I arbetet med denna rapport har den relativa specialiseringen undersökts inom olika branscher i de regionala stadskärnorna, för att beröra frågan om varje enskild regional stadskärna kan sägas ha fler sysselsatta i vissa branscher jämfört med övriga Stockholms län. Till skillnad från data om branschstrukturen anger den relativa specialiseringen om det i respektive regional stadskärna finns en bransch där syssel-
sättningen är stark.41 Den relativa specialiseringen inom en bransch och plats kan
vara oberoende av branschens absoluta storlek där, men i flera fall samvarierar den med branscher som också står för en stor andel av sysselsättningen.
I figuren nedan illustreras graden av specialisering i den bransch som varje regional stadskärna är mest relativt specialiserad inom, jämfört med övriga stads-
kärnor och övriga länet.42 Horisontellt framgår branschdiversifieringen i respektive
regional stadskärna.43 Ju högre värde, desto fler branscher finns representerade. En
mycket hög relativ specialisering i ett område kan vara till fördel för dess utveckling, då det kan betyda att det finns unika egenskaper i området som gör att sysselsättning i vissa branscher och produktion av vissa varor och tjänster bör förläggas just där. Å andra sidan kan en mycket hög specialisering också innebära en sårbarhet. Ett starkt beroende av en bransch eller av ett fåtal arbetsgivare kan slå hårt mot ett område när sysselsättningen minskar. En hög grad av branschdiversifiering innebär således att ett område är mindre beroende av utvecklingen i en eller ett fåtal branscher. Det finns dock inga objektiva mått på vilken grad av relativ specialisering eller bransch- diversifiering e bör ha.
41 Den relativa specialiseringen har tagits fram genom att be- räkna andelen sysselsatta i varje bransch enligt SNI 2007 på utökad nivå för varje stadskärna, dividerat med motsvarande andel sysselsatta i övriga länet. Den specialisering som här avses gäller alltså sysselsättning, inte produktion. 42 Värdena på Graden av specialisering, som varierar från 0–7
på den vertikala axeln, är här uträknade som den naturliga logaritmen av den specialiseringskvot som beskrivs i inled- ningen till detta kapitel. Detta har gjorts för att skala ner värdena på de olika specialiseringskvoterna, som varierar ända från 416 i Södertälje till cirka 5 i Täby Centrum- Arninge. De olika indelningarna av specialiseringsgraden (”Mycket hög” och ”Hög”) har gjorts på kvalitativ grund och syftar till att spegla den stora variationen i data.
43 Branschdiversifieringen är ett mått på mångsidigheten i arbetsmarknaden och räknas ut på så sätt att antalet bran- scher där det finns åtminstone en sysselsatt divideras med det totala antalet branscher som finns enligt SNI på utökad nivå.
94 Stockholmsregionens regionala stadskärnor – näringslivsstatistik
Figur 17. Relativ specialisering och branschdiversifiering i Stockholms regionala stadskärnor 2011
Källa: ODB
Bland de åtta yttre regionala stadskärnorna finns en hög grad av relativ specialisering inom ett flertal olika branscher. Den högsta relativa specialiseringen i en enskild bransch och regional stadskärna finns i Södertälje, där sysselsättning inom Trans- portmedelsindustri är cirka 416 gånger mer frekvent än i övriga Stockholmsregionen (vilket förklaras av Scanias lokalisering där). Den näst högsta relativa specialise- ringen finns i Kista-Sollentuna-Häggvik, där sysselsättning inom Maskinindustri är 19 gånger mer förekommande än i övriga länet. Den tredje högsta relativa speciali- seringen finns i Arlanda-Märsta, där sysselsättning inom Reparationsverkstäder är drygt 18 gånger mer frekvent än i övriga länet. Den lägsta relativa specialiserings- graden i en enskild bransch är Handel med motorfordon i Haninge C, där andelen sysselsatta är cirka 3,7 gånger högre än i övriga länet.
Branscherna i figuren ovan är i de flesta fall också stora i respektive regional stadskärna, i fråga om antalet sysselsatta. Undantagen är dock Centrala region- kärnan (Försäkringsbolag o dyl. är den 21:a största branschen av totalt 52) och Täby C-Arninge (Gummi- och plastvaruindustri är den 30:e största branschen).
En slutsats är att den bransch som uppvisar högst relativ specialisering i de flesta fall är unik för varje stadskärna. Undantaget är Maskinindustri, där både Barkarby- Jakobsberg och Kista-Sollentuna-Häggvik är relativt specialiserade. Statistiken för- täljer dock inte vilka typer av maskinindustri det handlar om och dessa kan därmed vara olika i de två regionala stadskärnorna. Specialisering behöver dock inte betyda att branschen är stor i absoluta tal. Sammantaget kompletterar därför de regionala stadskärnorna varandra och också den specialisering som finns i centrala region- kärnan. Ingen av de branscher som de åtta regionala stadskärnorna är relativt spe-
cialiserade inom är den mest specialiserade i centrala regionkärnan, där Försäkrings- bolag och dylikt uppvisar den högsta graden av specialiseringen. Detta visar att de olika stadskärnorna i hög grad kompletterar varandra när det gäller specialisering, vilket kan stärka hela regionens attraktivitet för näringslivslokalisering.
En mycket hög specialisering kan också innebära sårbarhet. Ett starkt beroende av en bransch eller av ett fåtal arbetsgivare kan slå hårt mot en region när sysselsätt- ningen minskar. En hög grad av branschdiversifiering innebär således att en region är mindre beroende av utvecklingen i en eller ett fåtal branscher. Branschdiversifie- ringen varierar mellan cirka 71 procent i Kungens Kurva-Skärholmen och 90 procent i Kista-Sollentuna-Häggvik. I Centrala regionkärnan finns sysselsatta i samtliga 52 branscher, vilket ger en branschvidd motsvarande 100 procent. Figur 17 visar dock att det i detta material inte finns något samband mellan graden av specialisering i den bransch en regional stadskärna är mest specialiserad inom och branschdiversifie- ringen.
Flera av de regionala stadskärnorna har en relativt hög specialisering inom bran- scher som tillhör handel. Denna specialisering kommer att öka i alla regionala stads- kärnor ju fler boende och företag som etablerar sig där, desto mer kan de regionala stadskärnorna förvänts bli relativt specialiserade i handel jämfört med övriga länet, för att tillgodose deras krav på service.
I fråga om graden av branschdiversifiering går det inte att jämföra den med något objektivt mått på vad som utgör en ”tillräcklig” eller ”önskvärd” sådan. Slutsatsen är att branschdiversifieringen varierar mellan de regionala stadskärnorna, men att den sammantaget i Stockholmsregionen är mycket hög, vilket tyder på goda förutsätt- ningar att attrahera arbetskraft och företag till regionen som helhet.