Något som framkom var att respondenterna till viss del delade synen på begreppet hälsa, men att de var olikheterna i deras synsätt som präglade hur de använde sig av hälsa i verksamheten. Utifrån deras olikheter framkom det att pedagogerna kommunicerade hälsa på olika sätt. Majoriteten av pedagogerna ansåg att barn inte ska behöva tänka på vad maten har för betydelse.
32
Därför ville de helst undvika att samtala om maten vid matbordet medan en annan pedagog menade på att det är deras uppgift att förmedla vidare sin kunskap oavsett om det sker vid matbordet eller i något annat sammanhang. Trots att de flesta ansåg att dessa samtal inte borde tas upp vid matbordet så var det ändå något som många av dem gjorde vilket blev tydligt under observationerna där några pedagoger omedvetet använde sig av Sapere-metoden. Vid dessa tillfällen diskuterades maten och dess syfte vilket skapade ett samtalsämne om hälsa även om det inte utgår från att tala om vad barnen bör och inte bör äta. Ett samtal som sker på barnens initiativ där pedagogerna bekräftade barnens frågor. Däremot ställs inga följdfrågor vilket kan leda till att barnen går miste om den kunskap som kunde ha förmedlats vid detta tillfälle. Respondenterna nämner även hur viktigt det är att barnen ska få lov att röra på sig och att de försöker vara ute så ofta som möjligt där de får leka fritt, då det inte finns någon tanke med regelbunden planerad aktivitet. En respondent uttrycker att föräldrar är väldigt måna om att deras barn får vara ute och röra på sig och hon menar att detta kan bero på att föräldrarna själva inte kan lägga tid på att aktivt sysselsätta sina barn med rörelseaktiviteter.
33
7 Diskussion
Som tidigare nämnt har pedagogerna en delad syn på hälsa men uttrycker även kontraster som i sin tur kom till uttryck på olika sätt i verksamheten. Hur kommer det sig egentligen att majoriteten av pedagogerna helst inte vill samtala om hälsa vid matbordet? Med hänsyn till barnens lärande anser vi att pedagoger bör anamma den pedagog som ansåg att samtalen var ett forum för att dela med sig av sin kunskap, där barnen får ställa frågor i ett naturligt sammanhang som pedagogen bekräftar och ställer följdfrågor. Pfeiffer (m.fl., 2013) skriver i sin studie att pedagogerna behöver mer kunskaper om hälsa för få in insatserna för att förbättra barnens livsstil. Här kan vi fråga oss om det är detta pedagogernas uttalande grundar sig i, okunskap om ämnet och att de därför inte vet hur de ska prata om det. I intervjuerna tog vi upp att det endast finns ett läroplansmål som syftar till hälsa (Lpfö98, 2016). Vid närmare diskussion uppfattade vi att majoriteten av pedagogerna hade tyckt det vore bättre och lättare att tänka ur ett hälsoperspektiv om det hade funnits fler läroplansmål som var tydliga och inte lika tolkningsbart som det nuvarande är.
Beträffande det pedagogerna uttrycker upplever vi att hälsa inte ligger i fokus i förskolans verksamhet och i vissa fall upplevs det som att hälsa är mer en bonus än en prioritet. Trots att det finns tydliga riktlinjer för hur barn ska leva ett hälsosamt och balanserat liv (NNR, 2012), så verkar inte pedagogerna medvetna om detta. Vi tolkar att detta grundar sig i brist på kunskap inom området precis som Pfeiffer (m.fl., 2013) hävdar. Vidare kan det tänkas att det handlar om en osäkerhet hos pedagogerna, vilket kan kopplas till det vi belyser i inledningen. Allt fler blir medvetna om livsstilens betydelse för hälsan men många upplever samtidigt att det blivit svårare att veta vad som egentligen är det bästa. Detta eftersom vi möts av mängder med råd från höger och vänster (Héllenius, 2017). Vidare kan det tolkas som att pedagogerna är rädda för att ha dessa samtal då rädslan att säga eller göra något fel finns, som i sin tur kan påverka barnen negativt.
Sepp (2013) skriver att det oftast är upp till varje enskild pedagog att hantera de frågor som rör hälsa utifrån sina kunskaper och värderingar. Detta ser vi som problematiskt, istället anser vi att pedagoger borde dela med sig av sina tankar till varandra om hur de vill arbeta hälsofrämjande för att skapa en helhetssyn, vilket de inte verkar ha i nuläget. Genom att pedagogerna inte samtalar med varandra, specifikt beträffande deras tankar om osäkerhet vad
34
gäller samtalen med barnen, försummas helhetsbilden i verksamheten. Vidare kan de då tänkas att barnen inte får samma möjligheter och redskap för att leva ett hälsosamt liv.
Rörelse uttrycks av alla pedagoger som något som är självklart i förskolans dagliga verksamhet. Samtliga pedagoger relaterar barns fysiska aktivitet till den dagliga utevistelsen där barnen får röra sig och leka fritt. De nämner även att de inte har några planerade aktiviteter som knyter an till den fysiska hälsan. Utifrån detta kan det tolkas att de inte följer NNRs (2012) rekommendationer om att den fysiska aktiviteten ska varieras för hela kroppen och dess olika funktioner. Genom att låta barnen hela tiden ha fri lek ute så tänker vi att barnen inte tränar hela sin kropp utan bara vissa delar då barnen, enligt våra tidigare erfarenheter, oftast har sina favoritlekar utomhus och håller sig till dessa. Här anser vi att pedagogerna är viktiga för att skapa en variation för barnen men eftersom de inte har planerade utomhusaktiviteter går barnen även miste om många aspekter inom den fysiskt aktiva delen av hälsan. Om pedagogerna hade skapat mer variation och utmaningar för barnen under utevistelsen, kan det tänkas inte bara påverka barnen positivt utan även nå föräldrarna. Det tror vi kan skapa mer medvetenhet hos dem om vilket behov barnen har för att de ska leva ett hälsosamt liv. Watanabe och Dickinson (2017) uttrycker att hälsoproblem för barn misstänks grundas i hemmet då föräldrar är bekvämliga och är upptagna. Vi skulle vilja påstå att om föräldrarna hade blivit inspirerade av förskolan med roliga aktiviteter och en medvetenhet om att kroppen har många funktioner som behöver bli tillgodosedda via fysisk aktivitet, skulle föräldrarna i sin tur inse vikten av att se till att göra aktiviteter med sina barn. I Pfeiffers (m.fl., 2013) studie framkom det att personalen skickade ut brev som innehöll roliga fysiska aktiviteter för hela familjen, detta tolkar vi gjordes för att nå föräldrarna och göra dem medvetna. Om det visar sig vara svårt att nå föräldrarna via tal om vad som händer på förskolan hade detta kunnat vara ett sätt att nå ut för att skapa bättre förutsättningar för barnen i hemmet.
Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagoger kommunicerar och omsätter hälsa i den dagliga verksamheten. Genom detta arbete hoppas vi att vi även har belyst för pedagogerna om ämnets angelägenhet i verksamheten. Vikten av att förstå barnens behov för att kunna leva ett hälsosamt liv både som barn men även som vuxna, att ha kunskap om hur de ska ta bra beslut om sin hälsa under hela livet.
35