I nedanstående avsnitt kommer vi att presentera och redovisa utvalda delar av det som framkommit ur de sju intervjuer som genomförts med gode män för ensamkommande barn.
Presentationen av resultatet kommer att varvas med en analys kopplat till Berger och
Luckmanns teori kring social konstruktion, Webers teori kring ideal- och handlingstyper, samt till tidigare forskning. De resultat som vi fått fram ur det empiriska materialet presenteras under de tre huvudrubrikerna konstruktionen av uppdraget, konstruktionen av relationen samt konstruktionen av ungdomarna och deras behov där vi samtidigt besvarar studiens tre
frågeställningar. Kapitlet avslutas med en sammanfattande och avslutande analys av våra viktigaste resultat som också framställs i en sammanfattande analysfigur.
Intervjupersonerna har tilldelats fiktiva namn för att upprätthålla den konfidentialitet som utlovats.
Konstruktionen av uppdraget
En av våra frågeställningar är hur gode män beskriver uppdraget som God man. När vi bearbetade och analyserade empirin som framkommit ur de sju gode männens intervjuer fann vi att de gode männen inte beskriver uppdraget på samma sätt. I likhet med Eriksson (2014) och Stretmo & Melander (2013) visade det sig även i vårt material att gode män beskriver och tolkar sitt uppdrag och sin roll olika. Detta gäller även glidningen mellan det formella och icke-formella. I nästan hälften av utsagorna såg vi att de konstruerade godmanskapet som ett uppdrag med specifika uppgifter och gränser, likt ett formellt uppdrag. I resterande gode mäns beskrivningar såg vi att de gode männen konstruerar godmanskapet som gränslöst och mer likt ett icke-formellt uppdrag. De förhåller sig inte till någon gräns för vad som ingår eller inte ingår i uppdraget. Nedan kommer vi att presentera gode männens beskrivningar och de två skilda konstruktionerna av uppdraget under benämningen uppdraget med gränser och uppdraget utan gränser.
Uppdraget med gränser
Hos nästan hälften av de gode männen kan vi utifrån deras beskrivningar se att de konstruerar innebörden av godmanskapet som ett uppdrag med tydliga gränser, att deras konstruktioner av uppdraget och sig själva som god man innefattar att det finns en tydlig uppdelning på vad de
22 som god man ska göra och inte göra och att uppdraget har fasta och klara riktlinjer som de ska förhålla sig till.
[…] men ändå att jag försöker liksom hålla det här till det uppdraget är. För annars, det går ju inte att kombinera med ett heltidsjobb om man låter sig ätas upp. (Solveig)
I gode männens beskrivningar ser vi att de ser på uppdraget med en tydlig uppdelning på vad man ska och inte ska göra men var denna gräns går skiljer sig dock. Vilka uppgifter och vilka situationer som ingår eller inte ingår, alltså var gränsen går är inte självklar utan bedöms individuellt och efter omständigheterna. Likheten i gode männens beskrivningar av gränsen ligger inte i att de har en samstämmig syn på var gränsen går utan likheten ligger snarare i att de var och en förhåller sig till sin gräns och syn på vad som ingår eller inte ingår.
Sen är det ju det här, gränsdragningen liksom. Som God man till att vara medmänniska, det blir en balansgång kan jag säga. (Solveig)
I dessa gode mäns beskrivningar, ser vi en samstämmig syn kring att de ser att de ska ha hand om det formella så som t.ex. att ha kontakt med olika myndigheter, skicka in papper som behövs och se till så att allting fungerar runt ungdomen. Utöver det ser vi att vissa t.ex. anser att besök på biblioteket och läxläsning ingår i uppdraget då detta är relaterat till ungdomens skolsituation som gode mannen behöver vara insatt i. Någon annan beskriver att denne skulle kunna tänka sig att frångå sin gräns och princip om att inte handla kläder till ungdomen då denne ändå hade ett ärende i klädbutiken med ungdomen. Alla beskriver tydliga delar som inte ingår i uppdraget t.ex. att skjutsa, engagera sig i fritidsaktiviteter, att köpa eller ge saker ifrån gode mannens privata kassa eller att låna ut pengar. Lisa berättar t.ex. i citatet nedan att hon som God man är någon som kommer med lösningar men att det inte ingår i hennes uppdrag att ta av sin fritid och själv utföra dem. Vi kan se att hon i likhet med de andre gode männen, i samspel och interaktion med t.ex. boendepersonal och ungdomar, förhandlar och konstruerar rollen som God man som någon som gör/inte gör vissa saker och är tydlig med gränsen däremellan (jmf Lindgren, 2007 ss. 100, 101).
Jag berättar mitt uppdrag och försöker berätta att det faktiskt är du som ska följa med dem på fritiden, det är du som ska följa med dem och så vidare. Jag ska bara se till att de kommer iväg. Möjligtvis beställa tid och så. (Lisa)
23 I gode männens beskrivningar ser vi även att de uppgifter som de anser att de inte ska göra ligger på någon annans bord att utföra. Det finns delar som den gode mannen ska göra och det finns delar någon annan ska göra vilket Karin visar i citatet ned;
[…] så har man lärt sig och läst sig till vad som är min uppgift och att jag ska göra det och det och det och boendet ska ansvara för det och det och det. Och boendet försöker ju lägga över så mycket som möjligt på mig att jag ska fixa deras vardag i allt egentligen så det, där har jag ju fått lära mig att verkligen markera […] (Karin)
Vi ser också utifrån de gode männens beskrivningar att konstruktionen av uppdraget innebär att de förhåller sig till fasta och klara riktlinjer. Vad riktlinjer innefattar skiljer sig dock från God man till God man och är på så sätt icke samstämmigt gode män emellan. Varje God man förhåller sig personligen till sin konstruktion av riktlinjerna och detta gör därmed att
riktlinjerna uppfattas som klara och fasta för individen. Riktlinjerna hjälper dem att avgränsa sig, både i uppdragets olika uppgifter men också i rollen, så att de inte går utanför ramarna.
Anna beskriver nedan att det är viktigt att hålla distans i uppdraget och i rollen. Hon förklarar att en brist på distans har gjort att gränserna suddas ut och att hennes roll har blivit otydlig.
Hon menar att en distans gör att hon kan agera mer professionellt och därmed göra ett bättre jobb;
[…] för att hon inte fick tillräckligt med saker, det var inte tillräckligt det jag gjorde och jag hade ingen distans alls, jag ville bara göra allt för att hon skulle vara nöjd och att hon inte skulle vara arg på mig […]Och det var väl där någonstans jag lärde mig att ta distans och att det blir mycket bättre om jag gör det. För när jag var inne i hennes, jaa det triggade ju bara upp allt och det blev mycket värre. (Anna)
De gode männen beskriver att det är viktigt att de avgränsar sig för att undvika att göra mer än vad uppdraget innebär. Detta är viktigt för dem då de strävar efter att gode män ska arbeta inom samma ramar och utforma uppdraget på liknande sätt.
Nej men det finns ju riktlinjer som man ska göra som God man och vi har checklista som man kan följa. Så det är ju ett stöd. Och det är väl också för att vi ska göra likadant egentligen, att vi ska hålla oss inom samma ram. (Solveig)
24 Ja, att man försöker hålla sig till den rollen, det ramverket som finns som en God man ska vara tror jag. Man ska nog inte gå över för mycket utanför ramarna och vara för snäll tror jag det är lätt hänt. Att man liksom gör mycket mera än vad man, än ramen säger egentligen. (Lisa)
Förutom att vi kan se att de gode männen konstruerar godmanskapet som ett uppdrag med gränser kan vi också se ett målrationellt handlande utifrån deras beskrivningar. Även om vi inte kan avgöra om alla enskilda handlingar är målrationella ser vi ändå att de gode männen har ett målrationellt tänkande när de beskriver hur de handlar i uppdraget. Att uppfylla uppdragets alla delar är i grund och botten målet och det som avgör om de utför eller inte utför en uppgift. Anser de att en handling är kopplat till uppdragets uppgifter så utför de handlingen i förhoppning om att kunna uppfylla uppdragets syfte (jmf Weber, 1983, ss.
XXXI, 18, 19,147-154, Lindgren, 2007, s. 62). Lisa beskriver t.ex. att hon försöker ta reda på hur ungdomen mår för att kunna ta in en professionell om så behövs och på så sätt uppfylla sin uppgift att som God man företräda barnen inom hälso- och sjukvård.
[…]så jag tycker visst, jag vill veta. Så att de verkligen får den hjälpen de behöver. Det vill jag. Sen behöver jag ju inte följa med till psykologen men jag vill gärna veta hur de mår. (Lisa)
Uppdraget utan gränser
Samtidigt kan vi se i gode männens beskrivningar att det finns gode män som inte beskriver och handlar som om godmanskapet var ett uppdrag, som ovan nämnda har beskrivit
godmanskapet. De konstruerar istället godmanskapet som mer gränslöst och till skillnad från de andra gode männen som vi såg hade ett målrationellt handlande ser vi här istället ett affektuellt och värderationellt handlande (jmf Weber, 1983 ss.147-154). I alla gode mäns beskrivningar, oavsett om de konstruerar godmanskapet som ett uppdrag med eller utan gränser kan vi se att de alla beskriver att det finns uppgifter i uppdraget som de ser som självklara att de i form av God man ska utföra. De ser det som självklart att ta hand om de formella delarna i uppdraget så som att ta kontakt och biträda ungdomen i olika
myndighetskontakter, sköta ungdomens ekonomi och bevaka ungdomens intressen och rättigheter. Den stora skillnad vi kan urskilja mellan grupperna är att där de tidigare nämnda gode männen ser en gräns och att uppgiften inte tillhör dem att utföra ser dessa gode män inte denna gräns. Dessa gode män är helt tillfreds och ser inga hinder med att göra mer och gå utöver de formella uppgifterna tillhörande godmanskapet. På frågan om Robin har hamnat i
25 situationer och utfört uppgifter där han efteråt känt att det inte ingick i hans uppdrag som God man svarar han:
Nej men det kan mycket väl vara så men jag har aldrig känns det som att det här skulle jag aldrig gjort, det skulle någon annan gjort. (Robin)
Typiskt i dessa gode mäns beskrivningar är att vi kan vi se att de är öppna för att ta sig an uppgifter trots att det egentligen ligger på någon annan att utföra, uppgifter och
ansvarsområden är utsuddade. Är det inte direkt uppenbart att det är någon annan, t.ex.
boendepersonal, socialsekreteraren eller någon annan myndighetsperson som ska gå in så tar de på sig uppgiften och är tillfreds med detta. Finns det ett behov som de kan hjälpa till med förhåller de sig inte till om det är en uppgift de ska eller inte ska göra i form av God man. Att fira högtider ihop, äta middagar hemma hos varandra eller följa med på olika
fritidsevenemang ser dessa gode män som en självklar del av godmanskapet. Godmanskapet konstrueras snarare som något de är och inte något de gör. Handlingar som den gode mannen gör privat och handlingar som den gode mannen gör i form av God man blir två delar som flyter ihop och inte uppenbara att hålla isär.
Om vi i de andras beskrivningar kunde se ett överlag målrationellt handlande, kan vi istället se att dessa gode män genomgående har ett mer värderationellt och affektuellt handlande (jmf Weber, 1983 ss. XXXI, 18, 19). Precis som i de andras beskrivningar så är det svårt att uttala sig om att varje liten handling görs i likhet med den ena eller den andra handlingstypen men vi kan ändå se i beskrivningarna att de överlag har ett värderationellt eller affektuellt
handlande.
I tre av gode männens beskrivningar kan vi se att deras handlande i förhållande till uppdraget utmärks av ett affektuellt handlande. Att uppfylla uppdragets uppgifter och mål är givetvis någonting som de förhåller sig till och är närvarande i deras beskrivningar men det är inte det som det läggs fokus på. Även om målet givetvis är att uppfylla uppdragets syfte och uppgifter så är det inte i de termerna de gode männen beskriver sitt uppdrag. I deras beskrivningar är känslorna närvarande och det som vägleder dem i uppdraget och handlandet i det. Detta kan vi t.ex. se i Stinas uttalande när hon berättar om varför hon är aktiv och engagerar sig som God man;
[…] men jag har det här förfärliga hjärtat som öppnar sig[…]och så tänkte jag stackars lilla barn, här måste jag hjälpa till. (Stina)
26 Någon annan berättar att det känns bra när denne i sitt arbete har kunnat bidra till utveckling i ungdomarnas liv och varit till personlig nytta och att det är stimulerande och utvecklande att kunna vara till hjälp. Typiskt i deras beskrivningar är att vi kan se att olika känslor är
närvarande och är anledningen till att de utför olika handlingar till skillnad från de andra gode männens beskrivningar, där vi kan se att uppdragets syfte och mål är anledningen till varför de utför olika handlingar. När Stina agerar gör hon det för att hon får ont i hjärtat när hon ser det lilla barnet som behöver hjälp, de andra agerar för att detta ger en känsla av bekräftelse.
Genom att de agerar uppnår de en efterlängtad känsla.
[…] och sedan att lyckas det är också stort. (Robin)
Hos de gode män som förhåller sig till godmanskapet som mer gränslöst kan vi, förutom det affektuella handlandet även se tendenser till värderationellt handlande. I deras beskrivningar kring uppdraget och till godmanskapet som helhet så framträder ofta deras värderingar. Att bidra med att förstå samhällets normer och värderingar, att skapa en trygg grund, att vara en trygg och närvarande person för ungdomen och att ha stor empati och respekt för olikheter är uttalanden som ofta framkommer i deras beskrivningar. De tycker detta är viktigt i
godmanskapet och vägleder dem i deras handlingar. Likt kaptenen som av sina värderingar följer med sitt sjunkande skepp till botten så styrs och handlar gode männen efter sin
övertygelse av och värdering kring hur en God man ska vara och som Weber (1983 ss. XXXI, 18, 19) menar så är det handlingen i sig som är det viktiga och inte vad handlingen resulterar i.
De ringer och det är kris någonstans och man får köra dit klockan 00.30 på natten […] Jag har alltid sagt det bara ring om det är något och då får man stå sitt kast. (Stina)
Det som är kännetecknande i deras beskrivningar är att de vägleds av sina personliga åsikter kring hur de tycker att de som God man ska vara, deras personliga värderingar styr vilka uppgifter de tar på sig oavsett om det är rätt eller fel och oavsett vad det kan ge för
konsekvenser. När de gode männen beskriver sitt handlande så påpekar de att de ibland utför handlingar som skulle kunna anses vara fel att som God man utföra. Däremot är deras
personliga värderingar mer styrande än eventuella konsekvenser eller andas åsikter kring vad som är rätt och fel. I citatet nedan förklarar Robin att andra gode män är mer strikta, håller sig inom ramarna och till avtal och regler, än vad han själv gör. Han går utanför ramarna och gör saker han tycker kan vara till hjälp i ungdomens vardag, om det är rätt eller fel på pappret är
27 inte så viktigt. Det är så han konstruerar godmanskapet och sig själv som God man och det är så han tycker han bäst bemöter sina ungdomar.
[…] de jobbar väldigt mycket efter lagar och avtal och vågar inte gå utanför ramarna. De håller det mer strikt än vad kanske jag har gjort. Rätt eller fel! Jag ska inte döma någon men de får gärna döma mig. (Robin)
Sammanfattning av uppdraget
Utifrån de gode männens beskrivningar av uppdraget har vi kunna urskilja två olika sätt att konstruera uppdraget på. Å ena sidan konstrueras godmanskapet som ett uppdrag med tydliga uppgifter, tydliga gränser och fasta och klara riktlinjer. Gränserna och riktlinjerna är inte de samma gode männen emellan men varje God man förhåller sig personligen till sin gräns och sin konstruktion av riktlinjerna. De gode män som konstruerar uppdraget på detta sätt ser vi har ett målrationellt tänkande när de beskriver hur de handlar i uppdraget. Å andra sidan konstrueras godmanskapet som mer gränslöst och dessa gode män är öppna för att ta sig an uppgifter trots att det egentligen ligger på någon annan att utföra. Vi ser ett affektuellt och värderationellt tänkande i deras beskrivningar kring hur de handlar i uppdraget.
Konstruktionen av relationen
Den andra frågeställningen är hur de gode männen beskriver relationen till ungdomen. I deras beskrivningar fann vi att alla gode män beskriver att det är viktigt att ha en relation till sin ungdom då det annars är omöjligt att fullgöra sitt uppdrag som God man. Utan en relation får den gode mannen inte reda på hur ungdomen mår, känner inför sitt boende eller vad
ungdomen vill med sin framtid. Den gode mannen kan därmed inte fatta välgrundade beslut som de som God man ska kunna göra. Men precis som i deras beskrivningar gällande uppdraget fann vi även att de gode männen konstruerar relationen olika. I stora drag
konstrueras relationen antingen som mer professionell och relaterad till uppdragets mål och syfte eller så konstruerar relationen som nära, familjelik och varaktig. Nedan kommer vi att presentera gode männens beskrivningar och de två skilda konstruktionerna av relationen under benämningen relation med gränser och relation utan gränser.
Relation med gränser
Samma gode män som vi ser konstruerar godmanskapet som ett uppdrag med gränser och tydlighet konstruerar även relationen till ungdomen som en relation med gränser. I de gode männens beskrivningar kan vi se att de gode männen vill att det ska finnas en relation men att
28 det finns gränser för hur nära relationen får bli. I deras beskrivningar ser vi likheter med hur Schéele och Strandberg (2015) anser att en God man ska förhålla sig i sitt uppdrag, att inte agera förälder, att ha ett professionellt förhållningssätt och att företräda barnet på ett opartiskt och korrekt sätt.
Man måste ju veta. Man måste veta hur de mår, man måste ju veta om man ska ta in kurator. Måste veta om man ska ta in psykolog och så. Så jag tycker visst, jag vill veta. Så att de verkligen får den hjälpen de behöver. Det vill jag. Sen behöver jag ju inte följa med till psykologen men jag vill gärna veta hur de mår.
(Lisa)
Kännetecknande i dessa gode mäns beskrivningar är att vi kan se att de konstruerar en relation som öppen och förtroendefull, att det är viktigt att de som God man är involverad och har en relation så att ungdomarna delger saker så att den gode mannen kan utföra sitt uppdrag. Vi kan också se att de konstruerar relationen, som vi skulle vilja kalla mer professionell, där det är tydligt vad deras roll och uppgift är, att de ansvarar för de mer formella bitarna så som myndighetskontakt och pappersarbete och att de har en viss distans i relationen, att de inte blir för involverade och kommer ungdomen för nära.
Vi ser i deras beskrivningar att relationen är begränsad till att gälla delar i ungdomens liv som berör uppdragets uppgifter t.ex. beskriver dessa gode män att det är viktigt att veta hur
ungdomen mår fysiskt och psykiskt för att denne ska kunna företräda ungdomen inom hälso- och sjukvård. De beskriver också att det är viktigt att veta hur ungdomarna känner inför sitt
ungdomen mår fysiskt och psykiskt för att denne ska kunna företräda ungdomen inom hälso- och sjukvård. De beskriver också att det är viktigt att veta hur ungdomarna känner inför sitt