AU § 50 Dnr 2007.105 760
Förslag till beslut
Socialnämnden beslutar anta denna tjänsteskrivelse såsom sitt svar på remiss från Kommunstyrelsen angående Kommunförbundet Stockholms län och Stockholms läns landstings gemensam policy för att förebygga, tidigt upptäcka och behandla missbruk och beroende.
Ärendet
Kommunförbundet har begärt svar på remiss angående en ny
gemensam policy omkring förebyggande och behandling av missbruk och beroende. Den nuvarande policyn är från 1998. Förslaget till en ny policy har arbetats fram av olika arbetsgrupper och
intresseföreningarna har deltagit som referensgrupp. Syftet är att förtydliga och beskriva kommunernas och landstingets delvis skilda delvis sammanfallande ansvar. Policyn har tagits fram med
utgångspunkt från socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård och är avsedd att ge stöd åt kommunernas och landstingets arbete med att implementera dessa riktlinjer.
Första delen av policyn redovisar för missbrukets omfattning i länet, klargöra ansvarsområden mellan kommunerna och landstinget samt slå fast ett antal särskilda målgrupper. Andra delen innehåller tio riktlinjer som kommunerna och landstinget ska arbeta efter för att tillgodose behov hos de olika målgrupperna. Riktlinjerna gäller:
• Bemötande
• Gemensamma metoder
• Tidigt upptäckt av missbruk
• Gravida med riskbruk eller missbruk
• Barn till föräldrar med missbruk
• Komplexa vårdbehov
• Underhållsbehandling vid opiatberoende
• Samverkan kring smittskydd mot infektionssjukdomar
• Hemlösa med missbruk
För de flesta av riktlinjerna anger policyn ”kvalitetindikatorer”.
Kvalitetsindikatorer är särskilda punkter som ska följas upp för att fastställa kvalitén i verksamheterna.
I sista delen av policyn beskrivs förutsättningarna för att kunna genomföra policyns intentioner genom att skapa en tydligare struktur för de lokala integrerade mottagningarna. Policyn förespråkar lokala och regionala samråd på ledningsnivå som styr, stöder och leder arbetet.
Justerandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande
Socialnämnden anser att den föreslagna policyn utgör ett ambitiöst försök att omfatta alla tänkbara aspekter på området missbruk- och beroende. Riktlinjerna är mycket omfattande och nämnden har inte kunnat identifiera någon särskild fråga som förbisetts. Nämnden noterar samtidigt att policyn begränsas till att omfatta problem relaterade till missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel,
lösningsmedel eller kombinationer av dessa, eftersom det är denna typ av missbruk som omfattas av framför allt 3 kap 7 § och 5 kap 9 § socialtjänstlagen (SoL). Andra typer av missbruk som våra
handläggare möter, t.ex. spelmissbruk, omfattas inte av policyn.
Dessbättre pågår i Vallentuna redan arbete med de allra flesta av de angivna målgrupperna. Bland annat finns sedan 2002 ett
samverkansavtal mellan Beroendecentrum, landstinget och socialnämnden som styr en samlokaliserad mottagning och ett gemensamt projekt kring komplexa vårdbehov. Det finns också förebyggande arbete omkring ungdomar och missbruk och samverkan med BVC och MVC omkring familjer.
Vissa riktlinjer kommer att kräva att nya rutiner utvecklas. Ett sådant är Riktlinje 2’s krav på gemensamma skriftliga vårdplaner för
personer som får vård och behandling från flera vårdgivare (s.27).
Där har vi i Vallentuna en fördel i att redan ha en redan fungerande samverkansöverenskommelse med Beroendecentrum.
Vuxenenheten kommer snarast att föreslå Beroendecentrum att denna rutin införs i handläggning av gemensamma ärenden. Även projektet komplexa vårdbehov arbetar med gemensam vårdplanering.
Samtidigt ska noteras att samverkan inte är något som sköter sig själv utan det finns mycket forskning som redovisar faktorer som gynnar resp. hindrar effektiv samverkan. Erfarenheter från BUS-avtalet (Barn- och ungdomar med särskilda behov) visar att det kan bli mycket svårt att åstadkomma gemensamma vårdplaner när det finns flera parter involverade.
Några av intentionerna i riktlinjerna kommer att bli svåra att uppnå fullt ut på grund av begränsade resurser och underlag i en kommun av Vallentunas storlek. En sådan är kravet på särskilt anpassade mottagningar för unga vuxna (s. 37). Varken Vallentuna kommun eller landstinget har idag underlag för en sådan lokalmottagning. I stället avsätter befintlig personal en del av sin tid för att arbeta med denna grupp. Möjligen skulle en gemensam mottagning kunna skapas för hela nordost området om landstinget skulle ta initiativet och bjuda in de olika kommunerna.
Riktlinje 7 lyfter fram situationen för vuxna personer med ADHD och att dessa personer är utsatta på så vis att de inte omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Riktlinjen
pekar på behovet av att utveckla speciell kompetens för utredning och behandling av särskilt vårdkrävande patienter med
neuropsykiatrisk problematik och missbruk inom den specialiserade beroendevården. Socialnämnden instämmer till fullo med detta.
Väntetiderna för utredning är idag långa, vilket ofta är förödande för behandlingsarbetet med personer med sådana problem.
Det är även utmärkt att riktlinjen pekar på behovet av
utbildningsinsatser för den enskilde och anhöriga i denna grupp. Det måste dock påpekas att personer med ADHD inte bara står utanför insatser enligt LSS, utan även utanför verksamheter för psykiskt funktionshindrade. Policyn är otydlig när det gäller ansvarsfördelning för denna typ av insatser. Dessutom behöver resurser skapas för att utveckla sådana insatser. För Vallentunas del finns inte idag sådana resurser inom den ordinarie budgeten.
Riktlinje 8 tar upp frågan om underhållsbehandling vid opiatberoende.
Det är utmärkt att riktlinjen understryker kravet enligt Socialstyrelsens föreskrift 2004:8 om gemensam vårdplanering mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. För personer boende i Vallentuna försvåras dock underhållsbehandling genom att det saknas landstingsverksamheter med denna inriktning i nordostområdet.
Patienterna väntas i stället resa dagligen till Stockholm, vilket innebär upp till tre timmars restid om dagen.
Riktlinje 10 behandlar hemlösa med missbruk. De specifika rutiner som riktlinjen kräver saknas till stor del i Vallentuna, men denna grupp är så pass liten här att sådana personer kan fångas upp utan större svårigheter av ordinarie verksamheter.
Bedömningsinstrumentet ASI implementeras för närvarande i missbrukshandläggning.
Socialnämnden stödjer förslaget på ett regionalt samråd för att stödja arbetet kring de lokala integrerade beroendemottagningarna (s. 57).
Vallentuna kommun har redan idag ett samverkansavtal med Beroendecentrum omkring den lokala mottagningen och ett annat samverkansavtal med landstingets psykiatri. Samverkansgrupper finns som i praktiken redan fungerar som ett lokalt samråd på tjänstemannanivå.
Däremot är socialnämnden mycket tveksam till att ett lokalt samråd mellan kommunen och landstinget på politisk nivå skulle fylla någon funktion. Vid tidigare erfarenhet från t.ex. lokal sjukvårdsberedning har landstinget inte kunna få fram representanter som haft mandat att ta nödvändiga beslut på den lokala nivån. Ett lokalt samråd på politisk nivå kring missbruksfrågor skulle troligen möte samma
hinderAnsökan om utvecklingsmedel till kvinnojourverksamhet
Justerandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande
Handlingar i ärendet
Remiss Kommunstyrelsen Dnr KS 2007.119
Remiss Kommunförbundet Stockholms län Dnr KSL 2006/0029 – Stockholms läns landsting Dnr HSN 0706-0597
Gemensam policy för att förebygga, tidigt upptäcka och behandla missbruk och beroende, remissversion juni 2007
_______