Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Självständigt arbete 1 för grundlärare Fk-3 och 4-6, 15 hp VT17
”Samer, finns de på riktigt?”
- en analys av hur svenska samer och den samiska kulturen
framställs i läroböcker
Annalina Gardsiö
Handledare: Mona-Lisa Henriksson
Sammanfattning
Denna uppsats undersöker hur läroböcker för de samhällsorienterande ämnena samhällskunskap, religion, historia och geografi framställer Sveriges ursprungsbefolkning, samerna. 19 läroböcker ämnade för årskurs 4-6 från fyra olika förlag utgör materialet och underlag för analys, där både bilder och text granskas. De teoretiska utgångspunkterna är meningsskapande - vilken världsbild är det läroböckerna förmedlar - samt rasifiering i form av hur ”vi” och ”dem” kontrasteras emot varandra. Metoden som används är en pragmatisk diskursanalys och utifrån denna har mönster i hur läroböckerna talar om samer kunnat skönjas.
Resultatet visar att svenska samer och dess kultur skildras utifrån fyra övergripande teman eller diskurser, dessa är renskötsel, historia, svenska statens frånvaro samt enhetlighet. Analysen visar även att samer framställs som passiva och klädda i den traditionella dräkten, kolt. Detta överensstämmer till stor del med tidigare forskning på området. Sammantaget visar studien på att lärobokstexterna som helhet kan förmedla en schablonartad bild av svenska samer som eventuellt kan leda till fördomar. Även detta går i linje med tidigare forskning.
Nyckelord: Samer, läroböcker, årskurs 4-6, diskursanalys, meningsskapande
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Inledning ... 5
Bakgrund ... 6
Samer och Sápmi ... 6
Läroböcker och samer förut ... 6
Läroplanen Lgr11 ... 7
Läroböcker och samer nu ... 8
Didaktisk relevans ... 9
Forskningsöversikt ... 10
Teoretiska utgångspunkter ... 12
Meningsskapande ... 12
Rasifiering och klibbighet ... 12
Syfte och frågeställning ... 13
Metod... 14
Analys av texten... 15
Analys av bilder ... 15
Urval och avgränsning ... 16
Reflektion över metod och etiska överväganden... 16
Resultat och analys ... 17
Geografiböcker ... 17
Samhällskunskapsböcker ... 19
Historieböcker ... 21
Religionsböcker ... 23
Bilderna ... 26
Slutsatser ... 27
Renar och renskötsel ... 27
Diskussion ... 30
Konklusion ... 32
Referenslista ... 33
Läroböcker som ingått i studien ... 35
Koll på-serien (Sanoma, tidigare Bonnier) ... 35
Upptäck-serien (Liber)... 36
Puls-serien (Natur & Kultur) ... 36
Utkik-serien (Gleerups) ... 36
Inledning
Under min senaste praktik upplevde jag två situationer som skakade om mig. Den första var en diskussion om var eleverna skulle åka på skolresa. Förslagen haglade och växlade mellan destinationer och aktiviteter såsom Gröna lund, spökhus, bowling och London. Till slut sa en elev att denne ville åka till Lappland ”för där kan man se samer”. Den ansvarige läraren skrockade och sa att detta visserligen är sant men att ”resmålet” i fråga ej var aktuellt denna gång.
Det är sant att det finns samer i Lappland. Det jag reagerade på var att detta likställdes med en attraktion i paritet med nöjesparker. Jag som är uppväxt i Sveriges sydligaste renskötselområde, Idre i norra Dalarna, vet att det dessutom går att träffa samer på många andra platser i världen.
De flesta bor faktiskt i Stockholm och har ”vanliga” jobb, precis som ”vem som helst”.
Den andra händelsen var en uppgift som en annan klass skulle utföra med rubriken ”Rita en same”. Eleverna ritade, enligt instruktion, samer i deras färgglada, traditionella dräkter - kolt. Det som skavde hos mig var likt ovan den schablonbild som förmedlades. Jag tvivlar på att elever inom svenskt skolväsende skulle få uppgiften att ”måla en rom” eller ”teckna en sverigefinne”.
Dessa två händelser väckte många tankar hos mig. Vad är det som gör att kunskaperna om Sveriges urfolk brister? Varför fortsätter samma schablonartade bild att spridas i svensk skola?
Hur framställs egentligen Sveriges ursprungsbefolkning i svensk skola?
Bakgrund
Samer och Sápmi
Sveriges enda ursprungsfolk är samerna och deras historiska bosättningsområden är det område som kallas Sápmi. Detta område består av delar av Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Sápmi som begrepp innefattar både landområdet och folket samerna. 1977 blev samer erkända som ett urfolk av Sveriges riksdag. År 2000 blev samiskan erkänd som ett minoritetsspråk. Sedan 2011 är samerna erkända som ett folk i Sveriges grundlag och har därmed en större rätt till självbestämmande och en starkare ställning än ett urfolk eller en minoritet (Sametinget, 2016).
Samerna har en månghundraårig historia i Sverige, tyvärr är detta en historia fylld av rasism, tvångskristnande, rasbiologi, lidande och förtryck (Samiskt informationscentrum, 2017), vilket är något som på senare tid uppmärksammats i tv-serien Midnattssol och filmen Sameblod. Dessa tankar kan tyckas förlegade och något som tillhör det förflutna men tyvärr lever många av dessa idéer kvar. Tisdagen den 28 mars 2017 startar Sameradion och SVT Sápmi en kampanj under hashtaggen #vardagsrasismenmotmigsomsame (Sameradion, 2017) där samer uppmanas att dela med sig av historier ur vardagen där de mötts av rasism. Samer från hela landet berättar om alltifrån hur deras utseende, beteende och existens kommenteras och ifrågasätts. Titeln på denna uppsats är saxad ur en av alla de berättelser som strömmar in.
Även hemsidan samer.se som administreras av Samiskt informationscentrum (2017b) uppmärksammar detta problem, bland annat genom en fördomsbank där vanliga fördomar om samer bemöts. Sajtens intention är att informera om samer och Sápmi och i detta nu är en sida för lärare under uppbyggnad. I sin fördomsbank understryker sajten vikten och behovet av kunskap, information och upplysning. Stora och viktiga ord där skolan självklart har en viktig roll.
Läroböcker och samer förut
Att porträtteringen av Sveriges ursprungsbefolkning brister i skolsammanhang är dock ingen engångsföreteelse som de som beskrevs i inledningen utan detta finns dokumenterat av ett flertal instanser sedan många år tillbaka och då i synnerhet brister i läroböcker. Statens Institut för Läromedel (SIL) släppte 1990 en rapport vid namn Samerna i svenska läroböcker. Syftet med den undersökningen var att ta reda på om tillräckligt utrymme ges samer och vilken bild som förmedlas av samer i svenska läroböcker. Läroböcker från både grundskolan och gymnasiet undersöktes inom ämnena samhällskunskap, religion, geografi och historia och resultatet var nedslående. SIL (1990, ss. 12-13) fastslog att samerna är en osynlig folkgrupp med en dold
historia. Samerna dyker inte upp i historieböckerna förrän på 1700-talet då de svenska kolonisatörerna kom i konflikt med dem. I de avsnitt där samerna behandlas ligger fokuset på renskötande samer. Kvinnliga samer saknas till stor del och det gör även en diskussion kring konsekvenserna för samer gällande skogsbruk, vattenkraftsutbyggnad och turism. SIL (1990, s.
14) föreslår ett antal förbättringspunkter som innefattar bland annat samernas mångåriga historia, konsekvenser av statlig politik och samer i ett nutida perspektiv. Rapporten påpekar även att samerna ej har någon särställning i den svenska läroplanen och att detta bör ändras.
Statens institut för läromedel avvecklades 1991 och Skolverket gavs istället möjlighet att granska läromedel i efterhand. Skolverket har sedan dess genomfört en granskning av läromedel och resultaten presenterades i rapporten I enlighet med skolans värdegrund? (2006) där 24 läroböcker från årskurs 7–9 samt gymnasiet analyserades med utgångspunkt i om de utifrån aspekterna etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön, religion och sexuell läggning avviker från den värdegrund som beskrivs i läroplanen. I avsnittet etnisk tillhörighet fastslås att de granskade läromedlen inte i tillräcklig utsträckning beskriver landets minoriteter, att en ytlig samt övergripande skildring kan ge en alltför ensidig och förenklad bild samt att hanteringen av nationella minoriteter och det mångkulturella samhället är att betrakta som ett misslyckande (Skolverket, 2006, ss. 22-23).
Dessa båda rapporter skrevs när andra läroplaner rådde. Sedan 2011 finns en ny läroplan och denna skiljer sig från Lgr80 och Lpo94 på så sätt att samerna och Sveriges andra fyra erkända minoriteter uttryckligen nämns och därmed får en särställning.
Läroplanen Lgr11
I läroplanens första kapitel, ”Skolans värdegrund och uppdrag”, fastslås att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar. Skolan ska främja förståelse för andra människor samt de värden som ligger i kulturell mångfald (Lgr11, 2011).
I det andra kapitlet, ”Övergripande mål och riktlinjer”, står att skolan ska ha gett eleverna kunskaper om ”de nationella minoriteternas (judar, romer, urfolket samerna, sverigefinnar och tornedalingar) kultur, språk, religion och historia” (Lgr11, 2011). Det betonas även att elever ska kunna ”samspela med andra människor utifrån kunskaper om likheter och olikheter i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia” (Lgr11, 2011). Liknande formuleringar kan även skönjas i samtliga SO-ämnens syftesbeskrivningar (Lgr11, 2011).
”Urfolket samerna och övriga nationella minoriteter i Sverige. De nationella minoriteternas rättigheter.” och i religionskunskap ”Berättelser från fornskandinavisk och äldre samisk religion.”
(Lgr11, 2011).
I historia nämns ej samer och deras kultur explicit men det är möjligt att detta ändå blir föremål för undervisningen när till exempel följande centrala innehåll behandlas: ”Kristendomens införande i Norden /…/ samt konsekvenser av dessa förändringar för människor och grupper.”
(Lgr11, 2011). Inte heller i geografi nämns uttryckligen samer eller Sápmi men även här finns det möjlighet att det blir en del av undervisningens innehåll, till exempel vid arbete med ”namn och läge på Sveriges landskap” och ”fördelningen av Sveriges /…/ befolkning samt orsaker till fördelningen och konsekvenser av denna.” (Lgr11, 2011).
Läroplanen och kursplanen är tydlig, det är skolans uppgift att både i ett historiskt och ett samtidsperspektiv förmedla kunskaper om samer och den samiska kulturen. I detta ingår följaktligen att visa att det finns samer och samisk kultur utanför Lappland. Något annat skulle inte vara i linje med värdegrund och mål.
Läroböcker och samer nu
Det finns dock även nyare exempel på att allt inte står rätt till i svenska läroböcker när det gäller skildringen av de nationella minoriteterna. Ett aktuellt reportage från SVT Nyheter (2016) visar på stora brister i läroböcker för årskurs 7-9, bland annat att Sveriges minoriteter inte nämns eller att information om deras särställning utelämnats, något som inte är i linje med läroplanen.
En färsk rapport från Forum för levande historia av Anna Johnsson Harrie (2016, ss. 5, 39, 59) där läroböcker för årskurs 7-9 analyserats visar att kvalitén emellan läroböcker kan variera stort.
Vissa nämner inte alls samer medan andra ger samerna störst utrymme av minoritetsgrupperna.
Vissa läroböcker beskriver samer som väldigt passiva i sin egen historia medan andra inte gör det.
Denna bakgrundsbeskrivning visar på ett problem i svenska läroböcker som funnits under en lång tid, framför allt i läroböcker för högstadiet och gymnasiet. Sverige har sedan SIL:s och Skolverkets rapport antagit en ny läroplan samt stiftat nya lagar för att stärka vår ursprungsbefolkning. Den senaste läroplanen, Lgr11, har lett till nya läroböcker som ska ha anpassats till denna. Hur dessa böcker för årskurs 4-6 behandlar och porträtterar samer och deras kultur är syftet med den här studien.
Didaktisk relevans
Mellan åren 1938 och 1974 granskade Statens Institut för Läromedel (SIL) i förväg alla läroböcker som användes i undervisning för att säkerställa att de var objektiva samt överensstämde med läroplanen. 1991 avskaffades SIL och ansvaret för kontroll av läroböckers kvalité ligger sedan dess på skolor och den enskilde läraren (Skolverket, 2015). Men även om den officiella granskningen avtagit så är användandet av läroböcker stabilt.
Skolverket (2006b, ss. 126, 130) redogör i sin rapport Läromedlens roll i undervisningen hur läroboken fortsatt har en stark ställning i klassrummet i framförallt de teoretiska ämnena. Lärobokens auktoritativa ställning, livskraftighet och roll som viktig samarbetspartner har även konstaterats av ett flertal andra forskare (Mai Palmberg, 2000, s. 17; Lena Molin, 2006, s. 186; Jörgen Mattlar 2008, s. 20; Anna Johnsson Harrie, 2009, s. 224; Ingela Korsell, 2011, s. 99).
Läroboken är således en del av undervisningen i svenska skolor och ett av de ställen där eleverna inhämtar kunskaper. Idag finns en uppsjö av läroböcker och läromedel som lärare kan välja mellan och dessa påverkar, influerar och inspirerar undervisningen samtidigt som läraren är ensamt ansvarig för att säkerställa att läroboken förmedlar värden och kunskaper som överensstämmer med läroplan och kursplan. Det är med andra ord en del av lärarens uppdrag att se till att de läroböcker som hen använder i sin undervisning ger en saklig, rättvisande och nyanserad bild av samhället vi lever i.
Forskningsöversikt
Det finns en del tidigare forskning kring hur samer och deras kultur har framställts i läroböcker.
De flesta studier är dock små och de större, mer ansenliga arbetena har ofta bara ägnat en liten del av undersökningen åt samer. Dessutom är samtliga studier nedan genomförda innan Lgr11 infördes men de har ända funnits vara värdefulla för denna studie.
Karin Granqvist-Nutti (1993, s. 1) granskar i sin forskningsrapport Samerna i svenska läroböcker 1865-1971 vilken bild av samer som framträder i lärobokstexter i form av folkskoleböcker och geografiböcker utgivna under de nämnda årtalen. Granqvist-Nutti (1993, s. 37) finner att de äldre läroböckerna genomgående skildrar samer som en annan ras av mongolisk härkomst och i anslutning till detta beskrivs ofta samers utseende och beteende. Den bild som framträder i studien av den typiska är att en äkta same ser ut på och beter sig på ett visst sätt, äger renar, bor i en kåta i fjällen och är nomad - vilket i vissa fall framställs i negativ dager. Denna bild förändras först 1969 då läroböckerna indikerade att samerna är en del av den svenska befolkningen och de negativa formuleringarna till stor del fasats ut. Granqvist-Nutti (1993, s. 43) avslutar dock med att ställa frågan om den negativa bilden av samer månne lever kvar utanför lärobokstexterna?
I artikeln Exotiska renskötare och trolltrummans magi. Samer och samiska frågor i grundskolans läromedel för de samhällsorienterade ämnena undersöker Therese Karlsson (2004, ss. 257, 265) porträtteringen av samer i läroböcker och tillhörande lärarhandledningar för årskurs 4-6 samt 7-9. 63 SO-läroböcker från 1994-2003 undersöks. 33 av dessa berörde samer och deras kultur i någon form. 15 av dessa 33 anses ha ett relevant och fördjupat innehåll. Karlsson (2004, ss. 274-276) konstaterar att fyra teman är synliga i de läromedel som analyseras. Det första är avsaknaden av relevant samiskt innehåll, i de böcker där samerna är närvarande beskrivs kulturen som exotisk och oföränderlig, bland annat genom att så kallade ”trolltrummor” och nåjden får stort utrymme. Det andra temat är renar, renskötsel och därmed även ett fokus på norra Sverige. Till exempel finns det bara en bild av totalt 63 som inte är kopplad till renar, renskötsel eller fjäll. Det tredje temat är att samhälle och politik lyser med sin frånvaro. Det fjärde temat är män, kvinnor saknas både i bild och text.
Karlsson (2004, ss. 271, 277-278) fastslår att läroböckernas gemensamma drag är bristen i att skildra variation, förändring och olikheter och i slutdiskussionen frågar hon sig vad detta beror på, om det är okunskap eller ovilja?
Harald Runblom (2006, s. 47) vänder sig uttryckligen emot Karlsson i sin underlagsrapport till En granskning av hur etnisk tillhörighet framställs i ett urval av läroböcker till Skolverkets rapport I enlighet med skolans värdegrund, båda från 2006. Runblom (2006, ss. 3, 47) analyserar 24 läroböcker ämnade för grundskolans senare del samt gymnasiet och anser inte finna underlag för att stereotyper eller
fördomar förekommer. Det kan dock konstateras att Runblom (2006, ss. 19, 46) redovisar resultat liknande Karlssons, till exempel hävdas att endast en av läroböckerna ger en detaljrik och berömlig redogörelse för samer och att de övriga texterna är för enkla, ej beskriver nuvarande förhållanden och framförallt att de är för korta för att ge utrymme för problematisering och nyansering. Runblom drar som sagt andra slutsatser än Karlsson utifrån detta resultat. En anledning till detta tycks vara deras skilda angreppssätt, Runblom ser endast till texten och vad som finns där medan Karlsson lyfter fram vad som inte finns med.
I Jörgen Mattlars avhandling Skolbokspropaganda? En ideologianalys av läroböcker i svenska som andraspråk (1995-2005) (2008, ss. 103-104) granskas 5 böcker utifrån vilka värderingar om det svenska samhället som dessa förmedlar. Mattlar (2008, ss. 118-119, 122, 146) har bland annat undersökt böckerna utifrån begreppet etnicitet och huruvida de skildrar ett mångkulturellt samhälle men kommer till slutsatsen att återgivningen speglar ett homogent, svenskt majoritetssamhälle. Samerna får dock en särställning i och med att de nämns i större utsträckning än andra minoriteter och grupper. Skildringen av samerna är dock exotisk i och med att samerna ofta ställs i kontrast till det västerländska, svenska samhället till exempel genom beskrivningar av renskötsel, exotiskt dyrkande, nomadtillvaro samt som ett föremål för åtgärder som tvångskristnande och skoltvång.
Avslutningsvis vill jag nämna avhandlingen Rum, frirum och moral: En studie av skolgeografins innehållsval. Där fastslår Lena Molin (2006, ss. 196-197) hur läroböcker i geografi genom text och bild förmedlar stereotypa föreställningar om andra kulturer, till exempel genom att det som är exotiskt och olikt för ”oss svenskar” är i fokus. Molin (2006, ss. 186, 188, 197) påpekar även att läroböckernas auktoritativa ställning som förmedlare av sann kunskap tillsammans med ett innehåll som ej förändras särskilt mycket över tid gör att problematiska traditioner inom ämnet förs vidare.
Det som framkommit i forskningsöversikten är att läroböcker och media ofta kan förmedla en seglivad exotisk och schablonartad bild av minoriteter i allmänhet och samer i synnerhet. Samer förknippas med rennäring och exotiska religiösa ritualer samtidigt som mer mångskiftande och problematiserande perspektiv saknas. Det finns dock även undersökningar som visar att vissa framsteg gjorts, rasbegreppet har övergetts och samer har fått större utrymme i texterna, vilket möjliggör mer utförliga och nyanserade resonemang. Därtill är dock undersökningar av läroböcker för årskurs 4-6 ett eftersatt område.
Teoretiska utgångspunkter
Läroböckernas innehåll, som i forskningsöversikten presenterats som problematiskt, påverkar den bild som läsarna, med andra ord eleverna, får av ämnesinnehållet. Innehållet blir en del i en meningsskapande process.
Meningsskapande
Tomas Englund (1997, ss. 120-122, 127, 139) beskriver undervisning, där läroboken utgör en del, som en social handling som erbjuder mening. Det meningsbärande innehållet, som formas utifrån text och kontext, är dock aldrig neutralt utan innebär olika former av val eller överväganden, vilket på så sätt ger uttryck för värderingar. Undervisningsinnehållet erbjuder således ett visst synsätt men utesluter andra och varje skolämne har sina selektiva traditioner. Enligt Englund (1997, ss. 126, 137-138) består den didaktiska utmaningen i att ständigt relatera undervisnings- eller ämnesinnehållet till skolans värdegrund och det övergripande målet om demokratifostran.
Vid en analys av innehållet kan de meningsbärande sammanhangen blottläggas och det centrala är då att klargöra mening, vilken världsbild är det som erbjuds?
Ovanstående resonemang delas av Mikael Quennerstedt (2008, ss. 89-90) som anser att varje skolämne bär på traditioner som eleverna måste förhålla sig eller ta ställning till eftersom undervisnings innehåll inte bara är något som erbjuds utan även påbjuds. Oavsett vilket förhållningssätt eller ställningstagande eleverna väljer, de kan till och med välja att välja bort, så blir kunskapsinnehållet en del av elevernas meningsskapande.
Rasifiering och klibbighet
René León Rosales (2014, ss. 158, 187-188) beskriver begreppet rasifiering som en process där en grupp tilltalas på ett visst sätt och kopplas till bestämda attribut utifrån stereotyper och fördomar som ses som avvikande. Detta skapar ett ”vi och dem-tänk” där vi, det svenska, ses som det normala. Sara Ahmed (2011, s. 11) resonerar på liknande sätt men utifrån termer av ”främlingen”
och ”klibbighet”. Hon menar att särskilda kännetecken fastnar, eller klibbas fast, vid ”dem”, ”den andre” eller ”främlingen” och dessa kännetecken upplevs ofta som negativa och/eller främmande.
Både Rosales (2014) och Ahmed (2011) resonerar utifrån ett vithetsperspektiv, där den vita,
”svenska” kroppen (”vi”) kontrasterats mot ”icke vita” (”dem”). I min undersökning är det samer som kan anses vara ”det avvikande”, vilka attribut har i läroböckerna klistrat sig fast vid denna minoritet?
Syfte och frågeställning
Syftet med den här undersökningen är att undersöka hur svenska samer och deras kultur framställs i läroböcker inom SO-ämnet för årskurs 4-6.
Min frågeställning lyder:
1. På vilka sätt beskrivs och framställs svenska samer och samisk kultur i läroböckerna?
2. På vilka sätt beskrivs och framställs inte samer och samisk kultur? Vilket urval har gjorts?
3. Vilka traditioner och värderingar förmedlas om svenska samer och samisk kultur utifrån innehåll och urval?
Metod
Metoden för den här undersökningen är en kvalitativ innehållsanalys i form av en textanalys. En kvalitativ undersökning särskiljer sig från en kvantitativ på det sättet att den ej innehåller mätbara variabler utan istället ägnar sig åt tolkning och flerdimensionella beskrivningar (Sohlberg &
Sohlberg, 2013, ss. 111, 114). Fördelen med en kvalitativ textanalys framför en kvantitativ är att den kvalitativa textanalysen lyfter fram texten som helhet, vissa passager av texten anses viktigare än andra och meningsskapande processer fokuseras (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns, &
Wängnerud, 2017, s. 211), vilket är denna undersöknings huvudinriktning.
Esaiasson et al. (2017, s. 213) menar att det vid textanalys är av yttersta vikt att använda sig av tydligt specificerade analytiska verktyg. En av de vanligaste textanalytiska metoderna inom det samhällsvetenskapliga fältet är diskursanalys (Esaiasson et al., 2017, s. 215). Inom det fält som benämns diskursanalys finns ingen större enighet kring tillvägagångssätt menar Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000, s. 7) och det är fullt acceptabelt och till och med önskvärt att konstruera metoden utifrån en studies särskilda karaktär (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, ss. 10, 14, 81). I denna undersöknings genomförande kommer därmed en pragmatisk diskursanalys, såsom den presenteras av Mikael Quennerstedt (2008), att utgöra den teoretiska, metodologiska och analyserande ramen för analys av texten och en visuell analys göras av bilderna.
En diskurs är enligt Winther Jørgensen och Phillips ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (2000, s. 7). Quennerstedt (2008, ss. 90, 91, 93) i sin tur definierar en diskurs som traditioner, mönster och regelbundenheter som kan identifieras via språket i processer som skapar mening. Med andra ord är en diskursanalys en analys av dessa mönster. En diskursanalys är lämplig för denna undersökning eftersom den ämnar synliggöra hur läroböcker och dess språk ”talar om” samer och deras kultur.
Quennerstedts pragmatiska diskursanalys utgår från undervisning och är ämnad att studera ett ämnesinnehåll i ett skolämne, vilket gör den användbar för denna studie. Quennerstedt (2008, s.
91) beskriver en pragmatisk diskursanalys som en analys som fokuserar på mönster och regelbundenhet i en text och vad detta innehåll erbjuder för syften och traditioner. Quennerstedt (2008, ss. 90, 96) analyserar praktiknära texter, vilket enligt hans definition är rapporter eller beskrivningar av (vissa delar av) undervisningens innehåll som har formulerats i anslutning till verksamheten. Som exempel nämns bland annat lokala kursplaner och lektionsplaneringar (Quennerstedt, 2008, s. 90). Läroböcker nämns ej men kan mycket enkelt passas in i denna definition och analysmall där den praktiknära texten är läroboken, ämnesinnehållet är samisk
kultur och skolämnet är SO. Att anpassa mallen är också något som Quennerstedt (2008, ss. 92, 109) är öppen för.
Analys av texten
Quennerstedt (2008, ss. 92-95) har med hjälp av teorier från Vivien Burr och Carl-Anders Säfström arbetat fram en trestegsmodell för pragmatisk diskursanalys, vilken jag ämnar följa:
1. Det första steget kallas kodning eller inläsning vilket innebär att i en sökande och tolkande process läsa materialet flera gånger, om och om igen, i ett försök att organisera materialet i olika övergripande frågor och teman. Relevant material lyfts ut i förhållande till studiens utgångspunkter och syfte, utan att för den skull utesluta något. Organiseringen av materialet pågår sedan under hela analysen. Jag ämnar identifiera avsnitt om samer i läroböckerna via innehållsförteckning, sakregister och rubriker och sedan läsa dessa passager ett flertal gånger.
2. Det andra steget benämns utläsning och innebär att analysera textens urval. Inom respektive tema söks mönster i termer av skillnader, likheter, sammanhang och motsägelser. Vad benämns och beskrivs och vad utesluts. De mönster och regelbundenheter som identifieras är potentiella diskurser.
3. Det tredje steget är att identifiera de potentiella diskurserna som faktiska diskurser. För detta krävs regelbundenhet över tid och rum. Regelbundenhet över tid fastställs genom att analys av historiska traditioner inom ämnet, i denna undersökning kommer resultatet jämföras med det som beskrivits i forskningsöversikten. Regelbundenhet över rum klargörs i det att en potentiell diskurs identifieras i liknande texter med samma fokus. I denna undersökning kommer flera läroböcker i SO-ämnena analyseras för att fastställa den rumsliga dimensionen.
Analys av bilder
Som ett komplement till analysen av texten kommer även en bildanalys att göras. Både Quennerstedt (2008, s. 91) och Jørgensen och Phillips (2000, s. 67) betonar att begreppet text, i vid bemärkelse, även omfattar bilder och att en diskursanalys av dessa är fullt möjlig och Jørgensen och Phillips (2000, s. 67) tillägger att en sådan analys bör ta hänsyn till bildens särskilda egenskaper. Anders Björkvall (2012, s. 307) skriver i Textens mening och makt att bilder är centrala vid tolkningen av en text, annars finns en risk att missa viktig information och därmed krävs
Björkvall (2012, s. 314) presenterar tre övergripande verktyg för visuell textanalys: bildens interaktion, versioner av världen samt komposition. Modellen är omfattande men Björkvall (2012, ss. 314, 346) betonar att samtliga analysverktyg ej alltid är relevanta och därmed har jag valt ut de som anses vara betydelsefulla för undersökningens syfte. Jag kommer analysera vissa aspekter av interaktion och versioner av världen men utesluta komposition helt eftersom detta verktyg sätts ur spel vid längre texter (Björkvall, 2005, s. 346), vilket lärobokstexter får anses vara.
En analys av bildens symboliska interaktion visar på makt och inkludering genom att bildens perspektiv, både horisontellt och vertikalt undersöks. En analys av versioner av världen visar på aktivitet, passivitet och representation genom att se vilka processer och attribut som avbildas.
Urval och avgränsning
I vardagligt tal är det troligt att begreppen läromedel och lärobok används synonymt och parallellt. I denna studie är det läroböcker som ska studeras och med lärobok menas i detta fall den grundbok som är basläromedlet, ofta ingår basläromedlet i ett läromedelspaket med tillhörande lärarhandledning och arbetsbok (Mattlar, 2008, s. 19; Wikman, 2004, s. 20). Från de fyra stora läromedelsförlagen Liber, Gleerups, Natur & Kultur och Sanoma (tidigare Bonnier) har varsin läroboksserie med baslärobok för årskurs 4-6 valts ut, dessa serier innefattar med undantag för Sanoma, en bok för varje SO-ämne. Dessa läroboksserier är Upptäckarserien (Liber), Utkik- serien (Gleerups), Puls-serien (Natur & Kultur) samt Koll på-serien (Sanoma). I ämnet historia har Sanoma inom Koll på-serien flera böcker uppdelade efter olika tidsperioder, samtliga har analyserats. I religion har Sanoma ej utgett någon bok vilket utgör ett bortfall. De granskade läroböckerna är de av förlagen senast utgivna. Tre av dessa, utgivna innan Lgr11, uppger ej uttryckligen att de följer läroplanen Lgr11, dessa har analyserats ändå eftersom innehållet ansetts relevant. Totalt har därmed 19 läroböcker granskats.
Reflektion över metod och etiska överväganden
Den valda metoden består av tolkning av texter samt bilder och dessa är alltid öppna för olika tolkningar, de har ofta flera betydelser som kan motsäga varandra (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 80). Som forskare gäller det därmed att distansera sig från sin förförståelse och åsikter kring ämnet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 28). Göran Bergström och Kristina Boréus (2012, ss. 31-32) hänvisar i sin tur till Hans-Georg Gadamer som hävdar att utan en viss förförståelse så är tolkning omöjlig och vidare menar de att det viktiga är att vara medveten om sin förförståelse samt vara noga med att argumentera för sin tolkning. Detta är följaktligen något som tas i beaktande vid denna studies genomförande. Det kan även ses som problematiskt att jag, som ej är same och därmed tillhör majoriteten granskar hur en minoritet framställs. Jag ämnar dock undersöka denna fråga ur ett lärarperspektiv, det är viktigt att som lärare granska de läromedel som finns till hands och det är med de glasögonen som jag går in i detta arbete.
Resultat och analys
I detta kapitel kommer först lärobokstexterna att granskas, kategoriserade utifrån respektive skolämne. I de fall där bilder finns så beskrivs dessa. På detta följer sedan en analys av samtliga bilder från lärobokstexterna, utan kategorisering. Detta för att bilderna till stor del föreställer samma sak, vilket kommer framgå vid bildanalysen nedan, men också för att tydligt strukturera hela kapitlet. Kapitlet avslutas med de slutsatser som dras utifrån det analyserade materialet.
Geografiböcker
I kursplanen, i det centrala innehållet för årskurs 4-6 så berörs ej uttryckligen Sveriges minoriteter eller samer. Av de fyra geografiböcker som utgör underlag för denna undersökning så nämns samer ändå i alla dessa, dock i väldigt olika utsträckning. Puls Geografi Sverige (2011, s. 122) omnämner endast samer i några enstaka meningar. I kapitlet ”Sveriges landskap” under rubriken
”Lappland” presenteras samebyar som områden där byns renar kan röra sig fritt och beta och dessa renbetesmarker finnes i fjällområdet. De övriga geografiböckerna är nyare och det samiska innehållet får även större plats.
I Utkik Geografi 4-6 (2015) presenteras samer i två olika kapitel. Först under kapitlet ”Sverige”
med rubriken ”Nationella minoriteter” (s. 86). Samer benämns som en av fem nationella minoriteter som har bott i Sverige under lång tid med gemensamma traditioner och som ska skyddas. Samer benämns även som urfolk vilket förklaras som ett folk som fanns här innan Sverige bildades. Sápmi nämns och texten avslutas med orden: ”Idag har en hel del samer flyttat till andra delar av Sverige och till större städer.” (s. 86). Nästa gång samer dyker upp är det i kapitlet ”Tema Norden” under rubriken ”Sápmi” (s. 128) där Sápmi presenteras som ett eget land med egen flagga vid sidan av de nordiska länderna. Antal samer i de olika länderna nämns samt att språket skiljer sig åt. Sápmi beskrivs som samernas traditionella boplats. Texten avslutas med:
”Idag bor samer på många andra platser än bara i Sápmi.” (s. 128). I en intilliggande ”faktaruta”
uppmanas läsaren att ta reda på mer om samer och ett förslag på fokusområde är renskötsel.
Texten toppas av en bild på Sápmis flagga.
Upptäck Geografi: Sverige (2012) introducerar samer i kapitlet ”I fjällen” under rubriken ”Samerna”
(ss. 162-163). Enligt texten har samerna bott i fjälltrakterna i norra Sverige i tusentals år. Samerna
och där förklaras att de flesta lever som alla andra svenskar då de har vanliga hus och jobb och går i vanliga svenska skolor. Men det är ändå speciellt att vara same eftersom de har gemensam historia och språk. Samiska låter lite som finska, men samer ”kan prata svenska också.” (s. 162).
Bilder på Sápmis flagga, karta över Sápmi, festbild från Jokkmokks marknad, en renskötare samt en närbild på kolten. På nästa sida beskrivs renskötsel och kåtor under underrubriken ”Samernas liv för hundra år sedan”. Detta följs av underrubriken ”Renskötseln idag”. Där står bland annat att samerna fortfarande flyttar med renarna. Renskötseln beskrivs som enklare idag tack vare snöskotrar och terrängmotorcyklar men svårare på grund av brist på mark. Varför det är brist förklaras ej. I en separat faktaruta finns ordlista med samiska ord, bland annat ”håll i den här renen” (s. 163), vilket samiskt språk detta är framgår ej.
Samer nämns även på andra ställen än i det egna avsnittet ”Samer”. På sidan 5 i bokens inledning finns en karta över Sverige där en tecknad figur i kolt placerats i Lappland/norra Sverige (landskapen är ej utmärkta, en tecknad figur i traktor finns utplacerad i de södra delarna).
Samerna nämns även kort under rubrikerna ”Jämtland” (s. 174) och ”Lappland” (s. 176). I Jämtland finns flera sameläger där man kan lära sig sköta en renhjord och i Lappland har samerna bott i tusentals år, det är de som äger och sköter renarna. Lapp är ett gammalt ord för same och Lappland betyder lapparnas land, skrivs det.
Den fjärde boken Koll på Geografi. 4 (2017) har mest information om samer och är också den nyaste. I inledningen till kapitlet ”Sveriges befolkning” står att veta ”hur samerna levde förr och hur de lever idag” (s. 87) som ett mål för kapitlet. Under rubriken ”Samerna” (ss. 98-99) nämns antal samer och Sápmi som ett område där samerna ursprungligen levde men att alla svenska samer inte bor kvar där, ”många har flyttat och bor i andra delar av Sverige, till exempel i Stockholm” (s. 98). Samerna är ett ursprungsfolk i likhet med indianer och aboriginer med egen nationaldag. Under underrubriken ”Förr i tiden” nämns renskötsel, nomadism och kåtor. Detta följs av underrubriken ”Rennäringen idag” där moderna hjälpmedel beskrivs som underlättande för samernas arbete att sköta renarna men ett problem är markägande. Stycket avslutas med konstaterande om att det inte är lika många idag som arbetar inom rennäringen men vad dessa personer gör istället utelämnas. Sedan kommer en underrubrik kallad ”Samernas språk” som beskrivs som flera, men endast nordsamiska ges som exempel, språket liknar finska och de flesta svenska samer talar både samiska och svenska. Rätten till samisk skola nämns. Därpå följer underrubriken ”Ursprungsfolk” där förtryck gällande mark och språk beskrivs. Sedan kommer en sida med rubriken ”Språk och dialekter” (ss. 100-101) och vid underrubriken ”Samiska” berättas bland annat att samerna har många ord för snö och sedan kommer exempel på lulesamiska. Nästa sida har rubriken ”Ortnamn” och där redogörs för att en del orter i norra Sverige har samiska namn och att en del orter i norra Sverige har skyltar på både svenska och samiska, vilket även illustreras med ett foto.
Förutom detta sammanhängande avsnitt om samer så nämns de även tidigare i boken, i kapitlet
”Sveriges natur” under rubriken ”Fjällen” och underrubriken ””Turism och renskötsel” (s. 37).
Vissa delar av fjällen är betesmark för ren och fjällen är viktigt område för de samer som arbetar med renskötsel.
Samhällskunskapsböcker
I ämnet samhällskunskap ska elever i årskurs 4-6 lära sig om urfolket samerna och deras rättigheter. Av de fyra analyserade böckerna är det en, Koll på Samhället (2010) som är utgiven innan Lgr 11 trädde i kraft. Denna bok innehåller ej någon text eller bild gällande samer och gör heller ej anspråk på att följa läroplanen. De övriga tre nämner samer i varierande omfattning.
I Upptäck samhälle (2014) presenteras samer i kapitlet ”Lag och rätt” under rubriken ”Fem minoritetsgrupper” (s. 102). De fem minoritetsgrupperna beskrivs som folkgrupper med särskilt skydd som bott i Sverige i flera hundra år. Samerna är även ett ursprungsfolk, alltså ett folk som bott här innan alla andra. De behöver skyddas och har rätt till sitt språk. En bild föreställer två människor i full skidutrustning som tolkar efter två renar, bildtexten nämner renskötsel.
Puls Samhällskunskap (2012) introducerar samer genom en narrativ reportagetext om Simon. I kapitlet ”Hemma i världen” under rubriken ”Simon är same” (ss. 108-109) presenteras fiktive Simon, han berättar att han är både same och svensk och lever som vanligt. Simon redogör vidare för rätten till språket samt att kolten bara är ett festplagg som bärs ibland. På sommarloven lever familjen mer samiskt genom att åka till släkt i Lappland som försörjer sig på renskötsel. I samband med detta nämns att samerna förr i tiden var nomader och levde i kåtor, nuförtiden har de terrängmotorcyklar och snöskotrar. Sista stycket handlar om slöjd. I texten framgår ej var Simon bor, på bilden av honom där han har ”vanliga” kläder men ”provar” (han håller upp händerna mot huvudet) en samisk mössa så finns i bakgrunden en enkel, grön karta över Sverige.
Det enda som avviker från allt grönt är en samisk flagga som är nedstucken i norra Sverige/Lappland. Utöver reportaget om Simon finns på uppslaget två faktarutor, den ena med rubriken ”Samer - ett folk i fyra länder” där Sápmi och totala antalet samer i Sverige samt totala antalet svenska renskötare nämns. Den andra faktarutan betecknas ”Minoritetsspråk” och där beskrivs samers rätt till språket i undervisning och vid kontakt med myndigheter, detta förklaras med att ”samiska har talats här i många tusen år.” (s. 109).
I Utkik Samhällskunskap (2015) introduceras samer i kapitlet ”Mänskliga rättigheter” under rubriken ”Minoriteter i Sverige” (s. 92). Texten förklarar vad en minoritet är och att Sveriges nationella minoriteter har ett skyddat språk, religion och kultur. Samerna har tillsammans med tornedalingar och Sverigefinnar ett starkare skydd gällande språket vilket till exempel innebär tillgång till kommuninformation på det egna språket. Under den följande underrubriken
”Romerna” skrivs att det ej går att veta antal romer i Sverige eftersom ingen registrering finns:
”Man får själv välja om man tillhör någon etnisk grupp, till exempel … samer” (s. 92). På nästa sida presenteras samerna närmare. Överst på sidan finns en bild på ett stort antal renar som följs av en person på snöskoter. Bildtexten förklarar att snöskotern är ett viktigt hjälpmedel. Efter underrubriken ”Samerna, Skandinaviens urfolk” skildras att samerna inte bara är en nationell minoritet utan även ett urfolk, vilket innebär en särskild ställning även om Sverige inte skrivit på FN:s deklaration om urfolkens rättigheter. Samer var de första människorna i Sverige och levde här för flera tusen år sedan och de livnärde sig på att jaga vilket blev början till rennäringen. Detta följs av en mer utförlig förklaring av hur flytten av renarna gick till och hur alla i familjen hjälpte till. Ibland fanns en lärare med för att undervisa barnen men oftast gick barnen i byskolor med svenska barn där de förbjöds prata samiska eftersom skolan ville att de skulle klara sig i det svenska samhället: ”Man förstod inte att det var viktigt att också få tala och skriva på sitt första språk.” (s. 93).
Nästa uppslag har underrubriken ”Förändringar” och här förklaras hur teknisk utveckling har påverkat samerna och framför allt renskötseln. De har fått tillgång till bland annat helikoptrar och snöskotrar vilket underlättar framkomligheten i fjällvärlden. Men tekniska innovationer har även en baksida i form av vattenkraftverk som gjort att betesmark försvunnit under vatten. Samernas traditionella bosättningsområde har även krympt på grund av inflyttning. Utvecklingen i skolan har också påverkat samerna i form av att skolkåtorna ersattes och den samiska skolan blev mer lik den svenska vilket gjorde att kulturen och språket trängdes undan. Texten skiftar sedan till att berätta om dagsläget där samiska barn har rätt att gå i sameskola till och med årskurs 6, att det finns lagar för att skydda språket men att det samtidigt är brist på samiska lärare och att språket hotas av att samer flyttar söderut och glömmer samiskan. Sedan berättas om att samerna har en egen riksdag, Sametinget, vad som krävs för att rösta där och att de arbetar med utvecklandet av kulturen och språkets bevarande. Avslutningsvis tipsas om två hemsidor: samer.se och sametinget.se. Längst ned på sidan finns en bild av Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson vid öppnandet av Sametinget, han bär kolt. Följande sida består av en intervju med Josefina Lundgren som är invald representant i Sametinget för partiet Jakt- och fiskesamerna. Hon berättar bland annat om att hon kämpar för att samerna själva ska få styra sin utveckling, att hon brinner för bevarandet av språket, samt rätten till marken. Intervjun toppas av en bild på henne i ett vinterlandskap med ett flertal flaggor i bakgrunden, dock ej den samiska, och även hon bär kolt. På nästföljande sidor finns ett sammanfattande avsnitt om kapitlet. Där finns en bild på den
samiska flaggan och där nämns återigen samer som nationell minoritet, urfolk med stärkt skydd, samt Sametingets arbete.
Historieböcker
I det centrala innehållet för årskurs 4-6 nämns ej samer eller minoritetsgrupper men samer finns ändå representerade i samtliga undersökta böcker. Sanoma förlag sticker återigen ut, dels genom att erbjuda läromedel som utgetts innan Lgr11 och dels genom att erbjuda olika böcker för varje tidsepok och därmed har fem böcker/perioder granskats från detta förlag. Enligt förlagets hemsida uppfyller dessa böcker ”med råge Lgr 2011:s mål” (Sanoma, 2017).
Koll på Vikingatiden (2005) nämner samer i en karta över Norden, illustrerad i inledningen av boken under rubriken ”Hur såg det ut här då?” (s. 11). Nuvarande Svealand och Götaland benämns som Sveariket och avgränsas mot nuvarande Norrland, där ”Samerna” står utskrivet.
Under detta finns en kort skrift om att samerna till skillnad från bönderna ägnade sig åt jakt och fiske, sålde pälsar till folk i söder samt prydde sina saker med flätmönster. En bild på en sked visar detta flätmönster.
I Koll på Medeltiden (2005) under kapitlet ”Kungar och drottningar” finns en rubrik med titeln
”Glöm inte halva Sverige!” (ss. 46-47). Här beskrivs hur samer levde utspridda i norr, över halva Sveriges yta. Det berättas även om skatter och fynd av metallsaker som gjorts där som samerna tros ha offrat. Intill texten finns en bild på dessa metallfynd. Det finns även en tecknad bild på fjäll, en skog och två kåtor vid vattenbrynet. Deras leverne beskrivs som varierande men de flesta hade djur och flyttade runt. Nåjden tillägnas en egen faktaruta, liksom birkarlar som drev in skatt och köpslog med samerna. Nåjden beskrivs som en samisk präst som kan resa till andra världar, ger tips om var jaktbyten kan finnas samt bota sjuka. Bredvid texterna finns tecknade bilder på en ren med en kåta i bakgrunden, två personer som köpslår framför en kåta samt en person inuti en kåta som slår på en samisk trumma. På insidan av bokens omslag finns en Sverigekarta där ordet
”Samer” finns utskrivet i norra Sverige.
I Koll på Vasatiden (2006) berättas i kapitlet ”Sverige, Europa och världen” om Olaus Magnus karta (ss. 40-41), vilket illustreras med en bild på kartan där tecknade personer och flertalet renar placerats i norr, intill en utskuren bild på detta motiv förklarar bildtexten att samerna fanns i norr.
Under rubriken ”Tro och kändisar i Europa under 1500-talet” med underrubriken ”Olika religioner i Europa” (ss. 42-43) skrivs att samerna fanns i norr och hade kvar sin gamla religion
I Koll På Stormaktstiden (2007) i kapitlet ”Axel och ordningen”, under rubriken ”Samerna och silvret” (ss. 26-27) berättas jämförelsevis utförligt om tvångskristnande, grymma metoder, tvångsarbete i gruvor, vilket också till viss del skildras via den tecknade bilden. Det finns även ett foto på samisk trumma, samt en tecknad bild på en person som håller i en samisk trumma.
I Koll på 1700-talet och fram till vår tid (2009) i kapitlet ”1700-talet”, underrubrik ”Linné och lärjungarna” (s. 28) skrivs att Linné stötte på samer på sin resa i Lappland och tyckte de var konstiga.
Till skillnad från Koll på Medeltiden (2005) så presenterar Utkik Historia (2014) en karta över Norden under år 1220 där nuvarande Norrland endast är en grå massa som ej tillhör Sverige (s.
46), vad eller vilka som befinner sig där är oklart. Några sidor senare (s. 52) presenteras en ny karta över Norden under senmedeltiden där Norrland nu tillhör Sverige men ingen information finns - varken i text eller bild - om hur detta har gått till. Under rubriken ”Att leva på Stormaktstiden” (s. 143) redogörs för hur Sverige var dubbelt så stort som nu och att många olika nationaliteter levde här, bland annat samer. En mening lyder: ”Man hann aldrig ’försvenska’ de olika folken.” (s.143) men ingen info ges om vad som menas med detta. Ett stycke om samer beskriver hur de bodde i norra Sverige med en egen religion och ett eget språk och att de förföljdes under 1600-talet och därmed att ”alltfler gick över till protestantismen.” (s. 143). Bild på en samisk trumma som benämns ”schamantrumma”, i bildtexten förklaras att ”missionärer kallade trumman för trolltrumma.” (s. 143).
Upptäck Historia (2016) gör ett försök att kort beskriva samernas historia i kapitlet ”Medeltiden 1100-1350”, rubrik: ”Innan Sverige fanns”, underrubrik: ”Försök att kristna samer” (s. 57).
Texten inleds med orden: ”Vi vet inte så mycket om samernas tidigaste historia.” (s. 57). Sedan beskrivs hur de ännu inte var renskötare utan jägare och fiskare i hela Norrland och ända ner till Dalarna och att de dyrkade sina egna gudar och naturen. Samerna blev ”omvända till kristendom” (s. 57) och det fanns både kristna samer och icke-kristna. Samer nämns även i kapitlet ”Sverige 1719-1866”, rubrik: ”Förändringar på landsbygden”, underrubrik: ”Samernas liv förändrades” (s. 211). Där beskrivs hur samerna livnärde sig på jakt och fiske och hade rätt till mark i Norrland och att de skaffade tamrenar. Staten uppmanade bönder att starta jordbruk på gamla samiska områden vilket påverkade samernas liv i och med att det ibland blev ”bråk om rättigheterna till marken.” (s. 211).
Även i Puls Historia (2012) omtalas samer under två skilda tidsepoker och kapitel. I kapitlet
”Stormaktstiden”, under rubriken ”Olika folk och olika språk” med underrubriken ”Samerna var först i Norrland” (s. 161) förklaras att detta område kallas Sameland och att samerna bott där i tusentals år. Samernas levebröd var jakt, fiske och renskötsel och renarna gjorde att samerna var
nomader och använde kåtor. Deras språk är släkt med finska. Efter detta följer ett stycke med underrubriken ”Andarna i naturen” där en redogörelse för dyrkandet av stenar (seit), nåjd och trumman följer. Sidan avslutas med ett kort stycke med underrubriken ”Samerna tvingades bli svenskar”, där beskrivs att samerna under tvång kristnades och förföljdes eftersom kungen bestämt att de skulle bli riktiga svenskar. Texten om samerna under Stormaktstiden kompletteras med två bilder föreställande ett, enligt bildtexten, tecknat samiskt par med en ren samt en samisk trumma. Samerna skildras även på två ställen under kapitlet ”Frihetstiden och Gustav III:s tid”, under rubriken ”På landet” med underrubriken ”Nybyggarna i norr” (s. 175) beskrivs hur svenska nybyggare tvingades flytta till ödemarkerna i norr på grund av brist på mark i söder. De kom då i strid med samer som inte gillade att deras fiskevatten, renbetesmarker och heliga platser togs ifrån dem. Samerna gick således till domstol men denna var ej rättvis och höll alltid med svenskarna, så
”samer tvingades flytta på sig.” (s. 175). Ingen ytterligare förklaring kring vad detta fick för konsekvenser ges. Nästa gång samer nämns är under rubriken ”Carl Von Linné - blomsterkungen”, under underrubriken ”Träffade samer” (s. 181) klargörs kort att Linné på en spännande resa genom Lappland träffar på samer och därmed är den första vetenskapsman som beskriver samer och deras leverne. Det finns även en bild på Carl Von Linné i samedräkt, där han håller i en samisk trumma.
Religionsböcker
Enligt det centrala innehållet och kunskapskraven i ämnet religion för årskurs 4-6 ska eleverna få möta berättelser från äldre samisk religion samt kunna beskriva grundläggande drag. Av religionsböckerna är det ett förlag, Sanoma, som ej erbjuder ett läromedel i religion för årskurs 4- 6 och därmed har endast tre religionsböcker analyserats.
I Utkik Religion 4-6 (2015) nämns samiska i en faktaruta över de fem officiella minoritetsspråken i Sverige i kapitlet om Judendomen (s. 31) Samisk religion tillägnas senare ett avsnitt, tillsammans med den fornskandinaviska, i kapitlet ”Fornskandinaviska och samiska berättelser” (ss. 108-113), i inledningen av kapitlet klargörs ur samernas förfäder vandrade till norra Europa för ungefär 10 000 år sedan, de levde av naturen och flyttade runt och först långt senare bosatte sig nordborna i Norden. Stycket avslutas med fastställandet av att samernas berättelser och religioner inte längre utövas av så många och att de är mycket gamla. I en intilliggande ruta har bland annat nåjd och seit listats som viktiga begrepp. Texten anförs av en bild på fjälltoppen Låktatjåkka i Kiruna kommun. Under rubriken ”Samerna” följer sedan en redogörelse av området/landet Sápmi, där samerna bott ”långt innan andra människor” (s. 109). Samerna benämns som urfolk och urfolk
och som finns i flera dialekter. Det poängteras att alla samer inte talar samiska idag. De särskilda rättigheterna gällande språkets fortlevnad, undervisning och kontakt med myndigheter nämns. I två intilliggande faktarutor listas minoriteterna och minoritetsspråken. En karta över Sápmi ackompanjerar texten, där finns även fyra olika samiska språk utsatta.
På nästa sida, under rubriken ”Samernas religion” beskrivs hur det på grund av tvångskristnandet inte finns mycket material bevarat om samernas religion eftersom detta förbjöds och förstördes men att berättelser och traditioner levde trots detta vidare under lång tid. Samernas religion beskrivs som sammanhängande med naturen vilket de har ”gemensamt med alla andra urbefolkningar.” (s. 110), allt i naturen hade en själ och världen var uppdelad i tre delar och varje värld hade sina väsen, till exempel onda andar och troll. Björnen, som även finns på bild, var ett heligt djur, ansågs ha övernaturliga krafter och var föremål för många riter. Under rubriken
”Viktiga personer och platser” skildras sedan nåjden som en viktig person vid religiösa ceremonier, en siare, botare och länken mellan människor och gudar. Trumman beskrivs som nåjdens hjälpmedel och en fortsatt viktig samisk symbol. Seitar är vissa heliga platser i naturen, till exempel en ovanlig sten eller klippa, en sjö eller ett fjäll, där övernaturliga saker kan ske och där samerna offrade djur. Intill texten finns en faktaruta om jojk samt en bild på en samisk trumma.
Nästa uppslag, ”Samiska berättelser” består av två samiska berättelser - ”Stallo leker blindbock”
och ”Sagan om när björnen blev av med sin svans”. Intill finns en bild på en kåta i trä som beskrivs som ”en traditionell samisk byggnad” som kan byggas på olika sätt utifrån behov. Efter att sedan den fornnordiska religionen skildrats så kommer ett avsnitt med rubriken ”Spår av de gamla religionerna i vårt samhälle” (s. 118), där förklaras att många spår försvunnit på grund av kristendomens införande samtidigt som mycket levde kvar vid sidan av kristnandet. Många fortsatte med sina riter och berättelser och därmed finns kunskapen kvar. Det finns de som försöker hålla liv i de gamla traditionerna, samer som vill föra in samiska traditioner in i kyrkan men också de som vill skapa nya samiska riter utifrån gamla traditioner. Bild på kristen präst samt samisk tolk i kolt på samisk kyrkodag som arrangeras vart fjärde år (enligt bildtexten), i bildtexten står även om "försöken att kristna samerna" och hur dessa då ”tvingades överge sin tro” (s. 118).
I slutet av kapitlet (s. 121) finns en sammanfattning där samerna återigen beskrivs som ett urfolk med en kultur och ett språk som än idag skiljer sig från det övriga samhället. Det står även att samerna är bosatta i fyra olika länder men att de trots det ser sitt område som ett land.
Upptäck Religion (2008) svarar enligt Libers hemsida ”väldigt väl mot kunskapskraven i Lgr 11.”
(Liber, 2017). Samernas religion presenteras under ett eget kapitel titulerat ”Samernas religion”
(ss. 150-151) och första meningen konstaterar att samer är de som tidigt bosatte sig i Sameland, vilket består av fyra länder och på samiska heter Sápmi. Detta var troligtvis över 5 000 år sedan men ingen vet säkert, enligt texten. Intill detta finns en bild på flaggan samt en karta över Sápmi där antal samer anges. Sedan introduceras 3 faktarutor. Den första kallad ”Naturen har en själ”
varvid naturen beskrivs som helig och levande för samer, enligt den tro de hade för länge sedan.
Vissa platser var dock heligare än andra, till exempel seitar som var en sten eller ett berg med offerplats med speciellt utseende och extra mycket kraft. Den andra faktarutan betitlas ”Nåjden - en kontaktman”, där nåjden framställs som viktig läkare, spåman, ritualledare och med hjälp av en trumma och jojk reste till andra världar. I rutan finns en bild på en samisk trumma. Den tredje faktarutan har rubriken ”Gudar och andar hjälpte samerna” och här beskrivs hur män och kvinnor tillbad olika gudar samt att gudarna kunde hjälpa till med det mesta, alltifrån lyckt fiske till att byta kön på nyfödda barn. Andarna var viktiga för att de skyddade djur och växter men även döda människor kunde hjälpa till, till exempel med att vakta barn och renar. En bild på samiska ungdomar i en kåta finnes ovanför de två sistnämnda faktarutorna, enligt bildtexten är de ute på vandring.
I det allra första kapitlet ”Religionerna växer fram” introducerar Puls Religion (2011) den samiska religionen. De allra första religionerna beskrivs som ursprungsfolkens religioner där natur och djur var viktiga, varav samernas gamla religion nämns som exempel (s. 6). Intill den inledande texten, som även berör fornnordisk religion samt världsreligionerna, finns en stor bild på en flicka i kolt.
Nästa uppslag benämns ”Ursprungsfolkens religioner” (s. 8-9) och i en faktaruta förklaras begreppet ursprungsfolk som en folkgrupp som bebott en plats långt innan en stat grundades av andra människor och att många av dessa har levt som herdefolk, samlare och jägare ”innan de mötte det moderna samhället” (s. 8) samt att många levt som nomader eftersom de flyttat med sina djur. ”Bakom” faktarutan finns en bild på renar samt en suddig man i bakgrunden. I den övriga texten likställs/jämförs nutida samer med afrikaner, inuiter och indianer eftersom de alla har en historia av samlande och samspel med naturen vilket har gjort att deras religioner liknar varandra. Detta följs av underrubriken ”Allt hänger ihop” där helheten och balansen mellan människa, djur och ande beskrivs som signifikant för ursprungsfolkens religioner. Schaman benämns som personer som har särskild kontakt med det heliga och som exempel nämns nåjd.
Avsnittet avslutas med ett konstaterande kring att det idag bara finns rester kvar av det gamla sättet att utöva religionen och att många ursprungsfolk idag är uppblandade med andra folkgrupper.
På nästa sida får till slut samerna ett eget avsnitt under underrubriken ”Samernas gamla religion”
(s. 9). Där benämns samerna som Nordens ursprungsfolk, de levde länge som nomader, jagade
med hjälp av jojk och en trumma. Nåjden kunde då se in i framtiden samt bota sjukdomar.
Begreppen trans och jojk förklaras längst ned på sidan. Avsnitten om samernas gamla religion samt om två själar pryds av en bild på två flickor i en kåta, de bär kolt och den äldsta flickan rör om i en gryta.
Nästa uppslag har rubriken ”Samerna blir kristna” (s. 10) och där redogörs för hur men ej varför staten ”bestämde att samerna inte längre skulle få jaga som de ville” (s. 10) och därmed började samerna ha tamrenar. Senare byggdes kristna kyrkor inom samernas område, prästerna tyckte samernas religion var trolldom varpå många offerplatser förstördes och ”samerna blev kristna” (s.
10). Avsnittet avslutas med ett konstaterande kring att endast rester finns kvar av den samiska religionen idag men att man fortfarande respekterar förfädernas heliga platser samt att det finns personer som man anser har övernaturliga kunskaper. Detta följs av underrubriken ”Bevara sin kultur” där det framgår att samerna numera kämpar för att själva få bestämma över sin kultur, sina näringar, renskötseln, sin musik, sitt språk, sitt hantverk men att detta försvåras av att många har lämnat sin gamla hembygd och lever på olika håll i Sverige. I en intilliggande faktaruta kallad
”Sápmi - samernas land” beskrivs Sápmi som det område där samerna bodde från början och länderna nämns. Avsnittet kallat ”Samerna blir kristna” inleds med en stor bild på ett fjäll där flertalet moderna kåtor är synliga, bildtexten anger att många samer fortfarande är renägare men att livet förändrats genom användandet av skotrar och helikoptrar och att: ”Numera bor samer i vanliga hus och många har lämnat livet i fjällvärlden.” (s. 10). Kåtor används dock fortfarande ibland i samband med renskötseln. På nästföljande sida följer en samisk berättelse om hur Sápmi kom till.
Bilderna
I de korta texter där samer ej nämns under ett eget avsnitt, till exempel i vissa geografiböcker och historieböcker finns inga bilder med samiskt innehåll. I de fall där relevanta bilder förekommer så finns en klar övervikt av bilder kopplade till renar och/eller renskötsel samt kolt i de fall där människor är avbildade. De icke-fiktiva människor som ej bär kolt är avbildade i ett sammanhang som kan kopplas till renskötsel och/eller fjällvärlden. De icke-fiktiva personer som ej är avbildade i samband med renskötsel bär kolt. De få undantag som finns gäller fiktiva, tecknade personer och dessa bilder attribueras med kåtan, samiska trumman samt en del av kolten (mössan).
Renar/renskötsel samt kolt får därmed sägas vara de attribut som starkast förknippas med (icke- fiktiva) svenska samer.
Renskötseln dominerar även vid en analys av processer. I de få fall där de avbildade personerna deltar i någon form av process så är denna aktivitet renskötsel av en eller flera renar. Det finns ett fåtal undantag och de personerna, varav två är fiktiva, är inblandade i dans, matlagning,
gudstjänst, att slå på en samisk trumma samt våld/förtryck. Det är dock även vanligt att personerna ej deltar i någon aktivitet alls utan endast är passiva.
Perspektivet som personerna avbildas i är framför allt inkluderande och jämlikt i och med att personerna, både fiktiva och icke-fiktiva, avbildas framifrån och öga-mot-öga. Det finns dock några exempel där samer avbildas bakifrån eller från sidan och/eller på långt avstånd, vilket tolkas som exkluderande eller delvis exkluderande samt distanserat och främlingsskapande. Dessa exkluderande bilder förekommer uteslutande vid avbildningar av renskötsel.
I de fall där människor ej avbildas så förekommer bilder på den samiska flaggan, kartor över Sápmi - både utmarkerat med en avvikande färg men i historieböckerna även kartor där gränserna är oklara och norra Sverige ej tillhör någon, samiska trummor, kåtor och fjällandskap ett flertal gånger. Enstaka bilder finns på en björn samt arkeologiska metallfynd.
Slutsatser
I det följande kommer redogöras för vilka övergripande diskurser, eller mönster, som kan skönjas i läroböckernas framställning och beskrivning av svenska samer och deras kultur.
Renar och renskötsel
Det första tydliga mönster som framträder i det analyserade materialet är hur samer beskrivs som renskötare och kopplas till renar. Samtliga läroböcker nämner detta på något sett, i text och/eller bild, i olika omfattning. I de läroböcker där informationen om samer är kortfattad är det ofta just renskötsel som nämns och då i historiska termer av nomadism och kåtor. I mer nutida skildringar beskrivs samen som renskötare och en modern användare av snöskoter. I vissa böcker betonas kort att alla samer inte är renskötare, utan att de har andra, ”vanliga” jobb men i samtliga analyserade läroböcker ges dock bara två exempel på andra jobb vilka är slöjdare och politiker i Sametinget. Informationen gällande att samer idag har ”vanliga” jobb kontrasteras av att detta inte förmedlas i bilderna på något sätt - där är renskötsel och renar dominerande samtidigt som det med få undantag är i bilderna på renskötsel som samerna porträtteras som aktiva. Denna slagsida mot renskötsel i text och bild påpekas av Granqvist-Nutti (1993, s. 30), Karlsson (2004, ss. 274-275) samt Mattlar (2008, s. 122). Att renskötsel nämns och förklaras är egentligen inget problem i sig men tidigare forskare hävdar att detta förmedlar en exotisk bild när övriga sysselsättningar lyser med sin frånvaro (Mattlar, 2008, s. 122; Karlsson, 2004, ss. 271, 274-275, 277). Dessutom utmålas renskötsel som främmande i och med det exkluderande perspektivet i
Historia
Ett annat påtagligt mönster är att samerna till stor del framställs i en historisk kontext. Detta gäller som beskrivet ovan renskötsel men även andra aspekter. Samtliga läroböcker poängterar på något sätt att samerna är ett ursprungsfolk och/eller att de bott har väldigt länge och/eller att de så att säga var ”här först” och detta kopplas till Sápmi som geografiskt område samtidigt konstaterar också samma läroböcker kort att samer idag lever på andra platser. Dessa förklaringar kontrasteras dock av bristen på exempel samt att bilderna och texten i övrigt endast porträtterar fjällvärlden och norra Sverige, ett problem som även Karlsson (2004, ss. 277-278) påvisar.
På samma kortfattade sätt betonar läroböckerna i religion att beskrivningarna av den gamla religionen ej är aktuell idag, att endast (oklara) spår av denna lever kvar, en lärobok beskriver till och med två gånger samernas gamla religion i presens. De utförliga beskrivningarna av samernas gamla religion, som även finns representerade i historieböckerna, får dock sägas vara i enlighet med kursplanen för religionsämnet. Tidigare forskare har dock beskrivit detta som ett problem.
Runblom (2006, s. 46) problematiserar det religionshistoriska perspektivet och både Mattlar (2008, s. 119) och Karlsson (2004, s. 267) betonar hur beskrivningarna av magiska ritualer och trummor främmandegör den samiska kulturen och religionen. I det analyserade materialet i denna studie finns endast ett exempel på en redogörelse av mer nutida religionsutövning annars är det detta historiska - nåjd, trumma och seit - som dominerar text och bild.
Den historiska diskursen blir med andra ord tydlig då det finns få nyanserade exempel på vad svenska samer gör och kämpar för idag. Sametinget nämns till exempel bara två gånger, varav endast en gång mer utförligt.
Svenska statens frånvaro
Som konstaterats ovan så beskrivs samer till stor del i historiska sammanhang men därtill finns dessutom brister i de historiska skildringarna. Karlsson (2004, ss. 266, 275) konstaterar i sin analys att samernas historia utmålas knapphändigt och att samerna framförallt skildras i samband med tvångskristningar och när de ”upptäcks” av svenska nybyggare. Detta kan sägas gälla även för de historieböcker som granskats i denna analys även om det i vissa fall görs en ansats att beskriva samernas tidiga historia men detta skildras i kapitel där samerna ”hittas”, av kolonisatörer eller Linné. I detta sammanhang kan även nämnas de olika sätt som tvångskristnandet benämns, i vissa fall beskrivs det som en övergång eller något som bara blev medan det i andra fall förklaras utifrån termer av tvång och förtryck. De dolda formuleringarna kring att samernas kristnande bara var något ”som hände” är ej en särskilt utförlig beskrivning av vad svenska samer utsatts för av den svenska staten.
