Vi har gjort två enskilda observationer i mötet mellan stödteamets personal och brukare i dennes hemmiljö. Inför våra observationer gjorde vi en
observationsguide för de ämnesområden vi valt att studera. Syftet med
observationerna var att se på vilket sätt personalen arbetar med brukarna för att göra dem självständiga i vardagliga handlingar.
När vi genomfört våra observationer har vi tagit hänsyn till olika faktorer för att på bästa sätt få en mångsidig bild av mötet. Enligt Olsson och Sörensen (2007) lägger olika människor märke till olika saker och att varje observatör bestämmer vad som ska observeras i en viss situation. En generell princip enligt Olsson och Sörensen (2007) är att inför observationen ställa upp ett antal kategorier som täcker det aktuella forskningsproblemet, så att bägge forskarna observerar samma saker. För att få en syn på samma forskningsområde samt förståelse och en helhetsbild på hur personalen arbetar har vi tittat på miljön, bemötande,
kommunikation, empowerment och tiden. Våra observationer planerades in på
olika tider, olika dagar och två olika brukare. Observationerna bokades in med två olika personaler från stödteamet för att inhämta en så bred bild som möjligt av arbetssättet.
Observationerna ute i fältet ger enligt Kvale (1997) en djupare kunskap när studien gäller människors beteende samt deras samspel med omgivningen. Kvale menar att observationer är ett bra komplement till de kvalitativa intervjuerna. För att få så mycket information som möjligt om miljön, bemötande, kommunikation, empowerment och tidsaspekten valde vi att utföra ostrukturerade observationer som ett komplement till våra intervjuer. Enligt Olsson och Sörensen (2007) innebär ostrukturerade observationer att man observerar i utforskande syfte och för att få in så mycket information som möjligt runt ett visst område.
Observationerna genomfördes i brukarnas hem tillsammans med personal från stödteamet.
Vi har iakttagit följande huvudområden:
Miljö
Bemötande
Kommunikation
Empowerment
Miljön
Bejerholm & Eklund (2005) tar upp att personer med psykiska funktionshinder har en begränsad förmåga att självmant engagera sig i och organisera dagliga aktiviteter. De tar upp att många personer med psykisk funktionsnedsättning inte finner motivation i sin tillvaro och tar oftast inte några initiativ utan blir därför passiva i sin hemmiljö och isolerade från sin omgivning. Författarna beskriver att det är i hemmiljön passivitet mest påverkar välbefinnandet på ett negativt sätt. Samtidigt nämner de att hemmiljön kan betraktas som en trygg plats utan intryck från omgivningen. Dessa intryck kan beroende på svårighetsgraden av den psykiska sjukdomen upplevas stressande eller obehagliga för dessa människor. Reflektioner från en av observationerna framkom det att brukaren bor i en lägenhet i en källare. Lägenheten har fuktskador och mögeldoft. Det är mörkt i lägenheten. Lägenheten är nersliten och på vissa ställen saknas parkett i golvet. Under observationen berättar brukaren att denne vill flytta men har svårt att få en annan lägenhet. Reflektioner om den andra observationen angående miljön var känslan man fick som observant i brukarens hemmamiljö var att lägenheten var innestängd. Radion var på i både vardagsrummet och i köket och brukaren uttryckte att det kändes bra med radion på. De tillfällen brukaren kände sig stressad med att utföra dagliga rutiner var denne tvungen att pausa, sätta sig ner i soffan och tända en cigarett. Rummet fylldes med jämna mellanrum av röken från cigaretterna som brukaren ständigt ville tända för att lugna ner sig.
Bemötande och kommunikation
I propositionen Värdigt liv i äldreomsorgen (2009/10:116) står det att alla
personer har rätt till ett gott bemötande. Mötet mellan personalen och brukaren är viktigt. Ett gott bemötande kräver att kommunikationen sker på ett språk som klienten förstår och att personalen samtalar med klienten.
Ingvad (2003) skriver att utifrån hur personalen bemöter vårdtagaren kommer vårdtagaren att tolka vilket värde den har. I de fall vårdtagaren känner att den inte blir bemött med värdighet av personalen kommer denne att försöka distansera sig. Om inte bemötandet är bra är det svårt att tillgodose klientens behov.
Under observationen studerade vi även bemötandet och kommunikationen i mötet mellan brukaren och stödteamets personal. Personalens bemötande med brukaren upplevdes som lugnt och tryggt för brukaren att veta att det var samma personal som kom hem till denne. Interaktionen och samspelet mellan personal och brukare verkade fungera på ett bra sätt. De kommunicerade och pratade på ett naturligt och allmänt sätt där personalen verkade stämma av med brukaren i vilken sinnesstämning denne befann sig i. Brukaren verkade trygg i relationen till stödteamets personal på det sättet att denne uttryckte sina känslor över att inte må så bra. Brukaren visade detta med sitt kroppsspråk och suckade tungt.
Under observationerna har vi studerat hur stödteamets personal bemöter brukaren t.ex. genom att personal bekräftar brukaren genom att hälsa, använda dennes namn och tar sig tid till samtal. En annan del är om personal bemöter brukaren utifrån dennes förmåga, t ex. om man anpassar språk, kroppshållning samt försäkrar sig om att kommunikationen uppfattats rätt.
Utifrån observationerna tycker vi att bemötandet var bra. Personalen bekräftade brukaren genom hälsning och använde brukarens namn. Brukaren blev glad när personalen kom och de bemötte brukaren på ett fint och naturligt sätt. De visade en mycket rak och enkel kommunikation som gjorde att brukaren kände sig både förstådd och förstår personalen.
Bemötande och kommunikation mellan personal och brukare är god, detsamma gäller kvaliteten på samtalen. Bekräftelsen de gav brukaren uppfattades som att brukaren blev tagen på allvar. Bekräftelsen gavs på flera olika sätt. Det var både ett uttryck för att man samtycker och håller med om vad brukaren säger och även med en nick eller gest.
Tiden
Ingvad (2003) säger att den begränsade tiden som personalen har för varje boende begränsar den äldres handlingsutrymme. När insatserna emot den äldre är
tidsbegränsade och är strikt styrda innebär det att personalens handlingsutrymme minskar. Detta drabbar den äldres möjlighet till inflytande.
Under besöket hos brukarna observerade vi även empowerment och tidsaspekten. Det märktes tydligt att personalen gav brukarna tid att utföra sina vardagliga rutiner och för att brukaren inte skulle känna sig stressad av situationen. Under observationerna upplevde vi mötet mellan stödteamets personal och brukaren som lugnt. Personalen tog sig tid och anpassade sig efter brukaren och det skick denne befann sig i just den dagen gällande sättet att utföra vardagliga handlingar. Det märktes att brukaren kände sig lugn och trygg i vetskapen att personalen inte stressade utan gav denne tidsutrymme att få möjligheten att utföra handlingar i den takt det passade brukaren. Vi upplevde att personalen hade förståelse för brukarens funktionsnedsättning på olika sätt när denne skulle ta sig an sysslor i hemmet.
Empowerment
Bejerholm & Eklund (2005) beskriver från sin studie gjord 2004 att många personer med schizofreni utförde aktiviteter som sitta, ligga och titta, röka, dricka kaffe och äta lite mat. Denna passivitet kan vi relatera till de observationer vi gjort. De brukare vi observerade i hemmet tenderade att falla tillbaka i passivitet som att strunta i personlig hygien och hushållsaktiviteter. Personal från stödteam försökte stötta och motivera brukare till att ta tag i sina dagliga rutiner på ett naturligt sätt.
Under våra observationer har vi studerat hur personalen i stödteamet pushar och
stöttar vårdtagaren i det egna hemmet att ta egna initiativ. Vi har observerat hur
personal hjälper och stöttar i den dagliga livsföringen som exempelvis att göra frukost, tvätta sig, borsta tänderna och att boka tvättid. Under observationerna uppstod svårigheter med att få brukaren att utföra sina vardagsrutiner på egen hand. I mötet iakttog vi att stödteamets personal arbetar med att pusha på och
motivera vårdtagaren. Stödpersonalen använder strategier som att tala lugnt och
säga ” Det kan du”, ” om du bara vill ”.
Vi observerade även på hur delaktiga brukarna är i vardagssysslorna, det vill säga tillåts brukaren att vara delaktig om den vill. Utifrån observationerna
enskilde delaktig. Personalen arbetade hela tiden med att brukaren skulle vara delaktig och göra så mycket brukare själv kunde. Det märktes att detta stärkte brukaren och brukaren upplevdes som mycket självständig med lite stöttning av personal. När brukaren inte hade motivation ställde personal frågan:
”Kan vi göra det tillsammans”. Detta upplevdes som positivt från brukarens sida och brukaren blev delaktig i arbetet som utfördes gemensamt.
Under observationerna iakttog vi att brukarens hjälpbehov tillgodoses på ett sådant sätt att insatser i hemmet görs till en början tillsammans och med stöttning av stödteamets personal. Därefter upplevde vi att det blev en naturlig övergång till att brukaren tar sig an de vardagliga handlingar själva efter sin funktionsförmåga. I ett naturligt sammanhang tyckte vi att brukarna tar sig an de vardagssysslor som personal påbörjat. Under observationerna såg vi att brukarna kan fullfölja dessa vardagliga handlingar självständigt eller delta i arbetet tillsammans med personal. Utifrån observationerna kunde vi konstatera att brukarna behöver hjälp med att bli motiverad till de vardagliga sysslorna som sköts i hemmet. Brukarna visade även att de är i behov av hjälp för att klara av detta. En av brukarna uttryckte detta verbalt när hon sade:
Jag är nöjd och glad att vi bokade en tvättid tillsammans, jag ser framemot att tvätta nästa gång vi träffas.
Konklusion
Sammanfattningsvis kan konstateras att observationerna visade att stödteamet är en viktig del i brukarnas liv. Stödteamet gav brukarna den tid som behövdes där både bemötande, empowerment, kommunikation och delaktigheten var något som omfattades i mötet. Observationerna gav ytterligare en bekräftelse på att
samspelet mellan brukaren och personal fungerade och brukarna verkade vara nöjda efter mötet. Utifrån våra observationer så ser vi att brukarna känner sig
trygga med att det är samma personal som kommer hem till denne för att stötta
upp i vardagliga handlingar. Brukarna sa även att de såg framemot nästa gång stödteamet skall komma.