Fem av de sju intervjuade förskollärarna svarar att de tänker på både fin- och
grovmotorik när begreppet motorisk träning nämns. De två återstående förskollärarna uppger endast den grovmotoriska delen. De intervjuade förskollärarna uppger olika exempel på aktiviteter som stimulerar barns grovmotorik, som hinderbanor,
gymnastikövningar och klätterställningar. De ger även exempel på finmotoriska övningar för barnen och nämner klippa, pärla, hålla i en penna eller knäpper sin jacka. Flera av förskollärarna påpekar att barnen får träna motorik under hela dagen på förskolan, det sker automatiskt. En av de intervjuade förskollärarna tar exempelvis upp saker som att kunna sitta på en stol eller hålla fötterna på ett fotstöd som motoriska övningar. Tre förskollärare nämner kroppskontroll som en del av den motorisk träning samt att de motoriska aktiviteterna ska vara något som barnen finner meningsfullhet i. Samtliga förskollärare lyfter den motoriska träningen i förskolan som en viktig punkt gällande barns fysiska utveckling. Motoriken erbjuder människor möjlighet att
kommunicera med varandra både verbalt och kroppsligt. De intervjuade förskollärarna framhåller att de kan se hur barn härmar varandra för att söka kontakt och speciellt då de inte har utvecklat ett verbalt språk.
För motorik är ju inte bara det här kroppsliga, [...] att kunna artikulera, att kunna prata och man lär ju genom att kommunicera och vara i samspel. (Anna)
De intervjuade förskollärarna redogör för vilken sorts miljö och förutsättningar de har på respektive förskola för att kunna erbjuda barnen en motorisk träning. Det som
dessa korridorer kan motoriska övningar genomföras, exempelvis hoppa groda, åla som maskar eller tassa på tå. Bianca berättar att de utövar Tabata med barnen dagligen där förskollärarna låter barnen utvecklas rörelsemässigt utan krav. En av förskollärarna lyfter också fram att de varje dag efter mellanmålet går in med barnen på avdelningen och har ett yogapass. Efter yogapasset har de avslappning med avsikten att lära sig varva ner. I arbetet med barnens finmotorik förklarar de även att barnen har möjlighet till att pärla, rita och skriva, hon tillägger att de även tränar munmotorik.
För motorik är ju inte bara det här kroppsliga, jag tänker det är ju också, eller det här stora, det är ju munmotorik. (Anna)
Det framkom i intervjuerna att arbetet med de yngsta barnen inte fokuserar på finmotorik i lika stor utsträckning som det gör i arbetet med de äldre barnen. Den grovmotoriska träningen med de yngre barnen sker vanligtvis utomhus eftersom lokalerna anses vara små och inte tillåter större rörelselekar. Förskollärarnas roll i arbetet är att vara närvarande och är tillåtande gentemot barnen i deras upptäckande och låter dem testa olika utmaningar på egen hand.
Nu jobbar jag med dom yngsta barnen och det är inte jättemycket, det kanske är treåringarna som sitter och pärlar och klipper ibland men det kanske inte är så mycket finmotorik utan mer det grovmotoriska vi arbetar med. (Denise)
Erika beskriver att den avdelningen hon arbetar på har barnen ett stort intresse för dansprogrammet Just Dance och det är en del av deras motoriska träning. Hon belyser vikten av att utföra övningar där både barn och vuxna kan ingå i ett samspel. Flera av de intervjuade förskollärarna att de mest arbetar med motorik utomhus. På förskolegården är det enkelt att skapa stimulerande och utmanande motorikbanor som barnen själva får vara med att bygga upp. Ett sätt att utveckla dessa banor kan vara att ta in nya material, till exempel från skogen men även att ta med material som finns inomhus ut på gården. Förskolan ska komplettera hemmet och ge barnen flera olika möjligheter till motorisk träning eftersom fler och fler barn är stillasittande hemma med till exempel Ipads och mobiltelefoner. Gabriella lyfter den motoriska träningens betydelse för inlärning av teoretiska ämnen och att det är något som både barn och vuxna behöver. För motorik utomhus har personal och barn tillsammans gjort en innebandybana som barnen visar uppskattning för men de kan även gå till skogen.
De intervjuade förskollärarna belyser att barns motoriska träning sker under hela dagen på förskolan, både medvetet och omedvetet. Eftersom det utvecklingspedagogiska perspektivet innefattar att förskollärarna har ett medvetet arbetssätt med grundligt utförda dokumentationer (se Pramling Samuelsson & Johansson, 2007) ,så visar detta resultat på en motsats gentemot perspektivet. Även i denna resultatdel talas det om barns olika utvecklingsnivåer och att förskollärarna behöver skapa förutsättningar för motorisk träning så de kan stimulera och utmana alla barn utefter deras behov. Detta överensstämmer med det utvecklingspedagogiska perspektivet, då barnen ska utmanas efter deras individuella utvecklingsnivå. En annan aspekt av utvecklingspedagogiska
perspektivet är att förskollärarna behöver vara närvarande bland barnen (se Johansson & Pramling Samuelsson, 2007), vilket också de intervjuade förskollärarna
uppmärksammade. Detta i syfte för att förskollärarna behöver stötta och motiverar barnen till att känna att de lyckas utföra de olika motoriska aktiviteterna. Barnens motoriska kunskaper skapar förutsättningar för icke verbal kommunikation i samspel med andra, vilket det utvecklingspedagogiska perspektivet menar är betydelsefullt i barns fortsatta utveckling.
8 Diskussion
I detta kapitel diskuteras resultatet kopplat till forskning och relevant litteratur utifrån studiens bakgrundskapitel. Därefter redogörs en metoddiskussion samt förslag på vidare forskning.
8.1 Resultatdiskussion
Vi valde att använda oss av det utvecklingspedagogiska perspektivet som vårt teoretiska ramverk samt analytiska utgångspunkter i detta arbete. Det utvecklingspedagogiska perspektivet är en bred teori som omfattar en stor del av arbetet i förskolans verksamhet. Det utvecklingspedagogiska perspektivet redogör för hur förskolans bör arbeta för att kunna ge och skapa möjligheter och förutsättningar till barnen i deras utveckling och lärande, förklarar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003). Kopplingar har gjorts mellan denna teori och vår empiri i resultat och diskussion för att kunna belysa hur de intervjuade förskollärarna upplever och arbetar med motorisk träning för barnen i förskolan. Det utvecklingspedagogiska perspektivet har gett oss möjligheten att belysa hur värdefullt det är att barnen får ha inflytande över sitt lärande. Detta lärande bör anpassas utefter barnens individuella utvecklingsnivåer, samt att förskollärarnas närvaro och förhållningssätt har en betydande roll. Det är viktigt att synliggöra motoriken i dokumentationen för att ett lärande ska kunna ske, för att kunna utmana barnen på bästa möjliga sätt. Barngruppens sammanhållning, samspel och gemenskap är väsentlig för att kunna utbyta erfarenheter och kunskaper, detta kan även främjas genom olika
gruppkonstellationer. Dessa föregående aspekter kan alla kopplas till det utvecklingspedagogiska perspektivet.
8.1.1 Förskollärarnas arbete i relation till förskolläraruppdraget
Resultatet visar att majoriteten av de intervjuade förskollärarna lyfter att motoriken sker automatiskt i den pedagogiska verksamheten, både genom medveten och omedveten planering från deras håll. En del av förskollärarna inflikar att de anser att begreppet motorik inte synliggörs i förskolans läroplan i lika stor omfattning som andra områden som matematik, språk och natur beskrivs. Ett intressant resultat som framkommer i studien är förskollärarna resonemang om att läroplanens innehåll kan vara en anledning till att de inte planerar eller dokumenterar barns motorik lika frekvent som andra
strävansmål. Det som också framkommer i resultatet är att barns motorik jämförs med barns språkutveckling under flera av intervjuerna i syfte att visa på likheterna dem emellan. Båda sker hela tiden under barnens vistelse på förskolan men att barns
språkutveckling dokumenteras och analyseras i större utsträckning. Detta kan jämföras mot läroplanen (Lpfö18) där begreppet motorik nämns två gånger varav en är ett specifikt strävansmål. Samtidigt så nämns begreppet matematik 4 gånger, natur 12 gånger, och språk 26 gånger i olika sammanhang och strävansmål. Frågan är hur detta kan komma sig när det är bevisat att barn behöver röra på sig fysiskt för att det gynnar deras hälsa och välbefinnande.
I Iivonen, Sääkslahti och Nissinens (2011) undersökning framhäver förskollärarnas roll i barns motoriska utveckling och att de behöver ha kännedom om barns motorik samt hur de kan utmana dem så att en utveckling sker. Det som kan diskuteras är att om förskollärarna får öka sina kunskaper och samtidigt får stöttning av förskolans läroplan skulle deras arbete med motorik kunna synliggöras ytterligare i verksamheten än vad den gör idag. Detta möjliggör för barnens fortsatta utveckling både fysiskt och psykiskt (2011). En annan företeelse som framkommer i resultatet är om arbetslaget anser att barngruppen inte har några motoriska svårigheter, så resonerar en intervjuad
förskollärare att den barngruppen inte behöver utmanas motoriskt. Dock har alla barn ett behov av en motorisk utveckling, fastän det inte finns några motoriska svårigheter. Detta styrks återigen med Iivonen, Sääkslahti och Nissinens (2011) påstående om att varje barn behöver motoriska aktiviteter för att främja utvecklingen inom fler områden än den motoriska.
En aspekt av resultatet i vår studie pekar på att alla som arbetar inom förskolan har olika passioner och att alla inte brinner för samma ämnen, de som brinner för ett specifikt ämne kommer lägga mer tid på det än andra. Dock har förskollärarna ett ansvar
gentemot förskolläraruppdraget, att erbjuda barnen i förskolan möjligheten att utvecklas inom alla fokusområden som lyfts i läroplanen för förskolan 2018 (Lpfö18). Detta styrks inte enbart av Lpfö18 utan även av Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) genom det utvecklingspedagogiska perspektivet. De förklarar att förskollärarna har i uppdrag att erbjuda barnen möjlighet att utvecklas med hjälp av material och en variationsrik undervisning (2003). Förskollärarna kan inte välja vad som ska undervisas i förskolan utan alla strävansmål som Lpfö18 lägger fram ska inkluderas i
undervisningen.
Skollagen (SFS 2010:800) och läroplanen för förskolan 2018 (Lpfö18) slår fast att oavsett vem du är, var du är eller var du kommer från, har varje enskilt barn en rättighet att få en likvärdig utbildning. Denna utbildning ska anpassas efter varje enskilt barn, så att de utmanas och motiveras till att utvecklas och öka sitt kunskapsförråd. Detta går dock emot resultatet i den här studien när det gäller motoriken. Majoriteten av de intervjuade förskollärarna uppger att när det kommer till planeringen av den motoriska träningen i förskolan så läggs fokuset på barnen som har motoriska svårigheter. Barnen eller barnet som har motoriska svårigheter styr indirekt hur förskollärarnas upplägg av de motoriskt utmanande aktiviteterna ska se ut och koncentrera sig på. Om detta arbetssätt är en förekommande företeelse på förskolor så anpassas inte deras motoriska undervisning till varje enskilt barn. Barnens rätt till att få en likvärdig utbildning blir då lidande. Anpassas de motoriska aktiviteterna endast till barn med motoriska svårigheter, går resterande barn miste om att utveckla sina egna motoriska färdigheter. Detta skulle kunna förebyggas genom att dela upp barngruppen i olika gruppkonstellationer, vilket Pramling Samuelsson och Johansson (2007). Varje gruppkonstellation kan då fokusera på de svårigheter som är specifikt för den gruppen, varje barn får då möjligheten att utmanas och utvecklas utifrån deras individuella utvecklingsnivå.
8.1.2 Förskollärares arbete med motoriska anpassningar och utmaningar
Det framkom i resultatet att barnens individuella utvecklingsnivåer ska beaktas enligt flera intervjuade förskollärare, vilket både Shala (2009) och Iivonen, Sääkslahti och Nissinen (2011) berör i sina undersökningar. Shala (2009) lyfter att aktivitetens svårighetsgrad behöver anpassas utefter det enskilda barnets utveckling för att den ska bli utmanande. Om svårighetsgraden är för låg eller för hög sker ingen utveckling. Iivonen, Sääkslahti och Nissinen (2011) resonerar om att barnens olika arv och miljö kan ha inverkan på deras motoriska utveckling, vilket är viktigt för förskollärarna att ha kännedom om i deras arbete. Vilket förhållningssätt förskollärarna har i förhållande till motorik påverkar vad de prioriterar och arbetar med i verksamheten. Flera av de
intervjuade förskollärarna tog upp att det är just deras kunskaper och förhållningssätt för motorik som är det enda som begränsar deras arbete. Dock talar inte alla förskollärare om deras delaktighet och kommunikation i aktiviteterna och det är ett
utvecklingsområde enligt Tsuda et al (2020) i avsikt att kunna utveckla barnens lärande. Den fysiska miljön samt tillgång till material var det en förskollärare som nämnde som en begränsning. Samtidigt förklarar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2003) att förskollärarna ska kunna erbjuda barnen olika miljöer i avsikt att ge barnen nya erfarenheter. Miljön och atmosfären som finns i barnets omgivning påverkar dem på olika sätt, både fysiskt och psykiskt, arbetet med barnens psykiska utveckling bör ha lika stort utrymme i förskolans verksamhet som det fysiska.
8.1.3 Barns motoriska och psykiska utveckling
Draper et al. (2012), Martzog, Stoeger och Suggate (2019) och Emel och Akkaya (2020) uppmärksammar att det finns ett samband mellan barnets fysiska och psykiska
utveckling. Under intervjuerna resonerar ingen av respondenterna om hur barnets psykiska utveckling kunde främjas genom att utföra motoriskt utmanande aktiviteter. Hwang och Nilsson (2011) lyfter att innan barnets verbala språk har skapats använder sig barnet av sin kropp för att kunna förmedla sig till omgivningen. Andréason och Bärgaskörd (2016) förklarar att flera av våra sinnen påverkas av vår motoriska förmåga. Om varje enskilt barn utmanas motoriskt så tidigt i livet som möjligt kommer de
psykiska funktionerna att utvecklas tidigare. Detta främjar barnet i både sin utveckling och sitt lärande.
Draper et al. (2012) poängterar att den motoriska utvecklingen även påverkar barnets förmåga att involvera sig själv i sociala samspel. Barnets självkänsla och
självförtroende är ihopkopplat med barnets motoriska färdigheter (2012). En av anledningarna till att de intervjuade förskollärarna inte resonerar om detta under
intervjun kan vara för att våra intervjufrågor inte preciserar barnets psykiska utveckling, utan endast utveckling och lärande. Vårt fokus under intervjun var att ställa öppna frågor samt förhindra att ställa ledande frågor. Vår förhoppning var att de intervjuade förskollärarna själva skulle lyfta motorikens påverkan på barnets psykiska utveckling. En annan anledning till att detta inte framkom i resultatet kan vara att de intervjuade förskollärarna inte har en uppfattning om hur mycket barnets motoriska färdigheter
påverkar den psykiska utvecklingen. Saknas det ett kunnande om sambandet mellan dessa två faktorer så kommer inte respondenterna lyfta det.
8.1.4 Förskollärares arbete med motorik i verksamheten
Utifrån resultatet så synliggörs det att flera av de intervjuade förskollärarna anser att begreppet motorik innefattar både grov- och finmotorik, dock är det ingen som aktivt arbetar med finmotoriken i verksamheten. Alla förskollärare lyfter att de arbetar aktivt och medvetet med grovmotoriska aktiviteter och barnen utmanas kontinuerligt under dagen, men när det kommer till finmotorik så är arbetet inte lika aktivt eller medvetet. Martzog, Stoeger och Suggate (2019) påvisar i sin studie att det kan finnas ett samband mellan finmotoriken och andra psykiska färdigheter, som förmågan att resonera, lösa problem och förmågan att bearbeta information (2019). De intervjuade förskollärarna hävdar att mycket av utvecklingen av finmotoriken sker automatiskt i verksamheten, exempelvis genom måltider där barnen får lära sig bre smörgåsen själv eller äta med bestick. Finmotoriken är en lika stor del av motoriken som helhet och därför borde finmotorisk träning planeras, synliggöras och dokumenteras lika mycket. Dessvärre nämner ingen av de intervjuade förskollärarna att finmotoriken arbetas aktivt med i verksamheten utan detta lämnas åt tillfälligheten. Problematiken med det här arbetssättet är att alla barn inte har ett intresse för att pärla, pyssla eller andra finmotoriska sysselsättningar och då går dessa barn miste om att utveckla sin finmotorik. När barn utvecklar både fin- och grovmotorik blir de mer självständiga, vilket är en önskvärd egenskap. Emel och Akkaya (2020) uppmärksammar att barnen behöver bli erbjudna en variation av fin- och grovmotoriskt utmanande aktiviteter för att bli självständiga.
När det kommer till barns inflytande i de motoriska aktiviteterna, är det endast två av de sju intervjuade förskollärarna som nämner att de brukar låta barnen bestämma över en del motoriska aktiviteter. En förskollärare nämner dansprogrammet Just Dance, medan en annan nämner att deras barn får styra över deras grovmotoriska
undervisningstillfällen i deras idrottshall. De andra förskollärarna som intervjuades berör inte barnens inflytande i relation till den motoriska träningen som genomförts. Vi tolkar det som att motoriken sker utifrån förskollärarnas barnperspektiv och vad de anser barnen är i behov av. Angående barns inflytande i förskolan konstaterar Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) att förskollärarnas uppdrag är att ge barnen
förutsättningar för att de ska kunna få inflytande i den pedagogiska verksamheten.
8.1.5 Slutsats
En tanke som vi har haft under studiens arbetsgång är - när försvinner glädjen för motorik och rörelse? Utifrån Folkhälsomyndighetens (2019) undersökning så är majoriteten av ungdomar inaktiva under sin vakna tid, någonstans under barnens levnadsår så har rörelseglädjen antingen förstörts eller inte skapats. Rörelseglädjen borde formas i tidig ålder, därmed är förskolan en bra plats för denna uppgift. Om fler förskollärare ser på motoriken på samma sätt som de intervjuade förskollärarna för den
här studien gör, så drar vi slutsatsen att rörelseglädjen skapas i förskola men försvinner när barnen blir äldre.
8.2 Metoddiskussion
Vi valde att arbeta utifrån en kvalitativ metod för att vi ansåg att den passade bäst för vår undersökning, då vi ville undersöka på vilka sätt barn i förskolan erbjuds motorisk träning för barnets framtida motoriska utveckling och välbefinnande. Vi hade för avsikt att belysa att arbetet med motorik kan se ut på olika sätt i verkligheten, både det positiva och det negativa, vilket stämmer överens med kvalitativ metod. Vi valde bort
kvantitativ metod för att vi ansåg att numerisk data inte hade gett oss samma
djupgående resultat. Om vi hade valt att arbeta med exempelvis enkäter så hade vi fått ge förskollärarna förutbestämda svar, som kanske inte hade överensstämt med deras åsikter och tankar. Det kan resultera i att respondenten väljer att inte svara på frågan eller väljer ett svarsalternativ bara för att ge ett svar. Vi anser att detta skulle göra vår undersökning mindre tillförlitlig. Det är också svårt att ge förutbestämda svar på frågor om hur de uppfattar ett begrepp eller hur de arbetar, eftersom det finns så många olika arbetssätt. Förskollärarens upplevelser och tankar om ett begrepp är dessutom
personliga och individuella. Denscombe (2018) klargör att en kvalitativ metod lämpar sig bäst för undersökningar där ett mindre antal respondenter involveras, medan en kvantitativ metod kräver ett större antal respondenter. En kvalitativ metod erbjuder möjligheten till fördjupad data (2018).
Vi hade kunnat komplettera våra intervjuer med observationer för att säkerställa att respondenternas svar hade motsvarat arbetet i deras verksamhet. Dock ansåg vi att tiden för den här undersökningen var för kort, då vi hade behövt göra observationer under flera dagar på sju olika förskolor för att kunna öka observationernas resultat som tillförlitliga och trovärdiga. Den pågående Covid 19- pandemin gjorde även besök på förskolorna helt omöjliga. Att komplettera intervjuerna med observationer hade gett vår undersökning starkare trovärdighet och tillförlitlighet.
Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer med avsikten att kunna få fram de intervjuade förskollärarnas tankar och arbetssätt gällande motorik i förskolan. De intervjuade förskollärarna fick på så sätt möjlighet till att leda intervjun och utveckla sina svar utan att vi styrde. Vi använde oss av öppna frågor för mer djupgående svar, detta styrker även Denscombe (2018). En konsekvens av att försöka undvika ställa ledande frågor var att vi inte fick svar på en aspekt av vår undersökning, nämligen hur motorisk träning påverkar barnets psykiska utveckling.
Majoriteten av de intervjuade förskollärarna önskade att få intervjufrågorna innan intervjun ägde rum, vi valde att skicka ut en del av intervjufrågorna (se bilaga B och C). Konsekvensen av detta kan vara förskönande svar samt att vi går miste om spontan