen som har undersökts. Validiteten ansågs utgöra god kvalitet då intervju som metod gav utrymme att reda ut eventuella missförstånd såväl som deltagarnas möjlighet att ge utvecklande svar (Larsen, 2009). Författarparet bedömer resultatet som tillförlitligt i den aspekt då likheter kunde identifieras i insamlad data. Samtidigt som de uppvisade nyanserad bild av området och varit kritiska till hur de möter de satta kraven.

De teoretiska utgångspunkter som har valts bedömdes som relevanta för att analysera insamlad data. Den valda teorin är omfattande vilket innebär att det har varit en utmaning att göra en selektion av det mest väsentliga. Vid användandet av denna teori är det svårt att dra en slutsats vad beträffar den exakta organisationsstrukturen på respektive arbetsplats. Då författarparet menar att analysen enbart kan genomföras av den insamlade data som innefattar rektorernas ord och uppfattningar. Därmed finns en risk att det finns aspekter som rektorerna inte har uttryckt men för den sakens skull existerar inom organisationen. De teoretiska begrepp har analyserats utifrån rektorernas egna ord och kan därmed inte nödvändigtvis representera den övriga personalens bild av hur arbetet med studie- och yrkesvägledning organiseras.