Anmälningspliktens inverkan på relationen mellan skolkurator och elev

Socialhögskolan

Institutionen för socialt arbete Stockholms universitet Examensarbete, HT 2014

Anmälningspliktens inverkan på relationen mellan skolkurator och elev

– En kvalitativ studie av hur sju skolkuratorer upplever anmälningsplikten i sitt arbete

Ava Shamsipoor och Therese Näslund, S6A Handledare: Gudrun Elvhage

Titel: Anmälningspliktens inverkan på relationen mellan skolkurator och elev Av: Ava Shamsipoor och Therese Näslund

Abstract

This study aims to explore if school counselors are experiencing that their mandatory reporting responsibilities has any influence on the relationship with the pupils, and what they consider to be obstacles and positive aspects with the mandatory report as an instrument. The method was qualitative and seven school counselors described what happens in the mandatory reporting process. The theoretical frameworks were theories about profession and role theory.

The main findings indicate that the duty to report may have some impact on the relationship to the pupils. It can be more difficult for the pupils to trust the school counselor and the children are not free to talk about what they want with the school counselor without consequences. Our results also support earlier research which points out that the collaboration between school counselors and the child welfare agencies is problematic in many perspectives. Another conclusion in this study is that the duty to report has an impact on the professional role for school counselors. Whereas mandatory reporting is a law binding duty it is also described as a frameworks in the respondents work situation, which have both positive and negative aspects.

Keywords: school counselor, child abuse and neglect, mandatory report, relations, professional role, role theories,

Nyckelord: skolkurator, barn som far illa, anmälningsplikt, relationer, yrkesroll, rollteori

Antal ord: 19134 ord

Innehållsförteckning

Inledning ...1

Problemformulering och relevans för socialt arbete ...1

Syfte ...3

Frågeställningar ...3

Uppsatsens avgränsningar ...3

Bakgrund...3

Skolkurator ...3

Anmälningsplikt ...4

Uppsatsens disposition ...4

Forskningsområde ...5

Sökprocess ...5

Avgränsningar ...6

Strukturen för tidigare forskning ...6

Underrapportering ...7

Motivation att anmäla kopplat till insatser ...7

Skolpersonalens förväntningar ...8

Terapeutisk relation och anmälan ... 10

Sammanfattning ... 10

Teoretisk utgångspunkt ... 11

Rollteori ... 11

Rollförväntningar ... 11

Rollkonflikt ... 12

Rollosäkerhet... 13

Rollupplösning ... 13

Rolldistansiering ... 13

Profession ... 13

Motivering av teorival ... 15

Forskningsmetod ... 16

Metodval ... 16

Vetenskapsfilosofisk position ... 17

Vetenskapsmetodologisk ansats ... 17

Urval ... 18

Begrepp ... 18

Intervjuguide ... 19

Genomförande av intervjuer ... 20

Transkribering ... 21

Analys och bearbetning av data ... 21

Etik ... 23

Reliabilitet ... 24

Validitet ... 25

Generaliserbarhet... 26

Resultat och analys ... 26

Kapitlets disposition ... 26

Informanterna ... 27

Anmälningarnas art ... 27

Elevernas reaktion på skolkuratorernas anmälningsplikt ... 28

Analys ... 30

Anmälningspliktens inverkan på relationen mellan skolkurator och elev ... 31

Analys ... 34

Svårigheter och möjligheter med anmälningsplikten ... 35

Svårigheter ... 35

Möjligheter ... 38

Analys ... 39

Motstridigheter i rollen ... 41

Analys ... 44

Diskussion ... 47

Resultatdiskussion ... 47

Metoddiskussion ... 50

Förslag till vidare forskning ... 52

Referenslista ... 53

Bilagor ... 57

Bilaga 1 - Intervjuguide ... 57

Bilaga 2 - Informationsbrev ... 59

- 1 -

Inledning

“När man frågar varför har ni inte anmält? Ja men jag vill inte svika förtroende och då blir man så arg. Nej men vad fint! Ert så kallat förtroende, ditt behov av din roll har orsakat att den här ungen har fått knarka och utökat eller fördjupat sitt missbruk under några års tid för att du inte hade vett att göra det du enligt lag är skyldig, för det var man redan då skyldig att göra.” – Skolkurator

Detta är ett citat som är taget ur en av intervjuerna vi har genomfört där en skolkurator berättar om problematiken kring anmälningsplikten. Citatet illustrerar vad som kan hända barnet samt varför en kurator väljer att inte anmäla. Denna problematik kring anmälningsplikten utgör ett forskningsområde samt en verklighet som skolpersonal i Sverige och resten av världen lever i (Alvareza, Kenny, Donohuea & Carpinc, 2004; Backlund, Wiklund & Östberg, 2012; W. Crenshaw, L. Crenshaw & Lichtenberg, 1995).

Problemformulering och relevans för socialt arbete

Barnmisshandel och försummelse av barn är ett internationellt problem som i värsta fall kan leda till döden eller andra mycket allvarliga konsekvenser (Goebbels, Nicholsson, Walsh &

De Vries, 2008) Det är känt att konsekvenserna för barnen på både lång och kort sikt ökar desto längre de får leva i missförhållanden (Crenshaw et al., 1995).

Barn är beroende av att någon vuxen uppmärksammar och hjälper dem när deras föräldrar inte förmår att tillgodose deras behov. Det krävs då att någon vuxen i deras närhet kan signalera till de hjälpinstanser som finns i samhället. I Sverige finns därför en laglig plikt att anmäla till socialtjänsten om det finns misstanke om missförhållande gällande barn (Backlund et al., 2012).

Anmälningsplikten innebär att yrkesverksamma i organisationer som är riktade till barn i exempelvis skolan är skyldiga att anmäla till socialtjänsten “om man får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa” enligt 1§ i 14 kap. Socialtjänstlagen (2001:453).

Socialtjänsten ska utreda huruvida det råder missförhållande eller inte, skolpersonalen behöver endast ha en misstanke enligt 1 § i 14 kap SoL. Anmälningsplikten är det viktigaste instrumentet som används för att upptäcka barn som far illa (Backlund et al., 2012).

- 2 -

Anmälningspliktens utformning innebär också att barnskydd och barnets bästa står över rätten till personlig integritet för föräldrarna i svensk lag (Svensson, 2012).

Forskning, utomlands och i Sverige, har visat att skolpersonal borde anmäla i mycket högre grad än vad som görs, och mörkertalet gällande barn som skulle behöva socialtjänstens hjälp misstänks vara högt. Genom att inte anmäla kan barnet utsättas för onödiga risker (Backlund et al., 2012; Cocozza, 2003). Orsakerna till underrapportering är många, men gemensamt är att skolpersonal tycker att det är svårt att hantera anmälningsplikten (Backlund et al., 2012).

För utsatta elever kan skolkuratorn vara en av få fungerande vuxna i barnets liv, en skyddsfaktor som gör att barnet trots svårigheter inte utvecklas negativt. Skolkuratorn kan också vara central för att avlasta barnets situation. Anmälningsplikten är något skolpersonalen måste förhålla sig till i sina möten med eleverna. En anmälan kan påverka relationen på många olika sätt, exempelvis kan anmälaren vara rädd att tappa kontakten till barnet.

(Backlund et al., 2012; Trygged, Backlund & Elofsson, 2013; Olsson, 2011; Westling Allodi, 2010).

Skolkuratorer befinner sig i en unik position, då de arbetar ensamma på flera plan. De är fysiskt ensamma, vilket innebär att det oftast bara arbetar en kurator per skola och den personen lägger ofta upp sitt arbete själv. Dels är de ensamma professions- och kunskapsmässigt. Lärare och andra på skolan har inte samma kunskap om sociala problem. Vi tycker att skolkuratorer är en yrkesgrupp som inte uppmärksammas, och det motiverade oss ytterligare att fokusera på dem. Vi upplever ibland att vår socionomutbildning fokuserar mycket på socialsekreterarnas arbete och det gjorde oss nyfikna på skolkuratorernas arbetssituation. Det finns inte heller mycket forskning om skolkuratorer generellt och inte heller hur de upplever sitt arbete.

Med detta som bakgrund ansåg vi att det var särskilt intressant att studera anmälningsplikten ur skolkuratorns perspektiv, då relationen till eleven torde ha en annan, kanske djupare dimension än vad annan skolpersonal har. Eftersom vi inte har funnit forskning på vilken inverkan anmälningsplikten har på relationen mellan skolkurator och elev såg vi ett behov att undersöka detta. Vi ville även undersöka vilka reaktioner skolkuratorerna upplever att anmälningsplikten väcker hos eleverna eftersom det exempelvis ger oss svar på hur anmälningsplikten påverkar samtalen med barnet innan en relation byggts upp. Vi blev

- 3 -

intresserade av vad skolkuratorer ser för svårigheter och eventuella möjligheter med anmälningsplikten. Behovet av att undersöka detta blev större då vi i tidigare forskning endast fann att skolpersonal upplevde att det fanns svårigheter med anmälningsplikten och vi ville förstå orsakerna bakom dessa svårigheter (Se t.ex. Backlund et al., 2012; Isaksson, 2014).

Detta eftersom de flesta studierna vi har funnit har varit kvantitativa och inte gett någon djupare bild.

Syfte:

Vårt syfte med studien är att undersöka hur skolkuratorer upplever anmälningsplikten i sitt arbete med barn som far illa och vilken inverkan anmälningsplikten har på relationen mellan skolkurator och elev.

Frågeställningar

Hur upplever skolkuratorer att elever reagerar på kuratorernas anmälningsplikt?

Vilken inverkan upplever skolkuratorer att anmälningsplikten har på relationen mellan elev och skolkurator?

Vad anser skolkuratorerna att det finns för svårigheter respektive möjligheter i deras arbete med anmälningsplikten?

Uppsatsens avgränsningar

Anmälningsplikt kan inrymma ett stort urval av studier och vi har avgränsat oss genom att specifikt studera skolkuratorers anmälningsplikt. Vi har även valt att fokusera på vilken inverkan skolkuratorns anmälningsplikt har på relationen till barnet. Skälet till denna avgränsning är att detta är ett perspektiv vi sett saknas bland tidigare forskning då huvudfokus ofta ligger på handlingsmönster när det gäller att inte anmäla och har ofta juridisk utgångspunkt. Vi koncentrerar oss istället på vad som händer i rummet mellan kuratorn och eleven när kuratorn väljer att anmäla och vad detta kan vara ett uttryck för.

Bakgrund Skolkurator

Skolkuratorn ingår i skolans elevhälsoteam som oftast består av kuratorer, psykologer, skolsköterskor, skolläkare och specialpedagoger (Backlund, 2009). Enligt skollagen 2 kap 25§

(2010:800) ska elevhälsan arbeta förebyggande, hälsofrämjande och stötta elevernas

- 4 -

utveckling mot utbildningens mål. Skolkuratorn har ofta en central roll i elevhälsan då skolkuratorn arbetar med stöd till enskilda elever och samarbetar med andra instanser (ibid.).

Skolkuratorn har som uppgift att ge stöd till skolpersonal, ha samtal i olika former med eleverna och att samverka med andra myndigheter. Skolkuratorn är anställd för att specifikt arbeta med elevvårdande uppgifter och har en annan utbildningsbakgrund än den pedagogiska personalen. Det skolkurativa arbetet kan genomföras på olika sätt och hur arbetet ska genomföras planeras i samarbete med organisationen. Arbetet sker främst genom enskilda samtal med eleverna på skolan (Backlund, 2007).

Anmälningsplikt

Skolkuratorn arbetar under sträng sekretess, vilket även benämns tystnadsplikt. Detta regleras i Offentlighets- och sekretesslagen 23 kap 2 § och innebär att det som eleverna talar om med skolkuratorn inte får föras vidare till andra. Sekretessen kan brytas när eleven godkänner det eller om skolkuratorn har en misstanke om att eleven far illa. Då har skolkuratorn skyldighet att anmäla detta till socialtjänsten (Skolverket, 2013).

Gränsen är inte helt klar för när man får samtala med barn utan vårdnadshavarnas medgivande. Enligt föräldrabalken har föräldrar rätt till insyn, men barnets mognad och rätt till integritet ska även tas i beaktande. JO-fall har förtydligat och gjort så att praxis idag verkar vara 12 år för att medgivande inte behövs (Olsson, 2009).

Anmälningsplikten har en lång historia i Sverige och infördes första gången 1924 för läkare, sjuksköterskor och kommunala myndigheter. Sedan har den skärpts och utökats till alla yrkesgrupper som arbetar med barn i deras dagliga verksamhet (Backlund et al, 2012, Olsson, 2009).

Uppsatsens disposition

I inledningen presenteras först problemformulering av uppsatsens ämne som följs av syfte och frågeställningar. Sedan beskrivs studiens avgränsningar. Därefter beskrivs i avsnittet bakgrund vad en skolkurator gör och även anmälningsplikten. I forskningsområdet redogörs först för sökprocessen, sedan följer en genomgång av tidigare forskning och avslutas med en sammanfattning. I teoridelen presenteras de teorier vi valt och kapitlet avslutas med en motivering av teorival. I metodavsnittet beskrivs forskningsprocessen, etiska aspekter,

- 5 -

reliabilitet, validitet och generaliserbarhet. I resultat och analyskapitlet presenteras vår empiri där analyser gjorts med hjälp av teorierna. Vi jämför där även våra resultat med tidigare forskning. I diskussionsavsnittet sker både en resultatdiskussion och även en metoddiskussion som avslutas med förslag till framtida forskning. Uppsatsen avslutas med en referenslista och bilagorna är informationsbrev och intervjuguide.

Forskningsområde

De sökord vi har använt oss av är:

• Kurator/skolkurator

• Sjukhuskurator

• Anmälningsplikt

• Anmälningsskyldighet

• Relation/relationer

• Relationers betydelse

• Skolpersonal

• Mandatory report

• Counselor/counseiling/ school counselor

• Terapeutisk allians/ therapeutic allians

Databaser som vi har använt oss av: Artikelsök EDS, Proquest social, Google schoolar, Libris.

Vi började vår nationella sökning med att söka på orden anmälningsplikt och skolkuratorer.

Anmälningsplikt gav oss 1630 träffar på Google scholar. Vi fick då fram många resultat som inte var relevanta för oss, exempelvis revisorers anmälningsplikt till skatteverket. För att få mindre träffar och träffar som var relevanta för vår studie började vi istället kombinera sökord. Vi har kombinerat alla ovanstående ord för att finna forskning. En sökning på exempelvis “anmälningsplikt” tillsammans med “skolkurator” exempelvis gav 144 träffar.

Då vi inte funnit mycket forskning som specifikt studerade skolkuratorer eller relationen till eleverna abstraherade vi sökningen, och valde att innefatta även skolpersonal och psykologer.

För att hitta internationella rapporter använde vi oss av en Boolesk sökning, vilket innebär att sökorden kombineras med AND, OR eller NOT. Vi använde oss också av kedjesökning, då vi

- 6 -

gått igenom referenslistor i den forskning vi har funnit. Vissa av dessa rapporter fick vi leta upp direkt i facktidningsarkiv, som exempelvis Education och Child Abuse & Neglect. W.

Crenshaw et al., (1995), Dombrowski och Gischlar (2006) hittade vi på detta sätt.

Avgränsning av tidigare forskning

Vi har använt primärkällor och forskning som är peer rewied i möjligaste mån. Vi har valt att inkludera en del forskning som skulle kunna betecknas som daterad, exempelvis forskning skriven av Walters (1995). Detta val gjordes då vi upptäckte att frågeställningarna och resultaten i forskningen visar att det fält vi valt inte är ett fenomen som varierar mycket över tid. Den internationella forskningen indikerar att anmälningsplikten verkar ha en inneboende problematik som är ett internationellt problem och inte primärt kontextuellt bundet.

Terapeuter hamnar i samma dilemma avseende relation kontra anmälan som kuratorer, därför har vi valt att inkludera viss forskning som berör deras arbete kopplad till anmälningsplikt.

Här gjorde vi dock en avgränsning då det riskerade att bli alldeles för omfattande om vi hade fördjupat oss i terapeutiska relationer. Gällande skolpersonal och deras inställning till anmälningsplikten finns mycket forskning, och där har vi försökt hitta rapporter som utforskar hur de gör sin avvägning inför en anmälan och om relationen är en komponent de tar hänsyn till.

Den FoU- rapport som är skriven av Sundell & Colbiörnsen (2000) som vi har använt oss av har vi bedömt som relevant och användbar. Det är en lägesbeskrivning över skolelevers psykosociala problem och vilken hjälp de får. Sundell är docent i psykologi och har gedigen forskarerfarenhet, särskilt gällande anmälningsplikten. Han har forskat om både förskola, grundskola och socialtjänst och därför valde vi att lita på denna källa.

Strukturen för tidigare forskning

Vi har valt att utforma vår forskningsöversikt i en “trattmodell.” Först kommer vi att presentera forskning om fenomenet anmälningsplikt och skolpersonal, för att sedan gå in på deras motiv att inte anmäla. Sedan fördjupar vi oss i vilka förväntningar skolpersonalen har i förhållande till relationer. Vi kommer sedan att rikta in oss mer på terapeutiska relationer och anmälan. I vissa stycken sker en avslutande diskussion av den genomgångna forskningen.

- 7 -

Underrapportering

Centralt i forskningen gällande anmälningsplikten är det faktum att skolpersonal underlåter att anmäla även då de har misstankar. Underrapportering är ett problem som inte är tidsbundet, då problemformuleringarna och frågeställningarna är väldigt lika ifrån 1990-talet och framåt.

(Alvareza, Kenny, Donohuea & Carpinc, 2004; Backlund et al., 2012; Crenshaw et al., 1995;

Goebbels et al., 2008). Även om länder har delvis olika lagar och system, skiljer sig inte anmälningsplikten nämnvärt åt och problemet finns dokumenterat i många olika länder (Cocozza, 2003; Wiklund, 2006; Östberg, 2010)

Trots att underrapporteringen allmänt beskrivs som ett problem i forskningsfältet, visar tidigare forskning att Sverige internationellt sett har en hög anmälningsnivå, den högsta nivån om man jämför med länder som har samma familjeinriktade barnavårdssystem som oss (Wiklund, 2006).

Fenomenet med att anmälningsskyldiga inte anmäler har utretts av regeringen via olika utredningar och betänkanden. Dessa har diskuterat möjligheten att förtydliga och formulera om kraven för anmälningsplikten, och även att kunna ställa högre krav på enskilda personers handlande genom påföljder vid underlåtelse. En av de största invändningarna mot ändringar är att anledningarna bakom att inte anmäla ofta är psykologiskt kopplade genom att personers handlande är individuellt och beror på många bakomliggande psykologiska faktorer. Därför är det svårt att komma åt problemet med lagstiftning (Svensson, 2012).

Motivation att anmäla kopplat till insatser

Dominerande frågeställningar rör vad underrapporteringen beror på, framförallt hur skolpersonalen gör dessa avgöranden. Av de orsaker som nämns går det att urskilja att motivationen att anmäla oftast är kopplad till vad socialtjänsten valt att göra i samband med att personen tidigare gjort en anmälan. Ofta har det inte lett till någon insats eller ens återkoppling ifrån socialtjänsten eller motsvarande myndighet utomlands (Alvareza et al, 2004; Backlund et al, 2012; Sundell, 1997). Tidigare forskning har diskuterat att inom socialt arbete är samverkan något som flera yrkesgrupper strävar efter, samtidigt som det omges av problem (Isaksson, 2014).

- 8 -

Forskning som studerat utfallet av anmälningar både i Sverige och utomlands visar att endast en liten del av de barn som anmäls kommer att få en insats. Många anmälningar faller ifrån redan från början och utreds inte alls (Cocozza, 2003; Östberg, 2010). Cocozza (2003) har gjort en studie på alla anmälningar som inkom till barnavården i Linköping år 1998. Något som är anmärkningsvärt i denna studie är de ärenden som fallit bort. Av dessa anmälningar utgjordes 87 stycken av barn som enligt socialtjänstens registrering skulle ha haft en akt, men där akten inte kunde finnas, och 30 stycken anmälningar hade försvunnit och inte kunnat hittas. Enligt socialtjänsten beror dessa bortfall på brister i deras interna organisation. Över hundra barn som potentiellt lever i missförhållanden har alltså inte fått den utredning som åligger socialtjänsten enligt lag.

Motivationen till att göra en anmälan ökar hos skolpersonalen när de ser att en anmälan till socialtjänsten gynnar eleven och leder till en insats. Motivationen minskade till att göra en anmälan i framtiden när de märker att utredningen inte resulterar i en insats (Alvareza et al., 2004; Sundell & Colbiörnsen, 2000, Sundell, 1997).

Det är viktigt att diskutera det faktum att de flesta studier gällande anmälningsplikt är kvantitativa. De svar vi har kunnat utläsa riskerar att bli platta då det ofta handlat om förbestämda enkätsvar utan vidare dimensioner. Dock är populationerna stora, särskilt i de amerikanska studierna exempelvis i Alvareza et al. (2004) där skolpersonalen var 6000 stycken. Det vi ser är att tendenserna i resultaten är detsamma oavsett land, metod och urval.

En annan aspekt av de studier som har gjorts gällande skolpersonalens handlande, är att många studier har varit vinjetter med påhittade “fall”. Det är långtifrån säkert att personen anmäler i en verklig situation, då det gäller ett såpass svårt dilemma. Därför kan man misstänka att mörkertalet i själva verket är ännu högre än vad forskningen visar.

Skolpersonalens förväntningar

Forskning har genomförts på orsaker till varför skolpersonalen väljer att inte anmäla och vad de har för förväntningar på att en anmälan ska leda till. De förväntningar som finns är att skolpersonalen inte tror att en anmälan till socialtjänsten kommer att gynna eleven och att det kommer att göra mer skada än nytta. Många har en rädsla av att en anmälan ska skada relationen, svika elevens förtroende och på så sätt förstöra möjligheten att hjälpa eleven.

Skolpersonalen ser sig själva som barnets trygghet och vill därför inte förstöra detta genom att

- 9 -

anmäla (Backlund et al., 2012; Mallén, 2011; Sundell & Colbiörnsen, 2000). Dessa resultat framkommer även i forskning från USA. Trots att Sverige har en familjeinriktad barnavård och USA tillhör de barnskyddsorienterade systemen har personalen samma förväntningar på hur en anmälan påverkar relationerna (Alvareza et al., 2004; Crenshaw et al., 1995;

Dombrowski & Gischlar, 2006).

Det finns inte enbart en rädsla hos skolpersonalen av att förstöra relationen till eleven vid en anmälan utan även relationen till föräldrarna. Skolpersonalen tror att en anmälan skulle försvåra samarbetet med föräldrarna (Crenshaw et al., 1995; Dombrowski & Gischlar, 2006;

Mallén, 2011; Sundell & Colbiörnsen, 2000) och i många fall har barnet flyttats från verksamheten eller från kommunen med föräldrarna. Detta upplevdes vara oroväckande då barnet tvingades lämna både vänner och vuxna som var centrala i barnets vardagsmiljö som i sin tur ledde till en ökad utsatthet för barnet (Backlund et al., 2012). Andra var så involverade i familjesituationen och stod både föräldrarna och barnet så nära att de upplevde svårigheter inför att göra en anmälan då de inte ville förstöra relationen med föräldrarna men även att de inte ville förvärra situationen (Mallén, 2011). Isaksson (2014) beskriver skolkuratorns arbetsbeskrivningar som vagt formulerade och menar att det saknas tydliga riklinjer vilket kan vara anledningen till att denna osäkerhet hos skolkuratorerna uppstår.

Samtidigt som mycket av forskningens resultat visar på de negativa aspekterna av att göra en anmälan (Crenshaw et al., 1995; Dombrowski & Gischlar, 2006; Mallén, 2011; Sundell &

Colbiörnsen, 2000) visar Backlund et al. (2012) i sina resultat att skolpersonalen kan se anmälningsplikten som ett verktyg i arbetet för att hjälpa barnet och att det går att se på det som att en anmälan kan hjälpa familjen att reda ut problemen i familjen.

Det de flesta av dessa studier har gemensamt är att de har gjorts kvantitativt vilket gör att det saknas djupgående förklaringar till varför skolpersonal inte anmält (Crenshaw et al., 1995;

Dombrowski & Gischlar, 2006; Mallén, 2011; Sundell & Colbiörnsen, 2000). Detaljerade beskrivningar och förklaringar skulle vara möjligt att få genom en kvalitativ intervjumetod.

Den enda forskningen som är baserad på en kvalitativ metod är Backlunds et al. (2012) studie men där använder de sig av fokusgrupper bestående av skolpersonal. Isakssons (2014) studie är den enda som gjorts på skolkuratorer. Hur en person handlar i olika situationer är individuellt och därför skulle det vara av intresse att använda sig av enskilda intervjuer med skolkuratorer eftersom det saknas i de flesta tidigare forskningar. Något annat dessa studier

- 10 -

har gemensamt med undantag för Isakssons studie (ibid.) är att de gjorts på skolpersonal, det saknas forskning på skolkuratorer. Skolpersonal och skolkuratorer har olika utbildningar och roller i skolan och därför kan erfarenheterna och upplevelserna skilja sig åt. Det saknas även forskning på om skolkuratorer upplever att anmälningsplikten gör någon inverkan på relationen vilket motiverar vår studie.

Terapeutisk relation och anmälan

I flera årtionden har det funnits en debatt bland psykologer, nämligen om det är metoden eller relationen till terapeuten som hjälper klienten att må bättre (Sandell, 2004). Det finns inga klara svar, då forskningen visar på olika resultat, men många tror att det förhåller sig så.

Många, både forskare och utövare, hävdar att samma resonemang gäller för socialt arbete. Det är åtminstone tydligt att relationen är mycket viktig (Sundell, 2012). Då kuratorers arbete gränsar till terapeuternas känns relationen extra central för kuratorer.

Flera forskare (Steinberg et al. 1997; Walters, 1995) har undersökt vad som händer med relationen mellan terapeut och klient när terapeuten måste göra en anmälan till myndigheter.

Det framkommer att de anser att lagstiftarna skapat ett dilemma för psykologer genom att införa anmälningsplikten då förtroende är central för den terapeutiska alliansen. Det har visat sig att terapeuten har valt att inte anmäla i många fall och orsakerna till detta har varit en rädsla för att detta skulle påverka relationen negativt och i värsta fall förstöra relationen (Walters, 1995).

Men Steinbergs (1997) studie som genomförts på psykologer och terapeuter har visat att ju bättre relation terapeuten har med klienten desto större är chansen att klienten fortsätter i behandling efter en anmälan. Detta tyder på att det är relationen till terapeuten som avgör hur klienten reagerar efter en anmälan och inte en anmälan i sig.

Sammanfattning

En stor del av forskningen handlar om skolpersonalens förhållningssätt till anmälningsplikten och på så sätt ligger fokus på själva arbetssättet med anmälningsplikten och inte hur det påverkar relationerna. Det finns rapporter som nämner att skolpersonalen tror att en anmälan kan skada relationen mellan skolpersonalen och eleven men inte på vilket sätt. Dessa frågor berörs endast ytligt och mer djupgående förklaringar saknas eftersom det handlar om

- 11 -

kvantitativa enkäter. Vidare har tidigare forskning visat på att underrapporteringen är stor och att motivationen till att anmäla är kopplat till om en anmälan gynnar eleven eller ej.

De flesta studier vi har hittat har varit kvantitativa och en gemensam nämnare är fokus på handlingsmönster hos skolpersonalen. Den forskning vi har hittat från företrädesvis USA har till största del varit teorilös, och vi har därför inte funnit några dominerande teorier.

All forskning som har hittats utom Isaksson (2014) har gjorts på skolpersonal och terapeuter, skolkuratorernas specifika perspektiv saknas. Många rapporter som har handlat om anmälningsplikt har haft en juridisk utgångspunkt, och eftersom vi fokuserar på just hur relationen påverkas kan en annan utgångspunkt vara intressant.

Teoretisk utgångspunkt

Rollteori innebär att människan kan ikläda sig olika roller. Rollteorin utvecklades under 1920 och 1930-talet inom flera olika kunskapsområden som sociologi och socialpsykologi. Det finns många forskare som utvecklat begreppet med olika perspektiv, och därför finns det många upphovsmän till teorin. Vi har valt att använda oss av Auberts rollteori (1974) och Lennéer-Axelson och Thylefors (2005) tolkning av den. Aubert (ibid.) fokuserade på rollförväntningar och menade att rollen är de förväntningar och normer som ställs i en specifik situation eller i den ställning personen har. Lennéer-Axelson och Thylefors bok (2005) är inriktad på arbete och den interaktion som sker i arbetsgrupper, och därför anser vi att deras tolkning passar oss bra. En annan rollteoretiker som vi använt oss av för att beskriva begreppet rolldistans är Goffman (2004).

Rollförväntningar

Enligt Lennéer-Axelson och Thylefors (2005) är roller fyllda med förväntan på hur rollen ska se ut. Externa förväntningar på rollen kan verka som en gemensam påverkan från det systemet individen tillhör. De inre förväntningarna kan bestå av den föreställning individen har av andra personers förväntningar på rollen. Dessa förväntningar är också förbundna med förutsägbarhet. När något är förutsägbart är det tydligt definierat vilka förväntningar som hänger ihop med den rollen.

- 12 -

Lennéer-Axelson och Thylefors (2005) delar in förväntningarna på yrkesrollen i informella och formella förväntningar. Formella förväntningar är uttalade i exempelvis lagar och befattningsbeskrivningar. De informella förväntningarna är sammankopplade med det sociala trycket inom och utom arbetsgruppen. Detta kan ses i relation till den formella yrkesrollen där hierarkier och rättigheter och skyldigheter är formellt utformade. I den informella yrkesrollen finns istället både individens egna och även arbetsgruppens förväntningar och även dess behov. De formella rollerna kan ses som en förutsättning för att kunna strukturera ett organiserat arbete. När det blir problematiskt i en arbetsgrupp är det inte sällan kopplat till de informella rollerna och oenighet kring förväntningarna på dessa.

Rollkonflikt

Det finns två typer av rollkonflikter som är vanliga. En rollkonflikt grundar sig i att det finns konflikter mellan olika roller som samma person innehar. Eftersom de flesta individer är innehavare av flera olika roller i sin vardag sker det relativt ofta att dessa roller står i konflikt med varandra menar Lennéer-Axelson och Thylefors (2005). Konflikterna kan återigen vara knutna till att rollförväntningarna går isär, de kan vara för motsägelsefulla och därmed inte förenliga i samma roll (ibid.).

En annan typ av rollkonflikt grundar sig i att det finns konflikter inom samma roll. Den andra rollkonflikten uppkommer när förväntningar eller uppfattningar om yrkesrollen inte går att förena på ett bra sätt. Då fylls rollen med olika förväntningar ifrån både individen själv och omvärlden som inte går ihop. Denna konflikt kan vara aktuell för socionomer som ofta har krav och rollförväntan både från klienter och ledning som kan vara motsatta (Lennéer- Axelson & Thylefors, 2005).

Aubert (1974) menar att diffusa krav och förväntningar från omgivningen kan bidra till ökade risker för rollkonflikter, då rollinnehavaren blir osäker på vilket agerande som är rätt i en situation. Därmed kan rollkonflikter uppstå om rollinnehavaren blir föremål för svårförenliga förväntningar gällande hur personen ska agera i en och samma position. Om personen har flera olika positioner som sammanfogas av normuppsättningar som är oförenliga kan en rollkonflikt också uppstå. I detta fall syftar Aubert (ibid.) på att en individ har olika roller.

- 13 - Rollosäkerhet

Rollosäkerhet är kopplat till rollbäraren själv och den osäkerhet som uppstår när individen inte har förstått rollens förväntningar och förutsättningar. Rollosäkerheten kan bero på att utformningen av rollen är vag eller att rollen internaliserats bristfälligt hos individen. Med internalisering avses hur tankar, reaktionssätt och värderingar införlivas hos rollinnehavaren.

En anledning till otillräcklig internalisering kan bero på att individens personliga etik och läggning inte passar ihop med den roll personen har. På det sättet blir rollen inte en naturlig roll att axla (Lennéer-Axelson och Thylefors (2005).

Rollupplösning

Det finns även utomliggande aspekter som kan skapa konflikter menar Lennéer-Axelson och Thylefors (2005). Samarbete genom samverkan eller nätverkande med andra yrkesgrupper är mycket viktigt i samhället, och särskilt vanligt inom socialt arbete. När man samarbetar krävs en slags samsyn på det man ska samarbeta om och där kan konflikter uppstå. Olika yrkesgrupper kan då konkurrera om olika synsätt och perspektiv, och revir som tidigare varit självklara överträds. I och med detta sker en rollupplösning. Om de olika yrkesgrupperna dessutom ifrågasätter varandras kompetens eller funktion i samarbetet blir rollupplösningen ännu värre.

Rolldistansiering

Rolldistans innebär att kunna skilja mellan en roll i exempelvis arbetet och sig själv, alltså den professionella rollen och den personliga rollen. Det innebär också att kunna växla mellan dessa två utan att en konflikt ska uppstå. I rolldistansiering används två begrepp, den ärlige aktören som identifierar sig med sin roll, och den cyniska aktören, som är medveten om sin roll och kan skilja den från sin personliga roll (Goffman 2004).

Profession

Profession är ett begrepp som är mångtydigt och som det saknas en enhetlig definition på.

Evetts (2006) är en professionsteoretiker som har utvecklat teorier kring profession. Evetts behandlar områden som vi kan relatera till skolkuratorers arbete, såsom diskretion och legitimitet. Vi har valt att använda oss av Liljegren och Pardings (2010) tolkning av diskretion och Evetts professionsteori då de tolkat teorin från ett socionomperspektiv. Vi har även

- 14 -

använt oss av Mintzberg (1993) som skrivit om vad diskretion kan leda till för problem för yrkesutövare i arbetet.

Enligt Liljegren och Parding (2010) innebär diskretion de valmöjligheter man har som socialarbetare. Detta kan avse mycket olika saker som exempelvis frihet att utforma sitt arbete och större frihet i sitt beslutsfattande. Inom professionellt arbete är diskretion viktigt i tre olika situationer. Diskretion är ett centralt beslutsinstrument när allmänna regler inte är användbara, den är essentiell när allmän kunskap ska användas på särskilda fall och diskretion är en nödvändighet för individanpassad behandling. Att själv få styra och ha kontroll över vissa arbetsuppgifter utgör en del av den professionella identiteten och att ha ett arbete som är helt styrt av lagar och regler betraktas som negativt eftersom det många gånger sammankopplas med lägre kvalificerade arbeten. Alla arbeten styrs av någon form av ramar men diskretionen kan variera beroende på hur mycket arbetets ramar stramas av beslutsfattarna.

När handlingsutrymmet är litet utgörs arbetet av följdriktiga regelverk och det finns därför inte stort utrymme för eget omdöme i arbetet. I diskretionärt beslutsfattande är det beslutsfattaren som utifrån sin professionsspecifika vetskap och sitt eget omdöme fattar besluten till skillnad från icke diskretionära beslutsfattanden där beslutet styrs av regler (Liljegren & Parding, 2010).

Diskretionen kan skapa problem för klienter, organisationen och staten. Enligt Mintzberg (1993) kan diskretion göra att professionella både ignorerar klienternas och organisationens behov. Konsekvenserna blir att de är lojala i professionen men inte där de praktiserar den.

Stor diskretion kan även leda till att professionella gör olika bedömningar av klienters behov vilket blir problematiskt ur jämlikhets- och rättviseperspektiv. Diskretionen kan även vara ett problem om de professionella sätter sina egna eller klienternas behov framför organisationen.

När besluten inte fattas på ett likartat sätt på grund av att det finns en stor diskretion blir det svårt att följa upp resultatet av arbetet vilket i sin tur kan skapa legitimitetsproblem. Det uppstår även svårigheter med att jämföra och följa upp hur utfallet blivit av ett arbete när det är den professionella som utifrån sitt eget omdöme och kunskap fattat ett beslut. Att inte kunna följa upp och jämföra utfallet av ett arbete kan även det skapa legitimitetsproblem.

Dessa problem med diskretionen har skapat demokratiska problem för staten då yrkesutövarens stora handlingsutrymme kan inkräkta på den lagliga plikten man har vid

- 15 -

beslutsprocesser. Det finns risk att handlingsutrymmet används för att manövrera runt lagen när beslut ska tas.

För att minska risken för de problem som kan uppstå med stor diskretion kan regler och rutiner införas. Men konsekvensen av striktare ramar i arbetet kan vara att krav på utbildning inte blir lika stora vilket leder till en lägre status för professionen. Regleringen av professionella styrs av hur arbetet ser ut och där kan synen på hur verksamheten ska bedrivas skilja sig åt mellan de professionella och organisationen. Det professionella arbetets styrning och komplexitet kan beskrivas och liknas med Evetts (2006) teorier om yrkesprofessionalism och organisationsprofessionalism. Två sätt att legitimera och organisera arbetet på kan ses just genom antingen professionen och organisationen. Med detta menas att arbetet kan styras i enlighet med yrkesmässiga eller byråkratiska riktlinjer men utgör även två sätt att legitimera arbetet på. Evetts teori om profession skiljer mellan organisations- och yrkesprofessionalism.

Detta är två sociologiska idealtyper, och den största skillnaden mellan dem är hur legitimitet skapas. Yrkesprofessionalismen ger yrkesgruppen legitimitet för att de har utbildning och yrkesetik, och diskursen konstrueras av de professionella själva. Detta gör att de är betrodda av både ledning och klienter, och de får därmed stort handlingsutrymme.

Organisationsprofessionalismen skapas genom regler och kontroll, både diskurs, kontroll och ledning kommer alltid uppifrån och utifrån. Yrkesutövaren arbetar utifrån standardiserade rutiner och klar delegationsordning för beslutsfattande och därmed har de ett begränsat handlingsutrymme.

Motivering av teorival

Vi har valt att använda oss av rollteori eftersom att vi anser att den passar vårt syfte, då rollteori är en teori som studerar människor på individ- och gruppnivå. Den kan då dels förklara varför skolkuratorernas roll blir komplicerad, dels förklara hur andra individer och grupper kan uppfatta dem. Vi anser även att relationen mellan kurator och elev kan genomlysas bra genom detta teorival. Det vi kan gå miste om genom att välja denna teori är ett större samhällsperspektiv. Med organisationsteori hade vi exempelvis fått fram aspekter på andra nivåer, men vi hade missat det unika i kuratorernas egna synsätt. Vi är medvetna om att roll- och Evetts (2006) teori pekar ut idealtyper, men vi anser ändå att de drag vi pekar på kan förklara fenomenet. Goffman (2004) valde vi att ta med då vi uppfattade att rolldistansiering fyller en viktig funktion i anmälningsprocessen som skolkuratorerna berättar om. Detta

- 16 -

begrepp hade inte Aubert (1974) eller Lennéer-Axelson och Thylefors (2005) tagit upp och vi valde därför att inkludera Goffman (ibid.).

Vi har valt att även analysera vårt resultat utifrån professionsteori och begreppet diskretion då skolkuratorn inte har många riktlinjer och regler att utgå ifrån i sitt arbete. Då vi förstått att skolkuratorer ofta styr sitt arbete till största delen själv, blir det en teori som kan förklara hur en skolkurators handlingsutrymme ser ut i en anmälningssituation och hur det påverkar arbetet och relationerna till eleverna. Vi anser även att en kombination av dessa teorier bidrar till bättre helhetssyn. Vi skulle inte kunnat använda enbart profession för våra analyser, då vi inte har tillräcklig inblick i skolkuratorernas arbetssituation. Våra forskningsfrågor och intervjufrågor berör enbart en liten del av deras arbete, nämligen arbetet med anmälningsplikten.

Forskningsmetod

I kvalitativ forskning ligger fokus på ord till skillnad från kvantitativ forskning där siffror är det centrala. Kvalitativa forskningsmetoder används för att förstå de innebörder och den mening som människor ger företeelsen som studeras. Metoden används även för att förstå hur individer och grupper upplever och tolkar den sociala verkligheten (Bryman, 2011).

Den metod vi har valt att utgå ifrån i vår studie är kvalitativa intervjuer, eftersom vi velat undersöka intervjupersonernas egna uppfattningar och synsätt. Syftet med kvalitativa intervjuer är även att få detaljerade och fylliga svar vilket passar vår studie bra då vi vill få en djupare förståelse av intervjupersonernas erfarenheter. Med en kvalitativ forskningsmetod får vi möjlighet att visa just hur skolkuratorerna upplever och uppfattar den sociala verkligheten de har erfarenhet av (Bryman, 2011).

I kvantitativ metod är den vanligaste formen av intervjuer strukturerade. I huvudsak består dessa intervjuer av slutna frågor vilket innebär att intervjupersonen får välja mellan ett antal svarsalternativ. Samhällsforskare inom kvantitativ forskning föredrar ofta denna typ av intervju då den både underlättar frågeformuleringen och registreringen av svaren (Bryman, 2011). Vi ville ha detaljerade svar på vad som händer i anmälningssituationer och därför ansåg vi att en kvalitativ öppen intervjuguide passade oss bättre. Vi ville även ha möjlighet till

- 17 -

att kunna ställa följdfrågor till intervjupersonerna för att på så sätt kunna få djupgående förklaringar till frågorna vi har ställt samt för att vi skulle ha möjlighet att anpassa oss efter de svar vi fått. Detta skulle varit svårt vid en strukturerad intervju då det exempelvis är viktigt att frågorna ställs i ordningsföljd (ibid.).

Vetenskapsfilosofisk position

Fenomenologi handlar om att människor har tillgång till verkligheten genom sin kunskap och tolkning av verkligheten. Begreppet fenomen definieras som “det som omedelbart framträder”. I detta perspektiv blir därför subjektivitet en central del eftersom det måste finnas ett subjekt som uppfattar fenomenet för att det ska vara ett fenomen. Livsvärld är ett centralt begrepp inom fenomenologi vilket är den gemensamma värld vi lever i och där fenomenet har en mening för den som upplever världen. Ett fenomenologiskt perspektiv handlar därför om intervjupersonernas erfarenhet och upplevelse av ett socialt fenomen (Justesen & Mik-Meyer, 2010).

Enligt Kvale och Brinkmann (2009) söker forskaren efter skildringar av specifika händelser i ett fenomenologiskt perspektiv. I våra intervjuer har vi bett intervjupersonerna ge exempel på anmälningssituationer, och det ger insyn i de svårigheter som finns i anmälningsplikten. Hade vi endast ställt frågor som till exempel “vad tycker du om anmälningsplikten?” hade vi fått mer allmängiltiga svar. Det hade inte gett oss insyn i den situation som är specifik för denna yrkesgrupp.

Vetenskapsmetodologisk ansats

I vår studie har vi använt oss av ett induktivt angreppsätt vilket innebär att teorin som ska användas i studien väljs efter insamlandet av data till skillnad från den deduktiva teorin där teorin väljs ut först och styr sedan datainsamlingsprocessen (Bryman, 2011). Vi utförde intervjuerna med skolkuratorerna och efter att transkriberingarna gjorts valdes teorierna ut utifrån vad vi fått för resultat. Anledningen till att vi inte valde en deduktiv ansats beror på att vi inte hade en föreliggande teori eller hypotes att testa mot verkligheten genom vårt insamlade material.

- 18 -

Urval

Bryman (2011) beskriver målstyrt urval som en teknik där specifika kategorier av individer väljs ut med hänvisning till syftet och frågeställningarna som formulerats i studien. Vi har valt att använda oss av denna teknik då våra frågeställningar endast kan besvaras genom intervjuer av skolkuratorer.

Ett kriterium vi hade var att de skulle vara skolkuratorer i Stockholms län. En avgränsning var att de skulle arbeta på grundskolor där det fanns högstadieelever. Eftersom högstadieelever själva kan söka sig till skolkuratorer och de i den åldern har uppnått en viss mognad som gör att de har en förmåga att tänka abstrakt, planera och uttrycka sig på ett annat sätt i tal som inte är lika vanligt med barn under 12 år (Hwang & Nilsson, 2011). Om barnet är över 12 år krävs inget tillstånd av föräldrarna för att prata med barnet och det antar vi underlättar för barnen att berätta om jobbiga upplevelser i hemmiljön (Olsson, 2009). Vår undersökning skulle därför omfatta ungdomar i åldrarna upp till 15-16 år.

Vidare behövde skolkuratorerna ha erfarenhet av att anmäla till socialtjänsten, vilket dock inte behöver vara kopplat till hur länge personen har arbetat som skolkurator. Om personen arbetar i ett område med mycket sociala problem, kan skolkuratorn ha gjort fler anmälningar än personer som arbetat flera år längre på en skola i ett annat bostadsområde. Därför ansåg vi inte att det viktigaste var att de hade arbetat länge utan att de hade erfarenhet av att anmäla.

Skolor söktes upp på internet i olika kommuner i Stockholm, vissa hade där kontaktuppgifter med mailadress till sina skolkuratorer. Därefter kontaktade vi skolkuratorerna genom att skicka en inbjudan via mail. De sju skolkuratorer som först svarade och uppfyllde våra kriterier var de som blev intervjuade. Intervjupersonerna känner alltså inte varandra.

Skolkuratorerna var mellan 27-59 år gamla och hade arbetat som skolkuratorer i mellan ett till sex år.

Begrepp

I kvantitativ forskning är mätning av begrepp viktigt vilket vi i vår studie inte har tagit större hänsyn till eftersom vi har gjort kvalitativa intervjuer. Däremot är begreppen i sig viktiga i kvalitativ forskning eftersom de blir till ett redskap och en vägledning för att ta sig an empiriska situationer (Bryman, 2011). Ett begrepp vi använt oss av är anmälan och vi försökte

- 19 -

få intervjupersonerna att definiera vad de menade när de berättade om deras anmälningserfarenheter, eftersom det är skillnad på olika sorters anmälningar. Det är till exempel en stor skillnad på att anmäla stor frånvaro i skolan, då föräldrarna måste informeras, och misstänkt misshandel i hemmet, där föräldrarna inte ska informeras enligt Offentlighets- och sekretesslagen 12 kap 3§ (2009:400).

Intervjuguide

I en semistrukturerad intervju utgår forskaren från ett antal teman under intervjun. Frågorna som ställs behöver inte komma i en viss ordning utan intervjuaren har möjlighet att anpassa intervjun efter de svar som ges och följdfrågor är även möjliga att ställa. Intervjupersonen har även stor frihet att utforma sina svar som hen vill (Bryman, 2011).

Vi valde att utgå från semistrukturerad intervju för att vi ville ha en intervjuguide att utgå ifrån med teman och frågor som var kopplade till vårt syfte. Vi kände att det var en trygghet för oss under intervjun att utgå ifrån teman och frågor för att inte komma ifrån ämnet men även något att stödja sig på om vi inte skulle komma på frågor att ställa. Den semistrukturerade intervjun har även varit en fördel för oss då vi varit två intervjuare och gjort att vi båda utgått från samma teman och frågor. Med en mindre strukturerad typ av intervju hade det funnits risk för att våra frågor och teman hade varierat beroende på vem som hållit i intervjun.

Samtidigt som vi hade färdiga teman och frågor att utgå ifrån gav denna typ av intervju oss möjlighet att anpassa oss efter de svar vi fick från intervjupersonerna, vi var inte bundna till att ställa frågorna i en viss ordning. Vi kunde även ställa följdfrågor vilket möjliggjorde mer djupgående förklaringar och beskrivningar då vi kände att vi inte förstod intervjupersonernas svar eller då de inte riktigt svarade på frågorna. Samtidigt ville vi ge intervjupersonerna utrymme att ta upp teman som de tyckte var viktiga inom det område vi ville studera vilket var möjligt med denna typ av struktur.

När intervjuguiden skulle utformas bestämde vi därför ett antal teman som skulle beröras under intervjun. Teman valdes ut som var kopplade till syftet och frågeställningarna. Under varje tema skrevs sedan mer specifika frågor som var knutna till de olika teman som valts ut.

- 20 -

Det är bra att testa intervjuguiden på förhand för att undersöka att intervjufrågorna är lättbegripliga och inte är ledande (Justesen & Mik-Meyer, 2010). Intervjuguiden delades ut till sex elever på socialhögskolan för att de skulle läsa igenom frågorna och ge oss feedback på om de var lättförståeliga och om det var någonting som skulle ändras.

Genomförande av intervjuer

Det kan vara en fördel att intervjupersonerna befinner sig i en van miljö. Trygghet kan vara en bidragande faktor för att personerna ska känna sig bekväma och svara öppet och ärligt på intervjufrågorna (Kvale & Brinkmann, 2009). Intervjuerna genomfördes på skolkuratorernas egna kontor och det kändes som en fördel för oss då ämnesvalet kan uppfattas som känsligt då frågorna gällde personliga erfarenheter av skolkuratorernas arbete.

Vi började också intervjun med att prata lite om skolans miljö, skolkuratorns kontor och annat småprat. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är de första minuterna i en intervju kritiska och avgör om intervjupersonen känner att de vill uttrycka personliga känslor eller erfarenheter för en främling. Ofta ville skolkuratorerna veta hur vi blivit intresserade av ämnet.

Forskningsintervjun beskrivs som en situation där deltagare samtalar om ett ämne de är engagerade i (ibid.). Vi upplevde att intervjupersonerna såg oss som en del av deras yrkeskår under samtalen, som socionomer, vilket också gjorde att en viss samhörighet uppstod.

Precis innan intervjun påbörjades var vi noga med samtyckeskravet, vilket innebär att vi informerade om syftet med vår uppsats och att personen var fri att när som helst avbryta sin medverkan. Vi spelade in intervjuerna och detta gjorde att vi förtydligade nyttjandekravet.

Vi informerade om att deras utsagor endast kommer att användas i vår studie och att inspelningarna skulle raderas efteråt. Intervjuerna var vanligen cirka en timme långa.

En av oss intervjuade och den andra lyssnade och var fri att gå in och ställa frågor när personen hörde något intressant. Vi gjorde varannan intervju var. Vi upplevde att det var en fördel att vara två, då den som lyssnade kunde reflektera djupare över svaren och komma på fler intressanta följdfrågor utefter vad intervjupersonen svarade.

Vi använde oss av deskriptiv form på frågorna, vilket innebär att vi bad intervjupersonerna berätta vad som hände eller vad de upplevde i en situation (Kvale & Brinkmann, 2009). Vi

- 21 -

formulerade även om samma fråga med andra ord ibland, för att få mer djupgående svar. Både den deskriptiva formen och omformuleringarna fann vi vara mycket givande, då det kunde förtydliga fenomenet för intervjupersonerna. När de fick reflektera kring olika exempel kom de på ytterligare saker som kunde vara relaterade till våra frågeställningar. Enligt Bryman (2011) är just en av de viktigaste funktionerna med följdfrågor att få intervjupersonerna att gå djupare in i temat för intervjun.

Transkribering

Vi valde att dela upp transkriberingarna genom att skriva ut hälften av intervjuerna var. Innan transkriberingarna valde vi att komma överens om ett gemensamt förfaringssätt. Vi valde att transkribera ordagrant genom att skriva ner allt på inspelningen även små ord som “mm” och

“eh”. Vi tog även med emotionella uttryck, vilket innebär skratt, tvekan, pauser och intonationen på ord. Detta val gjordes då vi ansåg att det är fördelaktigt eftersom det kunde ge oss en vink av vad de tyckte var angeläget då exempelvis många pauser och tvekan i rösten under inspelningen kan visa att skolkuratorn exempelvis kände sig osäker kring ett visst ämne. Genom att vi skrev ut skratt kan det exempelvis visat oss att de var skämtsamma eller ironiska när de sa något vilket minskade risken för att missförstånd uppstod i analyserna av empirin. Om de skrattade eller pausade under intervjun skrev vi det inom parantes i transkriberingen exempelvis (skratt).

Bryman (2011) påpekar att det i transkriberingen är viktigt att forskaren återger intervjupersonens egna ord. Detta är något vi försökte att ta hänsyn till, när det var meningar eller ord som vi inte uppfattade under intervjun på grund av exempelvis störningar i bakgrunden var vi noga med att skriva det i transkriberingen och inte chansa med att fylla i det ord vi trodde att de sa. Vi anser även att det är viktigt att inte chansa för att inte lägga ord i deras mun och övervärdera deras påståenden.

Analys och bearbetning av data

Efter varje intervju diskuterade vi intervjun tillsammans och skrev ner våra spontana tankar kring intervjun. Ju fler intervjuer som vi gjorde desto fler mönster, skillnader och likheter kunde vi urskilja. Efter varje transkribering gjorde vi samma sak, vi skrev ner de tankar som dök upp och de mönster vi kunde se. Detta gjorde att vi kunde komma tillbaka till dessa

- 22 -

anteckningar innan vi skulle läsa igenom varje transkribering enskilt och gjorde att vi redan var medvetna om vi vissa likheter och skillnader skolkuratorerna tog upp under intervjun.

Den dataanalys vi har använt oss av liknar meningskodning och meningskategorisering (Kvale & Brinkmann, 2009). När alla transkriberingar var klara började vi studera varje intervju enskilt. Bredvid varje stycke skrevs ett nyckelord ner som beskrev vad som togs upp i stycket. Kodning bryter ner texten i mindre delar vilket gör att forskaren får en bra överblick av de centrala delarna i intervjuerna (ibid.). När vi skrev dessa nyckelord utgick vi ifrån våra frågeställningar, alltså skrev vi ner nyckelord som var kopplade till vårt syfte och våra frågeställningar. Exempelvis kunde ett stycke beskriva hur eleven reagerade när skolkuratorn berättade om sin anmälningsplikt och bredvid detta stycke skrev vi “elevens reaktion”. Detta gjorde att vi fick en bra överblick över vad som tagits upp i intervjuerna och var de pratat om vad.

När vi gjort detta med alla transkriberingar skrev vi ner alla olika nyckelord i en lista. Med hjälp av dessa nyckelord kunde vi få en helhetsbild av vad skolkuratorerna pratat om och vi kunde skapa kategorier med nyckelord som hörde ihop med varandra. Varje kategori fick en egen färg, Med denna färg strök vi över meningar i texten så att vi lättare kunde se vilka stycken och meningar som tillhörde kategorierna. Dessa meningar och stycken plockades ut från texten och klistrades in under varje kategori där vi även skrev vilken skolkurator som sagt vad. Med hjälp av kategorierna skapades teman. Under varje tema fanns citat som vi plockat ut från transkriberingarna. När vi läste texterna tittade vi efter mönster som Bryman (2011) tar upp gällande tematisk analys och de gällde repetitioner, metaforer, likheter och skillnader.

Problem med denna analysmetod är att när textstycken tas ut från sitt sammanhang i texten går kontexten förlorad i det som sägs (Kvale & Brinkmann, 2009). Meningar kan få en helt annan betydelse när de tas ur sin kontext, och risken är att vi förvränger eller förstorar det som sägs. Detta är ett problem vi har varit medvetna om. För att undvika detta har vi när vi tagit ut meningar från stycken sedan satt dem under respektive kategori och skrivit en rad om vilket sammanhang som avses. Detta gjorde vi för att minska risken för att kontexten skulle gå förlorad. Vi har även valt att ibland ha längre citat i våra resultat och analysmetod för att inte riskera att kontexten går förlorad i det som sägs.

- 23 -

Vi valde ut teman till resultatdelen kopplade till våra frågeställningar. Fokuset under forskningsprocessen har varit skolkuratorerna och eleverna. Men vi valde att i resultat och analysdelen beröra socialtjänsten och föräldrarna till eleverna. Detta har vi gjort för att det var ämnen som skolkuratorerna berättade om i förhållande till anmälningsplikten. Det var därför ofrånkomligt att inte beröra dessa ämnen. Socialtjänst och föräldrarna användes som ett verktyg för att lyfta fram skolkuratorernas upplevelser.

Etik

Några forskningsetiska principer som vi har tagit hänsyn till är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Kvale och Brinkmann, 2009).

För att försäkra konfidentialiteten av respondenterna har bakgrundsinformation utelämnas såsom namn och boendeort.

För att informera skolkuratorerna om vilka etiska riktlinjer vi utgick ifrån mailade vi ett informationsbrev i vilket vi även förklarade syftet med vår studie, vilka vi är och hur intervjun skulle vara upplagd.

Intervjuerna ägde rum på skolkuratorernas respektive kontor i skolorna där de arbetar. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) kan det vara en fördel att intervjupersonerna intervjuas i sin vardagsmiljö då det kan kännas tryggt för dem och bidra till att de svarar öppet och ärligt.

Men vi tänker även på en annan aspekt av detta, att det kan vara en nackdel att intervjuerna gjordes i skolan. Något som kan ha påverkat hur skolkuratorerna svarade på frågorna är att de befann sig i en miljö där de vanligtvis styrs av verksamhetens regler och ramar. Detta kan ha påverkat intervjupersonen både medvetet och även omedvetet till att inte tala om exempelvis erfarenheter som har upplevts som negativa. Våra frågor handlar om vad som händer i en situation som är lagligt reglerad i den miljö där intervjuerna skett, och därför menar vi att detta kan påverka personen omedvetet. Lokalerna i sig kan ha uppfattats som en miljö som inte är neutral, men vi valde att utföra intervjuerna i skolorna ändå eftersom det annars skulle bli svårt för skolkuratorerna att hinna ses för en intervju någon annanstans än på arbetsplatsen.

Det kan även tänkas vara lite etiskt svårt att ses i en offentlig miljö, då ämnet är känsligt.

Det kan ha påverkat skolkuratorernas att vi ställt frågor om något som är en laglig plikt för dem och detta kan göra att de inte alltid var ärliga i sina svar. De kunde exempelvis vara rädda

- 24 -

för att det ska få konsekvenser någon får reda på det. Även omedvetet kan de ha svarat utefter vad de normativt vet är önskvärt. Att vi dessutom i princip tillhör deras yrkeskår kan ytterligare bidra till att kuratorerna vill ge korrekta svar vilket kan påverka vår studies reliabilitet. Det var därför viktigt att klargöra i början av intervjun att skolkuratorerna är avidentifierade i uppsatsen och att deras information endast skulle användas i detta syfte.

Förhoppningsvis möjliggjorde detta till att de kände att de kunde tala fritt.

Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är det bra att inte skriva ut citat i talspråk ifrån intervjupersonernas utsagor för att skydda deras konfidentialitet. Det kan kännas olustigt och intervjupersonen kan uppleva att den framställs på ett icke önskvärt sätt. Därför har vi valt att ta bort småord som eh, öh, mm och liknande små ord till de citat som används i uppsatsen.

Reliabilitet

Reliabilitet i kvalitativ forskning handlar om forskningsresultatens tillförlitlighet för att vår studie ska ha en hög tillförlitlighet måste forskarna vara noggranna och ha en transparens i sin text (Bryman, 2011). För att få en transparens i studien har vi varit tydliga med vad som är beskrivning och tolkning i texten. Vi har försökt att vara tydliga och detaljerade i beskrivningen av forskningsprocessen och motiverat och argumenterat för våra val.

En risk med att vara två intervjuare och som kan påverka reliabiliteten är att den ena följer intervjuguiden mycket noggrant medan den andra inte gör det (Kvale & Brinkmann, 2009).

Att båda var närvarande vid intervjuerna gjorde att personen som inte intervjuade kunde hoppa in och ställa frågor som den andra missade, vilket gjorde att båda såg till att alla intervjufrågorna i intervjuguiden ställdes.

Samtidigt som vi försökte att ställa samma frågor och få med alla frågor från intervjuguiden gjorde vår semistrukturerade intervju det möjligt för oss att ställa följdfrågor då vi ville anpassa oss till intervjupersonernas svar. Detta går att diskutera ur ett reliabilitetsperspektiv då det gjorde att det blev svårt att ställa samma frågor till alla intervjupersoner. Samtidigt i vår fenomenologiska ansats var vi ute efter så rika beskrivningar som möjligt och då kan det vara en fördel att ställa följdfrågor och att anpassa frågorna efter intervjupersonerna.

- 25 -

En risk för oss var att de vi intervjuade såg oss som en del av deras yrkeskår eftersom vi båda har läst en socionomutbildning. Vår förförståelse om sociala problem kan ha varit ett hinder för oss då vi kanske förutsatte att vi visste vad de avsåg. Genom att vi ställde följdfrågor försökte vi få dem att förtydliga exakt vad de menade. Det i sin tur har kunnat minska risken till att göra felaktiga tolkningar i analysen. Men vår förförståelse om sociala problem kan också bidragit till selekteringen av följdfrågorna och kan leda till övervärdering av information.

Validitet

Intern validitet innebär resultatets trovärdighet och extern validitet är styrkan i resultatet (Bryman, 2011). Inom kvalitativa intervjustudier är det därför viktigt för validiteten att forskaren är självkritisk (Kvale & Brinkmann, 2009). För att förbättra validiteten i vår studie har vi bland annat ständigt under forskningsprocessen kontrollerat och varit kritiska till våra egna texter. Vi har förutom detta bett om handledarens synpunkter och även låtit utomstående personer läsa texten för att kunna synliggöra och klargöra otydligheter i texten. Vi har försökt att argumentera för våra tolkningar i studien och gett tydliga beskrivningar i forskningsprocessen.

I kvalitativ forskning kallas extern validitet även för överförbarhet och med detta menas i hur stor utsträckning resultaten är överförbara till en annan miljö (Bryman, 2011). I intervjuerna har vi därför försökt att få så fylliga beskrivningar som möjligt för att sedan i rapporten kunna skriva detaljerat. Enligt Bryman (ibid.) får läsaren med hjälp av utförliga beskrivningar en databas som hen kan använda sig av för att avgöra hur överförbara resultaten är till en annan miljö.

Trovärdighet i resultatet handlar även om att intervjupersonerna ska ha möjlighet att bekräfta att forskaren har uppfattat den sociala verkligheten som intervjupersonerna beskrivit på rätt sätt (Bryman, 2011). Detta är även väsentligt från ett fenomenologiskt perspektiv då detta perspektiv syftar till att få fram subjektiva erfarenheter av ett fenomen i en livsvärldskontext.

För att detta ska vara möjligt är det viktigt att forskaren har en öppenhet inför intervjupersonernas erfarenheter av fenomenet som studeras. Ett sätt att undersöka om forskaren har lyckats med sin öppenhet kan vara en kontroll av intervjupersonernas resultat (Justesen & Mik-Meyer, 2011). För att kontrollera att vi uppfattat intervjupersonerna på rätt

- 26 -

sätt under intervjun upprepade vi eller sammanfattade vi skolkuratorernas svar under intervjuns gång. Detta gjorde att skolkuratorerna antingen bekräftade att vi uppfattat det de sagt på rätt sätt eller förklarade sitt svar med andra ord för att vi skulle få en bättre bild av vad de avsett. På detta sätt fick vi en bekräftelse på att vi uppfattat det de sagt på rätt sätt vilket kan bidra till att validiteten förstärks.

Generaliserbarhet

En kritik som framförts är att kvalitativa forskningsresultat är svåra att generalisera till andra miljöer. Generaliseringen blir svår då den kvalitativa studien oftast görs med ett litet antal individer i en viss miljö och individerna som intervjuas blir då inte representativa för en population (Bryman, 2011). Eftersom att vi endast har intervjuat sju stycken skolkuratorer om deras uppfattningar och erfarenheter blir det svårt att säga om resultaten är representativa för andra skolkuratorer runt om i landet. Men genom att vi gör tydliga beskrivningar av resultaten i vår studie kan läsaren bedöma om de kan generaliseras till andra situationer. Genom en analytisk generalisering kan resultaten ge vägledning till vad som kan hända i en annan situation genom analys av likheter och olikheter mellan situationerna (Kvale & Brinkmann, 2009). Bryman (2011) menar att det är kvaliteten på de teoretiska slutsatser som har dragits från det empiriska materialet som är det viktiga. Vi har därför inte fokuserat på att generalisera resultatet till populationen utan generaliserat empirin till teori.

Resultat och analys

Kapitlet inleds med en beskrivning av respondenterna och följs av en inledning där vi förtydligar vad anmälningar till socialtjänsten ofta består av. Därefter presenteras studiens empiriska resultat under teman som besvarar studiens frågeställningar.

• Elevernas reaktion på skolkuratorernas anmälningsplikt

• Anmälningspliktens inverkan på relationen mellan skolkurator och elev

• Svårigheter och möjligheter med anmälningsplikten

Underrubriker: Svårigheter, Möjligheter, Motstridigheter i rollen

- 27 -

Under temat ”svårigheter och möjligheter med anmälningsplikten som inverkar på skolkuratorernas arbete” har vi valt att lägga in underrubriker som heter svårigheter, möjligheter och motstridigheter i rollen. Dessa underrubriker har valts att ha under detta tema eftersom detta tema var något som respondenterna berättade mycket om och därför valde vi att ge det så pass stort utrymme. En gemensam analys presenteras efter underrubrikerna svårigheter och möjligheter. Underrubriken motstridigheter i rollen har vi som en egen underrubrik eftersom det framkommer både svårigheter och möjligheter med anmälningsplikten i förhållande till rollen i denna del. Denna underrubrik efterföljs av en analys.

Under varje tema har vi valt att först presentera resultaten genom sammanfattningar av yttranden som varvas med citat. Resultaten följs sedan av en analys. I analysen kopplas resultaten med teorierna, och sedan kopplas tidigare forskning på det tema vi skriver om. Vi har valt att använda tidigare forskning tillsammans med teori för att tydliggöra och jämföra resultaten av vår studie. Vi anser att validiteten ökar då vi kan styrka våra resultat med liknande resultat ifrån tidigare forskning.

Informanterna

Informanterna var sju skolkuratorer som arbetade i olika skolor runt om i Stockholm. Det var sex kvinnor och en man som blev intervjuade. Åldersspannet var mellan 27-59 år, och de har arbetat som skolkurator mellan ett till sex år. Flera av dem har även mångårig erfarenhet av socialt arbete inom andra områden.

Vi har valt att använda ordet hen i våra resultat, då vi anser att det är oviktigt vilket kön respondenterna har, och detta har även gjort för att säkra konfidentialiteten då det inte ska kunna gå att urskilja vem som har sagt vad i intervjuerna. Vi vill även skydda mannen från att känna sig utpekad i citaten.

Anmälningarnas art

De absolut vanligaste anmälningarna handlar om frånvaro från skolan, så kallade

“hemmasittare”. I dessa fall är anmälningarna mer av en formell art. De anmälningar respondenterna berättar om i intervjuerna handlar om anmälningar som kan vara mycket varierande. I vissa fall handlar det om bristande föräldraförmåga och ibland barnets eget