Elevernas syn på arbetslöshet
Det som var förvånande är att alla fem intervjuade elever i förstudien trodde sig bli arbetslösa under sitt liv, oberoende av bakgrund. Detta kan ses i svaren på frågan "Tror du att du någon gång kommer att bli arbetslös?" Cheng svarade: "Ja". Karin: "Det kan gott hända". Jonas: "Ja, det kommer jag att bli!" Anna: “Det är mycket möjligt". Lina: "Ja, det tror jag". Utifrån detta kan vi konstatera att det är Anna och Karin som är mer tveksamma till om de blir arbetslösa men att detta ändå är helt möjligt. Med tanke på deras helt skilda bakgrunder kan vi inte se att det finns en skillnad mellan bakgrund och tron på att man någon gång blir arbetslös. Detta då vi även hittar både arbetarbarn och akademikerbarn i den direkt jakande gruppen.
När man istället tittar på den på förstudien följande kvantitativa studien konstateras det att det
Kommer du någon gång i livet vara arbetslös?
JA NEJ VET EJ
stämmer då det inte finns någon markant skillnad mellan ungdomar från arbetarbakgrund och andra grupper när det gäller tron på att man kommer att bli arbetslös. Detta då utav de 55 % som tror sig veta detta tror cirka 30 % att de kommer att bli arbetslösa medan cirka 25 % inte tror att de kommer att bli arbetslösa (figur 1) .
Figur 1. Visar elevers inställning till arbets-
Detta kan man se som ett nytt fenomen som speglar de förändringar på arbetsmarknaden som har skett de senaste 25 åren. Utifrån arbetsmarknadens situation kan man tänka sig att detta inte var svar man kunnat få för bara några år sedan och definitivt inte på 80-talet då arbetsmarknaden blomstrade. Detta innebär också att dessa ungdomar ser på arbetsmarknaden på ett annorlunda sätt då man talar om omväxling och karriärbyten som något man tar förgivet. I förstudien uttrycker Cheng uttrycker detta på följande sätt: "Men man kanske vill byta jobb någon gång.….lite omväxling". Man är också medveten om att sådana steg kan medföra perioder av arbetslöshet.
Utgångspunkten är hos nästan en tredjedel av ungdomarna enligt enkätundersökningen alltså att
Figur 2. Visar hur många elever i procent
som känner oro eller ej inför att bli arbetslös.
rädda för att bli arbetslösa, medan 50 % inte är rädda för detta (figur 2). Man kan utifrån dessa enkätsvar inte dra några slutsatser vad det gäller den sociala bakgrunden. Det som dock blir uppenbart i enkätundersökningen är att oron för arbetslöshet är högre hos kvinnor än män.
Har du själv under den senaste tiden känt dig orolig för att du ska
bli arbetslös?
JA NEJ
man kommer att bli arbetslös och frågan om man är rädd fördetta blir då mycket intressant. Vi konstaterar här att flertalet av ungdomarna är rädda för att bli arbetslösa i förstudien. Detta då Karin inte alls är rädd för att bli arbetslös svarar hon nej på denna fråga men även Lina är endast måttligt rädd för detta då hon säger: "Nej inte just nu". Hon ger dock uttryck för en rädsla då hon genom uttalandet: "Åh, det blir mer problem när man skaffar eget boende och såna grejer". Detta konfirmeras också i den kvantitativa undersökningen där ungefär 50 % av ungdomarna vid undersökt gymnasium är
Enkätundersökningen visar att 62 % av kvinnorna är oroade medan endast 41 % av männen har samma oro för arbetslöshet vilket stämmer överens med Ungdomsstyrelsens undersökning (2003) (se figur 3 och 4). Detta bekräftas i tidigare studier där kvinnors självbild är lägre än mäns trots
Figur 3. Visar hur många kvinnliga elever Figur 4. Visar hur många mannliga elever
som känt sig oroliga för att bli arbetslösa som känt sig oroliga för att bli arbetslösa
högre prestationer men vid gymnasiet är skillnaden mer markant (Björnsson 2005). Denna studie bekräftar dock att det finns en rädsla för arbetslöshet och att denna är beroende av könstillhörighet men just i vald skola och hos dessa fem eleverna så gäller inte de slutsatser som drogs i enkäten från Ungdomsstyrelsen, dvs. att ungdomar med arbetarbakgrund är mer rädda för att bli arbetslösa (2003). Varför dessa uppgifter inte bekräftas i denna undersökning kan ha flera olika anledningar där en är att man ser nya möjligheter på arbetsmarknaden öppna sig eller att man helt enkelt resignerat och accepterar att man kommer att vara arbetslös i perioder kanske på samma sätt som många i ens omgivning (Bunar & Trondman 2001).
Det som också blev synbart i enkätundersökningen är att eleverna är medvetna om hur arbetsmarknaden, och därmed möjlighetsstrukturen, ser ut. Detta blir speciellt synbart i förstudien när Anna återger en berättelse om en nära släkting som har fina betyg från akademiska studier och utlandsmeriter men ändå har svårt att få arbete. Hon säger: "Hon har läst i Australien men saknar arbetslivserfarenhet. Det är ingen som anställer henne för hon har gått och läst ah, större delen av
Har du själv under den senaste tiden känt dig orolig för att du ska
bli arbetslös?
JA NEJ
Har du du själv under den senaste tiden känt dig orolig för att du ska
bli arbetslös?
JA NEJ
sitt liv". Man kan bekräfta detta då det i Göteborgsregionen är 34 % av de arbetslösa som har en akademisk utbildning idag (Lidfeldt 2003). Hon är också medveten om att kontakter är viktiga på arbetsmarknaden vilket uppdagas i uttalandet: "Det är bra att komma från en familj med kontakter". Detta återfinns också hos Cheng som tror att den kritiska punkten när det gäller att få arbete är direkt efter avslutade akademiska studier där arbetslivserfarenheten fattas men att kontakter är det som då kommer att vara avgörande då ingångarna för nyutbildade på arbetsmarknaden är alltför få (Wettergren 2006). Han säger såhär: "Ja det är svårt nuförtiden eller, efter man har pluggat, för det är många som är arbetslösa som har höga betyg, å gått i högskola". Dessutom säger han: "Att man vill ha äldre med arbetslivserfarenhet. Så gäller det att ha mycke kontakter också". Man kan i enkätundersökningen vid undersökt gymnasium se en skillnad bland de ungdomar som valt teoretiska linjer då de tror sig bli arbetslösa någon gång under livet i högre grad än de som valt praktiska linjer. I denna grupp kommer de ungdomar som kommer från arbetarhem att vara dominerande med sina 44 % jakande svar (data visas ej). Detta verkar spegla verkligheten då arbetslösheten hos akademiker är stor och då allra störst hos den kvinnliga delen liksom att oddsen att man har kontakter i den akademiska världen är större om man kommer från en sådan bakgrund (Edward 2005).
De flesta tror dock att man får ett arbete om man jobbar hårt för att få det och som Karin i förstudien uttrycker det: "Vill man jobba och lägger ner energi på det så får man jobb". Anna säger också detta genom uttrycket: "Ett jobb går alltid att få". Detta kan man delvis också bekräfta då man ser att ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden tidigare idag även om arbetslöshetssiffrorna är högre i denna grupp; 7.2 % i jämförelse med 4.8 % i hela Göteborgsregionens befolkning. Det kan dock sägas att arbetslöshetssiffrorna är högre än riksgenomsnittet om man tittar på alla åldrar medan det är lägre än riksgenomsnittet när man tittar på just gruppen 18-24 år (Lidfeldt 2003). Anna och Karin i förstudien hävdar dock att det är ovilja och lathet som är grunden till arbetslöshet vilket inte speglar verkligheten idag. Man tror att om man sköter sig så är det vägen in på arbetsmarknaden vilket kan konstateras inte är fallet idag då finns det ett glapp mellan möjlighetsstrukturen och viljestrukturen.
Det som framförallt oroar, när det gäller själva arbetslösheten, är ekonomin. Detta kommer fram i förstudien via både Lina och Jonas. Lina ser att detta kommer att bli ett problem först när man
flyttar hemifrån. Jonas instämmer i Linas kommentar då han säger: "Undrar hur A-kassan kommer att täcka de utgifter man i framtiden kommer att ha". Även detta speglar samhällets struktur ganska bra då det är just gruppen ungdomar i den undersökta orten som är den stora delen inom socialbidragstagargruppen, dvs. 21% av bidragen går till dessa (7 % av invånarna). Man har också kunnat se en ökning av antalet med dessa behov från 2002-2003 (GRkompetens 2003).
Framtidsplaner
I denna studie konstateras att det i detta fall inte finns någon koppling mellan social bakgrund och de framtida planer som eleverna har. Detta då både Cheng och Karin från förstudien har planer att
Figur 5. Visar vad eleverna vid de teoretiska Figur 6. Visar vad eleverna vid de programmen har för plan vad det gäller sina praktiska programmen har för plan vad framtida studier och då även vid universitet det gäller sina framtida studier och då
och högskola. även vid universitet och högskola.
läsa vidare vid högskolor och därmed skaffa sig en akademisk plattform på samma sätt som Anna och Lina med akademisk bakgrund. De sista reproducerar sin sociala bakgrund på samma sätt som Jonas som endast ser sin framtid som arbetare. Vilket inte är oväntat då 50 % av akademikerbarnen läser vidare medan 86 % av arbetarbarnen inte gör detta och förväntningarna hemifrån ser här helt olika ut (Hilding 2000; Jonsson 1992). Man kan dock inte se detta som något problem då flertalet av ungdomarna i denna studie liksom enkätundersökningen inte "hindras av
Vilken är den högsta utbildning du planerar att ha genomgått vid 35 år?
Tänker inte studera vidare, det räcker med den utb. jag har Högskola/universitet med examen Annan eftergymnasial utbildning Gymnasieutbildning eller motsvarande Annan
Vilke n är de n högsta utbildning du plane rar att ha ge nomgått när du är
35 år? Tänker inte studera
vidare, det räcker med den utb. jag har Högskola/universitet med examen Annan eftergymnasial utbildning Gymnasieutbildning eller motsvarande Annan
sin bakgrund". Ungdomar har under de senaste två generationerna ökat sin utbildningsgrad i förhållande till sina föräldrar vilket man politiskt eftersträvar (Ungdomsstyrelsen 2003). Man ser dessutom att ungdomarna på de teoretiska linjerna ser sig i framtiden till 84 % ha genomgått en akademisk utbildning så stoppas inte de praktiska eleverna då de ser motsvarande scenario till 41 % (figur 5 och 6). Detta innebär i sig att de kan välja utifrån sina egen vilja och förutsättningar vilket är det som man i samhället och skolan eftersträvar (Utbildningsdepartementet 2000:09). Man hindras inte av möjlighetsstrukturen utan utnyttjar denna i sina val. Man kan möjligen skönja en begränsning i viljestrukturen hos Jonas från förstudien som säger: "Jag vill jobba med något inom det marina… och men jag kan tänka mig jobba inom industrierna man ser ju havet därifrån med". Han ser begränsningar redan nu innan han har försökt uppnå sitt mål.
Det man slutligen kan konstatera är att dessa ungdomar har en ljus framtidssyn vilket speglas i enkäten där över 90 % av ungdomarna ser en positiv framtid (4-7 i enkäten se figur 7). Detta stämmer också bra med tidigare studier även från 80-talet och senare delen av 90-talet och fram
Figur 7. Visar elevernas syn på sin egen Figur 8. Visar elevernas syn på sina framtid i procent där 1 är mycket pessimistisk klasskamraters framtid i procent där 1 är
och 7 mycket optimistisk. mycket pessimistisk och 7 mycket
optimistisk.
till idag (Jönsson 1993, Ungdomsstyrelsen 2003). När man frågar dem hur de tror att de kommer att gå för deras klasskamrater är de alla ense om att det kommer att gå bra. Vilket också speglas i enkätundersökningen där 75 % av ungdomarna ser en positiv framtid för sina klasskamrater (se
Hur ser framtiden ut för dina klasskamrater? 1 2 3 4 5 6 7 EJ SVAR Hur ser du på framtiden för egen
del? 1 2 3 4 5 6 7 EJ SVAR
figur 8). Detta speglas också tydligt i intervjuerna från förstudien där svaren lyder som följande: Cheng "Jag tror det kommer gå bra för dom. Alla är duktiga i skolan". Karin säger: "....jag tror att de som är kvar kommer in på industrierna". Jonas uttrycker det: "Jag tror det kommer gå bra för det är en bra utbildning". Anna säger: "Jag tror man har bra förutsättningar från skolan". Lina: "Det är lite olika. Vi har de som är ambitiösa och sådana som skobbar mycke redan nu". Man kan dock säga att man i denna region får en ökande ungdomsarbetslöshet under 2004 då man beräknar att en märkbar förändring i konjunkturläget inte kommer att uppträda förrän 2005 (Lidfeldt 2003). Flertalet av dessa elever kommer inte att komma ut på arbetsmarknaden innan dess. Detta innebär att framtiden ser ljusare ut än i dagsläget. Det som också kan nämnas är att större delen av eleverna som nu intervjuades siktar på att åtminstone en period arbeta inom industrin. I orten finns en stor kemi och petroleumindustri som är de grenar på arbetsmarknaden som är mest positiva inför framtiden och säger sig få behov av rekrytering (Lidfeldt 2004).
Man kan sammanfattningsvis konstatera att ungdomarna oberoende av bakgrund har en hög tro på utbildning även om de är medvetna om att detta inte är hela lösningen. Ungdomarna i denna undersökning tycks inte vara begränsade av sin sociala eller kulturella bakgrund utan drivs av sin egen vilja och har en positiv syn på framtiden. Detta går huvudsakligen emot Bourdieus och Duartes ide om att barn reproducerar sina föräldrars sociala och kulturella positioner i samhället (Bourdieu 1984; Bunar & Trondman 2001). Detta gör också att Stefan Lund med sin yrkesinriktade, karriärinriktade, konsumtionsinriktade, gruppinriktade, intresseinriktade och traditionsinriktade indelning av ungdomars drivkrafter inför framtida val idag är viktigare än den sociala bakgrunden. Även om det av både Lund och Popkewitz höjs ett varnande finger för att den sociala bakgrunden i dagens marknadsanpassade skola återigen kan komma att spela en större roll om man inte guidar eleverna i dagens stora utbud av skolor och olika former av val (Popkewitz 2000; Lund 2006
)
. Det som gör att det trots detta fortfarande finns ett mindre glapp i viljestrukturen gentemot möjlighetsstrukturen är att en del av de intervjuade ungdomarna tror att det bara är så kallade lata som inte får jobb och att man tror att om man bara sköter sig så får man ett arbete på samma sätt som 90-talets ungdomar. Man kan dock avslutningsvis konstatera att de är mer medvetna om hur verkligheten och samhället ser ut idag och viljestrukturens och möjlighetsstrukturens glapp har därmed krympt avsevärt.Lärares syn på marknadsanpassningens effekter på elevers val
Med utgångspunkt från mina frågeställningar: – Hur påverkas elevernas val av skolans närmande
till marknaden ur lärarens perspektiv? och – Hur påverkas elevernas framtid av skolans
närmande till marknaden ur lärarens perspektiv? Utifrån det faktum att läraren av idag skall vägleda eleverna i sina framtida val men också anpassa sin undervisning till övriga samhället enligt Lpf 94 kommer man naturligtvis att påverkas av närmandet till marknaden (Utbildningsdepartementet 2000:9). Frågan är hur det vill säga om denna påverkan är positivt eller negativt för elevernas val och framtid?
Detta beskrivs av den första läraren som något mycket positivt med förbehållet att det inte bara får vara pengarna som styr. Hon hänvisar här till situationen i USA där inget annat styr någon del av skolan. Detta i motsats till England där man har valt att gå en mer traditionell väg och vara mer oberoende av marknaden. Vad är det då som ses så negativt med marknadsanpassningen trots allt? Det uttrycks av samma lärare som att mediaprogrammet som är ett kostsamt program men inte har någon som helst proportion till kommande arbetsmarknad men fungerar bra för att rekrytera elever är ett problem. Ett annat problem som tas upp av henne är att man inte får ta bort alla "traditionella" kurser då det finns mening med grundläggande kunskaper som inte har en direkt plats på kommande arbetsmarknad men krävs för en djupare förståelse av ett ämnesområde. Det uttrycks genom egen erfarenhet då man konstaterat att en EU-representant för ett av lärarens ämnesområde inte kunde speciellt mycket om detta vilket man utan problem kan förstå kan få allvarliga konsekvenser. Den andra läraren ser faran i att det blir fler och fler kurser med kunskapsmässigt låg nivå vilket uttrycks såhär: "…kurs som bara lockar folk men som inte har någon nytta i samhället och arbetsmarknad". Detta medför också enligt den andra läraren att svårare kurser väljs bort för att öka chanserna för att kunna konkurrera vid högskola och universitet. Detta skulle fungera om dessa instanser anpassade sig till detta fenomen genom att ändra förkunskapskraven men en respons på reformen "Gymnasieskola 2007" med ämnesbetyg då denna taktik troligen kommer att vara ännu fördelaktigare är att kräva specifika program och kurser för tillträde till högre utbildning igen. Vilket man i sig kan se som en förlust då ett av målen när man införde 3-åriga linjer var just att alla skulle få tillträde till högre utbildning. Vilket den
andra läraren tycker ur ett samhällsperspektiv kan ifrågasättas vilket också framförts av andra aktörer (Wettergren 2006).
Det som båda lärarna ser positivt med närmandet till marknaden är att de "nya" kurserna med mer kontroversiellt innehåll kan gynna de svagare och/eller skoltrötta eleverna och göra att de presterar bättre när de kan ägna sig åt sitt intresse delar av skoltiden. Detta uttrycks av den första läraren genom att hennes dotter hade gått ett naturvetenskapligt program med estetisk inriktning vilket hade gjort att hon orkade med de i hennes ögon tunga ämnena som fysik, kemi och matematik. Den andra läraren ser också den positiva sidan av detta då en viktig del i skolan är social och därmed att stärka elevernas självförtroende inför framtiden men ser en fara med att på ett sätt lura eleverna på kunskap för att det är viktigare att rekrytera dessa till sin skola. Båda är positiva till att undervisningen är anpassad till samhället i övrigt vilket är sunt i sig då en viss form av förnyelse är positiv både för eleverna och för att utvecklas som lärare.
Diskussion
Mot bakgrund av kunskapen att ungdomar ifrån arbetarklassen är mest oroliga för att bli arbetslösa kan det konstateras att detta inte riktigt stämmer på den undersökta skolan. Med hänsyn tagen till den begränsade generaliserbarheten hos dessa data visar detta på vissa tendenser. I intervjuundersökningen trodde alla elever att de någon gång skulle bli arbetslösa och den ende som inte oroade sig var en ung kvinna från arbetarklassen. Denna rädsla bekräftas också i den kvantitativa enkätundersökningen där ca 50 % av eleverna någon gång oroade sig för att bli arbetslösa oberoende av sin bakgrund.
Resultatet synes intressant då det inte överensstämmer med förväntat resultat, inte heller med Ungdomsstyrelsens studie (2003) och framför allt inte med hur det såg ut under 80- och 90-talet (Jönsson 1993, Bunar & Trondman 2001). Den bild av verkligheten som speglats i denna studie är att arbetslöshet idag är något som kan drabba (nästan) alla. Detta skiljer sig mot ungdomarnas uppfattningar som visas i Bunar & Trondmans studier (2001), där man antar att det huvudsakligen är arbetarklassen som drabbas. Om man hade sagt att man förmodligen skulle bli arbetslös framförallt under 80-talet hade man setts som en udda figur medan många unga förväntar sig detta idag. Studiens syfte har därmed besvarats och pekar på att arbetslöshet skulle vara ett i mindre utsträckning klassrelaterat problem idag.
Ett sätt att se på resultaten är att en positiv utveckling har uppnåtts. De intervjuade eleverna verkar ha en realistisk syn på framtiden, det vill säga en framtidssyn där deras viljestruktur och möjlighetsstruktur stämmer bra överens. Det tragiska gapet är inte alls lika påtagligt som under talet. Detta kan ha flera orsaker. Troligt är att våra elever har närstående som drabbades av 90-talets neddragningar och därmed har de fått erfarenheter som barnen av 90-talet inte hade. Det kan kanske också vara så att skolan och samhället i stort har blivit bättre på att förbereda ungdomarna för den framtid som väntar. Negativt är naturligtvis att våra ungdomar på sätt och vis verkar ha resignerat. Alla tror att de någon gång kommer att vara arbetslösa – är det ett sådant samhälle och en sådan framtidssyn bland våra ungdomar som vi vill ha? Kommer denna framtidssyn att påverka dem i riktning mot en självuppfyllande profetia? Det är inte omöjligt att tänka sig att om man ser
arbetslöshet som en del av ens framtid så är det lätt att resignera inför svårigheter och utmaningar man möter på arbetsmarknaden.
Gymnasielärarna i denna undersökning ser positivt på närmandet till marknaden både för sig