Ledamoten Jönsson har reserverat sig mot utredningens förslag. Reser-vationen är uppdelad i två avsnitt. Beträffande detaljplanering av orga-nisationen, som enligt utredningsmajoriteten bör ankomma på en sär-skilt tillsatt arbetsgrupp med representanter för AMS och Sö, menar reservanten att det hlir inte endast gföler detaljfrågor utan grundläggande principiella problem. En organisatorisk plattform måste skapas som till-låter breda kontaktytor med arbetsmarknaden och därigenom förutsiitt-ningar för en resultatgivande rehabiliteringsverksamhet. Lika väsentligt är att verksamheten praktisk knyts an exempelvis till sociala åtgiirder på olika plan, till fackliga aktiviteter, bl. a. inom ramen för anpassnings-gruppernas verksamhet, och till erfarenheter och verksamhetslinjer som är aktuella inom skilda handikapporganisationer. Den arbetsgrupp. som enligt utredningsmajoritetens förslag skall tillsiittas för att överväga yrkes-prövningsenheternas organisation, bör därför enligt reservanten utrustas med vida mandat och ha en bred sammansiittning.
Det andra avsnittet i reservationen behandlar frågan om forskning och metodutveckling för den yrkesinriktade rehabiliteringens behov. Re-servanten, som inte kan godta den splittring och uttunning på grund av knappa resurser som den föreslagna decentraliseringen av metodutveck-lingsarbetet enligt hans mening innebär, föreslår att ett särskilt institut inrättas. Han kan här tänka sig att statens arbetsklinik med vidgade och reformerade uppgifter och med breddad organisatorisk förankring inom
Prop. 1977 /78: 30 69 grupper av betydelse för yrkesinriktad rehabilitering förs in i bilden.
Detta alternativ utvecklas niirmare i ett särskilt yttrande av experterna Eriksson, Holmbäck. Lundgren, Utberg och Waller. I ett annat siirskilt yttrande föreslår experterna Lundgren och Waller bl. a. att den yrkes-inriktade rehabiliteringen bör organiseras i siirskilda institut understiillda Uinsarbetsnämnderna.
5.3 Remissyttranden
5.3.J Utredningens överviiganden
Flertalet remissinstanser stiiller sig bakom den beskrivning som utred-ningen redovisat gällande griinserna mellan olika rehabiliteringsinsatser.
diir utredningen utgått från en helhetssyn på individen och betonat be-hovet av samordning och samarbete mellan de olika rehabiliteringsorga-nen. Socialstyrelsrn, riksförsäkri11gsverke1, HCK. DHR m. fl. vill dock understryka att utredningens starka betoning av de medicinska och sociala rehabiliteringsorganens ansvar inte får medföra en restriktivitet och att vissa grupper av arbetshandikappade stiills utanför möjligheten till en yrkesinriktad rehabilitering. Sysselsiittningsutredningen pekar på att ut-redningen borde ägnat större uppmlirksamhet åt samordningen med den rehabilitering som måste fortsätta ute på arbetsplatserna. Statens handi-kappråd. styrelsen för vårdartjiinst. HCK. DHR m. fl. framhåller att den yrkesinriktade rehabiliteringen ocksii har en motivationsskapande upp-gift och syfte.
5.3.2 Utredningens förslag
Förstärkning vid arbetsförmedlingarna
Utredningens förslag till försHirkning vid ,trbetsförmedlingarna med möjligheter till utökad individuell service, utbyggt kontaktmannaskap med sjuk- och socialvården och utökad psykolog- och Hikarmedverkan i förmedlingsarbetet tillstyrks av en stor majoritet av remissinstanserna.
Sysselsiittningsutredningen framhåller att tyngdpunkten i en ny organisa-tion för yrkesinriktad rehabilitering måste förskjutas från siirskilda in-stitut till arbetsplatserna diir den egentliga och slutliga rehabiliteringen skall ske. Liknande synpunkter framförs av Statens personalnämnd.
AMS. SAF m. fl.
Utredningens förslag om att den arbetspsykologiska verksamheten som i dag bedrivs på konsultbasis bör inordnas i arbetsförmedlingens verk-samhet stöds av socialstyre/sen, riksförsäkringsverket, riksrevisiomverke1, Sö, HCK, LO. TCO, Svenska kommunförbundet, P7'l samt flertalet läns-arbetsniimnder. A MS framhäller att nuvarande samarbetsformer mellan arbetsförmedlingen och de arbetspsykologiska instituten ytterligare någon tid mäste få utvecklas och prövas före ett slutligt ställningstagande i
frå-Prop. 1977 /78: 30 70 gan. Liknande synpunkter framförs av hl. a. kriminalvårds.l'tyre/sen och statskontoret. Utredningens förslag om överföring av arbetspsykologisk verksamhet till arbetsförmedlingen avstyrks av SAF, SACO!SR, PA-rådet, CP/, Malmö Psykologbyrå AB, IPPK och Arbetspsykologiska ut-vecklingsgruppen. Som främsta skäl åberopas bl. a. att förslaget skulle innebiira försiimrade möjligheter för psykologerna att hålla kontakt med andra avnämare och arbetslivet i övrigt, försämrade utvecklingsmöjlig-heter och att grunderna för institutens service åt andra intressenter som personalavdelningar, företagshälsovård. socialvård m. fl. skulle undan-ryckas. I sina remissyttranden framhåller också instituten att förslaget innebär att viss del av institutens nuvarande personal kommer att fri-sfallas.
Enheter för yrkesprövning
En bred remissopinion ansluter sig i huvudsak till utredningens diskus-sion om behovet av en samordnad organisation för den yrkesinriktade rehabiliteringen under statligt huvudmannaskap. Remissinstanserna är dock inte fullt lika eniga när det gäller utredningens förslag att föra sam-man delar av de resurser för kartläggande och förberedande åtgärder som i dag finns vid de arbetspsykologiska instituten, arbetsvårdsinstituten och inom arbetsmarknadsutbildningen till särskilda enheter för yrkes-prövning inom arbetsmarknadsutbildningen.
Utredningens förslag om att skapa särskilda enheter för yrkesprövning inom arbetsmarknadsutbildningen tillstyrks av socialstyre/sen, riksförsäk-ringsverket, riksrevisionsverket, SÖ, statem haruiikappr<1d, styrelsen för vårdartjänst, social11tredni11gen, kommunalekonomiska utredningen, Ar-betsvårdschefernas f örcning, HCK, DHR, Landstingsförb1111dct och så gott som samtliga länsarhetsnämnder.
Socialstyre/sen framhåller dock att det vid ett oförändrat huvudmanna-skap för arbetsmarknadsutbildningen är viktigt att såväl medicinska och sociala som arbetsmarknadssynpunkter får ett reellt inflytande på verk-samhetens utformning och utveckling. Sö föreslår att de av utredningen föreslagna enheterna för yrkesprövning benämns "enheter för yrkes-orientering (YOE)". då ordet prövning för många arbetshandikappade har en negativ och avskrlickande effekt. Liknande synpunkter framför Arbetsvårdschefernas förening som därutöver framhåller att yrkespröv-ningsenheterna bör ha en självständig ställning inom arbetsmarknadsut-bildningen och vara friliggande i förhållande till AMU-centra, men place-rade i nära anslutning till dessa. DHR anser det angeläget att AMS får ett odelat ansvar för alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ställer sig därför tveksamma till att Sö skulle överta ansvaret för denna verk-samhet.
Kriminalvårdsstyrclsen ansluter sig i princip till utredningens förslag men anser att frågan om överförandet av olika rehabiliteringsinsatser
Prop. 1977 /78: 30 71
till en yrkesprövningsenhet inom en utbildningsorganisation bör bli före-mål tör ytterligare överviiganden.
Statskontoret anser inte att utredningen gett underlag till frågan om hur den yrkesinriktade rehabiliteringen bör organiseras. Statskontoret delar uppfattningen att den yrkesinriktade rehabiliteringen bör betraktas som en arbetsmarknadspolitisk fråga snarare lin en medicinsk och social.
Detta talar enligt statskontoret för att huvudmannaskapet för verksam-heten bör övergå till arbetsmarknadsmyndigheterna. SACO!SR för fram liknande synpunkter och förordar att de nuvarande arbetsvårdsinstitu-ten förs över till Uinsarbetsniimnderna som ett centrum för deras arbete med de konkurrenssvaga grupperna i arbetskraften.
AMS anför att arbetsförmedlingen mäste ses som den naturliga basen för samtliga i\tgiirder som syftar till att främja de arbetssökandes in-tdide eller omsfällning på arbetsmarknaden. Det förefaller därför enligt AMS mindre konsekvent att som utredningen föreslår i första hand för-stärka de utredande och arbetsförberedande åtgiirderna utanför arbets-förmedlingen. Praktik-, inskolnings- och anpassningsverksamhet direkt på arbetsplatserna bör i första hand tillgripas för att nå yrkesmiissig rehabili-tering. Atgiirderna bör enligt AMS uppfattning inte begränsas till vad som kan göras inom förmedlingens väggar. utan ocksä åtgiirder inom företagen i form av anpassningsverksamhet behövs för att skapa blittre förutsättningar för arbetshandikappade. AMS anser dock inte att utred-ningen presenterat ett tillriickligt underlag för ett slutgiltigt ställnings-tagande till förslaget om organisationen för yrkesinriktad rehabilitering.
Sysselsiittningsutrcdningen anför liknande synpunkter och pekar på möj-ligheten att lokalmiissigt och geografiskt samordna den yrkesinriktade rehabiliteringen med arbetsmarknadsutbildningen utan att man för den skull också har samma huvudman för verksamheten.
LO, TCO, SA F, P A -rådet m. fl. anser att utredningen inte ger till-riickligt underlag för ett slutgiltigt ställningstagande i organisationsfrågan utan föreslår att frågan blir föremål för fortsatt utredning. Statens arbets-klinik anför liknande synpunkter.
Utredningens förslag till regional fördelning och dimensionering av verksamheten kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser. Sö in-stiimmer i utredningens förslag att förHigga de föreslagna enheterna till större AMU-centra i varje län. Sö finner det dock lämpligast att såviil OT-som ALU-kurserna i huvudsak behåller sin nuvarande särpriigel och speciella metodik. Sö anser, liksom utredningen, att de korta anpass-ningskurserna för äldre synskadade inte bör tillhöra arbetsmarknadsut-bildningen.
Styrelsen för wlrdartjiinst framhåller att de svårast handikappade ele-verna får det svårt att göra sig gällande i en alltför stor eller splittrad organisation. Farhågor för en koncentration till alltför stora enheter framförs också av Arhet.n·årdsche/emas förening, HCK, personalen l'id
Prop. 1977 /78: 30 72
statens arbetsklinik m. fl. Arbetsvårdschcfernas förening betonar att de nuvarande arbetsvårdsinsttiuten bör bilda grunden för uppbyggnaden av yrkes prövni ngsen heterna.
De Blindas Förening delar utredningens uppfattning att de korta OT-kurserna för lildre synskadade inte bör ligga kvar inom arbetsmarknads-utbildningen. men 1ir inte nu beredd att ta stlillning till förslaget att sjlilv ta över huvudmannaskapet för dessa kurser.
Remissinstansernas synpunkter på den av utredningen föreslagna orga-nisationsutredningen upptar i huvudsak förslag om bredare förankring och vidgade uppgifter för utredningen.
En viktig uppgift för den föreslagna organisationsutredningen lir. enligt socialstyrelsen, att utreda hur samverkan skall organiseras mellan olika rehabiliteringsled. Socialstyrelsen önskar d1irför få tillfälle att medverka i denna utredning för att få biträda i sociala och medicinska frågor.
vilket liven förordas av SÖ. Styrelsen för vårdartjiinst framhftller att såväl socialstyrelsen som styrelsen för vårdartjiinst bör ges tillfälle att delta i planeringen.
AMS anser det erforderligt att den föreslagna organisationsutredningen får i uppdrag att närmare utreda arbetsprövningens och arbetsträningens roll, inriktning och organisation. Även kriminalw1rdsstyrelsen. statens personalniimnd. TCO m. fl. framför liknande synpunkter och menar att organisationsutredningen bör ta upp mer grundläggande principiella pro-blem, målfrågor m. m.
LO anser att också representanter för arbetsmarknadens parter ska ingå i organisationsutredningen. Ett flertal remissinstanser betonar också vikten av att berörda fackliga organisationer får delta i arbetet.
Landstingsförbundet förutsätter att över(örandet av resurserna för ar-betsprövning och arbetstr1ining på sedvanligt sätt blir föremål för för-handlingar mellan staten och nuvarande huvudmän.
Forskning och metodutveckling
Utredningens förslag om en decentraliserad organisation för forskning och metodutveckling inom den yrkesinriktade rehabiliteringens omrilde får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Positiva till utred-ningens förslag st1iller sig bl. a. socialstyrelsen, Sö. statens handikappråd.
styrelsen för värdartjänst. DHR. och Svenska komm1111/örhu11det. DHR m. fl. anser det dock orationellt att föra över uppgiften att leda forsk-ningen och metodutvecklingen till Sö. DHR föreslår i stället att statens arbetsklinik överförs som metodutvecklingsenhet till AMS. Riksrevisions-verket ser vissa fördelar med utredningens förslag men hyser ändå viss tveksamhet. Oavsett vilket alternativ som slutligen väljs är det dock enligt verket angeläget att tillräckliga resurser avsätts för metodutveckling bl. a.
när det gäller arbetsanpassning. Landstingsförb1111det m. fl. anser att ut-redningen inte ger underlag för ett slutligt ställningstagande.
Prop. 1977 /78: 30 73
Flera rcmissinstanscr diiribland AMS, statens arbetsklinik, HCK, LO, TCO och SA CO/SR avstyrker utredningens förslag och förordar att forskning och metodutveckling i sHillet sker vid ett fristående institut.
AMS m. fl. anser att statens arhetsklinik med förstiirkta resurser skulle kunna utgöra den fristfiende institution som avses. Ett flertal remissin-stanser delar här den uppfattning som förs fram i en reservation till ut-redningen och menar att denna centrala verksamhet bör vara förlagd hos en instans med klar anknytning till arbetsmarknadsfrågor i vidsträckt mening.
Kostnadsberäkningar
Bland de remissinstanscr som kommenterar utredningens kostnads-beräkningar framhåller statskontoret, riksrevisionsverket m. fl. att ut-redningen inte ger någon fullstiindig bild av kostnaderna och att her:ik-ningarna därför iir alltför optimistiska. Man efterfrågar kostnaderna för den lokalmiissiga samordningen till AMU-centra, försiikringskassornas ökade administrativa kostnader vid övertagande av utbetalning av ut-bildningsbidrag för elever vid arbetsvfll"dsinstitut m. m.
6 Föredraganden