Resultat och analys - Likabehandlingsplanen för förskolan:: Kollegiala och individuella tolknin

Förskolan Tellus, avdelning Granit

Den första förskolan, Tellus, hade som de andra förskolorna vi har med i studien, sin likabehandlingsplan inbakad i verksamhetsplanen och planen mot diskriminering och

kränkande behandling. I förskolan Tellus verksamhetsplan framkommer det att den gemensamma verksamhetsplanen står till grund för en del av läsåret och utifrån denna ska varje avdelning/arbetslag kontinuerligt dokumentera arbetet med barnen. Utifrån

likabehandlingsplanen framkommer det att förskolans mål och riktlinjer är att arbeta mot bl.a.

diskriminering och kränkande behandling. Vilket ska kunna synliggöras och åtgärdas med hjälp av det dokumentationssystem som förskolan använder, vilket är pedagogisk

dokumentation. Det blir tydligt utifrån denna likabehandlingsplan (och de andra planerna som analyserats för den delen) att denna typen av verktyg används för att följa barns processer i olika sammanhang. Genom denna förskolas likabehandlingsplan framkommer det att den pedagogiska dokumentationen är ett avgörande verktyg för att kunna synliggöra såväl som barnens lärandeprocesser och utveckling men även eventuella brister och styrkor i arbetslagets arbetssätt samt att skapa möjligheter och förutsättningar för pedagoger att arbeta mot att förhindra att diskriminering och kränkande behandling sker.

I likabehandlingsplanen tas det upp handlingsåtgärder vid eventuell uppkomst av

diskriminering och kränkande behandling och framförallt en plan för att förhindra att det sker i form av olika underrubriker och punkter under dessa rubriker. Det noterbara var att denna likabehandlingsplan var öppen för många tolkningar. Några fåtal exempel och förklaringar till begrepp och sammanhang stod med, men det fanns mycket utrymme för egna tolkningar vilket kan ge olika tänkbara konsekvenser som kommer tas upp längre ned i denna textanalys.

Utifrån ett läroplansperspektiv kan detta ses som ett innehåll där läroplanens värderingar, begrepp och principer inte förklaras kontextuellt, utan språket i likabehandlingsplanen blir väldigt generell. Språket som författaren Agneta Jonsson (2011, s. 37) talar om spelar en central roll i framställandet av styrdokumenten och därmed även likabehandlingsplanen. Ett exempel på detta är när kartläggningen i likabehandlingsplanen som på denna förskola genomförs läsårsvis ska beskrivas, framkommer det endast att den ska ske när utbildningen skall analyseras, men det står inte hur detta ska ske och det är där tolkningar kan ta väldigt olika riktningar på både gott och ont.

Det stora utrymmet för tolkningar framkom även av den pedagogen som intervjuades på den förskolan. Hen hade en roll som timanställd vikarie och upplevde att det fanns en utmaning i t.ex. att bemöta alla barn på ett likvärdigt pedagogiskt sätt. Hen ansåg att all personal arbetade med barnen på olika sätt i den benämningen att det stred mot likvärdigheten och enligt dennes

observationer påverkades barnen på ett sätt där de många gånger kunde undvika viss personal.

Som tidigare nämnt så kan en likabehandlingsplan (också verksamhetsplan) skapa olika konsekvenser om det finns mycket utrymme för fri tolkning av ett redan komplext ämne som en likvärdig förskola för alla barn samt diskriminering och kränkande behandling faktiskt är.

Som det framkom här av en verksam pedagog på förskolan Tellus så blev de tidigare tänkbara konsekvenserna tydliga i form av att barnen började undvika viss personal baserat på hur de själva har blivit bemötta och möjligtvis vilket arbetssätt de haft med barnen. Något som kan diskuteras vidare på utifrån många aspekter (bland annat att detta kan ses som en form av diskriminering där barnets självbestämmande och rätt till frihet inom verksamhetens ramar tas ifrån denne) varav några kommer nämnas längre ned i denna texten.

En likabehandlingsplan som skapar stort utrymme för fria tolkningar kan riskera att skapa ett stort glapp i förskolans likvärdighet gällande denna fråga då utbildningsnivån skiljer sig hos pedagoger på en förskola vilket gör att det löper större risk för misstolkningar eller tolkningar som kanske går under diskriminering och kränkande behandling. Dessa risker blir självklart problematiska i arbetet med barn av självklara skäl. Under intervjun med den intervjuade uttryckte denne att hen hade observerat skillnader i arbetssätt som inte var helt enhetliga med den värdegrund som förskolan har. Hen tryckte därmed på vikten av att ha kollegor som poängterar detta så att förhållningssättet till barn kan tas upp för diskussion och åtgärder.

Under intervjun ställde vi en fråga om barns demokratiska inflytande och hur

personalen/pedagogerna arbetar med det, utifrån att ha läst verksamhetsplanen blev detta av stort intresse då det som sagt stod väldigt generellt om ämnet. Ett exempel från detta var från ett stycke i likabehandlingsplanen där det stod att barnen har demokratiskt inflytande genom samlingarna, de pedagogiska måltidssituationerna och valfriheten att leka utomhus eller inomhus, men det framkom inte på vilket sätt det demokratiska arbetet kunde genomföras i sådana situationer som nämns i planen. Med det sagt så tyder inget på att denna förskola inte arbetar med ett demokratiskt arbetssätt och främjar barns rättigheter till likabehandling utifrån barnens egna behov då vi under intervjun med vikarien fick ett mer exemplifierat svar på denna otydlighet. Under intervjun fick vi svaret att barnen har ett stort demokratiskt

inflytande i verksamheten genom att de får vara delaktiga i planeringen av aktiviteter, där de ofta planerar sin verksamhet utifrån gruppens intressen. De yngsta barnen hade också

demokratiskt inflytande enligt den intervjuade i form av att de får själva bestämma vad de vill jobba med under dagen. Detta kan dock ifrågasättas ifall det är demokratiskt inflytande, med tanke på att den intervjuade berättade att allt material som gick att jobba med inte fanns tillgängligt för barnen att använda när de själva ville (Qvarsell 2010, ss. 66–67) vilket även går in i realiseringskontexten där pedagogerna i detta fallet anpassade målen efter deras tolkningar av hur man kan arbeta med de yngre barnens demokratiska inflytande (Jonsson 2011, ss. 36–38). Pedagogerna på avdelningen gjorde då egna bedömningar av hur väl de yngre barnen skulle kunna hantera materialet utifrån deras ålder. Man ville, med deras ord, inte ha “kaos” på avdelningen.

I utomhusmiljö på till exempel förskolgården kunde det understrykas av denna vikarie att de yngre barnen fick bestämma över aktiviteter och liknande på till exempel förskolgården genom att pedagogerna som arbetade med dem uppmuntrade barnen till att utforska sin nyfikenhet och stöttade dem till att utmana sig själva inom ramen för deras ålder. Något som står i linje med läroplanen för förskolan och dess mål där det tydligt uttrycks genom att barnens intressen ska stå till grund för verksamheten och dess utformning (Lpfö 18 2018, ss.

3–4).

Förskolan Jupiter, avdelning Stjärnan

En likabehandlingsplan som styrdokument är någonting Förskolan Jupiter skapar

avdelningsvis, utifrån förskolans gemensamma mall. Det sker med andra ord en övergång från formuleringskontext till realiseringskontext (Jonsson 2011, s. 38). De skapar sin

likabehandlingsplan, mål och arbetssätt som de tolkar bäst för den specifika barngruppen. Den medverkande förskolläraren beskriver hur arbetssätten för en barngrupp med ettåringar kan skilja sig åt jämfört med en femårsgrupp. Pedagogerna tolkar målen till den specifika barngruppen, vilket ur ett läroplansteoretiskt perspektiv kan förstås som tidigare nämnts genom begreppet realiseringskontext. Enligt Stjärnans likabehandlingsplan (en av

avdelningarna på Förskolan Jupiter) är det bärande målet att ge en trygg och stimulerande miljö för alla barn, fritt från diskriminering och kränkande behandling. Detta skulle kunna förstås genom att de kunskaper och värden vår regering vill att förskolan skall grunda sig i är bland annat dessa. Detta kan förstås genom det tidigare nämnt läroplansteoretiska begreppet formuleringskontext. Likabehandlingsplanen är ett styrdokument som utifrån ett

läroplansteoretiskt perspektiv påverkas av historiska, kulturella, ekonomiska och sociala

strukturer. Ur ett historiskt perspektiv ser vi hur Alva Myrdal påverkade den svenska förskolan till att bli en verksamhet för demokrati. Det skulle komma att handla om att pedagoger skulle samspela med barnen och inte överordnas dem. Ett likvärdigt

förhållningssätt fritt från diskriminering och kränkande behandling (Jonsson 2011, s. 38;

Pramling Samuelsson 2017, ss. 158–159).

I likabehandlingsplanen framkommer tanken om ett gemensamt förhållningssätt, där

förskolans olika styrdokument ligger till grund. Professor Ellis D. Evans läroplansteoretiska tanke är att det inte finns ett gemensamt eller kollegialt tillvägagångssätt att undervisa och utbilda (Jonsson 2011, s. 42). I och med professor Ellis D. Evans tanke kan det tänkas bli viktigt att skilja på förhållningssätt och tillvägagångssätt. Den verksamma pedagogen menar dock på att skapa ett gemensamt förhållningssätt i den dagliga verksamheten och under lärandetillfällen, gör de under kontinuerliga avdelningsmöten, där de reflekterar över sina förhållningssätt, för att på så sätt skapa nya normer och värderingar. Det tolkningsarbetet som sker kollegialt, realiseringskontext, där Stjärnas pedagoger anpassar likabehandlingsarbetet till sin verksamhet, kommer då också forma de framtida lärprocesserna (Jonsson 2011, s. 38).

Genom deras avdelningsmöten som sker en gång i veckan, tittar, diskuterar och reflekterar de över pedagogiska dokumentationer. Utifrån dessa avdelningsmöten skapar de ett gemensamt pedagogiskt tänk kring miljön, även då inkluderat deras förhållningssätt. Språkbruket är något som framförs som en central punkt i det gemensamma reflekteringsarbetet kring

förhållningssätt. Språkbruket (Jonsson 2011, s. 37) i förskolan innefattar barn emellan, barn pedagog emellan och vuxna emellan. Ulf P. Lundgren (2017) menar också på att pedagoger kan lotsa barn genom språket om de stött på hinder. Språkbruket och andra förhållningssätt på förskolan diskuteras som tidigare nämnts avdelningsvis, men också utanför ens egna

avdelning genom bland annat pedagogluncher och planeringsdagar. Tanken är att en pedagog från en annan avdelning skall utan problem kunna vara på Stjärnan utan att förhållningssätt och barnsyn skiljer sig åt, ett av arbetssätten som beskrivs i likabehandlingsplanen är

”återkoppling och konstruktiv feedback”. Däremot problematiserar förskolläraren att det kan vara utmanande att arbeta kvalitetssäkrat om en person inte är van, då det krävs att vara självkritisk. Hen menar på att som pedagog kunna förstå att ingen människa är normfri, blir viktigt i reflektionsarbetet över sin profession för att ständigt utvecklas. Något Agneta

Jonsson (2011, s. 37) poängterar är ett positivt tillvägagångssätt att alla verksamma pedagoger bidrar med sina kunskaper och erfarenheter, för att de som arbetar inom förskolan skall forma

likabehandlingsplanen och dess arbetssätt och inte någon som inte besitter de erfarenheterna och kunskaperna. När de verksamma pedagogerna reflekterar över sina förhållningssätt och är självkritiska som pedagogen uttrycker det, är ett av tillvägagångssätten att se till de tre olika nivåerna som påverkar. De kan se till vilken kunskap, erfarenheter och värden som förmedlas.

Vad den enskilda pedagogen anser vara viktigt, vad pedagogen förmedlar och hur forskning och utvecklingsarbetet påverkar läroplanen. Därefter reflektera hur de olika läroplansmålen påverkar pedagogen i lärprocesserna (Jonsson 2011, s. 38). Alla dessa påverkande faktorer är det som läroplansteoretikern Ulf P. Lundgren (2017, s. 272) beskriver med begreppet

läroplanskod. Det sistnämnda är ett tydligt exempel på hur pedagogen omtolkar

läroplansmålen och formar sin verksamhet därefter, realiseringskontext (Jonsson 2011, s.

38).

Den pedagogiska miljön beskrivs även den i Stjärnans likabehandlingsplan som en verksam arena för likvärdighetsarbetet. Där de estetiska uttryckssätten kan tänkas vara ett

tillvägagångssätt att visa på en mångfald, till exempel genom olika typer av musik- och dansgenrer. Likabehandlingsplanen poängterar också mångfalden i uttryckssätt; symboler och teckenstöd är två av dem. Oavsett vilket uttryckssätt det än är skriver avdelningen Stjärnan om att stötta genom att tolka viljor och känslor. Ett av deras värdeord de valt att framföra i likabehandlingsplanen är just lyssnandet. Värdeordet förklaras genom att alla ska bli lyssnade på, men även att kunna lyssna på andra. Förskolläraren beskriver även hur de utmanar sig själva genom att se utanför de ordningsregler som finns, men där de reflekterar och ifrågasätter varför de existerar. Såsom att man inte skall leka med vattenkranen. Detta är något som kan kopplas till ramfaktorteorin där förskolans ramar om att inte leka eller utforska vattnet och vattenkranen kan hämma en sådan pedagogisk process. Som tidigare nämnts är dessa ramar något som utmanas när det finns ett specifikt mål, eller lärandetillfälle. I detta fall skulle det kunna tänkas vara att avdelningen skulle ha ett vattentema eller lärandetillfälle om vattnets väg till kranen (Lundgren 2017)

Stjärnans likabehandlingsplan skriver vikten av närvarande pedagoger för en trygg miljö, fri från diskriminering och kränkande behandling. Ett av målen i styrdokumentet är att barn skall ta ansvar för sina egna handlingar och val. Detta gentemot sina kamrater, pedagoger men även materialet och miljön, empati är just ett av förskolans värdeord. Om en vårdnadshavare skulle förmedla att sitt barn uttryckt ha utsatts för kränkande behandling är det information

avdelningen tar med in i dagen och arbetar med för att sedan återkoppla till vårdnadshavarna.

Avdelningen beskriver i likabehandlingsplanen att om någon utsatts för kränkande behandling

skall den få förståelse och stöd i sina känslor och detta genom tröst. Däremot nämns inget om att anmäla till förskolerektorn. I likabehandlingsplanen nämns “analysera åtgärder, genomför åtgärder samt följa upp och utvärdera verksamheten”, vilket möjliggör för tolkning hos pedagogerna vad dessa åtgärder kan tänkas vara.

Förskolläraren på Stjärnan förklarar sin syn på likvärdig förskola: “att vi har en förskola där alla barn får samma möjligheter. Det kanske inte betyder att man gör exakt samma saker med alla barn, men att alla barn får samma möjligheter”. Pedagogen förklarar senare i intervjun att genom ett demokratiskt arbetssätt skall alla barn få chansen till att utforska sina intressen.

Förskolläraren understryker att barns önskningar om aktiviteter eller liknande som inte går att uppfylla i den specifika stunden skrivs ned. I denna beskrivning kan vi se hur förskolans ramar, i denna aspekt tidsramen, påverkar barnets möjlighet till en aktivitet i den specifika stunden. Läroplanteoretikern Ulf P. Lundgren (2017, s. 342) förklarar att det är de politiska beslut som påverkar förskolan, såsom tid, genom hur olika resurser fördelas. Däremot har pedagogerna löst det så att de tar med önskningarna till avdelningsmötet för att kunna möjliggöra det veckan därpå. Ett sådant demokratiskt arbetssätt förklaras i

likabehandlingsplanen där förskolans avdelning genom den pedagogiska dokumentationen dokumenterar barns intressen, för att sedan möjliggöra utforskandet. Något som skall leda till att de känner sig trygga och sedda. Även att ge barn möjligheten att påverka sin situation, där Qvarsell (2010, s. 69) menar på att barns chans att påverka sin situation och miljö i förskolan är en rättighet, något som också främjar barns lärande. Stjärnans likabehandlingsplan skriver om barns chans till att påverka sin vardag på förskolan genom att bland annat kunna välja vilken aktivitet de vill göra. Något även förskolläraren bekräftar genom att tala om hur de delar upp barnen i mindre grupper. De frågar barnen vad de vill göra och möjliggör det i den mån det går. Vissa rutiner förklarar förskolläraren behöver de följa, såsom lunch och vila.

Lunch och vila är två exemplen på hur ur ramfaktorsteorin vissa ramar som råder i förskolan påverkar utformningen av verksamheten. Förskolor har en bestämd tid där de äter och vilar, därför behöver lärprocesserna anpassas därefter. Dessa förskoleramar är något som kommer påverka lärprocesserna, det däremot ramfaktorteorin kan göra är att utmana dessa ramar och i detta fall möjligtvis fråga om lunchen skulle kunna ske tjugo minuter senare än tänkt.

31 Förskolan Mars, avdelning Meteoren

Förskolan Mars gör likabehandlingsplaner avdelningsvis som är detaljerad med bland annat förskolans värdegrund, syften till deras mål med likabehandlingsplanen samt exempel på situationer som kan tänkas vara diskriminerande eller kränkande för barn och/eller vuxna medarbetare. Till skillnad från en likabehandlingsplan som skrivs mer generellt utan exemplen och skapar utrymme för större individuella tolkningar, skapar en detaljerad likabehandlingsplan en tydlighet i och med exempel från situationer som kan uppstå i en förskola. Detta är något som i sin tur skapar mindre utrymme för egna tolkningar. Även om tolkningar också är en viktig aspekt att ha i åtanke då diskriminering och kränkande

behandling är en komplexitet i sig då det hänger på mottagaren ifall denne känner sig diskriminerad eller kränkt. Det finns alltså som tidigare nämnt ingen som kan peka på att

“detta är en kränkning” då det helt beror på personens känslor i fråga vilket kan göra det till en tillgång att ha olika tolkningar.

Likabehandlingsplanen på förskolan Mars är som sagt tydlig i sina mål och arbetssätt i strävan mot en förskola fri från diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Detta visar sig i form av tidigare nämnda exempel och tydlighet i fördelningen av arbetsuppgifter och vem man ska vända sig till ifall man har observerat en diskriminerande och kränkande handling barnen sinsemellan, mellan medarbetarna och/eller från medarbetare till barn. Tydlighet i att förskolan vilar på en demokratisk grund genomsyrar hela likabehandlingsplanen genom väl fördelade punkter med beskrivningar under dessa vilket gör det tydligt för läsaren de bärande tankarna som denna avdelning har utifrån den gemensamma verksamhetsplanen för hela förskolan. De har exempelvis rubriker och punkter med bland annat. löpande texter under där tankebanorna kring de målen och planerna som de beskrivits förklaras utförligt. Rubrikerna är sådana som t.ex. “Utveckling och lärande” där ämnet bryts ner i olika delar som t ex.

“utveckling och lärande utifrån lek”, “skapande”, “kultur”. Varje underrubrik har flera exempel på hur dessa kan genomföras utifrån förskolans och avdelningens tankebanor, vilka är rotade dels i kapitlet om lek i läroplanen för förskolan (Lpfö 18 2018, s. 4) men även i sin allmänhet i resterande punkter som är uppbyggda på samma vis.

Det förebyggande arbetet mot diskriminering och kränkande behandling innefattar en rad olika punkter i Mars likabehandlingsplan. Däribland att genom t.ex. leken skapa förståelse för alla människors lika rättigheter, oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk

tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsvariation, sexuell läggning eller

ålder. Förskolläraren som blev intervjuad från denna förskola och avdelning bekräftade just detta under intervjun där hen uttryckte att de aktivt arbetar med att visa på olikheter hos barn men även vuxna genom att sätta upp bilder på väggar inne på avdelningen. Att prata om alla människors lika värde och hur allas olikheter är något positivt, samt hur dessa kan tillföra något i gruppen.

Under tiden som vi intervjuade förskolläraren så bekräftade denne många punkter i hur arbetssätt och tankegångar påvisats i likabehandlingsplanen som till exempel att de fokuserar på det rhizomatiska lärandet, vilket innebär att barnens intressen styr lärandets riktning och kan ta många olika vägar. Även att det demokratiska arbetet ska genomsyra hela

verksamheten och att de arbetar mot att alla barn skall få likvärdiga förutsättningar utifrån deras behov. Utifrån denna intervjun verkade det som att likabehandlingsplanen på förskolan Mars omsätts i praktiken och detta kan vara ett resultat av många faktorer. En av dessa kan vara att likabehandlingsplanen innehöll exemplen, också beskrivningar för likabehandling i förskolan och dess mening för arbetet med barnen. Vilket återigen trycker på språkets centrala betydelse i likabehandlingsplanens framskrivning (Jonsson 2011, s. 40).

Att ha ett öppet samtalsklimat är en enorm förutsättning för att skapa en god kvalité i arbetet med barn och det poängterades av såväl som i likabehandlingsplanen som hos förskolläraren under intervjun där det även framkommer att arbets- och förhållningssätten ska utgå ifrån de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen. Intervjun med förskolläraren styrker

arbetssätten som står med i likabehandlingsplanen och det var tydligt att även den genomsyras av läroplanen för förskolan då likabehandlingsplanen inte enbart beskrev hur dem på

avdelningen arbetar för att förebygga och åtgärda diskriminering och kränkande behandling, utan den beskrev även som tidigare skrivet, varför arbetet ska ske på det sättet som beskrivs.

Som den intervjuade förskolläraren sade så är det just för att diskriminering och kränkande behandling kan ske i alla sammanhang som gör att det kräver en preciserad plan så att vem som helst ska kunna läsa den och göra ett minst lika bra jobb i att förhindra att diskriminering och kränkande behandling sker som vilken annan personal som helst på förskolan oavsett

In document Likabehandlingsplanen för förskolan:: Kollegiala och individuella tolkningar (Page 27-42)