Enligt det centrala innehållet och kunskapskraven i ämnet religion för årskurs 4-6 ska eleverna få möta berättelser från äldre samisk religion samt kunna beskriva grundläggande drag. Av religionsböckerna är det ett förlag, Sanoma, som ej erbjuder ett läromedel i religion för årskurs 4-6 och därmed har endast tre religionsböcker analyserats.
I Utkik Religion 4-6 (2015) nämns samiska i en faktaruta över de fem officiella minoritetsspråken i Sverige i kapitlet om Judendomen (s. 31) Samisk religion tillägnas senare ett avsnitt, tillsammans med den fornskandinaviska, i kapitlet ”Fornskandinaviska och samiska berättelser” (ss. 108-113), i inledningen av kapitlet klargörs ur samernas förfäder vandrade till norra Europa för ungefär 10 000 år sedan, de levde av naturen och flyttade runt och först långt senare bosatte sig nordborna i Norden. Stycket avslutas med fastställandet av att samernas berättelser och religioner inte längre utövas av så många och att de är mycket gamla. I en intilliggande ruta har bland annat nåjd och seit listats som viktiga begrepp. Texten anförs av en bild på fjälltoppen Låktatjåkka i Kiruna kommun. Under rubriken ”Samerna” följer sedan en redogörelse av området/landet Sápmi, där samerna bott ”långt innan andra människor” (s. 109). Samerna benämns som urfolk och urfolk
och som finns i flera dialekter. Det poängteras att alla samer inte talar samiska idag. De särskilda rättigheterna gällande språkets fortlevnad, undervisning och kontakt med myndigheter nämns. I två intilliggande faktarutor listas minoriteterna och minoritetsspråken. En karta över Sápmi ackompanjerar texten, där finns även fyra olika samiska språk utsatta.
På nästa sida, under rubriken ”Samernas religion” beskrivs hur det på grund av tvångskristnandet inte finns mycket material bevarat om samernas religion eftersom detta förbjöds och förstördes men att berättelser och traditioner levde trots detta vidare under lång tid. Samernas religion beskrivs som sammanhängande med naturen vilket de har ”gemensamt med alla andra urbefolkningar.” (s. 110), allt i naturen hade en själ och världen var uppdelad i tre delar och varje värld hade sina väsen, till exempel onda andar och troll. Björnen, som även finns på bild, var ett heligt djur, ansågs ha övernaturliga krafter och var föremål för många riter. Under rubriken
”Viktiga personer och platser” skildras sedan nåjden som en viktig person vid religiösa ceremonier, en siare, botare och länken mellan människor och gudar. Trumman beskrivs som nåjdens hjälpmedel och en fortsatt viktig samisk symbol. Seitar är vissa heliga platser i naturen, till exempel en ovanlig sten eller klippa, en sjö eller ett fjäll, där övernaturliga saker kan ske och där samerna offrade djur. Intill texten finns en faktaruta om jojk samt en bild på en samisk trumma.
Nästa uppslag, ”Samiska berättelser” består av två samiska berättelser - ”Stallo leker blindbock”
och ”Sagan om när björnen blev av med sin svans”. Intill finns en bild på en kåta i trä som beskrivs som ”en traditionell samisk byggnad” som kan byggas på olika sätt utifrån behov. Efter att sedan den fornnordiska religionen skildrats så kommer ett avsnitt med rubriken ”Spår av de gamla religionerna i vårt samhälle” (s. 118), där förklaras att många spår försvunnit på grund av kristendomens införande samtidigt som mycket levde kvar vid sidan av kristnandet. Många fortsatte med sina riter och berättelser och därmed finns kunskapen kvar. Det finns de som försöker hålla liv i de gamla traditionerna, samer som vill föra in samiska traditioner in i kyrkan men också de som vill skapa nya samiska riter utifrån gamla traditioner. Bild på kristen präst samt samisk tolk i kolt på samisk kyrkodag som arrangeras vart fjärde år (enligt bildtexten), i bildtexten står även om "försöken att kristna samerna" och hur dessa då ”tvingades överge sin tro” (s. 118).
I slutet av kapitlet (s. 121) finns en sammanfattning där samerna återigen beskrivs som ett urfolk med en kultur och ett språk som än idag skiljer sig från det övriga samhället. Det står även att samerna är bosatta i fyra olika länder men att de trots det ser sitt område som ett land.
Upptäck Religion (2008) svarar enligt Libers hemsida ”väldigt väl mot kunskapskraven i Lgr 11.”
(Liber, 2017). Samernas religion presenteras under ett eget kapitel titulerat ”Samernas religion”
(ss. 150-151) och första meningen konstaterar att samer är de som tidigt bosatte sig i Sameland, vilket består av fyra länder och på samiska heter Sápmi. Detta var troligtvis över 5 000 år sedan men ingen vet säkert, enligt texten. Intill detta finns en bild på flaggan samt en karta över Sápmi där antal samer anges. Sedan introduceras 3 faktarutor. Den första kallad ”Naturen har en själ”
varvid naturen beskrivs som helig och levande för samer, enligt den tro de hade för länge sedan.
Vissa platser var dock heligare än andra, till exempel seitar som var en sten eller ett berg med offerplats med speciellt utseende och extra mycket kraft. Den andra faktarutan betitlas ”Nåjden - en kontaktman”, där nåjden framställs som viktig läkare, spåman, ritualledare och med hjälp av en trumma och jojk reste till andra världar. I rutan finns en bild på en samisk trumma. Den tredje faktarutan har rubriken ”Gudar och andar hjälpte samerna” och här beskrivs hur män och kvinnor tillbad olika gudar samt att gudarna kunde hjälpa till med det mesta, alltifrån lyckt fiske till att byta kön på nyfödda barn. Andarna var viktiga för att de skyddade djur och växter men även döda människor kunde hjälpa till, till exempel med att vakta barn och renar. En bild på samiska ungdomar i en kåta finnes ovanför de två sistnämnda faktarutorna, enligt bildtexten är de ute på vandring.
I det allra första kapitlet ”Religionerna växer fram” introducerar Puls Religion (2011) den samiska religionen. De allra första religionerna beskrivs som ursprungsfolkens religioner där natur och djur var viktiga, varav samernas gamla religion nämns som exempel (s. 6). Intill den inledande texten, som även berör fornnordisk religion samt världsreligionerna, finns en stor bild på en flicka i kolt.
Nästa uppslag benämns ”Ursprungsfolkens religioner” (s. 8-9) och i en faktaruta förklaras begreppet ursprungsfolk som en folkgrupp som bebott en plats långt innan en stat grundades av andra människor och att många av dessa har levt som herdefolk, samlare och jägare ”innan de mötte det moderna samhället” (s. 8) samt att många levt som nomader eftersom de flyttat med sina djur. ”Bakom” faktarutan finns en bild på renar samt en suddig man i bakgrunden. I den övriga texten likställs/jämförs nutida samer med afrikaner, inuiter och indianer eftersom de alla har en historia av samlande och samspel med naturen vilket har gjort att deras religioner liknar varandra. Detta följs av underrubriken ”Allt hänger ihop” där helheten och balansen mellan människa, djur och ande beskrivs som signifikant för ursprungsfolkens religioner. Schaman benämns som personer som har särskild kontakt med det heliga och som exempel nämns nåjd.
Avsnittet avslutas med ett konstaterande kring att det idag bara finns rester kvar av det gamla sättet att utöva religionen och att många ursprungsfolk idag är uppblandade med andra folkgrupper.
På nästa sida får till slut samerna ett eget avsnitt under underrubriken ”Samernas gamla religion”
(s. 9). Där benämns samerna som Nordens ursprungsfolk, de levde länge som nomader, jagade
med hjälp av jojk och en trumma. Nåjden kunde då se in i framtiden samt bota sjukdomar.
Begreppen trans och jojk förklaras längst ned på sidan. Avsnitten om samernas gamla religion samt om två själar pryds av en bild på två flickor i en kåta, de bär kolt och den äldsta flickan rör om i en gryta.
Nästa uppslag har rubriken ”Samerna blir kristna” (s. 10) och där redogörs för hur men ej varför staten ”bestämde att samerna inte längre skulle få jaga som de ville” (s. 10) och därmed började samerna ha tamrenar. Senare byggdes kristna kyrkor inom samernas område, prästerna tyckte samernas religion var trolldom varpå många offerplatser förstördes och ”samerna blev kristna” (s.
10). Avsnittet avslutas med ett konstaterande kring att endast rester finns kvar av den samiska religionen idag men att man fortfarande respekterar förfädernas heliga platser samt att det finns personer som man anser har övernaturliga kunskaper. Detta följs av underrubriken ”Bevara sin kultur” där det framgår att samerna numera kämpar för att själva få bestämma över sin kultur, sina näringar, renskötseln, sin musik, sitt språk, sitt hantverk men att detta försvåras av att många har lämnat sin gamla hembygd och lever på olika håll i Sverige. I en intilliggande faktaruta kallad
”Sápmi - samernas land” beskrivs Sápmi som det område där samerna bodde från början och länderna nämns. Avsnittet kallat ”Samerna blir kristna” inleds med en stor bild på ett fjäll där flertalet moderna kåtor är synliga, bildtexten anger att många samer fortfarande är renägare men att livet förändrats genom användandet av skotrar och helikoptrar och att: ”Numera bor samer i vanliga hus och många har lämnat livet i fjällvärlden.” (s. 10). Kåtor används dock fortfarande ibland i samband med renskötseln. På nästföljande sida följer en samisk berättelse om hur Sápmi kom till.
Bilderna
I de korta texter där samer ej nämns under ett eget avsnitt, till exempel i vissa geografiböcker och historieböcker finns inga bilder med samiskt innehåll. I de fall där relevanta bilder förekommer så finns en klar övervikt av bilder kopplade till renar och/eller renskötsel samt kolt i de fall där människor är avbildade. De icke-fiktiva människor som ej bär kolt är avbildade i ett sammanhang som kan kopplas till renskötsel och/eller fjällvärlden. De icke-fiktiva personer som ej är avbildade i samband med renskötsel bär kolt. De få undantag som finns gäller fiktiva, tecknade personer och dessa bilder attribueras med kåtan, samiska trumman samt en del av kolten (mössan).
Renar/renskötsel samt kolt får därmed sägas vara de attribut som starkast förknippas med (icke-fiktiva) svenska samer.
Renskötseln dominerar även vid en analys av processer. I de få fall där de avbildade personerna deltar i någon form av process så är denna aktivitet renskötsel av en eller flera renar. Det finns ett fåtal undantag och de personerna, varav två är fiktiva, är inblandade i dans, matlagning,
gudstjänst, att slå på en samisk trumma samt våld/förtryck. Det är dock även vanligt att personerna ej deltar i någon aktivitet alls utan endast är passiva.
Perspektivet som personerna avbildas i är framför allt inkluderande och jämlikt i och med att personerna, både fiktiva och icke-fiktiva, avbildas framifrån och öga-mot-öga. Det finns dock några exempel där samer avbildas bakifrån eller från sidan och/eller på långt avstånd, vilket tolkas som exkluderande eller delvis exkluderande samt distanserat och främlingsskapande. Dessa exkluderande bilder förekommer uteslutande vid avbildningar av renskötsel.
I de fall där människor ej avbildas så förekommer bilder på den samiska flaggan, kartor över Sápmi - både utmarkerat med en avvikande färg men i historieböckerna även kartor där gränserna är oklara och norra Sverige ej tillhör någon, samiska trummor, kåtor och fjällandskap ett flertal gånger. Enstaka bilder finns på en björn samt arkeologiska metallfynd.
Slutsatser
I det följande kommer redogöras för vilka övergripande diskurser, eller mönster, som kan skönjas i läroböckernas framställning och beskrivning av svenska samer och deras kultur.
Renar och renskötsel
Det första tydliga mönster som framträder i det analyserade materialet är hur samer beskrivs som renskötare och kopplas till renar. Samtliga läroböcker nämner detta på något sett, i text och/eller bild, i olika omfattning. I de läroböcker där informationen om samer är kortfattad är det ofta just renskötsel som nämns och då i historiska termer av nomadism och kåtor. I mer nutida skildringar beskrivs samen som renskötare och en modern användare av snöskoter. I vissa böcker betonas kort att alla samer inte är renskötare, utan att de har andra, ”vanliga” jobb men i samtliga analyserade läroböcker ges dock bara två exempel på andra jobb vilka är slöjdare och politiker i Sametinget. Informationen gällande att samer idag har ”vanliga” jobb kontrasteras av att detta inte förmedlas i bilderna på något sätt - där är renskötsel och renar dominerande samtidigt som det med få undantag är i bilderna på renskötsel som samerna porträtteras som aktiva. Denna slagsida mot renskötsel i text och bild påpekas av Granqvist-Nutti (1993, s. 30), Karlsson (2004, ss. 274-275) samt Mattlar (2008, s. 122). Att renskötsel nämns och förklaras är egentligen inget problem i sig men tidigare forskare hävdar att detta förmedlar en exotisk bild när övriga sysselsättningar lyser med sin frånvaro (Mattlar, 2008, s. 122; Karlsson, 2004, ss. 271, 274-275, 277). Dessutom utmålas renskötsel som främmande i och med det exkluderande perspektivet i
Historia
Ett annat påtagligt mönster är att samerna till stor del framställs i en historisk kontext. Detta gäller som beskrivet ovan renskötsel men även andra aspekter. Samtliga läroböcker poängterar på något sätt att samerna är ett ursprungsfolk och/eller att de bott har väldigt länge och/eller att de så att säga var ”här först” och detta kopplas till Sápmi som geografiskt område samtidigt konstaterar också samma läroböcker kort att samer idag lever på andra platser. Dessa förklaringar kontrasteras dock av bristen på exempel samt att bilderna och texten i övrigt endast porträtterar fjällvärlden och norra Sverige, ett problem som även Karlsson (2004, ss. 277-278) påvisar.
På samma kortfattade sätt betonar läroböckerna i religion att beskrivningarna av den gamla religionen ej är aktuell idag, att endast (oklara) spår av denna lever kvar, en lärobok beskriver till och med två gånger samernas gamla religion i presens. De utförliga beskrivningarna av samernas gamla religion, som även finns representerade i historieböckerna, får dock sägas vara i enlighet med kursplanen för religionsämnet. Tidigare forskare har dock beskrivit detta som ett problem.
Runblom (2006, s. 46) problematiserar det religionshistoriska perspektivet och både Mattlar (2008, s. 119) och Karlsson (2004, s. 267) betonar hur beskrivningarna av magiska ritualer och trummor främmandegör den samiska kulturen och religionen. I det analyserade materialet i denna studie finns endast ett exempel på en redogörelse av mer nutida religionsutövning annars är det detta historiska - nåjd, trumma och seit - som dominerar text och bild.
Den historiska diskursen blir med andra ord tydlig då det finns få nyanserade exempel på vad svenska samer gör och kämpar för idag. Sametinget nämns till exempel bara två gånger, varav endast en gång mer utförligt.
Svenska statens frånvaro
Som konstaterats ovan så beskrivs samer till stor del i historiska sammanhang men därtill finns dessutom brister i de historiska skildringarna. Karlsson (2004, ss. 266, 275) konstaterar i sin analys att samernas historia utmålas knapphändigt och att samerna framförallt skildras i samband med tvångskristningar och när de ”upptäcks” av svenska nybyggare. Detta kan sägas gälla även för de historieböcker som granskats i denna analys även om det i vissa fall görs en ansats att beskriva samernas tidiga historia men detta skildras i kapitel där samerna ”hittas”, av kolonisatörer eller Linné. I detta sammanhang kan även nämnas de olika sätt som tvångskristnandet benämns, i vissa fall beskrivs det som en övergång eller något som bara blev medan det i andra fall förklaras utifrån termer av tvång och förtryck. De dolda formuleringarna kring att samernas kristnande bara var något ”som hände” är ej en särskilt utförlig beskrivning av vad svenska samer utsatts för av den svenska staten.
Både Karlsson (2004, s. 278) och Mattlar (2008, s. 103) problematiserar att samerna framställs som grund för konflikt och som ett objekt för åtgärd. I denna analys blir detta framför allt tydligt eftersom konflikter gällande tvångskristnande och markrättigheter i huvudsak beskrivs som en historisk företeelse. Det redogörs ej för några lösningar, de efterverkningar som detta fått i dagens samhälle eller den svenska statens inblandning och i de fall där mer nutida problem gällande gruvdrift och vattenkraftsutbyggnad nämns är detta endast kortfattat och i förbifarten, utan vidare problematisering. Denna brist på samhällsfrågor och politik framhäver Karlsson ett flertal gånger (2004, ss. 275-278) och även Runberg (2006, ss. 19, 25) nämner avsaknaden av nutida förhållanden.
Som nämnt ovan framhåller flertalet läroböcker på något sätt samerna som minoritetsgrupp och ursprungsfolk i anslutning till Sápmi. Det många läroböcker missar att förtydliga och nyansera är vad detta har för betydelse. Vissa böcker nämner bara att samerna har särskilda rättigheter och/eller att deras kultur och språk måste skyddas men inte vilka dessa rättigheter är eller vad som görs för att bevara och skydda detta. Om detta nämns så är det ofta kortfattat och sätts ej i förhållande till ett övergripande historiskt sammanhang - där samernas kulturyttringar förbjudits av svenska staten. Språket beskrivs som något värt att bevara eftersom det är gammalt och tillhör en minoritet. Att svenska samer förvägrades sitt språk är det bara en lärobok som nämner och därtill konstaterar två läroböcker att en av anledningarna till svårigheterna att bevara språket är den rådande samiska diasporan, de historiska sammanhangen utelämnas.
Enhetlighet
Precis som Karlsson (2004, s. 277) konstaterar jag att svensk samisk kultur skildras väldigt enhetligt. Ingen lärobok nämner skillnader mellan till exempel nordsamisk och sydsamisk tradition, samer jämförs istället med indianer och aboriginer och endast en lärobok tar upp, med ett fiktivt exempel, hur det är att leva som både svensk och same. Runblom (2006, s. 21) nämner i sin granskning att fiktiva exempel kan tyckas omotiverade när det finns autentiska att tillgå.
Gällande språket så konstaterar några läroböcker att det finns skilda samiska språk med exempel i ordlistor eller i kartor över språkfördelning men i övrigt framstår det som ett språk utan variation, vilket även det går i linje med Karlssons (2004, ss. 268, 275) slutsatser.
Denna likformighet, som inte bara finns i redogörelserna över språket utan även kan sägas gälla läroböckerna i allmänhet och de funna diskurserna i synnerhet, bidrar således till att en tradition och värdering av den typiska svenska samen framträder. Detta är en person som sköter renar, bär
Diskussion
Framställningen av samer och den samiska kulturen i de läroböcker som analyserats i denna undersökning visar både på förändring och kontinuitet, variation och enformighet. Utrymmet som ges den samiska kulturen varierar stort, från endast några meningar till ett par uppslag.
Innehållsmässigt förefaller vissa beskrivningar vara seglivade, till exempel gällande samisk religion och renskötsel samtidigt som det även finns goda exempel där samerna och dess kultur nämns i nya sammanhang, till exempel politik. Allt detta går i linje med tidigare rapporter och forskning.
Som redan redogjorts för i teoriavsnittet så är en lärobok aldrig neutral i och med att ett urval alltid måste göras och därmed blir lärobokens innehåll en del i ett meningsbärande som erbjuds eleverna (Englund, 1997, ss. 121-122; Quennerstedt, 2008, ss. 89-90). I de analyserade läroböckerna som utgör materialet för denna studie finnes en innebörd av att svenska samer skiljer sig från svenskar, att ”de” på många sätt är olika ”oss” eftersom deras sysselsättning, bosättning och historia kontrasteras mot ”vanliga” svenskars. Attribut såsom renskötsel, kolt och den gamla religionen har enligt Ahmeds (2011, s. 11) termer klibbat sig fast vid beskrivningar av den svenska samen. Detta kan sägas vara ett exempel på det Léon Rosales (2014, ss. 158, 187-188) beskriver som ”vi och dem-tänk” där det svenska ”vi” ses som det normala.
Mitt intryck är att majoriteten av lärobokstexterna vid en snabb genomläsning kan tyckas sakliga, kortare textavsnitt och utvalda delar i sig redogör på ett lämpligt sätt för samernas kultur i enlighet med det centrala innehållet för kursämnet. Renskötseln, kolten, Sápmi och den gamla religionen är en viktig och central del av den samiska kulturen. Detta kan även sägas utgöra den typiska baskunskap som är lämplig för elever i årskurs 4-6 och det är möjligt att mer abstrakta och nyanserade resonemang får utrymme i de senare årskurserna.
Däremot kan jag i enlighet med tidigare forskning sluta mig till att den helhetsbild som framträder kan ses som problematisk. Molin (2006, s. 195) redogör för hur helhetsintrycket i
Däremot kan jag i enlighet med tidigare forskning sluta mig till att den helhetsbild som framträder kan ses som problematisk. Molin (2006, s. 195) redogör för hur helhetsintrycket i