Resultat och analys - Om barn inte får sina behov tillgodosedda kan det påverka deras självkäns

I kapitlet presenteras resultatet utifrån de åtta intervjuerna som gjorts och hur pedagoger uppfattar barn som formellt inte är i behov av särskilt stöd. Informanternas namn är fiktiva för att avidentifiera dem enligt vetenskapsrådets etiska principer.

I tabellen nedan presenteras informanternas fiktiva namn, vilken utbildning de har samt hur många år de varit verksamma inom yrket.

Namn Utbildning År inom yrket

Fatima Förskollärare 14 år

Freja Förskollärare 36 år

Fia Förskollärare 22 år

Felicia Förskollärare & utbildad specialpedagog

13 år

Frida Förskollärare 4 år

Fanny Förskollärare 33 år

Fredrika Förskollärare 9 år

Barbro Barnskötare 15 år

Sara Specialpedagog 15 år

Tabell 1. Deltagarnas fiktiva namn, utbildning och erfarenhet.

18 Att identifiera barn i behov av särskilt stöd

Samtliga pedagoger anser att det är svårt att beskriva vilka barn som faller innanför ramen för barn i behov av särskilt stöd. De beskriver att för vissa barn är det tydligt exempelvis om barnet har en funktionsvariation, inte kan tala, har en hörselnedsättning eller

synnedsättning. Utöver det kan det vara barn som behöver stöd för att kunna fungera i en vardag på förskolan exempelvis om ett barn har svårigheter i samspel, ofta är ledset eller har svårt vid övergångar. Pedagogerna är överens att det inte behöver handla om en

diagnos eller liknande för att barn är i behov av särskilt stöd. De menar att om de ser att ett barn är i behov av särskilt stöd här och nu så måste de agera. Även Skolinspektionen (2017) påpekar att barn ska få det stöd de behöver oavsett om barnen har tillfälliga eller långvariga behov och för att ge barnen rätt stöd är specialpedagogen en viktig tillgång.

Samtliga förskollärare är eniga om att specialpedagogen är betydelsefull när det handlar om att ett barn inte har en synlig svårighet. De beskriver att under dessa situationer kan specialpedagogen komma på besök och se situationen med nya ögon och utifrån det ge pedagogerna verktyg och nya perspektiv som de tidigare inte sett. Specialpedagogens betydelse stärker även Renblad och Brodin (2014) som menar att specialpedagogen har en betydande roll att ge pedagoger handledning och verktyg.

Frida påpekar att barnet inte kan hjälpa att det har extra spring i benen eller har

talsvårigheter. Sen finns det barn i förskolan som synligt är i behov av stöd, barn som har funktionsnedsättningar. Fanny beskriver att det är många som är i behov av särskilt stöd.

Hon menar att en del barn inte är formellt i behov av särskilt stöd och att det kan visas genom koncentrationssvårigheter eller aggressioner. Vidare beskriver Fanny att en del barn har en funktionsnedsättning, men att en diagnos inte är något man upptäcker tidigt hos barn. Felicia beskriver att barn i behov av särskilt stöd kan vara barn som är otrygga, barn som tyr sig till en vuxen hela tiden under dagen eller barn som stänger inne och vill vara själv, det är viktigt att uppmärksamma de barnen och se vad för stöd de barnen behöver. Vidare beskriver Felicia att behovet inte handlar om specifika barn, utan det gäller alla barn. För de barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd kan behovet variera från en månad eller sex månader, men för de barn som har en funktionsnedsättning eller diagnos, varar behovet livet ut. Skolinspektionen (2017) belyser att behov hos barnen kan ses som tillfälliga eller finnas över en längre tid. För att barnen ska få det stöd som de är i behov av behövs det inte någon diagnos, barnen ska få det stödet oavsett.

Det spelar ingen roll om det är vårdnadshavarnas beteende som har skapat ett beteende hos barnet eller om det är att barnet har en hörselnedsättning eller en diagnos utan vi måste hjälpa barnet oavsett. I början har det ingen betydelse vad som är vad utan att vi kommer fram till hur vi kan hjälpa barnet på bästa sätt (Fatima, förskollärare)

Fatima menar att det i början är oväsentligt vad som har orsakat att ett barn är i behov av särskilt stöd, det viktiga är hur pedagogerna ska hjälpa barnet i situationerna där

svårigheten framkommer. Däremot menar hon att det är viktigt att veta om det är exempelvis en hörselnedsättning ett barn har eftersom i sådana situationer vet pedagogerna hur de kan hjälpa barnet.

Felicia, Frida och Fanny beskriver att det är många barn i förskolan som är i behov av särskilt stöd, det finns barn som har synligt behov av stöd, men även de som inte formellt är i behov av stöd. Fredrika och Barbro beskriver att det kan vara svårt att sätta in extra stöd för de yngsta barnen på förskolan. De beskriver att barnet hamnar mycket i

konflikter, har mycket energi, springer runt och att det händer mycket kring barnet, vilket kan vara ett tecken på att barnet kan vara i behov av särskilt stöd. Fortsättningsvis

beskriver de att de ser ganska snabbt om ett barn är i behov av särskilt stöd och att de känner av om det är något speciellt med något barn. De belyser även att barn som inte utvecklat språket ännu och som inte förstår allt pedagoger säger behöver stöttning och hjälp med instruktioner och att då som pedagog behöver man följa med och vara nära barnet.

Det är ju svårt, när de är så små, men oftast har man ju, det är svårt att säga, men oftast har man en känsla mer, att man känner att här är det något som är speciellt, det är svårt att säga vad man ser, men oftast är det en känsla man får (Fredrika, Förskollärare)

Fredrika menar att det är många barn i förskolan som är i behov av speciella riktlinjer och stöd, men det är svårt att se och få den hjälpen för de yngsta barnen och att det är något som kan visas vid senare ålder.

Sara beskriver att barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd i förskolan men ändå behöver stöd kan ha det svårt att tillgodose förskolans undervisning. Barnen kan på något

sätt väcka funderingar som exempelvis ”Vad är det som gör det svårt”? Barn i behov av särskilt stöd behöver inte ha en diagnos eller funktionsnedsättning utan det kan handla om en familjesituation som påverkar barnet eller att barnet har en känslig period, vilket även Felicia beskriver. Vidare menar Sara att alla barn som behöver hjälp ska få hjälpen men att det framförallt är pedagoger som behöver hjälp för att kunna möta behovet. Sara menar att personalen i förskolan alltid bör ha tankesättet att det är lärmiljön som ska förändras. Det Sara beskriver om att pedagoger alltid ska tänka att det är lärmiljön som ska förändras påminner om det SPSM (2019) lyfter fram om det relationella perspektivet som syftar till att förstå hur pedagogers handlingar och miljön bidrar till att barn hamnar i svårigheter.

Fia, Fatima och Freja anser att en viktig del i arbetet med barn i behov av särskilt stöd är att arbetslaget har en samsyn och att personalen kan prata och reflektera med varandra.

Erfarenhet och hålla sig uppdaterad i forskning beskriver förskollärarna också som en viktig del av arbetet. Även Barbro och Fredrika beskriver att ett viktigt arbetssätt är att arbetslaget ska vara samspelt. De beskriver att de pratar mycket om barnen i arbetslaget för att komma fram till strategier för att hjälpa det barnet, vilka metoder och vilka

tillvägagångssätt som gynnar barnets utveckling. De beskriver att det är viktigt att samtlig personal arbetar på samma sätt gentemot de barn som är i behov av särskilt stöd och följer de riktlinjer som arbetslaget kommit överens om för att det ska bli så tydligt som möjligt och ge barnet en begriplighet. Fortsättningsvis belyser de att om de tillvägagångssätt och strategier som arbetslaget arbetat med inte ger skillnad kontaktar de specialpedagogen som får komma till avdelning och observera barnet samt samtala med arbetslaget om vilka metoder som kan vara användbara.

Arbetssätt och tydliggörande pedagogik

Frida beskriver att ett arbetssätt är att pedagogerna ska använda ett tydligt språk och att man visar att man finns där och stöttar barnet. Felicia och Fanny belyser att pedagoger ska erbjuda barnet det som de är intresserade av och tycker är roligt. Förskolan ska vara en lustfylld plats och det ska vara roligt för alla barn. Vidare beskriver Frida att de arbetar extra tydligt i hela barngruppen för att underlätta för alla barn. Fia berättar att de arbetar mycket med rutiner på avdelningen eftersom det mår de flesta barn bra av, ett exempel är att efter samlingen ska alla barn gå på toaletten och tvätta händerna. Hon beskriver att i

rutinsituationer behöver vissa barn extra stöd och det kan ske genom bildstöd eller stöttning från en pedagog, beroende på barnets behov.

På avdelningen Fia arbetar på jobbar de mycket med lågaffektivt bemötande och försöker aldrig kräva eller göra något för att barnet ska gå upp i affekt. Om ett barn ändå går upp i affekt fokuserar pedagogerna endast på omsorg genom att lyfta upp barnet knät eller klär på barnet även fast barnet kan göra det själv. Fia beskriver att inget lärande sker när ett barn är upprörd utan i dem situationerna är det mer betydande att ge omsorg och när situationen har lugnat ner sig kan pedagogerna reflektera tillsammans med barnet om varför barnet blev arg eller ledsen och utifrån den gemensamma reflektionen med barnet försöker de hitta en lösning. “Barn gör alltid rätt om de kan, det finns ju ingen som medvetet är elak och om någon påstår något annat så har de inte gett barnet rätt förutsättningar” (Fia, förskollärare).

Felicia, Fanny och Frida beskriver samtliga att det är viktigt att vara tydlig som pedagog och leda barnen. Fanny berättar att på deras avdelning arbetar de mycket med tecken för att säga nej om det är något barn som inte kan uttrycka sig verbalt. Frida belyser att det är bra att använda sig av bildstöd, tecken som stöd och enkla arbetsytor för att underlätta för alla barn. När man använder bildstöd i hela barngruppen blir det inte utpekande för ett barn som är i behov av stöd. Bildstöd gynnar alla barn i utvecklingen på förskolan vilket gör att de kanske inte behöver stöd framöver. Frida poängterar att pedagoger ska vara tydlig i sitt sätt att arbeta, visa tydliga tecken för barnen och visa ett lugn. Detta beskriver Edfelt m.fl. (2019) att använda visuellt stöd för barnen underlättar och gör det tydligt för vad som kommer att hända, inte bra vid specifika situationer utan under hela dagen.

Vidare beskriver Edfelt m.fl. (2019) att kroppsspråket och kommunikation är en viktig del i den tydliggörande pedagogiken och att det ger barnen en begriplighet och förståelse.

Även Felicia beskriver att man ska vara så tydlig som möjligt i sitt kroppsspråk, tecken som stöd och använda sig av bildstöd. Barnen behöver känna en förståelse och trygga ramar i förskolan, de ska veta var de har sin plats och känna sig trygga i miljön och förskolans rutiner. För att barnen ska känna trygghet och förståelse behöver pedagogerna förbereda barnen, vara närvarande, tydliggöra och berätta och visa att man finns där. Även Norling (2007) belyser att pedagoger i förskolan ska vara tydlig och ge konkreta

förklarningar för vad som kommer att hända under dagen. Edfelt m.fl. (2019) menar att

barn som formellt inte är i behov av särskilt stöd kan bli oroliga under dagen om de inte får en förståelse eller förklaring för vad som kommer att ske under dagen.

Tydliggörande pedagogik menar Sara är viktigt i arbetet för alla barn men särskilt barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd. Genom visuellt stöd får barnen se vad som kommer ske, vad som sker i stunden och vad som händer sedan. Man ska både titta på den fysiska, sociala och pedagogiska miljön och se vilka förutsättningar som kan skapas i miljön och om det finns visuellt stöd som visar vad som förväntas av barnen. Det är även viktigt att pedagoger arbetar nära barnen för att se vad barnen behöver hjälp med och om det är något barn som behöver hjälp med sitt samspel med andra barn.

När vi åker ut och observerar i förskolan tänker vi alltid lärmiljö, vad kan vi förändra? Vi kan förändra lärmiljön, förhållningssätt och bemötande men vi kan inte ändra på barnen. Vi tänker alltid vad kan vi ändra i miljön, exempelvis strukturer, stödstrukturer, bildstöd, tecken. Vad kan vi jobba med som gör det tydligare för barnen? Det är min största roll som specialpedagog (Sara, specialpedagog)

Det Sara beskriver överensstämmer med det relationella perspektivet som innebär att det är förändringar i miljön och undervisningen som ska förändras (Jakobsson & Nilsson, 2011). Vidare beskriver SPSM (2019) att perspektivet syftar till att ändra pedagogernas förhållningssätt samt hur miljön bidrar till att barn hamnar i svårigheter.

Även Fredrika och Barbro belyser att de använder sig av bildstöd och stödtecken för att tydliggöra för barnen i vilken ordning de ska ta på sig ytterkläderna samt för att visa för barnen hur dagen ser ut. Vidare beskriver de att om man är tydlig och lugn i sitt arbetssätt så tar det inte lika lång tid för barnen att exempelvis ta på sig ytterkläderna och ett sådant arbetssätt underlättar för barnen i alla situationer. De belyser starkt att rutiner för barn i förskolan är viktigt och att det är bra att dagarna ser liknande ut, eftersom många barn blir oroliga när de inte vet vad som kommer att hända, vem som kommer att hålla i vilan eller vem som stänger. De menar att det viktigt att pedagogerna är tydliga och berättar för barnet samt använder bildstöd för att beskriva för barnet vad som kommer att hända.

Felicia beskriver att det är viktigt att vara en närvarande pedagog för att lära känna barnen.

Barnen ska känna sig välkommen i förskolan, det ska kännas lustfyllt och det är viktigt för pedagoger att skapa trygga relationer och tillit till varje enskilt barn för att barnet ska känna trygghet och tillit. Fia menar även att det är viktigt att bygga en bra relation med barnet. Hon beskriver tilliten mellan barn och pedagog som ”förtroendekapital.” För att bygga ett förtroendekapital krävs det att pedagogerna är nära barnen och visar att barnen kan lita på dem och även att pedagogerna visar att de litar på barnet. Genom att visa barn att de kan lita på pedagogerna och att pedagogerna litar på barnet kan konfliktsituationer undvikas.

Jag är nära barnet när vi bygger relation, du litar på mig, jag litar på dig, det jag säger kan man lita på och det kan jag stå för. Det här gör även att jag kan ha lite förväntningar på barnet om jag säger ”nej vet du det där är inte okej” då vet barnet att nu menar jag allvar och då slutar jag. I den här förtroenderelationen är det viktigt att visa att jag tycker om dig (barnet) men det som du gjorde tycker jag inte om men jag tycker om dig jättemycket som person (Fia, förskollärare).

Det Fia förklarar är i enlighet med det relationella perspektivet som syftar till hur mötet mellan människor uppfattas som föränderlig. Det är relationen mellan lärare och elev som är i fokus och utan en förtroendefull relation blir det svårt att utvecklas (Aspelin, 2013).

Barbro och Fredrika beskriver att det är viktigt att miljön i förskolan ska vara tydlig. På deras avdelning använder de sig av lekstationer som visar för barnen vilken aktivitet som är anpassad i miljön, med hjälp av bilder på aktiviteter tydliggör det för barnen vilken miljö det är. Barbro och Fredrika belyser även att materialet i förskolan behöver anpassas efter barnen och att ibland kan det behövas plocka bort eller byta några leksaker eller material för att det blir för mycket intryck. Detta belyser även Biteus och Engholm (2016) som menar att en närvarande pedagog alltid är nära barnen och engagerar sig i barnen samt anpassar pedagogerna miljön och materialet efter barnens behov för att de ska utvecklas.

”Det är viktigt att använda sig själv som verktyg, vad kan jag bidra med för att hjälpa barnet och hur kan jag hjälpa till så att barnet får den stöttning det behöver” (Frida,

Förskollärare). Det Frida menar belyser även Edfelt m.fl (2019) som menar att när man använder sitt kroppsspråk blir det ett visuellt stöd för barnen vilket ger barnen en begriplighet och att använda sig själv som verktyg är en stor del i den tydliggörande pedagogiken.

Freja, Fia och Fatima menar för att upptäcka om ett barn har svårigheter i vissa situationer är det viktigt att vara nära barnen för att upptäcka det och även se när det händer. ”Se, höra och agera. För att kunna göra det krävs det att vi är där barnen är och inte någon annanstans” (Freja, förskollärare). Felicia och Frida beskriver att pedagogen bör befinna sig på barnet nivå och hjälpa barnet i samspel med andra barn, man behöver visa barnen att de är viktiga och att de behövs för att hjälpa till. Freja och Fatima lyfter också att vara en närvarande pedagog är viktigt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Freja

beskriver att begreppet närvarande pedagog ofta uppkommer i förskolan och att det är viktigt att lyfta det förhållningssättet. Biteus och Engholm (2016) beskriver att barnen behöver en närvarande pedagog dels för att de ska få inflytande i verksamheten men även för att pedagoger ska kunna observera vad som händer för barnen i olika situationer.

Svårigheter i samspel

Felicia beskriver en strategi där man som pedagog kan gå iväg med ett barn eller flera barn och göra något annat en stund, exempelvis spela fotboll eller någon annan typ av aktivitet där barnet får träna på samspel. Det är viktigt för pedagogen att det inte blir för många barn och att man fortfarande kan hålla uppsikt och se att barnen har roligt och att samspelet fungerar bra. Drugli (2003) beskriver att i samspel med andra barn får de andra erfarenheter gentemot samspel med vuxna, i samspel med andra barn står de inför

utmaningar och det bidrar till utvecklingen. En konsekvens är om barnet vid ung ålder visar svårigheter i samspel kan de lätt hamna utanför och inte får vara med i leken med andra barn. Även Norling (2007) belyser att barn genom leken får träna på samspel och att utvecklas till att bli sociala individer. Att observera barn i leksituationer ger en chans att synliggöra vilka barn som har svårigheter i samspel med andra barn. Fortsättningsvis beskriver Felicia att man som pedagog med fördel kan sätta sig ned med ett eller två barn som behöver träna på samspel och spela spel, hon förtydligar att aktiviteten inte behöver vara märkvärdig, men det är viktigt för barnen att de får känna sig behövda och viktiga för andra.

Det är väl att vara nära och försöka vara tydlig för förklara ja men hur man är mot andra, hur närmar man sig, ja men att lyssna på varandra, dom måste lyssna på, alla måste lyssna på varandra och att man hela tiden, ja men att vara nära, hjälpa till och lära dom den här koden att komma in och vara nära, samtala. (Fredrika, Förskollärare)

Det Fredrika säger poängterar även Freja som beskriver att när det uppstår svårigheter i barns samspel är det viktigt att ständigt vara närvarande. Om ett barn har svårigheter i samspel som visar sig genom att ett barn sitter tyst bredvid brukar Freja och hennes kollegor påminna de andra barnen ”nu har ni Pelle bredvid er så hör om han också vill

In document Om barn inte får sina behov tillgodosedda kan det påverka deras självkänsla negativt (Page 21-48)