Resultat

Jag inleder min resultatdel i en mer deskriptiv ton där jag redogör för vad utfallet blev av gruppintervjun med barnen och de enskilda intervjuerna med pedagogerna. Därefter beskriver jag hur pedagogerna agerar i konfliktsituationer genom att konkret redogöra för två observationstillfällen. Utöver detta så redogör jag även för barnena tankar då de tecknade/målade, teckningarna blir även underlag för min tolkning. Detta blir en övergång till min reslutatanalys där teman som Kunskap, empati, skäll som uppfostringsmetod, demokrati,

kommunikation och det negativa maktutövandets regim utkristalliserats.

Hur temana är kopplade till mina forskningsfrågor visar följande överblick; Hur uttrycker sig

barnen om hur de upplever och hanterar konflikter och skäll? – Demokrati och

Kommunikation. Hur uttrycker sig samt gestaltar pedagogerna om hur de upplever och

hanterar konfliktsituationer? – Skäll som en uppfostringsmetod, Empati och Det negativa

maktutövandets regim. Hur beskriver pedagogerna och barnen när det gäller erfarenheter av

konstruktiv och destruktiv konflikthantering? – Kunskap och Demokrati.

5.1 Barnintervjuer i grupp

I gruppintervjun med barnen nedan är allas namn fingerade för att skydda deras identiteter. I barnintervjun (se bilaga 1) framkom det genom frågorna att alla barnen någon gång har varit ovän med någon. Konfliktsituationerna som barnen berättade om utspelade sig främst under den fria leken och oftast handlar det om föremål som är inblandade, som en leksak eller att man inte kommer överens om vad man ska leka.

Hon ville inte leka samma lek som jag, då bråkade vi och så blev hon ledsen. Då sa jag, ja, ja, då kan vi leka den då. Då slutade hon, då vi lekte det hon ville leka (Maria 5 år).

19

främsta svaret, ”om någon är elak och om någon slog någon annan”. Jag fortsatte intervjun med att prata om de känslor som uppstår när man bråkat med någon eller när någon skällt på en. Det framkom att man kunde känna sig arg och ledsen, men att man även kunde känna sig orolig. Såhär beskriver barnen känslan:

Jag tycker det är tusen, tusen och tusen tråkigt (Andreas 4). Jag får ont i magen (Maria 5 år).

Det snurrar i hela huvudet (Sara 5 år).

På frågan om vad man skulle göra när man bråkat med någon fick jag olika svar. Två tyckte att det bästa var att kalla på en fröken, den tredje föredrog att själv reda ut sina konflikter. Det bästa sättet att bli sams på, enligt de flesta barnen, var genom att säga förlåt till varandra och gärna ge varandra en kram.

Man kan kramas så blir man glad (Maria 5 år). Man säger förlåt (Andreas 4 år).

När barnen möttes av en fundering kring vad frökens uppgift blir när man väl blivit osams med någon, framkom olika reflektioner beroende på kontexten. Ett av barnen hävdade att fröken blir arg om man bråkade med någon. Utöver det var barnen ganska eniga om att pedagogerna hjälper dem att bli vänner igen genom att pedagogen då uppmanar dem att säga förlåt till varandra.

En gång så puttade X mig, då sa jag till fröken och då sa fröken att man måste säga förlåt (Andreas 4 år). Om man fortsätter bråka så säger fröken att om man inte slutar så tar dom bort saken (Sara 5 år).

En gång blev fröken arg när jag och X bråkade (Maria 5 år).

På följdfrågan om hur fröken brukar låta när hon blir arg fick jag olika svar. Någon tyckte att de aldrig borde skälla. Någon tyckte att de kunde säga ifrån på ett snällare sätt och inte bli så arga. Det svar som alla var överens om var att fröken alltid skäller och låter arg när någon bråkar.

Fröken låter sträng (Maria 5 år). Det låter läskigt (Sara 5 år).

Fröken låter som ett monster (Andreas 4 år).

Det framgick tydligt att barnen uppfattade när någon annan fick ”skäll”, inte minst på pedagogernas kroppsspråk. Under tiden de diskuterade detta sinsemellan försökte barnen imitera pedagogernas miner då de ansåg att fröknarna var arga och skällde.

De skriker och säger att man inte får göra något (Maria 5 år). Det känns inte så bra (Andreas 4 år).

20

Barnen menade att de lärt sig något av att pedagogerna skäller.

Att skrika (Maria 5 år)

Jag har lärt mig hur man ser ut (Andreas 4 år). Ibland vill inte jag att fröken ska hjälpa (Sara 5 år).

5.2 Pedagogintervjuer

Även här är alla pedagogers namn fingerade för att skydda deras identiteter. Intervjun skedde enskilt. Av de tre informanterna så skiljde sig antal år i yrket, Annika hade arbetat 14 år, Karin 25 år och Anna 38 år. Under intervjuerna framkom det att pedagogerna unisont ansåg att en konflikt alltid innebar meningsskiljaktigheter och osämja. Anna ansåg att när konflikter uppstår mellan barn så handlar det om triviala saker i jämförelse när konflikter uppstår mellan vuxna. Alla pedagogerna som medverkade i intervjun har inte fått någon utbildning i sitt yrke om konflikthantering. Däremot skulle Karin och Annika vilja ha det för att få större förståelse för hur de kan hantera och lösa konflikter. Pedagogerna upplevde att det stundom var svårt vid exempelvis följande situationer:

Om leksaker eller när de leker med varandra (Anna). Brytpunkter, där strukturer tappas. Och om båda barnen vill ha samma sak (Karin).

Inomhus och om leksaker, då uppstår jämka från barnen och somliga är egoistiska. Det handlar mycket om sociala koder och språket som kommer i kläm (Annika).

Idag hade pedagogerna olika sätt att hantera konflikter när det uppstår mellan barn och pedagog. Anna anser att som vuxen ska man vara den som alltid vinner i en konfliktsituation och att man kan höja rösten om något inte är bra. Karin och Annika ansåg däremot att man väljer sina konflikter och att det är onödigt att skapa dem vilket de menade kunde bli en konsekvens av att pedagogen försökte hantera konflikten. ”Man måste ha is i magen och om man blir arg så är det viktigt att berätta för barnet varför man blir arg (Karin)”

På frågan hur de idag löser konflikter som uppstår i barngruppen fick jag lite olika svar:

Man måste vara observant, barnen kan oftast lösa konflikter själva (Anna)

Man styr att konflikter inte uppstår, att vara där hjälper också att förebygga (Karin).

Man uppmuntrar barnen att själva lösa konflikter men om det blir tokigt så måste man gå in och styra upp. Små saker kan man blunda för (Annika).

Pedagogerna var alla eniga om att de diskuterade konflikthantering i arbetslaget. De var alla eniga om att anledningen till att de gjorde det var för att det kan vara viktigt för att lösa konflikter som uppstår med vissa barn och situationer. De ansåg också att det blir lättare med

21

tiden ju mer livserfarenhet man har och hur öppen man är mellan varandra i arbetslaget med att diskutera samt lösa konflikter. Annika poängterade att det var svårare att hantera konflikter med äldre barn än med yngre barn, men att det hade att göra med hur trygg man är som pedagog med den barngrupp man arbetar med samt erfarenhet. Pedagogerna menade att konflikter hade en positiv effekt på barnen för att det är ett bra redskap senare i livet för barnen att ta med sig då de ska hantera och lösa konflikter på egen hand. En av pedagogerna ansåg också att det är ett bra sätt att träna på för att lära sig att lyssna och samarbeta med andra.

På fråga om konflikter har någon negativ effekt på barnen fick jag olika svar:

Nej, konflikter är bra (Anna).

Ja, om det är ett barn som ofta hamnar i konflikter och blir stämplad som problembarn och ofta blir kränkt. Man ska förebygga och stärka det positiva hos barnet så de andra barnen ser detta för att förebygga den negativa stämpeln (Karin).

Ja, stämplar kan uppstå på vissa barn (Annika).

Beträffande ”skäll” hade pedagogerna något olika uppfattningar vad ordet innebar men hade liknande uppfattningar om hur det kunde te sig.

Man skriker mycket (Anna).

Det kan vara ”Varför har du inte plockat upp!” Man anklagar någon (Karin).

Om man blir väldigt arg och pekar ut barn och skuldbelägger någon. Eller att man talar med hög röst eller att man ”exploderar” (Annika).

När frågan om de skällt på något barn kom upp visade det sig att Anna aldrig hade skällt medan Karin medgav att detta skedde när hon var ”stressad och i obalans. Annika gav fler exempel som ”när barnen hoppar på möbler, när det blir stökigt och stressigt och när barnen ignorerar vad man säger. Pedagogerna fick ge sin respektive förståelse för vad konstruktiv respektive destruktiv konflikthantering innebar. Samtliga menade att konstruktiv konfliktlösning handlar om att lyssna på vad den andra säger samt att lyfta fram det positiva och inte fokusera på det negativa i handlingen. Destruktiv konflikthantering innebar däremot att man inte lyssnar på den andra samt att man går över huvudet på barnet, dock så anser Anna att den vuxna alltid ska ha rätt och att man inte ska låta barnen ta för stor plats eftersom då barnet inte lär sig att möta nederlag i livet.

5.3 Två observationer

Observation 1; Några barn är ute och leker, det är fri lek på gården innan lunch. Det finns tre

pedagoger närvarande, en bit ifrån cyklar några pojkar på varsin trampcykel. En av pojkarna (X) ser inte att den kompisen (N) som cyklar före honom var för nära så han cyklar in i sin

22

kompis, kompisen (N) blir arg och slår till den (X) som cyklar in honom. Pojken som får sig en smäll börjar gråta och pojkarna börjar munhuggas med varandra, först då upptäcker en av pedagogerna vad som händer. När pedagogen kommer fram frågar hon vad som har hänt. Pojken (X) som cyklade in i sin kompis försöker förklara för pedagogen att det inte var meningen och att kompisen som blev påkörd av cykeln slåss. Pedagogen tar pojkens kompis (N) sida genom att lägga en varsam hand på honom och ställa sig bredvid honom, jag kan också se att hon inte riktigt är närvarande när pojken (X) förklarar vad som egentligen hände. Istället för att pedagogen lyssnar klart på pojken (X) så tar hon kompisens (N) parti och förklarar varför han slåss och är arg. Jag kan se att pojken (X) blir arg och säger ”Varför lyssnar ni aldrig på mig, ni bara tjatar och skriker och då blir jag ledsen”, pojken börjar sedan att gråta men pedagogen avfärdar det hela med att säga ”klart att vi lyssnar, fortsätt cykla nu”.

Observation 2; På morgonen innan frukost så uppstår det en konflikt mellan samma pojke

som ovan (X) och två andra barn, han får inte gå in i mysrummet, de andra barnen stänger honom ute och säger elaka saker. Det pedagogen först uppmärksammar är då när pojken blir irriterad och ledsen och skriker något dumt till pojkarna i försvar, pedagogen går fram till honom, tar tag i armen och säger ”Om du är dum så får du inga kompisar”.

5.4 Barnteckningar

5.4.1 Utvecklingsstadier

När jag har analyserat barnens teckningar har jag utgått från Vygotskijs fyra utvecklingsstadier för hur barns kreativitet tar sig uttryck. Jag började med att analysera barnens bilder där de blivit ombedda att rita en konflikt och hur barnen upplever det när situationen uppstår. Utifrån bilderna kan jag se att barnen befinner sig på olika stadier när det kommer till att uttrycka sig genom bilder. De flesta av barnen ligger mellan stadie ett och två, det vill säga att de flesta ritar så kallade huvudfotingar eller efter ett rent schema där delarna på kroppen har en relation till varandra där avbildningen liknar verkligheten (se bilaga 3). Utifrån dessa utvecklingsstadier kan man dra slutsatsen att barnen ritar mycket utifrån vad de vet och inte vad de ser, exempelvis armar direkt ritade på huvudet (se bilaga 3). Jag tänker mig att deras teckningar relaterar till det som barnen upplever som viktigt i vardagen, alltså kompisrelationer med jämnåriga och relationen mellan barn och pedagog. En tanke som slog mig var att nästan alla teckningar utspelar sig i förskolans miljö. Detta kan bero på att uppgiften med teckningarna utfördes under tiden de vistades på förskolan och att de flesta konflikter barnen berättade om utspelade sig under denna tid.

5.4.2 Analys av fyra teckningar

Med hjälp av barnens ord har jag skrivit ner vad som händer i bilden, detta för att hjälpa mig att förstå bildernas innehåll bättre och för att följa upp gruppsamtalet vi hade strax innan de

23

valde att rita/måla en bild. Jag har valt att närmare analysera fem av barnens teckningar som jag tycker representerar hela barngruppens sätt att rita (se bilaga). De fem bilder som jag valt att analysera närmare anser jag passa in under Vygotskijs tre första utvecklingsstadier, det vill säga att de visar allt från huvudfotingar till ett rent schema där delarna på kroppen har en relation till varandra. Jag har också använt mig av dessa utvecklingsstadier i syfte att se detaljer i barnens bilder som en relevans till händelserna i bilden.

Barnteckning 1: (bilaga 3) – Den stora flickan bråkar med dom andra, de blir ledsna

Barnteckning 1; Utifrån Eriksson (2008) och hennes metod för bildanalys tolkas bilden som

bärare av ett budskap, ett innehåll. Efter att ha noga studerat denna teckning finns den möjliga tolkningen till vad barnet har sagt utifrån vad som händer på bilden. Utifrån händelsen som pågår i bilden så leker de tre kompisarna först tillsammans, men på grund av något negativt som hände så avlägsnar de två bakre kompisarna från leksituationen. Den som blir lämnad kvar kom troligen inte överens med de andra två, mest troligt så sades det elaka saker vilket resulterade till att de två kompisarna blev ledsna och avlägsnade sig. Barnet som har målat denna bild befinner sig mellan andra och tredje utvecklingsstadiet, som Vygotskij (1995) förklarar, där saker hänger ihop med varandra samt att man kan finna en del detaljer i bilden. Utifrån min tolkning står figuren målad i svart på lekplatsen på förskolans gård, barnets val av färgen svart tolkar jag bär orsaken till konflikten. Jag kan också se att hon kanske håller i något i sin vänstra hand

24

Barnteckning 2: (bilaga 3) – Ibland kan fröken vara ett monster.

Barnteckning 2; Bilden föreställer en figur som ser ut att vara väldigt arg. Ansiktsuttrycket på

figuren går inte att ta miste på samtidigt som armarna, som sitter fast på huvudet, ser ut att vara vassa. Bilden är detaljerad med arg mun, arga ögon och genomtänkt hårfärg eftersom resten av personen på bilden är ritad med röd penna, vilket kan symbolisera känslan att vara arg. Figuren på bilden säger ingenting men det behövs inte, bilden säger ändå mer än ord. Det är uppenbart för mig att figuren på bilden är arg, men varför syns inte. Tanken som slår mig är om barnet har haft en känsla av dessa vassa armar, om det har fått erfara dessa eftersom barnet ritar dem just vassa, det kan också ingå i konceptet ”arg” och då enligt barnet ska det vara vasst och kantigt. Braxell (2010) upplyser genom reflektion av barnets omgivning är bild en bra möjlighet för barnet att kunna uttrycka sina tankar, ibland räcker inte orden till för talat språk då bilden hjälper dem att synliggöra deras tankar för omvärlden. Utifrån bilden förklarade barnet att figuren föreställer en fröken på förskolan som är ”jätte” arg för att man gör dumma saker. Barnet ville dock inte förklara vad dumma saker kan vara.

Barnteckning 3: Bilaga 3 – Man ska vara snäll med mig annars blir jag ledsen.

Barnteckning 3; Barnet som har ritat denna bild har också använt sig av annat material för

skapandet förutom en blå krita, hon har använt sig av en apparat för skapa hjärtan som går runt personen på bilden i utkanterna. Enligt barnet så föreställer personen på bilden henne själv och hjärtana som är runt om symboliserar hur man ska vara gentemot henne. Här kan man tydligt se vad Vygotskij menar med huvudfotingar och därmed kan jag tyda att detta barn är i andra utvecklingsstadiet. Alerby (1998) anser barnen genom att gestalta sina tankar i bild synliggör tänkandet i fysisk bemärkelse utanför det egna medvetandet. Teckningar är att betrakta ett fenomen som skapas i association till den levda världen, som dessutom är unik för varje individ. Utifrån detta kan jag koppla till vad ovanstående barn har ritat, ett fenomen träder fram, nämligen känslor som uppstår som kopplas till det verkliga livet det vill säga hur man ska vara som individ mot varandra, den demokratiska människan.

25

Barnteckning 4: (bilaga 4) – När någon är arg så känns det inte bra.

Barnteckning 4; Eriksson (2008) belyser att bilder i allmänhet är utformade i samverkan

mellan konstnärens eller illustratörens minnen och erfarenheter från verkliga livet och från visuella representationer. Utifrån vad Eriksson säger så har jag tolkat denna bild utifrån något som barnet erfar från det verkliga livet och som är naturlig del av vardagen för honom. Barnet som har målat denna bild förklarade att gubben på bilden föreställer ett spel som han brukar spela hemma, nämligen ”Minecraft” som representerar det visuella i hans vardag, barnet har alltså kopplat samman ett spel som han mest troligt spelar ofta tillsammans med att någon i hans vardag är arg på honom. Någon är arg på honom enligt barnet ”så känns det inte bra”. Utifrån min tolkning så är gubbens ansiktsuttryck ledsamt eller arg, jag är osäker på vilket, det kan vara både och. Förutom detta så är bilden helt målad och med massor av olika färger och gubben sticker ut ur landskapet bakom honom som har gröna och gråa nyanser medan gubbens färger har röda och svarta med inslag av guld.

5.5 Resultatanalys

5.5.1 Kunskap

Hur beskriver pedagogerna och barnen erfarenheter av konstruktiv och destruktiv konflikthantering.

Angående egna erfarenheter gällande att hantera destruktiva och konstruktiva konflikter så

upplevde barnen att vissa pedagoger använde sig av destruktiva metoder för att hantera konfliktsituationer.

26

Pedagoger uppmanar barnen i konfliktsituationer att säga förlåt till varandra, detta ses utifrån pedagogens perspektiv som en konstruktiv metod att hantera situationen. Två av tre pedagoger anser att kunskap förstärker konflikthantering, de är utifrån sina livserfarenheter medvetna om vilka situationer som konflikter uppstår men är osäkra på att de gör rätt eftersom utbildning saknas. Hakvoort och Friberg (2011) hävdar i de nuvarande styrdokumenten ligger tonvikten på att främja förståelse och respekt för andra människor och på att förebygga eventuella negativa konsekvenser av icke fungerande sociala interaktioner. För att kunna stödja barnen på ett konstruktivt sätt inom konflikthantering förutsätts att pedagogen har kunskap om detta som grund.

5.5.2Empati

Hur uttrycker pedagogerna upplevelsen av att hantera konflikter och hur gestaltas detta i verksamheten?

Under observationen framgår det tydligt att pedagogen inte är närvarande vilket leder till att denne oreflkterat tar kompisens parti. Utifrån detta så har hon tolkat och mer eller mindre intagit en destruktiv konflikthanteringsstrategi då hon inte satte sig in i bådas situation därtill framstod inte pedagogen empatisk eftersom hon i förväg antog att det var pojkens fel. Gren (2007) betonar att pedagogens empatiska förmåga har en stor roll och betydelse som en god förebild för att skapa goda förutsättningar i arbetet med specifika situationer i mötet med barn. I konfliktsituationer som ovan spelar förmågan till att anta ett empatiskt perspektiv stor roll för hur man kommer att uppfattas av barenen och därmed också vilken förebild man gestaltar. Gren menar att empati kräver en medvetenhet om människors olika känslor och hur de kommunicerar om dessa, inte bara i ord utan i alla handlingar som riktas mot den andra. Jag tolkar att denna pedagog inte riktigt förstår situationen ur pojkens (X) perpspektiv eftersom pojken försöker förklara för pedagogen hur han känner, ”Varför lyssnar ni aldrig på mig, ni bara tjatar och skriker och då blir jag ledsen”, då pedagogen avfärdar det hela med att säga ”klart att vi lyssnar, fortsätt cykla nu”. Barnen blir ofta uppmanade när konflikter uppstår att