I detta avsnitt presenterar vi resultatet och analysen av det bearbetade materialet som kommer att presenteras under fyra olika teman; Kunskapen ungdomar får om sexuella relationer,
pornografis skadliga konsekvenser, professionellas handlingsutrymme, och faktorer som påverkar ungdomars handlingar.
I det första temat: kunskapen ungdomar får om sexuella relationer visar vi vikten av en god och tidig sexualundervisning samt konsekvenserna av okunskap bland ungdomar. I det andra temat: pornografis skadliga konsekvenser redovisar vi professionellas erfarenheter av
pornografins skadliga konsekvenser och normer de möter hos ungdomar. I det tredje temat:
professionellas handlingsutrymme diskuterar vi hur den professionella agerar och bemöter
ungdomar i sin yrkesroll. Bortsett från pornografin finns det andra yttre faktorer som vi berör i tema fyra: Faktorer som påverkar ungdomars handlingar. Under detta avsnitt presenterar vi faktorer som sociala medier och vuxnas påverkan på ungdomars syn på sexualitet.
Kunskapen ungdomar får om sexuella relationer
Genomgående i intervjuerna talar intervjupersonerna om vikten av en god sexualundervisning i skolorna; föreställningen de har är att sexualundervisningen för ungdomar idag är
undermålig. Tommy och Maria som arbetar inom olika gymnasieskolor förklarar att sexualundervisningen till största del berör biologiska perspektiv, men exakt hur sexualundervisningen ser ut för ungdomar idag är Tommy och Maria inte insatta i. Något som påverkar hur sexualundervisningens innehåll och utformning ser ut anges av intervjupersonerna bero på vilken lärare eleverna har; intervjupersonerna står enade och menar att det talas allt för lite om sex- och samlevnad i skolorna och att det är ett ämne som bör lyftas betydligt mer och i tidigare åldrar än vad som görs idag. Ibland erbjuds elever så kallade “temadagar” där ämnen som sexuellt våld diskuteras. Både Tommy och Maria är positivt inställda till temadagarna och uttrycker en önskan om att eleverna borde erbjudas fler temadagar. Sara som arbetar inom en regional verksamhet beskriver nedan vad ungdomar berättar för henne angående den existerande sexualundervisningen i skolan:
Många beskriver ju också att sexualundervisningen är helt obefintlig, alltså det är några timmar med obekväma lärare som inte riktigt vet hur man ska “prata om det man ska prata om” så att säga, och få det överstökat. (Sara)
Citatet ger bilden av att lärare som ansvarar för sexualundervisningen är dåligt förberedda och känner sig obekväma i rollen. De beskriver en situation som inte ger de bästa
förutsättningarna för att inhämta ny kunskap eller för att föra en dialog om sexualitet och normer. I intervjuerna framkommer det att samtliga intervjupersoner anser att sex-och samlevnadsutbildning är oerhört viktig för elever; vad intervjupersonerna däremot uppger är att den inte är tillräcklig i dagsläget.
2019 gjorde två forskare en pilotstudie där de observerade sexualundervisningen på olika skolor under sju månader. I studien beskriver forskarna att det finns en primär och en sekundär sexualundervisning. Den primära, grundläggande kunskapen elever får är
undervisning om biologiska funktioner som reproduktionsorganen, menstruationscykeln, och könssjukdomar. Den sekundära utbildningen avser diskussionen om teman som kärlek, ära, våld, relationer och grooming (Bengtsson & Bolander, 2019). Tidigare forskning visar att elever efterfrågar en sekundär sexualundervisning där frågor utan självklara svar får stå i fokus, som exempelvis diskussioner om normer och HBTQ-frågor (Arvola Orlander & Planting-Bergloo, 2019). Även om sexualundervisningen inte nödvändigtvis beskrivs som dålig av intervjupersonerna beskriver de i intervjuerna att det talas för lite om det som Bengtsson och Bolander (2019) kallar för den sekundära sexualundervisningen.
Sexualundervisningen är enligt samtliga intervjupersoner inte prioriterad i skolan, Maria berättar att fristående sexualundervisning tar tid från andra ordinarie lektioner vilket inte alltid är möjligt eller uppskattat av lärarna. Det framkommer tydligt att intervjupersonerna anser att unga idag inte får den kunskap de behöver om sexuella relationer; vilket drabbar både unga kvinnor och män negativt när det kommer till förståelsen av en sund sexuell relation. Tommy beskriver följande:
Jag träffar killar som är jätteledsna för att de blir anklagade för våldtäkt. De förstår inte vad de har gjort, dom berättar att ”vi hade ju sex och sen vart det våldtäkt” och dom förstår ingenting… du pratar inte om de faktiska sakerna man vill veta i sexualkunskapen för att det blir lite jobbigt och lite obehagligt. Men man måste prata om strypsex och man måste prata om ”hur gör man, vad är rätt och vad vill den andra, vad vill jag?” och jag vet inte hur mycket man går in på det idag så jag tror att du får de mesta från internet. (Tommy)
Citatet kan tolkas som att den kunskap ungdomar får genom den existerande
sexualundervisningen inte ger dem verktyg att ifrågasätta pornografin som beskrivs vara en stor del i vad ungdomar lär sig om sex. Intervjupersonerna menar att sexuellt våld och sexuella relationer diskuteras i skolorna idag, men inte i den utsträckning som behövs för att ungdomar ska få den huvudsakliga sexualundervisningen från skolan och inte från
pornografin. Då pornografin utpekas som den huvudsakliga ’sexualundervisningen’ kan det leda till att unga tar inspiration i de våldshandlingar som visas i pornografin (Forsberg, 2006; Eliasson, 1997).
Lärarens bekvämlighet i att tala om sex- och samlevnad beskrivs ha en stor betydelse för i vilken omfattning eleverna får kunskap om den sekundära sexualundervisningen. Unga män riskerar att utsätta unga kvinnor för sexuellt våld utan någon kunskap om att handlingarna är av brottslig karaktär. Sexualundervisningen är knapphändig vilket kan det leda till okunskap i vad som är sexuellt våld och betydelsen av ett uttryckt samtycke. Att unga män riskerar att utsätta unga kvinnor för sexuellt våld kan ha en förankring i det som tidigare forskning beskriver angående olika inställningar till pornografi. Unga män upplever pornografi som upphetsande medan unga kvinnor generellt uppfattar pornografin som avtändande (Forsberg, 2006), vilket kan tolkas som att de unga männen konsumerar mer pornografi än de unga
kvinnorna och därför inspireras mer av pornografin som idag genomsyras av våld (Ericson, 2005).
Pornografins skadliga konsekvenser
Intervjupersonerna menar att pornografin skapar farliga normer och föreställningar vilket de menar kan leda till våldsamma handlingar under sex (Eliasson, 1997). I sexuella relationer där sexuellt våld förekommer berättar intervjupersonerna att det främst är unga kvinnor som utsätts för våldet medan unga män är förövarna. I de fall där den unga mannen däremot tvingas utföra våldsamma handlingar utifrån den unga kvinnans önskan, kan en del av våldet ses som riktat mot den unga mannen då han tvingas utföra våldsamma handlingar mot sin vilja. Genomgående i alla intervjuer reflekterar intervjupersonerna över pornografins roll och vilka förväntningar pornografin ställer på unga kvinnor och unga män. Maria och Tommy berättar följande:
Det blir ju sådant stort glapp om tjejen inte ha sett alla dom där filmerna som killen har full koll på, och killen tror väl att det ska vara så även om tjejen skriker och säger nej… Så det hör till spelet och det är ju inte det som är okej. (Maria)
…det är lite den bilden dom får, att du ska testa andra saker hela tiden. Ja, jag tror att det är porren som formar det, att du ska göra lite grann som i en porrfilm. Testa samma sak som dom gör, det är ingen som berättar att det är som en barbie film - det är fantasy. Det är på låtsas. (Tommy)
Hur pornografin framställer sexuella relationer går inte att överföra till verkligheten vilket ungdomar kanske inte alltid förstår. Detta då de inte är fullt utvecklade i samband med att sexualiteten utvecklas och utforskas vilket är något som en intervjuperson reflekterar över. Forskning visar att ungdomar är särskilt sårbara för det pornografin framställer eftersom de är i en kritisk fas i utvecklandet av sin sexualitet (Hesse & Pedersen, 2017) och är mycket mottagliga för intryck av yttre faktorer.
Intervjupersonerna beskriver situationer där ett “nej” ibland inte har någon betydelse i en sexuell relation eftersom pornografin ofta framställer sex som att samtycke inte krävs; ett “nej” beskrivs snarare av Maria och Tommy som en del av det sexuella spelet. Gränsen för vad som känns bra i en sexuell relation suddas ut, framför allt för de unga kvinnorna eftersom pornografin skapar föreställningar om vad som förväntas av dem sexuellt (Svensson Flood, 2020). I och med att pornografin är lättillgänglig menar intervjupersonerna att ungdomar introduceras till pornografi i allt lägre åldrar vilket ger dem en felaktig bild av hur en sexuell relation ska se ut. Tommy berättar:
Man får inte lära sig vad som är vad…så att man kanske förutsätter att strypsex är det som ska vara och så kan du ju lika gärna bli anmäld för misshandel och våldtäkt, det är ju sådär… (Tommy)
Könsnormer är en viktig aspekt för att förstå konsumtionen av pornografi. Unga män beskrivs konsumera pornografi i högre utsträckning än unga kvinnor (Forsberg, 2006). De typiska könsnormerna unga män ska förhålla sig till i en sexuell relation är att de ska vara starka, dominanta och säkra (Gunnarsson, 2020; Eidensten, 2018). Vidare kan könsnormerna leda till att de unga männen inte frågar sin partner om vad som är okej under sex då det kan upplevas som omanligt att inte automatiskt veta det. Våldsamma handlingar kan dock anses vara mer accepterat i de fall båda parter samtycker till handlingen; i de fallen krävs en bra
kommunikation mellan parterna.
Ny forskning indikerar att det kan finnas en koppling mellan sexmissbruk och hormonet oxytocin (Boström et al., 2020), ur ett medicinskt perspektiv kan en hög konsumtion av pornografi jämställas med ett missbruk. En hög konsumtion av pornografi ger höga dopamin- och oxytocinpåslag i hjärnan och att sluta konsumera pornografi kan enligt Sara ge
abstinensliknande symptom. Alla intervjupersonerna beskriver att pornografin inte ser ut som den gjorde förr och menar att den har blivit mycket grövre, våldsammare och betydligt mer lättillgänglig än pornografin som fanns när de själva växte upp. Sara beskriver:
Sen så vet vi ju, om man tittar på exempelvis pornografin, det är ju så att när man tittar på sådana saker så händer någonting med hjärnan och det är dopaminpåslag och diverse. Vilket gör att: ska du få samma kick och samma känsla så behöver du grövre och grövre och grövre saker. Och snart kan man ju tänka att det finns inget grövre. Det är någonting som händer och vad händer med många av våra unga killar som växer upp med pornografin som sexualundervisning? (Sara) Förutom att pornografin skapar orimliga förväntningar och våldsamma normer för sex, kan det leda till fysiska svårigheter när ungdomar inleder en sexuell relation med någon. När kroppen och hjärnan inte längre reagerar med njutning av icke-våldsamt sex utan behöver grövre och grövre pornografi (Daneback, Ševčíková & Ježek, 2018) kan det vara svårt att bibehålla en sund relation med en annan person. Pornografin kan även skapa orealistiska förväntningar på vad kroppen ska klara av, vilket kan leda till fysiska skador och smärtor under och efter sex. Förväntningarna kan orsaka att ungdomar tänker och förväntar sig att sex ska göra ont och att smärtsamt sex är en naturlig del i en sexuell relation (Svensson Flood, 2020). Sara beskriver att det inte är ovanligt att unga kvinnor berättar om sina fysiska skador i underlivet; här förmedlar samtliga intervjupersoner att de unga kvinnorna berättar om
skadorna på ett oberört sätt där smärtan ses som normal vilket väcker frågor om våldets normalisering. Sara uttrycker följande:
Jag tänker att många kvinnor har inställningen att “jag måste göra dom här sakerna för annars kommer han gå till någon annan”. Man tänker att man ska vara undergiven och ställa upp även om det gör ont. Man tänker att det finns inget konstigt med att ha väldigt ont eller blöda efteråt, att det är inte konstigt på något sätt. Men jag tänker att om man skulle fundera kring unga killars inställning så är de ju naturligtvis också präglade efter det som finns i pornografin och det är ju att de ska göra dom här sakerna. (Sara)
Intervjupersonerna berättar att sexuellt våld förekommer både mot unga kvinnor och män. När de däremot ombads att berätta om ett exempel på sexuellt våld bland ungdomar de
kommit i kontakt med, berättar intervjupersonerna endast om situationer där det är unga kvinnor som har blivit utsatta. Detta motiverar vikten av att anlägga ett kritiskt könsperspektiv på det sexuella våldet där kvinnor är de som huvudsakligen utsätts.
Sammanfattningsvis beskrivs pornografi vara normaliserat av både unga kvinnor och män. Våldspornografin är särskilt framträdande och normaliserat till den grad att våldsakter vid sex inte är någonting ovanligt för de flesta. I mångt och mycket är våld och sex sammansvetsat i dagens samhälle; smärta vid eller efter sex beskrivs som en irrelevant sidoeffekt och anses tillhöra normen för hur sex ska vara. Det förekommer att både unga kvinnor och män tänjer på sina gränser gällande vad som känns bra i en sexuell relation. Det finns olika sätt att tänja på sina gränser, det kan handla om att ställa upp på saker som exempelvis smärtsamt sex eller att testa saker man inte vill. Det kan även handla om att känna sig pressad till att utföra våldsamma, sexuella handlingar mot någon annan. Ribban för vad som anses vara grovt sex och grov pornografi har höjts och utvecklats i en mer våldsam riktning vilket beskrivs som någonting negativt av samtliga intervjupersoner.
Professionellas handlingsutrymme och bemötande
Hur professionella agerar i situationer när unga berättar om sin utsatthet varierar, vilket är ett resultat av handlingsutrymmet som professionella besitter. Att lyssna på och att respektera ungdomar beskriver intervjupersonerna som viktigt i mötet med unga. I det enskilda fallet är det essentiellt att unga känner tillit till den professionella vilket öppnar upp för djupare samtal där det, från de professionellas sida blir enklare att ställa ”tuffa frågor”.
’Tuffa’ frågor kan enligt Maria vara känslomässigt jobbiga för den enskilde, men även för den professionella. Maria beskriver att ’tuffa’ frågor kan upplevas som integritetskränkande av den enskilde och att det därför inte alltid är lätt att ställa dem. Ett exempel på vad en ’tuff’ fråga är ges inte i någon intervju; de tolkas dock som intima frågor vilka kan vara obekväma att både ställa och svara på. I intervjuerna framkommer det att ’tuffa’ frågor är nödvändiga och viktiga för förståelsen av ungdomars utsatthet. I nedanstående citat uttrycker både Maria och Sara vikten av att våga ställa ’tuffa’ frågor och betydelsen av en god relation till klienten:
Det är nog mycket känslan som styr hur mycket man fråga och vågar fråga. Det var som jag sa tidigare, mycket ligger i mig att jag ska våga ställa dom där frågorna och egentligen ganska tuffa frågor. Kan jag ställa dom? (Maria)
... jag försöker ju alltid skapa en relation så att man ska känna sig trygg hos mig. Jag tänker när jag jobbar med det här så mycket så är jag ganska bekväm i att ställa frågor och fundera kring saker. Många sitter ju med att “törs jag säga det här eller står den professionella ut med att lyssna på det här?” En del vill prata detaljer och en del vill inte det och det måste man respektera. (Sara)
Citaten beskriver att den professionellas känsla styr vad de i sin yrkesroll vågar fråga i specifika situationer. Att den professionella vågar ställa ’tuffa’ frågor till berörda ungdomar har betydelse för hur ungdomars stöd kommer att ta form. Undvikandet av ’tuffa’ frågor kan
leda till att unga faller mellan stolarna. Det kan även leda till att ungdomar avslutar kontakten med kuratorn i brist på förtroende eller på grund av att den professionella inte har tillräcklig kunskap för att göra en bedömning av situationen. Att ställa ’tuffa’ frågor i ett för tidigt skede kan tänkas utmynna i att ungdomar tar avstånd från den professionella eller upplever frågorna som känslomässigt upprivande. Huruvida den professionella väljer att ställa ’tuffa’ frågor i ett tidigt skede är delvis beroende på när i tid den enskilde har varit utsatt, men även beroende av den professionellas fingertoppskänsla. Mycket av bemötandet och handlingsutrymmet handlar därför om att känna av situationen och vad den berörda ungdomen vill och är i behov av. Nedan ger Maria och Tommy följande exempel:
Man ser ju att tjejer sitter i killarnas knä och ja… frågan är vill dom det? Man kan ju aldrig vara säker om dom vill det eller hur det egentligen är. Så sitter en tjej med en helgrupp med killar som hejar på, ja… Det är subtilt och det är jättesvårt. Jag kan ju inte gå fram och säga “du varför sitter du i hans knä”? Det går ju inte, men man får som en känsla att det där kanske inte riktigt är okej. (Maria)
… jag tror att mycket ligger i att det finns rädsla hos vuxna också. Att nu fick jag information hur… vad ska jag göra med den då? Då går jag på den svartvita linjen och det är klart, då har du kanske din rygg fri. Men jag vet inte. Allting är individuellt, man vet inte förräns man sitter där själv. Det är aldrig lätt, det är det inte. För du ska ta hand om en som blivit utsatt för något väldigt förnedrande och sen... Ja. Sen måste man kanske agera i det också. (Tommy)
Något som framkommer är att ungdomar idag talar väldigt fritt om sin utsatthet vilket
underlättar den professionellas bemötande. En förklaring till det beskriver intervjupersonerna bero på att det som vuxna anser vara ”grovt” är normalt för ungdomar idag, vilket även kan förklara skillnaderna mellan vuxnas och ungdomars uppfattning om vad som är ’tuffa’ frågor. Ibland kan det röra sig om att slussa vidare ungdomar till rätt instans medan i andra lägen kan det handla om att hjälpa ungdomar att göra en polisanmälan. En intervjuperson beskriver att hen inte alltid kontaktar föräldrar till ungdomar under 18 år eftersom den professionella strävar efter ungdomars förtroende. Tommy beskriver att det är önskvärt att göra en polisanmälan tillsammans med eleven eller med elevens samtycke men utifrån
anmälningsskyldigheten i yrkesrollen kan han även göra en polisanmälan trots att den enskilde inte samtycker till det. Det menar Tommy kan påverka relationen till den enskilde negativt.
När samhället öppnar upp för diskussion av normaliseringen av våld i sex och sexuella relationer blir stigmatiseringen mindre. En strategi för att minska stigmatisering av exempelvis psykisk ohälsa är att förbättra kunskapen i samhället samt arbeta med attitydförändringar (Folkhälsomyndigheten, 2020). Liknande går att tänka kring
stigmatisering av sexuellt våld. Om samtalsklimatet är öppet kan ungdomar känna att det är enklare att dela med sig av sin utsatthet för sexuellt våld.
Sexuellt våld är någonting som intervjupersonerna uppfattar har blivit normaliserat. Men om vuxna normaliserar sexuellt våld och ungdomar berättar att de har blivit utsatt, kan det leda till att ungdomars upplevelser av sexuellt våld förminskas av vuxna och att de inte får det stöd
de behöver (Nilsson et al., 2020). Det handlingsutrymme som professionella besitter kan underlätta eller försvåra samtalsklimatet som unga först möter när de berättar om sin utsatthet; den professionellas handlingsutrymme styr hur eller om hen agerar i sin yrkesroll. Någon entydig bild av vad som anses utgöra sexuellt våld har inte framkommit i intervjuerna. Tommy berättar hur den professionella går tillväga för att hjälpa och stötta ungdomar. Han menar att det ser olika ut då bedömningen av ungdomars behov grundar sig i den
professionellas bedömning av situationen:
Är det nyligen hänt så pushar jag för polisanmälan. Om inte annat så kan det hända att jag gör det trots att de inte vill det. Men det har jag aldrig gjort hittills. Jag brukar pusha för det och prata för det. Sen är det ju jätteviktigt att dom förstår att det inte är deras fel, så det brukar man