Examensarbete, 15 hp
Förskollärarprogrammet - Examensarbete för förskollärare 15 hp
Ht 2021
Om barn inte får sina behov tillgodosedda kan
det påverka deras självkänsla negativt
En studie om barn som inte formellt är i behov av stöd men ändå behöver stöd i vardagen i förskolan.
Sanna Jonsson och Ida Nordesjö Rönnqvist
Sammanfattning
Enligt styrdokumenten för förskolan ska alla barn få en likvärdig utbildning och den ska vara formad utifrån varje barns förutsättningar och behov (Skolverket, 2018). Syftet med studien var att synliggöra hur pedagoger arbetar för att det ska bli en förskola för alla, samt att utveckla kunskap om hur pedagoger arbetar med barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd i den vardagliga verksamheten. Studien utgår från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet i studien visar att
samtliga pedagoger anser att det är svårt att beskriva vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Vissa barn har en funktionsnedsättning medan andra barn har svårigheter i samspel.
Ett arbetssätt som framhävdes i arbetet med barn i behov av särskilt stöd var att vara en närvarande pedagog, vilket även informanterna beskrev som en strategi om barn har svårigheter i samspel. Resultatet visade även att om barn inte får sitt behov tillgodosett i förskolan kan det leda till att barnen får ett självskadebeteende eller blir utåtagerande. En långsiktig konsekvens kan vara att barn inte är förberedd när de ska börja skolan vilket kan påverka deras upplevelse och skolresultat. En annan långsiktig konsekvens är att om barnen inte får sina behov tillgodosedda kan det påverka deras självkänsla negativt.
Nyckelord: Tydliggörande pedagogik, tecken som stöd, bildstöd, inkludering.
Innehållsförteckning
INLEDNING... 1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
BAKGRUND ... 3
SÄRSKILT STÖD ENLIGT STYRDOKUMENT ... 3
CENTRALA BEGREPP ... 3
TYDLIGGÖRANDE PEDAGOGIK ... 3
BILDSTÖD ... 3
TECKEN SOM STÖD ... 4
INKLUDERING ... 4
TIDIGARE FORSKNING ... 4
BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD OCH EN FÖRSKOLA FÖR ALLA ... 4
FÖRSKOLLÄRARES KUNSKAP OM BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD ... 5
ARBETSSÄTT OCH TYDLIGGÖRANDE PEDAGOGIK ... 7
VIKTEN AV ETT FUNGERANDE SAMSPEL ... 9
KONSEKVENSER FÖR BARN SOM INTE FÅT SITT BEHOV TILLGODOSETT ... 9
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 10
METOD ... 12
METODVAL ... 12
URVAL ... 12
DATAINSAMLING ... 13
ANALYSMETOD ... 14
TILLFÖRLITLIGHET ... 14
ESTETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 15
METODDISKUSSION OCH ARBETSFÖRDELNING ... 15
RESULTAT OCH ANALYS ... 17
ATT IDENTIFIERA BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD ... 18
ARBETSSÄTT OCH TYDLIGGÖRANDE PEDAGOGIK ... 20
SVÅRIGHETER I SAMSPEL ... 24
VÅRDNADSHAVARES BETYDELSE ... 27
KONSEKVENSER NÄR DET RELATIONELLA BRISTER ... 28
DISKUSSION ... 31
HUR UPPTÄCKER FÖRSKOLLÄRARE BARN SOM INTE FORMELLT ÄR I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD MEN ÄNDÅ BEHÖVER STÖD I DEN VARDAGLIGA VERKSAMHETEN? ... 31
VILKA ARBETSSÄTT ANSER FÖRSKOLLÄRARE GYNNAR BARN SOM INTE FORMELLT ÄR I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD? ... 32
VAD ÄR FÖRSKOLLÄRARENS STRATEGIER OM DET UPPSTÅR SVÅRIGHETER I BARNS SAMSPEL? ... 33
VILKA KONSEKVENSER KAN UPPSTÅ FÖR BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD SOM INTE FÅR SINA BEHOV TILLGODOSEDDA? ... 34
SLUTSATSER OCH AVSLUTANDE KOMMENTARER ... 35
REFERENSLISTA ... 37
BILAGA 1 ... 41
BILAGA 2 ... 43
BILAGA 3 ... 44
Bilaga 1: Intervjuguide till pedagoger.
Bilaga 2: Intervjuguide till specialpedagog.
Bilaga 3: Informationsbrev.
1
Inledning
Barn börjar förskolan med olika förutsättningar och behov. Det är förskollärare och övrig personals ansvar att barn får sina behov tillgodosedda. När vi har arbetat på förskolor har vi sett att många barn faller inom ramen för barn i behov av särskilt stöd. Vi har sett att en del barn har synliga behov medan andra barn inte formellt är i behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd i den vardagliga verksamheten. När det inte är synligt vad barnet är i behov av särskilt stöd inom kan det bli svårt för personalen i förskolan att ge barnet det stöd som behövs. Det kan visa sig genom att barnet har svårigheter i samspel med andra barn eller svårigheter med kamratrelationer. En svårighet i arbetet kan eventuellt vara att anpassa arbetssätt och miljön för att tillgodose barnets behov.
Lai Mui Lee, Seeshing Yeung, Tracey och Barker (2015) beskriver att lärare generellt har en större acceptans när det kommer till att ta hänsyn till barn med fysiska och sensoriska funktionsvariationer men har en tendens att misslyckas med inkluderingen när barn har intellektuella svårigheter eller om barn har ett beteende som avviker från normen.
Svårigheten med att inkludera barn som avviker från normen som Lai Mui Lee m.fl.
(2015) beskriver är ofta de barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd. Det kan bli problematiskt eftersom det beskrivs i läroplanen att utbildningen ska utformas för att alla barn ska utvecklas och om något barn tillfälligt eller långsiktigt behöver stöd ska stödet tillgodoses (Skolverket, 2018). Med tanke på svårigheten att inkludera barn som avviker från normen och läroplanens beskrivning vill vi undersöka hur pedagoger anpassar
utbildningen för att det ska bli en förskola för alla. Skolverket (2018) belyser att förskolan ska arbeta med varje enskilt barns förutsättningar för att de ska utvecklas. Detta innebär att utbildningen inte kan se likadan ut för alla barn inom förskolan, den måste anpassas efter varje barn behov.
2 Syfte och frågeställningar
Huvudsyftet är att synliggöra hur pedagoger anpassar verksamheten för att det ska bli en förskola för alla. Mer specifikt syftar studien till att utveckla kunskap om hur pedagoger arbetar med barn som formellt inte är i behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd i den vardagliga verksamheten.
Frågeställningar
Hur upptäcker pedagoger barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd i den vardagliga verksamheten?
Vilka arbetssätt anser pedagoger gynnar barn som formellt inte är i behov av särskilt stöd?
Vad är pedagogernas strategier när det uppstår svårigheter i barns samspel?
Vilka konsekvenser kan uppstå för barn i behov av särskilt stöd som inte får sina behov tillgodosedda?
3
Bakgrund
I kapitlet presenteras styrdokument om barn som är i behov av särskilt stöd, centrala begrepp och tidigare forskning. Senare presenteras de teoretiska utgångspunkterna som ingår i studien.
Särskilt stöd enligt styrdokument
Skolverket (2018) beskriver att utbildningen ska ta hänsyn till alla barns förutsättningar och behov. Förskolan ska uppmärksamma de barn som långsiktigt eller tillfälligt behöver mer stöttning, ledning och stimulans. Verksamheten ska vara anpassad utifrån varje barns behov för att de ska utvecklas, det innebär att utbildningen i förskolan inte kan vara utformad på samma sätt överallt och att förskolans resurser därför inte kan fördelas lika (Skolverket, 2018). Det här beskriver även Skollagen, kapitel 8, 9§, där står det att barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av särskilt stöd ska rektorn säkerställa att barnet får det stöd som de behöver (SFS 2010:800).
Centrala begrepp
Tydliggörande pedagogik
Tydliggörande pedagogik är ett arbetssätt som syftar till att synliggöra och tydliggöra instruktioner, information och kommunikation genom att använda sig av visuellt stöd i lärmiljöer. Tydliggörande pedagogik underlättar kommunikation och information vilket gör vardagen mer förståelig för barn (Umeå kommun, 2020).
Bildstöd
I och med att använda bilder som kommunikation och som stöd kan pedagoger
komplettera och förtydliga språket för barnen. Bilderna har olika funktioner och visar till exempel olika aktiviteter eller rutiner i förskolan, antingen enbart med en bild eller även med kompletterade text (SPSM, 2020a)
4 Tecken som stöd
TAKK är en förkortning av tecken som alternativ och kompletterande kommunikation.
Om barn inte har utvecklat språket eller har en avvikande språkutveckling kan tecken användas tillsammans med tal för att underlätta språkförståelsen (spsm, 2020b).
Inkludering
Alla barn inom förskolan har rätt att vara inkluderade i utbildningen. För att det ska vara inkluderande behöver personalen se över utbildningen så att den utgår från barnens förutsättningar. I ett inkluderande arbetssätt och utbildning ingår en del principer, exempelvis, delaktighet, tillgänglighet samt stödinsatser och kvalitet i utbildningen.
(SPSM, 2021).
Tidigare forskning
Barn i behov av särskilt stöd och en förskola för alla
Björck-Åkesson (2014) skriver att för cirka femtio år sedan utvecklades
specialpedagogiken i Sverige och internationellt, vilket gör det till ett relativt ungt kunskapsområde. Specialpedagogiken utgår från att ge alla barn rätt till utbildning. Det hämtar sin grund i pedagogiken, psykologi, medicin, sociologi samt teknik.
Sandberg och Norling (2014) beskriver att en del barn i förskolans verksamhet är i behov av särskilt stöd, vissa barn har identifierade stöd medan andra barn har oidentifierade behov av stöd. De barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd i vardagen kan vårdnadshavare eller förskolepersonal anse vara utvecklingsförsenade.
Skolinspektionen (2017) beskriver att personalen i förskolan menar att behoven endast kan vara tillfälliga eller finnas över en längre tid, för att barn ska få stöd behöver barnet inte ha någon diagnos. Barn som är i behov av särskilt stöd samt barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd ska ses som något relationellt och uppkommer i olika situationer, behovet ska inte ses som en egenskap hos barnet. För att barnet ska utvecklas så långt som möjligt är det personalens förhållningssätt som blir centralt för hur verksamheten ska formas. Vidare beskriver Skolinspektionen (2017) att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ställer höga kvar på personalen i förskolan, övrig professionella kompetenser samt
5
vilket förhållningssätt personalen har. Soriano & Kyriazopoulou (2010) beskriver för att hjälpa barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd behöver verksamheten arbeta med tidiga stödinsatser som ges efter vårdnadshavarnas önskemål, vilket kan stärka barnets personliga utveckling.
Renblad och Brodin (2014) menar att förskolan är en verksamhet för alla barn och istället för att pedagoger ska se över hur de ska ändra barnets beteende ska de istället se över sitt eget förhållningssätt och hur miljön är utformad för att det ska bli en förskola för alla.
Lindqvist (2013) beskriver att en förskola och en skola för alla har under flera årtionden influerat det svenska skolsystemet. Idéen med en skola för alla är att skapa en utbildning som passar alla elever och om någon elev är i behov av särskilt stöd ska stödet ges i den vanliga lärmiljön. Vidare menar Lindqvist å ena sidan att det beskrivs i styrdokument att förskolor och skolor ska arbeta utifrån idéen om en skola för alla men å andra sidan står skolan för en utmaning att nå det. En skola för alla ställer höga krav på personalen i förskolor och skolor. Vidare beskriver Lindqvist (2013) att det står i skollagen att barn som av olika skäl behöver stöd ska få det. Det som beskrivs i skollagen är diffust och ger utrymme för tolkning, vilket innebär att förskolan har ett ansvar för att identifiera barn som är i behov av särskilt stöd och med hjälp av andra professioner kartlägga hur stödet ska utformas. Även Gäreskog (2021) menar att skollagen har en vag definition i vilka barn som är i behov av särskilt stöd och det är otydligt hur dessa barn ska identifieras och vilka insatser som ska ges. Björck-Åkesson (2014) beskriver att det är ett pågående bekymmer hur verksamheten ska ge en liknande utbildning för alla barn, samtidigt som den ska anpassas utifrån varje barn behov.
Förskollärares kunskap om barn i behov av särskilt stöd
I läroplanen står det att varje barn ska få möjlighet till utveckling och lärande (Skolverket, 2018). Renblad och Brodin (2014) beskriver att förskollärarstudenter får en kurs i
specialpedagogik under utbildningen, utöver det får de inte mycket kunskap om barn i behov av särskilt stöd vilket leder till att förskollärare känner att de saknar kunskap och verktyg för att uppnå läroplanens mål om utveckling och lärande för alla barn.
Förskollärarna känner även att det är svårt att förklara för vårdnadshavare vilket typ av stöd de anser att barnet behöver eftersom förskollärare inte ska bedöma barn. Vidare beskriver Renblad och Brodin (2014) att i sådana lägen är specialpedagogen en betydande
6
del i att handleda och ge pedagogerna verktyg för det enskilda barnet men även för att göra en bedömning och uppföljning. Via specialpedagogen får pedagogerna hjälp med att formulera en handlingsplan och samarbete med vårdnadshavare. Skolinspektionen (2017) pekar även på att personalens kompetens har en betydande roll för kvaliteten av förskolan och även för barn som är i behov av särskilt stöd. Rektorn har ett ansvar att tillgodose att personalen får den kompetensutveckling och planeringstid de behöver för att kunna forma verksamheten för alla barn. Förskolans personal är i behov av kompetensutveckling inom området och planeringstiden som ska användas för att anpassa miljö och arbetssätt för alla barn har fallit bort på grund av tidsbrist eller att det är något mer aktuellt som pedagogerna behöver planera. Vidare beskriver Skolinspektionen (2017) att barngruppen ska ses som en viktig resurs till det enskilde barnets utveckling samtidigt som det är av vikt att rektor och övrig personal ser över verksamheten och hur den är utformad för att alla barns behov ska vara tillgodosedda. En del av utvecklingsarbetet för att forma verksamheten är att personalen ska ges tid och möjlighet till att analysera och reflektera över förhållningssätt samt arbetssätt, det är i sådana situationer som personalen kan samverka med övriga kompetenser såsom specialpedagog.
Björck-Åkesson (2014) skriver att utgångspunkten i att granska verksamheten är att göra barnens behov synliga och då blir det möjligt att uppmärksamma de barnen som är i behov av extra stöd. Barnet utvecklas och lär sig om framtiden i skolan därför är det viktigt att barn får det stöd de behöver i förskolans verksamhet, för att ge en bra start inom skolan och en gynnsam utbildning. Vidare beskriver Björck-Åkesson (2014) för att kunna arbeta med åtgärder för barn i behov av särskilt stöd behöver personalen kunskaper om barnets behov samt mer specifika aspekter i förhållande till utveckling och lärande. Övergripande resurser fördelas från prioriteringar av gruppen som exempelvis inkludering och en förskola för alla. Medan resurser för mer specifika åtgärder ofta bygger på behov av stöd relaterat till kroppsliga eller psykologiska faktorer, exempelvis koncentrationssvårigheter eller svårigheter i samspel i relation till andra. För att barnet ska nå sin optimala
utvecklingsnivå räcker det inte med övergripande insatser, det krävs specifik kunskap om barnets utveckling och lärande och en förmåga till att värdera och analysera kunskapen i relation till barnets behov. Edfelt, Sjölund, Jahn och Reuterswärd (2019) beskriver att idag är barngrupperna på förskolan större än vad de var för cirka fyrtio år sedan. Barnen
lämnas på förskolan innan vårdnadshavarna ska till arbetet och hämtas sent, vilket
resulterar i långa dagar för barnen och ställer höga krav på barnen och även pedagogerna.
7
Att de små barnen känner av trötthet och stress är inget ovanligt inom förskolan. För att ge barnen rätt förutsättningar spelar miljön samt fysiska och psykiska behov in, bland annat försvåras inlärningen om barnet är trött eller känner sig stressad samt om miljön är bullrig eller otydlig.
Sandberg och Norling (2014) belyser i deras studie att barns svårigheter beror på personalens olika uppfattningar kring begreppet barn i behov av särskilt stöd. I studien framkom det att antalet barn som personalen ansåg vara i behov av särskilt stöd var kopplat till vilken omfattning av stöd som personalen gav samt hur de uppfattade
problemet i verksamheten. Personalen utgick från definitioner som funktionsnedsättning, utvecklingsförsening och socialt fungerande. Personalen hade barnens karaktärsdrag som utgångpunkt, till exempel språk och hörnedsättning, koncentrationssvårigheter samt relationer med andra barn. Det visar att personalen i förskolan har höga förväntningar på hur barn ska bete sig i sociala sammanhang, att barn ska ha självkontroll och samverkan.
Detta visar att barn i behov av särskilt stöd i förskolan är en följd av de krav som ställs på barn i förskolemiljön och vilka förväntningar som personalen har. Vidare beskriver
Sandberg och Norling (2014) att personalen har genom observationer av karaktärsdrag hos barnet skapat en idealbild av barnet som passar med förskolans värderingar, det vill säga ett barn som inte är avvikande från de mål och värderingar som är byggda på sociala värderingar och karaktärsdrag från majoriteten av barn. De avdelningar som i studien uppfattade förskolemiljön som minde problematisk och som gav mer stöd, rapporterade att fler barn var i behov av särskilt stöd. Tänkbart är det så att personal som arbetar på en avdelning där det är många barn i behov av särskilt stöd ger mer stöd åt barnen. Men att förklara varför de avdelningar som uppfattar miljön som mindre problematisk identifierar fler barn i behov av särskilt stöd är svårt att förklara.
Arbetssätt och tydliggörande pedagogik
Sandberg och Norling (2014) beskriver att det finns olika förhållningssätt inom att arbeta med barn i behov av särskilt stöd inom förskolan, personalen kan dela upp ansvaret i arbetslaget eller så väljer arbetslaget att en person alltid är med det barnet som är i behov av särskilt stöd. Personalen i förskolan känner att de saknar tid och utbildning till
reflektion och dokumentation om de metoder som ska tillämpas för de barnen. Tidsbrist
8
och avsaknad av handledning kring kompetensutveckling blir ett hinder i det pedagogiska utvecklingsarbetet.
Norling (2007) belyser att ett viktigt arbete inom förskolan är dialogen och
språkutveckling med barn i behov av särskilt stöd. Att vara tydlig och ge konkreta förklaringar för vad som kommer att ske under dagen, kontinuerligt och inte bara vid specifika tillfällen är ett bra redskap att använda i arbetet. Edfelt m.fl. (2019) belyser att barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd kan behöva en begriplighet och en tydlighet i vardagen för att veta vad som kommer att hända härnäst för att bli mindre oroliga. Alla människor vill få en övergripande förståelse för i vilket sammanhang de kommer att befinna sig i och vad som kommer att hända. Vuxna har större inflytande och kontroll över hur dagen ska vara än barn, de förlitar sig på att vuxna ska planera dagen.
Pedagoger bör ha i åtanke att alla barn är olika och en situation som är begriplig för ett barn behöver inte vara det för ett annat barn. Det är pedagogernas ansvar att se till att alla barn får sina behov till godosedda under dagen på förskolan för att de får en positiv upplevelse. Kadesjö (2008) menar att under förhållanden när barnet får en förståelse över vilken situation de befinner sig i och känner en trygghet, minimerar det oroliga tankar samt koncentrationssvårigheter. Edfelt m.fl. (2019) beskriver att tydliggörande pedagogik syftar till att öka förutsättningarna för lärande vilket bidrar till att skapa en förskola för alla. Tydliggörande pedagogik innebär dels att använda visuellt stöd för att barn tydligt kan se vad som ska hända och med vem. Det handlar även om att pedagoger använder sitt kroppsspråk för att det ska bli tydligt för barnen. Det centrala i tydliggörande pedagogik är att vuxna uttrycker sig i både visuellt stöd, kroppsspråk och kommunikation vilket ger barnen en begriplighet.
Persson och Gustavsson (2016) menar att personalen i förskolan inte kan bestämma eller välja vilka barn som finns i barngruppen på förskolan. Det betyder att personalen ska se och ta hand om alla barn och det ska inte påverkas av barnets prestationer. Pedagogers kompetenser i förskolan innefattar att vara lyhörd mot barnet, vara närvarande och skapa en förståelse för barnet som stimulerar och hjälper barnet att utvecklas. Biteus och Engholm (2016) beskriver att en närvarande pedagog alltid är nära barnen och engagerar sig i vad som ligger i barnens intresse, lyssnar in barnen och utifrån det anpassas miljön och material för att barnen ska utmanas och utforska det som är aktuellt. Barnen behöver en närvarande pedagog för att de ska få möjlighet att få ett inflytande i verksamheten och
9
pedagoger behöver vara närvarande för att kunna se vad som faktiskt händer för barnen i verksamheten.
Vikten av ett fungerande samspel
Renblad och Brodin (2014) beskriver att vissa barn lättare hamnar i konflikter med andra barn, vilket kan behöva uppmärksammas av personalen på förskolan. Vissa barn har svårt leva upp till förskolans krav och behoven kan visa sig genom att barnet har problem med språkutveckling eller svårigheter i självreglerande beteende, vilket kan leda till konflikter med andra barn. Att upprätthålla ett samspel med andra barn samt att kommunicera med andra kan vara utmanande för en del barn. Drugli (2003) beskriver att i relation och samspel med andra barn får barnet erfarenheter som skiljer sig från vad de får för erfarenheter med vuxna. I samspelet med andra barn står de inför nya utmaningar för utvecklingen. Om barn redan tidigt visar svårigheter i samspel i förhållande till utvecklingen kan de hamna utanför och inte få tillträde till lek med andra barn.
Norling (2007) beskriver att inom leken får barnen träna på samspel med andra barn och en chans att utvecklas till sociala individer. I arbetet med barn som har svårigheter i samspel är leken ett bra observationstillfälle för att synliggöra vilka dessa barn är.
Bygdeson-Larsson (2010) beskriver två olika klimat i förskolans värld, det ena nämns som det nutidsinriktade klimatet, vilket innebär att barn blir lämnad ensamma under den fria leken vilket vissa barn inte klarar. En del barn har bra samspel medan andra barn går runt och är sysslolösa eller springer omkring. Om det uppstår en konflikt mellan barnen är det deras egen uppgift att lösa konflikten. Det andra klimatet benämns som det
framtidsinriktade klimatet vilket leder till att barnen i den fria leken alltid har en pedagog närvarande och som kan hjälpa och lära barnen hantera konfliktsituationer.
Konsekvenser för barn som inte fåt sitt behov tillgodosett
Kuutti, Sajaniemi, Björn, Heiskanen och Reunamo (2021) utgår från deras forskningsprojekt som syftar till att rikta fokus på barn som har begränsningar i
kommunikation, kamratrelationer, gruppaktiviteter och koncentration. Projektet visar att den vanligaste svårigheten för barn i behov av särskilt stöd är självreglering, vilket kan visa sig genom att barnet har svårigheter i samspel. Det är viktigt att pedagogerna stödjer
10
barn i situationer där självregleringsförmåga behövs, ett exempel är vid samspel med andra barn. Barn behöver få känna tillhörighet och bli accepterad som en del av ett
sammanhang samt att få bekräftelse av gruppen. Kamratrelationer och möjlighet att delta i olika sammanhang är avgörande och viktigt för alla barn oavsett om barnet är i behov av särskilt stöd eller inte. Barn som är i behov av särskilt stöd har en risk att hamna utanför i sociala sammanhang. Social distansering är en risk för barnets välbefinnande, utveckling och lärande. Brist på relationer skapar även en ökad risk för att barnet senare i livet kommer att utveckla beteendeproblem som exempelvis sociala, kognitiva och
hälsorelaterade problem. Sociala relationer är alltså grunden i människors välbefinnande och det är därför viktigt att pedagoger hjälper barn som har svårigheter i samspel. Om barnet inte får stöd i dessa situationer kan det leda till att barnet hamnar utanför i
leksituationer, vilket kan leda till att barnet får negativa känslor och dessa känslor kan i sin tur leda till asocialt beteende. Ett asocialt beteende kan vara svårt att bryta vilket gör det viktigt att pedagoger ingriper tidigt.
Sjöman, Granlund och Almqvist (2016) beskriver att barn som har svårt att upprätthålla samspel med andra barn och vara delaktiga i aktiviteter under en längre tid kan upplevas av andra barn som negativa och därför bli uteslutna från sådana samspel av andra barn. I sådana situationer kan barn som uppvisar svårigheter i samspel behöva särskilt stöd och hjälp för att utveckla samspelet. Vidare beskriver Sjöman m.fl. (2016) att om ett barn har beteendestörningar tenderar det att ha en negativ inverkan på hur lärarna uppfattar barnet, en konsekvens av detta är att lärare inte är lika lyhörda till barnet. En annan konsekvens är att barn med hyperaktivitet och beteendestörningar är att de inte aktivt ägnar sig åt
lärandet i förskolan, detta innebär också att de inte kan upprätthålla uppmärksamhet under en längre period. En långsiktig konsekvens av detta kan vara att barnet ägnar mindre tid till lärandeaktiviteter vilket påverkar deras utveckling i senare skolgång.
Teoretiska utgångspunkter
Studien utgår från ett relationellt perspektiv vilket utgår från ett långsiktigt arbetssätt och syftar till att förstå hur pedagogers handlingar samt miljön bidrar till att barn hamnar i svårigheter (SPSM, 2019). Relationellt perspektiv intresserar sig även av hur mötet mellan människor och den sociala verkligheten uppfattas som dynamisk och föränderlig. I det relationella perspektivet är alltså relationen mellan lärare och elev i fokus och utan en
11
förtroendefull relation mellan parterna blir det svårt att utvecklas. Perspektivet ger även en bild av barnets hela situation och istället för att fokusera på brister eller liknande hos barn eller elever bör det centrala vara hur förskolan och skolan anpassar undervisningen och miljön (Aspelin, 2013). Perspektivet handlar om att se över hela barnets situation och inte brister hos barnen vilket är relevant i förhållande till studiens syfte. Det relationella perspektivet tittar på individen som en del av miljön, gruppen och samhällsmedlem.
Problemlösning inom detta riktar sig långsiktigt, man tittar på hur begrepp såsom normalitet, avvikande och differentiering förstås (Jakobsson & Nilsson, 2011).
Ett analytiskt begrepp som är värt att nämna i studien är det kategoriska perspektivet, där begreppet “särskild” härstammar från och det handlar om att barnets svårigheter uppstår av egna brister, medfödda svårigheter eller otillräckliga hemförhållanden (SPSM, 2019).
Enligt Lindqvist (2013) kategoriseras barnet och särskiljs enligt vad som är normalt. Med hjälp av det kategoriska perspektivet kan man sedan vidta åtgärder och göra anpassningar till det barnet med stöd från speciallärare. Vidare beskriver Lindqvist (2013) att det kategoriska perspektivet inom forskning är kortsiktig i sin koncentration genom att problem identifieras genom skolan och undervisning via individuella svårigheter eller funktionsvariationer. Problemlösningen i sådant perspektiv blir ofta direkt och praktiskt inriktat till individer.
12
Metod
I kapitlet presenteras vilken datainsamlingsmetod som använts, hur urval och hur datainsamlingen genomförts samt vilka etiska överväganden som vidtagits.
Metodval
Huvudsyftet med studien var att synliggöra hur pedagoger anpassar verksamheten för att det ska bli en förskola för alla och frågeställningarna utgår från pedagogers erfarenheter av arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studien utgår från kvalitativa intervjuer och detta belyser Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) som menar att en fördel med
kvalitativa intervjuer är att forskaren kan anpassa i vilken följd frågorna ställs samt att det finns möjlighet att ställa följdfrågor till informanten. Utifrån syftet och frågeställningarna behövdes djupgående och utförliga svar. Jacobson och Skansholm (2019) beskriver att samla in data genom intervju gör att den som intervjuar får ta del av informantens känslor, erfarenheter och tankar. Intervju kan även besvara frågor “Hur?”. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att intervju är ett bra tillvägagångssätt för att få information om hur informanten utför saker i praktiken samt vilka åsikter och erfarenheter personen har. I studien har vi använt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som
datainsamlingsmetod. I en semistrukturerad intervju innehåller intervjuguiden olika teman samt frågor som ska beröras under genomförandet av intervjun. I denna typ av intervju är frågorna inte lika avgränsade som vid en strukturerad intervju, frågorna kan ställas i den ordningen som passar intervjun och även nya frågor kan ställas. Genom semistrukturerad intervju får informantens uppfattningar och svar ett stort utrymme. Man kan med fördel ställa frågor om informantens bakgrund, så som, ålder, utbildning och hur länge
informanten har arbetat på sin arbetsplats (Jacobsson & Skansholm, 2019).
Urval
Studien har utgått från två urvalsmetoder, det ena är bekvämlighetsurval och det andra snöbollsurval. Bryman (2011) beskriver bekvämlighetsurval som är ett strategiskt urval och innebär att forskare tillfrågar personer som finns nära tillhands och tillgängliga. Vi har i studien tillfrågat informanter som vi tidigare mött i arbetet eller i andra sammanhang.
Jacobsson och Skansholm (2019) belyser att strategiskt urval innefattar alla slags former av urval där annat än slumpen styrt urvalet. En fördel med strategiskt urval är att man kan
13
utgå från personer eller organisationer som finns lättillgängliga. Eftersom tiden är begränsad för studien kontaktade vi först pedagoger som vi tidigare hade varit i kontakt med inom yrket och som även uppfyllde kriterierna utifrån studiens frågeställningar.
Urvalet baserades på en spridning av förskolor eftersom ingen av informanterna arbetar på samma arbetsplats. I förskolans verksamhet förekommer flera yrkesroller som på ett eller annat sätt arbetar med barnen. Vi valde därför att intervjua en specialpedagog, en
barnskötare och fem förskollärare, varav en förskollärare har utbildning som
specialpedagog, eftersom vi ville se om det fanns några skillnader i hur personal med olika utbildningar ser på frågor kring barn som formellt inte är i behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd i verksamheten. En intervju genomfördes via parintervju eftersom barnskötaren inte kände att hen hade tillräckligt utförliga svar, därför var även en
förskollärare i arbetslaget med. Detta är inget som påverkar studien på något sätt då de svarade på frågorna gemensamt. Specialpedagogen och en av förskollärarna som har utbildning som specialpedagog var två av informanterna i studien och de fick vi kontakt med genom ett snöbollsurval. Det innebär att man börjar med att kontakta en person som har erfarenhet inom ett område och sedan kan den personen ge förslag på andra personer som kan vara lämpliga för studien (Jacobson & Skansholm, 2019).
Datainsamling
Utifrån syftet och frågeställningar skapades en intervjuguide. Informanterna till studien kontaktades via mail och besvarade om de var intresserade av att bli intervjuade.
Informanterna som visade intresse för studien fick ett informationsbrev och intervjufrågor bifogat. Anledningen till valet av att skicka ut intervjuguide innan intervjun var att ge informanterna chans att förbereda sig och en möjlighet att samtala med övriga i arbetslaget om förhållningssätt och arbetssätt.
Informanterna fick bestämma om intervjun skulle genomföras på deras arbetsplats eller på distans. Ahrne och Svensson (2015) beskriver att det är viktigt att informanterna känner sig trygga på platsen som intervjun ska genomföras på. En del intervjuer genomfördes via zoom med tanke på rådande situation med Covid-19 medan vissa intervjuer genomfördes på förskolor. Vi valde att spela in intervjuerna med hjälp av mobilen eftersom det
underlättar för den som intervjuar att kunna koncentrera sig på det informanten berättar.
En annan fördel är att kunna lyssna igenom materialet flera gånger efteråt, vilket
14
underlättar vid transkriberingen. Jacobsson och Skansholm (2019) beskriver att vid transkriberingen ska man ordagrant skriva ned vad informanten sagt, det innebär att man även skriver ned skratt, pauser och liknande. Efter genomförandet av intervjuerna lyssnade vi enskilt igenom materialet och transkribera det informanten sagt.
Analysmetod
Bryman (2011) beskriver att ett sätt att analysera kvalitativ data på är genom tematisk analys, vilket innebär att forskaren letar efter olika teman och subteman i intervjuer för att hitta ett sammanhang i den data som har samlats in. De olika teman och subteman som förekommer i intervjun blir grunden till resultatet i studien. Vi har försökt hitta olika teman i intervjun med utgångspunkt i våra frågeställningar och subteman utifrån begrepp som informanterna tagit upp. Vi färgkodade våra frågeställningar i olika färger och utifrån det markerade vi det informanterna sagt i samma färg som frågeställningarna. Vi skapade subteman utifrån begrepp som förekom i samtliga intervjuer.
Studien har en kvalitativ metod vilket gör det svårt att generalisera resultatet. Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014) beskriver att samla in data via intervju får personen som intervjuar ofta mer information än genom en enkät, dock skapar intervju mindre utrymme för generalisering eftersom urvalet ofta är mindre.
Tillförlitlighet
Vi valde att ha öppna frågor eftersom vi ville vara transparanta i intervjun och inte vägleda informanterna i samtalet. Efter de två första intervjuerna framkom det att vissa frågor var komplexa vilket gjorde informanterna osäkra om de gav svar som var relevanta för studien. Utifrån informanternas osäkerhet försökte vi förenkla frågorna. När vi förändrat frågorna fick vi en bred inblick i informanternas tankar inom både arbetssätt och
förhållningssätt. För att minska risken att något informanterna sagt ska falla bort valde vi att spela in intervjuerna. Vid transkriberingen av intervjuerna skrev vi ordagrant ner det informanterna sa för att göra det så tillförlitligt och för att svaren från informanterna ska bli korrekta.
15
I denna studie har nio informanter intervjuats, varav en barnskötare och en förskollärare genomförde intervjun tillsammans. Till en början intervjuades sex informanter, men efter övervägande tillsammans kom vi fram till att två intervjuer till stärker studiens resultat.
Detta beskriver även Jascobsson och Skansholm (2019) som menar att säkerheten i studien ökar om man intervjuar sex till åtta personer. Vidare beskriver Jacobsson och Skansholm (2019) ett sätt att stärka studiens validitet på är genom att låta andra inom fältet ge synpunkter på arbetet. Det här har beaktats genom att både studenter och handledare läst igenom studien och gett synpunkter på texten.
Estetiska överväganden
I studien har vi utgått från de forskningsetiska principerna från Vetenskapsrådet (2002, 2017). Informationskravet innebär att forskaren ska ge information till de deltagande om deras uppgifter i projektet samt vilka villkor som gäller när de deltar. Vi har upplyst informanterna att deltagandet i studien är frivilligt och att de har rätt till att neka eller avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet har vi vidtagit genom att vi tillfrågat
informanterna om de vill delta i en intervju innan vi skickat ut informationsbrev samt intervjuguiden, i informationsbrevet har de tagit del av syftet med studien (bilaga 1, 2 &
3). Vi har vidtagit konfidentialitetskravet genom att vi förvarat informanternas uppgifter på ett säkert sätt, ingen utomstående har tagit del av informanternas personuppgifter eller svar efter intervjuerna genomförts. Under resultatet är alla deltagande informanter
anonyma eftersom inget namn nämns på dem som deltagit, de deltagande har fiktiva namn. Nyttjandekravet innebär att det insamlade materialet inte kommer att medverka i något annat än denna studie.
Metoddiskussion och arbetsfördelning
Utifrån studiens syfte och frågeställningar anser vi att intervjuer var rätt metod att
använda. Det gav oss möjlighet att ställa följdfrågor och få fördjupande svar och om något missförstånd uppstod kunde det klargöras under intervjun. Vår fjärde frågeställning
riktades enbart till de yrkesverksamma som har utbildning som specialpedagog och därför var det de som utgick och berättade om kortsiktiga samt långsiktiga konsekvenser för barn i behov av särskilt stöd. Efter alla intervjuer var genomförda och resultatet skrivet anser vi att alla yrkesgrupper skulle fått frågan och uttryckt sina åsikter eftersom det hade gett oss
16
mer information och en bredare bild om vilka eventuella konsekvenser som kan uppstå om barn inte får sina behov tillgodosedda.
Vi har fördelat ansvaret lika under hela arbetets gång och tillsammans skrivit och
diskuterat samtliga delar i studien. Vi har på egen hand kontaktat informanter via mail och utfört intervjuerna själv. Intervjuerna genomfördes enskilt dels för att spara tid men även för att vi ansåg att det var lättare att enskilt ställa frågor eftersom det finns en risk att man avbryter varandra och en osäkerhet om vem som ska prata härnäst. Bearbetningen av intervjuerna som samlats in har vi gjort självständigt och skrivits ner för att vi ansåg att vi enskilt fick en inblick i intervjun och hur informanternas förhållningssätt samt hur
attityder beaktas.
17
Resultat och analys
I kapitlet presenteras resultatet utifrån de åtta intervjuerna som gjorts och hur pedagoger uppfattar barn som formellt inte är i behov av särskilt stöd. Informanternas namn är fiktiva för att avidentifiera dem enligt vetenskapsrådets etiska principer.
I tabellen nedan presenteras informanternas fiktiva namn, vilken utbildning de har samt hur många år de varit verksamma inom yrket.
Namn Utbildning År inom yrket
Fatima Förskollärare 14 år
Freja Förskollärare 36 år
Fia Förskollärare 22 år
Felicia Förskollärare & utbildad specialpedagog
13 år
Frida Förskollärare 4 år
Fanny Förskollärare 33 år
Fredrika Förskollärare 9 år
Barbro Barnskötare 15 år
Sara Specialpedagog 15 år
Tabell 1. Deltagarnas fiktiva namn, utbildning och erfarenhet.
18 Att identifiera barn i behov av särskilt stöd
Samtliga pedagoger anser att det är svårt att beskriva vilka barn som faller innanför ramen för barn i behov av särskilt stöd. De beskriver att för vissa barn är det tydligt exempelvis om barnet har en funktionsvariation, inte kan tala, har en hörselnedsättning eller
synnedsättning. Utöver det kan det vara barn som behöver stöd för att kunna fungera i en vardag på förskolan exempelvis om ett barn har svårigheter i samspel, ofta är ledset eller har svårt vid övergångar. Pedagogerna är överens att det inte behöver handla om en
diagnos eller liknande för att barn är i behov av särskilt stöd. De menar att om de ser att ett barn är i behov av särskilt stöd här och nu så måste de agera. Även Skolinspektionen (2017) påpekar att barn ska få det stöd de behöver oavsett om barnen har tillfälliga eller långvariga behov och för att ge barnen rätt stöd är specialpedagogen en viktig tillgång.
Samtliga förskollärare är eniga om att specialpedagogen är betydelsefull när det handlar om att ett barn inte har en synlig svårighet. De beskriver att under dessa situationer kan specialpedagogen komma på besök och se situationen med nya ögon och utifrån det ge pedagogerna verktyg och nya perspektiv som de tidigare inte sett. Specialpedagogens betydelse stärker även Renblad och Brodin (2014) som menar att specialpedagogen har en betydande roll att ge pedagoger handledning och verktyg.
Frida påpekar att barnet inte kan hjälpa att det har extra spring i benen eller har
talsvårigheter. Sen finns det barn i förskolan som synligt är i behov av stöd, barn som har funktionsnedsättningar. Fanny beskriver att det är många som är i behov av särskilt stöd.
Hon menar att en del barn inte är formellt i behov av särskilt stöd och att det kan visas genom koncentrationssvårigheter eller aggressioner. Vidare beskriver Fanny att en del barn har en funktionsnedsättning, men att en diagnos inte är något man upptäcker tidigt hos barn. Felicia beskriver att barn i behov av särskilt stöd kan vara barn som är otrygga, barn som tyr sig till en vuxen hela tiden under dagen eller barn som stänger inne och vill vara själv, det är viktigt att uppmärksamma de barnen och se vad för stöd de barnen behöver. Vidare beskriver Felicia att behovet inte handlar om specifika barn, utan det gäller alla barn. För de barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd kan behovet variera från en månad eller sex månader, men för de barn som har en funktionsnedsättning eller diagnos, varar behovet livet ut. Skolinspektionen (2017) belyser att behov hos barnen kan ses som tillfälliga eller finnas över en längre tid. För att barnen ska få det stöd som de är i behov av behövs det inte någon diagnos, barnen ska få det stödet oavsett.
19
Det spelar ingen roll om det är vårdnadshavarnas beteende som har skapat ett beteende hos barnet eller om det är att barnet har en hörselnedsättning eller en diagnos utan vi måste hjälpa barnet oavsett. I början har det ingen betydelse vad som är vad utan att vi kommer fram till hur vi kan hjälpa barnet på bästa sätt (Fatima, förskollärare)
Fatima menar att det i början är oväsentligt vad som har orsakat att ett barn är i behov av särskilt stöd, det viktiga är hur pedagogerna ska hjälpa barnet i situationerna där
svårigheten framkommer. Däremot menar hon att det är viktigt att veta om det är exempelvis en hörselnedsättning ett barn har eftersom i sådana situationer vet pedagogerna hur de kan hjälpa barnet.
Felicia, Frida och Fanny beskriver att det är många barn i förskolan som är i behov av särskilt stöd, det finns barn som har synligt behov av stöd, men även de som inte formellt är i behov av stöd. Fredrika och Barbro beskriver att det kan vara svårt att sätta in extra stöd för de yngsta barnen på förskolan. De beskriver att barnet hamnar mycket i
konflikter, har mycket energi, springer runt och att det händer mycket kring barnet, vilket kan vara ett tecken på att barnet kan vara i behov av särskilt stöd. Fortsättningsvis
beskriver de att de ser ganska snabbt om ett barn är i behov av särskilt stöd och att de känner av om det är något speciellt med något barn. De belyser även att barn som inte utvecklat språket ännu och som inte förstår allt pedagoger säger behöver stöttning och hjälp med instruktioner och att då som pedagog behöver man följa med och vara nära barnet.
Det är ju svårt, när de är så små, men oftast har man ju, det är svårt att säga, men oftast har man en känsla mer, att man känner att här är det något som är speciellt, det är svårt att säga vad man ser, men oftast är det en känsla man får (Fredrika, Förskollärare)
Fredrika menar att det är många barn i förskolan som är i behov av speciella riktlinjer och stöd, men det är svårt att se och få den hjälpen för de yngsta barnen och att det är något som kan visas vid senare ålder.
Sara beskriver att barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd i förskolan men ändå behöver stöd kan ha det svårt att tillgodose förskolans undervisning. Barnen kan på något
20
sätt väcka funderingar som exempelvis ”Vad är det som gör det svårt”? Barn i behov av särskilt stöd behöver inte ha en diagnos eller funktionsnedsättning utan det kan handla om en familjesituation som påverkar barnet eller att barnet har en känslig period, vilket även Felicia beskriver. Vidare menar Sara att alla barn som behöver hjälp ska få hjälpen men att det framförallt är pedagoger som behöver hjälp för att kunna möta behovet. Sara menar att personalen i förskolan alltid bör ha tankesättet att det är lärmiljön som ska förändras. Det Sara beskriver om att pedagoger alltid ska tänka att det är lärmiljön som ska förändras påminner om det SPSM (2019) lyfter fram om det relationella perspektivet som syftar till att förstå hur pedagogers handlingar och miljön bidrar till att barn hamnar i svårigheter.
Fia, Fatima och Freja anser att en viktig del i arbetet med barn i behov av särskilt stöd är att arbetslaget har en samsyn och att personalen kan prata och reflektera med varandra.
Erfarenhet och hålla sig uppdaterad i forskning beskriver förskollärarna också som en viktig del av arbetet. Även Barbro och Fredrika beskriver att ett viktigt arbetssätt är att arbetslaget ska vara samspelt. De beskriver att de pratar mycket om barnen i arbetslaget för att komma fram till strategier för att hjälpa det barnet, vilka metoder och vilka
tillvägagångssätt som gynnar barnets utveckling. De beskriver att det är viktigt att samtlig personal arbetar på samma sätt gentemot de barn som är i behov av särskilt stöd och följer de riktlinjer som arbetslaget kommit överens om för att det ska bli så tydligt som möjligt och ge barnet en begriplighet. Fortsättningsvis belyser de att om de tillvägagångssätt och strategier som arbetslaget arbetat med inte ger skillnad kontaktar de specialpedagogen som får komma till avdelning och observera barnet samt samtala med arbetslaget om vilka metoder som kan vara användbara.
Arbetssätt och tydliggörande pedagogik
Frida beskriver att ett arbetssätt är att pedagogerna ska använda ett tydligt språk och att man visar att man finns där och stöttar barnet. Felicia och Fanny belyser att pedagoger ska erbjuda barnet det som de är intresserade av och tycker är roligt. Förskolan ska vara en lustfylld plats och det ska vara roligt för alla barn. Vidare beskriver Frida att de arbetar extra tydligt i hela barngruppen för att underlätta för alla barn. Fia berättar att de arbetar mycket med rutiner på avdelningen eftersom det mår de flesta barn bra av, ett exempel är att efter samlingen ska alla barn gå på toaletten och tvätta händerna. Hon beskriver att i
21
rutinsituationer behöver vissa barn extra stöd och det kan ske genom bildstöd eller stöttning från en pedagog, beroende på barnets behov.
På avdelningen Fia arbetar på jobbar de mycket med lågaffektivt bemötande och försöker aldrig kräva eller göra något för att barnet ska gå upp i affekt. Om ett barn ändå går upp i affekt fokuserar pedagogerna endast på omsorg genom att lyfta upp barnet knät eller klär på barnet även fast barnet kan göra det själv. Fia beskriver att inget lärande sker när ett barn är upprörd utan i dem situationerna är det mer betydande att ge omsorg och när situationen har lugnat ner sig kan pedagogerna reflektera tillsammans med barnet om varför barnet blev arg eller ledsen och utifrån den gemensamma reflektionen med barnet försöker de hitta en lösning. “Barn gör alltid rätt om de kan, det finns ju ingen som medvetet är elak och om någon påstår något annat så har de inte gett barnet rätt förutsättningar” (Fia, förskollärare).
Felicia, Fanny och Frida beskriver samtliga att det är viktigt att vara tydlig som pedagog och leda barnen. Fanny berättar att på deras avdelning arbetar de mycket med tecken för att säga nej om det är något barn som inte kan uttrycka sig verbalt. Frida belyser att det är bra att använda sig av bildstöd, tecken som stöd och enkla arbetsytor för att underlätta för alla barn. När man använder bildstöd i hela barngruppen blir det inte utpekande för ett barn som är i behov av stöd. Bildstöd gynnar alla barn i utvecklingen på förskolan vilket gör att de kanske inte behöver stöd framöver. Frida poängterar att pedagoger ska vara tydlig i sitt sätt att arbeta, visa tydliga tecken för barnen och visa ett lugn. Detta beskriver Edfelt m.fl. (2019) att använda visuellt stöd för barnen underlättar och gör det tydligt för vad som kommer att hända, inte bra vid specifika situationer utan under hela dagen.
Vidare beskriver Edfelt m.fl. (2019) att kroppsspråket och kommunikation är en viktig del i den tydliggörande pedagogiken och att det ger barnen en begriplighet och förståelse.
Även Felicia beskriver att man ska vara så tydlig som möjligt i sitt kroppsspråk, tecken som stöd och använda sig av bildstöd. Barnen behöver känna en förståelse och trygga ramar i förskolan, de ska veta var de har sin plats och känna sig trygga i miljön och förskolans rutiner. För att barnen ska känna trygghet och förståelse behöver pedagogerna förbereda barnen, vara närvarande, tydliggöra och berätta och visa att man finns där. Även Norling (2007) belyser att pedagoger i förskolan ska vara tydlig och ge konkreta
förklarningar för vad som kommer att hända under dagen. Edfelt m.fl. (2019) menar att
22
barn som formellt inte är i behov av särskilt stöd kan bli oroliga under dagen om de inte får en förståelse eller förklaring för vad som kommer att ske under dagen.
Tydliggörande pedagogik menar Sara är viktigt i arbetet för alla barn men särskilt barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd. Genom visuellt stöd får barnen se vad som kommer ske, vad som sker i stunden och vad som händer sedan. Man ska både titta på den fysiska, sociala och pedagogiska miljön och se vilka förutsättningar som kan skapas i miljön och om det finns visuellt stöd som visar vad som förväntas av barnen. Det är även viktigt att pedagoger arbetar nära barnen för att se vad barnen behöver hjälp med och om det är något barn som behöver hjälp med sitt samspel med andra barn.
När vi åker ut och observerar i förskolan tänker vi alltid lärmiljö, vad kan vi förändra? Vi kan förändra lärmiljön, förhållningssätt och bemötande men vi kan inte ändra på barnen. Vi tänker alltid vad kan vi ändra i miljön, exempelvis strukturer, stödstrukturer, bildstöd, tecken. Vad kan vi jobba med som gör det tydligare för barnen? Det är min största roll som specialpedagog (Sara, specialpedagog)
Det Sara beskriver överensstämmer med det relationella perspektivet som innebär att det är förändringar i miljön och undervisningen som ska förändras (Jakobsson & Nilsson, 2011). Vidare beskriver SPSM (2019) att perspektivet syftar till att ändra pedagogernas förhållningssätt samt hur miljön bidrar till att barn hamnar i svårigheter.
Även Fredrika och Barbro belyser att de använder sig av bildstöd och stödtecken för att tydliggöra för barnen i vilken ordning de ska ta på sig ytterkläderna samt för att visa för barnen hur dagen ser ut. Vidare beskriver de att om man är tydlig och lugn i sitt arbetssätt så tar det inte lika lång tid för barnen att exempelvis ta på sig ytterkläderna och ett sådant arbetssätt underlättar för barnen i alla situationer. De belyser starkt att rutiner för barn i förskolan är viktigt och att det är bra att dagarna ser liknande ut, eftersom många barn blir oroliga när de inte vet vad som kommer att hända, vem som kommer att hålla i vilan eller vem som stänger. De menar att det viktigt att pedagogerna är tydliga och berättar för barnet samt använder bildstöd för att beskriva för barnet vad som kommer att hända.
23
Felicia beskriver att det är viktigt att vara en närvarande pedagog för att lära känna barnen.
Barnen ska känna sig välkommen i förskolan, det ska kännas lustfyllt och det är viktigt för pedagoger att skapa trygga relationer och tillit till varje enskilt barn för att barnet ska känna trygghet och tillit. Fia menar även att det är viktigt att bygga en bra relation med barnet. Hon beskriver tilliten mellan barn och pedagog som ”förtroendekapital.” För att bygga ett förtroendekapital krävs det att pedagogerna är nära barnen och visar att barnen kan lita på dem och även att pedagogerna visar att de litar på barnet. Genom att visa barn att de kan lita på pedagogerna och att pedagogerna litar på barnet kan konfliktsituationer undvikas.
Jag är nära barnet när vi bygger relation, du litar på mig, jag litar på dig, det jag säger kan man lita på och det kan jag stå för. Det här gör även att jag kan ha lite förväntningar på barnet om jag säger ”nej vet du det där är inte okej” då vet barnet att nu menar jag allvar och då slutar jag. I den här förtroenderelationen är det viktigt att visa att jag tycker om dig (barnet) men det som du gjorde tycker jag inte om men jag tycker om dig jättemycket som person (Fia, förskollärare).
Det Fia förklarar är i enlighet med det relationella perspektivet som syftar till hur mötet mellan människor uppfattas som föränderlig. Det är relationen mellan lärare och elev som är i fokus och utan en förtroendefull relation blir det svårt att utvecklas (Aspelin, 2013).
Barbro och Fredrika beskriver att det är viktigt att miljön i förskolan ska vara tydlig. På deras avdelning använder de sig av lekstationer som visar för barnen vilken aktivitet som är anpassad i miljön, med hjälp av bilder på aktiviteter tydliggör det för barnen vilken miljö det är. Barbro och Fredrika belyser även att materialet i förskolan behöver anpassas efter barnen och att ibland kan det behövas plocka bort eller byta några leksaker eller material för att det blir för mycket intryck. Detta belyser även Biteus och Engholm (2016) som menar att en närvarande pedagog alltid är nära barnen och engagerar sig i barnen samt anpassar pedagogerna miljön och materialet efter barnens behov för att de ska utvecklas.
”Det är viktigt att använda sig själv som verktyg, vad kan jag bidra med för att hjälpa barnet och hur kan jag hjälpa till så att barnet får den stöttning det behöver” (Frida,
24
Förskollärare). Det Frida menar belyser även Edfelt m.fl (2019) som menar att när man använder sitt kroppsspråk blir det ett visuellt stöd för barnen vilket ger barnen en begriplighet och att använda sig själv som verktyg är en stor del i den tydliggörande pedagogiken.
Freja, Fia och Fatima menar för att upptäcka om ett barn har svårigheter i vissa situationer är det viktigt att vara nära barnen för att upptäcka det och även se när det händer. ”Se, höra och agera. För att kunna göra det krävs det att vi är där barnen är och inte någon annanstans” (Freja, förskollärare). Felicia och Frida beskriver att pedagogen bör befinna sig på barnet nivå och hjälpa barnet i samspel med andra barn, man behöver visa barnen att de är viktiga och att de behövs för att hjälpa till. Freja och Fatima lyfter också att vara en närvarande pedagog är viktigt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Freja
beskriver att begreppet närvarande pedagog ofta uppkommer i förskolan och att det är viktigt att lyfta det förhållningssättet. Biteus och Engholm (2016) beskriver att barnen behöver en närvarande pedagog dels för att de ska få inflytande i verksamheten men även för att pedagoger ska kunna observera vad som händer för barnen i olika situationer.
Svårigheter i samspel
Felicia beskriver en strategi där man som pedagog kan gå iväg med ett barn eller flera barn och göra något annat en stund, exempelvis spela fotboll eller någon annan typ av aktivitet där barnet får träna på samspel. Det är viktigt för pedagogen att det inte blir för många barn och att man fortfarande kan hålla uppsikt och se att barnen har roligt och att samspelet fungerar bra. Drugli (2003) beskriver att i samspel med andra barn får de andra erfarenheter gentemot samspel med vuxna, i samspel med andra barn står de inför
utmaningar och det bidrar till utvecklingen. En konsekvens är om barnet vid ung ålder visar svårigheter i samspel kan de lätt hamna utanför och inte får vara med i leken med andra barn. Även Norling (2007) belyser att barn genom leken får träna på samspel och att utvecklas till att bli sociala individer. Att observera barn i leksituationer ger en chans att synliggöra vilka barn som har svårigheter i samspel med andra barn. Fortsättningsvis beskriver Felicia att man som pedagog med fördel kan sätta sig ned med ett eller två barn som behöver träna på samspel och spela spel, hon förtydligar att aktiviteten inte behöver vara märkvärdig, men det är viktigt för barnen att de får känna sig behövda och viktiga för andra.
25
Det är väl att vara nära och försöka vara tydlig för förklara ja men hur man är mot andra, hur närmar man sig, ja men att lyssna på varandra, dom måste lyssna på, alla måste lyssna på varandra och att man hela tiden, ja men att vara nära, hjälpa till och lära dom den här koden att komma in och vara nära, samtala. (Fredrika, Förskollärare)
Det Fredrika säger poängterar även Freja som beskriver att när det uppstår svårigheter i barns samspel är det viktigt att ständigt vara närvarande. Om ett barn har svårigheter i samspel som visar sig genom att ett barn sitter tyst bredvid brukar Freja och hennes kollegor påminna de andra barnen ”nu har ni Pelle bredvid er så hör om han också vill vara med”. Vidare beskriver Freja att vissa barn endast sitter bredvid och inte är delaktiga i andra barns lek och då är det viktigt att pedagogerna möjliggör att barnen ska bli
delaktiga i leken. Även Fanny beskriver att det finns barn i förskolan som inte är intresserade av att leka med andra barn, de nöjer sig med att sitta bredvid och leka ensamma. I sådana situationer är det viktigt att visa och stötta barnet i hur samspel med andra barn fungerar. Kuutti m.fl. (2021) beskriver vikten av att pedagoger stöttar barn som har svårigheter i samspel och ger barnen möjlighet att delta i olika sociala sammanhang.
Freja, Felicia och Fatima beskriver att svårigheter i samspel kan visa sig genom att ett barn kan vara utåtagerande och i sådana situationer är det viktigt att pedagoger pratar med barnen.
Om ett barn exempelvis tar en kloss från ett annat barn är det viktigt att man benämner att nu blev nog Kalle arg på dig när du tog klossen av honom, lämna tillbaka den så går du och jag och ser om vi hittar en annan kloss till dig (Freja, förskollärare).
När ett barn har svårigheter i samspel måste man prata, prata, prata och återigen prata. Vi måste finnas nära och tolka in situationen, sätta ord på vad barnet gör och barnets känslor.
På det sättet kan man lösa mycket (Fatima, förskollärare)
Det Freja och Fatima poängterar visar betydelsen av att kommunicera och beskriva vad som hände i situationen för barnen. Genom att prata med barnen får de en förståelse över situationen.
26
Fia menar att när ett barn har svårigheter i samspel blir det ofta en negativ spiral för barnet eftersom barnet ofta får höra ord som ”stopp, nej, sluta” det kan även gå så långt att andra barn säger ”sluta” när barnet går förbi och inte har gjort något. Det Fia beskriver är i enlighet med det Sjöman m.fl. (2016) menar att barn som har svårigheter i samspel kan upplevas negativa från andra barns perspektiv och det kan resultera i att barnet blir
utesluten ur lekar. Vidare beskriver Fia om andra barn uttrycker sig på ett negativt sätt om ett barn som har svårigheter i samspel är pedagogerna noga med att prata med barnet som säger sluta och be hen reflektera över vad barnet som gick förbi ska sluta med. Hon anser istället att det är viktigt att man lyfter det positiva barnet gör exempelvis om barnet
plockar upp något ett annat barn har tappat uttrycker sig pedagogerna det med ”vad bra att du hjälpte henne att plocka upp pennan” När pedagogerna arbetar på det sättet möjliggör det att resterande barngrupp väljer att se det positiva och tar efter pedagogernas beteende och stärker barnet som har svårigheter i samspel genom att berömma när barnet
exempelvis ger dem en leksak. Om ett barn har svårigheter i samspel genom att vara utåtagerande menar Fia att de vill få barnet att reflektera över vad som hände och sedan säga förlåt. Även Fredrika och Barbro beskriver att det är viktigt att hjälpa de barn som har svårigheter i samspel genom att samtala och förklara hur man är mot andra och hur man närmar sig andra.
Man ska aldrig säga förlåt i förbifarten för då menar barnet ofta inte det och det blir istället en enkel handling som inte ger barn möjlighet att reflektera. Det är reflektionen man vill åt för att barnet ska sätta ord på varför hen blev upprörd, vi vill få barnen att stanna till och tänka efter. Det är även viktigt att jag sätter mig på knä för att barnen ska vara högre upp än mig, jag ska inte ha makten utan jag ska bara vara den lilla medlaren mellan barnen. Tanken är att de själv ska kunna lösa konflikten på sikt eller att de inte ens behöver lösa något för
”Lisa” har slutat sparka omkull bygget (Fia, förskollärare).
Fia menar att barn ska få lära sig att reflektera och beskriva deras känslor i en
konfliktsituation. Fia beskriver att under dessa situationer ska pedagoger vara medlare och när barn får möjlighet att reflektera kommer de tillslut kunna lösa konflikter själva.
27 Vårdnadshavares betydelse
Freja och Fatima beskriver att en utmaning inom arbetet med barn som inte är i formellt behov av särskilt stöd men ändå behöver stöd är att det inte blir tydligt vad barnet behöver stöd i eller hur pedagogerna kan anpassa verksamheten. Fatima beskriver även att det kan bidra till att vårdnadshavarna inte har en tydlig bild av svårigheten, vilket kan bidra till en saknad förståelse från vårdnadshavare. Om vårdnadshavarna inte har en samsyn med pedagogerna blir det svårare att använda verktygen. Fatima säger att de alltid vill ha en samsyn med vårdnadshavare och om de inte har det kommer de ändå arbeta på sitt sätt men det underlättar om vårdnadshavarna gör på ett liknande sätt hemma. Även Freja beskriver att om arbetslaget inte har vårdnadshavare med sig blir det svårare att hjälpa barnet. Hon beskriver att om vårdnadshavarna är medvetna kan pedagogerna och
vårdnadshavarna kommunicera vilka arbetssätt de använder sig av på förskolan och utifrån det kan barnet även få träna på det hemma.
Fia beskriver att på förskolan hon arbetar på samtalar pedagogerna om deras nära arbete med specialpedagogen till alla vårdnadshavare redan på inskolningssamtalet. Vidare beskriver Fia att när de lyfter frågan till vårdnadshavare klargör de att det är pedagogerna som behöver verktyg för att kunna bemöta barnet på bästa sätt och att de inte vill ändra på barnet. Fanny beskriver att pedagogerna avgör om det behövs hjälp från en
specialpedagog och utifrån det diskuterar de med vårdnadshavarna om pedagogernas observationer. Soriano och Kyriazopoulou (2010) belyser att verksamheten ska arbeta med tidiga stödinsatser efter vårdnadshavares önskemål, för att hjälpa de barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd. Däremot beskriver Fatima och Fia att en utmaning när barn inte har ett synligt behov av särskilt stöd kan det ibland vara svårt att få med sig
vårdnadshavarna eftersom de ofta inte vill se svårigheten. Fatima menar om det inte är en synlig svårighet kan det antingen handla om att vårdnadshavarna inte har en bild av det eller ens har upptäckt det. Medan Fia beskriver om en svårighet uppstår i samspel med andra barn pratar pedagogerna med vårdnadshavarna om det. Fia menar att det kan finnas en risk att vårdnadshavarna kan förneka att det finns en svårighet. Efter en stund in i samtalet kan det framkomma att familjen inte umgås med andra barn och då förstår pedagogerna att vårdnadshavarna inte ser dessa situationer.
Ta med dig det att det vi säger och menar betyder något helt annat för föräldrarna som är här som har en annan bakgrund och kultur bakom sig och det är jätteintressant. Så det är en
28
utmaning, det gäller egentligen som jag sagt tidigare alla barn oavsett om man har svårigheter eller inte, det är jättejätteviktigt. (Felicia, Förskollärare)
Felicia menar att förståelsen mellan vårdnadshavare och pedagogerna i förskolan är en viktig del i arbetet. Det krävs en bra kommunikation och ett samarbete mellan förskolan och hemmet för att barnet ska utvecklas.
Konsekvenser när det relationella brister
Frida, Fanny och Felicia beskriver att en utmaning i arbetet med barn som inte formellt är i behov av särskilt stöd är att det är för stora barngrupper, vilket gör att pedagoger inte hinner se alla barn. De beskriver även att de inte räcker till i en mån som de önskar för alla barn, men framför allt för att se de barn som inte formellt är i behov av stöd. Frida
beskriver att det inte finns tid att sitta ned med barnet som är i behov av stöd. Edfelt m.fl.
(2019) menar att barngrupperna i förskolan är större än vad de var för cirka fyrtio år sedan, dagarna är även längre för barnen, vilket ställer högre kvar på barnen och leder till att barnen känner trötthet och stress vilket minskar förutsättningar för lärandet. Frida beskriver vidare att om ett barn är inkopplad hos specialpedagogen så är det hos det barnet som läggs mest fokus på, vilket gör att de andra barnen som inte formellt är i behov av särskilt stöd inte får samma fokus. Vilket hon beskriver blir en svårighet eftersom alla barn i förskolan kräver sin del av pedagogerna, men det finns inte alltid tid eller utrymme för att sitta ned med varje enskilt barn. Felicia menar att det inte alltid finns tid för att hinna kartlägga och observera varje enskilt barn i förskolan. Vidare beskriver Felicia att vissa dagar när alla pedagoger på avdelningen inte är på plats finns inte tiden till att sätta sig ned och samtala med barnen vid en situation, utan att man snabbt måste ”släcka bränder”.
Sandberg och Norling (2014) belyser att personalen saknar tid och utbildning till de metoder som ska tillämpas för barn i behov av särskilt stöd. Ett hinder i det pedagogiska utvecklingsarbetet beror på tidsbrist och lite handledning kring kompetensutveckling.
Även Sara beskriver att en utmaning i verksamheten är om det saknas kunskap hos pedagogerna. Hon beskriver att det kan finnas en kunskapsbrist hos personalen inom exempelvis neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vidare beskriver Sara att det behövs kunskap om lärmiljön oavsett om ett barn är i formellt behov av särskilt stöd eller
