Samlad bedömning

För att göra vår analys mer handfast och lättbegriplig, har vi valt att dela upp vår vågräta analys i samma två sektioner som vi använt oss av i den lodräta. Den journalistiska yrkesrollen, samt relationen mellan redaktionen och annonsavdelningen. Dessa knyter an till våra frågeställningar, och har hjälpt oss genom analysen att försöka besvara dem. Det förekommer att ämnen

återupprepas och skär in i varandra mellan våra två olika teman, det här eftersom vi har valt att belysa vissa frågor ur två olika sorters vinklar.

5.2.1 Den journalistiska yrkesrollen

Något som var övergripande för alla våra deltagare var att de överlag hade samma sätt att se på den journalistiska yrkesrollen. De delade i de flesta fall in yrket i två roller. Hantverket och

uppdraget. När det kommer till hantverket, så gled de oftast in på just det synsättet i samband med att de talade om hur de själva kommit in i yrkesverksamheten. Intresset för det skrivna ordet var något som fanns med tidigt hos våra respondenter, förutom för mediesäljaren (respondent Epsilon) som trots funderingar kring att gå en journalistisk utbildning absolut inte kunde tänka sig att vara en skrivande reporter, utan snarare drogs åt de mer “showbaserade” områdena inom journalistiken, som radio och TV.

När det kom till det journalistiska uppdraget såg respondenternas svar förhållandevis lika ut. De som var klart mest bekväma med att svara på frågorna var respondent Gamma och respondent Delta, kanske för att de arbetar (brukade arbeta i Gammas fall) med renodlad nyhetsjournalistik i tidningsformat. Båda dessa la dock vikt vid sina roller som lokalreportrar. När vi ser till Deuzes koncept om hur man kategoriserar journalistikens ideal, allmänhetens tjänst, objektivitet, självständighet, auktoritet och etik, så stämmer det väl överens med alla respondenternas svar. Respondent Gamma och Delta valde att förankra dessa punkter lokalt, genom att knyta an till att de jobbar i lokalinvånarnas tjänst och betonade att de har i uppdrag att förmedla lokala händelser och att kritiskt granska makten på ett så objektivt sätt som möjligt. Alla respondenter var överens om att det journalistiska uppdraget över lag kräver just de kategorier som Deuze lyfter, trots att vi inte framförde de här kategorierna under intervjuerna.

En av respondenterna, Alpha, valde att lägga tryck på att hennes personliga åsikt var av den karaktären att man, som journalist, måste ha genomgått en utbildning för att uppfylla kraven för den journalistiska rollen. Att man genom utbildning lär sig att fullfölja det journalistiska

uppdraget i enlighet med Deuzes kategorisering. Det här kan man knyta an till Hadenius et. al:s beskrivning av journalistiken som en semi-profession, och kanske avläsa ett framtida skifte i hur man ser på journalistiken, då respondent Alpha hörde till en av våra yngre respondenter. I kontrast till det, så benämnde ingen av våra andra respondenter det här som ett kriterium för att definiera sig som journalist, där var det enbart de övergripande idealen som kom fram.

Respondent Beta hade tankar om vikten av att alla vet sin roll på en tidning. Något vi exempelvis har kunnat hitta stöd för både i Deuze tanke om idealet, framförallt i egenskapen att

journalistiken ska vara obunden, men även i övriga respondenters utsagor. De övriga respondenterna betonade det här i mindre utsträckning, men var alla väldigt tydliga och medvetna om den hierarki som råder på arbetsplatsen, och inga informella ledare eller samtal förs utanför den.

Något intressant var att både respondent Beta som är copywriter och respondent Epsilon som är mediesäljare höll med om Mark Deuze syn på den journalistiska identiteten. I det går det att utläsa att bilden om hur rollen som verksam journalist är formad inte bara genomsyrar redaktioner och utbildade journalister, utan även tar sig in i leden som är förankrade i

annonsäljarnas egen hierarki. När man ser till respondent Gamma och respondent Epsilons svar angående samarbetet mellan redaktioner och annonsavdelning, kan man utläsa att det under de senaste åren har påbörjats en mindre form av konvergens, där annonsavdelning och redaktionen faktiskt för en dialog om vad som kommer gå i tryck och hur annonsavdelningen kan dra störst nytta av detta, och kanske kan det vara i den kommunikationen som förståelsen framkommit. Särskilt respondent Epsilon kunde luta sig tillbaka på sina många år i branschen och berätta om hur sådana dialoger hade varit omöjliga att föra på arbetsplatsen för 15 år sedan.

5.2.2 Relationen mellan redaktion och annonsavdelning

Det här tar oss vidare till övriga frågeställningar. Mer specifikt “hur respondenterna uppfattar gränsdragningen mellan redaktion och annonsavdelning”. Alla våra respondenter såg det som att det finns en tydlig gränsdragning mellan redaktion och annons på deras respektive tidningar.

Exakt hur den här gränsdragningen ser ut, varierade från respondent till respondent. Kanske beroende på vilken position de har inom tidningsföretagen eller vilken tidning de arbetar för.

Respondent Delta och Epsilon, som arbetar på samma tidning, använde båda begreppen

“vattentäta skott” för att beskriva relationen, trots sina skilda yrkeskategorier. Något vi har tolkat antyder att det finns en slags gemensam agenda på arbetsplatsen. Båda tyckte att avdelningarna ska hållas separerade. Journalisten Delta kunde dock bara tänka sig samarbete mellan

avdelningarn i form av “tips”, där de mediesäljare som tipsar kan likställas med vilka som helst, läsare, grannar och så vidare – som också skulle kunna tipsa om nyheter, medan mediesäljaren Epsilon sa att samarbetet har blivit bättre, och mer omfattande, under de senaste åren.

Som exempel lyfte Epsilon ett möte annonsavdelning hade med chefredaktören dagen innan vår intervju och ställde den dialog som öppnades upp på det här mötet mot hur det brukade vara för “femton år sedan”, då hen inte ens kunde föra annonser på tal med redaktionen och då

chefredaktören “aldrig” skulle komma förbi. Hen tror att det här kan ha att göra med att den ekonomiska aspekten har blivit viktigare de senaste åren. För hen är det inte märkligt att se på journalistiken som en vara, i den stil som Sigurd Allern (2011) beskriver den, däremot har det tidigare varit något som journalister inte har kunnat göra. Nu när det ekonomiska perspektivet fått ett större inflytande – även för redaktionen, öppnar det här upp för ett samarbete,

avdelningarna emellan.

Respondent Delta presenterade journalistiken som en social institution. De journalistiska produkterna produceras inte för att tjäna pengar. Det finns egentligen inget samarbete, mellan annons och redaktion, mediesäljarnas uppgift är att finansiera journalistiken, som inte drivs av vinstintresse utan istället har ett demokratiskt syfte: att vara en länk mellan medborgarna och makthavarna. Delta verkade hämta allt det hon sa i den journalistiska yrkesidentiteten medan Epsilon i sin tur var medveten om den här identiteten, ansåg den vara av vikt, men samtidigt betonade de ekonomiska aspekterna.

Som vi tidigare belyst höll våra respondenter med varandra vad gäller det demokratiska syftet. Det är just omfattningen av samarbetet mellan avdelningarna, både vad gäller hur det är nu och hur det borde vara, som resulterat i delade uppfattningar.

Flera utav respondenterna tog upp och betonade vad man skulle kunna kalla för tidsenlighet eller tematisering. En samordning av annonspublicering och nyhetspublicering. Respondent Gamma, exempelvis, tyckte att samarbetet skulle kunna vara bättre, när det kommer till det här. Å andra sidan tyckte respondenten också att det har blivit bättre på webbplattformen sedan de slutat leva på enbart “toppar” i nättrafiken och börjat gå över till ett mer “jämnt flöde” av nyheter.

Respondent Alpha beskrev hur hens samarbete med annonsäljare ser ut vad gäller det

gratismagasin hen är ansvarig utgivare för. Alpha har ett större samarbete med annonssäljare än vad övriga journalister i vår studie har, bakom det här ligger att magasinet “delvis riktar sig till annonsörer”. Det är just angående samordnandet av annonser och journalistiska produkter, där en artikel handlar om en sak och annonsen på sidan bredvid rör en liknande sak, som vi har tyckt oss kunna skönja en förändring och kanske framförallt en särskiljning i attityder, respondenterna emellan. Där är det inte i lika hög grad fråga om “vattentäta skott”.

Vad gäller vårt case fungerade det huvudsakligen som en förlösande faktor. Det som

respondenterna var tveksamma om och/eller hade svårt att svara på blev både sakligare och mer personligt efter att de hade läst caset. Genom att titta på andra människors i en liknande

yrkesposition och vad de har gått igenom verkade det som att respondenterna kunde distansera sig frånt sitt eget yrkesuppdrag och sina egna övertygelser.

De flesta av respondenterna reagerade ungefär på samma sätt. Med förvåning. Två av journalisterna hade väldigt svårt att tänka sig att något liknande skulle kunna ske på deras arbetsplats. Copywritern Beta likaså, dock inte utan att påpeka att liknande dilemman uppstår då och då men att de alltid hanteras på ett bättre sätt. Alpha intog en diplomatisk ställning till caset, eftersom hen inte ansåg sig förmögen att säga något om det utan att först veta mer om vad som egentligen skett. Hen uteslöt inte någon möjlighet. Epsilon däremot blev märkbart påverkad av caset och tog upp en aspekt som ingen av de andra tog upp; pengar. Epsilon hade också svårt att se att något liknande skulle kunna hända idag men var betydligt mer tveksam än övriga

respondenter. Vi tolkade respondenten som följande: när det rör sig om stora summor pengar är ingenting omöjligt, något som går hand i hand med Sigurd Allerns syn på att även kapitalet har en stark roll på en redaktion.