Hälsa och samhälle
STÖD I HEMMET
TILL ÄLDRE PERSONER
MED PSYKISKA
FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR
LINA CARLSSON BYTTNER
EDITA DURAKOVIC
Examensarbete, 30 hp
Termin 7, Magisternivå Malmö Högskola
Socionomprogrammet, FÅ Hälsa och Samhälle
Förord
Vi vill inleda vår uppsats med att rikta vårt varmaste tack till alla respondenter som deltagit i vår studie. Vi vill även tacka våra familjer för det stöd vi fått genom hela uppsatsen. Slutligen vill vi rikta ett stort tack till vår handledare Finnur Magnusson på institutionen för Hälsa och samhälle, Malmö Högskola för hans engagemang, goda råd och stöd.
Lina & Edita December 2010
Carlsson Byttner, L & Durakovic, E
Huvudtitel: Stöd i hemmet till äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar
Examensarbete i socialt arbete 30hp Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2010.
ENGELSK TITEL: HOMESUPPORT FOR
ELDERLY PEOPLE WITH PSYCHIATRIC
DISABILITIES
ABSTRACT
This essay deals with the support and help offered to elderly people over 65 with mental disabilities out of personnel from a special support team. We have chosen to use the qualitative method to answer our questions. We have four
semi-structured interviews with all staff from the support team we have been in contact with, three nurses/nursing assistants and project manager for the support team. We have recognized five themes and divided the text into six different categories and disciplines that answers and highlights the importance of meeting clients' needs, increase their independence and quality of life. Our theme is security, continuity, time, treatment and relations. Our topics are quality of life and health,
personalized and holistic, empowerment, motivation and participation, activity and disengagement and stigma.
The conclusion of our essay isthat there is a need for a special team to meet the needs of older people with mental disabilities. The support team has more time and can give clients the support they need. The time gives staff the opportunity to increase clients' quality of life by listening and understanding. The staff provides security with their presence and attitude while becoming a social contact for the client. The staff has the knowledge required to provide good treatment. The staff of the support team works with high professionalism and flexibility. The support team is working from the client's needs when the operation should be given and how it should be. The support team works with the continuity that provides a better and deeper relationship with the client.
We have found that staff in the support team is working to get their clients to feel that they are able to do things themselves and build up their confidence and self esteem. This is the support team doing by lifting up what clients can and try to motivate clients to do things. By the support teams encouragement and support clients can find faith in themselves to handle things and become independent. Support team works with their clients so that they feel the meaningfulness of everyday life. By the motivation from the support team clients has managed to become more involved in their daily work.
The support team provides personalized care to their clients. We have found it impossible to generalize and think that all older people with mental disabilities can be satisfied by for example activity and interaction with other people. For many of these clients their need may change. Passivity and aloofness can be an experience of tranquility and well-being and to decrease stress. Another aspect we have found, the reason why clients withdraw and isolate themselves at home is that clients put “stamp” on themselves as mentally ill. This negative self-image can be influenced by impressions from the surroundings. By that clients are treated with respect and sensitivity of personnel, client's view of themselves can change. The support team works to ensure opportunities in their clients' daily lives and not obstacles.
Keywords: elderly, psychiatric disability, needs, quality of life, independency,
empowerment, motivation, participation, holistic, personalization, Security, continuity, time, treatment and relations.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRAKT 3
INLEDNING 8
STÖDTEAM 9
PROBLEMFORMULERING 10
Avgränsning och ämnesval 10
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 11
BAKGRUND 11 Historia 11 Lagstöd 12 Begreppsdefinitioner 13 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 13 Symbolisk interaktionism 13 Aktivitetsteorin 14 Disengagemangsteorin 15 Empowerment 16 Stigmatisering 17 TIDIGARE FORSKNING 18
METOD OCH MATERIAL 26
Kvalitativ metod 26
Observation tillsammans med intervju 26
Tillvägagångssätt av materialinsamling 27
Urval 28
Intervjuer 28
Bearbetning av intervjumaterial 29
Observationer 29
Bearbetning av observationsmaterial 30
Bearbetning av tidigare forskning 30
Validitet och reliabilitet 31
FORSKNINGS ETISKA ASPEKTER 31
Samtyckeskravet och informationskravet 32
Nyttjandekravet 32
Konfidentialitetskravet 32
RESULTAT OCH ANALYS AV OBSERVATIONER 33
Miljö 34
Bemötande och kommunikation 34
Tiden 35
Empowerment 35
Konklusion 36
RESULTAT OCH ANALYS AV INTERVJUER 36
Personalens bakgrund – Erfarenhet och utbildning 37
Personalstöd och kommunikation 38
Personalutbildning och kompetens 39
Trygghet 40
Kontinuitet 42
Bemötande 44
Relationen 47
Livskvalitet och hälsa 51
Individanpassning och helhetssyn 53
Empowerment 56
Motivation och delaktighet 59
Aktivitet och disengagemang 63
Stigmatisering 66
SLUTDISKUSSION 68
Vad vår studie kan tillföra 71
Framtida forskning 71
REFERENSER 72 BILAGA 1 Intervju1
BILAGA 2 Intervju 2 BILAGA 3 Observation BILAGA 4 Etisk prövning
INLEDNING
Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi kommit i kontakt med många äldre klienter som har stort behov av psykosocialt stöd och hjälp i sitt boende och ute i samhället. Många äldre människor i dagens samhälle lever ensamma och isolerade och har behov av hjälp och stöd i hemmet på olika sätt. Vanlig
hemtjänstpersonal har på många sätt inte tid att ge psykosocialt stöd eftersom de har många vårdtagare att gå till. Man skulle kunna säga attdet är viktigt att belysa betydelsen av ett stödteam för dessa äldre människor med psykosociala problem och att de får det stöd och hjälp de har behov av för att kunna leva sitt liv som andra under trygga förhållanden med en meningsfull sysselsättning.
Personal som arbetar med äldre klienter med psykiska funktionsnedsättningar måste vara lyhörda och kunna lyssna för att ge klienter trygghet och socialt stöd där syftet är att öka klienters livskvalitet enligt Äldrecentrums webbsida (2010-04-20). Det är viktigt med kompetent personal som kan bemöta äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar på ett professionellt sätt. Med det menar vi ett personligt anpassat stöd i vardagen för klienten att bli respekterad och att dennes behov och önskemål står i centrum. Det är av stor betydelse att äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar får hjälp och stöd av samma personal för att kunna bygga upp ett förtroende. Meningen är att klienten ska kunna klara av att bo hemma, uppleva trygghet i tillvaron och en ökad livskvalitet.
Människor som har svårigheter att klara sin dagliga livsföring och har behov av fysisk, psykisk eller social omsorg ska kunna få den vård som krävs för att tillgodose klienters behov och som ligger inom stadsdelens och det kommunala ansvarsområdet. Den individuella behovsbedömningen ska göras på ett sätt så att vården och omsorgen anpassas till klienters särskilda behov enligt Malmö Stads webbsida (2010-05-15).
Det är viktigt att utgå från individen och dennes egen uppfattning om sitt behov av stöd och hjälp och upplevelse av mening i livet. Att ha kunskap och förståelse är betydelsefullt i det sociala arbetet kring brukares hela livssituation och alla aspekter av livet. Detta för att kunna hjälpa brukare att finna lust och intresse för saker och ting och minska deras ångest och oro. Det är viktigt att klienter får stöd och hjälp att strukturera sin vardag så de kan känna sig nöjda med att ta sig för vardagliga handlingar. Dessa behov kan innefatta att klä på sig, äta, sköta sin hygien, få kontakt med sin omvärld och ha en fungerande livssituation.
STÖDTEAM
I den stadsdel i Malmö som vi valt att ta kontakt med finns ett stödteam som erbjuder stöd och hjälp för äldre personer över 65 år med psykiska
funktionsnedsättningar. Dessa äldre människor har psykosocial problematik i vardagliga situationer som kan uppstå i eller utanför hemmet. För att få hjälp av stödteamet behöver personen inte ha en diagnos. Stödteamet omfattar både klienter som har och inte har en psykisk diagnos samt har en kombination av någon form av missbrukproblematik (Luu, T-B, 2009).
Målet med stödteamet är att ge dessa äldre människor möjlighet till ökad självständighet och leva sitt liv som andra oberoende av de begränsningar som funktionsnedsättningen medför. Stödet ska hjälpa den enskilde att uppnå ökad livskvalitet och att tillgodose den äldres behov. Den enskilde ska ges möjligheten att behålla sitt boende och skapa sociala kontakter utanför hemmet. Stödteamet ska hjälpa den enskilde att bryta isoleringen i hemmet vid behov och ge äldre personer med psykisk funktionsnedsättning en struktur i vardagen ( Luu, T-B, 2009).
Projektledaren för stödteamet berättar att projektet startade med att man från stadshuset kunde söka stimulansmedel som var riktade till personer över 65 år med psykosocial problematik. Tidigare har dessa personer haft vanlig hemtjänst. Stödteamet kan ge dessa människor mer tid att möta deras behov på deras egna villkor och behöver inte skynda sig till andra vårdtagare. Genom att stödteamet stöttar och hjälper människor med psykosocial problematik ska dessa ges möjlighet till att få tryggare och bättre levnadsvillkor. Äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar ska kunna få det sociala stödet både i det egna boendet och att kunna ta del av samhällets aktiviteter.
Projektledaren berättar vidare att tanken bakom projektet var att man ville ge mer hjälp till den här målgruppen. Det upptäcktes att det var svårt för vanlig hemtjänst att bemöta denna målgrupp. Stödteamet har tagit över dessa personer eftersom hemtjänsten haft svårigheter med att ge dem den hjälp de är i behov av. Många klienter har även somatiska problem och åldersrelaterade funktionsnedsättningar. Stödteamets viktigaste uppgift är att samtala med den äldre och att hjälpa
personen till en fungerande vardag. I vissa fall saknades resurser och kompetens inom vanlig hemtjänst för att kunna möta dessa brukares behov.
Projektledaren berättar att hon gick ut med en förfrågan till sektionscheferna i de olika hemtjänstgrupperna om hur behovet av hjälp såg ut i de olika områdena. Projektledaren ville få in uppgifter om vilka personer som skulle behöva hjälp av teamet och detta rapporterades in till områdesansvariga biståndshandläggare. Biståndshandläggaren förmedlade detta vidare till projektledaren. Idag hjälper stödteamet personer som hemtjänsten upptäcker är i behov av hjälp från
stödteamet. Projektledaren berättar att sektionscheferna från hemtjänstgrupperna vänder sig idag direkt till projektledaren och inte till biståndshandläggaren. Projektledare vänder sig sen i sin tur till biståndshandläggare för att få ett beslut. Enligt projektledaren kan stödteamet arbeta mer pedagogiskt med dessa personer och involvera de boende i de insatser de utför. Detta ser vi med fördel utifrån ett Empowermentperspektiv där det sociala arbetet går ut på att motivera och stödja klienten i att själv utföra vardagliga sysslor. Detta arbete är tidskrävande dels för
att det tar tid att bygga upp ett förtroende och en relation och det krävs kontinuitet i omsorgen. Projektledare för stödteamet berättar att målsättningen med
stödteamet är att det ska bli permanent och att de ska bli självförsörjande och inte ha stimulansmedel.
Projektledaren berättar att stödteamet servar hela stadsdelen, vilket är ett mycket stort område. För att få hjälp av stödteamet krävs biståndsbeslut och de äldre betalar vanlig hemtjänsttaxa. Brukarna kan beviljas olika insatser. Insatserna består av både service och omvårdnadsinsatser.Bistånden har beviljats utifrån socialtjänstlagen kap 4 § 1. Stödteamet är organiserat inom hemtjänsten. Arbetet inom stödteamet har vissa likheter med ordinär hemtjänst men skiljer sig också åt på några punkter.
Enligt delrapporten Stödteamet till personer över 65 år med en psykosocial
problematik skriven av Luu (2010) har överföring från vanlig hemtjänst till
Stödteamet skett genom att personal från stödteamet gått bredvid
hemtjänstspersonal som varit kontaktperson till de brukare som är aktuella för stödteamet. Det som skiljer sig mellan stödteamets arbetssätt och vanlig hemtjänsts arbetssätt är att stödteamet har mer tid hos brukare och en större kompetens inom psykosocial problematik. Tanken är att stödteamet ska utöka samarbetet med andra aktörer och bygga ut klienters nätverk för att kunna hjälpa och stötta dem på bästa sätt.En del brukare som har insatser via stödteamet har även kontakt med psykosklinikens öppenvårdsverksamhet. Personalen i
stödteamet hjälper till i denna kontakt om det finns en önskan från brukare. Stödteamet har även möjlighet att vända sig till psykiatrisjuksköterskan när det dyker upp krissituationer hos de vårdtagare som inte har en etablerad kontakt med psykiatrin.
PROBLEMFORMULERING
Avgränsning och ämnesval
Med vårt arbete vill vi skaffa oss en förståelse av personalens uppfattning om möjligheten att ge stöd åt äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar för att öka deras livskvalitet. För att en bra relation ska få möjlighet att etableras i mötet mellan en klient och omsorgspersonal är det viktigt med ett bra bemötande och att ett förtroende byggs upp dem emellan. Vi vill i vår uppsats ta reda på hur det stöd som ges kan verka för ökad självständighet i vardagen för äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar.För att den äldres välbefinnande ska kunna öka är det viktigt att kommunikationen och samspelet mellan klient och
omsorgspersonal fungerar bra. I det sociala arbetet är det viktigt att man arbetar nära klienter med psykiska funktionsnedsättningar för att lyckas utföra ett bra motivationsarbete och för klienter att finna tilltro till sig själv.
Vi villundersöka hur klienters hjälpbehov kan tillgodoses och hur det stöd som ges av personalen kan underlätta för brukare i vardagen. Vi vill belysa betydelsen av att man i bemötandet med klienter lyssnar och är lyhörd på klientens behov och önskemål om stöd, omsorg och omvårdnad. Vi eftersträvar att se på vilka
funktionsnedsättningar. Vi vill undersöka hur stödteamets insatser skiljer sig från vanliga hemtjänstinsatser. Vi önskar även ta reda på hur bemötandet och
samspelet ser ut mellan personal och klient. Vi eftersträvar att se vilka positiva och negativa konsekvenser som uppstår i arbetet med att ge stöd och hjälp till äldre människor med psykiska funktionsnedsättningar.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Vårt syfte med uppsatsen är att undersöka personalens uppfattning om
möjligheten att ge stöd åt äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar för att öka deras livskvalitet. Vi vill undersöka hur det stöd som ges kan verka för ökad självständighet i vardagen för äldre personer med psykiska
funktionsnedsättningar. Vi vill även ta reda på hur klienters hjälpbehov kan tillgodoses med hjälp av det speciella stöd som personalen ger.
Hur uppfattar personalen sin möjlighet att ge stöd åt äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar för att öka deras livskvalitet?
På vilket sätt kan klienters hjälpbehov tillgodoses med hjälp av det speciella stöd som ges av personalen?
Hur kan stödteamet verka för ökad självständighet i vardagen för äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar?
BAKGRUND
Historia
1995 genomfördes psykiatrireformen vilket innebar att kommunernas ansvar för socialt stöd, boende och sysselsättning för personer med psykiska funktionshinder tydliggjordes (Lindqvist, 2007). Psykiatrireformenmedförde minskad
institutionsvård, betoning på att beakta konsekvenser av funktionshinder i vardagen samt normalisering av levnadsvillkor att leva som andra (a.a.). Psykiatrireformens syfte var bland annat att ge bättre och mer effektiv vård, socialt stöd och service samtindividuellt inriktad rehabilitering och
motivationsarbete( Markström, 2005).Utvecklingen gick långsamt framför allt svårigheter i samverkan mellan landstingens psykiatri och den kommunala verksamheten (Brusén, 2005).
1992 genomfördes Ädelreformen som innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg för äldre och handikappade. Förändringar inom hälso- och sjukvården under 2000-talet innebär att äldre personer idag oftare än vid början av nittiotalet lämnar sjukhuset med kvarstående vårdbehov, vilket ställer stora krav på omsorgsinsatser från kommunerna
(Szebehely, M, 2000).
Ädel- och psykiatrireformerna på 1990-talet innebar stora förändringar för kommunerna eftersom ansvaret för vård– och omsorgsgrupper förflyttades från landstinget till kommunen. Vår uppsats handlar om äldre personer med psykisk
funktionsnedsättning. Dessa personers liv och stödteamets arbete har påverkats av dessa två reformer vilket kan ha inneburit svårigheter för dem. Jansson (2006) tar upp att det uppstått svårigheter med att tillgodose behovet hos äldre och
funktionshindrade som behöver vård i hemmet. Utvecklingen visar att kommuner och landsting inte tillräckligt byggt ut samverkansformerna. På grund av att samverkan med psykiatrin inte fungerat är en trolig tolkning att dessa klienter ”hamnat mellan stolarna” och inte fått sitt behov av hjälp tillgodosett.
Den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken kom 1997/98 vilket innebar en förbättrad tillgång till vård och omsorg och bättre kunna tillgodose den enskilde medborgarens rättigheter och möjligheter att göra egna val. Målet var att förändra attityder och synen på äldre, öka respekten och ge äldre människor möjlighet till social samvaro och att vara delaktiga och leva ett aktivt liv. Andra mål i den nationella handlingsplanen var att äldre ska kunna åldras i trygghet, vara oberoende och ha inflytande i samhället och över sin vardag.
I Propositionen Värdigt liv i äldreomsorgen (2009/10:116)föreslås tre
lagändringar där vi valt att nämna två. Den ena handlar om att Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande och trygghet, vara självbestämmande, få individanpassade insatser av god kvalitet samt ett gott bemötande. Den andra lagändringen handlar om att den äldre personen ska underlättas att vara delaktig och ha inflytande över innehållet och utformningen av hemtjänsten och kunna så långt det är möjligt välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges.
Lagstöd
En trolig tolkning är attdet är betydelsefullt att belysa vad lagen säger om att tillgodose människors enskilda behov i vårt samhälle som är i behov av vård och omsorg. Enligt socialtjänstlagen (2001: 453) 4 kap 1 § ska den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd. Biståndet ska göra att den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå och att den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv stärks. Enligt socialtjänstlagen (2001: 453) 1 kap 1 § ska socialtjänsten främja människors sociala trygghet och inrikta på att utveckla enskildas egna resurser. Verksamheten ska bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet. Även i 3 kap 3§ SOL ska insatser inom socialtjänsten vara av god kvalitet och det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.
I omsorgen är det viktigt att man arbetar lösningsfokuserat och med ett rehabiliterande förhållningssätt ser på hur klienter kan återta sin
funktionsförmåga.Enligt Socialtjänstlagen (2001: 453) 5 kap 4 § ska Socialnämnden verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo
självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Vidare i Socialtjänstlagen (2001: 453) står det i 5 kap 5 § 1 stycket ska Socialnämnden verka för att äldre människor får goda bostäder och skall ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service.
Begreppsdefinitioner
Vi kommer här nedan att nämna några definitioner som vi tar upp i vår uppsats. Socialstyrelsens definition av:
Psykisk funktionsnedsättning: psykisk störning/ sjukdom som orsakat en
funktionsnedsättning med förlust av förmågan (funktionshinder) i en sådan grad att det inverkar på den dagliga livsföringen (sociala konsekvenser) och att detta handikapp bedöms bli långvarigt.
Världshälsoorganisationen (WHO) nämner dessa begrepp: Äldre definieras som de individer som är 65 år eller däröver.
Psykisk ohälsa definieras när en person upplever brist på välbefinnande och otillräcklighet i den egna funktionen till exempel minskad förmåga att hantera konflikter, relationer och annan psykosocial belastning. Ofta upplever personen sjukdomskänsla med kroppsliga symtom till exempel smärta och värk, andnöd, hjärtklappning eller yrsel.
Stigma är resultat av en process genom vilken vissa individer och grupper
orättmätigt belastas med skamkänslor, utstötning och diskriminerande handlingar. Psykisk sjukdom avser de hälsoproblem som klassificeras i WHO ICD-10
klassifikationen i dess kapitel avseende ”Psykiska och beteendemässiga
störningar”. Vid psykisk sjukdom framträder symtom eller sjukdomstecken som kan identifieras genom gemensamma diagnossystem för psykiska sjukdomar .
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
De teorier vi presenterar här finner vi relevanta i förhållande till vårt syfte och våra frågeställningar och från de svar vi fick från intervjuerna. Vi ser teorierna som ett viktigt och användbart redskap i arbetet med äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. Vi har valt att belysa Symbolisk interaktionism,
Aktivitetsteorin, Disengagemangsteorin, Empowerment och teorin om stigma.
Symbolisk interaktionism
För att hjälpa oss att förstå hur mötet och samspelet med äldre personer med psykisk funktionsnedsättning valde vi bland annat den symboliska
interaktionismen. Denna teori riktar in sig på hur människor uppfattar varandra samt vad som kan bli betydelsefullt då människor möts, till exempel vilka signaler en person sänder endast genom sin identitet. Man skulle kunna säga att denna teori är värdefull att ta hänsyn till då vi är intresserade av interaktionen i mötet mellan personal och klient. Ett sådant möte sker på en individnivå där de båda som enskilda individer står i centrum. I mötet påverkar individerna varandra och det rör sig inte om en ensidig kommunikation. Även då en individ inte talar sänder denne signaler. Samspel kan ske och sker på många olika sätt, genom tecken, gester, verbal och icke verbal kommunikation. Teorin kan hjälpa oss att förstå
betydelsen av hur man påverkas av det första intrycket samt hur detta kan påverka förutsättningarna för den fortsatta relationen (Giddens 2007).
Enligt Giddens (2007) så läggs tyngdpunkten av symbolisk interaktionism på människors samspel och interaktion som sker till hjälp av tolkning av symboler. I ett möte läser människan av en situation för att kunna uppträda korrekt samtidigt som man tolkar den andra personens avsikt av dennes beteende. Den symboliska interaktionismen fokuserar på betydelsen av att studera vardagliga samspel. En persons sociala liv grundar sig till stor del av vardagliga rutiner i samspel med andra. Detta skapar struktur och ordning i livet då dessa rutiner upprepar sig av ett liknande beteende i det dagliga livet. Vid en stor förändring i en människas liv måste dessa vardagliga rutiner förändras.
Livet består av pågående processer hela tiden och då ändras vår situation. Detta innebär att vi genom ändringar har möjlighet att ändra uppfattning och därmed beteende i interaktionen mellan varandra. Interaktionism är i hög grad lämpligt i arbetet med människor, då samhället ständigt förändras och relationer mellan individer förändras.
Socialt beteende styrs till viss del av olika faktorer som normer, roller och gemensamma erfarenheter. Dock skiljer sig individers upplevelser av världen beroende på bakgrund, intressen och mål i livet. Människor formar sin verklighet ständigt genom sina val och handlingar. Att kunna sätta sig in i den andres situation och förstå dennes reaktion på ett handlande och därefter utveckla sitt eget handlande utifrån denna förståelse är viktigt. Därmed formar människor sin verklighet genom ett samspel och den kan inte ses som oföränderlig eller fast. Denna uppfattning ses som central för symbolisk interaktionism (Giddens, 2007). Vi har valt detta teoretiska synsätt för att vi anser att interaktionen mellan
människor är viktig i mötet som sker mellan individer. I mötet mellan personal och äldre med psykisk funktionsnedsättning är denna teori mycket användbar och utifrån teorin skapas en förståelse av relationen och samspelet som sker i mötet. Teorin påtalar språket och att det är språket som gör individer till sociala
människor.
Aktivitetsteorin
Enligt denna teori är aktivering avgörande för att den äldre personen ska uppleva ett meningsfullt åldrande. Stödteamets personal arbetar med att aktivera sina klienter som till exempel att gå ut och att vara delaktiga i den dagliga livsföringen. Aktivitetsteori handlar om att ett gott åldrande är förknippat med aktiviteter. Enligt Tornstam (2005) handlar teorin om att äldre individer har samma behov som under medelåldern, därför är aktivitet i social samvaro med andra viktigt. Aktivitetsteorins generella antagande är att ett hälsosamt och bra åldrande är förknippat med aktivitet. Aktivitetsteorin menar att äldre personers psykologiska och sociala behov inte skiljer sig från de personer som befinner sig i medelåldern. Om man stimulerar de äldre till fortsatt hög aktivitetsnivå förbättras också de äldres integration i samhället och livskvaliteten ökar.
Det centrala i aktivitetsteorin är att bevara den sociala samvaron man haft med andra och fortsätta med de aktiviteter man tidigare utfört. Detta för att skapa goda
förutsättningar under ålderdomen. Åldrandet kan efterföljas av en rad förluster av olika slag, man kan motverka dessa genom att hålla sig aktiv. Att fortsätta vara aktiv även som äldre stämmer överens med den dominerande samhällsnormen, nämligen att vara produktiv. I den västerländska kulturen menar man att det goda åldrandet är ett begrepp som är socialt konstruerat. Med betoning av
individualism, självständighet och framgång i vår kultur anses det goda åldrandet av många lika med att vara aktiv (aa).
Enligt Tornstam (2005) talar teorin för att den äldre personen ska ha kvar sina intressen, behov och önskningar trots deras stigande ålder. Personen bör därför ha kvar sina aktiviteter och den sociala samvaro som denne haft tidigare. Enligt aktivitetsteorin skapar detta bättre förutsättningar under ålderdomen.
Aktivitetsteorin menar att äldre personer som aktiverar och socialiserar sig har bättre förmåga att hantera förändringar i livet och har större möjligheter till ett gott åldrande.
Enligt Jönsson (2002) anser aktivitetsteoretiker att äldre som bibehåller en medelålders livsstil och håller sig aktiva kan motverka de negativa rollförluster samhället har påtvingat dem på grund av sin stigande ålder. Daatland (1998) säger att aktivitetsanhängare anser att de åldrande som förblir fysiskt och socialt aktiva bättre lyckas motstå ålderns övergångssvårigheter, får bättre hälsa, uppnår högre livskvalitet och ett gott åldrande.
Disengagemangsteorin
Motsatsen till aktivitetsteorin är disengagemangsteorin. Den menar att människan har en genetisk nedlagd drift att lösgöra sig från samhället när vi blir äldre. Detta går hand i hand med att samhället successivt stöter ut den äldre (Tornstam 2005). Vi har valt att ta med disengagemangsteorin i vår uppsats då de äldre med psykisk funktionsnedsättning inte är en homogen grupp. På många sätt blir dessa
människor väldigt isolerade och drar sig tillbaka från samhällets aktiviteter. Många av dessa äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar avskärmar sig från samhället och vill inte synas bland andra människor i samhället. Enligt disengagemangsteorin minskar många frivilligt sina sociala roller och relationer med andra människor.
Enligt Andersson (2002) förbereder sig de äldre inför döden och gradvis börjar dra sig undan från livet både fysiskt, psykiskt och socialt. Författaren menar även att det sociala nätverket drar sig undan den äldre individen och att samhället inte satsar lika mycket resurser på den åldrande människan.
Disengagemangsteorin ser tillbakadragandet som något önskvärt hos den äldre människan i sin relation till samhällets strukturer och mänskliga relationer. Att testa denna teori på vårt syfte och frågeställningar går emot principen om stöd och hjälp för dessa människor att bli aktiva i tillvaron och finna gemenskap med sin omgivning. Det går inte att generalisera och tro att alla äldre människor med psykiska funktionsnedsättningar blir tillfredställda av aktivitet och samspel med andra människor. För många av dessa människor kan behovet förändras och passivitet och distansering vara en upplevelse av välbehag och vara rogivande.
Empowerment
För att ta reda på hur det stöd som ges till dessa klienter som fortfarande bor kvar i ordinärt boende kan leda till ökad livskvalitet i vardagen, har vi valt att utgå ifrån ett Empowermentperspektiv. Vi har valt att applicera detta perspektiv på äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar för att belysa betydelsen av att göra klienter självständiga, delaktiga i det dagliga arbetet och utveckla förmåga att ta ansvar och egna initiativ. Empowerment som arbetssätt innebär att stödja och motivera klienter i vardagliga handlingar.
Swärd & Starrin (2006) tar upp om Empowerment som ett sätt för personer som jobbar med socialt arbete att hjälpa, stötta och stärka klienter att nå kontroll över sina liv, tillgodose sina intressen och öka sitt välbefinnande. Genom
Empowerment ska klienter få möjligheten att med hjälp och stöd se möjligheter
och finna lösningar i relationer till andra människor, ha inflytande i det sociala arbetet som utförs för att kunna uppleva självständighet och självbestämmande över det egna livet.
Askheim (2007) skriver att Empowerment som arbetssätt är tänkt att ge dessa äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar möjlighet och stöd att aktivt ta ansvar för sin livssituation. För att kunna stödja äldre klienter med psykosocial problematik är det viktigt att utgå från klientens behov och önskemål gällande vårdens utformning och innehåll. Insatsen måste vara tillgänglig för brukaren för att denne ska kunna bli medveten om och finna tilltro till sin egen förmåga att själv hitta vägar och utveckla sina resurser att förändra sin situation. Äldre
människor med psykiska funktionsnedsättningar som har behov av socialt stöd har rätt till att känna sig trygga i sin tillvaro och få uppleva god livskvalitet.
Hansson (2005) skriver för att öka klienters livskvalitet är det betydelsefullt att de får en ökad delaktighet, autonomi och inflytande över den egna livssituationen och de vård- och stödinsatser de är i behov av. Författaren menar att klienter måste stödjas och skaffa sig färdigheter för möjligheten att kunna få kontroll och påverka sin livssituation och de insatser de berörs av.
Utgångspunkten i arbetet mot att göra klienter självständiga är att utgå från vad klienten säger och känner. För en ökad livskvalitet är det betydelsefullt att klienter känner att det finns någon som kan lyssna, stötta och bekräfta deras känslor. Upplevelsen av gemenskap och trygghet i tillvaron och tillit till personer i sin närhet är viktig i arbetet mot empowerment. För att relatera detta till stödteamet skulle man kunna säga att personalen finns till för sina klienter på ett sätt så att de pushar och uppmuntrar sina brukare till att själv ta ansvar och utföra handlingar i vardagen som de tidigare inte klarat av.
Motivations- och förändringsarbetet är en lång process och det viktiga är att brukaren är med hela vägen och upplever de hjälpinsatser som stödteamets personal finns till för som meningsfulla, begripliga och hanterbara. Ljungkvist & Moula (2009) skriver om Aaron Antonovskys KASAM där en människa har hög förmåga att hantera utmaningar i livet om de har en stark känsla av sammanhang. Det betydelsefulla är att individen upplever det stöd och möjligheter som finns som tillgängliga och hanterbara för att kunna förändra sin livssituation.
Med ett bra bemötande från personal som lyssnar på klienters behov och
önskemål om stöd och hjälp är tänkt att görabrukare intresserad av att vara med och bestämma i det dagliga arbetet och klara av svårigheter som uppstår i vardagen. Detta ska höja självkänslan hos dessa äldre klienter med psykisk funktionsnedsättning.
Stigmatisering
Personer med psykiska funktionsnedsättningar kan på olika sätt känna sig
stigmatiserade. De kan uppleva osäkerhet, isolering och undviker kontakten med andra människor. Många känner sig mindre delaktiga i samhällslivet och drar sig tillbaka från att delta i aktiviteter.
Bengtsson-Tops (2005) skriver om behov av vård och stöd för personer med psykiska funktionshinder. Författaren tar upp personliga konsekvenser av individuella funktionshinder som hälsa, sjukdomsbild och bristen på självkänsla och självförtroende. Författaren tar även upp om sociala konsekvenser som svårigheter i sociala kontakter, stigmatisering, sätt att leva och hur den ekonomiska situationen ser ut.
Tveit Sandvin (2008) skriver att många äldre människor med psykiska funktionsnedsättningar som isolerar sig i hemmet kan bli stigmatiserade och hamna i ett utanförskap från resten av samhället för att de anses vara annorlunda och avvikande. Samhällets attityder har stor påverkan på personer med
funktionsnedsättning och deras delaktighet och tillgänglighet till olika samhällsaktiviteter . Björkman (2005) beskriver att Stigmatisering är när människor i vårt samhälle skapar negativa attityder och uppfattningar och fördomar om människor med funktionsnedsättning. Personer med
funktionsnedsättning kan uppleva ett socialt utanförskap genom att få sin identitet och egenskaper utpekade som avvikande och negativa av andra i samhället vilket i sin tur påverkar självkänslan.
Människors föreställningar om personer med psykiska funktionsnedsättningar kan vara nedlåtande och kan visa sig i deras sätt att bemöta dessa personer. Detta kan medföra en förstärkt känsla hos dessa klienter av att vara annorlunda och utstött från gemenskap med andra människor och de kan leva upp till tron att de är mindre värda i samhället. Detta kan leda till kategorisering av personer med psykiska funktionsnedsättningar som kan göra att de självstämplar och
nedvärderar sig själva. Många har svårt för att se möjligheter i livet utan ger upp hoppet, blir passiva och isolerar sig i hemmet. Detta negativa sätt att se på livet gör att hinder i varden kan upplevas som större och blir svåra att bemästra. Bemötande och tiden är det mest betydelsefulla i relationen mellan personal och klienter med psykiska funktionsnedsättningar. Dessa människor kan ha
svårigheter med tillit till andra människor och har därför ett behov av kontinuitet hos de människor som är ett stöd i vardagen. Hansson (2005) menar att personer med funktionsnedsättning kan få den egna upplevelsen av att bli stigmatiserad minskad genom olika stödåtgärder. Genom motivation och stöttning kan dessa människor bli delaktiga och vara med i det dagliga arbetet, få en fungerande vardag och lära sig klara av saker självständigt i vardagen. På så sätt kan initiativförmågan öka parallellt med självkänslan.
I detta avsnitt har vi redogjort för en del olika teorier som vi har funnit relevanta vid vår bearbetning, tolkning och analys av vårt empiriska material. En trolig tolkning av dessa teorier är att de lämpar sig väl för att tolka och analysera det resultat vi kom fram till vid våra intervjuer. Vidare anser vi att dessa teorier på ett bra sätt kan motivera och ge förklaringar till varför individer uppträder på ett visst sätt i en situation och metoder i arbetet med människor.
TIDIGARE FORSKNING
Det finns en hel del skrivet om äldre och äldreomsorg samt yngre med psykisk funktionsnedsättning, dock kunde vi inte hitta så mycket skrivet om äldre med psykisk funktionsnedsättning. Vi kommer nedan att redogöra för den litteratur vi funnit relevant för vårt forskningsämne.
Enligt Allard m fl (2009) har Sverige 1,6 miljoner invånare som är 65 år eller äldre. Andelen äldre ökar för varje år som går. Beräkningar finns att år 2030 kommer ungefär en fjärdedel av Sveriges befolkning att vara över 65 år. I dessa beräkningar beräknas nästan att en halv miljon äldre personer i Sverige kommer ha en behandlingskrävande psykisk sjukdom.
Svensk förening för äldrepsykiatri genomförde 1999-2000 en nationell inventering av organisation, resurser och kompetens inom området äldre med psykisk sjukdom. Undersökningen visade att det fanns stora brister inom området. Äldrepsykiatrin i Sverige var ojämnt fördelat och var företrädesvis etablerad i och kring universitetsorterna. I inventeringen framkom det även att utbildning och handledning inom äldrepsykiatri var kraftigt eftersatt. 2006–2007 gjordes en ny inventering för att undersöka om resultatet som kom fram vid förra inventeringen lett till några förändringar i form av resursförstärkningar och
organisationsförändringar (Allard m fl, 2009).
I den nya undersökningen som gjordes 2006–2007 framkom det att ytterligare försämringar har skett sedan den förra inventeringen som gjordes 1999–2000. Av landets 21 landstingsområden saknas specialiserad verksamhet för äldre med vanliga psykiska sjukdomar i mer än hälften av områdena. Slutenvårdsplatserna har minskat till nästan hälften. Det framkom även att utredning och behandling enligt speciellt vårdprogram endast sker i undantag vid andra tillstånd än demens. Äldrepsykiatrin är enligt Allard m fl (2009) i starkt behov av en planerad
utveckling. Utbildning i äldrepsykiatri måste utökas. De anser även att en
specialistmottagning inom äldrepsykiatri ska finnas i varje landstingsområde. De uppmanar att de berörda och ansvariga inom myndigheter måste arbeta för att öka uppmärksamheten på äldre med psykisk ohälsa.
Artikeln lyfter fram att de resultaten de fått fram från den aktuella undersökningen är oroväckande. Nedläggningen av äldrepsykiatrin har fortsatt utan att mötas av någon motgång. Sverige har en demografisk utveckling med allt fler äldre personer framför sig. Många av dessa kommer att drabbas av svåra, långvariga psykiska sjukdomstillstånd. Detta innebär att samhället och individen kommer att ha behov av en lättillgänglig och specialiserad äldrepsykiatrisk sjukvård.
Författarna i artikeln anser att en gemensam vårdorganisation för äldre med psykiska sjukdomar är motiverad och önskvärd. De visar att det internationellt finns många bra exempel. I bl. a Storbritannien och USA utgör äldrepsykiatri en medicinsk specialitet som ger plats till ett helhetsperspektiv.
Artikeln tar även upp att utbildning, handledning och information om äldrepsykiatriska frågor är stor bristvara. Utbildningen av blivande läkare innehåller väldigt lite undervisning om äldrepsykiatrin. De anser att behovet av akademiska tjänster inom området är uppenbart ett måste för att kunna möta och tillgodose denna grupp. Att öka undervisningen inom området av läkare,
sjuksköterskor, psykologer och socionomer är av vikt. Även utbildning för övrig personal i landstingssjukvård och kommunal äldreomsorg är viktig för att kunna hjälpa de äldre med psykisk ohälsa. Äldrepsykiatrin är i behov av en bra
utbildning för att kunna möta nuvarande och framtida behov.
Artikeln skriven av Allard m fl (2009) visar att kompetenshöjning behövs inom alla yrkeskategorier för att kunna möta människan och hjälpa den på ett bra sätt. Det stödteam vi forskar om har mer utbildning och det har visats i vår analys att det är viktigt att ha denna kunskap i mötet med klienten. Det som ej tas upp i artikeln är det som kommunerna satsar på inom detta område. Flera kommuner arbetar efter olika lösningar för att kunna tillgodose de äldre med psykisk ohälsa ett bra och tryggt liv.
Berkman (1978) skriver om att USA inte uppfyller det psykiska behovet för äldre med psykisk funktionsnedsättning. Det system som är uppbyggt bygger endast på behandling av akut sjukdom. Denna inriktning tillät inte ett förebyggande
perspektiv. Utvecklingen inom geriatriken under de senaste åren har varit att tillhandahålla tjänster för äldre psykiskt sjuka utanför mentalsjukhus. Majoriteten av äldre som behöver psykiatrisk vård lever ensamma eller tillsammans med familjemedlemmar. Även lämplig psykiatrisk och socialt stöd ansågs vara nödvändig för rehabiliterande program för de psykiskt sjuka äldre. Några sådana program finns i samhället men långt ifrån tillräckligt. Det har inte skett en tillräcklig ökning av sjukvårdspersonal för att möta det växande antalet äldre i samhället enligt artikeln.
Berkman (1978) tar även upp att vårdpersonalen inte är utbildad för att ta hand om psykiska eller sociala problem inom äldreomsorgen. Detta uppmärksammades redan 1973 i USA och man föreslog att utbildning var viktig för att kunna möta och tillgodose behovet hos äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. Gerontologi är nödvändigt i utbildningsprogram samt att tvärvetenskapligt (medicin, vård, psykiatri och socialt arbete) arbete krävs för att uppfylla det spektrum av människans behov. I likhet med Allard m fl (2009) lyfter Berkman fram att kompetensen bör öka när det gäller arbetet med äldre med psykisk funktionsnedsättning. Mer resurser måste läggas på denna grupp i samhället då den ökar ständigt och att ett tvärvetenskapligt arbete måste till för att kunna tillgodose behovet hos äldre personer med psykisk funktionsnedsättning (a a). Enligt propositionen (2009/10:116) Värdigt liv i äldreomsorgen är psykisk ohälsa bland äldre i dag vanligt. Kroppsliga sjukdomar kan öka risken för psykisk ohälsa. Det står även att gruppen äldre är den grupp som har flest antal självmord i
Sverige. Enligt propositionen bedömer Socialstyrelsen att det finns vetenskapligt underlag för att från deras sida bedriva en vägledning för att utveckla det
psykiatriska stödet för äldre personer med psykisk ohälsa eller sjukdom. Utveckling måste även ske när det gäller samverkan mellan olika huvudmän. Satsning på kompetenshöjning är även en åtgärd som lyfts fram i propositionen. Enligt propositionen finns det idag stora skillnader mellan kommunerna när det gäller kvalitén i insatserna till äldre personer med särskilda behov. De skriver att det behöver anpassas och utvecklas bättre. Detta gäller särskilt arbetet med äldre personer med psykisk ohälsa. Enligt propositionen finns det även ett stort behov av fort- och vidareutbildning hos personal som arbetar inom äldreomsorgen. Personalens kompetens och engagemang bedöms vara en viktig faktor för kvalitet, värdighet och trygghet inom äldreomsorgen.
Enligt rapporten Äldre utanför äldreomsorgen (2002) från socialstyrelsen står det att många som besväras av psykisk funktionsnedsättning inte pratar eller söker hjälp för besvären. Orsaken till detta enligt rapporten kan vara att det finns stor okunskap om psykisk ohälsa som innebär att de som besväras av detta inte vet att de kan få hjälp. Äldre personer med psykisk funktionsnedsättning är en grupp som i mindre omfattning efterfrågar hjälp. Detta kan leda till att de riskerar hamna utanför äldreomsorgen.
I rapporten Äldre utanför äldreomsorgen (2002) nämns en utvärdering som gjorts av äldrepsykiatriska hemvårdsteamet på Östermalm/Lidingö och det har visat sig att hälften av brukarna var över 80 år. En stor del var ensamstående kvinnor. Ungefär 60 procent av brukarna besvärades av olika former av depression, cirka 10 procent av psykotiska tillstånd och cirka 10 procent av ångesttillstånd. De äldre i undersökningen var också fysiskt dåliga. Många utav dem hade även nedsatt syn eller nedsatt hörsel. I undersökningen framgick det att de flesta brukarna var i behov av hjälp av hemtjänsten. Trots det stora omsorgsbehovet hade bara drygt hälften av brukarna hjälp från hemtjänst. De som hade hjälp och hjälpen erbjöds på ett flexibelt sätt bidrog den till att den äldres situation förbättrades.
Kontinuiteten var också en viktig aspekt för de äldre med psykisk funktionsnedsättning.
Några av de äldre med psykisk funktionsnedsättning som ingick i studien hade avsagt sig hjälp från hemtjänst. Enligt studien har biståndshandläggaren en viktig roll. Äldre personer med psykisk funktionsnedsättning beviljades mer hjälp och mer hänsyn togs till behovet av personkontinuitet. När det uppstod konflikter i samband med hjälpen berodde det oftast på att den äldre med psykisk
funktionsnedsättning ansåg att tiden och hjälpen var otillräcklig.
Larsson & Berger (2007) har skrivit en rapport som handlar om äldre personer som drabbats av långvariga psykiska funktionsnedsättningar. Psykisk ohälsa hos den äldre befolkningen är ett angeläget folkhälsoproblem. Under den närmaste tioårsperioden väntas antalet personer som är 65 år eller äldre öka med 373 000, en ökning med 23 procent. Detta innebär även att antalet äldre med psykisk sjukdom eller ohälsa också kommer att öka.
I rapporten kommer det fram att det finns stora brister på kunskap om vilket stöd äldre personer med psykisk funktionsnedsättning får. Det framkommer även i rapporten att det finns brister i det stöd som ges från äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Äldre personer med psykisk funktionsnedsättning har ofta kombinerade och komplicerade vårdbehov på grund av att de, till skillnad från yngre personer, i
större utsträckning besväras av somatiska sjukdomar. De äldre med psykisk funktionsnedsättning hamnar ofta mellan olika ansvarsområden som psykiatri, geriatrik, primärvård och övrig specialistvård, samtidigt som den kommunala äldreomsorgen ska svara för deras omsorg.
I rapporten framkommer det även att det är svårt att hitta verksamheter som är avsedda direkt för äldre med psykisk funktionsnedsättning inom kommunernas hemtjänst. Den äldre med psykisk funktionsnedsättning blir en i mängden bland andra äldre med olika typer av vårdbehov. Personer med långvariga psykiska funktionsnedsättningar är inte som hemtjänsttagare i allmänhet. I de flesta fallen måste personalen övertyga den äldre att ta emot hjälp och det krävs ett stort arbete med att långsamt bygga upp ett förtroende, för att brukaren ska ta emot hjälp. Detta arbete ställer stora krav på personalens bemötande, kunskap och erfarenhet. Enligt rapporten har äldre personer med psykisk funktionsnedsättning svårt att hävda sig i konkurrensen med yngre personer. De äldre med psykisk
funktionsnedsättning har rätt att få hjälp i samma utsträckning som yngre personer. Rapporten tar upp att det är viktigt att satsa på utbildning i omvårdnad och bemötande av äldre med psykisk funktionsnedsättning inom den kommunala äldreomsorgen. Om kommunens personal ska kunna ge ett stöd som är anpassat till de äldre med psykisk funktionsnedsättning behövs utbildning, handledning och att vården kan organiseras på ett sätt som gör möjlighet till hög
personalkontinuitet.
I rapporten framkommer det även hur viktigt det är att biståndsbedömningarna också anpassas efter de äldre med psykisk funktionsnedsättningens behov som kan skilja sig betydligt från dem som framför allt behöver hjälp på grund av fysiska funktionsnedsättningar.
I rapporten har man gjort en undersökning i en förvaltning i Stockholm som sedan april 1998 har en särskild hemtjänstgrupp för äldre personer med psykisk
funktionsnedsättning. För att få hjälp av denna hemtjänst grupp krävs
biståndsbeslut och de äldre betalar vanlig hemtjänsttaxa. Gruppens viktigaste uppgift är att samtala och hjälpa brukaren till en fungerande vardag. I rapporten tar man upp att arbetet med att etablera relationer är långsiktigt och innebär ofta att motivera den äldre att ta emot hjälp. Gruppens arbetsuppgifter är traditionella hemtjänstuppgifter som till exempel personlig omvårdnad, städning, tvätt av kläder, och inköp av dagligvaror. Även i likhet med rapporten Äldre utanför
äldreomsorgen (2002) framkommer kontinuitet som mycket viktig. Då det ofta tar
lång tid att etablera kontakt med brukarna är det viktigt att det är en och samma person som kommer hem till personen.
Även Ljungdahl & Wånell ( 2008) påpekar i en kartläggning av äldre med psykiska funktionshinder i Stockholms stad framkommer hur viktigt det är med vidareutbildning av hemtjänstpersonal och biståndshandläggare för att öka kunskapen om målgruppen äldre med psykisk funktionsnedsättning. Det krävs kunskap hos personalen inom hemtjänsten som arbetar med gruppen äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. En grundutbildning som
mentalskötare eller motsvarande samt fortbildning, kontinuerlig handledning och samarbete mellan socialpsykiatrin och äldreomsorgen skulle kunna tillgodose kunskapsbehovet. En bättre samverkan mellan landsting och kommunen
efterfrågas också för att kunna tillgodose de äldre med psykisk funktionsnedsättning deras behov på ett bra sätt.
Rapportens kartläggning har genomförts under oktober 2008 – januari 2009. Kartläggningens syfte har varit att belysa de äldre med psykisk
funktionsnedsättnings situation socialt samt belysa de insatser som de får från äldreomsorgen idag och vad som önskas utifrån målgruppens behov.
En viktig synpunkt som framkommit i kartläggningen från personalen inom äldreomsorgen är att funktionsnedsättningen medför ett tydligt behov av stöd i vardagen. Den äldre med psykisk funktionsnedsättning behöver bland annat hjälp med att ”komma igång”, organisera sin tid och bryta sin isolering. Personalen upplever att om brukaren inte får rätt stöd så kan personen snabbt hamna i misär. Speciella hemtjänstteam bör kunna erbjudas till äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar, styrkan med dessa team är att de har mer tid med
brukarna. Rapporten betonar vikten av stöttning för att få brukaren till att klara av att utföra vardagssysslor själv. Man betonar även vikten av att bygga en långsiktig relation med brukaren byggt på trygghet och förtroende för att på det sättet kunna arbeta med motivation och stöttning. Rapporten tar även upp att i ett
specialistteam ingår ett mindre antal personer, vilket innebär kontinuitet för brukaren, som i sin tur leder till att det är lättare att bygga upp ett förtroende sinsemellan.
I rapporten framkommer det även att om tid och insatser är för reglerade blir det svårt att utföra de insatser som svarar mot behoven för äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. Tid och flexibilitet är två nyckelord som personalen tar upp när det gäller arbetet med äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. Att vara professionell och arbeta med flexibilitet utifrån den enskildes behov av när insatsen bör ges och hur den ska utformas är viktigt.
I rapporten framkommer det även att den ordinarie hemtjänsten inte är
organiserad för att tillgodose behovet av motivation och stöd hos äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. Vanlig hemtjänst saknar redskapen för att kunna arbeta med den motivation och stöttning som anses som så viktigt. De specifika behoven som den äldre med psykisk funktionsnedsättning ofta har kan vara svåra för hemtjänstpersonal att känna igen och därigenom blir det svårt att tillgodose brukares behov. Intervjupersonerna i kartläggningen påpekar att hemtjänstpersonalen gör vad de kan och att de försöker hitta på lösningar för att tillgodose brukaren. Det finns ett stort behov av utbildad personal med kompetens att arbeta med personer med psykisk funktionsnedsättning.
Världspsykiatriförbundets (WPA) sektion för geriatrisk psykiatri och Världshälsoorganisationen (WHO) har tagit fram ett dokument som är ett konsensusuttalande Minskning av stigmatisering och diskriminering av äldre
individer med psykisk sjukdom. Detta dokument belyser orsaker till och
konsekvenser av stigmatisering av äldre människor med psykiska
funktionsnedsättningar. Okunnighet och missuppfattning rörande ålderdomen och psykiska sjukdomar nämns vara en av orsakerna till stigmatiseringen. Ålderism nämns som allmänna fördomar och föreställningar om äldre personer som svaga, sjuka, säregna och passiva. Rädsla hos vanlig hemtjänst nämns som skador, det okända och vårdtyngden. Konsekvensen av stigma nämns vara att dessa klienter isolerar sig, undviker sociala kontakter och att ta emot hjälp. De stigmatiserar sig själv, får en skadlig självuppfattning med skamkänslor och låg självkänsla.
Detta konsensusuttalande uppmuntrar och föreslår attityder, program och åtgärder för att bekämpa stigma av äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar. Stödteam nämns som ett gott exempel för att förbättra dessa individers
livskvalitet. Främst att möta deras behov av socialt stöd och trygghet men även utbildning till personal för förändrade uppfattningar och attityder och öka förståelsen och acceptansen för dessa människor.
Hagman m fl ( 2009) har gjort en intervjustudie med äldre personer som har insatser från stadens äldreomsorg, företrädare för brukarorganisationer samt personal inom staden och landstinget. Syftet med klientintervjuerna var att få fram data om hur klienters behov av insatser kan tillgodoses, deras sjukdomsbild, funktionshinder och hur deras sociala nätverk ser ut.
Syftet med rapporten var att utveckla stödinsatser för målgruppen, belysa deras sociala situation och behov av insatser. Rapporten skriver om betydelsen av stödteam som arbetar med äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar för att hjälpa och stötta dem i vardagliga situationer. Stödteamet är tänkt att hjälpa klienter att bryta sin isolering och få livet att fungera i vardagen. Stödteamet motiverar klienter till att själv komma igång med sina vardagssysslor. De gör inte sysslor åt klienter snarare tillsammans med dem. Flexibiliteten beskrivs i
rapporten som större inom stödteamet där tiden och insatserna kan anpassas mer efter den enskildes behov. Klienter är med och bestämmer när han/hon vill utföra sina vardagliga bestyr och det finns en större frihet gällande hur klienter vill att insatser ska utformas.
Denna rapport belyser betydelsen av ett stödteam för äldre klienter med psykisk funktionsnedsättning. I rapporten beskrivs att stödteamet tar sig tid att lyssna, bemöta klienter med respekt och empati. Kontinuiteten av personal är viktig och ger klienter en trygghet av att alltid veta att samma personal kommer hem till dem. Det finns därmed även en större chans att utveckla en relation. Det är viktigt att personal har förståelse över klienters sociala situationer och de svårigheter som uppstår i vardagen. Rapporten belyser även helhetssynen som grundläggande för att personal ska kunna hjälpa klienter att öka sin livskvalitet.
Rapporten tar upp om problemet med den gränsdragning som görs vid 65 års ålder där individer som tidigare tillhört psykiatrin slussas över till att tillhöra
äldreomsorgen. Dessa äldre försummas inom psykiatrin. En informant uttrycker ur rapporten ”Sjukdomen finns ju kvar fast att klienter blivit äldre”. Författarna skriver att äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar blir mer isolerade i hemmet på grund av sin depression och ångest. Vanlig hemtjänst beskrivs som ofta rädda för äldre klienter med psykiska funktionsnedsättningar och därför lägger rapporten tyngd på vikten av kompetensutveckling, rätt handledning och utbildning för personal och ett mer individ- och situationsanpassat arbetssätt. Hagman m fl (2009) beskriver i sin kartläggning att allt fler människor med långvarig psykisk funktionsnedsättning blir äldre vilket är ett växande problem i alla kommuner. Kartläggningen omfattar personer som haft psykiska problem och personlighetsstörningar i minst ett halvår så att det gett dem svårigheter i
vardagslivet. När personer med psykiska funktionsnedsättningar blir 65 år ska hjälp ges av äldreomsorgen vilket leder till attdet boendestöd de haft för att klara av vardagen och eget boende går förlorad. Behovet av boendestödjare kvarstår när dessa människor med psykiska funktionsnedsättningar blir äldre. Denna hjälp för att klara av vardagen har tidigare getts till dessa personer när de varit i kontakt
med socialpsykiatrin. Kartläggningen visar även att fler äldre har psykiska funktionsnedsättningar och många av dessa är ”osynliga”.
David Brunt menar att den ovan anförda kartläggning som är gjord i Stockholm visar att det finns ett behov av samordning mellan äldreomsorgen och
socialpsykiatrin. Många äldre med psykiska funktionsnedsättningar har behov av hjälp för att bryta sin isolering och flera av dessa människor har ingen tillgång till någon dagverksamhet. David Brunt uttalar att det krävs mer utbildning och individuellt utformad hjälp för att dessa skilda organisationer inte ska gå ut över individens enskilda behov på ett negativt sätt så att den insats de tidigare haft försvinner.
Pratt m fl (2008) skriver om betydelsen av att utveckla psykosociala
interventioner och rehabilitering för att möta behovet hos äldre personer med psykisk funktionsnedsättning som exempelvis schizofreni. Författarna till artikeln skriver om vikten av social färdighetsträning för dessa klienter att öka sin sociala förmåga.
Cummings & McClure Cassie (2008) har gjort en studie vars syfte är att identifiera psykiska, fysiska och sociala behov upplevda av äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. Författarna tar upp betydelsen av att tillgodose dessa klienters behov av socialt stöd och sociala kontakter.
Sparring Björksten (2005) skriver att var fjärde äldre lider av psykisk ohälsa och att psykisk ohälsa hos äldre är ett växande folkhälsoproblem. Rapporten belyser behovet av kompetensutveckling och utbildning i den äldrepsykiatriska vården. Rapporten klarlägger att det finns ett ökat behov av att förstärka forskning, utbildning och utveckling kring äldre personer med psykisk ohälsa. Det framgår att många äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar faller mellan stolarna. Rapporten ger exempel på vanliga psykiska sjukdomar som leder till nedsatt autonomi hos dessa människor. Författaren skriver hur viktig kontinuiteten av personal är som utför insatser i dessa människors hem och att kunskapen är svag kring bemötande av dessa äldre människor. Det framgår även att dessa äldre människor med psykiska funktionsnedsättningar är högkonsumenter av
psykofarmaka.
Socialstyrelsen har skrivit en lägesrapport 2008 Vård och omsorg av äldre. Det framkommer av rapporten att fler äldre bor kvar hemma och antalet personer med hemtjänst ökar. Det medför konsekvenser av att allt fler äldre personer med stora vårdbehov bor kvar hemma. Socialstyrelsen tar upp betydelsen av att möta äldres vårdbehov och skriver att äldres användning av läkemedel har ökat avsevärt under senare år. Rapporten belyser att äldres psykiska hälsa är ett eftersatt område och att äldres psykiska problem i huvudsak möts med läkemedelsbehandling. Det finns vetenskapligt stöd för att psykologisk behandling av depression och ångestbesvär hos äldre ger positiva effekter. För kommunerna finns möjligheter att långsiktigt förstärka kvaliteten och anställa personal på eftersatta områden genom stimulansbidrag.
Socialstyrelsen har tillsammans med Institutet för gerontologi i Jönköping gjort en kunskapssammanställning om Psykologisk behandling av psykiska besvär hos
äldre människor (2009) där de har noterat att äldres psykiska hälsa har varit ett
åldersgrupper.Eftersom antalet äldre ökar kommer fler människor drabbas av psykiska problem. Socialstyrelsen tar upp att det finns ett problem med att äldre människors psykiska problem framför allt behandlas med läkemedel dels på grund av den höga kostnaden men även risker vid biverkningar hos de äldre. Det har tidigare visat sig vara sällsynt med psykologisk behandling av äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar. Genom denna sammanställning har det visat sig finnas bra vetenskapligt stöd för effektiv psykologisk behandling av depression, ångestbesvär och sömnproblem hos äldre mellan 65–79 år. En preliminär version av nationella riktlinjer för depression och ångest gavs ut av Socialstyrelsen våren 2009 där psykologisk behandling sågs som den behandlingsform som gav
främjande resultat hos äldre personer med psykiska besvär.Föratt minska de psykiska problemen i takt med att antalet äldre människor ökar visar
sammanställningen att psykologisk behandling ökar förståelsen för äldres situation och kan gynna utvecklingen av äldreomsorgen och användas i förebyggande syfte enligt Socialstyrelsen.
Enligt Socialstyrelsens webbsida (2010-05-02) beräknas mellan 250 000 och 400 000 äldre människor över 65 år leva med någon form av psykisk ohälsa som depression, psykoser eller ångestsyndrom. I rapporter och befolkningsstudier gjorda av Socialstyrelsen uppskattas nära 30 procent av äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar vara i behov av boendestöd. Sedan
Psykiatrireformen 1995 där kommunerna tog över ansvaret för boende, service och viss vård för personer med psykisk funktionsnedsättning bor idag nästan en tredjedel av de personer som bott på institution i ordinära boenden med
boendestöd. Hur stor del av dessa som är äldre vet man osäkert, men det talar om att behovet av boendestöd är stort även efter att personer med psykiska
funktionsnedsättningar blivit pensionärer.
Den stora ökningen av äldre människor med psykisk ohälsa i samhället innebär att det bör satsas mer på denna grupp. Här spelar socialgerontologin en viktig roll. Inom socialgerontologin är de centrala teman åldrande, livsloppsprocesser och det sätt på vilka samhället och dess system formellt förvandlar dessa processer. Fokus är även riktat mot det samspel som följer i spåren av dessa två processer i äldre människors liv, samt vilka konsekvenser detta kan få. Socialgerontologin är viktig och studerar den äldre i förhållande till miljö, samhället, och andra personer. Det är högst individuellt hur den äldre uppfattar sitt åldrande. Samhället har ett ansvar för att tillhandahålla de verktygen den äldre behöver för att nå välbefinnande i ålderdomen. Framför allt om den äldre inte har möjlighet att tillgodose sina behov på egen hand. Hur detta ansvar yttrar sig är genom lagar, riktlinjer och ramar för vård och omsorg av äldre. Sociala aspekter som påverkar personens beteende, hälsa, och levnadsförhållanden är viktiga inom socialgerontologin (Samuelsson 2000).
Vad vi har kunnat uppmärksamma är att psykisk funktionsnedsättning bland äldre har börjats uppmärksammas mer och mer i samhället. Den tidigare forskningen som vi har tagit del av betonar och lyfter fram det vi i vår forskning också kommit fram till. Stödteam har mer tid och mer utbildning. Teamet ska arbeta med att ge brukaren trygghet, kontinuitet, bra bemötande och skapa en god och trygg
relation. Tidigare forskning lyfter fram att för att kunna ge bra stöd och öka
livskvalitet för äldre med psykisk funktionsnedsättning måste tiden finnas och även rätt kompetens.
Utbildning av personal är viktig enligt tidigare forskning för att kunna arbeta med de äldre med psykisk funktionsnedsättning. Vi ser likheter med tidigare forskning och det vi kommit fram till i vårt empiriska material. För att kunna öka klientens livskvalitet, tillgodose klienten dennes hjälpbehov och öka självständigheten måste det satsas mer resurser på äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. De områden som satsningen bör ske på är kompetenshöjning hos personal och mer tid för klienten. Detta leder i sin tur till att personalen kan möta klienten på ett bra och professionellt sätt och skapa en god relation. Detta ger oss en bekräftelse av att det finns behov av ett speciellt team för att kunna tillgodose behovet hos äldre personer med psykisk funktionsnedsättningen i det dagliga livet. Samverkan med andra aktörer och individanpassad vård är av stor vikt för att kunna tillgodose dessa klienters behov.
METOD OCH MATERIAL
I uppsatsen har vi använt oss av både primärdata som består av vårt eget
insamlade material och sekundärdata som utgörs av tidigare forskning, rapporter och undersökningar. Vi kommer att lägga fram hur vi gått tillväga för att inhämta material till tidigare forskning.
Kvalitativ metod
Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod med intervjuer och
observationer för en trolig tolkning är att vi på så sätt uppfyller uppsatsens syfte bäst. Denna metod ger oss möjlighet att förstå och tolka människor utifrån deras egna ramar. Vi förutsätter att enskilda intervjuer samt observationer kan ge oss viktig och relevant information för att belysa vårt forskningsämne.
Genom kvalitativmetod framkommer ett helhetsperspektiv om vad människor själva berättar och beskriver om sin upplevda situation, hur de uttrycker åsikter och synpunkter med sina egna ord (Kvale, 1997). Författaren menar att den kvalitativa metoden ses som redskap för att samla in data. Med kvalitativ forskning försöker forskare förstå den omgivande miljön ur de intervjuades synvinkel. Enligt Olsson och Sörensen (2007) är förhållningssättet i den kvalitativa ansatsen förutsättningslöst och det finns en strävan efter att få en helhetsförståelse. Den kvalitativa metoden går in på djupet och ger det unika från individen. Ur vår synvinkel är en trolig tolkning att denna metod är relevant för vårt forskningsämne och för att undersöka på vilket sätt personalen uppfattar sin möjlighet att ge stöd åt äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar.
Observation tillsammans med intervjuer
Man skulle kunna säga att observation tillsammans med intervjuer ger oss en större bild av det vi vill studera. Levin (2008) skriver att kvalitativ forskning syftar till att analysera empiri och presentera resultat, vilket kan användas vid dessa metoder. Detta sätt att undersöka vårt ämne i sitt sammanhang har haft stor betydelse för oss för att förstå personalens uppfattning om möjligheten att ge stöd åt äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar. En trolig tolkning är att
observationer tillsammans med intervjuer har hjälpt oss att komma närmare verkligheten och besvara de frågor vi ställer i vår problemformulering.
Tillvägagångssätt av materialinsamling
En av oss kom under sin praktik i kontakt med den berörda stadsdelen som ansvarar för projektet ”Stödteam till personer över 65 år med en psykosocial
problematik”. När det var dags att påbörja vårt forskningsarbete tog vi kontakt per
telefon med ansvarig för projektet och bokade in möte för att berätta om syftet med vår uppsats och hur vi tänkt gå tillväga för att besvara våra frågeställningar. Under vårt möte tillfrågades projektledaren om vi skulle kunna få utföra intervjuer med samtlig personal som arbetar inom stödteamet. Projektledaren bad att få återkomma angående deltagandet i vår studie från övriga projektanställda. Under mötet informerade projektledaren om projektets syfte, hur många klienter som ingår i stödteamet vid just det tillfället och antalet anställda i projektet.
Enligt Olsson och Sörensen (2007) ska information ges i god tid både skriftligt och muntligt för att deltagare ska få möjlighet att ta ställning till om man vill delta i studien eller inte. Innan intervjutillfällena lämnade vi muntlig och skriftlig information till deltagare i vår studie där vi redovisade innebörden av att delta i studien. Informationsbrev skickades via mail till projektledare som
vidarebefordrade till de övriga inom projektet. I vårt informationsbrev skrev vi om vårt syfte med uppsatsen och hur vi tänkt gå tillväga för att inhämta data till vår uppsats. Detta har gjort deltagarna införstådda och medvetna om syftet med vår uppsats. En vecka efter kontaktade projektledaren oss och meddelade att de tillfrågade har tackat ja till att delta i vår studie. Vi fick därmed tillstånd från sektionschefen för arbetsplatsen att påbörja vår forskningsmetod. I början av denna termin kontaktade vi personalen i stödteamet och bokade in intervjuer och observationer.
Intervjuguide
Inför vår studie gjorde vi en halvstrukturerad intervjuguide med öppna frågor som gör att varje informant kan uttrycka sig fritt då det inte finns några givna svarsalternativ.Olsson & Sörensen (2007) skriver att den intervjuade kan tolka frågorna fritt beroende på exempelvis språkvanor, erfarenheter och värderingar. Våra frågor är kopplade till våra
frågeställningar om personalens uppfattning om möjligheten att ge stöd åt äldre personer med psykiska funktionsnedsättningar och olika teorier.
Vi gjorde två enskilda intervjuguider för att erhålla så mycket information som möjligt. Den ene intervjuguiden var riktad till personalen och den andre
intervjuguiden till projektledaren. Vi ansåg att frågorna kunde bäst besvaras på detta sätt eftersom projektledaren inte är närvarande i det dagliga mötet med klienten på samma sätt som personalen. Intervjuguiderna skiljer sig åt på vissa punkter (se bilaga 1, 2). Projektledaren ville ta del av frågeguiden innan
intervjutillfället medan övriga informanter inte begärde detta. Frågeguiden sändes per mail till projektledaren cirka en vecka innan avtalad tid. De intervjuade blev erbjudna att själva välja plats om var intervjuerna ska ske. Våra informanter valde tid och plats för intervjutillfälle och observationer.
Kvale (1997) tar upp att svårigheter vid intervjufrågor är just verkningar av ledande frågor. Vi försökte undvika ledande frågor och är medvetna om att ledande frågor ska undvikas. Starrin & Renck (1996) menar att den kvalitativa
