Respondent Epsilon

Vår sista respondent, Epsilon, har arbetat som mediesäljare på samma dagstidning i mer än 20 år och har, enligt egen utsago, sett “redaktörer komma och gå”. Epsilon pratade mycket om hur det brukade vara “då”, när hen enbart var annonssäljare, och hur det ser ut nu, i det digitala

samhället.

Den journalistiska yrkesrollen

Hen beskrev den journalistiska yrkesrollen utifrån sina egna preferenser, det hen som mediesäljare på en lokaltidning har uppfattat vara av vikt ur ett journalistiskt perspektiv.

Epsilon:

​ Styrkan med våran tidning är att vi ska vara en lokaltidning. Folk vill veta vad

som händer här. Ny teknik och annat gör att vi kan få precis allt vad som händer i världen i övrigt. Vi lever ju på att vi ska ha lokala nyheter. Och styrkan ska väl då vara att vi, så att säga, kollar lokalt, berättar vad som händer och sker plus att kritiskt granska.

Epsilon funderade själv, en gång, på att utbilda sig till journalist. Men hoppade av utbildningen som hen var antagen till då hen fick jobbet som annonssäljare på tidningen. Respondenten ser sig själv “lite som en teaterapa”, och det var kanske snarare att prata i teve eller radio som var av intresse än att skriva artiklar.

Epsilon:

​ ​ Sen kan jag förstå de här (​journalistiska ambitionerna), när du får göra nånting

verkligen special och du har gåvan att kunna skriva. Det förstår jag, den ruschen, den adrenalinkicken.

Under intervjun beskrev respondenten ett fall av undersökande journalistik som nyligen gått i tidningen. Att få avslöja något sådant beskrev hen som att det måste “kännas härligt”.

Relationen mellan redaktion och annonsavdelning

Det kom i den här intervjun, av förklarliga skäl, att bara i mycket liten utsträckning handla om den journalistiska identiteten. Som mediesäljare pratade respondenten hellre om relationen mellan de båda avdelningarna än om journalisterna i sig. Däribland beskrev respondenten journalisters tendens att täcka negativa nyheter, hellre än positiva.

Epsilon:

​ Och där har vi haft en diskussion genom åren och synen har väl också ändrats

lite, om vi pratar redaktion kontra annonsavdelningen, när det gäller att skriva om företag. Det har ändrats nåt enormt under de år jag jobbat.

E/A:

​ På vilket sätt?

Epsilon:

​ Framförallt kunde jag inte på något sätt gå och prata med redaktionsansvarige

eller annat och föra på tal att de eventuellt skulle skriva om någonting som hade att göra med nåt företag. Då var det ju riktigt det här med väggar. Mitt emellan. Och det var också en hierarkigrej, där, som gjorde att jag som annonsäljare inte kunde sätta min fot där inne

och på något sätt försöka säga nånting. Om man tar det rent snabbt så har det ju ändrats nåt enormt, där tidningen inser att om vi ska överleva så måste vi samarbeta.

Respondenten var under intervjun tydlig med att “annons inte sitter i knä på redaktionen”. Hen tycker, liksom föregående respondent, att det ska vara “vattentäta skott” mellan annons och redaktion. Men att det tidigare har varit lite väl vattentätt.

Epsilon:

​ Om man skulle backa femton år så skulle det väl aldrig hända att chefredaktören

skulle vara på vårat säljmöte. Igår var (chefredaktören) här och berättade vad redaktionen har tänkt göra för skrivspecialer under sommaren. Och vi hade en dialog om att där kan vi göra någonting. Om det är läsvärde en viss dag, då är det ett argument för att köra annons den dagen. Och likaså det där med större förståelse om vi kommer med.. Vi får en sen bokning på en annons och det handlar om.. Det handlar ju om pengar.

Efter att caset presenterades pratade respondenten i ett betydligt lägre tempo, tog mer tid på sig att svara och funderade i större utsträckning på vad som var “rätt svar”, vid ett tillfälle suckade respondenten tungt istället för att svara verbalt. Hen stod fast vid vad hen tidigare sagt, att redaktionen och annonsäljarna aldrig sitter eller ska sitta i knäna på varandra, men lät väldigt betänksam och återkom vid flera tillfällen till faktumet att det i vårt case rörde sig om en stor summa pengar.

Epsilon:

​ Chefredaktören ville väl hävda att det inte hade att göra med pengar.. Att de..

Att de backade så att säga. Men det är ju det man.. vad de än säger så tror jag ju mer, att med de pengarna så var det ju en enorm kund. Och då kan man ju.. Oj, då är det knepigt, då är det knepigt.

Respondent sa sig inte tro att något liknande skulle kunna hända idag. Kanske framförallt för att större företagsledningar inte längre har privat kontakt med enskilda redaktörer och säljchefer.

Samtidigt var Epsilon påverkad av händelseförloppet i caset, och den geografiska närheten till händelsen.

Epsilon:

​ Om så att säga redaktionen har skrivit någonting och det blir en jättediskussion

med en kund och det skulle visa sig vara en av de största kunderna vi har och den skulle hota att … Jag skulle vara besviken om vi kröp. Om vi skulle krypa och säga att “vi måste fixa det här för det är för mycket pengar”. Nä, jag skulle ha svårt att tänka mig det. Men klart, diskussionen, givetvis kommer diskussionen upp från alla parter då. Men om man konstaterar att man är överens om att det som är skrivet är rätt, då har jag svårt att tänka mig att man skulle, så att säga, krypa. Eller backa, vad vi ska kalla det. Jag har svårt att tänka mig det. Men det här var ju ett extremfall, för det var mycket pengar om man tänker 1990.

Under intervjun pratade respondenten för övrigt om att det är viktigt att ha med alla parter i en nyhetshistoria som inkluderar ett lokalt företag. Det är så lätt att “hålla annonsörerna nöjda”, och det behöver inte vara “på bekostnad av journalistiken”.