Resultat

Syftet med denna uppsats är att undersöka och kritiskt analysera rättsfallen för att granska den rättsliga hanteringen av hatbrott samt hur tillämpning av regeln om straffskärpning ser ut. Utöver den rättsliga aspekten i rättsmaterialet går det att sätta fingret på andra aspekter som är viktiga för att förstå hatbrott, konstruktionen av brottsoffer och förövarens underliggande motiv. De här aspekterna har också varit ett föremål för kritisk granskning i denna studie.

Min förstå frågeställning var: Hur ser implementering av straffskärpningsregeln ut? Ett vanligt problem som man stöter på när man vill studera hatbrott är att det finns få avgöranden från svenska domstolar. Det finns bara ett avgörande från Högsta domstolen där regeln om straffskärpning tillämpas, detta är Klippanfallet år 1996, och det fallet är äldre än själva begreppet hatbrott. Än så länge finns det inga andra vägledande domar, och även om det finns ett antal avgöranden från de lägre instanserna hovrätten och tingsrätten så är de inte

prejudicerande, dvs. inte lika vägledande. Termen ”hatbrott” är inte heller helt

oproblematiskt, begreppet etablerades i Sverige år 1999 (Tiby, 1999). Efter två decennier framstår begreppet fortfarande som oklart och många frågetecken kring rättstillämpning av straffskärpningsregeln kvarstår. Det saknas numera vägledning kring hur begreppet ska tolkas eller tillämpas. Rättsväsendets olika aktörer som polis och åklagare använder sig av olika och oklara definitioner. Som tidigare nämnts, har Rikspolisstyrelsen tillsammans med andra myndigheter verkat för att skapa en enhetlig definition, men den gemensamma definitionen anses vara bristfällig, betonar Brå i sin rapport (2015, s 14). Jag har inte i denna uppsats undersökt vilken roll definitionsproblematiken har i hatbrottfältet, men det går att dra

slutsatsen att otydligheten som präglar den rättsliga processen är en tänkbar anledning till att få fall går vidare till åtal. Ett resultat som jag kom fram till under denna forskningsfråga är att straffskärpningsregeln inte används i tillräckligt stor omfattning. Detta resultat går att knyta till Tiby och Sörberg (2006), som visar att rättsväsendet har problem med att hantera hatbrottsfall. De visar också att hatbrott är en rättslig process, från anmälan till åtal. Om någon aktör i processen brister i det avseendet kan det leda till att hatbrott filtreras bort, eftersom hatbrott måste föras fram i varje led av processen. Däremot visar jag i min analys att rätten har svårt att fastställa ett hatbrottsmotiv till den brottsliga gärningen. Det finns mycket som tyder på att straffskärpningsregeln tolkas på olika sätt av olika instanser. Det som uppfattas som hatbrott av åklagare kan betraktas som brott utan motiv av domstolen. Ett viktigt resultat av min analys visar att det råder oenighet kring tolkning av

hatbrottsbestämmelserna, i flera fall har tingsrätten identifierat ett hatbrottmotiv men

hovrätten gjorde bedömningen att det rör sig om annat än hatbrott. Analysen visar också att i de fall där domstolen av någon anledning valt att inte tillämpa regeln om straffskärpning uppstår en skiljaktig mening. Personligen tycker jag att den skiljaktiga mening är intressant då den innehåller tydliga och utförliga resonemang kring tillämpningen av

straffskärpningsregeln.

Ett resultat som jag har nått i min analys av domarna visar att rätten tillämpar

straffskärpningsregeln i mycket tydliga fall som inte kräver noggrann utredning för att identifiera hatbrottsmotivet. Klippanfallet är ett sådant fall, där motivet för brottet är tydligt formulerat och har till och med uttalats av gärningsmännen själva. Av denna anledning har jag i denna studie diskuterat rättsfallen i relation till det huvudsakliga syftet med lagen, som framgår i förarbetet. Det konstateras att huvudsyftet med införandet av straffskärpningsregeln i brottsbalken var att öka förutsebarhet och enhetligheten i dömandet. Den förväntade effekten var att domstolar skulle bli bättre på att redovisa sina överväganden och att motiveringen av straffpåföljden skulle komma fram tydligare i domskälen (Prop. 1987/1988:120, s.40).

Ett annat resultat som jag kommit fram till är att domstolarna inte lyckats leva upp till detta krav. I rättsfallen där straffskärpningsregeln tillämpas har domstolarna inte resonerat särskilt utförligt om vilken roll hatbrottsmotivet har haft och hur den påverkat straffmätningen. Avsaknaden av utförlig analys gäller även fall där regeln inte använts, endast i få fall har domstolen motiverat varför straffskärpningsregeln inte ansetts vara tillämplig. Detta skulle kunna ses som ett tecken på att domarna har relativt stort utrymme att tolka lagens syfte och

tillämpningsområden. Vad gäller frågan om rättssystemets hantering av hatbrott utgör Görel Granströms forskning en inspirationskälla för denna uppsats, då den ligger närmast min studie innehållsmässigt. I artikeln ”Hur hanteras hatbrott i rättssystemet” betonar hon att problemet ligger i den praktiska tillämpningen i form av bevissvårigheter, snarare än själva

lagstiftningen. Detta är något som jag konstaterat i min egen studie genom att klargöra problem och brister som genomsyrar den rättsliga tillämpningen. Här visar jag att

lagstiftningen innehåller ganska tydliga formuleringar gällande kränkande handlingar mot olika grupper. Av förarbetena framgår tydligt vilket syfte lagen har och hur den ska tillämpas. Mot denna bakgrund anser jag i likhet med Granström att den praktiska tillämpningen

behöver optimeras. Detta kan ske genom att utbilda rättsväsendets olika aktörer som polis och åklagare om innebörden av hatbrott, vilken inverkan har den på individnivå, gruppnivå och samhällsnivå. På det viset kan rättsväsendets hantering av hatmotiverad brottslighet förbättras, menar jag. Denna slutats har också kommit i uttryck i hatbrottsforskning, till exempel Hall (2012) och Culotta (2005).

Mitt resultat visar att det går att urskilja några typiska drag som krävs för att domstolen lättare ska kunna identifiera ett hatbrottsmotiv trots brist på tydliga regleringar. För det första ska offret vara idealt, för det andra måste den brottsliga handlingen vara helt oprovocerad och åtföljas av kränkande tillmälen, för det tredje måste gärningsmannen tydligt uttrycka en hatisk inställning. Det är otvetydigt att ett sådant fall är hatbrott, det krävs därför vägledning i svåra fall där hatbrottsmotivet inte framgår lika explicit.

Den andra frågeställningen var: Hur konstrueras brottsoffer i svensk rättsordning? Under denna fråga har Christies teori om det idealiska offret testats. Den visade sig vara ett användbart verktyg för att beskriva hur konstruktionen av brottsoffer sker i domarna. Våra uppfattningar om det typiska brottet verkar stämma överens med bilden av det idealiska offret. I fallen där domstolen kunde konstatera att det finns ett hatbrottsmotiv framgår mer eller mindre att offret är idealt, dvs. att offret är svagt, försvarslöst, befinner sig på en

respektabel plats och sysslar med respektabla aktiviteter, inte har någon personlig relation till förövaren och att förövaren är stor och ond. Klippanfallet och misshandeln av en man med utländsk bakgrund vid tågstationen är exempel på hur ett typiskt hatbrott och ett idealt brottsoffer kan se ut. Detta leder till slutsatsen att ett offer som fått en legitim offerstatus av samhället troligen också kommer att erkännas som ett offer av domstolen. Tiby betonar att det finns en risk att behandla brottsoffer lika och utgå från att brottsutsatta reagerar på samma

sätt. Liknande resultat har jag nått fram till i min analys, då diskurserna som framträder av rättsfallen ger en indikation på att offret måste vara idealt. I likhet med Tibys resonemang anser jag att offerskap inte bör göras till en kategori. Annars blir risken att andra grupper som inte betraktas som ideala offer missgynnas, vilket jag visat under denna forskningsfråga.

Den tredje forskningsfrågan var: Vilken roll har ”vi” och ”dom” i hatbrottsammanhang? Mitt svar på denna fråga är att motivet för brottet i grund och botten handlar om hat och fientlighet mot andra grupper. Resultatet jag kom fram till är att uppdelning av människor i hierarkiskt rangordnade grupper är en gemensam närmare för alla typer av hatbrott. När överordnade grupper anser att deras maktpositioner är hotade av ”de andra” uppstår motsättningar mellan olika grupper i samhället, vilket kan leda till fler hatbrott. Genom att skapa sociala kategorier och peka ut ”dom” som mindre värda försöker grupperna att bevara sina gränser mot ”de andra”. I den här studien har jag inte studerat konsekvenserna av hatbrott som Tiby (1999) visar. Däremot går det tydligt att se i min analys av rättsmaterialet att

hatbrott är ett motivbrott som drabbar en hel grupp och medför allvarliga skador som påverkar hela gruppen. De undersökta rättsfallen behandlar brott som är riktade mot enskilda individer. Men resultatet av denna studie visar att gärningsmännen inte har något personligt emot offret som individ, utan mot gruppen som offret representerar. Det man kan utläsa ur domarna är att gärningsmännen försöker måla upp en stereotyp bild av gruppen som offret tillhör, fraser som ”ni förstör landet, vad gör ni i mitt land, ni är inte accepterade ” är vanligt förekommande i domarna. Framställningen av ”de andra” som avvikande i det annars homogena samhället som ”vi” tillhör är ett sätt att markera hatet mot ”de andra”. Gärningsmännen utrycker det hatet genom att utsätta grupperna som uppfattas som avvikare för olika former av brott. Detta kan vara anledningen till att hatbrott ses som ett allvarligare brott som bör bekämpas med strängare straff.

Anders och Berit Wigerfelts kunskapsöversikt visar att orsakerna bakom hatbrott är många och komplexa, men att diskussionen om ”vi” och ”dom” är ett vanligt tema hos forskare som studerar hatbrott. Detta är något som jag också kommit fram till i mina resultat, då jag påvisar gränsdragningen mellan ”vi” och ”dom” och vilka konsekvenser som följer av denna

uppdelning. Detta har jag tolkat som en exkluderingsprocess där gärningsmannen vill befästa positionen ”vi” genom att utesluta ”de andra”. I likhet med Wigerfelt &Wigerfelt betraktar jag hatbrott som ett resultat av djupt förankrade kulturella och historiska fördomar om ”de andra”. Att bemöta hatmotiverad brottslighet med strängare straff är enligt min mening inte rätt väg

att gå. Det behövs istället långsiktiga lösningar som skapar ett samhälle fritt från fördomar där alla lever sida vid sida oavsett grupptillhörighet, annars kommer utvecklingen av hatbrott utgöra ett hot mot demokratin och principen om allas lika värde, menar jag.

Avslutningsvis kan poängteras att hatbrott är ett enormt forskningsfält. I denna studie har jag försökt presentera och problematisera rättstillämpning av hatbrottslagstiftningen. Mitt mål är att bidra med en liten men viktig pusselbit inom detta forskningsfält för att skapa bättre förståelse för fenomenet. Hatbrott är ett socialt problem på individnivå, gruppnivå och samhällsnivå, det behövs fler studier om konsekvenserna för sårbara grupper, på vilka sätt de är utsatta samt hur utsattheten inom gruppen hanteras. Personligen anser jag att det finns ett behov att undersöka om dagens hatbrottslagstiftning fyller sin funktion. Formuleringen som finns i brottsbalken delar in människor i olika skyddskategorier, lagen förändras med tiden och nya riksgrunder läggs till. Det skulle därmed vara intressant att se hur lagstiftningen påverkat andra utsatta grupper som i nuläget inte omfattas av lagen. Här kan exempelvis nämnas hemlösa, papperslösa och tiggare. Sådana frågor bör enligt min mening vara prioriterade för framtida forskning.

10.Källförteckning

Ahrne, Göran, Ahrne, Göran & Svensson, Peter (2011). Handbok i kvalitativa metoder. 1. uppl. Malmö: Liber

Bacchi, Carol Lee (2009). Analysing policy: what's the problem represented to be? Frenchs Forest, N.S.W.: Pearson

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.) (2012). Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 3., [utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Börjesson, Mats (2003). Diskurser och konstruktioner: en sorts metodbok. Lund: Studentlitteratur.

Christie, Nils (1986), Det idealiska offret. I Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (red.) (2001). Det motspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur

Culotta, K. A. (2005). Why victims hate to report: factors affcting victim reporting in hate

crime cases in Chicago. Kriminologija & Socijalna Intergracija, 13(2), 15–27.

Granström, Görel, Mellgren, Caroline & Tiby, Eva (2019). Hatbrott? en introduktion. Andra upplagan Lund: Studentlitteratur

Heber, Anita & Roxell, Lena (red.) (2019). Att odla kriminologi: perspektiv på brott &

utsatthet: festskrift till Eva Tiby. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms

universitet

Heber, Anita, Tiby, Eva & Wikman, Sofia (red.) (2012). Viktimologisk forskning: [brottsoffer

i teori och metod]. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. 3., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur

Proposition Prop.1948:80. Med förslag till lagändring i strafflagen m.m. Proposition 1986/87:124. om de homosexuellas situation i samhället.

Proposition 1987/88:120 Om ändringar i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval

m.m.).

Proposition 1993/94:101. Åtgärder mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i

arbetslivet.

Proposition 2001/02:59. Hets mot folkgrupp m.m.

SOU1944:69. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot

staten och allmänheten

Tiby, Eva (1999). Hatbrott? homosexuella kvinnors och mäns berättelser om utsatthet för

brott. Diss. Stockholm: Univ.

Tilly, Charles (2000). Beständig ojämlikhet. Lund: Arkiv

Wigerfelt, Berit & Wigerfelt, Anders S. (2017). Hatbrott med främlingsfientliga och

rasistiska motiv: en kunskapsöversikt. Stockholm: Delegationen för migrationsstudier (Delmi

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur

Elektroniska källor

Aspling, Fredrik & Djärv, Carina (2013). Hatbrott 2012: statistik över självrapporterad

utsatthet för hatbrott och polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv. Stockholm:

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) Tillgänglig på Internet:

http://www.bra.se/download/18.6b82726313f7b234a5839/1372231125966/2013_16_Hatbrott _2012.pdf (hämtad 2020-04-10).

Bacchi, Carol Lee & Eveline, Joan (2010). Mainstreaming politics: gendering practices and

feminist theory. Adelaide, S. Aust.: University of Adelaide Press

Tillgänglig på Internet: http://dx.doi.org/10.1017/UPO9780980672381 (hämtad 2020-04-15).

Djärv, Carina, Westerberg, Sara & Gavell Frenzel, Anna (2015). Hatbrott 2014: statistik över

polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv och självrapporterad utsatthet för hatbrott. Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ

Tillgänglig på Internet:

https://www.bra.se/download/18.3f29640714dde2233b1bd975/1438687979405/2015_13_Hat brott_2014pdf (hämtad 2020-05-04).

Forselius, Nina & Westerberg, Sara (2019). Hatbrott 2018 [Elektronisk resurs]. Brå, Brottsförebyggande rådet.

Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:bra-861 (hämtad 2020-04-25).

Granström, Görel (2010), Hur hanteras hatbrott i det juridiska systemet? I: Deland, Mats, Hertzberg, Fredrik & Hvitfeldt, Thomas (red.) (2010). Det vita fältet [Elektronisk resurs]

samtida forskning om högerextremism. Uppsala: Historiska institutionen, Uppsala universitet

Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-139645 (hämtad 2020-5-05).

Hall, N 2012, 'Policing hate crime in London and New York City: some reflections on the

factors influencing effective law enforcement, service provision and public trust and confidence', International Review of Victimology, vol. 18, no. 1, pp. 73-87. Tillgänglig på

Human rights Committee, (2016), Concluding observations on the seventh periodic report of

Sweden(CCPR/C/SWE/7), tillgänglig på internet : https://documents-dds-

ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G16/087/83/PDF/G1608783.pdf?OpenElement (hämtad 2020- 04-15).

Lönnheden, Karin & Schelin, Lena (2002). Hatbrott [Elektronisk resurs]: en uppföljning av

rättsväsendets insatser. Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

Tillgänglig på Internet:

http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=0206192346.pdf&url=/dy namaster/file_archive/050121/2c37e655ec402493d16890626319ddce/0206192346.pdf (hämtad 2020-04-04).

Samlat grepp mot rasism och hatbrott: nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott. (2016). Stockholm: Regeringskansliet

Tillgänglig på Internet: http://www.regeringen.se/informationsmaterial/2017/01/samlat-grepp- mot-rasism-och-hatbrott--nationell-plan-mot-rasism-liknande-former-av-fientlighet-och- hatbrott/ (hämtad 2020-04-10).

Sverige. Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering (2005). Bortom vi

och dom: teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering: rapport.

Stockholm: Fritzes offentliga publikationer

Tillgänglig på Internet: http://data.riksdagen.se/fil/b6c9ae6d-65e3-4f7d-bac8-8d3dc84b684f (hämtad 2020-05-03).

Tiby, Eva (2010), Hatbrott: Monster, mönster och möjligheter. I: Deland, Mats, Hertzberg, Fredrik & Hvitfeldt, Thomas (red.) (2010). Det vita fältet [Elektronisk resurs] samtida

forskning om högerextremism. Uppsala: Historiska institutionen, Uppsala universitet

Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-139645 (hämtad 2020-5-05).

Tiby, Eva & Sörberg, Anna-Maria (2006). En studie av homofoba hatbrott i Sverige. Stockholm: Forum för levande historia.

Tillgänglig på Internet:

http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/homofoba-hatbrott.pdf - (hämtad 2020-04-04)

Vetenskapsrådet, God forskningssed. 2017.

Tillgängligt på Internet: https://publikationer.vr.se/produkt/god- forskningssed/ (hämtad 2020-04-06) Rättsfall Fall 1 NJA 1996 s. 509 Fall 2 Luleå tingsrätt, mål nr B 2737–05 Hovrätten för Övre Norrland B 125–06

Fall 3

Stockholms tingsrätt B 8669–08 Svea Hovrätt B 1619–09 Fall 4

Hovrätten för Västra Sverige, mål nr B1576-95 RH 1997:1

Fall 5

Svea Hovrätt B 9768–08 Fall 6

Hovrätten för västra Sverige B 1087–16 Fall 7

Malmö Tingsrätt, mål nr B 2132–08

Hovrätten över Skåne och Blekinge B 2268–08