Studiens resultat och analys presenteras i en sammanvävd text. Det har analyserats med hjälp av det teoretiska begreppet handlingsutrymme och det teoretiska begreppet empowerment. Resultatet redogörs utifrån de teman som identifierats i analysarbetet av det insamlade empiriska materialet. Det består av två huvudteman: “Hur handlingsutrymmet påverkar brukarinflytandet” med dess två underteman: att bemöta anspråk på brukarinflytande och att utföra arbete i någon annans hem. Det andra huvudtemat, “Upplevda hinder för brukarinflytande och hur det hanteras”, består av tre underteman:
ekonomiska begränsningar, uppdragets föränderliga karaktär och att främja brukarinflytande.
Hur handlingsutrymmet påverkar brukarinflytandet
Detta huvudtema handlar om hur informanterna ser på brukarinflytande, hur uppfattar och använder sitt handlingsutrymme i mötet med brukarna och hur de hanterar olika avvägningar och överväganden som varje situation kräver. Det framkommer att informanterna strävar efter att utnyttja sitt
handlingsutrymme för att det ska gagna brukarens inflytande men att de hanterar organisatoriska förutsättningar på olika sätt i sin yrkesutövning samt att brukarens inflytande begränsas relaterat till arbetsmiljöaspekter
7.1.1 Att bemöta anspråk på inflytande
Begreppet brukarinflytande uppfattas tämligen likartat bland informanterna vilket exemplifieras i följande citat:
Brukarinflytande är när brukaren kan påverka sitt stöd och säga till hur den vill ha det (informant 4)
Brukarinflytande är när att brukaren får vara med och bestämma över vad vi ska göra och upplever att den får stöd (informant 2)
Citaten belyser att brukarinflytande handlar om att göra brukaren delaktig i hur boendestödsinsatsen ska utföras tillsammans med upplevelsen av att få hjälp. Att brukaren blir lyssnad på är något som samtliga informanterna återkommer till i sina svar när frågan om vad brukarinflytande innebär för dem. Denna lyhördhet inför brukarens åsikter kan tolkas vara ett sätt för informanterna att omvandla sina resurser i form av tid och engagemang till något som bidrar till utvecklingen av empowerment hos brukaren då
empowermentprocessen utgår från brukarens behov och önskemål (Brunt & Hansson, 2005). Detta kan relateras till tidigare forskning som visar att
delaktighet är viktig för att människor med psykiska funktionsnedsättningar ska kunna återhämta sig (Muir et al 2010).
Hur brukarinflytandet omsätts i praktiken inom ramen för det
handlingsutrymme som boendestödjarna i sitt arbete kan använda sig av skiljer sig åt. Detta synliggörs genom informanternas sätt att hantera det dilemma som följer av när brukarens önskemål kring val av aktivitet går stick i stäv med de organisatoriska regler och riktlinjer som boendestödjarna har att förhålla sig till. En informant uttryckte:
Man får inte begå tjänstefel för att bemöta brukaren. Då måste man säga till brukaren att jag bryter mot mina regler (informant 1)
En annan informant uttryckte sig i en annan riktning:
Jag kan tycka att vår uppgift är att stödja brukaren, klämmer man in dem i reglerna låser man dem, men jag är ju som jag är (informant 2)
Citaten kan förstås utifrån Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) beskrivning av att gräsrotsbyråkrater i sitt arbete måste hantera hjälp respektive kontroll i sina handlingar. Beroende på om de relaterar sitt agerande till organisationens uppdrag eller det mellanmänskliga samspelet med brukaren får handlingen olika värde. Det första citatet illustrerar hur informanten följer organisationens riktlinjer utan att gå in i diskussion utan ser det som de ramar uppdraget kräver, agerandet kan tolkas som att det finns en acceptans kring handlingsutrymmet (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008). Informanten upplever organisationens regler som ramarna och har därmed ett snävare handlingsutrymme i relation till brukaren. Några
informanter uppger att de hanterar situationen genom att åsidosätta reglerna utan att förankra det hos gruppen eller chefen. Detta agerande kan förstås som vad Askheim och Starrin (2007) kallar strategisk olydnad vilket är ett sätt att arbeta empowermentbaserat genom att så långt det är möjligt agera
för brukarens sak genom att söka handlingsalternativ som kan förena både människor och materiella resurser. Informanternas resonemang tolkas som att det i praktiken inte är helt självklart att, med hjälp av sitt
handlingsutrymme, förena den enskildes behov med organisatoriska resurser. Att nå överensstämmelse mellan sina egna åtaganden och organisationen är något som Lipsky (2010) beskriver som en svårighet i gräsrotsbyråkratens uppdrag.
Önskemål gällande tider för när boendestödet ska förläggas är något som informanterna uttrycker är vanligt, som de försöker tillmötesgå och som de anser att brukarna ska kunna ha inflytande över till viss del. Detta är dock förenat med vissa svårigheter när det inte finns organisatoriska
förutsättningar att tillmötesgå allas önskemål, en informant uttryckte:
När det inte finns utrymme i schemat är det inte lätt, man kan inte åka dit på förmiddagen, då öppnar hen inte och då fallerar vi, kommer vi inte in är relationen körd från början (informant 2)
Citatet beskriver upplevelsen av att försöka att förena uppdraget som en del av verksamheten med brukarens livssituation. Känslorna av att vara mitt emellan olika intressen kan förstås utifrån teorin om att gräsrotsbyråkrater
arbetarmellan organisation och samhällsmedborgare där dilemmat är att
kunna tillgodose bådas intressen (Lipsky 2010). Informanten ger uttryck för att det finns oförenliga värden som de behöver lösa liksom att deras
stödjande funktion påverkas av begränsat handlingsutrymme till nackdel för brukaren då de relationella arbetet uteblir. Enligt Lipsky (2010) innebär funktionen som gräsrotsbyråkrat att befatta sig med komplexa uppgifter vilket citatet tolkas som ett uttryck för.
Parallellt med drivkraften att möta brukarens inflytande kring tider är det i slutändan är ett beslut som fattas av boendestödjarna och organisationen, en informant uttryckte:
Man kan inte begära att någon som söker hjälp och som har en annan dygnsrytm ska träffa en människa klockan 9. Samtidigt måste vi visa att det inte går att vraka och välja på tider (informant 1)
Citatet antyder att det finns en dubbelhet i boendestödjarens resonemang. Informanten menar å ena sidan att de behov som föreligger hos den enskilde brukaren ska mötas vilket tolkas synliggöra ett empowermentbaserat socialt arbete som enligt Askheim och Starrin (2007) kräver sympati. Å andra sidan menar informanten att boendestödjarna samtidigt behöver visa för brukaren att det finns en gräns för hur långt inflytandet får gå, underförstått definierat av organisationen. Wright Nilsen (2009) menar att det inom socialt arbete utövas makt där empowerment tillsammans med styrning och kontroll behöver hanteras. I informantens utsaga tolkas detta synliggöras genom den beskrivning av att brukaren inte har rätt att välja på tider.
7.1.2 Att utföra arbete i någon annans hem
Det faktum att brukarens hem är boendestödjarens arbetsplats väcker frågor om hur brukarens självbestämmanderätt och inflytande över förhållanden i sitt egna hem i relation till arbetsmiljö hanteras. Informanterna uppger att de kan behöva arbeta med motivation för att brukaren ska göra förändringar som krävs för att de ska kunna utföra sitt arbete under drägliga förhållanden. Informanterna beskriver att de lägger energi på att lära känna brukaren för att det ska leda till att brukaren ska förändra sig och agera enligt informanternas vilja för en bättre arbetsmiljö. En informant uttryckte:
Vi kan inte ge upp att motivera och hela det relationsskapande arbetet, kanske skulle hen tycka det vore värt att vädra om hen uppskattar det stöd som det innebär att ta emot boendestöd (informant 1)
Våran arbetsmiljö är jätteviktig, du skulle veta vad vi ibland möter, samtidigt vi inte bara lämna brukaren därhän, jag hade nog försökt prata med
brukaren och försökt göra någon slags överenskommelse för att vi ska kunna komma in (informant 3)
På det sätt som informanterna använder handlingsutrymmet visar att de försöker skapa förändring hos brukaren så att brukarens och organisationens intressen närmar sig varandra, detta för att boendestödjaren ska kunna utföra insatsen. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att personer som inte uppfyller kravet för bistånd nekas det vilket är rationellt utifrån att de som bäst kan tillgodogöra sig en insats ska få tillgång till den resursen. Dilemmat uppstår när brukaren behöver hjälp för att kunna ta emot
hjälpinsatsen. Att det inte är möjligt att varken ge eller ta emot boendestöd på grund av att hemmet inte är en acceptabel plats ur arbetsmiljösynpunkt tolkas utifrån informanternas citat förekomma. Att fokusera på att bygga en relation till brukaren i en annan miljö än i hemmet tolkas som informanternas sätt att använda handlingsutrymmet för att stödja brukaren.
Splittringar och meningsskiljaktigheter i arbetsgruppen kring arbetsmiljön menar informanterna påverkar brukarinflytandet, en informant beskriver:
Vi gick till en brukare som vägrade stänga in hunden medan vi var där, vi hade en i gruppen som var hundrädd och egentligen ska väl inte djur vara framme när vi är där, men de flesta i gruppen brydde sig inte, tillslut landade det på chefen som fick ta tag i det (informant 4)
Citatet tolkas som att brukarens självbestämmanderätt hamnat i konflikt med boendestödjarnas organisatoriska regler. Tidigare forskning visar att
möjligheten att kunna ha husdjur är något som brukare som erhåller insatsen boendestöd värdesätter högt (Brolin 2016). Citatet tolkas som att
boendestödjarnas närvaro och leder till att boendestödsgruppen inte reder ut situationen. Det tolkas även som om situationen kompliceras av att
boendestödjarna använder sitt handlingsutrymme på olika vis beroende på olika uppfattningar om husdjur är tillåtet att närvara under insatsen eller inte.
Flera informanter menade att det var viktigt att alla i gruppen arbetar på ett likartat sätt för att brukaren inte ska få dubbla budskap eller fästa sig vid vissa i personalgruppen som låter brukaren bestämma mer, en informant uttryckte:
Alltså det är sånt som kan leda till konflikter i gruppen, vissa gör som de vill, bara för att de bryr sig om brukaren (informant 5)
Citatet antyder en föreställning om att några boendestödjare väljer att tumma på de regler som finns för att brukarens inflytande ska gå före medan andra inte gör det. Detta synliggör att olika inställningar till uppdraget förekommer, att göra “rätt” enligt arbetsreglerna eller göra “rätt” utifrån ett
brukarperspektiv. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att det är möjligheten att agera mellan regler som är handlingsutrymmet och att det är socialarbetarens person, åsikter, erfarenheter och intressen som avgör hur handlingsutrymmet uppfattas och används. Boendestödjarnas agerande kan således tolkas bero på faktorer som inte har med regler eller organisatoriska faktorer att göra. Hur handlingsutrymmet används kan tolkas bero på hur boendestödjaren är som person där åsikter och ståndpunkter kring en situation påverkar vad som ska prioriteras. Detta samtidigt som att några drivs av ett empowermentorienterat synsätt i högre utsträckning än en lojalitet mot organisationen.
En annan central aspekt i resultatet berör brukarens inflytande över vem och vilka boendestödjare som ska utföra insatsen. Intervjuerna visade att
informanterna har olika åsikter kring i vilken utsträckning brukaren har rätt att utöva inflytande inom detta område. I vissa fall rättfärdigade
informanterna ett uteblivet inflytande med att det är insatsen som är det viktiga och att vetskapen om och tryggheten i att någon boendestödjare alltid dyker upp anses tillräcklig, liksom att det är omöjligt rent praktiskt att överlåta detta till brukaren. En informant uttryckte:
Jag har varit med om att vi tillslut fått plocka bort personal, hitintills har vi haft möjlighet till det när det verkligen verkligen inte går, men det är inte önskvärt. Det viktiga är att hen har ett drägligt liv och får stöd, vi måste också vara tydliga med att vi utför en insats och inte är en kompis (informant 1)
I ett annat fall var informanten kritisk mot organisationens arbetssätt för att informanten inte ansåg att det var förenligt med hur resten av samhället ser ut vilket följande citat exemplifierar:
Jag tycker att brukaren har rätt att bestämma vem den vill släppa in i sitt hem, det är för mig självklart, liksom går du till en läkare och inte är nöjd då får du ju byta, varför skulle det inte gälla boendestöd? (informant 4)
I dessa situationer blir frågan om vilken rätt till inflytande som brukaren har i sitt egna hem uppenbar. Ett empowermentorienterat perspektiv betonar vikten av kontroll och självbestämmande för att individen ska kunna
återhämta sig liksom att individen är den som bäst vet själv vad den behöver för att komma ur sin situation (Askheim & Starrin 2007). Det senare citatet ger uttryck för detta. Samtidigt framhåller den första informanten att en boendestödjare inte ska blandas ihop med en vän. Det kan tolkas som att informanten menar att relationen främst bör betraktas som förbindelsen mellan en insatsgivare och en mottagare. Det kan även tolkas som ett sätt att tydliggöra att boendestödjaren, i egenskap av socialarbetare, först och främst
representerar en organisation och att det man gör eller inte gör är ett led i organisationens identitetsformering (Svensson, Johnsson och Laanemets 2008).
Upplevda hinder för brukarinflytande och hur det hanteras
Inledningsvis berör detta huvudtema vad informanterna upplever för svårigheter att i sitt uppdrag omsätta brukarinflytande. Det framkom bland annat att olika förutsättningar på organisationsnivå ansågs leda till
begränsade inflytandemöjligheter. Vidare berör temat vad de gör för att motverka hinder respektive främja brukarinflytande
7.2.1 Ekonomiska begränsningar
Resultatet visar att informanterna upplever att ekonomiska faktorer inom organisationen på olika sätt är ett hinder för brukarinflytande. Informanterna menade att det inte går att tillmötesgå önskemål från brukarna av att åka organisationens bilar eller mötas på platser som det tar längre tid att ta sig till på grund av besparingskrav. Ett par av informanterna beskriver att de tidigare varit okej att köra brukarna i organisationens bilar men att denna möjlighet blivit helt borttagen. En informant menar att flertalet brukare inte är nöjda med detta och menar att möjligheten att ibland kunna ta bilen öppnar upp för att kunna tillgodose behov av miljöombyte vid försämrat mående. En
informant menar att brukarnas mående och insyn i insatsen får stå tillbaka på grund av ekonomi och brist på tid:
Ibland känns det som om allt handlar om pengar, vi hinner inte sitta kvar och snacka om brukaren mår dåligt, och vi får inte prata tid med brukaren eller säga hur lång tid som den har (informant 3)
Genom citatet tolkas att informanten är i en position av maktlöshet i förhållande till organisationen som styr vad som ska kommuniceras till brukaren. Det kan relateras till det Askheim och Starrin (2007) menar med att gräsrotsbyråkrater befinner sig i spänningsfältet mellan brukare och förvaltning. Den makt som ligger i organisatoriska strukturer menar författarna kan upplevas som kränkande för individen och därmed gå i motsatt riktning än empowerment som är ett sätt att stärka individens position i välfärdsstaten. Citatet antyder att det stödjande arbetet får stå tillbaka på grund av den makt som organisationen har över informanten och att detta leder till att brukaren inte ges inflytande eller det stöd som
efterfrågas.
7.2.2 Uppdraget föränderliga karaktär
Informanterna uttrycker att uppdragen från biståndshandläggarna är något som i hög grad styr vilka aktiviteter som brukaren tillsammans med
boendestödjaren ska utföra. Informanterna beskriver att uppdragen tidigare uttrycktes i mer generella och övergripande termer där innehållet i större utsträckning gjordes upp tillsammans med brukaren, som en informant uttryckte det:
Jag tror att brukarna skulle säga att brukarinflytandet minskat, eftersom det var mer valfritt förut vad man kunde få göra på sitt boendestöd, nu när vi jobbar enligt IBIC, individens behov i centrum, är det tydligt vilka områden som vi ska stötta brukaren i, vill brukaren ha hjälp med något annat som inte ingår uppdraget, ja då måste vi hänvisa brukaren till handläggaren
(informant 1)
En informant menar att hela yrkesrollen som boendestödjare genomgått en förändring och idag inte liknar det som uppdraget ursprungligen handlade om vilket uttrycks på följande vis:
När jag började jobba som boendestödjare hade vi två uppgifter från chefen, den ena var att se till att hyran vart betald så att personen inte blev vräkt, den andra var att se till att personen inte blev så sjuk att den behövde läggas in, idag får vi bara följa det som står i beslutet, vill brukaren ha hjälp med räkningarna får jag inte göra något, då får den bli vräkt (informant 2)
Båda citaten tolkas som en upplevelse av minskat handlingsutrymme där boendestödjarnas handlingsutrymme begränsas till uppdragen som fastställer vad boendestödsinsatsen ska innehålla. De tolkas därmed inte heller ge brukaren inflytandemöjligheter i själva boendestödssituationen.
Informanterna beskriver att de behövt anpassa sig till ett förändrat arbetssätt som påverkat att de har mindre spelrum att tillsammans med brukaren bestämma. Askheim och Starrin (2007) menar att det sociala arbetets regler riskerar att krocka med socialarbetarens professionella övertygelse vilket hindrar möjligheterna att arbeta utifrån en empowermentbetonad linje. Det andra citatet tolkas som en kritisk hållning mot den styrning som skett där informanten upplever sig bunden till uppdraget.
En informant beskriver att den upplever att antalet människor som är i behov av insatsen växt vilket påverkar hur mycket inflytande som kan ges vilket följande citat belyser:
Sedan jag började jobba har vi fått in fler och fler uppdrag, jag tycker det framförallt är väldigt många yngre personer som har helt andra behov, jag tycker det är svårt att räcka till, även om man önskar att alla fick som de ville går det inte, vissa skulle nog behöva ett mer flexibelt stöd (informant 5)
Utifrån detta citat tolkas informanten befinna sig i en situation där förmågan att använda handlingsutrymmet för att möta brukarnas önskemål begränsas
av att de organisatoriska resurserna ska räcka till för fler. Det tolkas som att boendestödjarna i egenskap av socialarbetare måste hitta sätt att förhålla sig till hur resurserna ska fördelas (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008) vilket också kan innebära att brukaren inte alltid kan få sin vilja igenom.
7.2.3 Att främja brukarinflytande
För att skapa förutsättningar för brukarinflytande och beakta brukarnas involvering i insatsen ansåg informanterna att de ofta bör fråga brukaren vad denne tycker. Genomförandeplanen nämns som ett redskap för att sätta sig ner och prata om insatsen vilket är det dokument som upprättas som ska beskriva innehållet i insatsen. En informant påtalade betydelsen av att ibland ta en kopp te med brukaren kunde vara ett sätt att inleda boendestödet på för att brukaren kunde ha svårt att komma igång med aktiviteter i samma stund som boendestödjaren satte sin fot innanför dörren. Det kan förstås som ett sätt att i förlängningen minska avståndet och asymmetrin mellan brukare och professionell som finns (Askheim & Starrin 2007), vilket tolkas som ett försök att anpassa tempot till brukaren och skapa en personlig relation. En annan informant påtalade att det handlar om att få brukaren att känna sig sedd och att boendestödjaren skulle vara mentalt närvarande vilket kan spåras i följande uttalande:
Kommer jag dit och är jättestressad så märker brukaren det, då blir det oftast inte bra, jag försöker alltid fokusera på att ge uppmärksamheten till brukaren (informant 4)
En informant menar att det kan vara lättare att ge brukaren färre valmöjligheter för att underlätta för brukaren att kunna välja då allt för
många val kan vara förenat med svårigheter som leder till minskat inflytande, vilket kommer till uttryck i citatet:
Men lägger jag fram två olika tröjor och säger vilken vill du ha på dig, har jag gjort det lättare att välja, jag upplever att en del brukare blir stressade över att ha för många val att göra och att man behöver ha tydliga ramar,