Denna rubrik har som mål att besvara de frågeställningar genom presentation och analys av ljudinspelningarna samt fokusgruppintervjun, de kommer att presenteras genom beskrivningar och citat. Jag har valt att ha resultat och analys under samma rubrik för att undervika upprepningar och ge klara kopplingar mellan resultatet och analysen. Materialet kommer att analyseras utifrån teori samt tidigare forskning. För att analysera materialet har jag valt att skapat kategorier för att sortera och lära känna materialet. Resultat och analys kommer att vara uppdelade i rubrikerna ett svårt arbete och reflektion som redskap.
7.1 Ett svårt arbete
Under denna rubrik kommer jag analysera hur socialarbetarna upplever sina arbetsuppgifter samt vilka delar de uppfattar som problematiska. Det är indelat i kategorierna beskrivning av
ett svårt arbete, utveckling av ett svårt arbete och lösningar.
7.1.1 Beskrivning av ett svårt arbete
Utifrån empirin som jag har tagit del av finns ett flertal faktorer som gör att socialarbetarna upplever en del av det vardagliga arbetet som svårt. När ärendena har presenterats har det inte varit helt enkelt för socialarbetarna att definiera vilka faktorer som gör att deras arbete upplevs som svårt, det har till exempel varit fortsatt svårt att beskriva interna och externa faktorer som påverkar arbetet. Genomgående genom materialet handlar det om de ärenden när man inte upplever någon framgång i arbetet utan man står kvar på samma ställe och inte vet hur man ska gå vidare. Det kan tolkas som att socialarbetarna inte alltid är medvetna om hur
23 deras arbete påverkas av andra aktörer och samhället, vilket försvårar arbetet. Det kan även finnas en svårighet att definiera vad det är i arbetet som gör det svårt då det kan vara flera olika delar som leder till svårigheten. Utifrån Fook & Gardners (2007) teori om reflekterande förhållningssätt kan i detta fall, genom att ett svårt arbete beskrivs, ske en granskning av arbetet vilket leder till en förbättring av det praktiska arbetet.
En faktor i empirin som kan leda till ett svårt arbete är de valmöjligheter som klienten har och som påverkar socialarbetarnas arbete. Det handlar om att klienten gör val som påverkar socialarbetarens arbete i den mån att det kan bli svårare att uppfylla de yrkesmässiga mål som finns. Att klientens valmöjligheter påverkar socialarbetarens arbete kan tolkas utifrån Lipskys (2010) teori att organisatoriska begränsningarna påverkar socialarbetarnas arbete. Utifrån beskrivningen av empirin att regler och organsationens mål gör att socialarbetarna inte kan hjälp klienterna i den mån som de vill. Det kan överensstämma med att det inte finns tillräckligt med resurser för att hjälpa klienten på bästa sätt vilket kan leda till socialarbetarens frustration. Om det inte finns tillräckligt med resurser från organsationen blir det svårt för socialarbetaren att använda sitt handlingsutrymme fullt ut och hjälpa klienten i den utsträckning som det skulle kunna vara möjligt.
”Det negativa kan vara att han inte kan förändra sig utan fortsätter som tidigare och så fort han får lite pengar på fickan så gör han vad han vill.”
Detta citat är ett exempel på valmöjligheter som klienten har om han/hon har blir självförsörjande vilket kan skapa en frustration hos socialarbetaren då det är klientens val att förändra livet. Frustrationen kan ha sin grund i att socialarbetaren vill klienten väl och ser möjligheten till en bättre situation. I detta fall kan socialarbetaren påverka den ekonomiska situationen och sysselsättningen, den makten som socialarbetaren har är att de kan använda pengarna som ett styrmedel. Socialarbetarna uttrycker att klienterna måste göra det som socialarbetaren säger för att få sina pengar. Den frustration som beskrivs uttrycks när det inte hjälper att använda sig av till exempel pengar som ett styrmedel. Socialarbetarna framför även i diskussionerna att klinterna måste följa de gemensamma överenskommelser som har uppgjorts för att få sina pengar. I empirin framkommer det att socialarbetarna har gjort individuella bedömningar för att hjälpa klienten ekonomiskt. Frustrationen kan handla om att socialarbetarnas handlingsutrymme omfattar bara den ekonomiska situationen och inga andra livsområden. När detta inte sker kan det skapa en frustration hos socialarbetarna som utifrån Lipskys (2010) teori kan tolkas som att handlingsutrymmet kan upplevas svårt när det inte
24 finns en handbok om hur problematiken ska bemötas så handlar socialarbetarna på rutin och vana istället. Utifrån det kan det i detta fall handla om att rutin och vana inte räcker till för att bemöta klientens behov utan socialarbetarna måste vara flexibel för att kunna använda handlingsutrymmet fullt ut. Genom att det inte finns någon manual som socialarbetaren kan använda sig av krävs det att socialarbetaren tar tillvara på och funderar över hur deras handlingsutrymme kan användas för att hjälpa klienten. Ibland används handlingsutrymmet utöver den rutin och vana som socialarbetaren har. I fokusgruppintervjun diskuteras det om att utgå från klienten och deras upplevelser. Det på grund av att det i många fall inte fungerar på samma sätt för dem som det gör för en myndighetsperson när det till exempel handlar om att ringa till en myndighet och få hjälp. Det beskrivs som en orsak till varför klienten gör de val som de gör och som sen kan påverka socialarbetarens arbete.
Jag tolkar det som att det inte är de organisatoriska och politiska målen som vill uppnås. Utan det handlar om att det ska fungera för klienten inom de övriga livsområdena som ligger utanför det styrmedel som kan användas av socialarbetarna. Det kan utifrån Lipskys (2010) teori tolkas som att gräsrotsbyråkratens uppgift är att sammanfoga klienten och organisationens mål. I de fall som tas upp är det svårt att göra det, vilket gör arbetet svårt för att socialarbetaren då de representerar organisationen men vill hjälpa klienten. Det kan bero på att klienterna kategoriseras in efter behov och insatser och inte utefter mål och möjligheter som klienten har till exempel att förändra sin livssituation. Genom att socialarbetarna i diskussionerna beskriver vilka problem som uppstår när de kategoriserar in klienten efter behov skapas det en kunskap om att klientens val påverkar arbetet och det kan ha sin grund i att de inte har samma mål som organsationen. Det leder till att det är av vikt att försöka hitta ett samarbete som gör att klienten och socialarbetaren arbetar mot samma mål för att göra måluppfyllelsen möjlig för båda. Genom att socialarbetarna diskuterar hur de kategoriserar in klienten i organsationen skapas det kunskap om vad det är i arbetet som gör det problematiskt då utgångpunkten inte är vilka mål och möjligheter klienten har.
En beskrivning som förekommer av ett svårt arbete är samverkan tillsammans med andra aktörer som är aktuella i klientens situation. Det som kan vara en svårighet är de förväntningar som finns på andra aktörer samt vem som ska göra vad i klientarbetet. Det beskrivs av socialarbetarna genomgående i de situationer när arbete inte når den framgång som önskas. Det kan både bero på ett missnöje hos socialarbetaren att arbetet inte går framåt men även en upplevelse av att inte ha den kompetens som krävs för att hjälpa klienten på
25 bästa sätt. Det finns även en frustation i att man inte vet hur man ska gå tillväga för att få de aktörer som anses är bäst lämpande att göra det. Orsaken till att samverkan kan bli ett problem istället för en tillgång tolkar jag det som, de olika organsatioriska ramar som finns för olika aktörer samt att det finns olika synsätt på organsationer och olika syn på de arbetsuppgifter som utförs hos respektive aktör. Det kan sammankopplas med Lipsky´s (2010) syn på att gräsrotsbyråkraters handlingsutrymme är begränsat av organisatoriska ramar. Det kan innebära att socialarbetarna måste ta hjälp av andra professioner för att hjälpa klienten på bästa sätt. Det kan även handla om att man inte vet vad olika aktörer kan bidra med i arbetet med klienten. I fokusgruppintervjun påtalar även socialarbetarna att det är av vikt att ha kunskap om olika områden för att kunna bemöta klienterna lika och med en god service. Att själv veta eller ta reda på hur man ska gå vidare med problematiken. Vilket överensstämmer med Lipsky (2010) då god service är när klientens behov kan uppfyllas. Om kunskapen om hur klienten ska bemötas inte finns hos socialsekreterarna och man måste hänvisa klienten till en annan aktör kan tyda på en mindre bra service. Att stå för en mindre bra service kan också framkalla en frustration hos socialarbetarna då de själva är begränsade av organsationen.
7.1.2 Utveckling av ett svårt arbete
Trots att det vardagliga arbetet kan upplevas som svårt sker det i varje diskussion en utveckling som kan hjälpa socialsekretaren vidare i ärendet. I början var det lätt att socialarbetarna fastnade i det som den som presenterade sitt ärende beskrev som problematisk och diskussionen hade sin utgångspunkt i det under hela tiden. I de senare diskussionerna blev det lättare för socialarbetarna att utmana allas tankemönster och mer ifrågasätta varför man har valt det arbetsätt som man har gjort. Det blev även lättare att hjälpa till med att skapa nya utmanande reflektioner och alternativa arbetsätt, vilket gör att det blir en skillnad i de förslag och reflektioner som framkommer. Jag tolkar det som att ju fler diskussioner som äger rum blir socialarbetarna mer säkra och bekväma med varandra som en grupp. Det sker också en prövning i vad som kan sägas och när det märks att ingen märkbart går i försvarställning eller blir arg så vågar man utmana tankemönstret ytterligare. Det kan också handla om att socialarbetarna får mer självförtroende och upptäcker att det inte är farligt att ge varandra kritiska reflektioner över det arbete som utförs. Det upplevs inte hos socialsekreterarna som kritik utan som en hjälp för att utveckla arbetet. Det kan kopplas samman med att Kivipelto & Yliruka (2012) beskriver Spegelmetoden och kritisk granskning som ett sätt att utmana och skap nya kunskaper.
26 Att fortsätta att beskriva och kritiskt reflektera om det tillsammans leder till ett större utbyte och stöd av varandra. Att kunskap kan skapas genom diskussion och reflektioner har stöd i Fook & Gardners (2007) teori om kritiska reflektioner då sker en granskning och förbättring av det praktiska arbetet. Det kan även kopplas samman med tidigare forskning genom Pain (2010) redogörelse om att practice research kräver ett engagerat och kollegialt deltagande för att målet med forskningen ska kunna uppnås. Målet med forskningen överensstämmer med utvecklingen av arbetet då båda syftar till att förbättra arbetet och situationen för klienten. För att utveckla och hjälpa till med lösningar tolkar jag empirin som att ett sätt är att dela med sig av sina erfarenheter. Det kan även vara att berätta hur andra personer har löst liknande problem och att delge sina kunskaper om en speciell organisation eller aktör. Socialarbetarna uttrycker att det handlar om att se sig själv utifrån, att verkligen förstå vad det är man gör och får en förståelse för det. Även att ta till sig hur andra ser på det val som man har gjort kan ha påverkat arbetet. Utifrån fokusgruppintervjun är det inte själva användandet av practice research med hjälp av Spegelmetoden som måste leda till utvecklingen av arbete. Utan det beskrivs att det ständigt finns en medvetenhet om att arbetet måste utvecklas och kan göras genom bland annat att utbyta erfarenheter. Det viktigaste för att lyckas med utvecklingen av arbetet är att man tillsammans bestämmer att det ska genomföras och att ledningen tillåter det men Spegelmetoden kan användas som ett verktyg för att uppnå det.
Hur klienten väljer att hantera olika situationer är något som socialarbetarna måste förhålla sig till och försöka acceptera i sitt arbete. Utifrån materialet går det dock att se en förändring genom den stöttning som den socialarbetaren som presenterar ärendet får av de andra. Det som händer är att det ges förslag på alternativa sätt att få klienten att förändra sin situation, ett exempel kan vara att använda sig av motiveringsarbete, vilket innebär att försöka motivera klienten till en förändring. Det sker även en bekräftelse av att arbetet är svårt vilket kan stärka socialarbetaren till fortsatt arbetet med vetskapen att han eller hon inte har gjort något dåligt arbete och att det finns möjlighet till fortsatt förändring. Tidigare forskningen beskriver genom Yliruka & Karvinen-Niinikoski (2013) att det kan upplevas som jobbigt att få kritik för sitt arbete vid en presentation av ett ärende. Jag tolkar utveckling av det svåra arbetet som att socialarbetarna känner att de bemöts på ett respektfullt sätt och därför våga berätta om sitt arbete. Det kan även handla om utifrån citatet nedan, att klienten inte har förmågan att förändra sin situation i den utsträckning som socialarbetaren skulle önska då handlar det om att vara nöjd med det som har gjorts. Vid fokusgruppen uttrycker socialarbetarna att det är bekräftelsen som ges från de andra som är det viktiga för att känna att man inte har
27 misslyckats med sitt arbete. Det kan vara svårt då socialarbetaren ser möjlighet för klienten till fortsatt arbete men förmågan finns inte hos klienten.
”Jag tänker va nöjd med det du har uppnått för vi vet inte om det finns mer potential, jag tror att det finns lite mer potential men jag tror kanske inte att vi når ända fram utan va nöjd med det du har gjort och känn inte att du måste göra så mycket mer.”
Under den tiden som diskussionerna har pågått har det skett en förändring i att visa sina svagheter. I och med att det har visats fler svagheter blir det lättare att hjälpa till och komma med nya idéer. Det blir även enklare att ifrågasätta det arbete som har gjorts. Citatet ovan visar att det inte går att hjälpa klienten mer än det som har gjort. Det handlar då istället om att vara nöjd med det arbete som har gjorts men det finns en förhoppning om att arbetet fortfarande kan vara till nytta för klienten. I detta fall handlar det om att bibehålla det som har uppnåtts. Utvecklingen av det svåra arbetet är även bekräftelse av att det är svårt men att det redan har uppnåtts en stor förändring och det inte är säkert att klienten har mer potential till att utvecklas ytterligare. Det kan med hjälp av Lipskys (2010) teori tolkas som att det är organisationen som begränsar klientens utveckling då det kanske inte finns resurser som behövs för att hjälpa klienten till att utvecklas på bästa sätt.
Tidigare beskrivning om svårigheterna att skapa en god samverkan kan utvecklas genom kritiska reflektioner och erfarenheter av samverkan med andra aktörer. När det handlar om andra aktörer är de inte närvarande i samma utsträckning som kollegor vilket gör att deras erfarenheter blir extra viktiga för att lära sig vilka man kan samverka med. Det kan även handla om att lära av varandra, om vad olika aktörer gör och kan bidra med. Det kan kopplas ihop med Fook & Gardners (2007) teori om kritiska reflektioner och byggstenen kritisk samhällsteori då erfarenheter används för att utveckla arbetet och reflektera kring det. En av socialsekreterarna beskriver hur hon/han upplever hur denne har lärt sig av andra aktörer som underlättar samverkan.
”Sen tänker jag nätverksmöten alltså jag känner att jag under åren har fått en oerhörd kunskap om andra verksamheter som tangerar våran, från
försäkringskassan, från andra kommuner, från län, från där man alltså får andra infallsvinklar på våra frågor. Får kunskap om hur andra tänker och vilka regler dom har.”
28 Citatet visar på att kunskap kan produceras genom en samverkan och att det finns en möjlighet till att utveckla sin förståelse för samverkan genom att diskutera med de andra aktörerna. Det kan dock vara problematiskt att få denna kunskap om man inte har arbetet under en längre tid inom organsationen och har haft kontakt med flera aktörer tidigare. Detta citat kan även hjälpa andra, hur de ska lära sig ta tillvara på andras åsikter om den egna organsationen som kan underlätta till exempel samverkan.
7.1.3 Lösningar
I materialet finns det ingen universal lösning eller ett färdigt paket som socialarbetaren kan använda för att hjälpa klienten. Lösningarna i detta sammanhang blir de förslag som framkommer i diskussionerna. Det finns ingen möjlighet att veta vilket alternativ som kommer att fungera utan det handlar mer om att ge socialarbetaren stöd och reflektioner för att kunna fortsätta utveckla arbetet. I den tidigare forskningen beskriver Uggerhøj (2011) att det finns ett intresse av att utveckla det praktiska arbetet utifrån de lokala behoven. Det kan innebära att det finns ett större fokus på problemlösning istället för att producera helt ny kunskap. Det överensstämmer med materialet då det skapar lösningar på de problem som socialarbetaren upplever samt att det sker utifrån den lokala organsationen och möjligheterna. Genomgående genom hela empirin är att det framkommer förslag på lösningar som är alternativa idéer om hur socialarbetaren kan arbeta med klienten. Utgångspunkten i ärendena som tas upp är att de belyser det som socialarbetarna upplever som ett problem. En av orsakerna till att det kan vara svårt att använda sig av de lösningar som framkommer vid diskussionerna är om klienten inte strävar mot samma mål som socialarbetaren. Det ger dock nya förslag på hur man kan arbeta för att motivera klienten till att förändra sin livssituation vilket kan hjälpa till med att utveckla arbetet samt att diskutera varför man har olika mål och hur man kan diskutera det tillsammans med klienten. Det kan kopplas samman med Svensson, Johnsson & Laanemets (2008) tolkning av Lipskys teori att gräsrotsbyråkrater har som uppgift att sammanfoga klientens behov med organsationens mål men hjälp av sin kunskap. Det kan dock vara svårt om socialarbetaren inte har den kunskapen som krävs för att lyckas. Det som kan påverka klientens utveckling är hur socialarbetaren väljer att använda sitt handlingsutrymme genom att de individuella inflytandena påverkar handläggningen. Att det individuella inflytandet påverkar handläggningen kan handla om vilka erfarenheter socialarbetaren har. Genom att ta hjälp av andra socialarbetares erfarenheter kan de utöka det individuella handlingsutrymmet.
29 När det handlar om att samverka med andra aktörer finns det utifrån diskussionerna möjlighet att hitta lösningar. Ett av de förslag som framkommer under de flesta diskussioner är att använda sig av nätverksmöte för att kunna skapa ett bra samarbete där alla vet vad som förväntas av var och en. Klienten blir även medveten om vad han eller hon kan förvänta sig av de olika aktörer som är delaktiga i situationen. När det handlar om att lära sig av samverkan kan det göras utifrån praktiken men det finns även mycket kunskap hos kollegor. Det kan kopplas till Fook & Gardner (2007) och deras syn på reflekterande förhållningssätt som innebär att se på tänkande, handlingar och känslor. Ny kunskap utifrån dessa kritiska