Resultat Egentliga Östersjön

En sammanställning av naturvärden på utsjöbankarna i egentliga Östersjön visas i Tabell 33 och beskrivs närmare för de olika organismgrupperna nedan.

7.7.1 Fisk

I utvärderingen av fisk ingick tio områden. Av dessa inventerades fyra inom projektet utsjöbanksinventeringar, medan resultat från övriga områden är baserade på provfis- ken med motsvarande metodik i andra sammanhang (se Tabell 1).

De områden som har högst sammanlagt naturvärde för fisk är Hoburgs bank och ett (mer kustnära) område vid östra Gotland. Även Norra Midsjöbanken faller ut högt i jämförelsen, med genomgående höga värden för alla kriterier utom diversitet. De om- råden som har lägst värden totalt sett är Taggen och ett område sydväst om Taggen. Vid jämförelse endast av djupintervallet 0-20 m förändrades utfallet något. Norra Midsjöbanken fick då högst värden och därefter Hoburgs bank. Därefter kom området vid östra Gotland, Ölands södra grund och Hanöreven. Klippbanken ingick inte i den- na jämförelse.

I kriteriet diversitet ingick två indikatorer; antal arter per station och Shannons diversi- tetindex. De högsta värdena för båda dessa indikatorer observerades på Hoburgs bank. Relativt höga värden för diversitet noterades även på området öster om Gotland och Klippbanken.

För kriteriet ekologisk funktion observerades de högsta värdena på Ölands södra grund och Norra Midsjöbanken. På de övriga utsjöbankarna observerades likartade värden. De två nordligaste utsjöbankarna, området öster om Gotland och Gotska Sandön, avvek från övriga områden för de indikatorer som ingick. På de två nordligas- te utsjöbankarna observerades en lägre andel rovfisk men påtagligt högre tätheter av fisk totalt sett, framför allt på Gotska Sandön.

Tabell 33. Jämförelse av naturvärden på de inventerade utsjöbankarna i Egentliga Östersjön. Siffrorna anger medelvärdet för de indikatorer som ingått i respektive kriterium. För fisk, alger och bottenlevande ryggradslösa djur (everebrater) motsvarar värdet 0 det observerade medelvärde för havsområdet, positiva värden är högre än medelvärdet och negativa är lägre än medelvärdet. I tabellen anges värdena uppdelade i tre kategorier; höga värden (> 0,3), värden runt det observerade medelvärdet (-0,3 – 0,3), resp. låga värden (<-0,3). För fågel visar tabellen värdekategori, där 3 motsvarar internationell betydelse, 2 nationell betydelse och 1 viss betydelse. Kriterier som inte kan bedömas för en viss bank är markerade med streck. Se texten för närmare beskrivning.

Fisk Kri egers flak SV Ta gg en Tag g en Han ö reve n Utklippa n Klippb anke n Södr a Mid- sjöban ken

Norra Mid- sjöban

ken Ölands södra gr un d Ho burg s bank Kn olls grun d

Ö Gotland Gotska sand

ön Ko ppar- stenarna Sven ska Björn Diversitet - 0,2 -0,5 -1,0 -0,2 0,5 - -0,6 -0,6 1,7 - 0,7 -0,4 - - Hotade/minskande - -0,7 -0,9 0,1 -0,4 -0,6 - 0,7 0,1 0,7 - 0,8 0,1 - - Ekologisk funktion - -0,3 -0,2 -0,1 -0,2 -0,1 - 0,4 0,7 -0,1 - 0,1 -0,1 - - Livshistoriskt viktigt område - -0,7 -0,8 -0,6 0,2 0,5 - 0,5 0,3 0,3 - 0,6 -0,3 - - Sammanvägt värde - -0,4 -0,6 -0,4 -0,1 0,1 - 0,2 0,1 0,6 - 0,6 -0,2 - - Fågel Värdekategori 2 - 1 1 2 - 3 3 - 3 1 - - 1 0 Dominerande art

Alfågel - Alfågel Alfågel Flera _arter - Alfågel Alfågel - Alfågel Alfågel - - Alfågel

Alger och evertebrater

Diversitet - - -0,1 -0,1 2,2 - -0,1 0,5 0,5 -0,1 -0,1 - - - -1,8 Raritet/unikhet - - -1,4 0,6 -1,4 - 0,6 0,6 0,6 0,6 0,6 - - - -1,4 Ekologisk funktion - - -0,6 -0,5 -0,7 - 1,2 1,4 -0,7 1,3 -0,7 - - - -0,8

De högsta värdena för kriteriet livshistoriskt viktigt område observerades på områ- det vid östra Gotland och Klippbanken. Relativt höga värden observerades även vid Norra Midsjöbanken och Ölands södra grund. För Egentliga Östersjön ingick indi- katorerna täthet av ungtorsk, adult piggvar och stor strömming i detta kriterium. Vid jämförelse av endast djupintervallet 0-20 m förändrades värderingen påtagligt, med högst värden vid Norra Midsjöbanken, där stor mängd lekande piggvar obser- verades.

De rödlistade arterna som observerades vid provfiskena i Egentliga Östersjön var sjurygg, torsk, tånglake och vitling. Som en av de tre indikatorna för kriteriet hota- de/minskande arter inkluderades även den sammanlagda tätheten av piggvar, röd- pätta och sik. Hoburgs bank, området öster om Gotland och Norra Midsjöbanken hade de högsta värdena för detta kriterium.

7.7.2 Fågel

Tre av bankarna i Egentliga Östersjön avviker synnerligen markant från alla övriga bankar när det gäller förekomsten av övervintrande havsdykänder: Hoburgs bank samt Norra och Södra Midsjöbankarna. Dessa tre bankar, som studerades under U1 är alla av högsta internationella betydelse, så har exempelvis mer än 200 000 alfåg- lar registrerats på Midsjöbankarna, vilket är mer än tio gånger kriteriegränsen för internationell betydelse. Vid den första Östersjöinventeringen 1992/93 utgjorde Hoburgs bank ett av de tre viktigaste alfågelområdena i Östersjön (och därmed i Västra palearktis) med ett beräknat antal av 900 000. De andra områdena av lik- nande betydelse var Irbe Strait i Lettland och Pommerska bukten (Tyskland/Polen). Alfåglarna i den svenska delen av Östersjön har under senare år visat en mycket markant minskning (Nilsson, 2009). Totalt beräknas beståndet ha minskat i svenska farvatten från 1 400 000 till 570 000 individer. Av de aktuella utsjöbankarna har minskningen varit mycket markant på Hoburgs bank med endast ca 90 000 fåglar i beräknat bestånd 2009 mot tio gånger så många 1992/93. På Midsjöbankarna berä- kandes däremot antalet alfåglar till ca 250 000 mot endast 81 000 1992/93. Pågå- ende inventeringar tyder på ungefär samma bild 2010 som 2009.

Övriga utsjöbankar i Egentliga Östersjön hyser samtliga alfågel i varierande om- fattning. Svenska Björn utgör möjligen ett undantag, men vinterinventeringar sak- nas. Alförekomsten i skärgårdsområdena närmast väster om det aktuella området har tidigare generellt varit lågt.

Hanöbukten utgör ett viktigt område för alfågel, som förekommer spridd över hela bukten med ett totalt vinterbestånd i storleksordningen 20 000 individer. De senaste vintrarna har alfåglarna varit koncentrerade till den så kallade Kiviksbredan utanför de här aktuella bankarna Hanöreven och Taggen.

7.7.3 Bottenflora och bottenlevande ryggradslösa djur

Artsammansättningen av alger skiljde sig mycket litet mellan de inventerade ban- karna, så diversitet bedöms inte vara något viktigt kriterium för att peka ut bankar med höga naturvärden i Egentliga Östersjön. Den enda banken som utmärkte sig med ett något högre artantal var Utklippan (11 arter mot 7-8 stycken på övriga grund). Denna bank når ända upp till ytan och därmed hyser ett antal grunt växande arter som saknas på de andra bankarna. Ingen av arterna som fanns på Utklippan är dock ovanliga vid kusten. Svenska Björn har lägre artantal än de andra Östersjö- bankarna (endast fyra arter hittade). Detta kan delvis bero på att banken ligger i övergångsområdet till Bottenhavet, där lägre salthalt och hårdare isvintrar försäm- rar förutsättningarna för makroalger, men artantalet på denna bank är lågt även i jämförelse med bankarna i södra Bottenhavet.

Det mest unika med utsjöbankarna i Östersjön är deras speciella miljö med hårt svallade moränbankar med övervägande instabilt substrat. Detta anges av kriteriet raritet, där alla moränrev ges ett högt värde. Utklippan och Svenska Björn utgörs istället av bergklackar med övervägande stabilt substrat som är mindre unika både på Östersjö- och global skala. Taggen är ett specialfall som egentligen snarare är en förlängning av kusten än en regelrätt utsjöbank, även om bottenhabitaten i stor utsträckning liknar dem på de närliggande Hanöreven.

De stora bankarna i centrala Östersjön, Hoburgs bank och Norra och Södra Mid- sjöbankarna, har stora ytor med ekologiskt viktiga habitat (blåmusselbottnar och vegetationsklädda bottnar), vilket gör dem ojämförligt viktiga som habitat för andra arter. I den sammanvägda bedömningen, som tar hänsyn till samtliga kriteri- er, har dessa tre bankar högst naturvärde. De andra moränbankarna samt Utklippan har ett intermediärt värde.

7.7.4 Samlad bedömning

I Egentliga Östersjön är det de tre stora bankarna i centrala Östersjön (Hoburgs

bank och Norra samt Södra Midsjöbanken) som sticker ut med genomgående höga

naturvärden. Alla tre bankarna är av internationell betydelse för fågel genom de höga tätheterna av alfågel. Hoburgs bank rankas högst för fisk, mycket tack vare en hög artdiversitet och höga tätheter av rödlistade arter. Även på Norra Midsjöban- ken var tätheten av rödlistade arter hög och denna bank bedöms vara av stor livshi- storisk betydelse för exempelvis piggvar. Södra Midsjöbanken är inte inventerad med avseende på fisk. Även för bottenflora och bottenlevande evertebrater har Hoburgs bank och Midsjöbankarna de hösta värdena, framförallt på grund av den stora ytan av viktiga habitat och deras geomorfologiska unikhet.

Utklippan är av nationell betydelse för fågel, med betydelse för flera arter som

häckar på ön. Denna bank sträcker sig upp till ytan och har därmed den högsta artdiversiteten av alger av bankarna i Östersjön.

Hanöreven, Ölands södra grund och Knolls grund är samma typ av unika morän-

bankar som Hoburgs bank och Midsjöbankarna, men ges ett lägre värde i jämförel- sen på grund av sin mindre storlek. De är inte heller lika betydelsefulla för alfågel. Ölands södra grund har ett relativt högt värde för fisk, medan Hanöreven bedöms ha låga värden för fisk.

Svenska Björn har ett lågt värde i jämförelse med de andra bankarna i Östersjön.