Rektorers uppfattning av studie- och yrkesvägledarens roll - En studie om skolans organisationsstruktur

Examensarbete

Rektorers uppfattning av studie- och

yrkesvägledarens roll

En studie om skolans organisationsstruktur

School principals’ perception of the

school counselor’s role

A study about the school’s organizational structure

Amanda Thelander Andrén

Therese Gustafsson

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2017-06-01

Examinator: Frida Wikstrand

Handledare: Therese Vincenti Malmgren

Fakulteten för lärande och samhälle

Sammanfattning

Rektorn ansvarar över organisering och uppföljning av det studie- och yrkesvägledande arbetet på skolorna och att säkerställa att detta genomförs av skolans samtliga personal. Tidigare studier visar på att vägledningen är bristande på flera skolor runtom i landet där eleverna inte får den vägledning som de behöver. Med bakgrund till detta är syftet att studera hur de studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifterna uppfattas av rektorer i Skåne län. Studien utfördes genom intervjuer med fem yrkesverksamma rektorer i kommunala och fristående skolor i Skåne län. Det teoretiska begrepp som ligger till grund för analysering av insamlad data är organisationsstruktur. Resultatet visar på att rektorerna inom de kommunala skolorna anser att studie- och yrkesvägledning organiseras till en viss utsträckning som hela skolans ansvar, då det är svårt att få in vägledningen i klassrummen. De fristående skolorna menar att studie- och yrkesvägledningen i stor utsträckning implementerades genom skolans personal i stor utsträckning. Författarparet menar att rektorerna själva behöver ta ett större ansvar för organisering av vägledning genom hela skolan, istället för att invänta initiativ från lärarnas håll.

Förord

Ett stort tack vill författarparet rikta till intervjupersonerna som har deltagit i studien och som har bidragit till att studien har kunnat genomföras. Ett tack ska även riktas till vår handledare Therese Vincenti Malmgren som har stöttat och uppmuntrat oss under arbetets gång.

Ansvarsfördelning

Det har skett ett varaktigt samarbete mellan författarparet, som har innefattat en kontinuerlig dialog mellan båda parter. Bäggedera har varit delaktiga i merparten av arbetets alla delar. Utformandet har främst skett när båda har varit närvarande för att kunna föra en diskussion och samtycke av den formulerade texten. Intervjuerna och transkriberingen har fördelats lika, där Amanda Thelander Andrén fick verka samtalsledare för två och Therese Gustafsson för tre intervjuer. Samtalsledaren ansvarade för transkribering av insamlat material under de intervjuer som denne har genomfört.

De delar som har genomförts mer enskilt har varit ”inledning”, ”tidigare forskning” och ”teori”. Therese har varit den främsta författaren under delen ”inledning” och Amanda har haft ansvar över ”tidigare forskning”. Therese har ansvarat teorin om ”organisationsstruktur”. Under dessa delar har båda varit delaktiga gällande innehållet men det rent skriftliga har genomförts var för sig. Kunskapsbakgrund, resultat, analys och diskussion har formulerats skriftligt tillsammans.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställning ... 8

1.2 Begrepp ... 8

1.2.1 Organisation ... 8

1.2.2 Studie- och yrkesvägledning ... 8

1.2.3 Kommunal och fristående skola ... 9

1.3 Disposition ... 9

2. Kunskapsbakgrund ... 11

2.1 Kommunala och fristående skolor ... 11

2.2 Rektorns ansvar ... 12

2.3 Tidigare forskning ... 14

2.4 Sammanfattning ... 15

3. Teoretiska utgångspunkter ... 18

3.1 Organisation och ledarskap ... 18

3.2 Organisationsstruktur ... 18 3.2.1 Specialisering ... 19 3.2.2 Formalisering ... 20 3.2.3 Centralisering/decentralisering ... 20 3.3 Sammanfattning ... 21 4. Metod ... 22 4.1 Metodöverväganden ... 22 4.2 Urval ... 23 4.3 Datainsamling ... 23

4.4 Bearbetning och analysmetod ... 25

4.5 Forskningsetiska överväganden ... 25

5.1 Introduktion av deltagare ... 27

5.2 Studie- och yrkesvägledarens arbetsuppgifter på skolan ... 28

5.3 Organisering av studie- och yrkesvägledning ... 30

5.3.1 Rektorernas bild av vägledning på skolan ... 30

5.3.2 Vägledning hos lärarna ... 31

5.4 Rollen som rektor ... 32

5.4.1 Rektorers förutsättningar ... 32

5.5 Sammanfattning ... 33

6. Analys ... 34

6.1 Skolans struktur ... 34

6.1.1 Skolan som organisation ... 34

6.1.2 Skolans ansvarsfördelning gällande vägledning... 36

6.1.3 Rektorns förhållningssätt ... 37 6.2 Sammanfattning ... 38 7. Diskussion ... 40 7.1 Organisering av vägledning ... 41 7.2 Metoddiskussion ... 42 7.3 Teoridiskussion ... 43

7.4 Förslag på fortsatt forskning ... 44

8. Referenslista ... 45

Bilaga 1 ... 48

1. Inledning

Rektorn har ett bestämt övergripande ansvar för att personalen på verksamheten möter de ställda nationella målen i sin helhet. Som ledare och chef innehar rektorn ett ansvar kring skolans resultat och att det sker en uppföljning och utvärdering av dessa i relation till de nationella målen (Skolverket, 2011). I läroplanen står det utskrivet att rektorn står till svars att ”samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning” (Skolverket, 2011, s. 19).

Dagens samhälle präglas av ett större utbud av utbildningar vilket resulterar i en ökad valmöjlighet för individen. Lärarnas Riksförbund och Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) (Lärarnas Riksförbund, 2012) visade på efter genomförd undersökning att två tredjedelar av de medverkande gymnasieeleverna ansåg att det är en större utmaning att göra framtida utbildnings- och yrkesval idag än för ett decennium sedan. En tredjedel av de tillfrågade menade även på att om de stod inför sitt gymnasieval idag skulle deras val av gymnasieprogram te sig annorlunda.

Statistik visar på svårigheter avseende elevernas många valmöjligheter som kan leda till att eleverna avbryter sina studier eller byter till ett annat gymnasieprogram. För att möta detta menar Lärarnas Riksförbund (Lärarnas Riksförbund, 2012) att stora krav ställs på studie- och yrkesvägledningen på vardera skola runt om landet. Utifrån deras rapport framkom det att bristfällig studie- och yrkesvägledning resulterade i större benägenhet till studieavbrott i gymnasieskolan. Rapporten belyste även att det visade på stora skillnader på utformningen av studie- och yrkesvägledningen och hur pass tillgänglig den är för eleverna i Sverige. Detta resulterade till att alla elever inte får den vägledning som de har en rättighet till. Läroplanen (Skolverket, 2011) ställer kravet på att rektorn ansvarar kring att ”den studie- och yrkesorienterade verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning” (Skolverket, 2011, s. 19).

Med detta till bakgrund växte ett intresse fram av att undersöka från ett rektorsperspektiv hur detta ter sig idag, då det är rektorerna som ansvarar för att eleverna får kompetens för framtida val.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att studera hur de studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifterna uppfattas av rektorer i Skåne län. Den frågeställning som studien avser att besvara lyder på följande sätt

1. Hur organiserar rektorerna arbetet med vägledning inom grundskolan som hela skolans ansvar?

1.2 Begrepp

1.2.1 Organisation

Organisation är en term inom organisationsteorin som innebär:

/.../ en mer allmän där ett företags eller en förvaltnings uppläggning av verksamheten avses. De flesta organisationer har en uttalat hierarkisk utformning med klara skiljelinjer mellan över- och underordnade nivåer för att legitimera och underlätta beslutsfattande, ordergivning och kontroll. (NE, 2017).

1.2.2 Studie- och yrkesvägledning

Syftet med studie- och yrkesvägledning är att ge eleverna förutsättningar att hantera frågor som rör val av studier och yrken. Mångfalden av både yrken och utbildningar gör att eleverna kan uppleva det som komplicerat att överblicka sina olika möjligheter. En ständigt pågående samhällsutveckling och snabba förändringar på arbetsmarknaden bidrar ytterligare till svårigheter att förutse villkoren i arbetslivet. Studie- och yrkesvägledning är en viktig del i det livslånga lärandet och ett stöd i en individs ständigt pågående karriärprocess. (Skolverket, 2013, s. 11).

1.2.3 Kommunal och fristående skola

En grundskola kan vara kommunal eller fristående. I en kommunal grundskola är kommunen huvudman och i en fristående är huvudmannen ett företag, en stiftelse eller en förening. En fristående skola måste godkännas av Skolinspektionen. Undervisningen i alla grundskolor ska motsvara den i den kommunala grundskolan, och varje skola har möjlighet att ha en viss inriktning. Grundskolan finansieras av kommunerna. Varje kommun fastställer en s.k. skolpeng, det vill säga ett belopp per elev och år som gäller såväl kommunala som fristående skolor. Elev och vårdnadshavare kan välja skola, och skolpengen följer eleven. (NE, 2017).

1.3 Disposition

Denna studie disponeras genom att inledningsvis presentera kunskapsbakgrund som ger en ingång till rektors uppdrag där även en beskrivning av kommunala och fristående grundskolor kommer att ske. Detta följs av tidigare studier inom ämnesområdet som berör studie- och yrkesvägledarens roll, arbetsuppgifter samt samarbetet mellan studie- och yrkesvägledaren och annan skolpersonal. Därefter behandlas de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för vidare analys av empiriskt material. I detta avsnitt behandlas organisationsstrukturer och ledarskap. Vidare följs detta av ett metodavsnitt där en redogörelse för hur den kvalitativa metoden motiveras och genomförs, vilka etiska ställningstaganden som tillämpas samt hur analysmetod och bearbetning kommer att ske. Detta följs av en presentation av resultatet från insamlad data som därefter följs av avsnitt för analys av resultat. Avslutningsvis förs en diskussion av studiens mest centrala fynd med

anknytning till tidigare studier inom ämnesområdet. I detta avsnitt kommer även förslag till fortsatt forskning att presenteras.

2. Kunskapsbakgrund

I detta kapitel kommer en kunskapsbakgrund av ämnesområdet presenteras och behandlas. Avsnittet behandlas genom en tematisering av tre rubriker som utgörs av följande teman:

kommunala och fristående skolor, rektorns ansvar och tidigare forskning. Slutligen

avslutas kapitlet med en sammanfattning.

2.1 Kommunala och fristående skolor

Under början och mitten av 1990-talet genomfördes en förändring av skolreformen, där framförallt decentraliseringen av ansvaret för skolan till kommunerna kom att radikalt ändra förutsättningarna för skolan. Skolan kommunaliserades som ett uttryck för trenden som då rådde i samhället, att minska den statliga styrningen. Från att skolorna tidigare utgått från detaljerade läroplaner skulle de nu efterfölja statliga mål och kommunala skolplaner. Det nya styrsystemet innebar att statsmakterna preciserar de mål skolan ska sträva mot, hur verksamheten specifikt organiseras lämnas däremot till den lokala nivån. När skolorna decentraliserades tillkom ett mer renodlat styrsystem gällande skolans mål och resultat (Larsson & Löwstedt, 2014). Det snarlika utbudet av skolorna medförde konkurrens och skillnader när friskolorna etablerades och ökades i antal.

De reformer som skedde under 1990-talet förde med sig att rektorn idag är en cheftjänsteman anställd av kommunen med syfte att leda verksamheten framåt (Jarl, 2012). Detta innebär att rektorer inom de kommunala skolorna är anställda av kommunerna på samma gång som det är en politiskt styrd organisation och är på så sätt förpliktade till att efterfölja den politiska besluten (a.a.). Inom de fristående skolorna är det Skolinspektionen som beslutar om tillstånd och har tillsynsansvar över dessa. De avgör om en enskild inom

friskolan kan godkännas som huvudman (Skolverket, 2015). Rektorernas uppdrag bestäms därmed av de nationella styrdokumenten (Jarl, 2012). De nationella styrdokumenten i form av skollagens bestämmelser, är idag generellt densamma för offentliga som för fristående skolor. På senare tid har bland annat en ny läroplan tillkommit (Skolverket, 2011). Trots att staten reglerar skolorna i mindre utsträckning kan rektorer erfara ett minskat handlingsutrymme då de efter reformen är mer beroende av politiska och ekonomiska villkor (Larsson & Löwstedt, 2014).

Vidare har rektorer av staten ett ansvar att se till att skolan når de nationella målen samtidigt som de måste säkerställa att budgeten hålls. Detta betyder att rollen som rektor är flerdelad och kan därför innehålla motsättningar. Detta kan exempelvis resultera att det kan finnas en diskrepans mellan lärares och kommunens förhoppningar om rektorsrollen inom de kommunala skolorna (Jarl, 2012). Rektorer menar i sin tur att rektorsuppdraget ställer krav på utförandet av administrativa uppgifter såsom dokumentation av verksamheten och budgetansvar (a.a.). Då kommunerna har möjlighet att själva kunna styra över hur skolan skall organiseras innebär detta att utgångspunkterna för rektorers arbete skiljer sig åt mellan olika kommuner (a.a.).

2.2 Rektorns ansvar

Skollagen talar för att elever inom alla skolformer bortsett från förskola, ska tilldelas studie- och yrkesvägledning. Med tillgänglig kompetens inom området studie- och yrkesvägledning kan eleven tillgodoses insikt om sig själv, olika valalternativ och göra väl motiverade val (Skolverket, 2013).

Elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning. (SFS 2010:800, 29 §).

Varje huvudman inom skolväsendet ansvarar för kontinuerlig planering, uppföljning och utveckling rörande utbildning. Huvudmannen är skyldig att analysera behoven, ange mål och planera för studie- och yrkesvägledning, för att garantera att elevernas behov kan

tillgodoses. Huvudmannen och rektorn ansvarar för kvalitén på studie- och yrkesvägledningen genom hur verksamheten prioriteras och organiseras (SFS, 2010:800). Rektorn har som skyldighet enligt Skollagen (a.a.) att ansvara för att konsekvent kvalitetsarbete fullföljs i skolan. Rektorn har dessutom ett utpekat ansvar gällande organisering kring studie- och yrkesvägledning så att eleverna tillgodoses med information och valkompetens för framtiden (Skolverket, 2013). Skollagspropositionen framställer den som har huvudansvaret inom verksamheten ska besitta kompetens för att bedriva studie- och yrkesvägledning. Detta ansvar ligger även hos rektorer och lärare att föra vidare denna vetskap. Det framhävs att studie- och yrkesvägledning är ett gemensamt ansvar för skolledaren, läraren och studie- och yrkesvägledaren, men att de har olika ansvarsområden (Prop. 2009/10:165). Rektorn är skyldig att organisera arbetet kring studie- och yrkesvägledning och behöver realisera en distinkt arbetsfördelning för att säkra att eleverna får den vägledning de behöver (Skolverket, 2013).

I en rapport från Skolinspektionen genomfördes en granskning av 34 olika grundskolor i hela landet, och gjorde en bedömning angående kvalitén på studie- och yrkesvägledningen. Granskningen utgick från att få svar på om bland annat rektorn ger riktlinjer och förutsättningar för att vägledning ska integreras som hela skolans ansvar. Genom intervjuer med rektorer, huvudmän, studie- och yrkesvägledare, lärare samt elever i årskurs 9 framkom det att studie- och yrkesvägledningen är lågt prioriterad och att ansvaret kring vägledning lämnas över till rektorn av huvudmännen, rektorn lämnar i sin tur över ansvaret till studie- och yrkesvägledaren. System för att planera, göra uppföljning och utveckla studie- och yrkesvägledningen lyser med sin frånvaro. Som konsekvens begränsas studie- och yrkesvägledaren på skolorna att prioritera det mest nödvändiga och lägga fokusen till enstaka satsningar inför gymnasievalet än en process som integreras kontinuerligt i utbildningen, och ansågs dessutom inte som ett område där all personal samverkar. Detta resultat framgick i hög utsträckning i alla skolor som granskningen berört (Skolinspektionen, 2013). Skollagspropositionen (Prop. 2009/10:165) talar för att studie- och yrkesvägledning bör implementeras genom att hela skolpersonalen arbetar med att uppfylla detta behov.

2.3 Tidigare forskning

Lieberman (2004) genomförde en litteraturstudie i USA och undersökte oklarheter som rör vägledarens roll och funktion i skolan samt skolledningens ansvar för att öka klarheten av yrkesrollen. Resultatet visade på att det fanns otydligheter angående hur vägledarens funktion bäst bör nyttjas på skolan och att dessa inte enbart upplevdes av studenter, utan även av yrkesverksamma vägledare och skolledare. Vidare berörde Lieberman (2004) att tydligt formulerade roller och funktioner hos personalen på skolan är centrala för skolans verkningskraft där skolledningen har stort inflytande i hur dessa roller och funktioner formas. Studiens resultat indikerade att tydlighet kring vägledarens roll bör förstärkas för att öka skolans välgång.

Bardhoshi och Duncan (2009) undersökte i en kvantitativ studie rektorers uppfattning om vägledarens roll i skolan med utgångspunkt i ASCA1 och deras bedömning av lämpliga respektive olämpliga arbetsuppgifter för vägledare i skolan. Studien genomfördes på landsbygden i mellanvästra USA med 538 deltagande skolrektorer. De frågeställningar som låg till grund för studien var följande: ”Anser skolrektorer på landsbygden att villkoren för de specifika tjänsterna som faller inom kategorierna för ASCA National Model (läroplanen för skolvägledning, individuell studieplanering, mottagningstjänster och supportsystem) som viktiga i rollen som vägledare på skolan?”, ”Anser skolrektorer på landsbygden att vägledningsuppgifter som är baserade i yrkeslitteratur är viktiga i rollen som vägledare på skolan?” samt ”Vilka specifika uppgifter prioriterar skolrektorer på landsbygden?” (Bardhoshi & Duncan, 2009, s. 18).

Resultatet pekade på att nästan 87 procent av deltagarna värderade individuell vägledning som ”viktigt” eller ”mycket viktigt”. Vidare visade resultatet att 75 procent av deltagaren värderade vägledning i mindre grupper som ”viktigt” eller ”mycket viktigt”. Vidare framkom det att 68% av skolrektorerna som deltog i studien även betraktade olämpliga arbetsuppgifter såsom ”administration av kognitiv begåvning” som ”viktigt” eller ”mycket viktigt” (Bardhoshi & Duncan, 2009, s. 20). Vidare svarade 48% av deltagarna att arbetsuppgiften ”föra register på elever” som ”viktig” eller ”mycket viktig”

(Bardhoshi & Duncan, 2009, s. 22.). Bardhoshi och Duncan (2009) betonade att dessa okvalificerade arbetsuppgifter kan riskera att förhindra vägledare från att arbeta med lämpliga arbetsuppgifter och istället bidra till ökad oklarhet kring vägledarens roll på skolan.

I studien ”Examination of School Counselors’ Activities: From the Perspectives of Counselor Efficacy and Collaboration with School Staff” (Atici, 2014) undersökte vägledarens aktiviteter, upplevelse av samarbete med övrig skolpersonal samt vägledares känsla av egenförmåga undersökts. De frågeställningar som låg till grund för studien var ”Vilka aktiviteter brukar vanligtvis vägledare utföra på skolan?”, ”Vad är vägledares uppfattning av deras samarbete med skolpersonalen?”, ”Vad är vägledares upplevelse av sin egen egenförmåga samt faktorer som påverkar denna känsla?” (Atici, 2014, s. 2107).

Författaren tillämpade kvalitativ metod vid datainsamling i form av intervjuer med nio vägledare som arbetade på olika skolor i Adana, Turkiet (Atici, 2014). Vidare spelades intervjuerna in digitalt och transkriberades därefter till texter. Insamlad data analyserade vidare genom innehållsanalys med kodning och kategorisering av texter (a.a.).

Studiens resultat visade på att aktiviteter i klassrummet och gruppvägledning genomfördes med regelbundenhet på skolan med särskilt fokus på personliga och sociala behov samt utveckling för eleverna. Vidare indikerade resultaten att individuell vägledningen var den aktivitet där mest tid spenderades. Resultaten signalerade även att samtliga vägledare i studien upplevde sig själva ha en god egenförmåga där övrig skolpersonal och elevers positiva uppfattning av vägledning spelat en roll i denna känsla. Vidare bidrog detta till ett bättre samarbete mellan vägledare och skolpersonal (a.a.).

2.4 Sammanfattning

När skolans reform decentraliserades minskades den statliga styrningen till att numera efterfölja statliga mål och kommunala skolplaner och medförde etableringen av de fristående skolorna (Larsson & Löwstedt, 2014; Jarl, 2012). Rektorn inom de kommunala skolorna är anställda av kommunen samtidigt som de ingår i en politiskt styrd organisation.

För de fristående skolorna är det Skolinspektionen som fattar beslutet kring tillstånd och om friskolan kan godkännas som huvudman. (Jarl, 2012; Skolverket, 2015). Inom de kommunala såsom fristående skolorna bestäms rektorns uppdrag av de nationella styrdokumenten, som denne även har ett ansvar att dessa nås (Jarl, 2012).

Rektorn ansvarar för den gällande organiseringen av studie- och yrkesvägledningen på skolan för att eleverna skall tillgodoses med kompetens för framtida val (Skolverket, 2013). Det framkommer att vägledning är hela skolans ansvar för skolledaren, läraren och studie- och yrkesvägledaren (Prop. 2009/10:165) och att det är rektorns skyldighet att organisera arbetet och realisera en arbetsfördelning rörande de vägledande insatserna (Skolverket, 2013). Enligt en tidigare genomförd granskning av Skolinspektionen (2013) visade det på att arbetet inte sågs som ett område där all personal skall samverka ihop samt var bristfällig gällande utformandet av system för att planering, göra uppföljning och utveckla de studie- och yrkesvägledande insatserna. Detta bidrog till att begränsning av studie- och yrkesvägledaren som fick prioritera de mest nödvändiga aspekterna som enstaka satsningar inför gymnasievalen.

Lieberman (2004) undersökte oklarheter som rörde vägledarens roll och funktion i skolan och skolledningens ansvar för att tydliggöra vägledarens yrkesroll. Med utgångspunkt i ”American School Counselor Association” bedömning av lämpliga respektive olämpliga arbetsuppgifter för vägledare, undersökte rektorers uppfattning om vägledarens roll (Bardhoshi & Duncan, 2009). Atici (2014) undersökte vägledningsaktiviteter, samarbetet mellan vägledare och skolpersonal, samt vägledares upplevda egenförmåga. Resultaten av tidigare studier visade på att det fanns oklarheter kring hur vägledarens funktion bäst bör användas på skolan och att denna otydlighet upplevdes av yrkesverksamma vägledare såväl som av studenter och skolledare (Lieberman, 2004).

Tidigare studier inom ämnesområdet behandlade studie- och yrkesvägledarens roll och arbetsuppgifter i USA och i Turkiet, detta innebär att dessa studier inte nödvändigtvis går att applicera i en svensk kontext. Samtidigt menar tidigare forskning att det råder oklarheter kring studie- och yrkesvägledarens roll och funktion varför det är av intresse att vidare undersöka hur dennes roll förhåller sig på grundskolan i en svensk kontext. Vidare ger kunskapsbakgrunden läsaren en förståelse för skolans uppbyggnad, rektorns ansvar och

ansvarsfördelningen gällande studie- och yrkesvägledningen. Detta är av relevans för att förstå utsträckningen av rektorernas uppdrag.

3. Teoretiska utgångspunkter

I detta avsnitt behandlas teoretiska utgångspunkter och begrepp som därefter presenteras och ligger till grund vid analys av empiriskt material. De övergripande begrepp som behandlas i detta avsnitt är organisation och organisationsstruktur. I slutet av avsnittet sker en sammanfattning av de teoretiska utgångspunkterna.

3.1 Organisation

Larsson och Löwstedt (2014) menar att de förändringar som omger organisationer har sitt ursprung i att världen har blivit mer föränderlig. Människors uppfattningar, ideal och värderingar spelar en betydande roll för utvecklingsprocessen av organisatoriska förändringar (a.a.). Detta innebär vidare att det vid förändring är människors idéer som ligger till grund för införandet av nya normer som lär människor hur de ska agera i givna sammanhang (a.a.).

3.2 Organisationsstruktur

En essentiell del som utgör en organisation är att det finns en organisationsstruktur, det vill säga att arbetet organiseras och fördelas mellan de tjänstgörande personerna inom organisationen. När ett arbete ska utföras sker det en arbetsfördelning mellan personerna inom organisationen, detta i sin tur leder till ett behov av auktoritetsfördelning. En struktur uppstår först i en organisation när arbetsfördelningen och auktoritetsfördelning tilldelas.

Struktur kan delas in i tre element: specialisering, formalisering och

centralisering/decentralisering (Abrahamsson & Andersen, 2005).

Figur 1: Egen illustration av begreppet organisationsteori. Inspirerad av Abrahamsson och

Andersen (2005).

3.2.1 Specialisering

Den första delen som utgör specialisering är horisontell differentiering, närmare bestämt antal yrken och hur dessa fördelas mellan de anställda inom organisationen i relation till personernas kompetens. Ju mer yrken desto högre är graden av den horisontella differentieringen (Abrahamsson & Andersen, 2005).

Andra delen av specialisering är vertikal differentiering som åsyftar antalet nivåer en organisation utgörs av, från högsta till lägsta ställningen (Hatch, 2002). Där fler nivåer innebär ett större antal chefer med färre underordnade och färre nivåer innefattar färre chefer med ett större antal underordnade (Abrahamsson & Andersen, 2005).

Specialisering fastställs av den horisontella och vertikala differentieringen (Abrahamsson & Andersen, 2005). Tidigare studier inom specialisering visar på att det finns ett samband mellan komplexitet och kommunikation. Ju mer komplex den horisontella och vertikala differentieringen är inom organisationen, desto mer existerar det ett behov av kommunikation för att kunna samordna arbetet (Abrahamsson & Andersen, 2005; Hatch, 2002). Organisationsstruktur Specialisering Formalisering Centralisering/ decentralisering Horisontell differentiering Vertikal differentiering

3.2.2 Formalisering

Elementet formalisering talar för den utsträckning arbetet inom organisationen är styrd genom uttalade regler, rutiner och procedurer. Större och mer etablerade organisationer innehar flertalet och olika skriftliga formaliseringsdokument, även om detta inte är ett krav (Abrahamsson & Andersen, 2005). Formalisering har som avsikt att leda och granska arbetet utifrån direktiv kring arbetets utformning. För att säkerställa volym och kvalitet sker det en medveten selektion av anställda, genom att ange de förväntningar som ställs på dem.

Formalisering i en organisation utgörs av graden av kontroll över de anställda som bedrivs utifrån de satta reglerna, rutinerna och procedurerna. Formalisering redogör för i vilken utsträckning arbetsfördelning och de resultat som arbetet förväntas utmynnas till (Abrahamsson & Andersen, 2005). Elementet formalisering innebär främst att det begås färre misstag vid utförandet av arbetsuppgifterna men bidrar då även till de anställda kan känna att ledningen har en större kontroll över dem (Hatch, 2002).

3.2.3 Centralisering/decentralisering

Den auktoritära fördelning beskriver centralisering/decentralisering, alltså vilken nivå i organisationen som besluten tas (Abrahamsson & Andersen, 2005). En centraliserad organisation utgörs av att de slutgiltiga besluten i allmänhet tas i nivån högst upp och efterföljs nogsamt. Resultaten av detta innefattar att underordnade i de lägre nivåerna är mindre delaktiga i den centraliserade organisationen. Till skillnad från den centraliserade, tas besluten inom den decentraliserade organisationen inte av en makt ovanför utan av de som närmast påverkas av dem. På så sätt räknas de decentraliserade organisationerna på att många medarbetare deltar kring fattandet av besluten. Utmaningen finns i fastställandet på vilken nivå besluten tas. Organisationer kan innefatta både centraliserade och decentraliserade egenskaper. Detta kan exempelvis visa sig att de kan vara decentraliserade gällande beslut angående arbetet men centraliserade rörande strategiska beslut (Hatch, 2002).

3.3 Sammanfattning

En organisations struktur behandlar en auktoritetsfördelning som berör medarbetarnas olika arbetsuppgifter och delas in i tre element: specialisering, formalisering och centralisering/decentralisering (Abrahamsson & Andersen, 2005). Den horisontella differentieringen behandlar antal yrken och fördelningen mellan dessa utifrån arbetarnas kompetens (a.a.). Vertikala differentieringen står för antalet nivåer som organisationen utgörs av (Hatch, 2002), det vill säga antalet chefer och underordnade (Abrahamsson & Andersen, 2005). Specialisering fastställs utifrån differentieringen som visar på att ju mer komplex den horisontella och vertikala differentieringen är, desto större behov har organisationen av kommunikation (a.a.).

Med formalisering menas i vilken utsträckning organisationen är styrd utifrån regler, rutiner och procedurer. Dessa är till för att leda och granska arbetets utformning för att säkerställa att volym och kvalitet sker utefter medveten selektion av personalen (Abrahamsson & Andersen, 2005). Centralisering och decentralisering beskriver vilken nivå organisationens beslut tas, där den centraliserades beslut tas högst upp i nivån och efterföljs fullt ut. Inom decentraliserade organisationen fattas beslut av de som närmast påverkas av dem, alltså att medarbetare har ett större deltagande (Hatch, 2002)

I avsnittet för analys kommer främst de organisationsstrukurella begreppen att användas. Den horisontella differentieringen avser att förklara hur respondenterna fördelar det studie- och yrkesvägledande arbetet i organisationen. Den vertikala differentieringen ämnar visa på antal nivåer från högsta till lägsta position inom skolans organisation. Begreppet formalisering skall tillämpas för att belysa hur arbetet med studie- och yrkesvägledning leds och granskas hos skolans anställda personal. Centralisering och decentralisering skall användas för att åskådliggöra hur besluten tas i organisationerna.

4. Metod

4.1 Metodöverväganden

Då syftet med studien är att studera hur de studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifterna uppfattas av rektorer i Skåne län har en kvalitativ metod valts. Denna metod är gynnsam när det handlar om att få kunskap om deltagarnas erfarenheter, tankar och känslor (Dalen, 2007). Därmed bedömdes denna metod i form av intervjuer vara ändamålsenlig i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. Tillämpning av kvalitativ metod kan med fördel användas för att få en helhetsförståelse av det valda ämnet snarare än att få representativ överblick som kvantitativ metod beträffar. Frågeställningarna som studien ville få svar på handlade om rektorers förhållningssätt, därmed var den kvalitativa metoden att föredra för att belysa denna sorts data (Larsen, 2009).

Fördelar med att använda kvalitativ metod är, till skillnad från den kvantitativa, att bortfallet minimeras eftersom fler informanter närvarar under en intervju än att svara på enkäter (Larsen, 2009). Intervjuer resulterar i att forskaren får större förståelse kring ämnet genom att kunna gå på djupet av informantens respons och få tillfälle att ställa följdfrågor samt reda ut eventuella oklarheter (a.a.). En nackdel är att informanterna eventuellt inte är sanningsenliga med sina svar. Den så kallade intervjueffekten är en av de tydligaste nackdelarna med intervju som tillämpad metod. Detta implicerar att informanten bland annat besvarar vad denne tror att forskaren vill erfara eller det som anses vara accepterat. Intervjueffekten kan på så sätt influera resultatet och göra den mindre värdefull för studien (a.a.).

4.2 Urval

Ett Icke-sannolikhetsurval låg till grund för studien då denna ämnar bidra till en så djup kunskap inom ämnesområdet som möjligt, utan att för den sakens skull vara en representation för de som inte har deltagit i studien (Larsen, 2009). Vidare tillämpades

godtyckligt urval i insamlandet av deltagare. Detta innebar att studiens deltagare medvetet

valdes ut genom bestämda kriterier (a.a.). Dessa formulerades enligt att deltagarna för studien skulle vara rektorer då dessa har ett utpekat ansvar att organisera studie- och yrkesvägledningen på skolorna. Ytterligare kriterier var att rektorerna skulle arbeta på kommunala grundskolor eller på friskolor i grundskolan, då det främst är i grundskolan första kontakten med en vägledare sker. Fördelningen mellan dessa skulle vara lika, det vill säga att tre rektorer skulle arbeta på kommunala skolor och tre rektorer skulle arbeta på friskolor. Detta för att tydligt kunna urskilja eventuella likheter och skillnader mellan de olika skolformerna. Emellertid kom det att vara fem rektorer som deltog i studien på grund av svårigheter att hitta respondenter som hade möjlighet att medverka inom den tidsmässiga ramen för arbetets omfång. Det visade sig vara utmanande att finna fristående skolor som ville medverka i studien, därav blev det färre av denna urvalskategori. Vid överläggning med handledare ansågs det empiriska materialet av fem intervjuer utgöra en stor vidd för att vidare kunna föra en analys. Därmed fattades beslutet att utgå från de fem genomförda intervjuerna. Variabler så som kön, etnicitet och ålder togs i inte beaktning vid fastställandet av urval då dessa inte ansågs vara betydande för syftet som studien ville undersöka.

4.3 Datainsamling

Det empiriska materialet samlades in genom intervjuer av strukturerad karaktär. Detta angreppssätt präglas av förutbestämda frågor i form av en intervjuguide (a.a.) (se bilaga 1). Dessa frågor utgjordes av att vara öppna som gav deltagarna möjlighet att svara fritt och på

så sätt säkerställa att eventuella missförstånd kunde redas ut (a.a.). Ytterligare utformades intervjufrågorna efter studiens tema för att vidare kunna besvara studiens frågeställningar. Samtliga intervjufrågor ställdes i samma ordning till deltagarna då detta bidrar till en lättare jämförelse av empiriskt material då det är samma frågor som behandlas (a.a.). Konstruktionen av intervjuguiden utgick från områdesprincipen. Denna innebär att intervjun inleds med frågor av en mer lättsam karaktär (Dalen, 2007) såsom utbildning och tidigare arbetslivserfarenhet (Larsen, 2009) för att skapa en trygg stämning, som succesivt övergår till mer utmanande frågor som kärnan av studien utgörs av (Dalen, 2007).

Deltagarna kontaktades via telefon och mejl med ett missivbrev (se bilaga 2) som skickades till kommunala grundskolor och friskolor i grundskolan i Skåne län. Detta resulterade i fem deltagare som hade möjlighet att medverka i intervjuer inom tidsramen av studiens omfång. Intervjuerna varade i genomsnitt 40 minuter och skedde i den miljö deltagarna önskade, vilket var på samtliga rektorers arbetsplats.

Validitet betyder att den insamlade empirin skall vara giltig och relevant i förhållande till

de frågeställningar som skall undersökas (Larsen, 2009). Tillämpning av intervjuer som metod kan anses underlätta vid säkerställning av hög validitet i jämförelse med kvantitativa undersökningar. Detta då kvantitativa undersökningar är svårare att göra eventuella ändringar under insamlandet av det empiriska materialet till skillnad från intervjuer som är mer flexibla till sin utformning (a.a.).

Med reliabilitet menas precision och därmed att undersökningen är trovärdig. Vid användandet av kvalitativ metod är det svårare att säkerställa hög reliabilitet genom att situationen hos deltagaren eller forskaren kan påverka hur frågorna ställs och således de svar som ges. Reliabilitet innefattar även att informationen har avhandlats omsorgsfullt. För att det ska visa på hög reliabilitet krävs det att forskaren skall hålla ordning på insamlad empiri. Detta kan stärkas ytterligare genom att flera personer genomför intervjuerna (a.a.).

Validiteten bedömdes vara hög då eventuella frågor hos deltagaren kunde redas ut samtidigt som det gavs möjlighet för utvecklande svar. Vad gäller reliabiliteten kunde den så kallade intervjueffekten eventuellt ha påverkat deltagarnas svar, det vill säga att de förmedlade svar som de ansågs vara accepterade (a.a.). Detta då rollen som studie- och yrkesvägledare tillika författarparets kommande yrkesroll undersöktes, kunde svaren eventuellt anpassas efter denna utgångspunkt. Gällande hantering av insamlad data var

reliabiliteten hög. Då noggrannhet präglades genomgående under processen i form av tydliga indelningar kring vilken deltagare som sade vad. Samtidigt genomfördes intervjuerna där båda i författarparet medverkade och turades om att leda intervjun. Detta är ytterligare en del som stärker reliabiliteten.

4.4 Bearbetning och analysmetod

Intervjuerna spelades in på en ljudfil för att kunna transkribera ordagrant vad deltagarna svarade. Transkriberingen gjordes av den som ledde intervjun, för att lära känna sin data (Dalen, 2007).

Insamlad data bearbetades i form av en innehållsanalys, för att synliggöra mönster, likheter och skillnader. Dessa kodades genom följande kategorier: skolans struktur och

rektors ledarskap. Därefter arrangerades datamaterialet enligt ovan nämnda kategorier.

Vidare identifierades relevanta mönster och sedan ställdes mot valda teorier och tidigare forskning (Larsen, 2009).

Insamlat material karaktäriserades av induktion som syftar till en generell förståelse (Kvale & Brinkman, 2014), i det här fallet hur de studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifterna uppfattas av rektorer i Skåne län. Vid induktion är kärnan att synliggöra mönster och eventuella orsaker till dessa. Därmed kan det inte betraktas som fullständigt valida (a.a.).

4.5 Forskningsetiska överväganden

Vetenskapsrådets (2002) etiska riktlinjer låg till grund för studien. Dess fyra huvudkrav syftar till att ge individer skydd: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet behandlar att deltagarna har

information ges att deltagandet är frivilligt och att insamlad data endast kommer att tillämpas i syfte för studien (a.a.). Information gavs även när intervjuerna tog plats. Genom samtyckeskravet har deltagarna möjlighet att avbryta sin medverkan när helst den skall, utan att på något sätt få negativa konsekvenser. Den tredje principen, konfidentialitetskravet, utgår ifrån att personuppgifter skall behandlas konfidentiellt utan att utomstående skall kunna erhålla dessa (Vetenskapsrådet, 2002). Studien tillämpade detta genom att fingera deltagarnas namn samtidigt som deras arbetsplats och kommun inte kom att presenteras i arbetet. Den sista principen, nyttjandekravet, behandlade deltagarnas data och att detta endast får användas i ändamål för studien (a.a.). Dessa etiska principer förmedlades genom ett missivbrev innan intervjun genomfördes, där de hänvisades till Vetenskapsrådets dokument där kraven beskrevs (se bilaga 2). I missivbrevet stod det även om forskarparets kontaktuppgifter så som namn, telefonnummer, mailadresser och från vilket lärosäte studien utgick ifrån för vidare kontakt. Ytterligare tog missivbrevet upp studiens syfte, att deltagande var frivilligt och att insamlad data kommer att hanteras konfidentiellt och enbart till studiens forskningsändamål. Under intervjutillfället skedde en återkoppling till missivbrevet och kraven för att ytterligare säkerställa deltagarnas medverkan.

5. Resultat

Kapitlet inleds med en kortare presentation av de deltagare som har medverkat i studien och omfattningen av studie- och yrkesvägledarens tjänst på respektive skola. Deltagarnas namn, kommun och arbetsplats kommer inte att nämnas för att bevara konfidentialiteten. Deras namn kommer därmed att vara fingerade. Vidare tar detta kapitel upp de resultat som insamlades vid intervjuerna. Dessa kommer att tematiseras för att kunna se ett mönster. Avsnittet utgörs slutligen av en sammanfattning. I kommande kapitel kommer resultatet att vidare analyseras.

5.1 Introduktion av deltagare

Jane: Har arbetat som rektor i totalt sex år, varav alla år på samma arbetsplats. Har lärarutbildning, magisterutbildning och rektorsutbildning. Arbetar på en kommunal grundskola. Studie- och yrkesvägledaren på skolan arbetar hundra procent, men inte enbart med de studie- och yrkesvägledande arbetet.

Lotta: Har arbetat som rektor i snart 11 år, varav cirka fyra på nuvarande arbetsplats. Har fritidspedagogsutbildning, arbetsledarlagsutbildning, rektorsutbildning och en rektorslyftsutbildning. Arbetar på en kommunal grundskola. Studie- och yrkesvägledaren på Lottas arbetsplats arbetar femtio procent.

Åke: Har arbetat som rektor i totalt fem år och alla år på nuvarande arbetsplats. Har lärarutbildning och rektorsutbildning. Arbetar på en kommunal grundskola. Studie- och yrkesvägledaren arbetar femtio procent på Åkes arbetsplats.

Erik: Har arbetat som rektor i cirka 17 år varav tre år på nuvarande arbetsplats. Har lärarutbildning och fortutbildningar inom juridik, pedagogik och specialpedagogik. Arbetar

på en friskola. Studie- och yrkesvägledaren har en deltidstjänst där denne arbetar i genomsnitt tio procent beroende på behov.

Sonja: Har arbetat som rektor i 22 år varav sju år på nuvarande arbetsplats. Har lärarutbilning, rektorsutbildning och en rektorslyftsutbildning, samt filosofie kandidat i psykologi och musikterapi. Arbetar på friskola. Studie- och yrkesvägledaren på Sonjas arbetsplats arbetar timmar vid behov.

5.2 Studie- och yrkesvägledarens arbetsuppgifter på skolan

De intervjuade rektorerna var alla ense om att studie- och yrkesvägledarens arbetsuppgifter på vardera arbetsplats cirkulerade kring att handleda elever och ha information kring kommande studie- och yrkesval. Framförallt betonades elevernas gymnasieval i årskurs nio som en stor del av vägledarens yrkesroll. Åke uttryckte vikten av att eleverna ska göra ett hållbart val inför gymnasiet, då statistik från den kommun Åke är verksam rektor i, visade föregående år att många ungdomar byter program som kostade kommunen flera miljoner kronor.

Och vi behöver ju i skolan vara bra på att få ungdomar att hitta rätt, vi vill ju inte att man kommer in på ett gymnasieprogram och så hoppar av och så här. Utan att man faktiskt kommer in på ett gymnasieprogram som man trivs med, som man känner att det här ger mig en bra framtid och att man då klarar igenom det. Och att man har, vad ska man säg, en grund för att man ska klara det också. (Åke, 2017-05-12).

Skolorna som var med i studien utgjordes alla av klasser från förskolan upp till årskurs nio. Samtliga rektorer menade att vägledning främst sker med elever i de äldre åldrarna då de står inför val till gymnasiet. Flera av rektorerna försökte även implementera vägledning i de tidigare årskurserna. Sonja uttryckte: “vi har gjort en plan med mål och förslag till aktiviteter från förskoleklass till nian. Och därför att det är ju, man ska börja tidigt och förbereda dem barnen för livet utanför skolan” (Sonja, 2017-05-15). Erik talade för att Skolförordningen vill få in vägledning för barn i yngre åldrar än enbart i årskurs åtta och nio. Han ställde sig frågande till detta och sade: ”jag har svårt att se det därför att barn är

inte mogna då. De är helt i andra tankar, det finns inget intresse. Intresset finns inte där” (Erik, 2015-05-15). Jane talade för ett liknande resonemang angående att eleverna i de lägre årskurserna inte i allmänhet har kontakt med vägledning. Hon menade att dessa elever inte har en uppfattning vem studie- och yrkesvägledaren är och vad dennes arbetsuppgifter innefattar. Jane talade samtidigt för att detta kunde bero på att det inte sker en kontinuerlig kontakt mellan studie- och yrkesvägledaren och de yngre eleverna.

Jane och Lotta lyfte även att studie- och yrkesvägledaren kan utforma dennes vägledning med att antingen hålla individuella samtal med enskilda elever eller att vägleda en grupp. Likaså nämnde båda att anordna jobbmässor som en arbetsuppgift som vilar på studie- och yrkesvägledarens axlar. Åke tog även han upp jobbmässa som något studie- och yrkesvägledaren arbetar med. Vidare nämnde samtliga rektorer bortsett från Lotta att prao faller under vägledningens ramar.

Rektorerna belyste att de anställda studie- och yrkesvägledarna på respektive arbetsplats inte arbetar med vägledning på heltid. Flera av vägledarna är anställda på deltid och arbetar på mer än en skola. Lotta och Åke uttryckte att om de hade haft möjlighet att ha en studie- och yrkesvägledare som arbetar på heltid hade de kunnat arbeta med vägledning i större utsträckning. Erik och Sonja som arbetar på friskolor menade att studie- och yrkesvägledningen styrs av rådande behov, därmed anpassas vägledarnas arbetstider efter elevernas behov.

Rektorerna ställdes frågan vad de ansåg vara studie- och yrkesvägledarens viktigaste arbetsuppgifter, utöver svaret att vägleda eleverna till gymnasiet menar Erik att tillit är det viktigaste hos en studie- och yrkesvägledare.

Skapa relation till eleverna så att du faktiskt får veta vad de tänker för det ska vi kunna hjälpa tonåringar att välja, antingen det gäller ett framtida yrkesval eller hur man ska tänka på det här med skola trots att man kanske inte känner sig hemma i skolan, så måste man ha tilliten. Dem här tonåringarna måste känna att “den här vuxne vill mig väl, tror på mig, vet vad man kan ha för alternativ [...] den som har yrkesvägledarrollen då har ett förtroende hos tonåringar. Så det är absolut det viktigaste” (Erik, 2017-05-15).

Vidare belyste Erik att elevhälsoarbetet var en central uppgift för studie- och yrkesvägledaren. Likaså nämnde Lotta och Åke att studie- och yrkesvägledaren ingår i elevhälsoteamet med annan skolpersonal. Åke menade att elevhälsoteamet utgörs av ämneslärare, kurator, skolsköterska, specialpedagoger samt studie- och yrkesvägledare där

dennes vägledarkompetens kommer väl till pass för till exempel elevens övergång till gymnasiet.

5.3 Organisering av studie- och yrkesvägledning

5.3.1 Rektorernas bild av vägledning på skolan

Intervjupersonerna tillfrågades en skalfråga från ett till tio där de skulle placera vad de uppskattar att de befinner sig gällande att implementera vägledning som hela skolans ansvar. Svaren skiljde sig åt mellan de kommunala skolorna och friskolorna. Rektorerna på de kommunala skolorna angav siffran fem, då de menade att lärarna arbetar med vägledning men till viss utsträckning.

Utifrån de förutsättningar vi har då tycker jag att det är bra. Men implementering i arbetet är inte så bra. För det finns inte, jag tror att frågar man lärarna så skulle de säg ’nä fast det har jag med’, ’nja jag gjorde nog en vecka där’. […] Men tänker man på implementering att det ska ske dagligdags för att det finns i ryggmärgen så är vi inte där. (Lotta, 2017-05-08).

För att kunna sätta en högre siffra menade rektorerna att ansvaret ska ske kontinuerligt hos alla anställda, och inte enbart som punktinsatser. Samtliga rektorer inom de kommunala grundskolorna tryckte på att det finns saker som behöver utvecklas för att kunna höja den siffran. På friskolorna angav rektorerna en högre siffra mellan sju till åtta samt nio. Sonja talade för att implementering sker periodvis men till skillnad från Lotta ansåg Sonja att skolan trots detta placerar sig högt. Siffran varierar beroende på lärarnas engagemang då hon menade att ”lärarna har så väldigt många olika strängar på sin lyra” (Sonja, 2015-05-15). Hon ansåg att de placerade sig högt och att ännu högre är orealistiskt.

När rektorerna tillfrågades var de skulle placera sig på skalan när de var nya i tjänsten på deras nuvarande arbetsplats framkom olika svar. Jane och Lotta som har arbetat sex samt fyra år på sin nuvarande arbetsplats yttrade att även om ämnet är mer aktuellt idag än när de

först började, så placerade de sig fortfarande på samma nivå på skalan. Jane menade att vägledning som hela skolans ansvar bygger på att det finns en engagerad studie- och yrkesvägledare och lärare som blir ”sporrade att jobba på med SYV frågorna” (Jane, 2015-05-03). Lotta uttryckte att processen för implementering är tidskrävande därav har de än inte höjt sig på skalan. Sonja talade även för att implementering tar tid men ansåg samtidigt att vägledning har blivit mer prioriterat sedan hon först började för sju år sedan. Då hon menade att hon har ett stort intresse och engagemang för vägledning. Åke ansåg även han att de har framflyttat sig ungefär två steg på skalan sedan han tillkom för fem år sedan. Åke underströk förutom att lärarna ska vara entusiastiska finns även ett ansvar hos rektorn som ledare att visa på hur viktigt det är att lägga tid och kraft på att arbeta med studie- och yrkesvägledning.

5.3.2 Vägledning hos lärarna

När frågan ställdes angående hur samarbetet ser ut mellan studie- och yrkesvägledaren och lärarna svarade samtliga rektorer att studie- och yrkesvägledning sker i undervisningen till viss utsträckning.

[…] där är en viss tröghet just det här att gemene man som lärare tar nog inte de här initiativen för att söka upp studievägledaren. […] Men när det gäller i sin undervisning och så här, så kan jag tycka att det är för lite. Jag hade gärna sett att man som lärare försöker få med andra utifrån i sin planering. (Åke, 2017-05-12).

I enighet med Åke upplevde Lotta att studie- och yrkesvägledaren kunde känna frustration att inte tillräckligt initiativ tas för vägledning i klassrummen. Samtidigt beskrev både Lotta och Åke att samarbetet var gott mellan dem själva och studie- och yrkesvägledaren på respektive skola. Vidare resonerade Lotta att det kan vara svårt att bedöma om vägledningen sker i klassrummen då hon menade att det kan ingå i ämnet utan någon anknytning till näringslivet.

De alla påpekade att samarbetet är som tydligast med de lärare som ansvarar för de senare årskurserna. Erik berättade att studie- och yrkesvägledaren främst hade kontakt med klassföreståndaren i årskurs åtta och nio samt med elevhälsoteamet. Med de övriga lärarna

menade Erik att kontakten var i princip obefintlig, att de i stort sett enbart vet vem vägledaren är och dennes namn då de inte arbetar ihop på en regelbunden basis. Erik, Åke och Sonja berörde alla att det mest frekventa samarbetet skedde mellan studie- och yrkesvägledaren och lärarna som undervisar i SO-ämnen. Sonja menade att det sker ett naturligt samarbete mellan SO-läraren och studie- och yrkesvägledaren men att ”det är lite upp till lärarna, men jag ger ju dem möjligheter och skulle man köpa in några timmar är det okej tycker jag” (Sonja, 2015-05-15).

5.4 Rollen som rektor

5.4.1 Rektorers förutsättningar

Under intervjuerna ställdes rektorerna på de kommunala skolorna frågan hur de såg på sin yrkesroll i relation till att vara anställd kommunalt och att samtidigt behöva förhålla sig till nationella styrdokument. Jane beskrev detta som en ”rektors dilemma” (Jane, 2015-05-03) angående den dubbla styrningen. Hon utvecklade vidare svaret och talade för att den största utmaningen i detta ligger i att parera ihop den kommunala och den statliga styrningen så de verkar ihop. Dilemmat ligger även i menade Jane, den ekonomiska begränsningen kommunen ansvarar över. Hon ansåg att de har en relativt stor frihet då skolan utgörs av ett stort antal elever som resulterar i en större mängd pengar, men att ett stort ansvar ligger i att ansvara för budgeten.

Lotta inledde till en början den ställda frågan var svår att svara på, men utvecklade därefter med att säga: ”jag har inte svårt att förhålla det till mig, alltså jag tänker att det växlar mellan de här benen att stå på att försöka få ihop det på slutet. Det är det som är mitt jobb, men jag kan inte bara ta det ena eller det andra” (Lotta, 2015-05-08). Liksom Jane och Lotta talade även Åke för att möta båda parter:

[…] som rektor så har man ju en liten mellanchefsposition alltså som… men… alltså jag ska ändå vara garanten för styr, alltså de här styrdokumenten som finns när det gäller läroplan, skollag och så. Sen är det klart att jobba i en större organisation som antingen en stor fristående skolkoncern eller en kommun så har ju de sina bitar också va […] men samtidigt handlar det om ett gott samarbete, att det kommer ju inte så mycket så uppifrån att ”nu ska ni göra detta och detta” utan att vi är med i arbetet. (Åke, 2017-05-12).

Sonja som har varit verksam rektor sedan 1995 varav flera år inom den kommunala sektorn, beskrev att arbetet mellan de olika skolformerna skiljer sig stort åt. Hon beskrev arbetet inom den kommunala skolsektorn som en del av ett nät där kommunen, personalavdelningen och förvaltningarna är över rollen som rektor. Sedan sju år tillbaka har hon varit verksam rektor på en fristående skola som är en ideell förening. Hon beskrev sig själv som skolans egen huvudman och därav är det en större bredd på arbetsuppgifterna då allt direkt ansvar ligger på hennes axlar. Hon fortsatte att förklara att tidigare när hon tjänstgjorde inom den kommunala skolan kunde hon vända sig till de olika delarna medan idag anser hon att arbetet är ensamt då kollegorna inte finns på det sättet som de fanns inom den kommunala sektorn.

5.5 Sammanfattning

Den insamlade empirin visade på att samtliga rektorer kopplade liknande uppgifter till studie- och yrkesvägledarens roll. Dessa var framförallt att stötta elever i deras kommande studie- och yrkesval särskilt betonades gymnasievalet som en central uppgift. Andra uppgifter som föll inom studie- och yrkesvägledarens ramar var att anordna jobbmässor, prao vägledning både enskilt och i grupp samt elevhälsoarbete. Rektorerna ansåg att de implementerade vägledning hos övrig personal i viss utsträckning. De kommunala skolorna menade att denna del behövde utvecklas medan friskolorna ansåg att de gjorde detta väl och i stor utsträckning. Flera rektorer nämnde även svårigheter med att få in vägledningen i klassrummen hos lärarna på en regelbunden grund, då lärarna oftast inte självmant tog initiativ till detta.

6. Analys

I kommande avsnitt förklaras det insamlade materialet utifrån den teoretiska utgångspunkten och begrepp som redogjordes i avsnittet för teori. Vidare kommer tolkningen av det insamlade materialet att ställas mot studiens syfte att studera hur de studie- och yrkesvägledande arbetsuppgifterna uppfattas av rektorer i Skåne län. I slutet av kapitlet sker en sammanfattning av analysen.

6.1 Skolans struktur

Organisationsstruktur utgör en central del inom en organisation, att arbetet har organiserats och delats upp mellan de anställda som per automatik leder till ett behov av auktoritetsfördelning (Abrahamsson & Andersen, 2005). Organisationsstrukturen visade sig på de berörda skolorna där auktoritetsfördelningen innefattade rektorer som skolans ledare likt Erik uttryckte sig: “jag leder vilket betyder att jag fattar beslut” (Erik, 2015-05-15). Arbetet delades även upp mellan de övriga anställda där rektorerna exempelvis nämnde att studie- och yrkesvägledarens främsta roll var inom de mer vägledningsorienterade arbetsuppgifterna så som handledning och information till gymnasievalet.

6.1.1 Skolan som organisation

Erik, Lotta och Åke belyste elevhälsoarbetet som en central del i studie- och yrkesvägledarens arbete. På skolområdet där Åke arbetar utgörs elevhälsoteamet av ämneslärare, kurator, skolsköterska, specialpedagog samt studie- och yrkesvägledare. Här

kan en koppling föras till horisontell differentiering som utgör en del av specialisering inom organisationsstruktur. Den horisontella differentieringen innebär hur arbetet fördelas mellan de anställda inom den berörda organisationen i relation till deras kompetens. Ju fler yrken inom en organisation desto större blir komplexiteten samt graden av den horisontella differentieringen (Abrahamsson & Andersen, 2005). Den horisontella differentieringen är därmed hög där Åke tjänstgör då elevhälsoteamet berörs av flera yrkesgrupper med olika kompetenser. Ytterligare kan den horisontella differentieringen visa sig genom att samtliga skolor i studien innefattade årskurser från förskoleklass till nionde klass.

Åke beskrev sin rektorsroll som en “mellanchefsposition” där styrning kommer uppifrån hans yrkesroll. Även Jane och Lotta talade om den dubbla styrningen en rektor står inför med att parera båda parter: kommunala och statliga styrningen. Till skillnad från rektorerna på en kommunal skola menade Sonja att som rektor på en friskola är man huvudmannen och ansvarar för alla delar. Med rektorernas yrkesroll inom den kommunala skolan och fristående skolan som bakgrund tyder resultatet på att den vertikala differentieringen kan skilja sig något mellan de båda. Rektorerna menade att inom den kommunala skolan existerar det faktorer som styr, som kommunen och staten. Därmed kan kopplingen dras att det finns ett större antal chefer med färre underordnade vilket innebär att den kommunala skolan utgörs av en vertikal differentiering med fler nivåer (Hatch, 2002). Sonja som betonade sig själv som huvudman menade att rektorerna inom friskolorna ansvarar för alla delar. Med detta som bakgrund vittnar det till att den vertikala differentieringen inom de undersökta fristående skolorna inte utgörs av lika många nivåer som de undersökta kommunala skolorna, då friskolorna innefattar ett färre antal chefer med ett större antal underordnade (Abrahamsson & Andersen, 2005).

Specialisering fastställs av den horisontella och vertikala differentieringen där komplexiteten mellan dessa avgör hur stort behov organisationen har av kommunikation för att kunna samordna arbetet. Med detta till bakgrund visar det på att Lotta, Åke och Jane är i ett större behov av kommunikation på deras arbetsplatser än Sonja och Erik som arbetar på friskola, då den horisontella differentieringen är högre och den vertikala differentieringen har fler nivåer på de kommunala skolorna.

6.1.2 Skolans ansvarsfördelning gällande vägledning

Rektorerna i studien tillfrågades hur väl de möter Skolverkets (2013) allmänna råd gällande deras ansvar att implementera vägledning som alla anställdas ansvar. Det framkom en tydlig skillnad mellan de kommunala och fristående skolorna. Rektorerna på en av de kommunala skolorna ansåg att de mötte detta till viss del, men att det ändå var bristande på sina håll och behövde utvecklas. Erik och Sonja som arbetar på fristående skolor menade istället att de mötte detta mycket väl. Däremot talade både Sonja och rektorerna på de kommunala skolorna att implementeringen var utmanande då lärarna enbart arbetar med vägledning till viss utsträckning. Åke betonade att lärarna inte tar initiativ till att arbeta med studie- och yrkesvägledning och att det sker i en för liten omfattning av detta i klassrummen. Lotta talade för detta med och betonade att det har resulterat i en frustration hos vägledaren. Samtidigt menade Åke att ansvaret inte enbart ligger hos lärarna utan även på rektorn för att betona vikten av arbetet. Jane uttryckte att det är studie- och yrkesvägledarens ansvar att engagera lärarna till att arbeta med de vägledande frågorna.

Formalisering inom en organisationsstruktur menar på att arbetet styrs utifrån regler, rutiner och procedurer (Abrahamsson & Andersen, 2005), i detta fall Skolverkets allmänna råd. Denna del inom en organisationsstruktur har som syfte att leda och granska arbetet utifrån direktiv. För att detta ska följas och visa på god kvalitet sker det en medvetenhet gällande selektionen av personal utifrån deras ställda förväntningar (a.a.). Rektorerna nämnde inget om att studie- och yrkesvägledaren var bristande gällande implementeringen. Samtidigt betonade Jane att som vägledare bör en inneha ett engagemang för att få med lärarna i arbetet. Detta tyder mer på att rektorerna har gjort ett medvetet urval av att huvudansvaret på studie- och yrkesvägledningen ligger på vägledarna genom de individuella samtalen och gruppsamtalen som nämndes men att det samtidigt är all övrig personals ansvar likaså.

Åke nämnde att som rektor ska en få med övrig personal i arbetet genom att tala för vikten av arbetet, men då det ändå var bristande talar det mer för att det inte har skett en medveten selektion av övrig personal och de ställda förväntningarna framkommer inte. Även detta visade sig i det Sonja menade, att med lärare som undervisar i SO-ämnena skedde det naturligt att arbeta med vägledning men att det samtidigt är upp till lärarna om

de arbetar med detta. Eftersom arbetet med vägledning inte verkar ledas eller granskas i en allmänt stor utsträckning av rektorerna finns det en genomgående bild att formaliseringen utgörs i mindre grad. Vid tydliga direktiv från rektorns håll begås färre misstag gällande implementering av vägledning (Hatch, 2002).

6.1.3 Rektorns förhållningssätt

De tillfrågade kommunala skolorna delade med sig att de tillsatta studie- och yrkesvägledarna på vardera arbetsplatsen, som innehar huvudansvaret rörande vägledning, inte arbetar med detta på heltid hos dem. Vissa vägledare tjänstgör på mer än en skola för att kunna komma upp i en heltidstjänst. Lotta och Åke talade för att de hade arbetat med vägledningen på skolan i större utsträckning om möjligheten för det hade funnits.

Med detta som bakgrund tyder det på att de kommunala skolorna mer utgörs av att vara centraliserade, då det inte verkar utifrån Lottas och Åkes svar att omfattningen på studie- och yrkesvägledarens anställning är ett beslut som de har tagit (Hatch, 2002). Rektorerna på de kommunala skolorna behöver förhålla sig till de kommunala riktlinjerna men samtidigt de nationella styrdokumenten. Då rektorerna på de fristående skolorna inte är kommunalt anställda, och menade på att de är sin egen chef, visar det på att studie- och yrkesvägledarens anställning beror på de kommunala riktlinjerna.

Erik och Sonja som arbetar på friskolor talade för att vägledarens arbetstider styrs av skolans rådande behov, varav Erik menade att detta kunde innebär allt ifrån att denne skall vara på plats ett fåtal dagar i veckan eller i månaden. En koppling kan här föras till att organisationerna präglas av decentralisering, att besluten inte tas från en högre makt utan av de som närmast påverkas av dem, i det här fallet rektorerna. Då de är organisationernas högsta chefer, har de ett ansvar av skolans rådande ekonomi. Sonja går in på detta när hon uttalade sig om behovet av vägledaren, då hon talade för att hon ger lärarna möjlighet att ”köpa in några timmar” (Sonja, 2015-05-15) med denne som även visar på att lärarna har en delaktighet gällande att fatta beslut. Samtidigt kan organisationer utgöras av att både vara decentraliserade och centraliserade, och då de fristående skolorna även behöver förhålla sig till de nationella styrdokumenten kan det återspegla i att organisationerna utgörs av att innefatta de båda elementen. Utifrån tidigare studier visar de decentraliserade

organisationerna på en generellt större kommunikation, engagemang och trivsel tillskillnad från de centraliserade. Detta resulterar i att samordning och kontroll är svårare att åstadkomma (Hatch, 2002). Ytterligare något som talade för att friskolorna utgörs av att vara av en mer decentraliserad karaktär, är rektorernas svar gällande hur upplägget för vägledning som allas ansvar utformas på skolorna. Grundskolorna var alla överens om att vägledning ska implementeras kontinuerligt för att det ska kunna öka i utsträckning, medan friskolorna mer utgick från att vägledning sker periodsvid. Sonja och Erik menade att de mötte detta väl, samtidigt som samordning och kontroll verkar vara svårare att få till då de inte sker kontinuerligt då vägledning endast var styrt av behov. Då rektorerna som arbetade på de fristående skolorna organiserade vägledningen efter rådande behov, kan möjligen det ha funnits ett större behov hos dessa att uttrycka att vägledningen implementeras i hög utsträckning. Detta kan möjligen ge en förklaring till varför rektorerna på friskolorna placerade sig högre på denna skala än rektorerna på de kommunala skolorna. Då studie- och yrkesvägledarna som arbetade på friskolorna hade en mindre tjänst än de som arbetade på de kommunala skolorna.

6.2 Sammanfattning

Skolans struktur berör hur studie- och yrkesvägledning organiseras genom auktoritetsfördelning (Abrahamsson & Andersen, 2005). Detta visade sig genom att rektorerna sköter arbetsfördelningen. Vidare berörs skolans organisation som tyder på att den horisontella differentieringen (a.a.) fördelas utifrån yrkesrollernas kompetens. Den vertikala differentieringen verkade ha ett större antal nivåer inom den kommunala skolan jämförelse med den fristående skolan (Hatch, 2002). Detta med bakgrund till specialisering (Abrahamsson & Andersen, 2005) ger intryck av att de kommunala skolorna är av större behov på deras arbetsplatser. Vad gäller skolans ansvarsfördelning med vägledning pekar resultatet på att de kommunala skolorna möter detta till en viss utsträckning, till skillnad från friskolorna som menar att implementeringen sker mycket väl i hela skolan. Formalisering innefattar att arbetet utformas av regler och rutiner. (Abrahamsson &

Andersen, 2005). Detta visade sig hos friskolorna då studie- och yrkesvägledningen inte gav intryck av att utformas av tydliga direktiv.

De undersökta kommunala skolorna verkade utgöras av att vara mer centraliserade då dessa inte kan bestämma studie- och yrkesvägledningens omfattning fullt ut. De fristående skolorna tycktes utgöras av att vara mer decentraliserade (Hatch, 2002) då rektorerna ansåg sig vara sin egen huvudman och kunde fatta beslut hur arbetet skall läggas upp och prioriteras.