Relationen mellan undervisning och inflytande

6. Resultat

6.3 Relationen mellan undervisning och inflytande

Att barn ska ha inflytande i förskolans verksamhet och i undervisning menar Ungerberg (2019) är en relativt ny idé som ligger i linje med den rådande samhälls- och

utbildningsdiskursen där ett fokus på individens rättigheter syns. Författaren menar att barns inflytande tolkas som deras intressen och barns intresse är väldigt viktigt att använda i undervisningen. Björklund och Palmér (2019) menar att det i aktiviteter som tex, lek är svårt att tillföra innehåll för lärande, utan att först förankra det i barnens intresse och behov av vidare kunskap för att kunna utveckla lekarna. För att både lärande och undervisning ska bli meningsfullt för barnen är det viktigt att förskolläraren utgår ifrån barns intresse, tidigare erfarenheter och utmana barnen på deras nivå.

Utifrån det Dolk (2013) skriver synliggörs det flera situationer där förskollärare inte möjliggör för barns inflytande i undervisning. Detta beskriver författaren beror på förskollärares okunskap om vad inflytande är och hur det kan omsättas i verksamheten. Förskollärarna menar att de befintliga pedagogiska metoderna, som syftar till att stödja inflytande i praktiken inte fungerar. Detta gör då att det är förskollärares förslag och åsikter som oftast blev de som följdes upp och användes i verksamheten. När barnen gör motstånd mot de normer och värderingar som förskollärarna format tenderar förskolläraren att erbjuda barnen ännu mindre inflytande i verksamheten. Författaren menar att förskolläraren ska uppmärksamma när barns visar ett motstånd till befintliga normer och värderingar.

förskolan. Zachrisen (2016) skriver om vikten av barns inflytande i verksamheten och i undervisning ur ett större perspektiv. Nämligen att de demokrativärden barnen erhåller på förskolan kan förstås i relation till hur barn senare kommer att se på samhället och tillägna sig demokratiska värden.

Westlund (2011) skriver om arbetssätt som möjliggör för barns inflytande i undervisning. Det är att i undervisning ha ett interaktionsmönster mellan förskollärare och barn som bygger på en svagare lärarkontroll. Detta interaktionsmönster ska innehålla kommunikation som baseras på respekt och där förskollärare skapar möjligheter för barnen att uttrycka sina tankar, känslor och handlingar. Förskollärare ska även följa upp barnens initiativ, vara känslomässigt

närvarande, lekfulla och visa en förmåga att närma sig barnens tankar. Även Westlund (2011) likt Björklund och Palmér (2019) menar att det lärande objekt som kommuniceras i

vuxeninitierade aktiviteterna måste förankras i barns intressen, erfarenheter, tankar och idéer. Os Brit Eide och Pramling Samuelsson (2012) skriver om hur förskollärare vid första anblick beaktar barns intressen då de väljer innehåll och metoder anpassat till barngruppen. Men författarna menar också att det sedan synliggörs hur barnen inte ges något inflytande över beslut som har betydelse för antingen det enskilda barnet, barngruppen eller

förskoleverksamheten. Barnens intresse beaktas endast när det stämmer överens med förskollärarens planering och tankar i samlingarna.

Westlund (2011) har funnit ett dilemma som finns i arbetet med barns inflytande i

undervisning. Det första dilemmat hon nämner är att förskollärare upplever krav på sig från kollegor, vårdnadshavare eller på bristande personalresurser. Det medför att förskollärarna inte alltid låter barn få inflytande i undervisning. Det leder till att barnen inte får det inflytande som förskollärare önskat. Som författaren skriver så präglas arbetet med barns inflytande hela verksamheten. Inflytandet finns i både planerade och spontana aktiviteter i förskolan och likväl finns det i omsorgsarbetet. Det gör att arbetet med inflytande inte kan separeras från andra delarna i den didaktiska praktiken. När det uppstår krav som

förskolläraren inte upplever sig kunna klara kan då arbetet med inflytande fallera i samtliga delar av verksamheten.

6.3.1 Sammanfattning av resultatet

Den relationen som synliggörs mellan undervisning och inflytande i forskning är att undervisning endast blir meningsfull när barnens intresse och tidigare erfarenheter och förankras (Björklund & Palmér, 2019). Det är alltså mycket problematiskt att försöka tillföra innehåll för lärande när det inte förankras i barns intresse eller tidigare erfarenheter. Dolk (2013) beskriver situationer där förskolläraren inte möjliggör för barns inflytande i

undervisning. Dessa situationer präglas av förskollärare som saknar kunskap om befintliga pedagogiska metoderna, som syftar till att stödja inflytande i praktiken. När förskollärarna var de som skapade de värderingar och normer som präglade förskolans verksamhet gjorde

barnen motstånd. Författaren menar att förskolläraren bör uppmärksamma barns motstånd mot befintliga normer och värderingar. Detta för att använda barnens inflytande för att förändra sitt demokratiarbete i förskolan. Detta skulle skapa en verksamhet som är meningsfull för barnen. Även Westlund (2011) beskriver arbetssätt som möjliggör för barns inflytande i undervisning. Ett fungerande koncept är att i undervisning ha ett interaktionsmönster mellan förskollärare och barn som bygger på en svagare lärarkontroll. Interaktionsmönstren ska innehålla kommunikation som baseras på respekt och där förskollärare skapar möjligheter för barnen att uttrycka sina tankar, känslor och handlingar. Förskollärare ska följa barnens initiativ, vara känslomässigt närvarande och lekfulla och även visa en förmåga att närma sig barnens tankar. Även Westlund (2011) likt Björklund och Palmér (2019) menar att det lärande objekt som kommuniceras i vuxeninitierade aktiviteterna måste förankras i barns intressen, erfarenheter, tankar och idéer.

Det som beskrivs inte möjliggöra för barns inflytande i undervisning och som gör relationen mellan undervisning och barns inflytande problematisk är när förskollärare upplever krav på sig från kollegor, vårdnadshavare eller på bristande personalresurser. Det gör att barn inte får inflytande i undervisningen eller förskolans övriga verksamhet.

Os Brit Eide och Pramling Samuelsson (2012) nämner något som inte heller gör relationen mellan undervisning och barns inflytande enkel. Det är när förskollärarna själv upplever sig beakta barns intressen och då låter barnen ha inflytande i undervisning. Förskollärarna beaktar barnens intresse då innehåll och metod väljs. Men författarna menar att det synliggörs hur förskollärarna inte ger barnen något inflytande över beslut som har betydelse för antingen det enskilda barnet, barngruppen eller förskoleverksamheten. De är endast förskollärarens

intressen som beaktas i större beslut som påverkar enskilda individer, barngruppen eller verksamheten. Förutom när barn intresse överensstämmer med förskollärarens.

7. Diskussion

7.1 Metoddiskussion

Att göra en systematisk litteraturstudie innebär att de datamaterial som samlas in är tidigare forskning inom området som valts. Det datamaterial som inför studien samlas in kan vara av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Genom att kunna inkludera både kvalitativa och

kvantitativa studier får resultaten en bredd och ett annat djup än om studien baseras endast på kvalitativa eller kvantitativa studier. En systematisk litteraturstudie är ett mer effektivt sätt att insamla en stor mängd data som annars hade tagit mycket lång tid att insamla. Att använda en systematisk litteraturstudie möjliggör även för forskaren att bygga vidare på forskning och besvara stora frågor som inte kunnat besvaras endast genom tex, intervjuer. Skillnaden mellan att skriva en enkel litteraturstudie och att skriva en systematisk litteraturstudie är att forskaren utifrån frågeställning/ar analyserar datamaterialet och söker efter forskning som stämmer överens med det syfte man vill undersöka.

Jag har valt att i min systematiska litteraturstudie utgå ifrån två frågeställningar. Dessa är följande;

Hur påverkar förskollärare barns inflytande i undervisningen på förskolan utifrån aktuell svensk och internationell forskning?

Hur ser relationen mellan undervisning och barns inflytande i undervisning på förskolan ut utifrån aktuell svensk och internationell forskning?

Dessa kopplas till min problemformulering och syftet med studien kan förstås utifrån frågeställningarna.

Nackdelar med en systematisk litteraturstudie kan vara att forskares egna värderingar kan komma att synas i de undersökningar som gjorts. Det kan då påverka resultat som forskaren kommit fram till och då även mitt resultat. Utifrån detta måste jag vara medveten om att forskarens egna värderingar kan synas i dess undersökningar och utifrån detta har jag tagit det i beaktning under kvalitetsgranskandet både i form av checklistan och kvalitetstabellen. En annan nackdel med en systematisk litteraturstudie kan vara att jag måste förlita mig på att forskare utgått ifrån etiska principer i sin forskning. Jag har på grund av det använt mig av avgränsningen peer review. Det innebär att den artikeln genomgått granskning gällande etiska

aspekter av en sakkunnig person. På så sätt kan jag säkerhetsställa att forskningen har följt de etiska principer som bör följas.

Då undervisning i förskolan är en aktuell debatt kunde mycket forskning hittas. Likaså finns det en stor mängd forskning gällande barns inflytande i förskolan. Däremot finns en brist på artiklar där båda begreppen är inkluderade. Då intresse för båda begreppen fanns valde jag att göra en systematisk litteraturstudie för att få en bild av hur relationen mellan undervisning i förskolan och barns inflytande i förskolan beskrivs. Det var också intressant att undersöka hur förskollärare påverkar barns inflytande i undervisningen på förskolan utifrån mitt intresse för begreppen. Då det inte fanns en så stor mängd forskning som innehöll forskning som

behandlade båda begreppen men att en stor mängd forsknings kring de enskilda begreppet inflytande och undervisning så krävdes ett utmanande arbete att finna forskning som behandlade båda. Men även forskning som behandlade de enskilda begreppet finns med i studien. Just för att det inte fanns så mycket forskning som inbegrep båda begreppen kändes det viktigt att göra en systematisk litteraturstudie kring detta och med det kunna bidra med nya aspekter och tankar. Jag anser att det behövs mer forskning gällande barns inflytande i undervisningen i förskolan då det är viktiga delar som båda påverkar barnens framtid mycket. Det angreppssätt som tidigare använts i forskning som berör barns inflytande och

undervisning i förskolan har varit i form av kvalitativa studier där förskollärare och förskolebarn intervjuats gällande barns inflytande i förskolan och eller undervisning på förskolan. Även kvantitativa studier där forskare har observerat hur flera förskolor arbetat med barns inflytande eller undervisning. Den forskning som behandlade undervisning i förskolan var kvantitativa studier där forskaren observerat undervisning på flera förskolor. Den forskning som behandlat inflytande i undervisning på förskolan är av kvalitativ ansats genom videoinspelningar men även en blandad metoddesign har använts. Denna i form av empiriska studier av inflytande i undervisning på förskolan.

Jag har valt att använda begreppet förskollärare i studien då forskningen berört just förskollärare då det är förskolläraren som har ansvar över undervisningen som sker på förskolan. I vissa fall har begreppet pedagog används då det berör all personal i förskolan.

7.2 Resultatdiskussion

För att återkoppla till frågeställningen om hur förskollärare påverkar barns inflytande i

undervisning på förskolan och hur relationen mellan undervisning och barns inflytande ser ut i undervisning på förskolan har resultatet diskuteras mot bakgrunden i detta avsnitt.

Lindgren (2016) skriver att det i läroplanen för förskolan ska ses på vuxna och barn som människor med samma värde, betydelse och rätt till integritet (Lindgren, 2016; Skolverket 2018). Lindgren (2016) menar samtidigt att läroplanen ger en bild av att det är förskollärare och därmed den vuxne som levererar och ger barnet värden. Författaren menar denna syn på barn gör relationen mellan barnet och den vuxna enkelriktad och barnet ges inte samma möjligheter.

Bjervås (2011) och Bae (2011) skriver att förskollärare i hög grad påverkar barns inflytande i undervisning genom sina egna erfarenheter av barn som skapat den barnsyn de idag har. Även samhällets syn på barn påverkar förskollärarens barnsyn (Saar, Hägglund och Löfdahl, 2009). Detta påverkar det förhållningssätt som barn möts av i förskolan (Bjervås, 2011).

Olika förhållningssätt som förskollärare har och barn möts av kan vi se i de exemplen som Dolk (2013), Pettersvold (2015), Westlund (2011) och Johansson och Emilson (2016) tar upp. Dessa beskriver barns olika strategier att motsätta sig de maktförhållanden som råder på förskolan. Dessa maktförhållanden menar Bjervås (2011) skapas utifrån den syn på barn som förskolläraren har. Dolk (2013) anser att förskollärare borde se på barns motstånd till

befintliga normer och värderingar som möjligheter att förändra sitt demokratiarbete i förskolan. Även Pettersvold (2015) går i linje med att se på barns strategier att undkomma förskollärares maktutövning som en möjlighet till att omvärdera de arbetssätt som

förskollärarna har. Johansson och Emilson (2016) menar att barns och förskollärares motstånd i vardagskonflikterna har potential till att skapa ett inflytande för barnen och ett arbete med demokratiska värden.

Wallander (2016) skriver att förskollärare utifrån sin barnsyn vuxna väljer ut och förhåller sig till barn utifrån deras synliga kvalitéer. Ett sådant förhållningssätt kan göra att förskollärare ser barnen som bärare av problem, bristen ses som en avvikelse i förhållande till den rådande normen och vi kan därmed se barn som mindre kompetenta.

Bjervås (2011) skriver nämner två olika sätt att se på barn, som being och becoming. Hon nämner inte något om att barn skulle väljas ut och förhållas till utifrån synliga kvalitéer (Wallander, 2016). Bjervås (2011) menar att barn i dagens samhälle i allt högre grad

respekteras som beings. Samtidigt har idén om det kompetenta barnet uppkommit, som även Wallander (2016) skriver om. Bjervås (2011) och Wallander (2016) beskriver hur synen på barn som kompetenta barn också följs av en motsats. Nämligen att barn kan ses som

avvikande eller onormalt i förhållande till den rådande normen. Utifrån den synen på barn i talar man inte om hur barnet är, utan snarare om hur barnet bör vara. Pettersvold (2015) menar att barn ska ses som aktiva, delaktiga, flexibla och självstyrande aktörer.

Skolinspektionen (2016) anser att begreppet undervisning inte diskuteras och definieras i förskolan eller genom styrdokument på ett sätt att det synliggör hur undervisning kan

omsättas och bedrivas i praktiken. Enligt Pramling och Samuelsson (2019) och Pramling et al (2019) ses undervisning som en kommunikativ, interaktiv och relationell aktivitet. Författarna ser på leken som en aktivitet i vilken undervisning kan ske. Lek ses som en tillgång i

undervisning där förskolläraren önskar att få ett inflytande från barnen som deltar. Något Björklund och Palmér (2019) uppmärksammar är att förskollärarens närvaro i leken inte behöver påverka lekens riktning och barnens intention med den. Författarna nämner att leken kan ses som en målstyrdprocess. Det som kan krävas för att leken ska bli en målstyrdprocess är att innehåll kan behöva tillföras. Författarna har i sin forskning uppmärksammat att inte vilket innehåll som helst kan tillföras. Det är i leken svårt att tillföra innehåll för lärande utan förankring i barnens intresse och behov av vidare kunskap för att kunna utveckla lekarna. Alltså behövs en förankring i det som är barnens intresse göras.

Det Skolinspektionen (2016) nämner gällande att det saknas en tydlig definition av hur förskollärarens ansvar i undervisningen kan ta sig uttryck verkar inte vara ett problem utifrån det som skrivs i forskning. Dolk (2013), Pettersvold (2015), Westlund (2011) och Johansson och Emilson (2016) nämner flera olika undervisningssituationer. Utifrån detta syns det att det snarare är det mål läroplanen för förskolan nämner gällande förskolans verksamhet. I

Läroplanen för förskolan (2018) skrivs det att barnens behov och intresse ska ligga till grund för förskolans verksamhet och miljö (Skolverket, 2018). Det som Dolk (2013), Pettersvold (2015), Westlund (2011) och Johansson och Emilson (2016) nämner är en svårighet för förskollärare är att ge barn möjlighet till inflytande i undervisningssituationer (Ibid.). Inflytande definieras utifrån läroplanen för förskolan 2018 att barn i förskolan ska få möjlighet att ta ansvar, uttrycka sina åsikter och delta i ett demokratiskt beslutsfattande. Barnen i förskolan ska få lära sig vad demokrati är och utveckla sin förmåga att delta i och påverka verksamheten och även tränas i att ta ansvar för sig själva och sin miljö (Skolverket, 2018). Enligt Ungerberg (2019) och Bae (2011) är det viktigt att som förskollärare att vara medveten om barns sätt att uttrycka sina försök till inflytande. Denna kommunikation sker inte endast verbalt utan även genom icke-verbal kommunikation, som kroppsspråk. Detta kräver att förskolläraren är lyhörd.

Hägglund, Löfdahl och Thelander (2017) menar att förskolan arbetar mindre med

demokratisk värden som inflytande. Författarna menar att detta kan bero på att förskolan blir allt mer skol liknande då den innehåller mer ämnesbaserad undervisning än tidigare.

Utifrån Pramling och Wallerstedt (2019) och Pramling et al (2019) beskrivning av den brittiska förskolan kan de se likheter med hur den svenska förskolan utvecklas enligt det Hägglund, Löfdahl och Thelander (2017) nämner. En annan syn på hur förskolan skulle kunna utvecklas är genom lekresponsiv undervisning som Pramling och Wallerstedt (2019) och Pramling et al (2019) nämner. Författarna menar att leken kan vara en målstyrdprocess precis som många andra aktiviteter. Björklund och Palmér (2019) skriver att leken är en aktivitet där innehåll för lärande inte tillförs utifrån, utan innehåll och lärande konstitueras utifrån de behov av kunskaper och färdigheter som identifieras som nödvändiga för lekens

upprätthållande och utveckling av barnen. Detta innebär att leken i stor utsträckning utgår ifrån barns intressen och då är en inflytelserik undervisnings aktivitet. Författarna tar också upp förskollärarens närvaro inte behöver påverka barnens lek negativ eller förändra lekens riktning utan snarare berika leken och undervisningen i den.

Forskningen berör förskollärares misslyckanden i att möjliggöra för inflytande i undervisning (Dolk, 2013). Detta kan relateras till det Skolinspektionen nämner gällande att barns försök till inflytande sällan tas tillvara i undervisningssituationer. Dessa situationer som Dolk (2013) nämner präglas av att förskollärare som saknar kunskap om befintliga pedagogiska

metoderna, som syftar till att stödja inflytande i praktiken. När förskollärarna var de som skapade de värderingar och normer som präglade förskolans verksamhet gjorde barnen motstånd. Författaren menar att förskolläraren bör uppmärksamma barns motstånd mot befintliga normer och värderingar. Detta för att använda barnens inflytande för att förändra sitt demokratiarbete i förskolan. Även Pettersvold (2015), Westlund (2011) och Johansson och Emilson (2016) nämner olika undervisningssituationer där barns inflytande inte möjliggörs i undervisningen.

Pettersvolds (2015) beskriver hur barn använder dolda strategier för att komma undan förskollärares maktutövning i förskolans verksamhet. När barnen tillfrågas om

maktfördelningen på förskolan förmedlar de att de vill ha en gemenskap på förskolan. Där olika önskemål kan uppmärksammas. Barnen vill inte styras av obefogade bestämmelser eller känna sig kontrollerade. De olika beslut som Pettersvold (2015) uppfattar att barnen skiljer på är legitima och illegitima beslut. Barnen har inget emot att förskollärarna bestämmer om det utgår ifrån barnens intressen och behov.

Westlund (2011) beskriver hur en stark lärarkontroll, där förskolläraren styr situationer genom kontroll av kommunikativ karaktär bidrar till ett minskat inflytande för barnen. Hon menar att en förskollärare som styr situationer med ett förhållningssätt som präglas av lekfullhet och genom att vara emotionellt närvarande ges barnen ett ökat inflytande.

Johansson och Emilson (2016) upplever hur vardagskonflikter i förskolan har en potential till att skapa ett demokratiskt lärande och blanda annat inflytande för barnen. Förskollärarna behöver för att detta ska lyckas kliva ifrån sin roll som makthavande. Genom detta ska förskolläraren skapa tillfälle för lärande om demokrati och demokratiskt handlande. Även Skolverket (2018) menar att barn i förskolan ska få möjlighet att få lära sig vad demokrati är och hur demokrati fungerar. Det Johansson och Emilson (2016) menar är att det inte är konflikterna i sig som ger barnen möjlighet till lärande om demokrati, utan det krävs att förskollärare och barnen respekterar varandras rätt att yttra sig för att det ska bli en lärandesituation.

Utifrån problemformuleringen där Hägglund, Löfdahl och Thelander (2017) menade att förskolan arbetar mindre med demokratisk värden som inflytande. Författarna menar att detta kan bero på att förskolan blir allt mer skol liknande då den innehåller mer ämnesbaserad undervisning än tidigare. Kunde detta förstås annorlunda utifrån det Pramling och Wallerstedt (2019) och Pramling et al (2019) skriver om hur förskolan skulle kunna utvecklas genom lekresponsiv undervisning. Författarna menar här att leken kan vara en målstyrdprocess precis som många andra aktiviteter i förskolan. Björklund och Palmér (2019) skriver att leken är en aktivitet där innehåll för lärande inte tillförs utifrån, utan innehåll och lärande konstitueras utifrån de behov av kunskaper och färdigheter som identifieras som nödvändiga för lekens upprätthållande och utveckling av barnen. Detta innebär att leken i stor utsträckning utgår ifrån barns intressen och då är en inflytelserik undervisnings aktivitet. Författarna tar också upp förskollärarens närvaro inte behöver påverka barnens lek negativ eller förändra lekens

In document Barns inflytande i undervisning på förskolan : En systematisk litteraturstudie om barns inflytande i undervisning på förskolan (Page 30-52)