I denna del kommer vi utveckla hur förskollärare bemöter barn i behov av särskilt stöd. Utifrån den empiriska datainsamlingen framgår många olika metoder förskollärare använder sig av samt möjligheter/hinder att anpassa lärmiljön och få barn i behov av särskilt stöd inkluderade i aktiviteter. I resultatet har förskollärare och barns namn fingerats.
Möjligheter i lärmiljön och i aktiviteter 5.1 Bildstöd
En anpassning som utmärker sig hos förskollärarna och som upplevs fördelaktigt är bildstöd. Bildstöd är ett pedagogiskt redskap som förskollärare använder sig av på förskolan. Bildstöd används som en förutsättning till kommunikation och förståelse. Förskollärarna lyfter vikten av att använda bildstöd för att skapa förutsättningar till delaktighet, och för inkludering i gruppen. Barnen får möjlighet att styra över sin tillvaro utan ett verbalt språk med bildstöd. Förskollärarna använder bildstöd i form av bildknippa som de bär med sig hela arbetsdagen, bildschema som är ett veckoschema med bildstöd hur dagen ser ut samt en förtydligande pil var på schemat de befinner sig. Dessutom uttrycker en förskollärare lättnad med att materialet på förskolan har bilder som förtydligar var varje sak hör hemma.
I vissa situationer om de blir en konflikt om barnet inte vill något, då är ju bildstöd och bildknippa förtydligande på att få barnet att förstå vad som ska hända eller ske. Det går ofta lättare att visa en bild och förtydliga om barnet så kallat låst sig i något. Men sen är det ju såklart dagsform som avgör situationen (Förskollärare I).
Citatet ovan visar på hur bildstöd kan stötta barnet i förståelsen av vad som sker eller som en förberedelse av vad som ska hända. Förskolläraren berättar att barnet ovan kan leta i bildknippet för att visa bild att hen är arg eller ledsen och på så sätt uttrycka sin känsla.
5.1.1 TAKK som stöd
Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) är ytterligare en anpassningsmetod som utmärker sig i vår studie. Förskollärare använder metoden TAKK tillsammans med talat språk. Förskollärarna tecknar och förstärker nyckelord till barnen som en anpassning när de kommunicerar
med varandra. Studien visar förskollärare som använder sig av TAKK hela dagen, någon förskollärare använder sig av TAKK i aktiviteterna, någon annan använder sig av TAKK för förstärkning såsom äta, gå ut, sitta, toalett.
Vi pedagoger använder TAKK i den mån vi kan, dock kan jag inte se att det här barnet gör de men jag tolkar de som att de här barnet förstår TAKK. Jag kan teckna tvätta händerna för barnet, och då går barnet oftast och tvättar sig, jag upplever att barnet förstår TAKK. Positivt är även att jag kan förmedla mina känslor för barnet (Förskollärare I).
Under en observation med förskollärare och en barngrupp får vi se när de använder sig av TAKK i en saga. Förskolläraren bjuder in barnen i sagan och använder sig av det verbala samt kroppsspråket med TAKK som stöd.
Förskolläraren beskriver trygghet när de använder TAKK, då fler barn får förståelse av sagan.
Ylva”:” tar fram sagolådan om bockarna bruse.
Ronja (4år)”:” Utropar, ja!
Noell (4år)”:” Waw-(ljud och visar med kroppen).
Ylva”:” Visar Noell med TAKK att han kan ta trollet.
Observationen ovan visar att förskolläraren använder TAKK som en naturlig del i aktiviteten. Förskolläraren berättar att hon upplever att barn och kollegor vill lära sig använda TAKK.
5.1.2 Närvarande pedagog
En närvarande förskollärare är en anpassningsmetod som återkommer i vår studie. Det framkom att förskollärarnas erfarenhet av närvaro bidrar till ökat samspel i leken. En närvarande förskollärare som är med och stöttar i leken bidrar till att kamrater bjuder in till lek. Erfarenheter är att barnens relation stärks om stöttning finns.
När det sitter med en vuxen fungerar det ofta. Det är så tråkigt när kompisarna inte vill leka med de barnen som stör, vi måste gå in i leken och stötta dessa barn (Förskollärare H).
Citatet ovan framhäver vikten av en närvarande pedagog som finns till för stöttning och barnet inkluderas i leken eller aktiviteten.
5.1.3 Små grupper
Flera av förskollärarna i studien beskriver erfarenheter av att dela upp barnen i smågrupper som anpassningsmetod. När barnen delas upp i små grupper ges det möjlighet för barnen att få talutrymme och göra sin röst hörd. Förskollärarna säger att de kommer närmre barnen och ser alla när de delas upp i grupper.
Vi hade ett barn som var utåtagerande. Då började vi dela oss i små grupper. Vi har bara fem till sex barn per grupp.
Barnen får mer talutrymme. Förr var det några som pratade hela tiden när vi satt i stor samling med sjutton barn. Det är bara vinning med detta, det känns bra att se alla barnen (Förskollärare M).
Förskolläraren i citatet påtalar att helgrupp leder till att något barn kommer i skymundan, även om fokus är att se alla barnen. Förskolläraren beskriver känslan av att känna sig “nöjd” med sig själv “idag fanns jag för alla barnen i gruppen”.
5.1.4 Förberedelse
Förberedelse är en anpassningsmetod som flera förskollärare använder sig av i studien. Förberedelse kan vara att gå igenom ett dagsschema om hur dagen ser ut. Ett dagsschema underlättar för barnen hur dagen ser ut beskriver en av förskollärarna. Bildstöd är en förberedelse några använder sig av. Förskollärarna visar en bild på en aktivitet och beskriver först gör vi denna aktivitet och sedan pekar på nästa bild med en ny aktivitet. Förskolläraren påpekar att förberedelse infinner trygghet även för pedagogerna.
Vi använder timglas till exempel när vi ska gå till gympasalen så går vi i små grupper och då använder vi timglaset till detta barn så hen vet när det är dags att gå.
Vi ritar upp processen detta händer: 5 barn + pedagog går till gympasalen kl 10, vi kommer göra detta och detta på gympan. Klockan 11 går vi tillbaka till förskolan igen. Vi har med en bildkarta som beskriver alla steg till gympasalen, samt bildknippa att förtydliga känslor eller händelser vi upplever (Förskollärare F).
Förskolläraren i citatet ovan framhäver sin erfarenhet av förberedelse på vad som ska hända härnäst för barnen. Det kan bidra till att barn inte behöver oroa sig under aktiviteten vad som ska hända härnäst. Fokus blir att delta istället.
Vidare framhäver förskolläraren att trygga barn blir trygga förskollärare.
5.1.5 Förhållningssätt
Flertalet av förskollärarna i vår studie framhäver förhållningssättet som en viktig metod. Att utgå ifrån ett relationistiskt förhållningssätt där relationer växer fram beskriver en förskollärare. Det innefattar att bygga relation med barn, kollegor, vårdnadshavare och all övrig personal på förskolan. En av förskollärarna beskriver att det ofta kan bli utanförskap för barn i behov av särskilt stöd. Att de kan vara utanför i gruppen eller att barnen påpekar att de inte vill sitta bredvid barnet eller vara med barnet i fråga. Förhållningssättet hur man är mot kompisar samt en stöttande tillgänglig pedagog är fördelaktigt. Vidare tydliggör förskolläraren att förskolan har som mål att de arbetar med hur man är en bra kompis. Vidare ska det kännas bra att gå till förskolan samt arbetet för barn och förskollärare.
Vi har tyvärr märkt att det har börjat komma en negativ klang på de här barnen. Det kan vara att man inte vill leka med dem för att den gjort eller sagt något dumt, detta upprepar sig. Det är vår roll att gå in och få ett stopp på det. Vi pratar om att det ska kännas bra i hjärtat (Förskollärare E).
Förskolläraren i citatet ovan är medveten om att barnet är utanför. Arbetslaget har infört en stöttande pedagog som ska finns med i leken och stöttar barnet.
5.1.6 Delaktighet
Att arbeta med delaktighet i utbildningen är en betydelsefull anpassningsmetod hur barn inkluderas och hur de mår på förskolan. Barnens intresse ökar då de får vara delaktiga i utbildningen. När intresse infinner sig är det lättare att få med barnen i aktiviteter påvisar förskolläraren.
Vi ska göra en sak till innan vi byter med den andra gruppen. Här har jag fyra burkar med ett djur på. Ni ska lägga namnet i den burk på det djur ni vill vara. Här ges barnen inflytande (Förskollärare H).
Förskolläraren beskriver en planerad aktivitet utifrån barnens intresse i hopp om att få så många som möjligt att vara delaktiga. Förskolläraren berättar att barnen på avdelningen intresserar sig för djur och väljer därav aktiviteter med djur som inspiration. Intresset leder till delaktighet. Glädjen framhävs när barnen är delaktiga.
5.2 Inkludering
En förskollärare berättar om ett barn som är i behov av särskilt stöd, där de andra barnen stöttar barnet till att bli delaktig och inkluderas i gruppen. De andra barnen bidrar med hjälpmedel och bildstöd för att barnet ska få förståelse av aktiviteten och vara delaktig samt inkluderas i samlingen. Förskolläraren beskriver sin glädje att se empatin inför varandra.
När vi har rörelseaktivitet stöttas barnet till att bli delaktig genom att barnen flyttar armar och ben till barnet som inte har denna förmågan själv
(Förskollärare J).
Förskolläraren berättar utifrån erfarenheter att barn som har handikapp som barnet i citatet ovan, accepteras och inkluderas i gruppen. Övriga barn vill gärna stötta barnet och finnas till hands.
Hinder i lärmiljön och i aktiviteter 5.2.1 Utanförskap
Flera av förskollärarna i vår studie upplever att utanförskap är ett problem för barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarens roll är att få med barnen i det sociala samspelet och anpassa utbildningen efter barnens olika förmågor.
Det kan vara så att de blir lite utanför. De kan inte de oskrivna reglerna i leken. Vi försöker stötta barnet i leken. Det gör ont att se utanförskap (Förskollärare M).
Förskolläraren berättar utifrån erfarenhet att utanförskap är något de arbetar med dagligen. Utanförskap sker i alla åldrar på förskolan.
Vi måste diskutera mycket med varandra. Tycker det är synd att alla ska va på ett visst “sätt” för att det ska fungera, det gör att man inte räcker till för alla, man känner sig otillräcklig. Vi ska ju vara olika, barnen väljer ju någon som de känner sig trygg med och det är ju bra (Förskollärare H).
Två av förskollärarna beskriver upplevelsen av att barn i behov av särskilt stöd ofta är utanför gruppen. Barnet upplevs ledsen eller arg när de är utanför gruppen.
5.2.2 Samsyn i arbetslaget
Förskolläraren beskriver samsyn som ett hinder i arbetslaget, vilket gör det svårt att anpassa utbildningen för barn i behov av särskilt stöd.
Nej, vi har inte samma syn, behöver vara mer
sammansvetsade. Vi diskuterar inte detta med varandra de är mer att någon är sur och säger inget och en annan går undan, så svårt när jag vill att vi ska ha samma syn på hur vi arbetar (Förskollärare P).
Förskolläraren beskriver i citatet ovan svårigheter när arbetslaget inte är samspelta. Förskolläraren berättar utifrån erfarenheter att barn i behov av särskilt stöd är i behov av extra anpassningar i utbildningen och är då fördelaktigt att arbetslaget enas om vilka metoder som ska användas.
5.2.3 Miljön
En av förskollärarna upplever slitage och brist av material som ett hinder i inomhusmiljön. Miljön ska vara tillgänglig och synliggöras för alla barn.
Förskolläraren påtalar att tunga lyft i miljön sliter på rygg och ork när det saknas anpassning i miljön.
Nu har vi haft en tråkig miljö då vi funderat på hur vi vill ha det. Då avdelningen har både öppningar och stängningar då de äldre barnen är här, måste vi lägga vissa material högre upp till de äldre barnen. Allt måste bäras upp och ner, en ohållbar situation (Förskollärare E).
Förskolläraren uttrycker frustration av otillgänglig miljö för de yngre barnen, då materialet läggs högt upp. Barnen är osjälvständiga. Utifrån erfarenheter är tillgängligt material och möbler i barnhöjd fördelaktigt både för barn och personal.
5.2.4 Relationsbunden
En förskollärare beskriver att barn i behov av särskilt stöd ofta är relationsbundna, vilket innebär att de ofta fäster sig vid en förskollärare eller pedagog samt har svårighet att skapa relationer med övriga i arbetslaget.
Min uppfattning är att barnet är väldigt relationsbunden och behov av det optimala samspelet. Vi har någon som
är relativt ny hos oss och då tar de lite tid att bygga relation och samspel. Sen har vi någon som har varit hos oss en längre tid och där fungerar samspelet bättre, det känns bra. De är ju ett dagligt arbete att bygga relationer.
Men min uppfattning är att barnet arbetar olika med oss pedagoger (Förskollärare I).
Förskolläraren ovan menar att barn i behov särskilt stöd har svårt för förändringar. När en ny kollega börjar är det en ny person att lära känna och nya rutiner för barnet.
5.2.5 Fördröjda specialpedagogiska anpassningar
Renblad och Brodin (2014) påvisar i sin forskning att var fjärde barn mår dåligt av psykiska, emotionella eller sociala problem. Forskningen visar på att yngre barn mår dåligt i större omfattning jämförelse mot tidigare. Frågan som blir aktuell är om förskollärare får stöd från specialpedagog för att underlätta för barn som är i behov av särskilt stöd. Specialpedagoger har ofta mer än en förskola att tillgodose och därav kan vara fullbokad när behov infinner sig.
Specialpedagogen är inte bara till för att rådgöra eller vara ett bollplank för förskollärarna utan är också till för att upprätthålla handlingsplaner i samarbete med vårdnadshavarna. Specialpedagogen tillkallas när de egna metoderna inte är tillräckliga för barnet. Ett barn som är i behov av särskilt stöd kan ha medicinskt eller fysiskt handikapp, sociala svårigheter, språkliga eller koncentrationssvårighet eller svårigheter med samspel.
Detta är svårt och jobbigt, vi har provat alla hjälpmedel för att stötta barnet och väntat på specialpedagog. Nu har vi äntligen gjort en bst (Barn stöds team) som mer konkret säger hur vi ska arbeta med barnet, det känns i alla fall bra. Hoppas att de gör att det underlättar för oss alla 3 (Förskollärare E).
Förskolläraren i exemplet ovan berättar att barnet i fråga är 3 år gammal vilket bidrar till en fördröjd bst (Barn Stöds Team). Förskolläraren uttrycker frustration av att inte kunna bidra med anpassningar för att underlätta för barnet.
5.3 Resultatsammanfattning
Vi vill i denna del visa resultat som framkom i vår studie. Förutsättningar för anpassning av lärmiljön upplever vi att förskollärarna har, dels genom upplevda erfarenheter men även av rektorer och specialpedagoger som ger
vägledning i anpassningar till förskollärarna. Flertalet av förskollärarna beskriver fördelen att använda sig av bildstöd, bildknippa, schema, TAKK tecken, samt en föränderlig miljö utefter barn och barngrupp. Vidare visar resultatet möjligheten med små grupper för att alla barn ska komma till tals och framföra sin talan. Vi ser i studien att barn i behov av särskilt stöd delges stöttning och anpassning för att bli inkluderade i gruppen. De delger barnen de anpassningar de har till sitt förfogande och tar in specialpedagog när effekt uteblir. Material på förskolan finns mestadels tillgängligt för barnen samt bord och stolar i barnhöjd. Förskollärarna ser till barn i behov av särskilt stöd som berikande. Anpassning och stöttning för inkludering samt en miljö utefter intresse och behov är ett mål flertalet arbetar utefter. Förskollärarna ser att vissa barn behöver mer stöd än de kan få då de inte fått en diagnos. Eftersom de ser barnen i vardagen på förskolan kan de ofta se att barn har den typ av problem som troligtvis motiverar en senare utredning, detta framkom som ett hinder när specialpedagogiska anpassningar blir fördröjda, vilket flertalet av förskolläraren upplevde frustrerande att de specialpedagogiska anpassningar fördröjs.
5.4 Teori utifrån tolkning av data
I denna del kommer vi att redogöra för hur vår teori växt fram ur data
från våra fältanteckningar har situationer och händelser kontinuerligt skrivits ner, anteckningarna blir metodologiska då problem känslor och olika föreställningar reflekteras och antecknas (Dimenäs, 2010).
Nyckelbegrepp Underordnad
Modell 1: modellen presenterar vårt datamaterial utifrån intervjuer där möjligheter och hinder framhävs
I modellen ovan visar begreppen möjligheter där kärnkategorin leder till utveckling och lärande.
Nyckelbegrepp Underordnad kategori
Överordnad kategori
Kärnkategori
Utanförskap Exkluderad
Oförståelse Okunskap Samsyn
/arbetslag
Ostruktur
Miljön Ostruktur
Relation Exkluderad
Modell 2: modellen presenterar vårt datamaterial utifrån intervjuer
I modellen ovan visar begreppen hinder där kärnkategorin leder till okunskap.
Nyckelbegrepp Underordnad kategori
Överordnad kategori
Kärnkategori
Bild TAKK
Kommunikation
Förståelse Utveckling lärande Smågrupper Framföra sin
talan
Förberedelser Närvarande barn Delaktighet Inkluderande
Modell 3: modellen presenterar vårt datamaterial utifrån observationer där möjligheter framhävs.
I modellen ovan visar begreppen möjligheter av observationer där kärnkategorin leder till utveckling och lärande (Denscombe, 2018).
Figur 1: teorin som vuxit fram
Analysen börjar efter första intervjun och observationen. Det första som sker är att datamaterialet jämförs och de begrepp med gemensamt samband plockas ut.
Denna process görs i tre steg. Det första steget är den öppna kodningen där datamaterialet bryts ner i mindre delar som meningar eller ord, det kan
exempelvis vara en händelse. Det framträder ett mönster och nyckelbegreppen sorteras in i kategorier. Nyckelbegreppen är bildstöd, TAKK, närvarande pedagog, små grupper, förberedelse, förhållningssätt.
Det andra steget är axial kodning där fortsätter nya begrepp att växa fram, dessa jämförs och bildar nya kategorier. Dessa kategorier bildar samband och mönster som vuxit fram ur datamaterialet. De centrala begreppen är relationer,
kommunikation, lyhörd, talan, närvarande och inkluderande där slutsatsen leder till förståelse.
Det tredje steget är den selektiva kodningen där det slutligen vuxit fram
kärnkategorier som de övriga kategorierna har ett samband med. Här uppstår en mättnad vilket innebär att det inte kommer fram nya kategorier ur datan. Det är i kärnkategorin som teorin framkommit. Vår teori är att barn i behov av särskilt stöd får utveckling och lärande när förskollärare delger anpassningar i
utbildningen.
Vår teori visar att hinder är när förskollärare inte anpassar utbildningen, vilket vi fått fram i följande begrepp: samsyn i arbetslaget, försenade specialpedagogiska insatser, utanförskap, miljön, relation. Vår tolkning är att det leder till oförståels där utveckling och lärande uteblir (Denscombe, 2018).
6 Diskussion
Studiens syfte var att undersöka hur förskolan anpassar utbildningen för barn i behov av särskilt stöd. Detta undersöktes genom frågeställningarna: Vilka möjligheter/hinder upplever förskollärarna finns för att anpassa lärmiljön utifrån barn i behov av särskilt stöd? Vilka möjligheter/hinder upplever förskollärarna finns för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i aktiviteter?
I denna del kommer vi diskutera studiens resultat utifrån hur de specialpedagogiska perspektiven synliggörs, tidigare forskning, teorier samt metodens möjligheter/hinder. Avslutningsvis kommer vi ge förslag på vidare forskning.
6.1 Resultatdiskussion
Utifrån ovan sammanställda resultat ser vi att huvudresultatet visar på att förskollärarna återkommande använder sig av små grupper där aktivitet och grupp varierar för att barnen. En förskollärare lyfter vikten av att skapa relationer, kommunicera med varandra och framföra sin talan, vilket kan bidra till förståelse och lärande för barnet med stöttning av förskollärare. Palla (2011) påvisar att mindre grupper kan göra att barn i behov av särskilt stöd enklare inkluderas i utbildningen och detta ger möjlighet till delaktighet i aktiviteter. Tallberg Broman (2015) skriver att alla barn ska bli inkluderade i lekar och aktiviteter och behöver en vuxen som aktivt kan styra detta. Om barn får en inramning gynnar det barns delaktighet och inkludering. Vilket barnperspektiv förskolläraren har avgör hur alla barn blir socialt delaktiga i förskolans aktiviteter.
Förskollärarna har goda möjligheter att anpassa lärmiljön och få barnen delaktiga i aktiviteterna, dock kan ett hinder vara samsyn i arbetslaget.
Anpassning används i form av TAKK och bildstöd i aktiviteter men stöttning utöver uteblir för barn som är i behov av särskilt stöd. Detta kan jämföras med Dilemmaperspektivet. Dilemman som uppkommer är undervisning där de inte gör någon skillnad på barnen och därav missar barn som är i behov av särskilt stöd. Förskolläraren håller i aktiviteten och kan därav inte bidra med stöttning för barn som har behovet. Liljedahl Albeck och Åkesson (2010) beskriver vikten av en fördelaktig lärandemiljö där ansvar ligger på förskolläraren.
Anpassning används i form av TAKK och bildstöd i aktiviteter men stöttning utöver uteblir för barn som är i behov av särskilt stöd. Detta kan jämföras med Dilemmaperspektivet. Dilemman som uppkommer är undervisning där de inte gör någon skillnad på barnen och därav missar barn som är i behov av särskilt stöd. Förskolläraren håller i aktiviteten och kan därav inte bidra med stöttning för barn som har behovet. Liljedahl Albeck och Åkesson (2010) beskriver vikten av en fördelaktig lärandemiljö där ansvar ligger på förskolläraren.