I denna del presenterar vi våra resultat och analyserar dessa i förhållande till vår övergripande teoretiska förståelse. Eftersom vi grundat vår förståelse i det systemteoretiska synsättet kommer vi således att gå inifrån och ut. Att börja lilla resultaten i systemet till en mer övergripande förståelse för omgivande betingelser.
För att analysera och återge resultatet genom en systemteoretisk förståelse hamnar vi i en dubbel ansats till flyktingenhetens arbete. Som vi benämnt tidigare visar den systemteoretiska förståelsen att flyktingenheten inte kan betraktas som en enhet avskild från dess sammanhang utan måste studeras i förhållande till dess omgivande kontext. Denna dubbla ansats kräver enligt Stevrin (1998) att dels se hur de inbördes elementen introduktionsprogrammet fungerar i relation till varandra men även att bedöma systemets effektivitet i förhållande till omgivningen såsom arbetsmarknaden och övrig delaktighet i samhället. I detta första avsnitt analyserar vi enhetens inre effektivitet. Med det menar vi den kvalitet Svalövs flyktingenhet och dess omgivande samverkanspartners uppnår, mätt ur brukarens perspektiv. I följande skiss har vi identifierat elementen och de olika intressenterna i relation till den utvärderade enheten (Vedung, 2009). Enhetens kvalitet är mätt genom frågor och diskussioner kring samverkan, lyhördhet, effektivitet, bemötande och flexibilitet.
Figur: Introduktionsprogrammets uppbyggnad samverkansmässigt
Enligt denna figur ser vi att flyktingenheten är på ett vis spindeln i nätet i detta system. För att uppnå inre effektivitet blir flyktingenhetens arbete i det lilla systemet att skapa förutsättningar för en effektiv samverkan i relation till målgruppen enligt de kvalitetsparametrar vi nämnt ovan. Nedan lyfter vi upp den feedback och de upplevelser som brukarna och intressenterna lyft när det kommer till enhetens interna arbete med introduktionsprogrammet.
Flyktingenheten Arbetsmarknadsetablering (Arbetsförmedlingen) Brukare Samhällsinformation (Länsstyrelsen) SFI (Vuxen- utbildningen) Målgrupp Intervjuade intressenter
Svalövs arbete med introduktionsprogrammet
Brukarperspektivet
Svalövs flyktingenhets arbete upplevdes i det stora hela som gott. Många brukare ansåg sig vara lyckligt lottade och glada över den goda kontakten mellan dem själva och Svalövs flyktingenhet. Ett genomgående tema som kommit upp i fokusgrupperna har varit att de har känt sig välvilligt bemötta och att enhetens personal har engagerat sig i deras situation. De flesta brukare menar att enheten i sig har god service samt är flexibel och lyhörd gentemot dem. Detta är något som de flesta brukare har uttryckt under fokusgrupperna. En av brukarna uttrycker sig såhär:
”… när jag var ensam med barn och jag inte kunde gå i skolan och det var alltid den här enheten som frågade efter mig och dom var alltid hemma hos mig och jag kände att jag hör hemma här. Jag hör hemma i Svalöv och det var de som var känslan.”(f2)
Eftersom vi hade flera fokusgruppsintervjuer beskrev många brukare samma sak. Utvärderingen gäller inte bara effektivitet och samverkan utan också kvaliteten i bemötandet med målgruppen. Därför diskuterade vi saker som bemötande, lyhördhet, engagemang i klientens situation och vi möttes av nöjda och brukare, med positiva resonemang kring enheten:
M: Då har jag lite frågor om bemötandet. Lite mer om enheten har bemött er.
X: Denna bit är helt topp. Ja för min del, jag fick ett bra bemötande […]
De är mycket bra när det gäller att träffa dem och vi ser ingen brist. Den biten är mycket, mycket bra.
X: Den biten tror jag är helt topp när det gäller att när de träffar oss de lyssnar och de frågar. Om de kan lösa problemet löser dem det samtidigt. Om de inte kan, så letar de efter lösning. Och allt vi ser är helt okej.
H: Håller alla med om det? X: Ja! (samstämmigt)” (f2)
Ibland var det i fokusgrupperna svårt att hålla diskussionen just kring Svalövs inre arbete och arbetet med bemötandet. Eftersom de flesta brukare var nöjda med det arbetet fanns det andra saker att diskutera som kändes mer relevanta. Eftersom vår frågeställning var att utröna just enhetens arbete och kvalitet försökte vi dock föra tillbaka diskussionen till ämnet, trots att många brukare hade kritik på saker som låg utanför själva flyktingenhetens bord. En sekvens visar detta:
”M: Upplever ni att Svalöv är tydliga, effektiva i arbetet? […]
X: Ja, faktiskt när det gäller den biten finns det ingen brist. Alltid får vi vad vi vill.
X: […] där vi känner att det finns brist är bara den praktiken. Praktikplatser. Och den lokalen som vi efterlyser att vi skulle vilja
samlas och be som muslimer. Och ledighet för de två högtiderna. Annars vi är nöjda med deras jobb.”(f2)
I en annan fokusgrupp illustreras detta på följande sätt:
”H: Ja, upplever ni att Svalövs flyktingenhet jobbar effektivt i sitt arbete?
X: Det som vi har problem med är skolan.” (f3)
När det kommer till enhetens service och kvalitet upplevde nästan uteslutande alla brukare att kvaliteten i enhetens arbete utifrån de kvalitetsparametrar som vi har använt var hög. Kontakten mellan brukarna och kontakter till samverkanspartners upplevs dessutom ha skötts på ett positivt och effektivt sätt. Här nämns som exempel enhetens medling mellan brukare och arbetsförmedling ha varit positiv. En brukare tog upp följande:
”Men när det gäller introduktionen och personalen där så har de inte några brister. Och när jag tillhörde introduktionen kunde de ringa till arbetsförmedlingen och lösa det väldigt enkelt” (f1)
När det kommer till kvalitet i form av tillgänglighet har enheten varit flexibel och öppen. Det har gått att kompromissa och boka tider som inneburit att personalen på enheten har fått komma till klienterna och inte tvärt om vilket har uppskattats. Enheten upplevs som hjälpsam och brukarna uttrycker att deras upplevelse är att enheten "gör det den ska göra". Att komma i kontakt med enheten upplevs heller inte vara något problem då de alltid ringer tillbaka i de fall då de inte svarar på samtal och ofta är anträffbara.
”… Till exempel, om jag haft tid med kommunen, […] och det finns ett hinder att mina barn är sjuka eller jag är hemma, vad gör dem? De kommer till mig istället och frågar vad jag behöver hjälp med. Det är någonting som man inte kan hitta.
M: Det var faktiskt precis det jag skulle fråga. Om ni tycker att enheten är flexibel och anpassningsbar? Om de kan möta er på halva vägen?
X: Ja, faktiskt vi ser att de är flexibla. Till exempel om det finns hinder de ringer direkt och de frågar att om det finns en möjlighet att de kommer till oss. Det är någonting som man väger att tungt i den här. X: I denna biten de får guld.”(f2)
Men bilden är inte enbart positiv. En del brukare upplevde enhetens bemötande negativt. I dessa fall uttryckte brukarna missnöje gällande enhetens förmåga att lyssna och ta till sig klienternas individuella behov. För att illustrera hur en del i resonemanget löd citeras följande sekvens:
M: Om man pratar om bemötande, hur upplever ni att Svalövs flyktingenhet har bemött er - på ett bra eller dåligt sätt?
X: Varken dåligt eller bra. Men det är 56% bra. Inte helt. M: Vad kunde vara bättre?
X: De skulle kunna lyssna på oss […] och man måste ta hänsyn till alla individers förutsättningar. De som har kommit hit har på något
sätt några problem. Alla har inte samma problem. […] så det är bra om man kan ta hänsyn till problemen. Individens. (f3)
En av fokusgrupperna påtalade utöver det nämnda att det var lätt att hänga med i introduktionens alla steg vilket var positivt i förhållande till den upplevda kvalitén men att det ibland saknades en tydlig bild av insatsernas syfte. Det framgår av följande citat:
”Ja det är så att allt var bra som vi fick från introduktionen förutom en sak bara. […] vi hade inte tillräcklig information när det gäller regler för själva introduktionen, vad som gäller. […] vi behövde mer kontinuerlig information om introduktionen om hur den funkar, vad är syftet med den” (f3)
Så som vi förstår det är det Svalövs flyktingenhet som får stå till svars inför brukarna gällande det som inte fungerar och föra detta vidare. Dock kan detta vara problematiskt för att flyktingenheten ansvarig för introduktionen å ena sidan medan enheten å andra sidan inte har inflytande över alla delar i den. Detta kan även ses som en akilleshäl i en brukarorienterad utvärdering. Att skapa ett forum för brukare att uttrycka sig kritiskt kring sin situation kan lätt hamna i att man kritiserar områden där den utvärderade interventionen egentligen inte har något mandat att förändra. Detta kan i längden leda till vad Vedung (2009) kallar politikerförakt och är ett av de främsta argumenten mot brukarutvärdering. Dock kan detta även ses som ett argument för en systemutvärdering där vi försöker se och ge en bild av helheten och återkoppla denna kritik i förhållande till interventionens omgivning. Detta kan även ses som ett argument för att kombinera brukarperspektivet med intressentperspektivet, då vi låtit intressenterna bemöta den kritik som brukarna framfört. Vi har låtit återkoppla den kritiken mot de som är ansvariga för respektive insats och lyft kritiken i diskussioner med tre intressenter; Välfärdsnämnden, Vuxenutbildningen och Länsstyrelsen. Att tillföra intressentperspektivet fördjupar diskussionen om kvalitet, vilket även hänger samman med vårt systemteoretiska perspektiv, att förstå problem och respons ur flera perspektiv, för att skapa sig en helhetsbild.
Intressentperspektivet
I denna del presenterar vi resultatet av intressenternas syn på flyktingenhetens kvalitet. Svalövs inre arbete, definierat som samverkansförmåga, bemötande, flexibilitet och lyhördhet har här diskuterats. De olika intressenterna i det här fallet är Länsstyrelsen, vuxenutbildningen samt välfärdsnämnden i Svalövs kommun. Eftersom en av flyktingenhetens viktigaste uppgifter i förhållande till intressenterna är att skapa en god grogrund för effektiv samverkan och koordinera de olika uppgifterna i introduktionsprogrammet handlar denna del mer om vad som enligt det systemteoretiska perspektivet skulle definieras som informationsöverföring och kommunikation mellan de olika delarna i introduktionsprogrammet som system (Moe, 1996).
Även intressenterna gav generellt sett en mycket god bild av Svalövs flyktingenhets bemötande och kvalitet. Enheten har upplevts som mycket flexibel när det kommer till kontakt och anpassning, ha god samverkan samt upplevs vara engagerade i sin uppgift. När det kommer till det övergripande perspektivet på flyktingenhetens arbete säger vår informant från Länsstyrelsen:
”…uppfattar jag att både den delen av arbetet, dvs det rent operativa […] praktiska det fungerar mycket väl […] på så vis att kommunen är tillmötesgående och flexibel. Det t utvecklingsarbete vi bedriver är ganska komplext och det ställer krav på flexibilitet […]. Det gäller både oss själva men också hos samverkansaktörerna […]. Jag har uppfattat Svalövs kommun som flexibel. Exempelvis finns det en förståelse för att vi ibland måste prioritera…”(i1)
”När det gäller samverkan så ser jag att det inte blir stopp i processerna på grund av att man inte klarar av att hantera frågorna internt […], den interna förankringen verkar fungera i kommunen.” (i1)
När vi i en intervju med en informant från vuxenutbildningen som frågar om enhetens förmåga att samverka, hur informationen går mellan de olika aktörerna svarar informanten också positivt.
”I: Det är inga problem […] vi löser allting så fort det kommer upp någonting så det är inget bekymmer alls” (i2)
”det är bara två flyktinghandläggare här […] så det är en nära kontakt och vi har lätt att hitta varandra och det är inga avstånd så det, det kan jag nog säga att det har fungerat bra. M: […] Tillgänglighet då, har de varit tillgängliga? Har det varit lätt att nå dem och så?
I: Absolut, inga problem”(i2)
Enheten upplevs från Länsstyrelsens sida även vara mycket målgruppsorienterade. Vår informant på länsstyrelsen menar att flyktingenheten alltid tänker på brukarnas bästa och sätter det i första rummet:
”Jag uppfattar att Svalövs kommun tänker målgruppsinriktat […]och att man med dem kan ha diskussionen utifrån vad människorna faktiskt behöver [...] och vilka priorieringar detta innebär.” (i1)
När det kommer till den övergripande kvaliteten i introduktionsprogrammet anser vår informant från välfärdsnämnden att den har en väldigt hög kvalitet och att flyktingenheten jobbar mycket bra.
”jag upplever Svalövs flyktingenhet och det arbete som de har gjort under många år, det är ganska många år [...] att vi har haft mottagande här som väldigt bra. [...] De har lyckats få många av dem som har kommit hit att kunna gå vidare, kanske flyttat härifrån men de som har stannat har fått arbete och skaffat sig till och med kanske hus och villor. Det är min uppfattning om det.”(i3)
Men bilden är inte enbart positiv. När det kommer till vuxenutbildningens perspektiv menar vår informant att flyktingenheten i vissa fall gått utöver sitt ansvarsområde och gett, vad de anser, vara obefogade synpunkter på vuxenutbildningens sätt att arbeta. Vår informant anser att samarbetet dem
emellan generellt sett är mycket bra, men att flyktingenheten gått över gränsen i att ifrågasätta denna bit.
”ja det tycker jag nog förutom att vår undervisning blev ifrågasatt. Det är väl det enda som jag lyfter fram som jag tycker är […]ganska viktigt eftersom det är en yrkesstolthet och vi är ju väldigt nöjda med vår SFI-undervisning”(i3)
Vår informant menar att de hela tiden måste motivera eleverna och förklara sig. Att deras sätt att bedriva undervisning på är väldigt modernt och i linje med kursplaner och lärandemål, men att de saknar förståelse för detta från flyktingenheten. Vår informant menar att de hela tiden bryter ned kursplanerna och jobbar enligt skolverkets mål, men att eleverna i SFIn inte verkar förstå detta, varför de upplever att de i dagsläget både behöver motivera eleverna och försvara sig gentemot flyktingenheten som tycks ta brukarnas perspektiv där vuxenutbildningen snarare hade förväntat sig att man hade kunnat förankra deras pedagogiska arbete. På grund av detta menar informanten att samarbetsrelationen mellan dem och flyktingenheten inte fungerar kanske så bra som den skulle kunna göra.
Vi kan härmed se att det finns en diskrepans mellan flyktingarnas förväntningar på undervisningen och vad de har att erbjuda. Vidare att lärare och pedagoger försöker uppmuntra och motivera till ett enteprenöriellt lärande där man har ett modernt tänk och nya arbetsmetoder när det kommer till utbildning och inskolning. Vuxenutbildningen anser sig själva jobba väldigt modernt och inte klassiskt teoretiskt genom att uppmana eleverna/studenterna att ta eget ansvar för sitt lärande. Denna metod anser de inte få tillräcklig förståelse för. Vår informant menar samtidigt att de jobbar mycket hårt och har gjort det väldigt länge samt att de är stolta över deras arbete men att de inte får erkännande eller uppskattning för det.
”man jobbar mycket mer målstyrt och […] vi jobbar stenhårt med det som står i kursplanerna; att använda film att använda diskussioner, allt detta… men många av invandrarna tycker att se film […] ’är fullkomligt bortkastad tid vad lär jag mig på det?’ Och då måste vi gång på gång motivera varför vi visar film, att här har du ett medium som du läser […] det är oftast svensk text på det vi tittar på; du har talet och du har bilden, […] så det är jätteviktigt att framhålla det hela tiden […] vi ligger långt framme där tror jag i vår undervisning och det är detta vi försöker hela tiden; motivera eleverna, och flyktinghandläggarna.”(i2)
Sammanfattningsvis kan man säga att vuxenutbildningen upplevde en viss målkonflikt mellan dem själva och flyktingenheten. Flyktingenheten tycktes se på vuxenutbildningens uppdrag i introduktionsprogrammet på ett sätt, medan vuxenutbildningen såg på detta ur ett annat perspektiv. Det har från vuxenutbildningens perspektiv uppfattas som att flyktingenheten inkräktat på ett område där de har sin expertis vilket har bidragit till en försämrad relation mellan dem. Att skapa en gemensam förståelse för olika parters synsätt utan att någon ska känna sig överkörd eller trampad på tårna är en utmaning och samtidigt en viktig förutsättning för att uppnå effektivitet och god kvalitet i introduktionsprogrammet som helhet. Som vi nämnt tidigare tas det även upp i propositionen Sverige
framtiden och mångfalden (1997/98:16) att det krävs en effektiv samverkan vilket
kan ses som ett riskområde då situationer som beskrivs ovan uppstår.
Denna problematik kan i ljuset av den systemteoretiska förståelsen ses som ett hinder för effektiv samverkan och informationsflöde mellan enheterna i systemet. Samtidigt måste man vara medveten om att intressenterna i introduktionsprogrammet är autonoma system i sig. Vuxenutbildningen har således ett eget betraktelsesätt ur utbildningssynpunkt genom vilket intressenterna har sin relevanta plats i introduktionsprogrammet; att bidra med sin kunskap och expertis som autonoma enheter (Moe, 1996).
Om flyktingenheten och intressenten uppfattar intressentens uppdrag i introduktionsprogrammet på skilda sätt kan detta leda till parterna som ska samverka drar åt olika håll vilket påverkar även introduktionsprogrammet som helhet och således även målgruppens kvalitetsupplevelse. Ur ett systemteoretiskt synsätt förstås detta lättast genom att betrakta flyktingenheten och vuxenutbildningen som skilda självreferentiella system bestående av ett eget systemspråk och en inre systemrationalitet, på samma sätt som en social grupp har en egen jargong och ett förhållningssätt samt invanda roller. De båda systemen har således en egen inre logik där de själva drar slutsatser kring vad som är relevant och hållbart i förhållande till den rådande situationen (Moe, 1996). Detta bör betraktas som en krock vad gäller de skilda systemens verklighetsuppfattning och systemrationalitet snarare än en intressekonflikt. Låt oss än en gång illustrera detta med en modell:
Figur 4: Skild systemrationalitet i förhållande till utbildningen
I figuren ovan illustrerar vi att det i de olika systemen betraktar svenskundervisningen ur deras eget systemförnuft. Det kan även illustreras med den gamla klassiska metaforen ”the blind man and the elephant” (Meadows, 2008, s. 7) där de olika männen inte har olika synsätt utan snarare skilda verkligheter. Utifrån Meadows (2008) skulle man kunna se detta som att de olika aktörerna karakteriseras av en bunden rationalitet. Aktörerna fattar enligt denna teori ”hyfsat förnuftiga beslut” (eng. quite reasonable decisions s. 106) baserade på den information de har, som deras systemförnuft och inre logik ger vid handen (Moe, 1996). Man måste därför förstå de olika ståndpunkterna i denna ”konflikt” genom att se till de olika aktörernas roller i förhållande till introduktionsprogrammet som helhet.
Svenskundervisning
Brukare
Detta resultat bör kopplas till vad vi tagit upp tidigare i den tidigare forskningen på området (Den aktiva deltagaren, 2006) samt Sverige framtiden och mångfalden (1997/98:16) nämligen att det är viktigt med förankrade mål och en gemensam vision kring introduktionsprogrammet så att inte samverkanspartners drar åt olika håll. Enligt Meadows (2008) är lösningen på problematiken med bunden rationalitet att upplysa och utbilda intressenterna i förhållande till anspänningen. Detta kan även kopplas till Vedungs (2009) föreslagna användningsområde för utvärderingar; en upplysande användning för en fördjupad och mer förståelseorienterad diskussion kring insatsernas aktuella konsekvenser och egentliga mål.
Tidigare har vi analyserat brukarnas perspektiv gentemot flyktingenheten. Ovan har vi även analyserat flyktingenhetens relation med vuxenutbildningen i ett systemteoretiskt perspektiv. För att fördjupa diskussionen ytterligare återvänder vi till brukarnas syn och feedback på samverkanspartners bidrag i introduktionsprogrammet.
Samverkanspartners arbete med introduktionsprogrammet
Det har framkommit att upplevelsen av kvaliteten som bra eller dålig i mångt och mycket är beroende av kvaliteten i skolan, arbetsförmedlingen och förmedlingen av praktikplatser. På dessa punkter upplever flertalet av brukarna brister. Detta är ännu ett exempel på hur de olika systemen påverkar varandra och brukarnas upplevelse av flyktingenheten. Vi har valt att skilja på kritiken genom att under denna rubrik analysera brukarnas kritik mot de övriga delarna i introduktionsprogrammet, samt de samverkandes svar på denna kritik.
Svenskundervisningen
Den främsta kritiken som brukarna lyfte upp i förhållande till introduktionsprogrammet var att de upplevde svårigheter i svenskundervisningen. Brukarna upplevde ett bristande stöd från lärare, svårigheter med att förstå och följa uppgifter i skolan samt med undervisningens upplägg och bakomliggande pedagogiska vision. Många brukare uttryckte missnöje gentemot vuxenutbildningens kvalitet och sätt att bedriva undervisning. Vissa av brukarna hade försökt att prata med skolledningen men inte upplevt att de fått gehör där heller. Av våra intervjuer har det framkommit att merparten brukarna vill lära sig