Republikanen Romney

Mer än ”mormonen Romney” förekom republikanen Romney, en politiker som förde en konservativ politik och fokuserade på ekonomin i hopp om att blir Förenta staterna spresident.

Williams (2011) kom fram till att Romneys nederlag 2008 ramades in av amerikansk media på så vis att hans mormonska tro skulle vara den förorsakande anledningen. Enligt de artiklar denna uppsats tittat på gäller i stället en annan verklighet under 2012-års val. Politikern Romney, marknadsförde sig själv som den som skulle kunna rädda den amerikanska ekonomi tack vare den erfarenhet han har från sin tid som affärsman i den finansiella sektorn. Men detta var alltså inte tillräckligt för att övertyga majoriteten av den amerikanska befolkningen enligt artiklarna.

Majorities of those voters and of the smaller portion who called federal budget deficits the nation’s primary issue supported Mr. Romney. (NYT2)

In an election dominated by the economy, Mitt Romney’s Mormon background has mostly remained a non-issue. (WP3)

Romney… had built his campaign around the single contention that the U.S. economy is battered and adrift because Obama’s failure, and that his business experience uniquely qualified him to fix it.

In the end, it wasn’t enough. In part because the economy undermined his argument by showing signs of improvement (WP5)

A longtime executive and investor, Romney ran a campaign that promised to bring a businessman’s clear-eyed conservatism to the problems of the U.S. economy. (WP5)

Many corporate leaders had supported Romney as the more business-friendly candidate. (WP7)

Romney … had built his campaign around the contention that the U.S. economy is battered and adrift because of Obama’s failures, and that his own business experience uniquely qualified him to fix it (WP7)

Romney försökte profilera sig som den som skulle vända den amerikanska ekonomin – det var också något media applicerade på honom under 2012. I det här fallet med Romney är det alltså den frame som han velat implementera som journalisterna också valt att köra på. Detta är ett exempel på den relation Entman (1993) beskrev om hur politiker agerar kommunikatören gentemot väljarna men också journalisterna – som blir mottagarna (Entman, 1993:55). Och att detta, enligt denna uppsats och analysmaterial, var mer förekommande än mormonen Romney, får exemplifiera en skiftning inom den kulturella kontexten alla aspekter inom kommunaktion ingår i (Entman, 1993:52).

I kontexten ”republikanen Romney” är inramningen om den protestantvänliga och konservativa politiken han för en av de som dominerade. Som ett sätt att värma upp för protestanterna och andra konservativa tillhörande övriga religioner samt att ta bort fokus från hans egen

trostillhörighet.

The Romney campaign has face similar hurdles and has tried to reach out to evangelicals by focusing on conservative issues like opposition to abortion and same-sex marriage, rather than on Mr. Romney’s religious beliefs. (NYT1)

Franklin Graham said Mr. Romney’s opposition to same-sex marriage trumped any concerns over his faith. (NYT1)

Evangelical leaders now say Romney could be the beneficiary of a major mobilization of ”values voters”, largely as a response to Obama’s tilt to the left on social issues such as his support for same-sex marriage… (WP1)

Overall, the faith groups that traditionally support Republicans – people who identify as white Christians, including evangelicals, or as Catholics who attend church frequently... went for Romney… (WP6)

5.2.2 Kampen

De inramningar som faller utanför Williams (2011) iakttagelser är porträtteringen av mormonernas kamp och deras långa väg till acceptans. Om det är inom någon kontext

mormoner sätts in i är det denna. Detta gäller alltså de artiklar som denna uppsats utgår ifrån.

Kontexten som fått heta kampen innebär således att den primära aspekten är den resan som mormoner har fått genomgå sen religionen etablerades i landet under artonhundratalet, förföljelse som staten stod för och senare för landa i Romneys ”framgång” med att övertyga de kristna, alltså USA.

At the same time, Mr. Beck’s defense of his and Mr. Romney’s shared faith speaks to the long-frayed relationship between evangelical Christians and Mormons. (NYT1)

A legacy of state-sponsored persecution is embedded in the identity of America’s most successful homegrown religion. (WP2)

In a century of assimilation, the country’s 6 million Mormons have sought to erase from their public image and museum exhibits the polygamy and early beliefs that triggered federal crackdowns (WP2)

But nothing would mark the faith’s place in the American mainstream more than the ascension of one of its own to the presidency of a government that once sought its destruction. (WP2)

Mormons had once been persecuted to the desert edge of American civilization. (WP7)

Mormons… now have 15 members in Congress and something that few American minority groups can point to, a credible run for the nation’s highest office in which their faith was barely mentioned as an issue. (WP7)

Long-frayed relationship (NYT1) och state-sponsored persecution (WP2) är några få exempel på

värdeladdade ord som ger effekt till denna inramning. Journalisterna har valt att lägga tyngd i de facto att det var staten som once sought its destruction (WP2). Men nu, eller rättare sagt då, 2012, blev en mormon nästan landets president – something that few American minority groups can point out – som metaforiskt säger ”seger”, en republikansk hjälte.

… he felt that even though Mr. Romney had lost, the church… had won (NYT3)

A Pew Research Center survey… found that among voters who knew of Mr. Romney’s religion, roughly 8 of 10 were either comfortable with it or said it did not matter.

In part, Mr. Romney laid the groundwork for himself in 2008. (NYT3)

In the days and hours leading up to Election Day, Mormons expressed their anticipation… that Romney, a former church leader, would make an impact on history’s timeline… (WP2)

For a faith that initially emphasized separation, maintaining an essential distinctiveness while belonging has become key (WP2)

Mitt Romney stood on the brink of becoming the religion’s most prominent believer (WP4) Romney’s close loss was also a milestone for his religion. (WP5)

But in this campaign’s final days, he became a bona-fide Republican hero (WP5)

Romney won among Protestants; the president found majorities among Catholics, Jews and member of other faiths. (WP7)

5.3 Helheten

Eftersom framing i slutändan handlar om att titta på vilka karaktärsdrag som betonas kan man av denna analys, se att den dominerade inramningen om varför Mitt Romney inte kom längre i valet 2012 inte sågs vara hans tro. I stället gäller förklaringen att en alltför hårdragen högervriden politik, tillsammans med en majoritets fortsatta tillit för den sittande president, var varför Mitt Romney inte kom hela vägen till Vita huset. Det var alltså inte en omöjlighet att mormonen Romney kunde ha blivit president (WP4, WP7).

En annan bakomliggande orsak sägs vara landets demografiska utveckling där det börjar råda en mer etnisk och kulturell mångfald. En utveckling som republikanska partiet, nu i backspegeln, insett att de förbisåg inför 2012-års kampanjande (Powell & Brewer, 2012:20, NYT2, WP7).

Frågan om huruvida media urskiljer mormoner från normen genom att ta upp icke-gynnsamma aspekter av tron har på sätt och vis ersatts av att titta på den kamp de fått genomgå. Tyngd läggs på hur det amerikanska samhället, dess folk och stat, förföljt och exkluderat dessa personer – på grund av dess avvikande från det traditionella, kristna. Men nu, i och med Romneys politiska framgång, ska mormonerna på ett sätt äntligen vara på väg att bli accepterade (Baker & Campbell, 2010:101, NYT1, WP2, WP7).

Däremot är det inte helt fritt från en ”udda” aspekt som pekar på att mormoner faktiskt fortfarande är utanför normen. Williams (2011) fann att polygami vara något vanligt

förekommande media porträtterade i samband med mormoner under valet 2008. Polygami, en förlegad tradition, förekommer inte alls i samma utsträckning som 2012 som under valet 2008.

Utgår man ifrån att undersöka om något förlegat eller stereotypiskt förekommer är det i sådana fall en mormonsk folksägen som nämnts i ett par av artiklarna. Denna profetia säger att en dag, när USA och dess konstitution hangs by a thread kommer en mormon – the White Horse – komma till undsättning (NYT3). Både polygami och denna White Horse Prophecy har kyrkan officiellt tagit avstånd från. Mormonismen är trots Mitt Romney, fortfarande ansedd som en minoritetsreligion.

6 miljoner amerikaner sägs tillhöra den mormonska kyrkan vilket är ungefär två procent av befolkningen. Med detta i åtanke, samt Hofstaders teori om att media tenderar att belysa det som avviker minoritetsreligioner från normen, kanske det då ingår i den kulturella kontext vi befinner oss i, att ha med något udda när mormoner eller annan minoritetsreligion beskrivs (Williams, 2011:4, Hofstader refererad i Welch & Jensen, 2007:3).

I Entmans (1993) fyra nivåer av framing – kommunikatören, texten, mottagaren och kulturen – appliceras inte enbart rollen som kommunikatör på journalister utan även politiker strävar efter att förmedla inramningar av sig själva och politiska budskap. Romney gick till val på att han med sinne för affärer skulle vända den amerikanska ekonomin till det bättre. Denna bild porträtterades också av media. Varför denna taktik inte visade sig vara lyckosam förklaras framförallt bero på ett fortsatt förtroende för Obama och att ekonomin var tillräcklig stabil och behövdes således inte

”räddas” (WP5, WP7).

Den ultimata segern för Romney ligger i att de allra mest konservativa i landet och en övervägande majoritet av protestanterna röstade på honom. Denna seger beror enligt

inramningarna som gick att urskilja att man gått vidare från att Romneys tro skulle vara ett hinder samt att han, till skillnad från Obama, förde en politik som tilltalade dessa, en konservativ syn på abortfrågor och homosexuellas lika rättigheter. Sådana frågor ska enligt Wald och Calhoun-Brown ligga till grund för religionens uppsving i det nutida USA (Wald & Calhoun-Calhoun-Brown, 2011:2, NYT1, WP6).

Den allra mest dominerade inramningen är vad som har fått benämnas om ”kampen”, där 2012-års val illustrerar ett nästintill klimax för mormoner som sökt acceptans av den amerikanska staten och folket sedan artonhundratalet. Och den primära segern ligger som nämnt i

protestanternas omfamning av Romney. Stödet från denna grupp illustreras som något oerhört, i

synnerhet när det visat sig att Romney fick större stöd från denna kritiska och skeptiska grupp, än sin föregångare John McCain.