Medierna ska sälja ord och bilder varje dag. Konsumenternas uppmärksamhet ska fångas snabbt, vilket inte alltid främjar självrannsakan bland medieproducenterna. Medieprodukter produceras utan eftertanke och vad man tidigare sagt eller påstått. När medierna anklagade Ludmila Engqvist för att ha fört alla bakom ljuset avslöjade de sig själva. Journalisterna som erkände att de blivit lurade medger ju samtidigt att de inte haft en tillräckligt granskande hållning gentemot sitt stoff. Fast å andra sidan kanske granskandet aldrig var deras intention?
Frågan är om sportjournalister över lag ser vilken del de har i byggandet av svensk nationell identitet? Att de verkar inom ett område som mer än något annat tillåter svenskar att vara nationella borde mana till försiktighet med hur man använder en idrottares ursprung. Frågan är om Ludmila Engqvist var så
pass medveten om mediernas genomslagskraft och om hon såg följderna i att exponera sig i den mån hon gjorde? Bilden av Ludmila Engqvist under den undersökta perioden förändrades markant från 1996 till 2001. Mediebilden kan liknas vid en kurva. Inledningsvis måste läsarna kunna identifiera sig med henne för att kunna känna stolthet och glädje över att vara svensk inför hennes triumf under OS 1996. Mediebevakningen stegras. Ludmila Engqvist måste presenteras både privat och idrottsligt. När hon väl blivit etablerad som publikdragare kan medierna använda Ludmila Engqvists namn och person, oavsett i vilka situationer hon hamnar. När hon är framgångsrik är hon svenska med ryska inslag och används som en god förebild till att skapa nationell gemenskap. Kurvan har nått sin topp. När kurvan dalar kan vi ta avstånd från henne eftersom hon inte är riktigt svensk, då är hon en produkt av en annan nations idrottsfostran. Svenskar kan dock känna samhörighet oavsett hur Ludmila Engqvist skildras.
Sportspråkets dramatiska skildringar och känslosamhet kan emellanåt tyckas skrattretande. Men språkstilen är inte typisk för Ludmila Engqvists fall. Sportspråket vädjar till läsarnas känslor och har utvecklats i samklang med idrottens gemenskapstanke. Att höja vinnare till skyarna och bespotta förlorarna är inget ovanligt. Ordet ”vi” är en central förbindelselänk mellan privat och offentligt, mellan idrottsutövarna och idrottskonsumenterna. Det skapas en gemensamhetskänsla och idrottarnas insatser gör att vi kan känna oss stolta över att vara svenskar.
Ludmila Engqvists historia kan, med mediernas språk, beskrivas som en saga med bitter eftersmak. Och så här i efterhand är det få som vill minnas hennes snabba klipp över häckarna eller vad hon har kan ha betytt för svensk friidrott. Det vi minns är mediernas skandalomsusade berättelse om ”ryskan som sprang in i många svenskars hjärtan” och som gjorde det med förbjudna medel. Medierna tjänade på det mediala äktenskap mellan de själva och paret Engqvist – i både nöd och lust. Sporthändelsen är dock utan manus. Idrotten är direkt och innefattar en vardagsdramatik som kan uppstå utan föraning. På det sättet har idrotten har många facetter. Lek, show, underhållning. Fysik, etik och social fostran. Kanske är det där problematiken ligger? Att idrotten kan ses ur så många synvinklar och vi har fastnat för några få. En sak är i alla fall klar, medierna kan konsten att skapa och ta död på idrottshjältar.
S a m m a n f a t t n i n g
Under flera års tid kunde vi ta del av Ludmila Engqvists segrar och besvikelser genom mediernas hårda bevakning av idrottsstjärnan. Denna uppsats har undersökt hur mediebilden av Ludmila Engqvist förändrats genom att analysera artiklar från Aftonbladet och Expressen under åren 1996- 2001.
Med utgångspunkt från perspektiven elitidrottare, invandrare och kvinna diskuteras varför mediebilden av Ludmila Engqvist sett ut som den gjort. Bedömningen är att större delen artiklarna handlat om privatpersonen snarare än om idrottaren. Ludmila Engqvist är ryskan som blir svenska tack vare svenskars hjälp. Motprestationen är mästerskapsmedaljer som hon också levererar. När Ludmila Engqvist väl är svensk idrottsstjärna kryddas idrottsnyheterna med historier om Ludmila i alla möjliga sammanhang. Medierna skapar en hjältinna av stora mått och Ludmila Engqvist tjänar tillsammans med Johan Engqvist, liksom medierna själva, stora pengar på mediebevakningen. Hennes liv beskrivs som en saga. Värdeorden är starka och artiklarna om Ludmila Engqvist är laddade med spänning och dramatik. Dödsstöten kommer 2001 då Ludmila Engqvist sadlat om från häcklöperska till bobåkerska och hon erkänner att hon dopat sig i samband med tävlingar i Norge.
Idrott och medier lever i en komplex relation, mycket på grund av den moderna idrottens allt mer kommersiella intressen. Detta visar sig också i relationen mellan sportjournalist och idrottare. Mediernas makt blir starkare och idrotten rättar sig efter dess ideal. Makten att skapa och döda en idrottsstjärna ligger i mediernas händer – och det var precis det som hände Ludmila Engqvist.
4 maj 2003, Stockholm
… även om mina egna spikskor nu ligger på hyllan så finns fortfarande det barnsliga idrottsintresset kvar. Tioåringen med idrottsdrömmarna har blivit stor. Rollerna är ombytta och ett gäng friidrottsbarn står redo för träning på Enskede IP. Framgångsvågen inom svensk friidrott drar mediernas intresse och barnen tar stort intryck av sina idoler.
För mig väntar verkligheten utanför universitetets dörrar. Och där har löparbanorna trots allt en självklar plats, även i fortsättningen…
R e f e r e n s e r
L i t t e r a t u r
Billing Michael, Banal nationalism. SAGE Publications 1995. Bourdieu Pierre, Kritik och Kultur, Daidalos AB Göteborg 1991. Bourdieu Pierre, Om televisionen, Östlings bokförlag: Stockholm, 1998.
Creedon J. Pamela, Women, Medier and Sport – Challenging gender values, SAGE Publications 1994. During Simon (red.), The Cultural Studies Reader, Routledge London / New York 1993.
Economou Kosta, Representing politics – politicising journalism: Exploring communicative dilemmas
in the collegial relationship between swedish journalists and politicians, The Public vol 4 no.2, 1997.
Economou Kosta och Forstorp Per-Anders, ”Politikens medialisering”, Demokratiutredningens
forskarvolym III, Statens Offentliga Utredningar (SOU) 1999:126.
Ehn Billy, Frykman Jonas, Löfgren Orvar, Försvenskningen av Sverige. Natur & Kultur 1993.
Hadenius Stig & Weibull Lars, Massmedier – Press, radio & TV i förvandling, 7:e upplagan, Albert Bonniers Förlag 1999.
Hall Stuart, Dorothy Hobson, Andrew Lowe, Paul Willis, Culture, Media, Language, Routledge London / New York 1980.
Lindfelt Mikael, Idrott och moral – reflektioner över idrottens ideal. Bokförlag Nya Doxa 1999. Lundgren Kristina, Birgitta Ney, Torsten Thurén, Nyheter – att läsa tidningstext, Ordfront förlag Stockholm 1999.
Maguire Joseph, Kevin Young, Theory, Sport & Society, Elsevier Science Ltd. 2002.
Månsson Per (red.), Moderna samhällsteorier. Traditioner, riktningar, teoretiker. Stockholm 1998. Nilsson G. Bo (red.), Idrottens själ, Nordiska museets förlag, Fataburen 2000.
Reimer Bo, Uppspel – Den svenska TV-sportens historia. Stiftelsen Etermedierna i Sverige 2002. Rowe David, Sport, Culture and the Media – the Unruly Trinity, Open University Press Buckingham Philadelphia 1999.
Schoug Fredrik, Intima Samhällsvisioner – Sporten mellan gigantism och minimalism, Brutus Östlings Bokförlag Symposion Stockholm/Stehag 1997.
Vestergård Anders, Hur få en mera kompetent sportjournalistik? Helsingfors: SSKH Helsingfors universitet 1992.
Wallin Ulf, Sporten i spalterna – Sportjournalistikens utveckling i svensk dagspress under 100 år, Institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet, 1998.
Wenner Lawrence A. (red.), Medier, Sports & Society, SAGE Publications 1989.
Medieutveckling 2001, Radio- och TV-verket, Bohus 2001
Sportjournalistik – en innehållsanalys av fyra dagstidningar 1961-1991, Arbetsrapport nr 24.
Institutionen för journalistik och masskommunikation, Göteborgs universitet 1993. Uppsatsförfattare: Thomas Östberg.
Hon som älskas av folket – En diskursanalytisk studie kring Ludmila Engqvists nationella identitet, C-
uppsats Linköpings universitet Campus Norrköping, Samhälle och kulturanalys 2002. Uppsatsförfattare: Mattias Lilja.
Ludmila Engqvist - elitidrottare och invandrare, B-uppsats Södertörns Högskola 2002.
Uppsatsförfattare: Helena Björnfot och Mia Moisander.
T i d n i n g s a r t i k l a r
Wennman Peter, ”Jag vill springa för Sverige - och jag kan ta guld”, Aftonbladet 1996-05-26. Wennman Peter, ”Sommar-OS 36 dagar kvar”, Aftonbladet 1996-06-13.
Andersson Pamela, ”Sport å sånt: Blå, gul, snabb”, Expressen 1996-07-20.
Wennerholm Mats, ”10 saker du inte visste om svenska guldhjälten”, Aftonbladet 1996-08-01. Wennerholm Mats, ”Puss och tack för OS-guldet!”, Aftonbladet 1996-08-01.
Sandlin Lasse, ”En unik vinnare Årets idrottskvinna 1996”, Aftonbladet 1996-12-19.
Thorneus Patrik, ”jag har inget val – jag måste chansa”, Aftonbladet 1997-07-01.
Wennerholm Mats, ”Guldfesten: Morgonstund med guld i mun”, Aftonbladet 1997-08-11.
Andersson Pamela, ”En cancerpatient världen aldrig skådat. Cellgifterna stoppar inte Ludmila från löparbanan”, Expressen 1999-05-23.
Nilsson Kerstin, ”Jag har inte gjort mitt sista lopp”, Aftonbladet 1999-06-06. Wennerholm Mats, ”Jag ska ta mig till VM”, Aftonbladet 1999-07-27.
Carlqvist Ingrid, ”Född vinnare… men hennes liv har bestått av en ständig kamp”,
Aftonbladet 1999-07-31.
Wennerholm Mats, ”Ludmila har vunnit guld i både VM och OS”, Aftonbladet 199?-07-27. Bank Simon & Ström Peter, ”- Jag ställde upp för att hjälpa andra”, Aftonbladet 2000-09-14. Anrell Lars, ”Tårarna, bragderna, skratten, gulden…och sveket”, Aftonbladet 2001-11-05. Strandell Erika, ”De starka männen som styrde Ludmila”, Aftonbladet 2001-11-05. Andersson Pamela, ”Jag missade hur dåligt hon mådde”, Expressen 2001-11-05. Andersson Pamela, ”Jag ville inte leva längre”, Expressen 2001-11-05.
Andersson Pamela, ”Ludmila vill förklara sig. Hennes historia - ord för ord”, Expressen 2001-11-05. Anrell Lars, ”Hennes karriär – år för år”, Aftonbladet 2001-11-05.
Lagerwall Katarina, ”Ludmila lever som en fånge”, Expressen 2002-11-14. Flinck Johan, ”De stöttas av många vänner”, 2002-11-15 Aftonbladet.
Rundkvist Fredrik ”Sliten Ludmila gömmer sig i Spanien” Aftonbladet 2002-11-15. Anrell Lars, ”De har gett upp Sverige”, Aftonbladet 2002-11-04.
Stephan Mendel-Enk, ”Skidåkningen fullproppad av nationalism”, Dagens Nyheter 2003-02-22. T Lindwall Johan, ”Ludmila vågar inte åka hem”, Expressen 2003-02-11.
JMG Granskaren Centrum för granskning av journalistik och medier vid Göteborgs universitet, Nr. 1
2000 ”Sportjournalistik”.
SCOOP Tidskrift för grävande journalistik, Nr. 2 1995, Tema: Sportjournalistik.
I n t e r v j u e r :
Albert Svanberg, SVT Sport, Radiohuset Stockholm 2003-01-23.
Sportjournalistförbundets generalssekretare Roger Gottfridsson, (telefon) 2003-04-09
Ö v r i g t
Dokumentärkrönikan När applåderna tystnat.