Resultat och analys - Kooperativt lärande och elever med ADHD

I avsnittet kommer artiklarna att presenteras utifrån analyskategorierna i ordningen Resultat, som innefattar svar på frågeställningen och tolkning till studiens teoretiska utgångspunkt. Vidare redogörs en Sammanfattning av resultat kopplat till studiens syfte. Därefter presenteras återstående analyskategorier, Område, Metod (i analyserade artiklar) och Hur kooperativt lärande beskrivs. Dessa bidrar till att sammanställa styrkor och svagheter för att ge bakgrund till vår frågeställning.

Analyskategorierna bidrar till att ge resultatet en översikt om vilka möjligheter och problem som finns med kooperativt lärande och elever med ADHD. I avsnittet presenteras även en tabellöversikt över artiklarna, se Tabell 1.

Analyskategorier

Artiklarna bearbetas utifrån fyra analyskategorier 1) område, 2) metod, 3) hur kooperativt lärande beskrivs och 4) resultat. Första kategorin, område, avser vilket syfte artikeln i fråga har. Andra kategorin, metod, avser vilken metod som användes under studiens gång. Den tredje kategorin redogör hur kooperativt lärande beskrivs. Slutligen redogör den fjärde kategorin vilket resultat författarna har kommit fram till.

Tabell 1

I denna tabell presenteras artiklarna samt att en överblick av analyskategoriseringen ges.

Kategoriseringen är utformad med inspiration från Nilholms (2017) sätt att utföra en SMART-översikt.

Artikel Område Metod Hur kooperativt lärande beskrivs Sammanfattnin g av resultat

Observation Definieras ej Elever med ADHD kan få chans att

I följande avsnitt presenteras författarnas resultat gällande vilka möjligheter och problem som finns för elever med ADHD och kooperativt lärande. Resultaten är uppdelade utifrån vilken metod författarna har använt sig av för att tydliggöra vilka möjligheter och problem som kan ses utifrån den valda metoden. Slutligen presenteras en analys av möjligheter och problem som även förhåller sig till studiens pragmatiska utgångspunkt.

Möjligheter

Observation

Här redovisas de möjligheter som forskarna har observerat vid tillfällen där elever varit engagerade i kooperativt lärande. Watkins och Wentzels (2008, s. 641) resultat visar att genom att utbilda och träna samarbetspartnern, kan denne med hjälp av scaffolding verka för positiva interaktioner för elever med ADHD, vilket är en nödvändighet för att samarbetet och lärandet ska ske. Analyserna av båda parternas beteendeinteraktion visar att eleven utan ADHDs beteende kan vara en avgörande faktor gällande interaktionen mellan dem.

Hoangs (2006, ss. 6–7) resultat visar att elever med ADHD har ett positivt engagemang genom att de svarade med positivt tonfall vid kooperativt lärande. Vidare visar resultaten att elever med ADHD kan dra nytta av strukturerade grupparbeten då inlärningsstrategier kan utvecklas.

Capodieci, Rivetti och Carnoldis (2019, ss. 286–289) studie visar vikten av ett strukturerat klassrum och att kooperativt lärande gynnar elever med ADHD. Enbart gruppen som använde sig av kooperativt lärande utvecklade sina samarbetsförmågor. I klassrum med kooperativt lärande blev elever med ADHD, till skillnad från jämförelsegruppen med traditionell undervisning, mer accepterade och upplevde sig mindre avvisande från de andra. Vidare ansågs lärares erfarenheter och attityder som viktiga, då de behöver ha kunskap om både ADHD och kooperativt lärande för att kunna skapa en lämplig miljö.

Zentall, Kuester och Craigs (2011, s. 38) resultat var bland annat att alla grupper som bestod av en elev som hade ADHD-symtom lyckades bättre prestationsmässigt än grupperna utan elever med ADHD-symtom. Resultaten visar att när uppgifterna i kooperativt lärande var intressanta och på en passande kunskapsnivå, kunde elever med ADHD-symtom bidra kunskapsmässigt.

Kuester och Zentalls (2012, ss. 89–90) resultat visade att genom enkla regler för deltagande i kooperativa lärandet, minskade det negativa verbala beteendet. Även koncentrationen på uppgiften kunde hållas bättre för alla deltagarna i gruppen som innehöll elever med ADHD-symtom.

Huvudresultatet var att elever med ADHD-symtom kan bidra till problemlösning i kooperativt lärande genom regler för deltagande, vilket då även förbättrar deras sociala beteende.

Intervju

Vid intervjuer med lärare om kooperativt lärande framkommer olika möjligheter för elever med ADHD. Jenkins, Antil, Wayne och Vadasys resultat efter den första intervjun var att kooperativt lärande ses som en effektiv undervisningsmetod i jämförelse med andra undervisningsmetoder.

Kooperativt lärande ansågs gynna de elever som är i behov av särskilt stöd (2003, s. 282). De topp tre mest nämnda fördelarna gällande elever i behov av särskilt stöd och kooperativt lärande var att det förbättrar självkänslan, skapar en trygg inlärningsmiljö samt bidrar till ett bättre resultat kunskapsmässigt (ibid., s. 287). Ytterligare ett resultat var att elever i behov av särskilt stöds framgång gällande kooperativt lärande anses bero på att läraren placerade eleverna så att det fanns en positiv relation mellan dem i gruppen (ibid., s. 289).

Yoro, Fourie och van der Merwe (2020, ss. 5–6, 8) har använt sig av både lärarintervjuer och observationer. Resultaten visar att lärare uppfattar kooperativt lärande som en undervisningsmetod som fungerar bra gällande elever med NPF, då det ökar den akademiska inlärningen samt bidrar till ett mer inkluderat klassrum. Vidare upplevde lärarna i studien att ett maximalt stöd krävs från dem för att elever med NPF ska få en mer rättvis inlärning. Två av lärarna rapporterade speciellt att kooperativt lärande var framgångsrikt i deras klassrum för att stödja elever med ADHD. En lärare berättade att en strategi för bättre inlärning för elever med ADHD var att de fick vara ledaren i gruppen. Detta gjorde att de fokuserade bättre på uppgiften och de därmed hade en ökad koncentrationsförmåga. Vidare användes kooperativt lärande som en strategi för att behålla disciplinen i klassrummet samt för att uppnå ett aktivt deltagande mellan alla elever.

Forskningsöversikt

Saunders och Chambers (1996, s. 339) har tittat på tidigare forskning gällande kooperativt lärande och elever med ADHD. De betonar lärarens viktiga roll då strategier behöver utvecklas för att minimera de problem som elever med ADHD kan utsättas för gällande inlärning vid kooperativt lärande.

Problem

Watkins och Wentzel (2008), Hoang (2006), Zentall, Kuester och Craig (2011) samt Kuester och Zentall (2012) har under sina observationer kommit fram till olika problem som finns gällande kooperativt lärande och elever med ADHD. Watkins et al. (2008, s. 642) ser att elever med ADHD kan ha vissa sociala problem och uppmärksamhetsproblem, vilket kan hindra effekten av inlärningen vid användandet av samarbetsinlärning. Elever med ADHD kräver implementering i

flera steg, samt att det kan krävas inlärningsstrategier för deras klasskamrater gällande hur de ska få samarbetet att ske positivt. Partnern i samarbetet utgör en viktig roll för interaktionen. Hoangs (2006, s. 6) resultat visar att elever med ADHD var mindre flytande i deras arbete med kooperativa uppgiften. När elever med ADHD konfronterades av en konflikt hanterades även detta med arg ton. Vidare visas att eleverna med ADHD var mindre självreglerande och mindre reflekterande än sina kamrater i affektiva reaktioner. Zentall et al. (2011, ss. 38–39) resultat var att kooperativt lärande påverkades av hur gruppsammansättningen såg ut. I jämförelsegruppen som innehöll en deltagare med ADHD-symtom, visade samtliga deltagare ett mindre positivt aktivt beteende gällande samarbete. Pojkar med ADHD-symtom kunde påverka samarbetsdeltagandet negativt samt öka beteendet av undvikande för de andra eleverna i gruppen. Kuester et al. (2012, s. 89) resultat visar att elever med ADHD-symtom hade ett mer negativt verbalt beteende samt svårigheter med att hålla fokus på den givna uppgiften i jämförelse med deras klasskamrater.

I sina intervjuer med lärare visar Jenkins, Antil, Wayne och Vadasys (2003, s. 288) resultat på några problem som kan uppstå med kooperativt lärande. Fastän många lärare favoriserade kooperativt lärande som undervisningsmetod, var det nästan hälften som sa att några av eleverna i behov av särskilt stöd hade svårigheter med kooperativt lärande. Vidare var det en lärare som hävdade att kooperativt lärande inte alls hade fungerat bra samt att en del lärare sa att kooperativt lärande fungerade bra för vissa men sämre för andra. Att kooperativt lärande inte fungerade bra för en del elever i behov av särskilt stöd ansågs vara på grund av beteenden som till exempel problem med uppmärksamhet och låg motivation.

I sin textanalys kom Saunders och Chambers (1996, s. 339) fram till att det är väntat att elever med ADHD lär sig mindre gällande samarbetsövningar och att de kan behöva mer uppmuntran för att behålla fokus på uppgiften samt för att engagera sig i diskussion och beslutstaganden.

Analys av möjligheter och problem

Som ovan nämnt har tidigare studier kommit fram till att det finns både möjligheter och problem med kooperativt lärande och elever med ADHD. Samtliga studier redovisar möjligheter men gällande problem så redovisar Capodieci, Rivetti och Cornoldi (2019) samt Yoro, Fourie och van der Merwe (2020) inga problem alls med undervisningsmetoden. Capodieci et al. har en metod som utgör att lärarna gjorde observationer som sedan följdes av enkät samt att Yoro et al. har intervjuer med lärare och observation som metod. Metoden som användes kan ha påverkat resultatet, att inga problem har redovisats. Lärarens perspektiv och erfarenheter kan färga resultatet vilket gör att

metoden kan bli mindre tillförlitlig till skillnad från när en observation utförs av en annan, oberoende part.

Resultaten som tidigare forskning har kommit fram till, gällande vilka möjligheter och problem som finns gällande kooperativt lärande och elever med ADHD, ger en översikt av vilka möjligheter och problem som finns. Resultaten anses därav ge utvecklingsmöjligheter till att bidra hur skolan kan utvecklas. En central tanke inom den pragmatiska utgångspunkten är att individen utvecklas i ett samspel med sin omgivning och det är därav relevant att skolan ordnar detta samspel (Lundgren, 2014, s. 189). En del av resultatet redogör att det finns möjligheter med kooperativt lärande och elever med ADHD. Elever med ADHD kan bland annat utveckla inlärningsstrategier, samarbetsförmågor och problemlösningsförmåga vid kooperativt lärande (Capodieci et al., 2019;

Hoang, 2006; Kuester & Zentall, 2012). Kooperativt lärande kan således bidra till att elever med ADHD utvecklar sina samarbetsförmågor och fungerar bättre i samspel med omgivningen. Genom samarbetsaktiviteter skapar eleverna förståelse för varandra genom kommunikation (Garrison, 1994, s. 6). Kooperativt lärande kan möjliggöra detta för alla elever, inklusive de med ADHD, om undervisningsmetoden implementeras på rätt sätt.

Kooperativt lärande bidrar till en mer inkluderad undervisning och ett jämnare aktivt deltagande för alla elever (Yoro et al., 2020, ss. 6, 8). Detta kan ses som viktigt ur den pragmatiska utgångspunkten, då elever behöver få kunskap om hur de lever ett aktivt liv som demokratiska medborgare i samhället (Säljö, 2014, s. 291). Genom en undervisning som inkluderar alla och ett jämlikt aktivt deltagande för alla elever, kan eleverna lära sig betydelsen av att inkludera alla samt att allas röster är lika mycket värda. Dock visar en av artiklarnas resultat att det finns problem gällande detta. Zentall, Kuester och Craig (2011, s. 38–39) redogör att gruppernas samarbetsdeltagande påverkades negativt när de innehöll deltagare med ADHD-symtom och att det kunde resultera i ett undvikande beteende. Ur den pragmatiska utgångspunkten kan detta ses som ett problem då individen utvecklas i ett samspel med omgivningen (Lundgren, 2014, s. 189).

Sammanfattning av resultat kopplat till studiens syfte

Studiens syfte och frågeställning handlar om vad tidigare forskning har kommit fram till gällande vilka möjligheter och problem som finns om kooperativt lärande och elever med ADHD i grundskolan. I analys och resultat redovisas de möjligheter och problem som tidigare studier kommit fram till.

De främsta möjligheter som forskningen belyser gällande kooperativt lärande och elever med ADHD är att skolprestationerna blir bättre, bättre kunskapsresultat samt ökade koncentrations möjligheter (Jenkins, Antil, Wayne & Vadasy, 2003; Kuester & Zentall, 2012; Yoro, Fourie & van der Merwe, 2020; Zentall, Kuester & Craig, 2011). Kooperativt lärande ses även som en strategi för att skapa struktur och tydlighet för elever med ADHD, vilket bidrar till ökad disciplin bland dessa elever (Capodieci, Rivetti & Cornoldi, 2019; Hoang, 2006; Kuester et al., 2012; Yoro et al., 2020). Vidare betonas att kooperativt lärande bidrar till att elever med ADHD utvecklar sina sociala förmågor som ökad samarbetsförmåga samt att det bidrar till ett mer inkluderande klassrum med acceptans för alla elever (Capodieci et al., 2019; Kuester et al., 2012; Yoro et al., 2020). Även läraren har en betydelsefull roll för att elever med ADHD ska gynnas av kooperativt lärande, då lärares kunskaper om ADHD och kooperativt lärande ses som viktig för möjligheten att skapa en lämplig inlärningsmiljö (jmf Capodieci et al., 2019; Saunders & Chambers, 1996; Yoro et al., 2020). Slutligen anses klasskamrater och de andra gruppartnerna som viktiga för att elever med ADHD ska gynnas av kooperativt lärande, då gruppartnern kan ha en avgörande roll gällande en positiv interaktion (Jenkins et al., 2003; Watkins & Wentzel, 2008).

Vanliga ADHD-symtom är till exempel koncentrationsproblem, hyperaktivitet och svårigheter att förhålla sig till andra. Elever med ADHD kan påverkas av detta eftersom sociala förmågor utgör en central del i det kooperativa lärandet. De främsta problem som forskningen belyser gällande kooperativt lärande och elever med ADHD är att koncentrationsproblem eller problem med sociala förmågor kan påverka inlärningen som sker vid kooperativa lärandet (Hoang, 2006; Jenkins, Antil, Wayne & Vadasy, 2003; Kuester & Zentall, 2012; Watkins & Wentzel, 2008; Zentall, Kuester

& Craig, 2011). Vidare anses att en del elever med ADHD har svårigheter med kooperativt lärande då de kan ha svårigheter att behålla fokus vilket resulterar i en sämre inlärning (Jenkins et al., 2003;

Kuester et al., 2012; Saunders & Chambers, 1996). Även läraren har stor betydelse för elever med ADHDs framgång gällande kooperativt lärande då det kan krävas att läraren behöver finnas där för support och uppmuntran (Saunders el al., 1996). Ytterligare en påverkansfaktor är hur gruppsammansättningen ser ut samt att det kan krävas inlärningsstrategier för klasskamraterna för att samarbetet ska bli positivt och en inlärning ska ske (Watkins et al., 2008; Zentall et al., 2011).

Slutligen kan det krävas att implementeringen av kooperativt lärande sker i flera steg för att det ska gynna elever med ADHD (Watkins et al., 2008).

Resultat utifrån valda analyskategorier

I kommande avsnitt presenteras resultatet av analyskategorierna område, metod (i analyserade artiklar) och hur kooperativt lärande beskrivs. Vidare analyseras analyskategoriernas relevans för studiens syfte och för att ge en bakgrund till ovanstående resultat. Analys gällande vilka styrkor och svagheter som finns med den sammanställda forskningen presenteras. Analyskategoriernas resultat kommer att tolkas utifrån den pragmatiska utgångspunkten och redogöra huruvida resultaten kan bidra till utveckling av skolan.

Område

I avsnittet redogörs artiklarnas syfte samt analyskategoriens relevans till studiens syfte och frågeställning. I analysen tolkas analyskategorin område till studiens teoretiska utgångspunkt samt en redovisnings görs huruvida resultaten kan bidra till utveckling av skolan.

Resultat

Watkins och Wentzel (2008), Saunders och Chambers (1996), Zentall, Kuester och Craig (2011) samt Kuester och Zentall (2012) syftar till att undersöka hur elever med ADHD eller med ADHD-symtom samspelar med andra elever under kooperativt lärande. Watkins et al. (2008, s. 626) undersöker samarbetsinlärningen hos pojkar med ADHD som uppvisar ouppmärksamhet och har impulsiva beteenden, som i sin tur stör sociala prestationer. Syftet var att undersöka sociala interaktioner och problemlösningsförmåga hos pojkar med ADHD under samarbetsinlärning med en utbildad jämnårig partner (ibid., s. 267). Saunders et al. (1996, s. 333) syfte var att ge en överblick av vetenskaplig litteratur med fokus på de interaktioner elever med ADHD har med sina klasskamrater under samarbetsinlärning. Zentall et al. (2011, s. 29) syfte var, att i en kontrollerad miljö genom kooperativt lärande, dokumentera det sociala beteendet hos elever som hade symtom. Miljön var tänkt att kunna optimera beteendet och uppförandet hos elever med ADHD-symtom. Ytterligare var Kuester et al. syfte att undersöka huruvida enkla regler i kooperativt lärande kan användas för att utjämna de sociala svårigheter elever med ADHD-symtom upplever gentemot deras klasskamrater (2012, s. 72).

Hoang (2006) samt Yoro, Fourie och van der Merwe (2020) syftar generellt till att undersöka strategier som lärare eller elever med ADHD använder sig av. Hoangs (2006, s. 1) syfte var att utforska den sociala problemlösningsförmågan hos elever med ADHD i hypotetiska vetenskapliga undersökningar som både var kooperativa och problembaserade. Syftet med studien var att

undersöka vilka strategier elever med ADHD använder sig av under olika situationer. Yoro et al.

(2020, s. 1) har som syfte att undersöka vilka strategier som nyexaminerade lärare använder sig av för att stötta inlärningen för elever, i klassrummet, med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Capodieci, Rivetti och Cornoldi (2019) samt Jenkins, Antil, Wayne och Vadasy (2003) har båda syften som fokuserar på lärarens roll och perspektiv. Capodieci et al. (2019, s. 284) syfte var att testa hypotesen om att utbildade lärare inom kooperativt lärande kan hjälpa elever med ADHD-symtom att förbättra deras sociala- och samarbetsförmågor samt att bli mer integrerade i klassen.

Vidare var Jenkins et al. (2003, s. 279) syfte att undersöka lärares uppfattningar om kooperativt lärande som tillvägagångssätt vid undervisning för elever i behov av särskilt stöd.

Analys

Det är relevant att titta på artiklarna med analyskategorin område, då det ger en översikt av vilka syften författarna har haft med sin forskning. Ovan har beskrivits att författarna har haft olika syften med deras artiklar. Majoriteten av artiklarna syftar generellt till att undersöka samspelet som sker mellan elever med ADHD och andra elever under kooperativt lärande, beteende är med andra ord en central del. Några av de granskade artiklarna syftar till att undersöka de strategier som lärare samt elever med ADHD använder sig av under kooperativt lärande. Artiklar har även som syften att undersöka lärarens roll eller perspektiv gällande undervisningsmetoden.

I de utvalda artiklarna framgår olika syften med forskningen vilket bidrar till en mer heltäckande bild. Detta värderas som en styrka då den tidigare forskningen har givit uppmärksamhet åt olika saker. Studien blir således inte ensidig utan undersöker artiklar som har haft olika syften med forskningen. Ur den pragmatiska utgångspunkten bör en tolkning göras gällande om kunskapsutveckling finns demokratiskt (Nilholm, 2017, s. 48). Genom att sammanställa och analysera artiklar som har olika syften får studien ett bredare resultat, vilket påverkar studiens bidrag till demokratisk kunskapsutveckling. Resultaten innebär således att det finns potential till att utveckla undervisningen med kooperativt lärande, så att eleverna samtidigt fostras till demokratiska medborgare. Vidare har majoriteten av artiklarna syften att undersöka samspelet som uppstår under kooperativt lärande mellan elever med ADHD och klasskamraterna. Det kan därmed konstateras att det sociala samspelet har varit intressant att undersöka. Därav finns en tydlig relevans till studiens pragmatiska utgångspunkt som menar att elever utvecklas i samspel med omgivningen (Lundgren, 2014, s. 189).

Metod i analyserade artiklar

I avsnittet metod presenteras de åtta artiklarnas metod. Vald metod påverkar studiens resultat, då olika metoder kan komma fram till olika resultat. Observation bidrar till djupare kunskap om hur det går till medan intervjuer ger en bild av hur det upplevs. Genom att artiklarna har olika metoder bidrar det till en nyanserad bild av hur kooperativt lärande fungerar för elever med ADHD.

Resultat

Sex av artiklarna genomfördes med observation som metod. Watkins och Wentzel (2008) genomför sin studie genom att eleverna med ADHD först får göra ett förtest som sedan efter pararbetet görs igen för att följa upp om en progression skett. Pararbetet sker i par med en kamrat som tidigare fått förberedelse om uppgiften och strategier i grupparbeten. Zentall, Kuester och Craig (2011, ss. 29–32) använde sig också av observation med dold kamera under ett grupparbete med elever i åldern 10 till 12 år från 26 olika klasser, valda utifrån lärares nomineringar. Forskaren befann sig ej i rummet för att undvika påverkning på elevernas beteenden. Studien av Kuester och Zentall (2012, ss. 76–78) genomfördes även den genom observation med filminspelning, urvalet skedde utifrån lärares nomineringar i olika skolor. Observationen sker genom ett grupparbete med tre elever i varje. Eleverna är mellan 10 till 14 år uppdelat i ålder och samma kön vid genomförandet. Insamlade data kodades sedan för att utmärka beteenden.

Capodieci, Rivetti och Cornoldi (2019, ss. 285–286) genomförde sin observation istället genom lärare i nio skolor (12 klasser) som hade elever med ADHD-symtom. Lärarna agerade observatörer under cirka två veckor, som sedan rapporterades in. Eleverna i fråga fick även rangordna i en enkät hur mycket denne vill vara med sina kamrater. Insamlade data analyserades för att ge svar på syftet

In document Kooperativt lärande och elever med ADHD (Page 26-47)