5.1 Inledning
I resultatet tar vi upp vad som framkommit i vår undersökning. Vi kommer att tolka resultatet med hjälp av de teorier som vi har presenterat i litteraturbakgrunden. Vi har delat in vårt resultat i de tre huvudteman som framkom under vår undersökning, de är att arbeta med utomhuspedagogik för utveckling och lärande, pedagogens roll i utevistelsen och arbetet med barn utomhus. Dessa huvudteman speglar hur pedagoger resonerar kring och använder sig av utomhusmiljö och utomhuspedagogik i förskolan. Alla huvudteman har underteman där fokus ligger på det som pedagogerna presenterat för oss i intervjun och det vi observerat.
5.2 Att arbeta med utomhuspedagogik för barns utveckling
och lärande
Under detta tema kommer vi att ta upp vad vi såg under observationerna och vad pedagogerna talade om i intervjun när de lyfte fram arbetet med utomhuspedagogik för utveckling och lärande. Pedagogerna utgår från att miljön öppnar upp dörrarna för barnens utveckling och lärande. Pedagogerna anser: att genom att göra så lär man sig och att även sinnen är ett viktigt verktyg för utveckling och lärande i utomhuspedagogiken och utemiljön. Andra aspekter som pedagogerna talade om och använde sig av var att det finns ett unikt tillfälle att ta tillvara på barns lärande, samspel, fysisk- och motoriska förmåga vid utveckling i en utemiljö.
5.2.1 Miljön öppnar dörrar
Pedagogerna talade mycket om att lära i en utemiljö. De ansåg att utomhuspedagogiken öppnar upp dörrarna för en miljö som är full av material att ta till vara på. De menade att med hjälp av naturens material får barnen ett konkret lärande. Även Szczepanski (2008) visar i sin avhandling, Handlingsburen kunskap – Lärares uppfattning om landskapet som lärandemiljö
att i utomhuspedagogiken får barn förstahandserfarenheter genom att uppleva, undersöka och bearbeta saker i sin omvärld och detta gör att barns lärande blir konkret.
Allt man kan göra inne kan man göra ute, fast man kan göra ännu mera ute. Ute sker det förändringar hela tiden som barnen kan upptäcka men inne hänger samma tavla på väggen år efter år.( pedagog, Henrik)
Pedagogerna talade om att utemiljön erbjuder barn massvis med material och konstant nya upplevelser, de menar att om barn får följa en förändring i utemiljön får barn en förståelse för vad de gör. Pedagogerna menar att man kan besöka samma plats flera gånger men den är aldrig densamma. Mårtensson (2004) kom i sin avhandling, Landskapet i leken - en studie av utomhuslek på förskolegården fram till att utemiljön i förskolan har stor betydelse för barns lek, lärande och utveckling. Hon menar att barn i utomhusmiljöer samspelar med miljön på ett helt annat sätt än inomhus eftersom utemiljön är i ständig förändring. Pedagogerna tog tillvara på dessa förändringar i miljön när de gick utanför förskolegården och undersökte naturens års skiftningar.
Observation 5: Barnen står vid sitt årsträd och jämför lövens färg med ett löv de har från ett tidigare besök. Titta! Mitt löv har blivit gult. (Markus 4 år)
Vid observationen såg vi att pedagogerna tog hjälp av lövet som konkret material för att barn skulle få en förståelse för de förändringar naturen bjuder på. Detta blev ännu tydligare då barnen fick jämföra lövet med de löv de hade med sig från gången innan. Vi kunde se att barnen blev nyfikna på materialet i naturen. Pedagogerna tog tillvara på nyfikenheten genom att öppna upp dörrarna för möjligheter i utomhuspedagogiken, de gav barnen fritt spelrum att få utforska, undersöka och experimentera i utemiljön. Dewey (2004) ansåg att barn aktivt måste undersöka, utforska och experimentera för att skapa ett lärande. Barns upplevelser blir deras kunskap.
Observation 1: Stina (2.7år) och Lisa (2.3 år) börjar lyfta på stenar, de upptäckter då insekter. Deras nyfikenhet väcktes och de går runt och börjar lyfta på fler stenar.
Vi kunde se att barnen hade ett eget intresse av att upptäcka och undersöka saker i utemiljön. Pedagogerna behövde inte alltid introducera materialet i naturen för att barnens intresse skulle väckas. Men för den saken skull var inte pedagogerna helt omedvetna om vad som skedde, de lät barnen undersöka på egen hand. När pedagogerna introducerade naturmaterial för barnen, var tanken att barnens lärande skulle bli konkret och att barnen skulle få en förståelse för vad de gjorde. Dahlgren, Grahn och Szczepanski (2007) skriver att lärandet sker med hjälp av
konkret material samt att man får praktisk konkret erfarenhet, barns lärande blir sammanhängande.
Ute kan man använda pinnar och stenar och det blir matematik utan att barnen tänker på det, men de lär sig massor.(pedagog, Karin)
I vintras målade vi på snön istället för på papper. Detta tyckte barnen var jätteroligt. (pedagog, Eva)
Pedagogerna använder naturmaterialet kreativt genom att ta tillvara på allt som finns tillgängligt. Detta med förhoppning om att barnen ser och får en förståelse för vad man kan göra med materialet i utemiljön. Pedagogerna menar att man inte alltid behöver använda sig av det verkliga materialet för att skapa ett lärande, det går lika bra att räkna med stenar som med räknestavar. Genom att pedagogerna arbetar på detta vis anser de att barnen influeras till att vara kreativa och ta tillvara på det utemiljön erbjuder. Vi kunde se att barnen var duktiga på att tillvara ta naturmaterialet i sin lek, genom leken tog de hjälp av materialet och utvecklade därmed sina kunskaper samt skapade nya. Piaget (1973) ansåg att det är barn själva som konstruerar sina kunskaper genom att söka och upptäcka på egen hand.
Observation 9: Emma (4,4år) och Julia (3,10 år) sitter och låtsas fiska, de har pinnar med snören som metspö. Efter en stund får de napp och det är pinnar som är deras fiskar. Flickorna börjar prata om de olika fiskarnas storlek, vilken som är störst, minst, längst och kortast. Sedan fortsätter de leka
Barnen använder sig av naturmaterialet och omvandlar det till det de önskar, i leken blir pinnarna till fiskar och metspö. Barnen använder sin kreativitet och fantasi. Pedagogerna berättar att genom leken utvecklar barnen kunskaper om fiskarnas storlek och lägesorden får betydelse för lärandet.
5.2.2 Genom att göra så lär man
När pedagogerna berättade för oss vad utomhuspedagogik innebär för dem, var alla överens om att det framförallt handlar om att skapa ett samband mellan att se och göra i verklig miljö.
Barn lär sig genom att praktiskt använda sig av sakerna. (pedagog, Karin) Det gäller att se till att barnen både får röra och göra. (pedagog, Henrik) Får barnen känna på sakerna vi har pratat om förstår de bättre. (pedagog, Eva)
Pedagogerna ser utomhuspedagogiken som ett tydligt redskap till barns sätt att lära. De anser att genom att barnen provar sig fram och testar saker i den verkliga miljön så lär de sig. Genom att de praktiskt får använda materialet i olika sammanhang i deras vardag blir lärandet
konkret och bildar en helhet. Dewey (2004) ansåg att genom att göra så lär man, ”learning by doing”. För honom var det viktigt att all kunskap måste ha en verklighetsanknytning.
Observation 6: Fyra barn har fått i uppgift av pedagogen att bilda en valfri form. Sara (2,9 år) säger: Jag vet, vi gör ett runt fönster. Barnen tar varandra i händerna och bildar en cirkel. Henrik (pedagog) frågar vad det är för form de har skapat och de svarar, ett runt fönster. Henrik (pedagog) fotograferar barnen för att sedan kunna hänga upp bilderna inne på förskolan.
Under observationen ovan använder barnen sig av kunskaper de har fått i verkligheten när de letade efter olika former. Under samtal med pedagogerna framkom det att de försöker kombinera barns lärande med verkliga händelser. Pedagogerna lägger stor vikt vid att barnen måste få hela sammanhanget mellan att se och göra. Genom praktiskt användande anser de att barnen får förståelse för det man gör.
Sara ser runda fönster överallt, när vi letade former första gången såg hon ett runt fönster och nu kopplar hon det till allt. Ibland skriker hon rakt ut, titta: ett runt fönster. Då vet man att barn har förstått. (pedagog, Henrik)
Pedagogerna tycker det ät viktigt att ta tillvara på sådana situationer som händelsen ovan även om man inte för tillfället arbetar med former. Det är när barnen gör upptäckter på egen hand som deras lärande sker. Pedagogerna anser att det är vid dessa tillfällen man som pedagog ska utveckla lärandet hos barnen. Piaget (2008) menade att praktiskt handlande är nödvändigt för att kunna få erfarenheter och en förståelse för det man gör. Detta är den grundläggande förutsättningen för utveckling.
5.2.3 Sinnena stimuleras
Pedagogerna anser att en stor möjlighet för utveckling och lärande i utomhuspedagogiken är att man kan stimulera alla sinnen vid utevistelse. De ser till att barnen får en chans till att kombinera sina sinnen genom att se, höra, smaka, känna och lukta. När man använder alla sina sinnen blir kunskaperna mer levande eftersom kroppen aktivt får tar del av saker som sker, lärandet får en helhet och blir konkret. Dewey (2004) ansåg att i lärandet utomhus blir föremålen verkliga för barnen när de får chans till att använda alla sina sinnen. Vi tog del av händelser där barnen använder alla sina sinnen för att få kunskaper om olika saker. Många gånger skedde detta omedvetet både från barnens och pedagogernas sida, sinnena blev ett naturligt hjälpmedel när man undersökte och utforskade.
Observation 8: Barnen sitter tillsammans med pedagogen (Henrik) och samtalar kring den döda fågeln. Tage (3,1 år) säger: Tänk om hans fågelkompisar letar efter honom nu? Pedagogen ber barnen lyssna efter fågelljud och höra om det är någon som kallar på fågeln. De hör fågelkvitter och barnen tror att det är deras fågel de kallar på. Samtalet fortsätter och Sara (2,9 år) säger: Hur
vet vi att han är död, han kanske bara sover. Gustav (3,8 år) säger: Död är man när hjärtat inte slår, ska vi känna? Barnen får då med handskar känna på fågelns hjärta om det slår.
Vi kunde se i observationen ovan att när barnen och pedagogen hade ett samtal om fågeln väcktes det många funderingar och tankar hos barnen som blev till frågor. Dessa frågor tog pedagogen tillvara på genom att barnen fick undersöka med hjälp av sina sinnen, vilket Dahlgren, Grahn och Sczcepanski (2007) anser vara viktigt eftersom det blir till lärande situationer. Pedagogen i observationen menar att vid barns inlärning använder man sig av sinnena eftersom det naturligt ingår i oss människor. Henrik menar att barnen inte alltid tänker på att de tar hjälp av sina sinnen för att förstå saker och ting i sin omvärld.
Att barnen fick använda så många av sina sinnen när vi prata om den döda fågeln var på grund av barnens nyfikenhet, det är så kul när de själva upptäcker massa saker och visst lär de sig massor. (pedagog, Henrik)
Pedagogerna anser att utemiljön erbjuder mycket där man aktivt kan stimulera barns sinnen. De tycker barnen ska vara ute och se, höra, smaka, känna och lukta på verkliga ting istället för att sitta inne och prata om dem.
Utemiljön öppnar upp för alla sinnen. Barnen kan känna, smaka, lukta, se och höra. När vi går till vårt årsträd lär sig barnen mer av trädet än om vi hade visat en bild på ett träd. Nu kan de ta på löven, höra trädets sus och helt enkelt se ett verkligt träd, vilket jag tror de lär sig mer av. (pedagog, Karin)
Varför sitta inne och prata om naturens saker? När vi kan gå ut och titta och röra på dem. (pedagog, Eva)
Under våra observationer kunde vi se att pedagogerna många gånger arbetade med det verkliga materialet ute genom att barnen fick se, höra, känna och lukta, sinnena blev en del av barns lärande, vilket kan jämföras med Piaget (2008) som ansåg att inlärningen sker genom praktiskt handlande, barnet måste aktivt undersöka saker eller situationer med hjälp av alla sina sinnen.
5.2.4 Motorik, socialt samspel och fysisk aktivitet
Pedagogerna i vår intervju anser att det är nödvändigt för barnen på förskolan att vara fysiskt aktiva för att kunna utveckla sin grov- oh finmotorik. Som pedagogerna nedan beskriver bidrar utomhuspedagogik till motorisk utveckling.
Ute får barnen framförallt grovmotorisk träning, då de till exempel klättrar i träd. En finmotorisk träning kan vara när barnen bygger sandslott. (pedagog, Eva)
En fördel med att vara ute är att barnen får chans att utveckla sin grovmotorik på ett helt annat sätt än om man är inne. (pedagog, Henrik)
Pedagogerna anser att ytorna är större ute, vilket betyder att barnen inte är lika begränsade när det gäller att röra på sig. I utemiljön är barnen nästintill i ständig rörelse då de på ett naturligt sätt tränar och utvecklar sin motorik. Vi observerade flera situationer som visar detta.
Observation 1: När barnen hade fri aktivitet i skogen intresserade sig fyra barn för en halvfärdig koja. De bestämde alla fyra att de skulle fortsätta och bygga på denna koja då de hämtade långa pinnar som skulle fungera som väggar. De hämtade även massor med löv som de sedan hade tänkt klä kojan med.
Vi såg att i denna aktivitet utvecklade barnen sin grov- och finmotoriska förmåga. Den grovmotoriska genom att hämta långa pinnar som de lutade mot ett träd och den finmotoriska genom att klä kojan med löv som var ett detaljerat arbete. Mårtensson (2004) har i sin avhandling, Landskapet i leken - en studie av utomhuslek på förskolegården kommit fram till att om barn tränar och utvecklar sin motorik i utemiljön så ökar de barnens möjligheter till att lyckas med all annan inlärning. Efter en utevistelse kunde pedagogerna lägga märke till att barnen var fokuserade. De ansåg att barnen behöver ett dagligt intag av frisk luft för att kunna hålla koncentrationen. Pedagogerna berättade även att utemiljön gav större möjligheter till samarbete och det blir en bättre harmoni i det sociala samspelet mellan barnen. Ute samspelar alla barn med varandra. Konflikterna är också färre, vilket kan bero på att lekmaterialet inte finns i begränsat antal utanför förskolegården. I intervjun berättade pedagogerna bland annat att:
Ute är det inte lika många konflikter. Barnen kommer bättre överrens. Kanske för att det är en större yta som de rör sig på. (pedagog, Eva)
Detta citat kan kopplas till Dahlgren, Sjölander, Strid och Szczepanski (2007) då de bland annat skriver att barn blir mindre konfliktbenägna av att vistas i utemiljön.
Ute är det inte lika uppdelat mellan flickor och pojkar. Alla barnen leker med varandra men när vi är inne är det mycket mer pojk- och flicklekar. (pedagog, Henrik)
Vi såg att det sociala samspelet sker naturligt under utevistelserna. Barnen leker, samarbetar och kommunicerar, vilket bidrar till barns sociala utveckling. Dewey (2004) ansåg att barn utvecklar sitt samarbete genom att utföra praktiska saker tillsammans med andra, den sociala kontakten är en viktig del i barns utveckling. Även Piaget (1973) ansåg att barn konstruerar sin kunskap i sampel med andra barn. Kommunikationen och relationen mellan andra är viktig för fortsatt utveckling. Ett av många exempel på socialt samspel i utemiljön fick vi ta del av i denna observation nedan.
Observation 1: Elliot (3.6 år) och Gustav (3,8 år) tog upp varsin sten och gjorde bromande ljud. De låtsades att de hade en bil i handen. Med denna ”körde” de runt i skogen. Under lekens gång
förklarade de för varandra hur deras bilar såg ut och hur snabbt de gick. Mitt i leken kraschade Elliots bil och Gustav var tvungen att köra tillbaka med sin för att hjälpa Elliot.
Pedagogerna använde sig gärna av aktiviteter där barnen fick träna på sin samarbetsförmåga. De tyckte det var kul att se hur barnen löste problem tillsammans och hur de blev starkare både i grupp och som individer efter varje samarbetsövning. De ansåg att en viktig del i barns sociala utveckling är att kunna samspela med varandra och ta del av varandras kunskaper för att bilda egna. Dewey (2004) menade att mänsklig kunskap ingår i ett socialt sammanhang och att kunskap utvecklas i kommunikation med andra.
Observation 9: När Emma (4,4 år) och Julia (3,10 år) sitter och fiskar säger Julia (3,10 år): Jag har två fiskar. Emma (4,4 år) säger: Jag har 1, 2, 3 fiskar. Julia (3,10 år) säger: Vi har fiskarna tillsammans. Karin (pedagog) frågar: Hur många fiskar har ni då? Emma (4,4 år) säger då: Ja, då har vi, 1, 2, 3, 4, 5 fiskar. Karin (pedagog) visar då med sin fingrar hur många fiskar de har. Emma (4,4 år) säger då: Så många år blir jag sen. Julia (3,10 år) säger: Då har vi så här många fiskar till middag. (visar med sin hand)
Under intervjun pratade vi med Karin om observationen ovan. Hon berättade att barnen delade med sig av sina kunskaper till varandra. Som pedagog ville hon lyfta deras kunskaper och utveckla deras lärande om siffror. Szczepanski (2008) har i sin avhandling, Handlingsburen kunskap – Lärares uppfattning om landskapet som lärandemiljö fått fram att utomhuspedagogiken stärker barns personliga och sociala utveckling genom att arbeta tillsammans.
Pedagogerna talade om att barnen ständigt är i rörelse, utan att de själv tänker på det, de vill nästan aldrig sitta still. Pedagogerna berättade även att fysisk utveckling påverkar barnen positivt i deras övriga inlärning. Enligt Grindberg och Langlo-Jagtöjen (2000) är den fysiska aktiviteten en viktig del i utevistelsen eftersom de finns massor av kunskaper att inhämta.
Barnen mår bättre och är friskare av att vara ute. Jag tror man kan slippa många förkylningar om barnen hade varit ute mer, tyvärr är vi ute för lite. (pedagog, Karin)
Barnen behöver ut och springa av sig för att orka hela dagen. (pedagog, Eva)
Pedagogerna anser att barnen blir pigga av att få vistas ute och vara fysiskt aktiva. Både genom fria aktiviteter på förskolegården och när vi går lite längre promenader utanför förskolegården.
Vi går iväg mycket men det är nästan aldrig något barn som vill åka i vagnen, deras nyfikenhet för utemiljön runt omkring dem tar överhand. Det är positivt. (pedagog, Eva)
Under våra observationer såg vi att barnen har ett behov av att röra sig. När barnen finner något som de tycker är intressant ökar deras rörelse förmåga. Börjar ett barn springa smittar det snabbt av sig till resten av gruppen och snart springer alla.
Observation 10: Tage (3,1 år) springer runt vattentornet för att ropa på spöket. Efter en kort stund har Tage lockat med hela barngruppen som glatt springer runt, runt vattentornet och samtidigt ropar på spöket.
Pedagogerna anser att när ett barn fångat intresse för något så blir ofta resten av gruppen intresserade. Detta gäller även vid fysisk rörelse. Pedagogerna berättar att de försöker uppmuntra alla barnen till att vara fysiskt aktiva genom att i sin planering använda sig av rörelse vid inlärning. De menar även att den fysiska aktiviteten är ett naturligt inslag i den dagliga verksamheten. Danielsson (2001) styrker detta då han menar att barnen ska utmenas till fysisk aktivitet för att utvecklas vid inlärning.
5.3 Pedagogens roll i utevistelsen
Under detta tema kommer vi att ta upp hur pedagogerna arbetade med barnen i utevistelsen och vad deras roll som pedagoger är. Pedagogerna är tydliga medforskare tillsammans med barnen där de tar tillvara på barns intresse för olika saker i utemiljön och vägleder dem i rätt riktning för utveckling och lärande. Under våra observationer kunde vi även ta del av att pedagogerna ibland hämmar barns utveckling och lärande genom sin inställning till att bedriva utomhuspedagogik.
5.3.1 Medforskare
Pedagogerna visade i många situationer att de tog tillvara på barns intresse för olika saker i utemiljön. Pedagogerna anser det viktigt att vara en medforskare med barnen, det innebär att ta tillvara på det som barnen intresserar sig för och att arbeta vidare med det i barnens takt i olika sammanhang. Nordin- Hultman (2004) visar i sin avhandling, Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande att pedagoger måste se barns identiteter och förmågor i relation till den miljö de befinner sig i. Pedagogerna berättade i intervjuerna att man inte alltid ska vara så fokuserad på målet utan att det ibland är upptäckterna barnen gör på vägen som är de betydelsefulla. Det är dessa upptäckter man måste ta tillvara på eftersom det är där barns lärande sker. Under observationerna kunde vi se att pedagogerna visade barnen att deras upptäckter var viktiga. Vi såg att pedagogerna aktivt dokumenterade barns upptäckter, vilket gjorde att barnen blev mer intresserade.
Observation 10: På väg hem från vattentornet där spöket bor samtalar Sara (3,9 år) och Sofia (4,2 år) om spöket. Pedagogen går bakom och lyssnar på deras samtal. Sara (3,9 år) säger: Där är spöket! Och pekar upp i luften. Pedagogen (Henrik) säger: visa mig så kan vi fotografera spöket. Sara (3,9år) säger: då kan vi se spöket på kortet sen. Pedagogen (Henrik) säger: vi får se om spöket vill vara med på bild.