Resultat analys

Utifrån studiens övergripande forskningsfråga, syfte, specifika frågeställningar samt resultat kan det konstateras att ISO: 22315:2014 är väl integrerad i MSB´s riktlinjer för storskalig evakuering. Det kan vidare konstateras att det denna ISO-standard inte i samma utsträckning återspeglad i de befintliga, äldre, kommunala risk- och sårbarhetsanalyserna. Undersökningens resultat kan visa på att det finns brister i den geografiska ansvarsfördelningen på regional- och kommunal nivå, vilket i så fall främst kan förklaras av hur den svenska samhällsstyrningen tillämpas.

Beredskap

Undersökningen visar att de regionala risk- och sårbarhetsanalyserna sinsemellan har en mer enhetlig och samstämmig syn på såväl risken för kärnteknisk olycka som beredskapen vid en evakuering. Genom att analysera de kommunala risk- och sårbarhetsanalyserna kan det konstateras att det finns stora skillnader i hur väl en kärnteknisk olycka och en efterföljande evakuering behandlas. Kommunerna har en lagstadgad frihet till att utveckla sitt arbete utifrån egna förutsättningar och möjligheter vilket inom aktuellt problemområde har fördelar, främst genom att specifika beredskapsplaner för varje enskild kommun kan utvecklas för att optimera en evakuering. En avsaknad av en enhetlig syn på risker och sårbarheter vid en kärnteknisk olycka kan resultera störningar vid såväl samverkan som vid kommunikation till allmänheten. Det går att konstatera att det finns en återkommande brist på lokala evakueringsplaner. Detta återfinns dels i de erfarenheter vilka identifierats från tidigare händelser och dels i de studerade risk- och sårbarhetsanalyserna.

MSB´s vägledning berör endast marginellt hur evakuering skall hanteras i ett scenario då flera olyckor inträffar samtidigt. Väneröversvämningen 2000-2011 (Blumenthal 2010), snökaoset i Gävle 1998 (Styrelsen för psykologiskt försvar 1998) samt den omfattande branden i Västmanland, 2014, (Länsstyrelsen Västmanlands län 2014) visar på hur vädermässiga förhållanden påverkar en händelses varierande utveckling. De krisberedskapsplaner vilka finns skulle behöva revideras i stor utsträckning och krishanteringen skulle främst få fokusera på att samverka den hjälp som kommer utifrån.

Kunskap

Genom såväl risk- och sårbarhetsanalyserna samt genom de samtal som genomfördes tydliggörs att det finns brister, och glapp, i ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunen. Vid en kärnteknisk olycka har länsstyrelsen det övergripande ansvaret för en evakuering. Det kan dock konstateras att kommunerna inte inbegriper sitt eget ansvar vid mottagandet av evakuerade människor samt att det är kommunerna som är länsstyrelsens resurser vid en evakuering. För en väl fungerande krishantering krävs det att kommunerna är införstådda med att utan en lokal beredskap är det svårt att kunna hantera länsstyrelsens direktiv under en krissituation.

Genom att titta på erfarenheter från tidigare kärntekniska olyckor kunde det inte identifieras några perspektiv om huruvida frågor från allmänheten hade hanterats. Olyckor av detta slag väcker stor oro och mental stress. Mängder av frågor gällande olyckans omfattning, hur man skall agera, risker och liknande uppkommer hos allmänheten. Bristen på egna erfarenheter visar sig även i att regionala och lokala risk- och sårbarhetsanalyserna inte tar upp några konkreta aspekter på vilken omfattningen, varken tidsmässigt eller geografiskt, en olycka kan få.

32

Undersökningsresultaten visar att samtliga kommuner har en krishanteringsnämnd eller motsvarande. Denna grupp skall enligt undersökningens data ha kunskap gällande krishantering. Det är av vidare intresse att studera vilken riskmedvetenhet gällande evakuering personer inom dessa grupper besitter.

Kommunikation

Innehållsanalysen visar att det är av vikt att lyfta kommunernas brist på övergripande kunskap om kärntekniska olyckor samt evakuering, men att kommunerna innehar stor kunskap gällande den lokala samhällsstrukturen, utsatta grupper och infrastruktur. Kommunerna har också mer erfarenheter gällande frågor från allmänheten, men att de trots detta behöver vägledning för att kunna hantera dessa frågor vid en extraordinär händelse. Det finns en god kunskap hos kommunerna gällande bemötandet av det civila samhället vid såväl en kris som under normala omständigheter. På kommunal nivå finns kunskap om det egna samhället gällande socialt klimat, vilket avspeglar globala processer och regional tryck. För att övervinna de brister vilka undersökningen redovisar krävs det även att den organisatoriska förmågan och verksamhetens kapacitet lyfts från lokal nivå, upp till nationell nivå. Denna kunskap måste på regional och nationell nivå förvaltas på samma sätt som kommunerna måste förstå och kunna förvalta det ansvar de har vid en kärnteknisk olycka och en evakuering.

De kommunala risk- och sårbarhetsanalyserna pekar på vikten av att i allt större utsträckning inkludera ett underifrånperspektiv när vägledning för samhällets aktörer tas fram. De kommunala risk- och sårbarhetsanalyserna belyser att det kommer bli ett ökat tryck från allmänhet och media, vilket de samtidigt upplever kommer vara problematiskt att hantera vid en extraordinär händelse. Vid oväntade och oönskade händelser är det är primärt kommunerna som har den direkta kontakten med allmänheten. En avsaknad av riktlinjer för hantering av allmänhetens frågor i MSB´s vägledning visar att det finns brister vilka utgår från ett ovanifrånperspektiv.

Resurser

Gemensamt för de regionala som lokala risk- och sårbarhetsanalyserna är vikten av en god samverkan, vertikalt och horisontellt inom det sociotekniska systemet. Gemensamt är även efterfrågan av ökade kunskaper och övningar inom krisberedskap som stort men också specifikt gällande evakuering.

De studerade risk- och sårbarhetsanalyserna visar på en övergripande avsaknad av att inkludera kärntekniska olyckor samt evakuering. Även genom studiens informanter kunde detta stödjas, endast två av informanterna kunde uppvisa en god kunskap, samt beredskap, gällande kärntekniska olyckor. Informanterna visade dock en stor vilja att arbeta vidare med detta komplexa problemområde. De största utmaningarna för den övergripande beredskapen kan ligga i att kommunerna inte beaktar riskerna utifrån de riktlinjer som föreligger. Bristande resurser kan vara tänkbara faktorer till varför vägledning från exempelvis MSB inte i tillfredskallande utsträckning beaktas på lokal nivå. Utmaningar ligger vidare i att risker utanför det egna geografiska ansvarsområdet inte inkluderas i det lokala beredskapsarbetet För en ökad integration av ett bottom-up perspektiv skall vara möjlig krävs det att kommuner i allt större utsträckning får vara delaktiga riktlinjer från exempelvis MSB.

33 Social trygghet

Genom att studera tidigare händelser, MSB´s vägledning och samtliga risk- och sårbarhetsanalyser kan det konstateras att det är av vikt att kommunerna har en plan för hur psykosocial oro skall integreras i de lokala risk- och sårbarhetsanalyserna. Den sociala tryggheten återspeglas främst genom de barriärer som kan finnas vid en evakuering. Undersökningen kan inte redovisa i vilken utsträckning evakueringsplaner integrerar de barriärer vilka kan finnas genom invånare av olika etniciteter samt de problem som kan följa med en språkdiversitet.

Trots att tidigare erfarenheter visar att en evakuering kan bli mycket omfattande och medföra att människor kan komma att tvingas vara evakuerade under en lång period återfinns detta i mycket liten utsträckning i såväl MSB´s vägledning samt i de studerade risk- och sårbarhetsanalyserna. Utifrån ett perspektiv om hållbar utveckling är de efterföljande konsekvenserna av vikt att beakta i vidare forskning. Det kan konstateras att det saknas resurser till det akuta saneringsarbetet samtidigt som det i mindre utsträckning inkluderas ett perspektiv om efterföljande effekter. De efterföljande effekterna vilka främst kan kopplas till sanering samt miljö- och hälsoeffekter bör snarare diskuteras utifrån andra perspektiv än de aktuell undersökning antar.

5 Diskussion

Studiens syfte är att, utifrån ett perspektiv om top-down, bottom-up, studera hur man å ena sidan ger råd och vägledning från nationell nivå, och å andra sidan planerar och analyserar risker på lokal nivå gällande kärnkraftsanläggningar i en svensk kontext.

För en övergripande krisberedskap visar undersökningen ett konkret exempel på vilka utmaningar som finns i en samhällsstruktur som utgår från en ovanifrån- underifrån process. Utifrån undersökningens teoretiska utgångspunkt om ovanifrån- och underifrånperspektiv tydliggörs det att behövs såväl en vertikal som en horisontell integration mellan berörda aktörer i det sociotekniska systemet för att skapa en god krisberedskap. (Wisner et al 2012)

Modeller och ramverk är övergripande utgångspunkter för att främja en god krisberedskap och för att dessa skall vara av betydelse bör dessa utgå från den egna kontexten (Wisner et al 2012). Övergripande risk- och sårbarhetsreducering bör skapa möjligheter för en ökad integration av ett underifrånperspektiv och i ökad utsträckning integrera processer nära den enskilda individen, vilket främst kan göras på lokal nivå. Hantering, eller bristen på, av säkerhetsreducerande arbete på lokal nivå kan ha direkt inverkan på säkerhetsreducerande arbete högre upp inom samhällets hierarkiska nivåer. Undersökningens resultat visar på vikten på att en gemensam syn på risker inom samtliga samhällsnivåer måste prioriteras. Att det finns en kunskapsöverföring mellan samhällsnivåer är en central del för den såväl den nationella som lokala risk- och sårbarhetsreduceringen (GNDR 2009).

Aktuell undersökning belyser hur Sveriges egen brist på erfarenheter efter kärntekniska olyckor kräver att data inhämtas från internationella händelser. Att studera dokument från olyckor utomlands visar att många av barriärer för en lyckad evakuering går att överföra till en svensk kontext.

34

Undersökningen visar ett konkret exempel på att svenska kommunerna är autonoma och har möjligheten att utifrån egna förutsättningar stor frihet till utformningen av det lokala krisberedskapsarbetet. Detta skapar såväl möjligheter som utmaningar för den övergripande beredskapen gällande stora, och för samhället helt oacceptabla, risker och som skall hanteras utifrån en top-down, bottom-up process (Rasmussen 1997). De främsta möjligheterna ligger i den lokala beredskapen vilken utgår från den lokala kontexten. I och med att detta skapas samtidigt utmaningar för landets övergripande och samlade krisberedskap (Wisner et al 2012). MSB´s vägledning för storskalig utrymning behandlar många av de huvudsakliga aspekter vilka ISO 22315:2014 utgår från, vilket också är MSB´s ambition. Vägledningen inkluderar också kunskap som i den här studien kunde identifieras som lärdomar av tidigare kärnkraftsolyckor. Den aktuella vägledningen är framtagen med bakgrund mot att många organisationer saknar förmågan att planera och förbereda en evakuering i större skala. Många gånger kan den befintliga planeringen vara föråldrad samt att tillämpning av lagstiftning är varierande samt att kunskapsöverföring sker slumpmässigt. MSB´s vägledning skall inte ses som en fullständig beredskapsplan, utan skall endast ge inriktningar och råd för planering för förberedelse (MSB 2014). Det åligger sedan för de berörda aktörerna att enskilt ta själva fram konkreta planer. Det kan genom vägledningens syfte, ses som en aning tvetydigt att i större utsträckning inte integrera ett perspektiv om bottom-up, genom kommunerna. Detta främst med bakgrund mot att undersökningen kunde uppvisa en kunskapsbrist beträffande evakuering.