Vi ville i vårt examensarbete undersöka på två skolor i Skellefteå kommun om svenska ungdomars attityder till invandrarungdomar och ta reda om och i så fall hur lärare arbetar med förebyggande frågor som rör olika attityder mot invandrarungdomar. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ undersökning i form av intervjuer och en kvantitativ enkätundersökning. De vanligaste invändningarna som vissa tar upp mot kvalitativa intervjuer enligtKvale (1997) är bland annat om tillförlitligheten byggs på ledande frågor, att svaren inte är trovärdiga utan blir snedvridna, om intervjupersonerna är få kan det bli en generalisering av resultatet och att det ställs stränga krav på intervjuarens skicklighet och empati vilket i sin tur kan leda till att den vetenskapliga metoden blir personberoende. Ejvegård (1996) uttrycker däremot att intervjuer passar bäst när experter skall utfrågas och då noggranna fakta efterlyses. När vi genomförde vår kvantitativa enkätundersökning fick vi förklara orden fördomar och främlingsfientlighet eftersom det uppstod en viss osäkerhet hos eleverna kring ordens betydelse. Men när vi förklarade orden så var vi noga med att ta upp exempel som inte hade med enkätfrågorna att göra. Vid utlämnandet av enkätfrågorna till eleverna var det endast en person som avböjde att delta i undersökningen och när vi kontaktade lärarna för intervju fick vi hundraprocentig uppslutning.
Vi anser att vi har fått tillräckligt med svar på våra frågor både när det gäller enkät- och intervjuundersökningarna men för att få en ännu högre validitet behövs en test på våra frågor. När det gäller våra intervjuer så tycker vi att de har god reliabilitet eftersom lärarna i förväg fick se över intervjufrågorna innan vi genomförde intervjuerna. Lärarna har även fått möjlighet att komplettera frågorna innan vi publicerade dessa. Vi har med våra undersökningar uppnått det vi ville och därför anser vi att validiteten är god.
Resultatdiskussion
Attityder kännetecknas enligt Stier (2004) som frånvaro av korrekt information, dessa brukar kallas fördomar. När vi ställde frågan om fördomar till eleverna såg vi ett tydligt mönster av kommentarer, t.ex. ”Jag stör mig på att en del lever på skattebetalarnas pengar och gör så mycket brott.” Vår gissning är att kommentarer som utmynnar sig i fördomar är sådana som överförts genom vuxna i deras närhet. Som blivande pedagoger känner vi att det ligger en stor utmaning att nå elever som har åsikter av dessa slag på grund av den eventuella komplexiteten i elevernas bakgrund. Arbetet för oss pedagoger på skolan kan försvåras om elever bär med sig dessa fördomar, eftersom att det då inte bara handlar om skolans värld utan också de värderingar som kommer från hemmet. Utifrån våra undersökningar ser vi att eleverna har ganska mycket fördomar mot invandrarungdomar, vilket känns oroväckande. Dessutom visar studien att en av högstadieskolorna inte jobbat vidare trots att problem med främlingsfientlighet uppstått. Vi anser att skolan blundade inför detta faktum och personligen tycker vi att skolan inte skulle ha agerat på detta sätt. Även om problemen inte i nuläget anses så stora så tycker vi ändå att det är viktigt att ”mota Olle vid grind” och agera utifrån liknade
sätt som i projektet ”Beredskap mot etniska fördomar och mobbning” som Lahdenperä & Sahlin (1983) skriver om.
Det har framkommit att de flesta eleverna trodde att invandrare är personer som är födda utanför Sverige. Trots detta tror många elever på bägge högstadieskolorna att invandrare är personer födda utanför Europa och Norden. Det är svårt att veta vad som ligger bakom elevernas svar. Men vi tror att det kan finnas flera aspekter kring svaren. En aspekt kan vara att eleverna har bristande kunskaper gällande vem som är invandrare och att det i sin tur leder till en skev uppfattning. Vår gissning är att eleverna uppfattar människor med annan hudfärg och hårfärg än dem själva som annorlunda, vilket gör att de placeras i större utsträckning i facket invandrare. Vi får den känslan av att en norrman eller dansk som är bosatt i Sverige inte uppfattas som invandrare på grund av dess likhet med svensken. I Nationalencyklopedin (1990) klargör man också att människor inte beaktar tillgänglig information utifrån utan får fördomar byggda på de identifierbara egenskaperna såsom nationalitet och hudfärg.
Genom att kompensera sin egen bristande självkänsla så kan den enskilda personen i en grupp beskylla sina egna misslyckanden på en yttre fiende skriver Stier (2004). I vår enkätundersökning har det framkommit att det fanns en mer negativ inställning mot invandrare på högstadieskola B, trots att eleverna på bägge skolorna umgicks i lika stor utsträckning med invandrarungdomar. Hur kommer det sig att det var mer negativ inställning på högstadieskola B än A? Kan en orsak vara att de elever som inte umgicks med någon invandrare på högstadieskola B ändå vågade markera sin ståndpunkt? Eller är invandrarungdomarna på högstadieskola B mer framträdande, vilket kan göra dem mer hotfulla än på högstadieskola A? En annan skillnad som vi sett är att på högstadieskola B har eleverna uttryckt mer sina fördomar än på högstadieskola A. Det är dock svårt för oss att avgöra varför eleverna hade mer fördomar på ena skolan och vi ser inte för övrigt några större skillnader i resultatet mellan skolorna.
I bakgrunden under rubriken tidigare forskning skriver Lärarförbundet (2000) att de lärare som någon gång deltagit i fortbildning i antisemitism, rasism, etiska konflikter och invandrarfientlighet är mer uppmärksamma än övriga lärare gällande spridning av rasistisk propaganda i skolan. I våra intervjusvar har vi noterat att lärarna inte deltagit i någon typ av utbildning inom detta område, då kanske de inte heller är lika uppmärksamma på eventuella problem som kan uppstå mellan svenska ungdomar och invandrarungdomar. Resultatet från enkätundersökningen visade också att flertalet elever från båda högstadieskolor inte hade fått någon form av undervisning i arbetet med frågor som rör främlingsfientlighet. Det anser vi vara en brist på dessa två högstadieskolor eftersom vi genom vårt resultat sett att det finns tendenser till negativt beteende från svenska ungdomar gentemot invandrarungdomar. Det har även framkommit att eleverna tycker det är viktig att prata om främlingsfientligheten i undervisningen och läser man i Lärarens handbok ur Lpo 94 visas det klart och tydligt att ”Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser”. (Sid. 9) och läraren skall ”öppet redovisa och diskutera skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem…” (Sid. 14). Vi anser att skolan i större utsträckning bör involvera eleverna i frågor som rör detta område, t ex genom temadagar, projektarbeten, samtalsforum, studiebesök och föreläsningar. Om skolan arbetar på detta sätt så finns möjligheten att förebygga och göra punktinsatser vid eventuella oegentligheter mellan de svenska ungdomarna och invandrarungdomarna.
Vi som blivande lärare vet att värdegrunden är ett formulerat begrepp, men vi ser att arbetet kring värdegrunden hamnar ute i periferin och inte får det tillräckliga utrymme som faktiskt
krävs i skolans värld. Även Franck (2003) belyser att värdegrunden ofta i den politiska debatten formuleras som en klyscha och att den bara blir en slogan utan fullvärdig och saklig verklighetsförankring. Lärare två i en av intervjuerna håller med i detta resonemang och vi tror att det är viktigt för eleverna att de får en tydlig undervisning som bygger på frågor som handlar om värdegrunden. Vi är rädda för att om inte eleverna får tillräcklig kunskapsförmedling om människors lika värde så kan det leda till motsättningar, attityder och fördomar som kan leda till främlingsfientlighet.
Vi tycker att vi uppnått vårt syfte med denna rapport, men känner att vi hade kunnat intervjua fler lärare, för att få fler aspekter hur skolan arbetar med dessa frågor. Vi känner oss lite besvikna över att lärarna svarade så kortfattat på vissa frågor, men vi vet inte om det handlade om formuleringarna av frågorna eller om lärarna inte ville svara så att de upplevdes generaliserande.