I denna del redovisar jag resultaten från min studie. Jag har kontaktat alla 42 kulturskolor i Stockholms län som bedriver musikundervisning för att sammanställa statistik över hur könsfördelningen ser ut gällande gitarrelever. Jag har utgått från de kulturskolor som finns listade på Kulturskolerådets hemsida, och även kompletterat med de skolor som kommunen själva anger att de samarbetar med. Av dessa 42 är det fyra stycken som har
musikundervisning, men inte just gitarr, därför har jag exkluderat dessa. Utöver det svarade sex stycken att de av en eller annan anledning inte kunde ge ut statistiken och tre skolor svarade inte alls. Dessa har därför också exkluderats och kvar återstår 29 kulturskolor som inkluderas i denna undersökning. Från dessa 29 skolor har jag fått uppgifter om elevantal som jag sedan sammanställt, se figur 1 och 2.
Utöver det har jag intervjuat sex stycken kvinnliga gitarrelever. Jag har valt att inte redovisa hela våra samtal utan har valt ut övergripande poänger som gjordes under samtalen och har sammanfattat deras musikaliska resa i egna ord för att allt ska få plats i denna undersökning.
9.1 Statistikinsamling kulturskolor
Jag har samlat in statistiken genom att kontakta kulturskolorna, som tagit ut siffrorna från sina register och skickat dessa via mejl. Statistiken jag bad om var totala antalet musikelever, uppdelat i tjejer och killar. Samt det totala antalet gitarrelever, även det uppdelat i tjejer och killar. Siffrorna är antalet unika elever som deltar i musikundervisning, vilket betyder att en elev bara räknas en gång även om den deltar i flera kurser i kulturskolan. Bland de skolor som har både elgitarr och akustisk gitarr har dessa klumpats ihop, eftersom det är betydligt färre som har elgitarr som valbart instrument. All data är tagen från det aktuella antalet elever höstterminen 2020. Se figur 2 för fullständiga siffror.
Efter min insamling av statistik från kulturskolorna kan jag konstatera att min hypotes om att de kvinnliga gitarreleverna är i minoritet stämde. Det stämmer även överens med tidigare data som visar att det totalt är fler kvinnliga elever som deltar i musikundervisning i
kulturskolan. Det totala antalet elever som deltar i musikundervisning genom kulturskolan i Stockholms län är 26458, varav 15135 tjejer och 11323 killar, alltså 57 procent respektive 43
procent. Det totala antalet gitarrelever är 4772, varav 1753 tjejer och 3019 killar, alltså 37 procent respektive 63 procent. Det är endast en skola där det är fler kvinnliga gitarrelever än manliga, Maestroakademin, och där skiljer antalet bara med två elever. Andelen kvinnliga gitarrelever i kulturskolorna ligger på allt mellan 14-54 procent. De flesta skolor har fler kvinnliga musikelever, med en andel på 36-70 procent. Se figur 1 för fullständiga siffror.
Figur 1.
Jämförelse mellan den procentuella andelen kvinnliga musikelever och kvinnliga gitarrelever i kulturskolans verksamhet i Stockholms län, höstterminen 2020.
Figur 2. Antal tjejer i kulturskolan Antal killar i kulturskolan Antal gitarrelever tjejer Antal gitarrelever killar Botkyrka kulturskola 396 336 71 107 Danderyd kulturskola 402 320 36 71 Ekerö kulturskola 223 233 41 67 Haninge kulturskola 440 287 42 77 Huddinge kulturskola 746 639 41 93 Järfälla kulturskola 380 340 70 112
Järlahuset musikal Nacka 35 27 4 7
Lidingö kulturskola 591 556 115 241
Maestroakademin, Nacka 52 45 13 11
Musikania, Nacka 205 270 54 121
Norrtälje kulturskolan i Rimbo 119 118 21 32
Norrtälje roslagens kulturskolan 402 333 42 64
Nynäshamns kulturskola 184 138 20 45
Rytmus musikskola, Nacka 37 67 4 24
Salems kulturskola 185 146 39 47 Sollentuna kulturskola 440 370 41 101 Solna kulturskola 466 412 57 107 Stockholm kulturskola 6185 3916 561 853 Södertälje kulturskola 555 328 86 119 Tyresö kulturskola 540 314 42 101
Ung Kultur, Täby kulturskola 390 170 9 13
Musikstil, Täby 297 287 49 105
Musikhuset, Täby 118 148 16 38
Creative Education, Täby 172 180 28 67
Upplands Väsby kulturskola 380 327 84 95
Upplands-Bro kulturskola 166 152 25 44
Vallentuna kulturskola 470 292 47 91
Vaxholms kulturskola 156 141 35 55
Värmdö kulturskola 403 431 60 111
Antalet musikelever samt antalet gitarrelever i kulturskolans verksamhet i Stockholms län, uppdelat efter kön, höstterminen 2020.
9.3 Intervjuer
Jag har pratat med sex kvinnliga gitarrister, alla för närvarande elever i kulturskolan och i åldrarna 9-18 år. Det empiriska materialet består av sex djupintervjuer på en timme var. Jag kommer börja med att presentera deras svar en och en för att sedan avsluta med en
sammanfattande diskussion där jag jämför skillnader och likheter. Med hänsyn till att de flesta deltagarna är minderåriga har de anonymiserats enligt forskningsetiska principer.
9.3.1 Irma, 18 “Jag är den enda jag vet som fortsatt med gitarr så här länge”
Irma är 18 år och har gått i kulturskolan i åtta år där hon spelar akustisk gitarr. Hon har alltid varit intresserad av kreativa aktiviteter och ville lära sig att spela ett instrument. Hennes pappa spelar själv gitarr på hobbynivå, och även fast det inte var hans idé att hon skulle spela gitarr tror hon att hon blev influerad av honom. Han kunde inte lära henne att spela men hjälpte i början till med läxorna. Även om hon snabbt gick förbi honom i sin kunskap, och han därför inte längre kunde hjälpa till, lärde de sig tillsammans ett tag.
Jag tror pappa blev speciellt glad när jag valde gitarr. Han var direkt med mig och köpte min första gitarr. Jag har vuxit upp med gitarren tack vare honom.
Irma hade tidigare gått kurser i både körsång och teater i kulturskolan, men det var hennes mamma som tyckte att hon skulle gå just i kulturskolan. Irma började spela gitarr tillsammans med en tjejkompis och de gick till en början på lektionerna tillsammans. Ett år in tröttnade kompisen och hon fortsatte själv. Det är en trend Irma sett bland sina andra kompisar också, allt fler tjejer har slutat och nu känner hon inga andra tjejer som spelar gitarr.
Irma har en lillebror som också spelar gitarr. Han lånade hennes akustiska gitarr men bytte ganska snabbt till elgitarr. Irma har blivit uppmuntrad att testa elgitarr av sin gitarrlärare, men brukar oftast säga nej. Hon gillar det akustiska soundet bättre, men det är också en fråga om smidighet, den akustiska gitarren tycker hon är mer lättillgänglig.
Jag snor ibland min lillebrors elgitarr, men det är sällan. Jag har haft samma gitarr sen jag började och har inte direkt tänkt på att byta men det är nog mest för att jag blivit van vid den. När jag var liten var det också jobbigt att ha elgitarr för att de är väldigt tunga.
Hon upplever att hennes lillebror får mer uppmuntran och beröm från föräldrarna, medan hon känner att hon fått motivera sig själv. Att hon spelar gitarr är inte direkt något hon brukar berätta om och hon spelar sällan inför folk, men det gör gärna hennes lillebror.
Min släkt visste ju att han spelar, men att jag spelat i åtta år hade de ingen aning om. Han är kanske mer utav en naturbegåvning. Det är sällan jag känner mig säker på saker jag gör, det är väl lite jantelag. Men det är nog också den strukturella sexismen som finns i samhället, killar blir mer uppmärksammade.
För henne är det inte så viktigt med kvinnliga förebilder inom musiken, men hon tycker att det är tråkigt att det inte finns fler kvinnliga gitarrister. Runt henne är det bara män som spelar, och de få tjejer hon känt som spelat har slutat.
Jag är den enda jag vet som fortsatt med gitarr så här länge. Jag hade kanske tänkt att det fanns mer av en framtid inom gitarrspelandet om det hade funnits fler kvinnliga förebilder.
Irma har haft samma gitarrlärare sedan hon började i kulturskolan, och hon tror att det är därför hon valt att fortsätta. Det känns bekvämt att ha samma lärare. Att ha en kvinnlig lärare tror hon inte skulle kännas annorlunda, men det är skönt att känna sig trygg med läraren. Ett tag funderade hon på att hoppa av, eftersom hon tyckte att hon gjorde för lite framsteg, men då uppmuntrade hennes föräldrar henne att fortsätta.
När hon spelat gitarr i grundskolan tycker hon att hon ofta förväntats klara sig själv samt att läraren haft väldigt höga krav på henne eftersom hon tagit lektioner så länge i kulturskolan. Hon fick inte heller någon uppmuntran. Hon tycker att det är läskigt att spela framför andra eftersom hon är rädd att spela fel och känner sig utsatt. Hon tycker om att sjunga men det är något hon bara gör för sig själv. När andra sagt att hon är bra har hon reagerat med förvåning.
Irma funderade på att välja en musikalisk inriktning på gymnasiet men avstod eftersom hon tyckte att något mer teoretiskt kändes som ett säkrare val för att få jobb i framtiden. Hon har också valt bort musikundervisning på den linje hon nu går. Hon är osäker på om hon ens skulle komma in på en musiklinje om hon hade sökt. Det är inte något hon ser att hon skulle kunna jobba med i framtiden, utan idag är gitarren en hobby för henne. För att satsa på det tror hon att hon hade behövt mer självförtroende och övning.
Kanske att jag hade gått vidare med gitarren och en musikutbildning om jag hade blivit mer pushad. Det är tråkigt att jag inte var tillräckligt modig för att välja ett estetiskt ämne. Jag ångrar det inte men det är lite tråkigt, man hade ju kunnat göra något mer med det.
9.3.2 Atena, 15 “När jag berättar för folk att jag spelar elgitarr får jag ofta lite chockade reaktioner”
Atena är 15 år och har gått i kulturskolan i fem år där hon spelar elgitarr. Atenas pappa spelar gitarr själv och visade henne rockmusik tidigt. Hennes föräldrar ville gärna att hon skulle börja med ett instrument. När hon var sju önskade hon sig en egen elgitarr efter att ha sett konserter med Queen och började spela lite på den. Det dröjde tre år innan hennes mamma föreslog att hon skulle börja ta lektioner.
De har också en familjevän som är gitarrist och han har varit en stor inspiration för Atena. Men det var hennes pappa som såg till att hon faktiskt började spela, och hon tror inte att hon hade spelat om han inte hade uppmuntrat henne så mycket. De läste också läxor tillsammans och han lärde sig med henne. Han gjorde också att hon vågade stå ut som ensam tjej.
Det var inte så många andra i min ålder som spelade elgitarr, och jag ville inte riktigt sticka ut. Nu har jag fått någon kompis som jag spelar med ibland. Det hade nog hjälpt om jag hade andra att spela med, men det kändes jobbigare i början.
Bland hennes förebilder finns inga kvinnliga gitarrister. Något hon benämner som tragiskt.
Jag har ju känt till Joan Jett till exempel, men hon har inte direkt varit en förebild eftersom jag inte vuxit upp med den musiken. Man är ju lite ensam om att spela elgitarr så det hade känts bra att ha kvinnliga förebilder.
Hon har testat att spela akustisk gitarr men det var från start elgitarren och dess sound som lockade. Hon tycker om att elgitarren låter mycket och att man kan göra mer grejer för att få den att låta annorlunda, speciellt tycker hon om att spela riff. Hon har en lillasyster som blivit influerad av henne att börja spela, men hon har valt att börja med akustisk gitarr.
Elgitarr har så mycket ljudeffekter, det kan låta så himla coolt och mycket högre än en akustisk gitarr.
Sedan start har hon haft två stycken gitarrlärare som båda varit män. Hon trivs med den nuvarande och tycker det viktiga är att känna sig trygg med läraren. Musiken de spelar är väldigt blandad, både av killar och tjejer, men främst rock. Genus är inte något de direkt pratat om.
Det är klart att jag reagerar på att det inte finns så många kvinnliga gitarrlärare. Det hade varit kul att i alla fall testa att ha en kvinnlig gitarrlärare.
Hon upplever ofta att personalen i musikaffärer inte tror att hon kan spela och att de blir förvånade när hon säger att hon spelar elgitarr. Hon tror att det beror på att personalen i musikaffärer ofta är äldre män och att det är mer ovanligt att unga tjejer spelar elgitarr. Reaktionerna har gjort henne lite avskräckt och därför följer hennes pappa ofta med.
Jag får ofta reaktionen “jaha, du kan”. Jag kanske inte ser ut som att jag vet vad jag kan eller att jag vet vad jag ska ha. När de inser att man faktiskt kan är de mer benägna att hjälpa till.
Hon upplever ibland att folk blir förvånade eller chockade när hon säger att hon spelar
elgitarr. Det är inte något som händer ofta, men det är något som märks väldigt tydligt när det sker, berättar hon.
Ju mer jag tänkte på det så upptäckte jag ju att det inte finns så många tjejer som spelar elgitarr. Jag tycker ändå att det är lite coolt att man är ensam som tjej att spela det. Gitarren har blivit en del av min identitet.
Hon upplever ibland att det som kvinnlig gitarrist är svårare att komma in i gemenskapen bland manliga gitarrister.
De pratar inte med mig lika mycket som varandra. Jag blir lite annorlunda behandlad när det är folk jag inte känner. De kanske inte tror att jag är lika seriös.
Till gymnasiet vill hon gärna välja en musikinriktning, men hon är fortfarande osäker på vad hon kommer välja. Hon funderar över om hon ska välja något mer vanligt som teknik. Nu går
hon i en musikinriktad grundskola där hon sjunger mycket. Hon har också gått i kör. Hon tycker om att kombinera sång och gitarr men det är roligare att bara spela gitarr och kunna göra solon. Hon har scenskräck men har något lättare för att uppträda med gitarren.
När hon började högstadiet övervägde hon ett tag att sluta med gitarren eftersom det blev för mycket i skolan, men sedan dess har hon inte haft sådana tankar. Hon vill gärna bli artist eller musiker, det är något hon drömt om sedan hon köpte sin första elgitarr.
9.3.3 Sandra, 17 “ Jag kan undra hur det skulle varit om jag valde musik”
Sandra är 17 år gammal och har gått i kulturskolan i fem år. Hon började spela gitarr eftersom de hade en gitarr hemma och hon hade också testat på att spela gitarr i skolan. Ganska snabbt föreslog Sandras föräldrar att hon skulle börja ta lektioner. Hennes pappa har spelat en del gitarr själv och är väldigt musikintresserad. Han har varit mest drivande i Sandras spelande. De har också lyssnat mycket på musik hemma. Det är till exempel han som har hjälpt henne när gitarren måste utrustas med nya delar och hon har mest gått i musikaffärer med honom. Det var också hennes pappa som skaffade en elgitarr till henne och uppmanade henne till att spela på den. Hon spelar en del på den, men håller sig mest till den akustiska gitarren som var det hon började med. Hon spelar även ukulele och ibland synth. Hennes gitarrlärare har inte uppmanat henne att spela elgitarr på lektionerna.
Under sin tid i kulturskolan har hon haft två manliga lärare. Hon tycker att det viktigaste är att läraren erbjuder en bred undervisning och att materialet uppdateras, att ha en kvinnlig lärare är inte något hon tänkt på. Hon har inte haft några specifika personer som förebilder inom musiken. Hon tycker om band som First Aid Kit och Kent, men ser de inte som
förebilder. De har inte pratat om genusaspekten men hon tycker att hennes lärare är bra på att ta fram låtar från både män och kvinnor.
Hon har haft flera tjejkompisar som spelat gitarr men flera har slutat. De flesta som hon känner som spelar gitarr är killar. Hon har nu en tjejkompis som spelar men de brukar inte göra det tillsammans. De funderade ett tag på att starta ett band.
Jag vet inte varför det inte blev av. Det var mer en kul grej. Det har inte känts viktigt eller varit ett mål.
Hon tycker om att spela gitarr med andra, men föredrar ändå att spela själv. Hon tycker om att sjunga men tycker inte att hon är så bra på det. Det känns mer bekvämt att spela gitarr framför andra och det tycker hon att hon är bättre på. Men hon tycker det är läskigt att uppträda och vill ogärna att uppmärksamhet ska hamna på henne.
Sandra hade tänkt välja musiklinjen på gymnasiet och sökte det i första urvalet och kom då in, men ändrade sig i sista sekund och valde ett tekniskt inriktat program istället. Hon har inte ångrat valet i efterhand. Även i det individuella valet kunde hon lägga till musik, men det valde hon också bort vilket hon ångrar.
Jag var jätteosäker på vad jag ville. Musikinriktningen verkade jättebra. Men dagen innan ansökningen skulle skickas in började jag fundera “shit, tänk om det inte är det jag vill”. Det blev bra, men jag kan undra hur det skulle varit om jag valde musik. Men hade jag valt musik hade jag till exempel inte fått läsa lika mycket matte vilket är ett favoritämne.
Hon tycker om andras reaktioner när hon säger att hon spelar gitarr. Hon har fått vissa förvånade reaktioner när hon sagt det, men tror att det är för att folk inte förväntat sig att hon spelar gitarr. Hon tycker om att vara unik i och med att det är ovanligt att spela gitarr som tjej och spelandet är något som hon identifierar sig med.
Hon tror att hon alltid kommer spela gitarr, och hon har heller aldrig funderat på att sluta spela, men ser det mest som en hobby. Tanken att göra det till ett yrke har slagit henne, men hon tror inte att det är något hon kommer ta vidare.
9.3.4 Rita: “Jag skulle vilja ha fler kvinnliga gitarrister i mitt liv”
Rita är 15 år gammal och har gått i kulturskolan sedan hon var sju år. Hon spelar gitarr, sjunger och spelar i band genom kulturskolan, men gitarren var det hon började med först. Hon blev inspirerad av sin äldre bror som spelade gitarr och tog lektioner genom
kulturskolan. Hade inte han spelat tror hon att hon kanske hade börjat med ett annat instrument. Hon bad om att få börja ta lektioner och då föreslog hennes mamma att Rita också skulle börja där.
Det blev akustisk gitarr som hon valde eftersom de hade en akustisk gitarr hemma, men i bandet hon är med i spelar hon elgitarr eftersom läraren föreslog det.
Jag har alltid gillat det akustiska soundet. Nu har jag börjat lyssna på lite mer elektronisk musik, men då tyckte jag att akustisk gitarr lät bättre. Det är enklare med en akustisk gitarr som man inte behöver koppla in. Jag tycker det är skönare eftersom jag spelar ganska ofta.
Hennes föräldrar har varit väldigt uppmuntrade till att barnen ska spela gitarr och de har lyssnat mycket på musik hemma, men de spelar inte själva instrument. Musiken som de lyssnat på har sedan blivit Ritas förebilder. Hennes bror har kunnat hjälpa henne hemma och hon har ställt frågor till honom om hon behövt hjälp med gitarren. Hon upplever inte att föräldrarna behandlat dem olika, utan de har snarare tyckt att det varit väldigt bra att de har ett gemensamt intresse att enas i.
Rita är van vid att vara den enda tjejen i musiksammanhang. I bandet hon spelar i är hon den enda tjejen och båda gitarrlärarna hon haft är män. Men det är inget hon sett som ett problem. Eftersom hon var så liten när hon började var det inget hon reflekterade över, och fortfarande inte gör. Hon går gärna i musikaffärer när hon får tillfälle, och upplever inte den miljön som exkluderande heller.
Vanligtvis spelar hon gitarr varje dag. Hon tar ofta initiativ till vad de ska göra på lektionerna och frågar mycket. Gitarrläraren är väldigt öppen men de har inte diskuterat genus. Hennes förebild är hennes bror men också rockband som The Beatles. Hon har inga kvinnliga gitarrister som förebilder och inga kvinnliga kompisar som spelar gitarr, alla är killar.
Det vi spelar är ganska dominerat av män. Men det vi spelar är ofta äldre låtar, och då fick ju