Kapitlets disposition
Kapitlet inleds med en beskrivning av respondenterna och följs av en inledning där vi förtydligar vad anmälningar till socialtjänsten ofta består av. Därefter presenteras studiens empiriska resultat under teman som besvarar studiens frågeställningar.
• Elevernas reaktion på skolkuratorernas anmälningsplikt
• Anmälningspliktens inverkan på relationen mellan skolkurator och elev • Svårigheter och möjligheter med anmälningsplikten
- 27 -
Under temat ”svårigheter och möjligheter med anmälningsplikten som inverkar på skolkuratorernas arbete” har vi valt att lägga in underrubriker som heter svårigheter, möjligheter och motstridigheter i rollen. Dessa underrubriker har valts att ha under detta tema eftersom detta tema var något som respondenterna berättade mycket om och därför valde vi att ge det så pass stort utrymme. En gemensam analys presenteras efter underrubrikerna svårigheter och möjligheter. Underrubriken motstridigheter i rollen har vi som en egen underrubrik eftersom det framkommer både svårigheter och möjligheter med anmälningsplikten i förhållande till rollen i denna del. Denna underrubrik efterföljs av en analys.
Under varje tema har vi valt att först presentera resultaten genom sammanfattningar av yttranden som varvas med citat. Resultaten följs sedan av en analys. I analysen kopplas resultaten med teorierna, och sedan kopplas tidigare forskning på det tema vi skriver om. Vi har valt att använda tidigare forskning tillsammans med teori för att tydliggöra och jämföra resultaten av vår studie. Vi anser att validiteten ökar då vi kan styrka våra resultat med liknande resultat ifrån tidigare forskning.
Informanterna
Informanterna var sju skolkuratorer som arbetade i olika skolor runt om i Stockholm. Det var sex kvinnor och en man som blev intervjuade. Åldersspannet var mellan 27-59 år, och de har arbetat som skolkurator mellan ett till sex år. Flera av dem har även mångårig erfarenhet av socialt arbete inom andra områden.
Vi har valt att använda ordet hen i våra resultat, då vi anser att det är oviktigt vilket kön respondenterna har, och detta har även gjort för att säkra konfidentialiteten då det inte ska kunna gå att urskilja vem som har sagt vad i intervjuerna. Vi vill även skydda mannen från att känna sig utpekad i citaten.
Anmälningarnas art
De absolut vanligaste anmälningarna handlar om frånvaro från skolan, så kallade “hemmasittare”. I dessa fall är anmälningarna mer av en formell art. De anmälningar respondenterna berättar om i intervjuerna handlar om anmälningar som kan vara mycket varierande. I vissa fall handlar det om bristande föräldraförmåga och ibland barnets eget
- 28 -
beteende eller mående. Andra gånger handlar det om allvarliga skyddsaspekter som misshandel och incest. I de sistnämnda fallen anmäler skolkuratorn direkt till socialtjänsten utan att informera föräldrarna i förväg.
Elevernas reaktion på skolkuratorernas anmälningsplikt
Majoriteten av skolkuratorerna berättar om sin anmälningsplikt under det första samtalet med eleven. Flertalet av skolkuratorerna pratar om att de kan uppleva att eleverna ibland håller tillbaka med information när de får reda på att skolkuratorn har en anmälningsplikt under samtal. Detta märker de genom att barnen blir avvaktande och försiktiga när skolkuratorn berättar om anmälningsplikten för eleven. Det har även märkts att de hållit tillbaka information genom att välja att prata om andra saker.
“Ibland kan man se att barnen blir mer avvaktande och försiktiga så då blir det information till mig att barnet kanske sitter med saker som han eller hon nu blir förhindrad att berätta.”
Skolkuratorerna tar även upp att elever kan välja att inte komma tillbaka för samtal med kuratorn efter att de berättat om sin anmälningsplikt.
“Då har det nog varit att de antingen valt att prata om andra saker eller att de valt att gå in i det jobbiga ändå. För att det mer tillhör kategorin att man inte kommer då att man inte ger sig in i det. Men jag tror ändå att det skulle kunna vara så jag tror iallafall att man blir styrd av det man väljer att ta upp, det tror jag.”
Ett fåtal skolkuratorer beskriver att elever kan hålla tillbaka på information under samtal och att anledningen till detta kan vara att det finns en rädsla för socialtjänsten och vad de ska göra.
“För att det går rykten om att socialtjänsten fosterhemplacerar barn hur lätt som helst. Jättemånga barn här tror att “om jag berättar att jag blir slagen hemma så kommer jag bli fosterhemsplacerad direkt” och det blir man ju inte, det finns inga sådana resurser i Sverige.”
- 29 -
Denna rädsla för socialtjänsten visade sig vara tydligast hos barn med utlandsfödda föräldrar där föräldrarna i många fall har haft andra negativa erfarenheter av myndigheter.
“Om en elev som kom från ett annat land, i vissa andra kulturer så har myndigheter en helt annan roll och man kan ha erfarenheter av att det är farligt på något vis. Så jag tänker att det kan finnas en kulturell skillnad som kan göra att de ibland åh nej stopp socialtjänsten, det här är farligt!”
Flertalet av skolkuratorerna berättar att rädsla och oro kan vara en vanlig reaktion när elever informeras om att en anmälan till socialtjänst ska göras. Elever blir oroliga för att föräldrarna ska bli arga eller ledsna.
“Eleven var ju ledsen att jag var tvungen att göra det här men mycket utifrån hur kommer pappa att reagera, hur kommer mamma reagera och vad kommer de att säga nu? Nu kommer pappa att bli jättebesviken eller mamma kommer att bli arg.”
En del barn oroar sig också för vilka konsekvenser det kan bli för barnen själva om föräldrarna blir arga exempelvis.
“Det kan också vara vad händer med mig om mamma och pappa får höra det här? Eller det kan vara så här tänk om jag får stryk och om jag får stryk, hur får jag stryk? Vad ska jag göra då? Hela tiden- vad händer med mig? Det är tyvärr väldigt dålig spridning av vad socialtjänsten är för någonting. Då kan det komma upp som ett riktigt hjärnspöke. Nu ska jag nog gå hem och hämta min pyjamas så får jag flytta hemifrån om två timmar. Det blir fel fantasier som drar igång.”
Bandet mellan barn och förälder är mycket starkt trots att föräldrarna kan stå för det problematiska beteendet. En kurator berättar om det komplexa med missförhållanden i hemmet.
“Jag tror att barnen kommer till mig i första hand för att de vill ha hjälp, även när det gäller farliga och svåra saker, så vill de ju ha sina föräldrar i nio fall av tio. Även en mamma som slår, det är ju min mamma.”
- 30 - Analys
Utifrån rollteori kan elevernas vilja att hålla tillbaka med information hänga ihop med rollförväntningar där en av dessa exempelvis kan vara de förväntningar som andra personer har på individen (Lennéer-Axelson & Thylefors, 2005). Utifrån resultatet kopplat till rollteori kan en elev ha förväntningar på skolkuratorns roll innan samtalet. Eleven kan ha en bild av att skolkuratorn är som en vuxen stödjande person i skolmiljön som eleven kan samtala med. Men när skolkuratorn talar om sin anmälningsplikt kan det gå emot den bild eleven har av en skolkurator. Detta kan leda till att eleven blir avvaktande, försiktig eller väljer att inte komma tillbaka för samtal. Rollförväntningar kan även kopplas ihop med bilden eleverna har av socialtjänsten. I detta fall skapar bilden av socialtjänst rädsla för att de exempelvis fosterhemplacerar barn lättvindigt vilket inte stämmer in med den verkliga bilden. En felaktig förväntning av vad socialtjänsten gör, kan skapa en rädsla för att skolkuratorn kommer att anmäla om eleven berättar något. Detta blir särskilt relevant då föräldrar med negativa erfarenheter av myndigheter från hemlandet för över dessa bilder till barnet.
Detta kan även kopplas till rollkonflikter vilket är vanligt då yrkesutövaren har två roller som inte går att förena på ett oproblematiskt sätt. Denna konflikt kan vara aktuell för socionomer som ofta har krav och rollförväntningar från både klienter och ledning. Dessa förväntningar kan vara problematiska i yrkesrollen (Lennéer-Axelson & Thylefors, 2005). I skolkuratorns fall kan denna rollkonflikt uppstå då hen har en stödjande roll och tystnadsplikt samtidigt som hen i vissa fall måste bryta tystnadsplikten och anmäla. Detta kan verka motstridigt från elevens perspektiv, särskilt om eleven endast varit medveten om skolkuratorns stödjande roll. Om eleven är ute efter att endast samtala och få stöd och inte den andra rollen så kallade “anmälningsrollen” kan det även förklara varför eleven väljer att bli avvaktande eller sluta komma på samtal. Detta kan leda till rollkonflikt som i sin tur kan leda till att eleven väljer att hålla tillbaka på information under samtalen.
Rollkonflikten som uppstår kan även förklaras vidare med Evetts (2006) professionsteori. Utifrån en analys av skolkuratorn som yrke i Evetts (ibid.) professionsteori går det att säga att professionen är en yrkesprofession. Enligt Evetts har yrken i denna kategori stort handlingsutrymme, i detta fall formulerat som diskretion, och förtroende att själv lägga upp och styra sitt arbete. Diskursen i yrkesprofessionen konstrueras av yrkesgruppen själv. Men när anmälningsplikten kommer in i skolkuratorernas arbete som en skyldighet kopplas det in komponenter som kan analyseras och belysas utifrån Evetts (ibid.) organisationsprofession. I
- 31 -
organisationsprofessionalismen skapas enligt Evetts (ibid.) legitimitet externt, det vill säga man är beroende av omgivningens stöd eller styrning för att få legitimitet och denna styrning kan vara politisk styrning. Anmälningsplikten är en lag och något som skapats politiskt i samhället. När anmälningsplikten som instrument kommer in i den yrkesprofession som skolkuratorn utgör, skapas en annan situation i förhållande till hur skolkuratorns vanliga arbetssituation ser ut. Samtalet blir därmed styrt ända ned till vad barnen kan tala om med kuratorn. Skolkuratorerna uttrycker att föräldrarna är viktigast i barnens liv, oavsett vilka de är. Det kan därför bli svårt för barnen att få en annan vuxens reflektion på föräldrarnas handlande eftersom rädslan för en anmälan kan ligga i vägen. Det blir också skolkuratorns uppgift att tolka och värdera hur ett bra föräldraskap ska se ut utifrån anmälningsplikten, och när det är dags att anmäla till socialtjänsten.
Anmälningspliktens inverkan på relationen mellan skolkurator och elev
Av intervjuerna framgår att anledningarna till orosanmälningarna är varierande. En del ärenden kan vara akuta och initieras av exempelvis annan skolpersonal, i ett stadie där eleven inte har någon relation till skolkuratorn ännu. Flertalet av skolkuratorerna beskriver att de då försöker bygga en relation i efterhand. Om eleven blir akutplacerad håller kuratorn kontakt med eleven under tiden för placering och fortsätter relationen när eleven kommer tillbaka till skolan. I ärenden där skolkuratorn redan har en relation med eleven försöker majoriteten av respondenterna skapa ett samarbete med elev och förälder inför kontakt med socialtjänst. Flera av skolkuratorerna anser att relationen kan fördjupas när de har gått igenom att göra en anmälan, eftersom det är vanligt att barnet får stöd av skolkuratorn under tiden. Såhär beskriver till exempel en respondent det.
“Relationen kan till och med bli lite bättre kan jag tycka ibland. Den går lite mer på djupet när man gått igenom saker som är så svåra. På ett sätt är det svårt för alla, men det kan öppna upp också, snarare fördjupas den. Jag kan följa med till socialtjänsten, barnen har tillit och då kan jag hänga med.”
Det finns även en annan aspekt som uppkommer vid anmälningar, och det är risken att skolkuratorn blir en stödfunktion för föräldern istället för barnet. Respondenterna menar att det kan vara en svår balansgång hur de ska lägga upp stödet, om det är tydligt att föräldrarna också behöver stöd. Stödfunktionen till föräldern kan innebära att relationen till barnet
- 32 -
påverkas negativt då barnet kan hamna i skymundan. Men de anser att det som gynnar föräldern även gynnar barnet. En respondent ser dock en klar konflikt här. Hen beskriver att föräldrastödet blir ett uttryck för barnets bästa, samtidigt som skolkuratorns funktion är att finnas där för eleven. Hen uttrycker också att det är viktigt att se upp så att de inte blir allierade med föräldern. Risken finns att tystnadsplikten bryts gentemot eleven om skolkuratorn inte är uppmärksam. En kurator berättar om ett svårt ärende där incest upptäcktes. Dottern fick en BUP-kontakt men mamman hade inget eget samtalsstöd. I detta fall fick skolkuratorn en bra relation med mamman.
“Jag hade jättebra fortsatt kontakt med mamman och jag kände själv att oj nu blev det så här att mamman och jag, för mamman behövde jättemycket stöd. Men ärligt med den tjejen kändes det jobbigt, hon gav aldrig uttryck för att vara arg, men om man skulle intervjuat henne så skulle hon kanske säga att jag var arg på skolkuratorn, usch vad jag kände mig sviken på dig!”
Flertalet skolkuratorer berättar att det har funnits situationer där socialtjänstens icke-agerande fått betydelse för relationen mellan barnet och skolkuratorn. Besvikelsen har varit stor hos barn som väntat sig hjälp ifrån socialtjänsten, men inte fått det beviljat. Det finns även fall där eleven har varit drivande i att aktivt vilja söka hjälp av socialtjänsten. I dessa fall kan skolkuratorn fylla en viktig funktion för barnet genom att barnet får prata om den frustration som uppstått, då kan relationen fördjupas efter en anmälan.
En negativ konsekvens av anmälningsplikten som flertalet av skolkuratorerna beskriver är att elever ibland har känt sig svikna när skolkuratorn har behövt göra en anmälan till socialtjänsten.
“Det är svårt det är iallafall min erfarenhet att en och annan gång så känner sig barnen så svikna att man som kurator har fört information vidare.”
Då anmälan har kommit på tal har eleverna reagerat med att försöka intala skolkuratorn om att allting är bra. De har även försökt intala kuratorn om att det kommer att bli dåligt eller att en anmälan inte behövs. Det har även hänt att eleverna tagit upp skolkuratorers tystnadsplikt och undrat vad som hänt med den. Men majoriteten av skolkuratorerna berättar att de alltid gjort
- 33 -
en anmälan trots att eleverna har känt sig svikna eller inte velat att det ska ske. Två skolkuratorer ger exempel på när eleverna inte vill att de ska göra en anmälan.
“Då kan de ju liksom ”nej men jag vill inte” och ”vi har ju sagt att vi inte ska”. Det är svårt när man fått sådant slags material och plötsligt tänker oj ok nu är vi ett sånt läge där jag måste tala om för det här barnet att nu gick det åt skogen med min tystnadsplikt. Nu är det här inte längre mellan dig och mig, det är svårt.”
Besvikelsen hos eleven efter att skolkuratorn berättat att hen behöver göra en anmälan har lett till konsekvenser för relationen mellan kuratorn och eleven. En av dessa konsekvenser har varit att eleven har slutat att komma på samtal och att skolkuratorn har tappat kontakt med eleven.
“Hon slutade komma och liksom försvann ifrån mig och då brottades jag just med det där för det var ju svåra saker för henne.”
Ett fåtal av skolkuratorerna förklarar hur relationen har varit i början av kontakten med eleven och hur den förändras. De beskriver sin kontakt med eleven som att det är en kontakt som utformas tillsammans med eleven där eleven får bestämma takten på samtalen och där kuratorn utgår ifrån elevens behov. När skolkuratorn bedömer att en anmälan måste göras är det inte längre ett gemensamt beslut utan skolkuratorns eget beslut. I samband med detta beskriver skolkuratorerna att det uppstår reaktioner hos eleven eftersom de inte längre får vara med och styra. Flertalet av skolkuratorerna talar även om två olika stolar som de sitter på i kontakten med eleverna.
“När jag byter roll, från att vara ”stödkurator” till någon slags “måste ta kontakt med socialtjänsten person”. Det kan bli slutet på stöddelen, om man tänker att vi gör det tillsammans, du kommer frivilligt till mig och så byter jag stol. Då är det inte längre det där ömsesidiga. -”Nej det här ville inte jag, det här blev inte bra för mig, jag har sagt till dig att jag tycker det var dåligt och nu så tar du en ny kontakt.” – ”Jamen det här har vi ju pratat om” - Ja jag tycker det är så himla dåligt”. För en del, så är det ju slut med det här ömsesidiga. -”Kuratorn dig litar jag verkligen på” det tar slut.”
- 34 - Analys
Något vi tydligt kunnat se är problemet kring kuratorns dubbla roll. I denna process då skolkuratorn har flera roller uppstår motreaktioner hos eleven som går att koppla till teorin om rollkonflikt. Utifrån detta perspektiv är inte yrkesutövarens roller förenliga från elevens perspektiv på det sätt som Lennéer-Axelson och Thylefors (2005) beskriver. Samtalen med skolkuratorn har i början varit en gemensam process där skolkuratorn haft en stöttande funktion. I ett anmälningsläge byter skolkuratorn roll och beslutet är inte längre gemensamt och tystnadsplikten bryts. För eleven kan detta uppfattas som en rollkonflikt där skolkuratorn har två roller som blir motstridiga. Utifrån denna teori kan rollkonflikten skapa en besvikelse hos eleven där eleven ser det som ett svek när skolkuratorn bryter sin tystnadsplikt.
I ett av citaten ovan uttrycker en av skolkuratorerna: ”ok nu är vi ett sånt läge där jag måste tala om för det här barnet att nu gick det åt skogen med min tystnadsplikt nu är det här inte längre mellan dig och mig.” En annan av skolkuratorerna uttrycker sig på liknande sätt: “så känner sig barnen så svikna att man liksom som kurator har liksom fört information vidare”. I det första citatet ovan visar skolkuratorn själv på en dubbelhet som kan uppstå i att ha en tystnadsplikt och att behöva bryta den vilket också visar på tendenser på rollkonflikt som Lennéer-Axelson och Thylefors (2005). Det uppstår en konflikt när det gäller att både vara skolkuratorn med tystnadsplikt och skolkuratorn som kan behöva anmäla och bryta tystnadsplikten. Skolkuratorn uttrycker själv att det kan vara svårt att behöva gå igenom detta och att det på ett sätt visar på svårigheterna kring att ha dessa roller. I det andra citatet uttrycker skolkuratorn sig på ett liknande sätt, vilket visar på att kuratorn har en medvetenhet om att det kan vara svårt för eleven att förstå att hen som skolkurator fört information vidare. I våra resultat har vi kunnat se hur skolkuratorns relation till elevens förälder har blivit mycket bra efter en anmälan där stöd ges till den förälder som inte är förövare. Detta är något som också beskrivs i Steinbergs (2007) forskning. I Steinbergs (ibid) rapport diskuteras fall där klienten inte själv varit den som är föremål för anmälan. Istället är klienten exempelvis är mor eller far till barnet och partnern eller annan närstående är förövare. Relationen kan då bli djupare när terapeuten stöttar klienten igenom kontakten med myndigheterna och de känslor som väcks, trots att det också är terapeuten som gjort en anmälan.
I resultaten framkommer att eleven kan hamna i skymundan när skolkuratorn blir en stödfunktion för föräldern. Skolkuratorn har som uppgift att ge stöd och ha samtal i olika
- 35 -
former med eleverna. Trots att det inte ingår i arbetet att ge stöd åt föräldrarna väljer ett flertal av skolkuratorerna att inkludera föräldrastöd i sina arbetsuppgifter. Detta skulle kunna vara en konsekvens av att diskretionen i yrket är stor. Enligt Mintzberg (1993) kan stor diskretion göra så att den professionella väger olika klienters behov mot varandra. Detta kan bli bekymmersamt ur ett rättviseperspektiv. Utifrån våra resultat går det att tolka det som att skolkuratorn ibland även ser föräldern som en klient och därför väger både elevens och